1.Enligt preskriptionslagen § 7 st. 2269 löper alltid preskriptionstid med ytterliga re ett år om borgenären avbrutit preskriptionstiden med rättsliga medel, till ex empel genom att anhängiggöra en talan. Förutsättningen för att denna tilläggs tid skall löpa är att gäldenären inte har kunnat delges borgenärens yrkande. Gäl denären kan vara oanträffbar för att dennes adress är okänd, för att han har flyttat utomlands eller för att han håller sig undan delgivningen. 358 5 Preskription enligt svensk rätts. 357
Tilläggstid eller uppskov av preskriptionstidens slut?
1.På samma sätt som uppskov av preskriptionstid kan anses förekomma i svensk rätt utan att företeelsen har givits någon särskild beteckning, förekommer även den tyska rättens ”Ablaufhemmung”, uppskov av preskriptionstidens slut, i svensk rätt. Helt korrekt är emellertid inte jämförelsen, eftersom det i tysk rätt är den ordinarie preskriptionstidens slutpunkt som skjuts upp. I svensk rätt ges istället en tilläggsfrist utöver den ordinarie preskriptionstidens längd.270 Oavsett hur konstruktionen ser ut, uppnås att borgenären efter en viss händelse alltid har en på förhand bestämd tid att göra gällande sitt krav eller att avbryta pre skriptionstiden på annat sätt.s. 358
Gäldenärens preskriptionsavbrott
1.Enligt preskriptionslagen § 5 p 1271 avbryter gäldenären preskriptionstiden ge nom att utfästa betalning, erlägga ränta eller amortering eller erkänna fordring en på annat sätt gentemot borgenären. Erkännandet är enligt Lindskog en vil jeförklaring,272 varigenom gäldenären visar att han känner sig bunden vid sin prestationsskyldighet, ”han bekräftar fordringens existens.”273 Lindskog hänvi sar härvidlag till Ussing274 som antecknat bland annat detta om gäldenärens er kännande:s. 358
2.”Det er ret indlysende, at forældelsen må blive afbrudt, når skyldneren afgiver et bindende lofte om at opfylde eller han foretager andre handlinger, som er tilstrækkelig til at forpligte ham dertil” Han tillägger emellertid: ”Anerkendelsen behover imidlertid ikke at være et bindende lofte (være dispositiv). Men hvis den ikke er det, må den vise, at skyldneren er sig bevidst, at han er forpligtet til at opfylde fordringen.” Med utgångspunkt i lagtextens ordalydelse torde kunna konstateras att ett er kännandet är resultatet av ett agerande som ger borgenären anledning att anta att gäldenären kommer att utföra den prestation borgenären förväntar sig. Tyd ligt är att den preskriptionsavbrytande åtgärden kan ha givits ett språkligt ut tryck och alltså vara uttryckligt eller ha erhållit en annan form och därför vara konkludent.s. 358
3.5.3 Preskriptionslagen (1981:130) 359s. 359
Uttryckliga erkännanden
1.I rättspraxis har antalet tvister om uttryckliga erkännanden varit fåtaliga. Orsa ken härtill kan vara att gäldenärens uttryck ger borgenären en tydligare uppfatt ning om gäldenärens vilja att prestera än en handling som inte åtföljs av en för klaring om handlingens innebörd.275 Några rättsfall finns emellertid.s. 359
2.i) För att ett preskriptionsavbrytande erkännande skall föreligga krävs att meddelandet har rätt avsändare och rätt adressat.s. 359
3.I rättsfallet NJA 1876 s. 57 övertog bland annat A en fastighet den 17 februs. 359
4.ari 1848. Såsom köpeskilling åtog sig köparen att i framtiden utge en visss. 359
5.summa pengar till säljaren. Den 27 februari 1871 såldes fastigheten till ens. 359
6.församling som också övertog skulden. A ansågs inte ha erkänt fordringen pås. 359
7.ett preskriptionsavbrytande sätt gentemot borgenären/inteckningshavaren.s. 359
8.Denne var inte delaktig i transaktionen som dagtecknats den 27 februaris. 359
9.1871. ii) Det krävs att erkännandet är på visst sätt preciserat.s. 359
10.Förhållandet illustreras av rättsfallet NJA 1917 s. 40. Staten gjorde gällandes. 359
11.anspråk mot ett bolag som byggde en järnväg. Anspråken grundade sig på etts. 359
12.avtal ingånget i oktober och november 1897. Krav gjordes gällande i julis. 359
13.1909. Staten hävdade att ett brev som sänts av bolaget i oktober 1899 avbrus. 359
14.tit preskriptionstiden. HD fann att eftersom ”berörda förklaring efter sin lys. 359
15.delse hänför sig allenast till omförmälda, till sitt innehåll ännu obestämdas. 359
16.förbindelser, kan förklaringen icke anses i och för sig innebära ett erkännans. 359
17.de av kronans fordran, sådan denna tid efter annan blivit till sitt innehåll bes. 359
18.stämd.” Inte heller fanns några särskilda skäl att åt förklaringen ge en mers. 359
19.vidsträckt innebörd. (Utgifterna uppstod successivt under tiden februaris. 359
20.1898 till 8 oktober 1900.) I rättsfallet NJA 1897 s. 459 ansågs en antecknings. 359
21.på ett skuldebrev om att gäldenären erkänt fordringar ”såsom fortfarandes. 359
22.gällande” ha preskriptionsavbrytande verkan. Anteckningen stöddes av fleras. 359
23.vittnesmål. iii) Enligt NJA 1921 s. 440 anses preskriptionstiden avbruten om fordringen antecknats i en konkursbouppteckning. Enligt NJA 1900 s. 445 anses även ut delning i konkurs avbryta preskriptionstiden för den fordran betalningen avser. Enligt NJA 1934 s. 462 anses emellertid en anteckning av en skuld i en döds bouppteckning inte ha preskriptionsavbrytande verkan om inte borgenären närvarit vid bouppteckningssammanträdet. Skillnaden i verkan av en anteck 360 5 Preskription enligt svensk rätt ning om en skuld vid de båda förrättningarna kan förklaras av att bouppteck ningssammanträdet är en privat förrättning, under det att allmänheten äger till träde till ett sammanträde för konkursbouppteckning.s. 359
Hur skall det uttryckliga erkännandet kategoriseras rättsligt?
1.För att ett erkännande skall anses vara uttryckligt krävs således att gäldenären givit borgenären besked, muntligen eller skriftligen, med ett sådant innehåll att borgenären erhåller uppfattningen att gäldenären vill prestera enligt sin förplik telse. Meddelandet är alltså bundet till ord och därför möjligt att tolka med hänsyn till dess ordalydelse och omständigheterna kring dess uppkomst. De två författare, som under det senaste århundradet skrivit monografier om preskription, har delvis olika synsätt på frågan om erkännandets rättsliga status. Lindskog skriver att preskriptionslagens § 5 p 1 ”förutsätter att fråga är om ett erkännandet såsom uttryck för en, stundom konkludent, viljeförklaring.”276 Fehr skriver däremot att inget som helst skäl synes tala ”för att fordra en ut trycklig viljeförklaring. De av lagen framtagna exemplen på erkännanden har karaktären av tyst erkännande, och varje sådant ock, därest det uppfyller de all männa förutsättningarna, anses avbryta preskriptionen.”277 Den fråga läsaren ställer sig är naturligtvis, vilken av de två uppfattningarna som kan anses vara korrekt. Här kan betraktaren göra två observationer. Den ena rör frågan om vad som konstituerar en viljeförklaring. En sådan term kan tilläggas ett annat innehåll i en tid när en person döms för stöld om denne i ett snabbköp tar en vara och går ut ur affären utan att betala för det tagna, än när personen som Fehr levde i en tid när snabbköp inte förekom. Det just beskrivna skeendet är ordlöst. I den mån en viljeinriktning kan anses föreligga, kan en så dan tolkas in i gärningsmannens beteende. Den andra observationen är att Lindskogs och Fehrs uppfattningar faktiskt kan förenas: inkluderas i erkännan det även konkludenta handlingar, såsom räntebetalningar, blir givetvis erkän nandet en rättsfigur med ett mer tvetydigt innehåll än om till exempel en tydlig skillnad görs på uttryckliga respektive konkludenta erkännanden och behandlar dem som separata enheter. Skillnaden beror då på att författarna lägger tonvik ten vid olika omständigheter. Åtminstone två teorier finns avseende tolkningen av en rättshandling. I den mån gäldenärens erkännande skall uppfattas som en rättshandling kan någon av dessa teorier anses tillämplig.278 Det är dels fråga om viljeteorin och dels om tillitsteorin.s. 360
2.5.3 Preskriptionslagen (1981:130) 361s. 361
3.Det är självklart att om en gäldenär vill åstadkomma ett preskriptionsavbrotts. 361
4.och uttalar denna sin mening, skall denne anses ha avbrutit preskriptionstiden.s. 361
5.Han ger uttryck för sin vilja vilken har en rättsskapande kraft.279 Lades emellers. 361
6.tid denna teori till grund för tolkningen av gäldenärens handlande i övrigt tordes. 361
7.den inte ge upplysning i situationer där den vore mest nödvändig, nämligen oms. 361
8.borgenären hävdar att preskriptionsavbrott skett, vilket bestrids av gäldenären.s. 361
9.Saknas indicier i övrigt om gäldenärens viljeinriktning skulle tillämpningen ens. 361
10.dast av denna teori leda till att fordringar bara kan anses ha blivit erkända närs. 361
11.gäldenären själv medgivit att detta varit hans avsikt. En konsekvent tillämpnings. 361
12.av denna tolkningsteori skulle således medföra att gäldenären ensidigt bestämdes. 361
13.tvistens utgång. Viljeteorin kan emellertid, förutom i ovan nämnt fall, få till-s. 361
14.lämpning vid bedömningen av till exempel betalningar som skett av misstag.s. 361
15.Lindskog ser ett erkännande som ett uttryck för en viljeförklaring, vilkens. 361
16.skall tolkas enligt tillitsteorin.280 Han skriver att ”bestämmande för erkännans. 361
17.dets verkningar bör således vara de borgenärens berättigade förväntningar soms. 361
18.skapats genom gäldenärens handlande.281 Vidare finner Lindskog,282 att någons. 361
19.”gäldenärens avsikt att med erkännandet åstadkomma ett preskriptionsavbrotts. 361
20.behöver inte föreligga.” Han ser betalning av ränta eller amortering, det vill sägas. 361
21.de konkludenta handlingar som angivits i lagtexten såsom exempel på åtgärders. 361
22.som kan medföra preskriptionsavbrott.283 - Detta torde vara en riktig bedöms. 361
23.ning, dock endast under den förutsättningen att erkännandet ger uttryck förs. 361
24.gäldenärens bundenhet vid plikten att prestera.s. 361
25.Ramberg skriver om tillitsteorin:284s. 361
26.”Om man istället inriktar uppmärksamheten på hur uttalanden och uppträs. 361
27.danden vanligen uppfattas och fastställer en rättslig effekt på grund av de förs. 361
28.väntningar som de givit upphov till, inträder denna rättsliga effekt inte som etts. 361
29.resultat av viljan att rättsligt disponera utan snarare, och ibland till och meds. 361
30.trots en motsatt viljeinriktning, på grund av medkontrahentens tillit (tillitsteos. 361
31.rin). Men även här gäller att medkontrahentens subjektiva inställning inte kans. 361
32.bli utslagsgivande. Det räcker inte med tilliten som sådan. Den måste också varas. 361
33.befogad, något som avgörs efter en objektiv prövning.”s. 361
34.Viljeteorin kan således användas vid fastställandet av om det tecken gäldenäs. 361
35.ren sänder borgenären ger uttryck för hans fasthållande vid prestationsskyldig-s. 361
36.heten, medan tillitsteorin kan användas vid tolkningen av detta uttryck. 362 5 Preskription enligt svensk rätt En invändning kan dock framföras mot föreställningen att erkännandet vore ett uttryck för en viljeförklaring. Erkännandet kan inte heller enligt svensk rätt ses som en rättshandling av samma art som ett anbud eller dylikt. Gäldenären åstadkommer inget nytt och förändrar heller inget som är bestående. Genom preskriptionsavbrottet förlängs helt enkelt tidsfristen för genomförandet av det som är grundläggande, nämligen förpliktelsen att erlägga en skuld eller rättig heten att erhålla en prestation.s. 361
Konkludenta erkännanden
1.Inledningsvis kan konstateras att gäldenären inte behöver ha haft avsikten att med sin åtgärd avbryta preskriptionstiden, handlandet kan ändå ges en pre skriptionsavbrytande effekt. Väsentligt för att ett konkludent erkännande skall ha preskriptionsavbrytande effekt är att fordringen fastställs till existens och storlek. Enligt NJA 1933 s. 444 var förhållandena följande. En person hade åtagit sig att driva en restaurang inom riksdagshuset. Verksamhet gick med stor för lust. Borgenären yrkade gentemot riksgäldskontoret ersättning för denna förlust. Riksdagen hade flera gånger behandlat frågan om ersättning utan att medel beviljats borgenären. Denna omständighet ansågs inte ha inneburit att preskriptionstiden avbrutits genom erkännande. Utdelning i konkurs an ses enligt NJA 1900 s. 445 avbryta preskriptionstiden.s. 362
2.I rättsfallet NJA 1914 s. 150 var fråga om en person som skadat sig under arbetet. En försäkringssumma betalades ut och arbetsgivaren betalade årli gen ut ett visst belopp från denna. Utbetalningarna ansågs inte ha avbrutit preskriptionen för den skadeståndsfordran den skadelidande eventuellt hade kunnat ha mot arbetsgivaren.s. 362
3.Även enligt rättsfallet NJA 1930 s. 688 ansågs räntebetalning inte ha pre skriptionsavbrytande på fordran för kapitalbeloppet. Det är emellertid san nolikt att rättsfallet berör frågan om preskription av testamentslott, varför det är osäkert om några allmänna slutsatser kan dras ur rättsfallet. Handlande enligt en åtagen förpliktelse har ansetts avbryta preskription avseen de förpliktelsen, se NJA 1972 s. 29. I rättsfallet hade en person gentemot en annan åtagit sig att på bolagsstäm mor rösta på ett visst sätt. Den förpliktade ansågs ha erkänt förpliktelsen genom att agera i enlighet med denna. I några rättsfall har prövats frågan huruvida en förpliktelse att lämna undantagsförmåner (mat och husrum) såsom ränta bryter preskription avseende kapitalbeloppet. I NJA 1897 s. 584, 1892 s. 171 och 1907 s. 298 ansågs det ta vara fallet. I NJA 1893 s. 47 ansågs utgivande av undantagsförmåner inte ha preskriptionsavbrytande verkan. I NJA 1938 s. 266 ansågs åter - meds. 362
4.5.3 Preskriptionslagen (1981:130) 363s. 363
5.hänsyn till det personliga förhållandet mellan borgenär och gäldenär - utgis. 363
6.vande av natura förmåner avbryta preskriptionen av kapitalbeloppet enligts. 363
7.en skuldsedel. Borgenären och gäldenären var i detta fall mycket nära släkt.s. 363
8.Anteckning av en skuld i en bouppteckning innebär inte i sig att preskriptionss. 363
9.tiden avbrytes. Ar emellertid borgenären närvarande vid bouppteckningenss. 363
10.upprättande kan förhållandet vara annorlunda.285s. 363
11.Ett mellanting mellan ett utryckligt och ett konkludent erkännande är dets. 363
12.avstämningsförfarande som i NJA 1987 s. 259 ansågs ha preskriptionsavbrytans. 363
13.de effekt. Fordringsanspråket hade uppstått i förhållandet mellan två företags. 363
14.som var närstående på det sättet, att styrelsemedlemmarna i de båda bolagen vars. 363
15.förenade med släktband och att företagen hade gemensam administration.s. 363
16.Fordringarna hade upptagits i ett kontokurantförhållande som stämdes av varjes. 363
17.år.s. 363
18.HD fann där att frågan ”om det av konkursboets åberopade avstämningsför-s. 363
19.farandet kan tilläggas verkan som sådant erkännande som avses i preskriptions-s. 363
20.lagstiftningen, far bedömas med beaktande av preskriptionsinstitutets ändamål.s. 363
21.Detta kan sägas vara att dels medverka till att fordringsförhållanden avvecklass. 363
22.inom rimlig tid, dels förebygga bevissvårigheter i rättegångar och bespara gäldes. 363
23.nären besväret att under obestämd tid spara bevismedel rörande gamla rättsförs. 363
24.hållanden. Borgenären skall tvingas att inte dröja alltför länge med att utkrävas. 363
25.sin fordran eller i alltfall tillse att fordringens tillvaro och storlek blir konstates. 363
26.rad. Säkerhet och klarhet skapas därigenom i fordringsförhållanden.”s. 363
27.I det konkreta fallet finner HD att genom ”de avstämningar som enligt dets. 363
28.föregående skett av AB Malagas och Toftöbolagets inbördes fordringsförhållans. 363
29.den i samband med bokslutsarbetet i bolagen har fordringarnas existens ochs. 363
30.storlek blivit klarlagda. Ett huvudsyfte med preskriptionsinstitutet har därmeds. 363
31.blivit tillgodosett.”s. 363