Stycket

35.problem som det nu nämnda,142 det hade dock avseende på fast egendom. I 112 3 Preskription enligt fransk rätt rättsfallet NJA 2003 s. 302 hade E år 1989 sålt en fastighet i ett detaljplanelagt område, en fastighet som av köparen styckades och såldes vidare år 1991 och 1998. E gjorde gällande att avtalet var ogiltigt eftersom E saknade kän­ nedom om att planen medgav den styckning köparen hade verkställt. Efter­ som fastigheterna sålts vidare till godtroende förvärvare kunde E inte kräva återgång av köpet, istället gjorde E gällande anspråk på skadestånd. Preskrip­ tionstiden för detta anspråk ansågs ha börjat löpa när fastigheten vidaresåldes, eftersom säljarens sakrättsliga anspråk gick under vid denna tidpunkt. Preskriptionstiden för ett yrkande om ”nullité absolue” bestäms av den allmän­ na regeln om preskription i C.c. art. 2262, som stadgar att all rätt till talan pre­ skriberas efter 30 år. Denna rättspraxis har kritiserats; kritiker har gjort gällande att lagstiftningen inte kan låta tiden etablera ett förhållande som från början inte borde ha existerat överhuvudtaget, vars grundval inte finns och är en nul­ litet. Denna kritik har emellertid tillbakavisats och ”la Cour de Cassation” har vidhållit att art. 2262 skall tillämpas i dessa fall.143 Preskriptionsregeln avseende ”nullité relative” finns i C.c. art. 1304, vilken regel är placerad i det avsnitt i Code civil som reglerar avtal och förpliktelser.144 Tidsfristen är fem år lång. Båda dessa preskriptionstider torde kunna skjutas upp eller avbrytas på sam­ ma sätt som andra preskriptionstider, vilket särskilt framhålls avseende pre­ skriptionen enligt C.c. art. 1304.145 En inskränkning finns emellertid i dessa preskriptioners verkan på så sätt, att det endast är själva yrkandet att domstolen måtte förklara en rättshandling vara en nullitet, som preskriberas. En invänd­ ning om att grunden för ett krav eller ett yrkande är en nullitet preskriberas dä­ remot inte. Denna inskränkning i preskriptionens effekt grundas dels på orda­ lydelsen i art. 1304 respektive art. 2262, där det talas om ”faction”, dels på en tillämpning av den latinska maximen, ”quae temporalia sunt ad agendum, per­ pétua sunt ad excipiendum.”146 3.2.1.2.5 Syftet med preskription av ’les actions en nullité” Författare har sökt förklara tillämpningen av den kortare preskriptionstiden av­ seende ”les actions en nullité relative” på olika sätt. En del uppfattar att avtalet är ett uttryck för de autonoma parternas samstämmiga vilja och preskriptionens effekt är därför ett resultat av den ena partens tysta samtycke till det - i grunden ogiltiga - avtalet. De som ser avtalet mer ur en social synvinkel, som ett sätt atts. 111