Stycket

16.Vad gäller frågan om när brottsligheten - tidsmässigt - måste vara be­ gången för att konsumtionsdom skall vara möjlig, uppställer BrB 34:3 st. 1 inga uttryckliga begränsningar. Det kan således enligt huvudregeln vara brottslighet begången före den tidigare domen (nyupptäckt brottslighet) eller efter dom 1 men innan påföljden till fullo har verkställts (återfall). SLB föreslog att konsumtion skulle kunna ske t.o.m. för brottslighet som 362 var begången under det att den dömde var villkorligt frigiven, dock med den reservationen att detta gällde undantagsfall samt att återfallet därut­ över kunde föranleda att den villkorligt medgivna friheten förverkades.25 Av motiven framgår emellertid att konsumtionsdom - när det gäller fängelsestraff- huvudsakligen bör meddelas endast i fall då det nya brot­ tet är begånget innan det tidigare straffet började verkställas.26 Det skall noteras att detta är en ny frist. Hittills har jag talat om ”före dom” och ”innan påföljden till fullo verkställts”. Jag kommer i avsnitt 8.4 närmare att diskutera denna och angivna relevanta frister. För våra syften är det till­ räckligt att konstatera att enligt uppfattningen i gällande rätt dras en principiell gräns för när konsumtionsdom bör kunna meddelas vid verk­ ställighetens början. Återfall efter verkställighetens början bör således lösas med de i BrB 34:1 st. 1 p. 2 och 3 anvisade möjligheterna. Hur man i praxis uppfattar betydelsen av när den brottslighet som behandlas i dom 2 är begången är det svårt att säga något om. Mitt be­ stämda intryck är dock att utrymmet att låta den tidigare domen konsu­ mera ny brottslighet som utgör återfall efier tidigare dom är betydligt mindre jämfört med om brottsligheten är hänförlig till tiden före dom 1 (nyupptäckt brottslighet). Viss praxis och praxisdiskussioner i domstolar bekräftar denna uppfattning.27 Det nu sagda talar för att gränsen för att meddela konsumtionsdom dras snävare i praxis än vad lagtexten medger. En betydelsefull faktor i sammanhanget är att BrB kap. 34 är tillämplig i samtliga instanser. Dvs. frågan om vad som utgör ”före verkställighetens början” kan härigenom komma att ändras genom att dom 1 överklagas. Detta kan få stora konsekvenser. Med hänsyn till att fristerna härigenom kan komma att ändras, uppstår komplicerade tillämpningssituationer. Låt oss se på ett belysande exempel. I NJA 1994 s. 143 dömdes en person (A) för bl.a. två fall av grovt ratt­ fylleri, snatteri, olovligt brukande och olovlig körning. TR bestämde påföljden till fängelse i 3 månader (dom 1). A överklagade domen. Innan HovR avgjorde målet, åtalades A på nytt i TR för grovt narkotikabrott, försök till bedrägeri, häleri samt olaga vapeninnehav. TR bestämde påfölj­ den till fängelse i 4 år för den nya brottsligheten (dom 2) och i samband härmed undanröjdes en i ett tidigare mål utdömd skyddstillsyn (dom 0). När den i dom 2 behandlade brottsligheten var begången anges inte exakt i referatet, men av HovR:s skiljaktige ledamot framgår att brottsligheten var begången såväl före som efter dom 1. Vidare framgår att samtliga brotts. 16