Stycket

1.Vid en undersökning av hur mängdrabatter uppfattas i rättspraxis måste man skilja mellan om asperationsprincipen tillämpas på den konkreta straffmätningsnivån, hur detta i så fall sker samt efier vilka kriterier som domstolen bestämmer mängdrabatters storlek. Vad gäller frågan om rabatter verkligen ges har jag redan i det föregå­ ende sagt att det i olika rättskällor anges att det finns en utvecklad princip om att den sammanlagda straffmätningen (inom den tillämpliga straff­ skalan) inte bör motsvara summan av de enskilda brottens straffvärde. Några exempel från HD får påvisa att principen upprätthålls i praxis. Det ena fallet avser likartad konkurrens (grov förskingring) och det andra fal­ let olikartad konkurrens (grovt rån, olaga frihetsberövande samt grov våldtäkt). I båda fallen konkurrerar brottsligheten reellt. I NJA 1997 s. 652 dömdes en tilltalad kamrer i en stiftelse för tre fall av grov förskingring (BrB 10:3). Förskingringsgärningarna bestod dels i att gärningsmannen hade utkvitterat medel från stiftelsens checkkonto, varefter han med förfalskade fakturor hade försökt dölja bristen, dels i att han tillägnat sig belopp för vilka han var redovisningsskyldig och där vär­ det av den förskingrade egendomen i sig var tillräckligt högt för att be­ döma brottet som grovt. Straffskalan för grov förskingring är fängelse i lägst 6 månader och högst 6 år. Straffskalan för den samlade brottsligheten är fängelse i 6 månader-8 år. Straffvärdet hos den samlade brottsligheten bestämdes i HD till fängelse i 10 månader.111 Om de enskilda brottens straffminimum adderas uppgår dessa till fängelse i 1 år och 6 månader.s. 48