Se ovan nämnda fall NJA 2001 s. 800.
Hänvisas från p. 7 (s. 552)
1.Innan behandlingen av bestämmelserna i RB inleds är det emellertid aktuellt att först utveckla resonemanget kring frågan om domsrätt grundad på analogier. Domsrätt i de fall svaranden inte har hemvist i ett Bryssel/Luganoland får, som framgår ovan, motiveras genom analogier. En grundläggande uppfattning är i dessa sammanhang att analogier alltid skall göras med försiktighet. Om en domstol, trots att dess behörighet inte kan grundas på någon direkt tillämplig regel, beslutar sig för att det kan vara motiverat att pröva talan måste beslutet således fattas med insikt om att dets. 550
2.205s. 550
3.Del III – Domsrätten rör sig om situationer som inte varit tänkta att utan vidare komma under en svensk domstols granskning.s. 551
4.De försiktiga analogier det handlar om har historiskt sett gjorts utifrån forumreglerna i 10 kap. RB och det förekommer en tämligen rikhaltig praxis på området. En fråga som dock aktualiseras, när Bryssel-/Luganoreglerna etablerats, är om analogier skall göras med utgångspunkt i 10 kap. RB (som brukligt varit) eller med utgångspunkt i Bryssel-/Luganoreglerna.s. 551
5.De principer som kommer till uttryck i Bryssel-/Luganoreglerna har en bred förankring och speglar en internationellt vedertagen praxis. Det framstår därför, enligt min mening, som lämpligt att utgå ifrån Bryssel/Luganoreglernas forumregler även i de situationer när svaranden inte har hemvist i en stat som gör Bryssel-/Luganoreglerna direkt tillämpliga. Anledningen till det är, som jag ser det, att det finns större möjlighet att den främmande staten erkänner den svenska domstolens behörighet, om behörigheten grundas på analogier från Bryssel-/Luganoreglernas internationellt vedertagna principer, än om behörigheten grundas på analogier från den svenska rättegångsbalkens regler.s. 551
6.Däremot råder det delade meningar om existensen av det etablerade Bryssel-/Luganosystemet också skall innebära en inskränkning i förhållandet till vad som gäller beträffande den svenska domsrätt som grundas på analogier från 10 kap. RB. En utgångspunkt är att Bryssel-/Luganoreglerna inte uttryckligen hindrar en svensk domstol från att grunda sin behörighet på generösare interna svenska regler i de fall Bryssel-/Luganoreglerna inte är direkt tillämpliga. I sammanhanget har Bogdan anfört att ”en analogisk tillämpning [av Bryssel-/Luganoreglerna min anmärkning] torde vara mindre lämplig om den leder till en inskränkning av den svenska domsrätten, eftersom Bryssel- och Luganoreglernas domsrättsinskränkningar är rimliga endast om de kombineras med Bryssel- och Luganoreglerna om erkännande och verkställighet av domstolsavgöranden”. En annan ståndpunkt, som Pålsson ger uttryck för, är att den ”smittoeffekt” på de autonoma svenska domsrättsreglerna som HD, i fallet NJA 1994 s. 81, konstaterat att Bryssel/Luganoreglerna bör ges också borde innebära en att extensiva svenska domsrättsregler tolkas mer restriktivt. För egen del menar jag att en viss 206s. 551
7.Del III – Domsrätten restriktivitet nog är motiverad men därmed inte sagt att svensk domstol skulle vara förhindrad att tillämpa reglerna i RB analogt som domsrättsregler. Sedan Bryssel-/Luganoreglerna blev gällande i Sverige skall därutöver sägas att HD har fortsatt att tillämpa 4 § 10 kap. RB i fall där Bryssel-/Luganoreglerna inte är direkt tillämpliga. HD anses sig med andra ord inte förhindrad att göra analogier till stöd för domsrätt från de interna forumreglerna i 10 kap. RB.s. 552
8.När det gäller ovan nämnda bestämmelse om förmögenhetsforum i 3 § 10 kap. RB kan konstateras att det i detta fall rör sig om en regel som saknar motsvarighet i Bryssel-/Luganoreglerna. Regeln om allmänt förmögenhetsforum som kommer till uttryck i 1:a meningen är till och med, i Bryssel/Luganoreglernas artikel 3, uttryckligen angiven som ett exempel på en forumregel som det inte är tillåtet att använda. En anledning till detta är att ett av syftena bakom Bryssel-/Luganoreglerna är att skydda svarande, hemmahörande i ett Bryssel-/Luganoland, från exorbitanta fora. I syfte att uppnå det målet innehåller Bryssel-/Luganoreglerna inte endast regler om jurisdiktion, utan också bestämmelser om erkännande och verkställighet av domar. I ett harmoniserat system där de stater som lyder under Bryssel/Luganoreglerna erkänner varandras domar finns, som nämns ovan, inte längre något legitimt behov av alltför långtgående, exorbitanta, fora avseende svaranden hemmahörande i något Bryssel-/Luganoland. När svaranden saknar hemvist i ett Bryssel-/Luganoland är emellertid situationen en annan. Det finns i dessa situationer inte längre någon direkt koppling mellan domstolens behörighet och frågan om erkännande och verkställighet av dess domar och således är detta inte längre ett argument för att 10 kap. 3 § RB inte skulle kunna tillämpas. Det finns med andra ord inte någon anledning att en svensk domstol avstår från att anse sig behörig om ett amerikanskt företag (eller annan part utan hemvist i ett Bryssel-/Luganoland) har tillgångar i Sverige, endast på den grunden att domstolen skulle vara obehörig enligt Bryssel-/Luganoreglerna. Om den mer restriktiva hållningen i Bryssel-s. 552
9.207s. 552
10.Del III – Domsrätten /Luganoreglerna tilläts få inflytande över möjligheten att göra analogier från RB:s forumregler, skulle en sådan möjlighet inte ges. Enligt min mening skulle det emellertid vara att ge Bryssel-/Luganoreglerna för stort inflytande om dessa regler i alla situationer skulle diskvalificera analogier från RB som ger ett resultat som inte följer Bryssel-/Luganoreglernas systematik. Inte minst frånvaron av en koppling till regler om erkännande och verkställighet kan motivera användning av behörighetsregler som har ett vidare tillämpningsområde än Bryssel-/Luganoreglerna.s. 553
11.Min sammanfattande slutsats blir därmed att Bryssel-/Luganoreglerna bör tillämpas analogt i de fall de ger samma resultat som de interna nationella reglerna ger. I de fall autonoma nationella domsrättsregler är mer generösa avseende domsrätten än Bryssel-/Luganoreglerna kan det bli aktuellt att fastställa domstolens behörighet med analogier från dessa även om analogierna i dessa fall bör göras med än större försiktighet. Slutligen skall sägas att situationen att Bryssel-/Luganoreglerna är mer vidsträckta än RB:s forumregler (eller att Bryssel-/Luganoreglerna har ett tillämpningsområde som inte sammanfaller men närmast motsvarande bestämmelse i RB) också förekommer. I dessa fall torde det inte föreligga något hinder mot att en svensk domstol väljer att göra försiktiga analogier även från dessa mer generösa regler.s. 553
12.Under alla omständigheter utövar Bryssel-/Luganoreglerna ett stort inflytande över behörighetsfrågan, också i de fall när det handlar om analogier. Den följande genomgången av de interna forumbestämmelserna kommer därför att hållas tämligen kort, något som för övrigt också kan motiveras av att det i de flesta fall, som nämns ovan, finns en motsvarande, redan behandlad, Bryssel-/Luganoregel.s. 553