Se vidare Bogdan 2004 s. 118. Se också rättsfallen NJA 1966 s. 450 och NJA 1981 s. 386 där HD avvisade talan trots att förutsättningarna för behörighet enligt 10 kap. 3 § RB förelåg om nämnda bestämmelse tolkats strikt enligt ordalydelsen.
Hänvisas från p. 2 (s. 422)
2.77 Del II – Bakgrund och problemen självklart att svenska domsrättsprinciper medger detta. Bogdan menar att det i ett sådant fall, där anknytning till Sverige är närmast obefintlig, inte rimligen kan finnas något svenskt rättskipningsintresse. Därmed torde det vara möjligt att avvisa en sådan talan, trots att det formellt sett finns ett behörigt forum i Sverige. På liknande sätt menar Dennemark att de svenska domstolarna ”finge utöva en viss diskretionär prövningsrätt i syfte att gallra bort sådana tvister, till vilka något svenskt rättskipningsintresse alls icke knyter sig”. Beträffande frågan om var gränsen för svenskt rättskipningsintresse går menar Dennemark vidare att det förhållande att parterna inte kan få sin talan prövad på annan ort innebär att ett svenskt rättskipningsintresse får anses vara för handen. En förutsättning för ett avvisningsbeslut grundat på bristande lämplighet är med andra ord att det måste finnas ett annat bättre lämpat forum till vilket tvisten istället kan hänvisas.s. 422