Stycket

10.befriande verkan betala till säljaren skall vara avskuren [kursiverat här].» Visserligen kan, vilket påpekades av HD, den omständigheten att kö­ paren i avbetalningsförhållanden enligt 10 § i dåvarande KkrL kunde ställa krav gentemot säljaren även efter en pantsättning, bidra till att den rättsliga innebörden av en pantsättning i just dessa förhållanden var sär­ skilt svåra att förstå. Möjligen kan vidare en pantsättning som tas in i ett köpekontrakt vara ägnad att passera mer obemärkt än en pantsättning som sker separat och vid en senare tidpunkt. Rättsfallet visar likväl att det i vart fall i konsumentförhållanden är osäkert om en »naken» denuntiation om en »vanlig» pantsättning håller för att typiskt sett försätta A i ond tro. Ett liknande fall (överlåtelse av leasingavtal, där leasingtagaren var konsument) prövades i NJA 1989 s. 671. HD:s majoritet (tre röster mot två) hänvisade här till NJA 1986 s. 44 och kravet på »särskilda krav på klarhet och tydlighet». Majoriteten fann att den använda överlåtelse­ meningen var »avfattad i klara och koncisa ordalag» och »[a]tt den som förbehållslöst överlåter något till en annan därmed avhänder sig rätten att tillgodogöra sig eller eljest förfoga över det överlåtna torde stå i över­ ensstämmelse med en allmän rättsuppfattning». Majoriteten kom därför fram till att underrättelsen var tillräckligt tydlig för att leasingtagaren borde ha insett att betalning inte längre skulle erläggas till överlåtaren. Dennes betalningslegitimation befanns således vara avskuren. Bl.a. utgången i NJA 1989 s. 671 föranledde, genom införandet av 16 § 2 st. KkrL, en mildring av ondtroskravet vid kreditköp - avbetal­ ning, låneköp samt även, när det är avsett att köparen skall bli ägare till varan, »hyrköp» och leasing1028 1 -0 2n9är köparen är konsument. I bestäm­ melsen, som trädde i kraft den i januari 1993, har för det nämnda fallet gjorts undantag från regeln om betalningslegitimation i 29 § SkbrL, så till vida att köparen (gäldenären) äger betala med befriande verkan till säljaren om inte köparen visste att säljaren saknade rätt att ta emot be­ talningen eller om köparen uppsåtligen eller av grov o akt samhet underlät att skaffa sig kunskap om detta.^ Genom bestämmelsen har alltså på grund av konsumenthänsyn kravet på underrättelsens kvalitet höjts i förhållande till 29 § SkbrL (kännedom eller skälig anledning att miss­ tänka). Det kan inte uteslutas att den nämnda lagändringen i KkrL kan påverka bedömningen av ondtroskravet (om än inom ramen för skriv­ ningen i 29 § SkbrL) beträffande en överlåtares/pantsättares betalnings­ legitimation även i andra fall än vid kreditköp. Som ovan framgått råder i rättskällorna oenighet både om vad som av­ ses med »återpantsättning» och om dess rättsliga verkningar, bl.a. just avse­ ende huruvida A kan betala till B »med befriande verkan». Mot den bak­ grunden torde det beträffande »återpantsättning» vara viktigare än eljest att det för A uttryckligen påtalas hur framtida betalningar skall erläggas. Det är även troligt, i vart fall i konsumentförhållanden, att underrättel­ sen för att försätta A i ond tro i vissa fall måste innehålla en beskrivning av vilka konsekvenser som en betalning till B kan innebära. C bör därför, för att säkrast tillvarata sin rätt gentemot A, se till att det av underrättelsen klart framgår att A skall erlägga (av- och ränte)betalning antingen direkt till C eller till B endast mot utfaende av panten, och att A annars riskerar att få betala två gånger.1030 I kapitel 18.7.2 anges ett fall där den onda tron bör omfatta att vissa betalningar - i samband med försäljning av aktier i en värdepappersdepå - automatiskt kommer att erläggas till B (genom att en skuld på till depån knutet konto minskar eller att kontots tillgångar ökar) och att dessa därför inte sker »med befriande verkan».1031s. 288