Hemvistbedömningen inom den internationella familjerätten utgår från generalklausulen i IÄL 7:2 och den praxis som emanerar från bestämmelsen, se t.ex. NJA 1994 s. 302 och NJA 1995 s. 238. Hemvist anses föreligga om såväl det objek- tiva rekvisitet, att personen ifråga faktiskt har sin vanliga vistelseort i landet, som det subjektiva rekvisitet, att vederbörande har för avsikt att stanna där (animus remanendi) är uppfyllda.
Hänvisas från p. 8 (s. 271)
Hemvistbedömningen inom den internationella familjerätten utgår från generalklausulen i IÄL 7:2 och den praxis som emanerar från bestämmelsen, se t.ex. NJA 1994 s. 302 och NJA 1995 s. 238. Hemvist anses föreligga om såväl det objek- tiva rekvisitet, att personen ifråga faktiskt har sin vanliga vistelseort i landet, som det subjektiva rekvisitet, att vederbörande har för avsikt att stanna där (animus remanendi) är uppfyllda.s. 272