1.Vid ibruktagandet av båten (en Uitolta Bayliner 2155/88 230 omc) konstatera des att dess motor var behäftad med ett fel som inte hade kunnat upptäckas innan ibruktagandet av båten på våren efter köpet. Felet bestod av att kvarbli ven vätska i motorns kylsystem under vintern före köpet hade tillfrusit och därigenom orsakat en dold 10-15 cm lång spricka i cylinderblocket. Köparen krävde prisavdrag om 35 000 mark motsvarande dennes kostnader för avhjäl pande av felet (riktigare hade varit att grunda talan på KöpL 34 § om rätt till ersättning för försvarliga kostnader för avhjälpande av fel i varan). Ytterligare krävde köparen skadestånd om 6 000 mark för att han under tre sommarmåna der inte hade kunnat använda båten till följd av felet. HD fann att köparen hade rätt till prisavdrag. Men eftersom felet skäligen kunde ha avhjälpts genom åtgärder som hade medfört en kostnad om endast 25 000 mark, fastställdes prisavdraget till detta belopp. Och eftersom skadeståndsyrkandet avsåg en sådan indirekt förlust som avses i KöpL 67 § 2 mom. 2 punkten — och eftersom säljaren inte gjort sig skyldig till culpa — ogillades skadeståndsyrkandet. Det kunde kanske diskuteras om köparens skadeståndskrav i HD 1992:86 avsåg en ekonomisk eller icke-ekonomisk förlust (jfr NJA 1992 s. 213). Både RR och HovR fann att köparen inte hade lidit någon ekonomisk skada och att skadeståndsyrkandet därför saknade stöd i lag. HD fann att skadan var ersättningsgill enligt KöpL 67 § 2 mom 2 punkten, men att säljaren inte utan culpa292 ansvarade för en dylik indirekt förlust. Såsom ofta då talan ogillas är emellertid domskälen så knapphändiga att det är svårt att se vad som uppbar HD:s tolkning. Saxén menar att om säljaren hade varit culpös, "hade han uppenbarligen varit ansvarig trots att skadan också var ideell".293 Till detta kommer att köparen — om han bara hade förstått att försöka formule 290 En begagnad motorbåt visade sig efter köpet ha motorfel p.g.a. frostskador orsakade av att motorn inte hade tömts vintern före köpet. Säljaren ansågs inte ha gjort sig skyldig till vårdslöshet, men köparen hade oberoende av culpa rätt till prisavdrag då felet hade varit dolt. 291 En begagnad motorbåt hade sålts "as is". Motorn hade frostskador p.g.a. att den inte hade tömts före vinterförvaringen. Rätten fann att köparen kunde förvänta sig att motorn hade tömts innan vinterförvaringen. Säljaren identifierades med underlåtelsen hos sin verkstad i förhållande till detta. Ett ansvarsgrundande fel ansågs föreligga och skadestånd utdömdes. 292 Ett ansvar för säljaren grundat på "särskild utfästelse" synes dock även ha varit möjligt, såvida köparen hade åberopat detta. Se ovan kap. 5.6.I.3. 293 Saxén, Skadestånd s. 227.s. 81
2.323s. 81
3.5.6 Differentieringen mellan direkt och indirekt f ört net ra sitt krav i termer av någon mer eller mindre konkret kostnad — mycket väl kunde tänkas ha haft rätt till ersättning såsom för direkt förlust enligt kontrollansvaret.294s. 82
Skada på annan egendom än den sålda varan
1.Ett annat slag av indirekt förlust—och som i praktiken endast kan uppkom ma i samband med fel i varan — är s.k. produktskador. Med produktskador avses i allmänhet sådana personskador och skador på annan egendom än den sålda varan som förorsakas av en defekt i den sålda varan.295 Det saknas skäl för att i föreliggande sammanhang gå närmare in på själva produktansvarsproblematiken. Förhållandet mellan utomkontraktuellt och kontraktuellt ansvar för produktskador kan emellertid ofta vara oklart. Olika rättssy stem kan följa t.o.m. avsevärt olika utgångspunkter.296 1 nordisk rätt har det av tradition allmänt godtagits att säljarens skyldighet att ersätta personska dor som varan orsakar inte skall bedömas på basis av köprättsliga skade ståndsregler.297 KöpL har inte heller medfört någon förändring i detta avse ende. Som indirekt förlust vilken skall bedömas enligt ansvarsregleringen i KöpL betraktas enligt 67 § 2 mom. 4 punkten endast "förlust till följd av skada på annan egendom än den sålda varan". I övriga fall tillämpas utomkontraktuella regler, och skadeståndsansvaret följer härvid andra förutsätt ningar än enligt KöpL som kräver vårdslöshet på säljarens sida eller avvikel se från särskild utfästelse298 (§ 40 § 3 mom.). 294 Se Olsens förklaring av NJA 1992 s. 213 ovan vid not 286- 288 och förklaringenss. 82
2.förhållande till direkt förlust enligt KöpL, och nedan kap. 5.6.4.1 om HD 1992:s. 82
3.86, hyreskostnader och konverteringsregeln i 67 § 3 mom. Jfr f.ö. Rt 1992 s. 1469s. 82
4.om kostnader för hyra av bil i fritidssyfte; se Krüger, Kjopsrett (4. uppl) s. 519. 295 Se närmare om terminologin och begreppet produktskada t.ex. Wilhelmsson &s. 82
5.Rudanko s. 4 ff., Wilhelmsson, Konsumentskyddet s. 323 ff. 296 För en internationell översikt om produktansvaret kan hänvisas till UNCITRALs. 82
6.Yearbook VIII:1977 s. 235 ff.: Report of Secretary General: Liability for damages. 82
7.caused by products intended for or involved in international trade. 297 Se även Reg.prop. 1986:93 s. 120 och t.ex. Godenhielm, Lärobok s. 149 ff. Jämförs. 82
8.däremot att i t.ex. engelsk rätt den köprättsliga regleringen i stor utsträcknings. 82
9.har ansetts tillämplig även i förhållande till personskador orsakade av defekters. 82
10.i den sålda varan. Se Hansen, TfR 1984 s. 294, 296 ff. 298 För konsumentköpens del uppställer produktansvarslagen (17.8.1990/694) etts. 82
11.strikt ansvar. I de flesta övriga fall tillämpas SkL. I rättspraxis hos oss har mans. 82
12.(forts...)s. 82
13.324s. 82
14.5.6 Differentieringen mellan direkt och indirekt förlust Gränsdragningssvårigheterna mellan det köprättsliga felansvaret och det utomobligatoriska produktansvaret stannar emellertid inte vid detta. Även beträffande egendomsskador som en köpt vara förorsakar har i norden den traditionella uppfattningen varit, att det köprättsliga ansvaret endast i be gränsad utsträckning omfattar skador av detta slag.2 29998 Se även från tidigare nordisk rättspraxis om avtalsbaserat ansvar t.ex. följande fall: HD 1966 II 76 (skada på växthusplantor till följd av rökutveckling p.g.a. oren brännolja), HD 1981II109, NJA 1968 s. 285 och UfR 1984 s. 517 (DaHD) (skada på odlingar orsakade av bekämpningsmedel), HD 1932II421, HD 1936 II 351, HD 1945 II139, HD 1946 II 6, HD 1955 II 31, HD 1956 II 34, Rt 1973 s. 1153, UfR 1976 s. 465 (DaHD) och UfR 1997 s. 790 (DaHD) (skada till följd av bakterier i slakteriavfall avsett för minkföda, eller till följd av i övrigt skämt eller förorenat djurfoder), HD 1988:30 (köp av smittobärande djur som smittade ner köparens övriga boskap), HD 1970II64, NJA 1985 s. 641 (skada på bilmotor till följd av oren motorolja eller bensin), NJA 1945 s. 189 (skada på bilmotor till följd av felaktiga reservdelar), UfR 1984 s. 543 (DaHD) (fel i kompressor för en klimatanläggning skadade elektronik som var monterad i anslutning till an läggningen), Rt 1974 s. 269 (skada på egendom som bearbetats med felaktig kalk), NJA 1960 s. 441 (skada till följd av att fårsmäckor inte kunde säljas då det skorpmjöl som använts i tillverkningen innehöll stenbitar). Bedömningslinjerna har dock varit tämligen diffusa.3001 köplagspropositionen anförs att 67 § 2 mom. 4 punkten kan tillämpas endast i fråga om sådana egendomsskador "som nära ochförutsägbart anknyter till det ändamål,för vilket den sålda varan är avsedd" (kurs, här).301 Avsikten härmed var att tillämpningen 298(...forts) inte uppställt någon allmän regel om strikt ansvar utan direkt stöd av stadgan de i lag för produktskador. I vissa situationer av uppenbar undantagskaraktär kan ett strikt ansvar för produktskador även följa av reglerna i miljöskadelagen (19.8.1994/737); se 2 § 2 mom. och härom t.ex. Hollo & Vihervuori s. 94 ff. 299 Se t.ex. Wilhelmsson & Rudanko s. 55 ff., samt t.ex. Norager-Nielsen & Theilgaard s. 752 ff. med rikliga hänvisningar till nordisk rätt. 300 Delvis som en konsekvens härav valde man även att i det nordiska köplagsförslaget över huvud taget inte närmare ta ställning till gränsdragningen mellan det köprättsliga och utomobligatoriska produktansvaret. Som allmän tolkningsrekommendation angavs endast att vissa "mera närliggande skador av denna typ torde böra bedömas utgående från de köprättsliga reglerna, medan andra skador av detta slag bör bedömas enligt principerna för produktansvaret." NU 1984:5 s. 359. 301 Reg.prop. 1986:93 s. 121.s. 83
15.325s. 83
16.5.6 Differentieringen mellan direkt, och indirekt förlust av 67 § 2 mom. 4 punkten skulle följa tidigare rättspraxis.302 Inom ramen för denna allmänt hållna tolkning är det i synnerhet två typer av produktskador som kan aktualiseras enligt KöpL: (1) De fall att den sålda varan i enlighet med dess syfte har gjorts till en beståndsdel av en annan produkt eller ämne och skadan drabbar denna egendom. (2) De fall där skadan drabbar egen dom som skall bearbetas med den sålda varan eller som i övrigt har något annat liknande samband med användningen av den sålda varan.303s. 84
17.I HD 1997:61 var det fråga om en ovan i (1) avsedd komponentskada. Importören A hade sålt tallriksbrickor — en billig vara — till verkstaden B, som hade använt brickorna som komponenter vid tillverkning av strömske nor. B hade levererat de tillverkade skenorna till sina kunder. Då brickorna visade sig vara felaktiga och orsakade stor skada hos en kund, hade B för att undvika liknande skador varit tvungen att hos sina övriga kunder granska skenorna och byta ut felaktiga brickor mot felfria. De kostnader som B hade åsamkats på grund av detta arbete samt för hyrandet av en lyftkran ansågs utgöra en sådan indirekt förlust som avses i KöpL 67 § 2 mom. 4 punkten, eller alternativt en sådan annan liknande svårförutsebar förlust som avses i 5 punkten. A var inte skyldig att ersätta dessa kostnader eftersom vårdslös het inte förelåg på A:sida och eftersom inte heller särskild utfästelse förelåg.s. 84
18.Felet uppdagades då det orsakade kortslutning i en strömskena som B hades. 84
19.levererat till sin kund C, med driftstopp hos denne som följd. C:s kostnader förs. 84
20.reparation samt dess uteblivna vinst uppgick sammanlagt till 146 000 mark soms. 84
21.ersattes av A. I syfte att undvika motsvarande förluster granskade B på egets. 84
22.initiativ de strömskenor som B hade levererat till sina övriga kunder och byttes. 84
23.de tallriksbrickor som härvid konstaterades vara felaktiga mot felfria brickor.s. 84
24.B:s kostnader härför uppgick till sammanlagt 145 000 mark, och kravet gälldes. 84
25.endast dessa kostnader.s. 84
26.HR fann att kostnaderna utgjorde en direkt förlust och biföll B:s talan. HRs. 84
27.åberopade konverteringsregeln i KöpL 67 § 3 mom. HR fann att köparen enligts. 84
28.denna regel inte kommer i sämre ställning om han för att begränsa en direkts. 84
29.förlust ådrar sig en till omfattningen mindre indirekt förlust. Grund för jämks. 84
30.ning av skadeståndet enligt 70 § 2 mom. ansågs inte föreligga, eftersom A fannss. 84
31.ha regressmöjlighet gentemot sin utländska leverantör på produktansvarsbasis.s. 84
32.HovR ändrade inte HR:s dom. 302 Reg.prop. 1986:93 s. 120 f. 303 Se Reg.prop. 1986:93 s. 120 f., samt från litteraturen t.ex. Wilhelmsson, JFT1994s. 84
33.s. 627 ff., Routamo & Ramberg s. 508 f.s. 84
34.326s. 84
35.5.6 Differentrenngen mellan direkt. och indirekt förlusts. 85
36.Majoriteten i HD (tre JR) fann emellertid att fråga var om en sådan indirekt förlust som avses i 67 § 2 mom. 4 punkten.304 Vidare fastslog majoriteten: "Om skadan inte anses vara en sådan produktskada bör den i varje fall anses utgöra en annan liknande skada enligt 5 punkten i samma moment och, då skadans omfattning dessutom varit svårförutsebar, en i denna punkt avsedd indirekt skada" (förf, övers.). HD:s minoritet (två JR) hade inte ändrat HovR:s dom. I fallet åberopade A även sina allmänna avtalsvillkor samt allmänna leve ransvillkor uppgjorde av Finlands tekniska handelsförbund, vilka begränsa de säljarens ansvar för köparens indirekta förluster till följd av fel. Dessa villkor ansågs dock inte ha inkorporerats i avtalet med B. HD 1997:61 har kommenterats av bl.a. Ämmälä, som anför fallet som ett exempel på behovet av att åstadkomma en begränsning av ansvaret för omfattande och svårför utsebara indirekta förluster.305 Fallet har dock även kritiserats, varvid man bl.a. har ansett att B:s kostnader snarare borde ha behandlats som en direkt förlust306 (se närmare nedan kap. 5.6.4.2). Även så kan man inte utesluta att en begränsning av A:s ansvar i stället hade kunnat följa av adekvansläran,307 eller av jämkningsmöjligheten i KöpL 70 § 2 mom.308 Eftersom tillämpningen av KöpL 67 § 2 mom. 4 punkten enligt motiven förutsätter att skadan "nära och förutsägbart" anknyter till den sålda varans ändamål (se ovan), är det även svårt att se varför i så fall förlusten generellt borde kategoriseras som indirekt. Gemensamt för indirekta förluster anses tvärtom vara att de är mera omfattande, beroende av skadelidandens indivi duella förhållanden och sålunda svår kalkylerade i riskbedömningen.309 Som jämförelse kan även hänvisas till NoKöpL 67 § 2 ledd bokstaven (d). Som indirekt förlust nämns här "tap som folge av skade på annet enn [kurs, här] salgstingen selv og gjenstander som den brukes til framstilling av eller som 304 Förutom till köplagspropositionen hänvisade majoriteten på denna punkt till Wilhemsson, JFT 1994 s. 628-631, 636 och 639-640. 305 Ämmälä, LM 1997 s. 1267 ff., särskilt s. 274, idem, Virhe s. 203. 306 Se t.ex. kritiken av Sandvik, Scan. Stud. 1999 s. 39 f., Savola, DL 1997 s. 869 f. och Sisula-Tulokas, Festskr. Gunnar Karnell s. 724 f. Som bl.a. Savola pekar på har tolkningen av HD:s majoritet inte heller ostridigt stöd i uppfattningen hos Wilhelmsson, JFT 1994 s. 640, till vilken majoriteten hänvisade (se ovan not 304). 307 Se särskilt de ovan kap. 5.2.1.1 refererade HD 1997:199, HD 1950II419 och HD 1948 II 3, samt det ovan kap. 5.2.4 refererade HD 1982 II 52. 308 Se särskilt det ovan kap. 5.3.1 refererade HD 1985 II 51. 309 Se nedan kap. 5.6.3.s. 85
37.327s. 85
38.S.6 Differentieringen meilan direkt och indirekt förlust har naer og direkt sammenheng med dens forutsatte bruk". Endast skador på egendom som inte står i nära funktionellt samband med den sålda varan utgör m.a.o. indirekt förlust enligt NoKöpL310 (och endast så långt kontraktuellt ansvar över huvud taget gäller). Som exempel på sådana indirekta för luster nämns311 att en köpt maskin i en fabrikslokal orsakar skada på andra maskiner, eller att köpta laxyngel sprider smitta till köparens övriga laxbe stånd.312 Jfr köpet av de smittobärande kvigorna i HD 1988:30 (ref. ovan kap.s. 86
vid punkt 3). Dessa situationer förefaller även gå längre än vad som
1.till synes följer av tillämpningsexemplena i propositionen till KöpL (ovan).s. 86
2.CISG tillämpas enligt art. 5 inte på personskador som varan orsakar. Detta anses föranleda ett motsatsslut, varvid man får utgå från att konven tionen är tillämplig i fråga om all skada som den köpta varan orsakar på köparens övriga egendom. I allmänhet har man ansett att konventionens harmoniseringssyfte inte kan uppnås om man tillåter anspråkskonkurrens på grundval av divergerande lösningar i nationell rätt.313s. 86
3.Se även från rättspraxis t.ex. UNILEX d. 26.04.1995 (Schweiz, Handelsgerichts. 86
4.Zürich) om skador på köparens egendom p.g.a. att den köpta saltvattentankens. 86
5.läckte, samt d. 24.03.1999 (Tyskland, BGH) om köpt vinvax som skadade köpas. 86
6.rens vinrankor.314s. 86
7.I t.ex. det amerikanska fallet Saratoga Fishing Co. v. J.M. Martinac & Co.,315s. 86
8.hade en fiskebåt efter köpet fattat eld och sjunkit till följd av konstruktionsfels. 86
9.i ett hydrauliskt system, som den tidigare ägaren hade låtit installera. Frågas. 86
10.ansågs vara om skada på "other property", och skadestånd utdömdes på utom-s. 86
11.obligatorisk grund enligt den s.k. East River-doktrinen. I förhållande till CISGs. 86
12.hade art. 5 medfört kontraktuellt ansvar, frånsett att CISG inte tillämpas på köps. 86
13.av fartyg (art. 2(e)). Lösningen i CISG art. 5 har emellertid från nordiskt håll även blivit kritise 310 Se Ot prp nr 80 (1986-87) s. 124 f. samt om direkt förlust RG 1994 s. 710 (nedans. 86
14.kap. 5.6.3 not 351). Se även Bergem & Rognlien s. 371, Herre, TfR 1999 s. 136. 311 Se Ot prp nr 80 (1986-87) s. 125, Bergem & Rognlien s. 371. 312 Jfr t.ex. Rt 1992 s. 453 där det dock var fråga om utomkontraktuellt ansvar närs. 86
15.importerade laxyngel hade spridit sjukdomen furunkolose. 313 Se vidare om CISG art. 5 och om dess förhållande till divergerande lösningars. 86
16.i nationell rätt t.ex. Bergem & Rognlien s. 506 f., Bianca & Bonell (eds) s. 49 f.,s. 86
17.Gomard & Rechnagel s. 41 ff., Lookofsky, CISG in Scandinavia s. 29 f., Rambergs. 86
18.& Herre, CISG-kommentaren s. 100 ff., Schlechtriem s. 34 f. 314 Se även om bägge avgöranden ovan kap. 5.2.3.2 med vidare hänvisningar. 315 520 U.S. 875,117 S.Ct. 1783 (1997).s. 86
19.328s. 86
20.5.6 Differentieringen mellan direkt och indirekt förlust: rad.3161 detta sammanhang bör även nämnas att principen enligt SvKöpL 67 § 1 st. är, att skadestånd enligt denna lag inte omfattar ersättning för förlust som köparen tillfogas genom skada på annat än den sålda varan (jfr däremot den avvikande principen i KKöpL 31 §317). Av förarbetena framgår dock att undantaget för produktskador i SvKöpL 67 § 1 st. inte gäller om det förelig ger "identitet mellan den beståndsdel som utgör den köpta varan och slut produkten". Det räcker dock inte enbart med att den sålda varan används som en komponent eller ingrediens i en annan vara som därvid skadas.318 Detta innebär samtidigt en viss justering av rättsläget jämfört med tidigare rätt.3191 t.ex. NJA 2001 s. 309 ansågs dock säljaren strikt ansvarig när felaktig smörjolja hade skadat lokmotorer. I domskälen hänvisar SvHD analogivis till SvKöpL 40 § 3 st. om egenskaper som "särskilt utfästs". Tydligt är enligt Håstad att, "om den sålda varan saknar egenskaper som får anses särskilt utfästa och felet leder till en produktskada, slutresultatet trots 67 § 1 st. ... köplagen blir det samma som om köplagens skadeståndsregler hade varit tillämp liga på produktskador''.320 Som skäl för lösningen i SvKöpL 67 § 1 st. anfördes bl.a. den pågående beredningen av produktansvarslagen (1992:18) om strikt ansvar beträffande varor avsedda för enskilt bruk, samt den absoluta rekla mationsfristen om två år i SvKöpL 32 § 2 st.321 Enligt 32 § 2 st. förlorar köpa ren rätten att åberopa felet om han inte reklamerar inom två år från det att han tagit emot varan, såvida inte annat följer av en garanti eller liknande ut fästelse. Jfr även CISG art. 39(2). Också i den finska köplagspropositionen föreslogs en dylik frist om två år inom vilken köparen bör reklamera när varan har fel. Stadgandet avlägsnades emel lertid i riksdagsbehandlingen. Detta bl.a. med motiveringen att stadgandet vore oförenligt med konsumentköp och att det kunde leda till oskäliga resultat vid bostadsköp.322 Därefter har man dock i både BostadsKöpL (6 kap. 14 § 2 mom.) och JB (2 kap. 25 § 2 mom.) infört absoluta frister för åberopande av fel. Vid köp 316 Se särskilt Hansen, TfR 1984 s. 293 ff. 317 Se även om KKöpL 31 § t.ex. Herre, KKöpL-kommentaren s. 324 ff. 318 Se Prop. 1988/89:76 s. 198. 319 Se närmare t.ex. Ramberg, Köplagskommentaren s. 662 ff. samt t.ex. Dufwa, Festskr. Jan Hellner s. 192 ff. 320 Håstad (5. uppl.) s. 220 f. Jfr även Ramberg, Köplagskommentaren s. 663 ff. 321 Se Prop. 1988/89:76 s. 50 ff., 198,234,236, samt t.ex. Håstad s. 150 ff., Hellner & Ramberg s. 125 ff. 322 Lagutskottets betänkande 1986:13 s. 3 f.s. 87
21.329s. 87
22.5.6 Differentieringen mellan direkt och indirekt förlusts. 88
23.av begagnade bostäder bör, om säljaren är en privatperson, reklamation skes. 88
24.inom två år från att köparen fick bostaden i sin besittning.323 Fastighetsköpares. 88
25.bör reklamera om fel inom fem år från överlåtelsen. KöpL:s avsaknad av ens. 88
26.absolut reklamationsfrist har kritiserats.324s. 88
27.I NoKöpL 32 § 2-3 ledd gäller en två-årsregel med samma innebörd soms. 88
28.SvKöpL 32 § 2 st. och CISG art. 39(2), med undantag för konsumentköpen därs. 88
29.tidsfristen i vissa fall är fem år.s. 88
Annan liknande svårförutsebar förlust
1.Även om de förlusttyper som nämns i KöpL 67 § 2 mom. 1-4 punkterna är avsedda att utgöra typexempel på indirekta förluster, är enumeringen i 67 § 2 mom. inte avsedd att vara uttömmande. Det kunde kanske även hävdas att det inte heller är möjligt att i en uttömmande definition ange vilka förlus ter som skall betraktas som indirekta, utan att definitionen samtidigt görs så allmän att den riskerar att bli intetsägande. Det är mot denna bakgrund man bör förstå 67 § 2 mom. 5 punkten, som kompletterar uppräkningen av de indirekta förlusterna med "annan liknande svårförutsebar förlust". I No KöpL saknas dock en motsvarande bestämmelse, och avsikten härmed sägs vara att uppräkningen i 67 § 2 ledd bokstäverna (a)-(d) skall vara uttömman de.325 Huruvida detta syfte kommer att infrias i rättspraxis återstår att se.s. 88
2.Hur gränsen mellan direkta och indirekta förluster skall dras i stöd av 67 § 2 mom. 5 punkten (och därigenom gränsen mellan culpa- och kontrollan svaret), måste i sista hand alltid bli en fråga för rättspraxis att ta ställning till.326 5 punkten kan dock knappast tolkas som hänvisande till att även de konkreta förlusttyper som nämns i 67 § 2 mom. — t.ex. utebliven vinst — till arten generellt skulle kunna klassificeras som svårförutsebara. Stadgandet får därför tolkas så att förlusten för att vara indirekt enligt 5 punkten till sin art bör kunna jämställas med de förluster som anges i 1-4 punkterna och härtill till sin omfattning vara svårförutsebar i det enskilda fallet.327 Se även 323 Se även redan HD 1986 II 55. Fallet är omdiskuterat; se Bärlund s. 255. 324 Se t.ex. Sisula-Tulokas, Festskr. Edward Andersson s. 379 ff. 325 Se Ot prp nr 80 (1986-87) s. 120 ff., samt t.ex. Bergem & Rognlien s. 367 vilkas. 88
3.menar att detta med hänsyn till förutsebarhetskravet i 67 § 1 ledd (se ovan kap.s. 88
4.5.2.1.1) kan anses som fullt försvarligt. 326 Jfr även t.ex. Hoppu, LM 1988 s. 64 f. 327 Se även för finsk del t.ex. Routamo, Kaupan lait I s. 232, Routamo & Rambergs. 88
5.(forts...)s. 88
6.5.6 Differentieringen mellan direkt och indirekt förlust från rättspraxis HD-fallet 1997:61 (ref. ovan kap. 5.6.2.3). I SvKöpL 67 § 2 st. får detta anses framgå mera klart genom skrivningen "annan liknande förlust, om den varit svårförutsebar".3 3228 7Med beaktande av att det bakomlig gande syftet med regleringen trots allt är att dra en så skarp gräns som möjligt mellan direkt och indirekt förlust, vore vidare en restriktiv tolkning av 5 punkten att föredra. Särskilt i fall att tvekan råder om huruvida förlus ten till sin omfattning är adekvat eller inte,329 kunde det tyckas motiverat att ersättning endast utgår såsom för indirekt förlust enligt 5 punkten. Detta förutsatt att förlusten till sin art samtidigt uppfyller 5 punktens krav på en "liknande" förlust. Inställningen i den finska köplagspropositionen tycks likväl tämligen långt fjärma sig från en sådan restriktiv tolkning. Som exempel på tillämp ningen av 67 § 2 mom. 5 punkten nämns här ränteförlust på förskottsbetal ning vid säljarens dröjsmål, samt förlorad arbetsinkomst vid köp av varor för eget bruk då köparen varit tvungen att använda sin arbetstid för att utreda avtalsbrottet.330 Det måste likväl betraktas som högst diskutabelt om någon av dessa förluster verkligen bör betraktas som indirekt förlust i stöd av 5 punkten.331 Vad gäller förskottsbetalningen måste för det första säljaren antas vara väl medveten om att sådan skett, och köparens ränteförlust i anledning härav är knappast svårkalkylerad.332 Till detta kommer för det andra att ett accep terande av propositionen till denna del skulle medföra en sådan diskrepans mellan KöpL och skuldebrevslagstiftningen som man i övrigt uttryckligen 327(...forts) s. 509 ff., Sandvik, Kontrollansvar s. 185, Wilhelmsson m.fl. s. 76, samt för svensk del t.ex. Hellner & Ramberg s. 237, Herre, Ersättningar s. 442 ff., Håstad s. 146, Ramberg, Köplagskommentaren s. 669 f. 328 Herre, Ersättningar s. 442 ff. antar att olikheten i utformningen mellan den fin ska och svenska köplagen på denna punkt kommer att leda fram till olika resul tat. Trots den något misslyckade och svårtolkade formuleringen av KöpL 67 § 2 mom. 5 punkten bör dock som framgått någon skillnad i sak inte föreligga. 329 Jfr ovan kap. 5.6.2.3 vid not 307 om HD 1997:61 med anknytning till adekvansbedömningarna i HD 1997:199, HD 1982II52, HD 1950II419 och HD 1948II3. 330 Reg.prop. 1986:93 s. 121. Det bör nämnas att motsvarande exempel inte åter finns i Prop. 1988/89:76 s. 200. 331 Se även Sandvik, JFT 1997 s. 271 f., idem, Scan. Stud. 1999 s. 41 ff. 332 Vid ränteförlust p.g.a. förskottsbetalning utgår ersättning i form av mot grund räntan motsvarande avkastningsränta. Se Wilhelmsson & Sevön s. 9 f., 18 f.s. 89
7.5.6 Differentieringen mellan direkt och indirekt förlust har strävat till att undvika.333 Denna diskrepans upprätthölls inte heller — dock utan att den ens diskuterades — i t.ex. HD 1992:86 (motorbåtsfallet), där avkastningsränta utdömdes oaktat att säljaren inte ansågs culpös.s. 90
8.Jfr även t.ex. HD 1991:4 beträffande den tidigare differentieringen i KSL 5 kap.s. 90
9.9 §,334 där avkastningsränta på förskottsbetalning utdömdes utan att HD togs. 90
10.ställning till skuldfrågan.s. 90
11.Köparen hade här betalt ett köpt möblemang dels i pengar, dels genom atts. 90
12.till säljaren överlåta ett annat möblemang. Detta möblemang hade säljarens. 90
13.sedan sålt. Då köpet på talan av köparen hävdes skulle säljaren till köparens. 90
14.återbetala köpesummans kontantbelopp och möblemangets värde. Räntan pås. 90
15.denna skuld skulle betalas från den dag då pengarna och varorna hade mottas. 90
16.gits. För tiden före skuldens förfallodag som avkastningsränta motsvarandes. 90
17.Finlands Banks grundränta, och från den dag då stämningen delgavs soms. 90
18.dröjsmålsränta (som vid denna tid uppgick till 16 procent).335 En här avsedd förlust torde närmast kunna hänföras till den direkta förlust kategorin avseende kostnader som har betalats innan avtalsbrottet men som har blivit onödiga p.g.a. detsamma.336s. 90
19.Beträffande den förlorade arbetsinkomsten bör nämnas att köplagsmotivens tolkning har kommit att återspeglas i KSL (5 kap. 10 § 3 mom. 1 punk ten), BostadsKöpL (4 kap. 11 § 3 mom. 1 punkten) och senast i ElmarknadsL (27 b § 3 mom. 1 punkten).337 Till grund härför torde emellertid närmast lig ga en tämligen tvivelaktig parallell med utebliven vinst. I motsats till utebli ven vinst är förlorad arbetsinkomst i regel inte beroende av köparens framti da, tilltänkta syfte med avtalsobjektet, vilket sägs utgöra ett typiskt känne tecken för indirekta förluster (se nedan kap. 5.6.3). Förlust av arbetsinkomst uppkommer snarare — vilket även motiven till KöpL är inne på338 — som en konsekvens av att köparen har varit tvungen att använda sin arbetstid för 333 Sålunda har man beträffande köparens betalningsdröjsmål i KöpL 57 § 1 mom.s. 90
20.avvikit från kontrollansvaret och stannat för ett force majeure-undantag som ärs. 90
21.samordnat med bl.a. skuldebrevslagen 7 § 2 mom. och RänteL 10 §. Syftet härs. 90
22.med var uttryckligen att undvika en diskrepans med den skuldebrevsrättsligas. 90
23.regleringen. Se Reg.prop. 1986:93 s. 105 f. Se dock även till detta diskussionens. 90
24.ovan kap. 4.2.3 vid not 161-164 med anknytning till även norsk rätt. 334 Se ovan kap. 5.6.1.1 vid not 196. 335 Jfr f.ö. även t.ex. HD 1991:3 om fastighetsköp. 336 Se även nedan kap. 5.6.3 vid not 352. 337 Se även ovan kap. 5.6.1.1 om dessa stadganden. 338 Se Reg.prop. 1986:93 s. 117 f.s. 90
25.332s. 90
26.5.6 Differentieringen mellan direkt och Indirekt förlust att utreda avtalsbrottet. Men är inte utredningskostnader en direkt förlust?339 I all händelse kan köparen i nu avsedda fall ha möjlighet att undvika förlo rad arbetsinkomst genom att anlita en utomstående för att utreda avtalsbrot tet och därefter kräva dessa kostnader ersatta som en direkt förlust. Skulle åter kostnaderna för anlitande av en utomstående komma att överstiga den förlorade arbetsinkomsten, kan köparen välja att ådra sig inkomstförlusten och i förhållande till såväl KöpL (67 § 3 mom.) som KSL (5 kap. 10 § 4 mom.) och BostadsKöpL (4 kap. 11 § 4 mom.) hävda att denna förlust har konverte rats till en direkt sådan.340 Men varför då gå omvägen via denna komplicera de konstruktion? I litteraturen har man som exempel på en annan "liknande" förlust vidare anfört t.ex. förlust av goodwill hos kundkretsen p.g.a. fel i en märkesvara, "när denna förlust inte kan visas ha medfört omsättningsminskning341 utan endast ekonomiska nackdelar genom att kostnadskrävande förklaringar, reklam eller ökade försäljningsansträngningar behövts för att motverka den befarade goodwillförlusten".342 Men knappast heller detta exempel är någon självklarhet då det utmynnar i att köparens förlust består av olika kostnader som annars inte hade uppkommit. Extra utgifter p.g.a. avtalsbrottet brukar allmänt ses som ett typiskt exempel på direkta förluster; en kategorisering som uppföljs även i motiven till KöpL (se nedan kap. 5.6.3).s. 91
Direkta förluster enligt köplagen
1.Ovan har varit fråga om de indirekta förluster som enligt KöpL skall ersättas endast vid vårdslöshet på säljarens sida eller om varan vid köpet avvek från det som säljaren särskilt har utfäst. Som regleringen har utformats innebär den e contrario att samtliga förluster som inte omfattas av legaldefinitionen 339 Se även nedan kap. 5.6.3 vid not 352. 340 ElmarknadsL saknar däremot en konverteringsregel; se ovan kap. 5.6.1.1. 341 Se ovan kap. 5.2.3.2 vid not 97 om goodwill och omsättningsminskning. 342 Ramberg, Köplagskommentaren s. 674 f., med hänvisning till SOU 1976:66 s. 258 f. där det konstateras att beviskravet bör ställas "ganska högt", och att ideell skada p.g.a. prestigeförlust inte bör ersättas som skada vid säljarens dröjsmål. Jfr även t.ex. Herre, Ersättningar s. 455 f., som förordar samma tolkning som Ramberg. Se från rättspraxis t.ex. ND 1965 s. 263 (FiHD), där dock de kortfatta de domskälen inte ger anledning till säkra slutsatser.s. 91
2.333s. 91
3.5.6 Differentieringen mellan direkt och indirekt förlust i 67 § 2 mom. utgör sådana direkta förluster som ersätts enligt förutsättning arna för kontrollansvaret.s. 92
4.Medan gemensamt för indirekta förluster är att de ofta upplevs som mera omfattande och beroende av den skadelidandes individuella förhållanden — och därför även svårkalkylerade i riskbedömningen — har gemensamt för direkta förluster av tradition varit att de uppfattas som mindre poster.343 Man har brukat förklara att direkta förluster är sådana förluster som regel mässigt uppstår som en omedelbar följd av avtalsbrott och inte som en följd av den skadelidande partens framtida, tilltänkta syfte med avtalsobjektet.344 Som de vanligaste direkta förlusterna har ofta nämnts extra utgifter med anledning av avtalsbrottet samt kostnader som betalats därinnan men som blivit onödiga av samma anledning.345s. 92
5.Jfr även den tidigare KSL 5 kap. 9 § som föreskrev rent strikt ansvar för "erfors. 92
6.derliga åtgärder" och "onyttiga utgifter", vad allt som nu inrymdes häri. Ersätts. 92
7.ningsskyldighet för annan skada förutsatte att säljaren inte förmått styrka "atts. 92
8.han förfarit med omsorg".346 I det svenska köplagsförslaget från år 1976 ansågs som direkta förluster vid fel i varan "skillnaden mellan vad som godset skulle ha varit värt för köpa ren om det varit felfritt och dess värde när det är felaktigt”. Och eftersom vid fel även de objektiva påföljderna prisavdrag och avhjälpande står till buds, skulle rätten till skadestånd för direkta förluster särskilt märkas i fall av prisstegring vid täckningsköp.347 Dessa tankegångar återkommer numera stundom även i anslutning till den i KöpL genomförda differentieringen mellan direkt och indirekt förlust.348s. 92
9.Så långt kan differentieringen förefalla någorlunda klar och entydig, men 343 Se från den nordiska diksussionen t.ex. Andenaes s. 41, Hellner och Ramberg s.s. 92
10.236 f., Sisula-Tulokas, Dröjsmålsskador s. 305 f., Taxell, Köplagen s. 114. Se ävens. 92
11.t.ex. SOU 1976:66 s. 171 f. 344 Se t.ex. Kivimäki & Ylöstalo s. 491, Hakulinen s. 344. 345 Se t.ex. Olsen, Vite s. 32. 346 Se om stadgandet Reg.prop. 1977:8 s. 50, samt t.ex. Kivivuori m.fl. s. 155 ff.,s. 92
12.Wetterstein, Garantiutfästelser s. 235 ff. Se även nedan kap. 5.6.4.1 not 356. 347 SOU 1976:66 s. 314 ff. Jfr även Hellner, Kontraktsrätt s. 296 f. 348 Se t.ex. Hellner, TfR 1991 s. 166. Prisavdrag vid lösöreköp enligt rättsläget efters. 92
13.KöpL:s ikraftträdande har behandlats utförligt av Sisula-Tulokas i Prisavdrag.s. 92
14.Se särskilt s. 51 ff., 61 f., 117 f., 280 ff., 304 ff. beträffande förhållandet mellans. 92
15.skadestånd och prisavdrag. Jfr även idem, JFT 1991 s. 196 ff., speciellt s. 199.s. 92
16.334s. 92
17.5.6 Differentieringen mellan direkt och indirekt förlust detta kräver ännu en närmare prövning. Vilka är de centralaste direkta för lusterna enligt KÖpL:s modell? Hur inverkar ersättandet av dessa på de in direkta förlusterna? Upprätthålls i praktiken den vid första anblick till synes klara differentieringen, och vilka konsekvenser medför den? I köplagspropositionen har man inte nöjt sig med att enbart precisera de indirekta förluster som avses i 67 § 2 mom. Man har även försökt konkretise ra differentieringen mellan förlusttyperna genom att ange en rad exempel på de direkta förluster som skall ersättas enligt förutsättningarna i kontrollansvarsregeln.349 Jämför att tidigare de allmänna avtalsvillkoren för handeln mellan Finland och SEV (TYSE Suomi-SEV) såsom direkta förluster angav följande förlustposter: (1) Kostnader för fullgörandet av avtalet och (2) kostnader för motivering av yrkanden med anledning av avtalsbrott; (3) kostnader för att begränsa skador; (4) prisskillnad vid täckningsköp eller (5) täckningsförsäljning; (6) kostnader för ingående av avtal vid hävning; samt (7) övriga motsvarande förluster som den avtalsbrytande parten vid avtalsingåendet kunnat förutse som en följd av avtalsbrottet.350 — I sak torde detta kunna leda till rätt långt samma slutresultat som regleringen i KöpL. 349 Reg.prop. 1986:93 s. 117 ff. Jfr även Prop. 1988/89:76 s. 49 f., 196 ff.z Ot prp nr 80 (1986-87) s. 123 ff. Se även för några kritiska anmärkningar mot denna metod Hoppu, LM 1988 s. 56 f. 350 TYSE Suomi-SEV 17:1.2, med följande lydelse: 1) kustannukset, jotka ovat syntyneet sopijapuolelle sopimuksen toteuttami-s. 93
18.seksi tehdyistä toimista; 2) kustannukset, jotka ovat syntyneet sopijapuolelle sopimusrikkomuksestas. 93
19.aiheutuvien vaatimusten perustelemisesta; 3) kustannukset, jotka ovat syntyneet sopijapuolelle sellaisista toimista, joihins. 93
20.hän on ryhtynyt sopimusrikkomuksesta aiheutuvien vahinkojen rajoittami-s. 93
21.seksi; 4) ostajan purkaessa sopimuksen myyjän sopimusrikkomuksen johdosta,s. 93
22.sopimuksen mukaisen hinnan ja sen hinnan välinen ero, jonka ostaja joutuus. 93
23.maksamaan hankkiessaan tavaran muualta; 5) myyjän purkaessa sopimuksen ostajan sopimusrikkomuksen johdosta,s. 93
24.sopimuksen mukaisen hinnan ja sen hinnan välinen ero, jonka myyjä saas. 93
25.myydessään tavaran muualle; 6) sopimuksen purkautuessa toisen sopijapuolelle sopimusrikkomuksens. 93
26.johdosta ne kustannukset, jotka ovat syntyneet sopijapuolelle sopimuksens. 93
27.tekemisestä; 7) muut vastaavat menetykset, jotka sopimusta rikkonut sopijapuoli sopimus-s. 93
28.ta tehdessään saattoi käsittää sopimusrikkomuksesta toiselle sopijapuolelles. 93
29.aiheutuvan.s. 93
30.335s. 93
31.5.6 Differentieringen mellan direkt och indirekt förlust Vill man på ett allmänt plan sammanfatta köplagspropositionens exempel — i tillägg till den direkta förlustkategori som följer redan av 67 § 3 mom. — kunde direkta förluster enligt KöpL inordnas under fem huvudkategorier enligt följande:351 1) Utgifter p.g.a. avtalsbrottet. Till denna kategori hänförs utredningskostna-s. 94
32.der såsom telefon- och resekostnader, kostnader för att lokalisera ett fels. 94
33.i varan, samt kostnader som blir onyttiga till följd av avtalsbrottet liksoms. 94
34.extra transport- och motsvarande kostnader.352 2) Kostnader för avhjälpande av fel och omleverans när dessa undantagsvis intes. 94
35.blir ersatta redan på basis av KöpL 34 eller 36 §.353 Så kan enligt motivens. 94
36.t.ex. vara fallet "om det på grund av säljarens individuella förhållandens. 94
37.skulle förorsaka honom oskälig kostnad eller olägenhet att avhjälpa felets. 94
38.men avhjälpande i och för sig är möjligt och förnuftigt ur teknisk- ekonos. 94
39.misk synvinkel". En kostnad som inte kan ersättas enligt 34 § för att dens. 94
40.vore oskälig för säljaren, skulle alltså kunna ersättas som en direkt förlusts. 94
41.om kostnaden i stället krävs som ett skadestånd. Ett annat fall kan enligts. 94
42.motivens exempel vara då köparen har rätt att vägra godta avhjälpande 351 Jfr även en liknande men på annat sätt genomförd indelning av t.ex. Håstad s.s. 94
43.146 (jfr 5. uppl. s. 211). T.ex. Selvig s. 218 ff. har valt att illustrera direkta förluss. 94
44.ter enligt NoKöpL med hänvisning till RG 1994 s. 710 (Flekkefjord herredsrett).s. 94
45.I detta fall hade en av köparen uppförd mur rasat samman p.g.a. fel i levererades. 94
46.byggnadselement. Köparen erhöll skadestånd för "kjopesummen samt utgifters. 94
47.til bygging av muren, flytting og tilbakefylling av masse, dugnadsarbeid ogs. 94
48.gjerde". Dessa förluster ersattes oberoende av vållande som direkta förluster (ses. 94
49.till detta även ovan kap. 5.6.2.3 vid not 310). Skadeståndet jämkades dock fråns. 94
50.96 000 kronor till 65 000 kronor, eftersom köparen då han byggde den över fems. 94
51.meter höga muren borde ha inhämtat sakkunnighjälp, vilket han hade försums. 94
52.mat, och eftersom muren hade uppförts utan vederbörligt byggnadstillstånd. 352 Jfr t.ex. HD 1991:153 (ref. ovan kap. 3.3.2.4.3), där ersättning utgick för kostnas. 94
53.der som uppstått till följd av att felaktig fyllnadsjord bortforslats. Denna förlusts. 94
54.typ kan närmast hänföras till kategorin extra kostnader p.g.a. av avtalsbrottet.s. 94
55.I detta fall har emellertid HD gått över ån efter vatten och indragit ett culpare-s. 94
56.sonemang i bedömningen trots att detta strikt taget inte skulle ha varit nödväns. 94
57.digt; vare sig i förhållande till själva felbedömningen eller i förhållande till ska-s. 94
58.deståndsförutsättningarna. 353 1 HD 1997:61 (ref. ovan kap. 5.6.2.3) ansågs emellertid dylika kostnader utgöras. 94
59.indirekt förlust. Se för kritik nedan kap. 5.6.4.2. Jfr härmed t.ex. RG 1995 s. 1327s. 94
60.(Kongsberg byrett), där vid köp av en begagnad bil kostnader för reparations. 94
61.före hävning av köpet ersattes som direkt förlust. Se härom även Selvig s. 216.s. 94
62.338s. 94
63.5,6 Differentieringen mellan direkt och indirekt förlust från säljarens sida.354 3) Förluster i syfte att åstadkomma ett substitut för den uteblivna eller felaktiga prestationen. Här kan komma i fråga ersättning för prisskillnad vid täckningsköp eller täckningsförsäljning enligt KöpL 68 eller 69 §, hyra av en ersättande vara, arvoden till tredje man, samt kostnader för att hålla den egna personalen i övertidsarbete och för andra interna åtgärder i syfte att motverka konsekvenserna av avtalsbrottet. 4) Köparens regresskrav p.g.a. att köparen vid dröjsmål eller fel tvingas utge prisavdrag eller skadestånd för direkt förlust till sin avtalspart i senare led, liksom köparens kostnader för avhjälpande av fel efter reklamation av köpare i senare led. 5) Den s.k. konverteringsregeln i KöpL 67 § 3 mom. förutsätter slutligen att indirekta förluster som den skadelidande parten har haft för att begränsa beloppsmässigt större direkta förluster skall ersättas som direkta förluster. Med tanke på hur differentieringen mellan direkta och indirekta förluster upprätthålls i praktiken är det i synnerhet samspelet mellan punkterna 3 ochs. 95