1.förutsebarhetskriterium som enligt adekvansläran implicit omfattas av både KöpL och SvKöpL. Såsom jag ser det går jämkningsregeln och adekvansregeln åtminstone delvis in i varandra, och adekvansbedömningar kan nume ra i praktiken till betydande del komma att undanträngas av jämkningsre geln (se även ovan kap. 5.2.1.1). Detta gäller i synnerhet i förhållande till förutsebarheten av både uppkomsten och omfattningen av skadan.117 Det är i varje fall knappast möjligt att ens med någorlunda exakthet fastställa var den ena regeln upphör och den andra tar vid. I många fall kan det tyckas vara en smaksak om man vill grunda en nedsättning av ansvaret på en jämkning av skadeståndet eller på en adekvansbegränsning. Som endast ett exempel kan återanknytas till det ovan anförda HD 1985 II 51. Skadeståndet jämkades här till skäliga 120 000 mark genom analog tillämpning av SkL 2 kap. 1 § 2 mom., varvid bl.a. beaktades att skadan (220 000 mark) var närmare 30 gånger större än vederlaget (8 000 mark). Man kan inte utesluta att samma resultat kunde ha uppnåtts genom att förklara att endast 120 000 mark av skadan låg inom adekvansens ram. Se t.ex. de ovan kap. 5.2.1.1 anförda HD 1997:199, HD 1950 II419 och HD 1948 II 3. Jfr härmed även jämkningen i t.ex. HD 1985 II 23 (ref. nedan kap. 5.3.2.2). Jfr även t.ex. HD 1977 II 74 (ref. ovan kap. 5.2.2) där utdömande av full ersättning inte bedömdes uppenbart oskäligt. För jämkning enligt KöpL 70 § 2 mom. räcker det med att full ersättning fram står som oskäligt. Och om full ersättning framstod som uppenbart oskäligt, bör även skälen för jämkning av skadeståndet kunna vara ännu starkare.s. 37
Närmare om jämkningsgrunderna
Utgångspunkter
1.Jämkning enligt KöpL 70 § 2 mom. blir naturligtvis aktuellt endast i den mån 116 Se Herre, Ersättningar s. 674 f. I Ot prp nr 80 (1986-87) s. 129 anförs dock att också enligt NoKöpL 70 § 2 ledd jämkning kan bli aktuellt "når det dreier seg om lite forutsebare folger av kontraktbruddet", och att detta skulle framgå av lagtexten. Lagtexten förefaller dock mera knyta till normalersättningsaspekter. 117 Ramberg, Köplagskommentaren s. 698 anför att man kan tänka sig att man numera ser mindre skäl för att tillämpa adekvansbegränsningar jämfört med om jämkningsregeln i 70 § 2 mom. inte hade medtagits i KöpL. Jfr Routamo & Ramberg s. 534. Se även ovan kap. 5.2.1.1 vid not 28-30. Hultmark s. 76 menar att jämkning fungerar som en form av "extra adekvansbedömning".s. 37
2.279s. 37
3.5,3 Jämkning av oskäligt skadestånd en begränsning av ansvaret inte följer av andra regler, och även då endast under förutsättning att det sålunda fastställda skadeståndet finnes oskäligt. Bevisbördan åvilar härvid den skadeståndsskyldige parten. Den kanske svåraste frågan för rättspraxis att ta ställning till kommer att vara vilka om ständigheter som kan åberopas som argument för jämkning och styrkan av de olika jämkningsgrunderna in concreto.118 KöpL 70 § 2 mom. ger en viss antydan härom genom att explicit anknyta till ”den skadeståndsskyldiges möjligheter att förutse och hindra skadans uppkomst", vilket kan sägas bilda en utgångspunkt för prövningen.s. 38
4.Vad lagstiftaren kan antagas vilj a säga med det valda uttrycket är emeller tid inte helt lätt att utläsa. Troligen har man vägletts av ett flertal synpunk ter. Bedömningen av skadans förutsebarhet torde dock här i sig inte styras av så mycket annorlunda faktorer än de som kan läggas till grund även för motsvarande adekvansbedömning (ovan kap. 5.2.1). Närmast torde de fall åsyftas där skadan beror på den skadelidandes individuella förhållanden som den skadeståndsskyldige inte har haft anledning att räkna med eller påverka, ehuru skadorna inte varit så opåräkneliga eller avlägsna att de kan betecknas som inadekvata.119 Jämkning torde m.a.o. främst tänkas kunna komma i fråga i förhållande till indirekta förluster, även om förarbetena inte utesluter att även förluster av mera direkt art skall kunna medföra en jämk ning i stöd av KöpL 70 § 2 mom.120s. 38
5.Som Ramberg påpekar torde hänvisningen i KöpL 70 § 2 mom. till möjlig heterna att förutse och hindra skadan även kunna ses som "en återklang" av oförutsebarhets- och aktivitetsrekvisitet i kontrollansvaret. Det är nämligen möjligt att ett hinder inte skäligen kunde vare sig förutses eller undvikas men likväl medför skadeståndsskyldighet eftersom händelsen inte var utom kontroll såsom förutsätts i KöpL 27 § 1 mom.121 På motsvarande vis kan en inträffad händelse medföra ansvar enligt tilläggsrekvisitet i 27 § 2 mom. trots att säljaren saknat varje möjlighet att undvika det inträffade.122 Skulle med hänsyn till dylika situationer vid en samlad prövning skadeståndsskyl118 Bl.a. Taxell s. 370 ff., idem, Skadestånd s. 189 ff. ger åtskilliga synpunkter härpå. 119 Se även t.ex. Prop. 1988/89:76 s. 206, samt t.ex. Håstad (5 uppl.) s. 217. 120 Se Reg.prop. 1986:93 s. 124. Se vidare nedan kap. 5.6 om begreppen direkt ochs. 38
6.indirekt förlust. 121 Ramberg, Köplagskommentaren s. 699. Jfr även Routamo & Ramberg s. 535. 122 Jfr t.ex. diskussionen ovan kap. 3.4.4, särskilt in fine.s. 38
7.280s. 38
8.5.3 Jämkning av oskäligt skadestånd digheten bli oskälig, kan skadeståndet jämkas enligt 70 § 2 mom. I praktiken vore det naturligtvis även oförenligt med en skälighetsprövning om enbart en eller några särskilt uppräknade faktorer kunde tillskrivas rättslig relevans. I KöpL 70 § 2 mom. förutsätts därför — i linje med vad som även annars hade fått antagas gälla — att också "omständigheterna i övrigt" skall beaktas. Stadgandet medger sålunda en relativt fri prövning där en mängd faktorer och argument kan beaktas såsom parts större eller mindre ekonomiska förutsättningar att bära risken för den inträffade skadan,123 eller inslag av spekulation i köpet. Vidare skall enligt förarbetena beaktas bl.a. köpets karaktär, avtalsparternas ställning, eventuellt föreliggande försäk ringar och försäkringsmöjligheter, liksom arten och graden av eventuell försummelse på den skadeståndsskyldiges sida.124 Det framhålls särskilt att jämkning inte bör komma i fråga utan särskilda, mycket tungt vägande skäl om avtalsbrottet beror på den skadeståndsskyldiges grova vållande.125 Även i övrigt har man anledning att tillämpa jämkningsregeln restriktivt, eftersom den utgör ett undantag till huvudregeln om att skada skall ersättas till fullo. Ytterst har man alltid att göra med en samlad prövning av samtliga på saken inverkande omständigheter. I det följande skall i korthet sägas något närma re om endast tre av de omständigheter som i stöd av KöpL 70 § 2 mom. kan tänkas få relevans vid en samlad prövning av jämkningsförutsättningarna.s. 39
Några särskilda omständigheter
1.Som ovan redan framgått kan hänvisningen i KöpL 70 § 2 mom. till möjlig heterna att förutse och hindra skadan även uppfattas som "en återklang" av 123 Se särskilt Wilhelmsson, Social civilrätt s. 205 ff., Taxell, Skadestånd s. 195 ff., Aurejärvi s. 71. Se även bland senare tillkomen lagstiftning t.ex. KSL 5 kap. 30 § 3 mom. samt BostadsKöpL 4 kap. 38 § 2 mom. Jfr även RänteL 11 §. 124 Se Reg.prop. 1986:93 s. 124. Jfr även t.ex. Prop. 1988/89:76 s. 206. 125 Reg.prop. 1986:93 s. 124. Jfr Prop. 1988/89:76 s. 206 f. Enligt SkL 2 kap. 1 § 2 mom. skall om skadan vållats uppsåtligen likväl fullt skadestånd utdömas, "såvi da det ej på särskilda skäl prövas skäligt att nedsätta skadeståndet". Se från HDpraxis om dylika särskilda skäl t.ex. 1980II67 (jämkning), 1981II10 (jämkning), 1982II140 (jämkning), 1984II47 (jämkning), 1985II101 (ej jämkning), 1998:149 (ej jämkning), 1999:41 (ej jämkning), HD 2003:67 (jämkning), samt t.ex. minorite ten i 2003:124 (jämkning). Inom ramen för skälighetsbedömningen enligt SkL 2 kap. 1 § 2 mom. bör dock jämkningströskeln kunna höjas inte bara vid uppsåt utan även i övrigt med graden av vållande. Se även Reg.prop. 1973:187 s. 13.s. 39
2.281s. 39
3.5,3 Jämkning av oskäligt skadestånd oförutsebarhets- och aktivitetsrekvisitet i kontrollansvarsregeln. Särskilt då tvekan råder om huruvida den s.k. offergränsen över huvud taget är upp nådd (ovan kap. 3.2.2.2.2), kan en jämkning framstå som en mera ändamåls enlig riskfördelning än ett avgörande enligt det "allt eller inget"-resonemang som huvudregeln i 27 § förutsätter.s. 40
4.Jfr t.ex. HD 1982II141 där fråga var om jämkning enligt AvtL 36 § (före lagänds. 40
5.ringen 17.12.1982/956): En säljare av mjölkpulver hade förbundit sig att leveres. 40
6.ra mjölkpulver till ett pris av 3,50 mark per kilo. Sedan råämneskostnaderna tills. 40
7.följd av statsmaktens åtgärder (påförande av omsättningsskatt och avskaffandes. 40
8.av produktionsstöd) överraskande stigit från 1,81 mark till 4,17 mark per kilos. 40
9.(ca. 240 procent), hade emellertid säljaren vägrat att leverera en del av dets. 40
10.avtalade partiet. Emedan tillämpningen av prisvillkoret i avtalet under dessas. 40
11.omständigheter var uppenbart oskäligt, jämkades det skadeståndsyrkande soms. 40
12.köparen hade framställt på grund av ett täckningsköp.s. 40
13.Såväl RR som HovR utdömde fullt skadestånd med motiveringen atts. 40
14.uppfyllandet av avtalet inte hade blivit ekonomiskt oöverstigligt eller enss. 40
15.oskäligt svårt. HD betonade emellertid att prisstegringen hade inträffat överrass. 40
16.kande snabbt, och att parterna inte kunde ha förutsett detta vid ingåendet avs. 40
17.avtalet. Vidare fästes uppmärksamheten vid att det avtalade priset inte längres. 40
18.täckte ens säljarens råämneskostnader. — Rättspraxis tyder dock på en strängs. 40
19.linje; prisstegringar av mindre omfattande grad har inte motiverat jämkning.126 Även sambandet med parts ringa möjligheter att förutse och hindra skadan enligt 70 § 2 mom. framträder här tydligt, och bedömningslinjen kan också ses som ett uttryck härför.127s. 40
20.Som ett centralt led i bedömningen anses vidare ingå graden av vållande hos den avtalsbrytande parten, liksom dennes handlande i övrigt. Culpaansvaret och jämkningsregeln anses därigenom komplettera varandra.128 Att endast ringa vållande ligger den avtalsbrytande parten till last — eller att denne vid strikt ansvar inte har gjort sig skyldig till vållande — kan upple vas som ett strakt argument för jämkning av skadeståndsskyldigheten. 126 Se t.ex. HD 1973 II 26, HD 1981II167, HD 1990:171 och HD 1994:140. Jfr ävens. 40
21.ovan kap. 3.2.2.2.2 not 105 om övrig nordisk rättspraxis 127 Jfr även t.ex. Saxén, Skadestånd s. 246 ff. om förhållandet mellan AvtL 36 § ochs. 40
22.jämkning av skadestånd. 128 Jfr även t.ex. Sisula-Tulokas, Dröjsmålsskador s. 194, Taxell, Skadestånd s. 193,s. 40
23.Rodhe, Obligationsrätt s. 522. Som t.ex. Hemmo, Sovittelu s. 77, 78 ff. visar, ärs. 40
24.culpagraden en faktor som nästan alltid uttryckligen har beaktats av HD vids. 40
25.jämkning av utomkontraktuellt ansvar och som förefaller ges central betydelse.s. 40
26.282s. 40
27.5.3 Jämkning av oskäligt skadestånd I t.ex. HD 1981II 30 hade arbetstagaren inte åsamkat sin arbetsgivare en mätningsförlust genom vållande. Då uppdragsavtalets villkor rörande ersättande av dylik förlust med beaktande av omständigheterna bedömdes ha varit oskä ligt, jämkades skadeståndet till arbetsgivaren med stöd av 48 § 3 mom. i den tidigare lagen om arbetsavtal av år 1970. Man kan emellertid ha anledning att tillämpa denna princip med försiktig het då man har att göra med ett strikt ansvar.129 Enligt min mening borde här ringa vållande eller frånvaro av subjektiv skuld tillmätas relevans först efter att särskilda jämkningsgrunder har konstaterats, och då endast som ytterligare argument som inte talar mot jämkning på dessa särskilda grunder. Omvänt bör grovt vållande beaktas som en omständighet som kan utesluta jämkning trots att i övrigt grunderna för jämkning skulle vara uppfyllda.130 Man har allmänt ansett att vid grov culpa jämkning inte bör komma i fråga med mindre än att det föreligger särskilda skäl.131 Som ett sådant skäl bör man uppenbarligen kunna beakta t.ex. den skadelidandes medvållande, men här glider man redan över till ett från jämkning av oskäligt skadestånd skilt spörsmål (se nedan kap. 5.4). Följande rättsfall är dock belysande: I HD 1983II178 hade en säljare till en beställare levererat sådant armeringsjärn 129 T.ex. Taxell s. 374 menade tidigare att en "jämkning med hänsyn till gäldenärens vållande är inte förenligt med det strikta ansvaret". I t.ex. Köplagen s. 115 utesluter dock Taxell inte längre ett hänsynstagande till den ringa culpagraden som jämkningsgrund även vid strikt ansvar. Hemmo, Sovittelu s. 182 f. menar att det inte är helt oförenligt med ett strikt ansvar att beakta culpagraden, men att jämkning här borde ske endast av särskilda skäl. Jfr även t.ex. HD 1986II78 om jämkning enligt AvtL 36 §. A hade beviljats rätt att jaga på statens marker på villkor att han hade strikt ansvar för skada som han orsakade. Vid jakten skrämde och skadade A:s hundar en renjord. Staten ersatte renägarens skada och krävde i sin tur ersättning av A. HovR lämnade enligt AvtL 36 § sagda villkor utan avseende och fritog den icke culpöse A från ansvar. HD fann däremot att A hade varit medveten om sagda skaderisk och att villkoret inte ledde till oskälighet. A ålades därför att till staten utge ojämkad ersättning. I t.ex. HD 198411 jämkades dock ersättningen enligt AvtL 36 §, bl.a. med motive ringen att en del av skadan kanske upstått utan den ansvariges vållande. 130 Jfr även t.ex. HD 1985II51 (ref. ovan kap. 5.3.1) där uppmärksamhet även fästes vid att skadan inte hade orsakats genom uppsåt och att jämkning således inte var uteslutet på den grunden. 131 Se t.ex. Reg.prop. 1986:93 s. 124, samt t.ex. Sevön m.fl. s. 92, Taxell, Skadestånd s. 194, Hellner & Ramberg s. 243, Hemmo, Sovittelu s. 79 ff., Gomard s. 191, Saxén, Skadeståndsrätt s. 162 ff., Wilhelmsson, Social civilrätt s. 105 ff.s. 41
28.283s. 41
29.5,3 Jämkning av oskäligt skadestånds. 42
30.för betongbalkar som i fråga om brotthållfastheten inte uppfyllde villkoren is. 42
31.avtalet. Beställaren hade innan gjutningen av balkarna bort granska armeringss. 42
32.järnen och härvid upptäcka att de var felaktiga. Emedan säljaren, som vars. 42
33.verksam inom armeringsbranschen och kände till betydelsen av stålets hållfasts. 42
34.het, hade en särskild skyldighet att se till att armeringsjärnen överensstämdes. 42
35.med beställningshandlingarna och då han genom att försumma denna skyldigs. 42
36.het hade handlat grovt vårdslöst vid framställningen av armeringsjärnen, hades. 42
37.beställaren inte förverkat sin rätt att åberopa felet. Skadeståndet jämkades docks. 42
38.p.g.a. beställarens medvållande.s. 42
39.— Enligt Iversen har emellertid försummad undersökning och reklamations. 42
40.inte något naturligt samband med medvållande. Verkan av försummad unders. 42
41.sökning och reklamation borde enligt Iversen bedömas på basis av de särskildas. 42
42.regler som gäller härom (KöpL 31-33 §, CISG art. 38-40). Inte på basis av oskrivs. 42
43.na regler om medvållande132 (KöpL saknar en särskild regel om medvållande;s. 42
44.se nedan kap. 5.4). Bland de övriga omständigheterna som kan beaktas vid prövningen av om jämkningsförutsättningarna föreligger enligt KöpL 70 § 2 mom. bör slutligen framhävas existerande försäkringar och försäkringsmöjligheter. I fråga om köp antas sålunda ofta att det är köparen som har de största möjligheterna att genom försäkring skydda sig mot av avtalsbrottet orsakade följdförluster,133 låt vara att detta antagande knappast är generellt verifierbart.134 Om dock köparen har försummat att gardera sig genom försäkring och om man efter omständigheterna kan anse att denne borde ha tecknat försäkring, kan detta tänkas föranleda jämkning av säljarens ersättningsskyldighet. Det av görande torde bli vad som är sedvanligt mot bakgrund av avtalets karaktär, parternas ställning och de särskilda branschkraven etc. Försäkringens bety delse i föreliggande avseende har allmänt betonats; såväl i litteraturen135 som i särskild lagstiftning,136 liksom i rättspraxis. 132 Iversen s. 143 ff., bl.a. med kritiserande av UfR 1953 s. 5 (DaHD). 133 Se t.ex. det ovan kap. 2.4 vid not 87-89 refererade NJA 1979 s. 483 och kommens. 42
45.tarerna kring detta avgörande. 134 Se ovan kap. 2.4 vid not 90-91 med vidare hänvisningar. 135 här kan hänvisas till exempelvis Sevön m.fl. s. 92 (jfr Wilhelmsson m.fl. s. 78),s. 42
46.Taxell, Skadestånd s. 194 f., Ramberg, Köprätten s. 81, Bergem & Rognlien s.s. 42
47.387, Hemmo, Sovittelu s. 126 ff., Bengtsson, bl.a. s. 102 f., 225 ff., 262 ff., idem,s. 42
48.Festskr. Anders Agell s. 51 ff. 136 Se t.ex. de särskilda jämkningsbestämmelserna i VbL 39 § och 15 § 5 mom. i dens. 42
49.tidigare hyreslagen (10.7.1987/653). Inu gällande lag om hyra av bostadslägen-s. 42
50.(forts...)s. 42
51.284s. 42
52.5.3 Jämkning av oskäligt skadestånd HD 1989:21: A som bedrev rörelse för försäljning och reparation av bilar hade överlämnat en bil till B för provkörning. Under provkörningen skadades bilen genom B:s vållande. Det skadestånd B skulle utge nedsattes med en fjärdedel då A enligt gällande affärssed borde ha tecknat vagnskadeförsäkring, eller ha meddelat sina kunder om att sådan inte tecknats.s. 43
53.På samma linje även HD 1984 II182 (ref. ovan kap. 3.1).s. 43
54.I HD 1991:65 (ref. ovan kap. 3.1) hade en häst som mot ersättning placerats i ett stall skadats så att den måste avlivas. Eftersom ingenting hade avtalats om försäkring av hästen och utredning saknades om branschens försäkringsmöjligheter och försäkringspraxis, ålades stallägaren att till fullo ersätta skadan.s. 43
55.HD 1991:176: En arbetstagare hos ett kommanditbolag som åtagit sig att reparera ett tak hade fäst en ny takfilt med användning av öppen eld, varvid elden hade kommit lös och skadat byggnader som ägdes av den som hade beställt arbetet. Kommanditbolaget och dess ansvarige bolagsman ålades att utge skadestånd till beställaren. Kommanditbolaget hade en ansvarsförsäkring som hade omnämnts när man underhandlade om beställningen. Skadeståndet jämkades inte.s. 43
56.Jfr HD 1994:5 där arbetstagaren då han för arbetsgivarens räkning reparera de ett tak genom ovarsamhet med en gaslåga förorsakade eldsvåda i byggna den som tillhörde den som beställt arbetet. Beställarens skadeståndsyrkande förkastades; mot arbetsgivaren med motivering att beställaren försummat sin avtalsenliga skyldighet att brandförsäkra föremålet för arbetet.s. 43
57.Jfr även situationen i t.ex. HD 1984II28.s. 43
58.HD 1982 II 139: Då mellan en bortfraktare och ett bolag avtalats om en godsbefordran, som beställts av bolaget, hade det förutsatts att fraktgodset, en excentpress, skulle försäkras mot skada under transporten. Från bolaget hade innan transporten påbörjades meddelats att bolaget hade tecknat sagda försäk ring. Efter det att fraktgodset hade skadats under transporten hade det framgått att försäkringen inte omfattade pressen. Bortfraktaren ålades inte att ersätta skadan på pressen, eftersom denna skada skulle ha ersatts ur en av bolaget eller, ifall bolaget inte skulle ha felaktigt uppgivit att försäkringen tagits, ur en av bortfrakataren tagen försäkring.s. 43
59.HD 1998:15: En helikopter som A hyrt av ett bolag hade genom A:s vållan de skadats vid en nödlandning. Enligt det mellan bolaget och A ingångna hyresavtalet svarade bolaget inte för teckning av kaskoförsäkring. Det oaktat beaktades vid jämkning av A:s skadeståndsskyldighet såsom en omständighet, att bolaget inte hade försäkrat helikoptern i händelse av skada. 136(...forts) heter (31.3.1995/481) 6 § 3 mom. anknyts inte länge explicit till försäkringen. (Jfr 5 § 3 mom. i L 31.3.1995/482 om hyra av affärslokal). I den jämkningsbestämmelse som föreslogs ännu i propositionen (se Reg.prop. 1994:304; 25 §) ingick dock en explicit hänvisning till försäkringen.s. 43
60.285s. 43
61.5,4 Medverkan av den skadelidandes. 44
62.I HD 1985II23 hade A hyrt ett vindsutrymme av ett bostadsaktiebolag därs. 44
63.han förvarade sin och B:s synnerligen värdefulla egendom. Då bolaget inte hades. 44
64.hade haft skäl att anta att på sagda plats skulle uppbevaras synnerligen värdes. 44
65.full egendom, hade inte den omständigheten huruvida bolaget haft ansvarsförs. 44
66.säkring, eller huruvida bolaget hade varit skyldig att teckna sådan, ur jämk-s. 44
67.ningssynpunt betydelse för A:s del. Skadeståndet jämkades med stöd SkL 3s. 44
68.kap. 6 § för A:s del p.g.a. att han inte hade försäkrat sin egendom, och med stöds. 44
69.av 6 kap. 1 § för både A:s och B:s del då det på deras sida förelåg medverkan tills. 44
70.skadan eftersom A hade förvarat egendomen på en brandfarlig plats.s. 44
71.Jfr att i NJA 1991 s. 567 underlåtenhet att teckna skadeförsäkring behandlas. 44
72.des som grund för nedsättning av skadeståndet p.g.a. medvållande. Redan det anförda visar att de omständigheter och motiv som kan anföras till stöd för ett jämkningsyrkande inte går att framställa i någon enkel eller uttömmande formel. Fråga blir i allt väsentligt om en tämligen fri bedöm ning av helhetssituationen in concreto, där de olika motiven för och mot en jämkning av skadeståndet vägs mot varandra. Oberoende av vilka grunder man stöder avgörandena på, binds de emellertid samman av det övergri pande strävandet att försöka åstadkomma en ändamålsenlig och rimlig upp görelse mellan parterna med beaktande av vad som efter omständigheterna bör uppfattas som skäligt.137s. 44
Medverkan av den skadelidande
Allmänna synpunkter
1.En nedsättning av skadeståndet kan också föranledas av att den skadelidan de parten har medverkat till skadan. Principen om nedsättning av skade ståndet p.g.a. den skadelidandes medverkan har visserligen inte kommit till uttryck i något explicit stadgande i KöpL, men principen gäller allmänt.138 137 Jfr även t.ex. Taxell, Skadestånd s. 198. 138 Se om medverkan i både kontraktuella och utomkontraktuella förhållandens. 44
2.t.ex. Bengtsson s. 211 ff., Gomard s. 184, idem, UfR B 1958 s. 149 ff., särskilt s.s. 44
3.172 ff., Grönfors, Medverkan s. 19 ff., Hellner, Kontraktsrätt s. 333, idem, Skade-s. 44
4.ståndsrätt (5 uppl.) s. 223 ff., Iversen s. 132 ff., 691 ff., Rodhe s. 523 f., Saxén,s. 44
5.Skadeståndsrätt s. 107 ff., idem, Skadestånd s. 231 ff., Sisula-Tulokas, Dröjsmåls-s. 44
6.(forts...)s. 44
7.28Ss. 44
8.5.4 Medverkan av den skadelidande ICISG intogs på norskt initiativ en bestämmelse härom i art. 80. CISG art. 80 lyder: "A party may not rely on a failure of the other party to perform, to the extent that such failure was caused by the first party's act or • • nl39 omission. Eftersom såväl avtalsförpliktelserna som ansvarsreglerna är synnerligen heterogena inom kontraktsförhållanden, är det givet att också situationerna av medverkan i högsta grad måste variera.1 1 14330 89Ofta förklaras att man i princip har att tillämpa grunderna för den ansvarsregel som skulle ha varit tillämp lig för den skadelidande, trots att det är en egen skada som han anses ha till fogat. Som en konsekvens härav borde skadeståndet vid strikt ansvar även kunna nedsättas vid medverkan utan oaktsamhet (medvållande). Att en sådan nedsättning kan ske har i Sverige ibland rent av antagits vara en all män skadeståndsrättslig grundsats.141 Hos oss kan dock rättsläget beskrivas som mera oklart,142 vartill kommer att medverkan utan medvållande i vilket fall som helst närmast kan länkas till utomkontraktuella förhållanden. 138(...forts) skador s. 194 ff., Taxell s. 371 f., idem, Skadestånd s. 191 f. 139 Bestämmelsen ingick inte i 1978 års Draft Convention; den antogs på basis av ett norskt förslag som framställdes under Wienkonferensen. Se Official Records s. 171, 227 samt s. 164, 169, 386 f., 393. I litteraturen betonas ofta att medan kontrollansvaret enligt art. 79(5) avser blott skadeståndsskyldigheten (se dock ovan kap. 2.2.1 vid not 23 och kap. 2.3.2 vid not 48 om kontrollansvaret och fullgörelse), kan art. 80 i princip tillämpas i förhållande till samtliga påföljder. Se om stadgandet t.ex. Bergem & Rognlien s. 675 f., Gomard & Rechnagel s. 224, Honnold, Uniform Law s. 444, Schlechtriem s. 105 f. Som t.ex. Ramberg & Her re, CISG-kommentaren s. 554 betonar kan dock tillämpningen av art. 80 visa sig "särskilt svår med avseende på andra påföljder än sådana som aktualiserar betalning i pengar". 140 Se vidare t.ex. Bengtsson s. 216 ff., samt om olika typsituationer särskilt Iversen s. 134 ff. 141 Se vidare t.ex. Bengtsson s. 161 ff., Dufwa, JT 1990-91 s. 456 ff., samt Grönfors, Medverkan s. 144 ff. För kritik; se särskilt Hellner, JT 1991-92 s. 263 ff. 142 Hemmo, Sovittelu s. 170 anför att man inte i finsk rätt kan finna klara tecken på en motsvarande lära. Samtidigt noteras att Routamo & Ståhlberg (3 uppl.) s. 294 f. inte utesluter en sådan möjlighet, och att man enligt Saxén, Skadeståndsrätt s. 110 även hos oss kan finna tecken på ett motsvarande tankesätt bl.a. i förhål lande till trafikförsäkringslagen. Se härtill nedan kap. 5.5 vid not 172-173. Om CISG art. 80 förklaras i t.ex. Bianca & Bonell (eds) s. 599 f. att man här har att tillämpa en princip om handlande i god tro snarare än en culparegel, men att avgörandet i sista hand alltid blir beroende av inställningen i bakgrundsrätten.s. 45
9.287s. 45
10.5.4 Medverkan av den skadelidandes. 46
11.I nyare kontraktsrättslig lagstiftning kan man ibland se att jämkning av oskäligt skadestånd och medverkan behandlas under en och samma regel.s. 46
12.Se t.ex. KSL 5 kap. 30 § 2 mom.: "Skadestånd på grund av avtalsbrott kan jämkas,s. 46
13.om skadeståndet är oskäligt med hänsyn till (kurs här) orsaken till avtalsbrottet,s. 46
14.motpartens eventuella medverkan till skadan (kurs här), avtalsparternas ekonomiss. 46
15.ka förhållanden, priset på varan, skadevållarens möjligheter att förutse ochs. 46
16.hindra uppkomsten av skadan samt omständigheterna i övrigt". —Jfr även t.ex.s. 46
17.BostadsKöpL 4 kap. 38 § 1 mom. Traditionellt sett har väl detta synsätt ofta kommit till uttryck också i den kontraktsrättsliga litteraturen;143 ett synsätt som även KöpL:s motivförfattare delvis förefaller vara inne på.144 En klar principiell skillnad ligger dock däri, att medan det typiska vid jämkning är att en reduktion kan ske utifrån vad som efter omständigheterna bör anses vara ett skäligt skadestånd, så följer det av medverkandets natur att en nedsättning i princip skall ske. Fråga är i grunden om en kausalitetsregel: skadeståndet nedsätts vid medverkan inte med hänsyn till att skadeståndet eljest blev oskäligt, utan i den utsträckning skadan anses ha orsakats av skadelidande själv eller något förhållande på dennes sida.145 Även CISG art. 80 har den innebörden. En part/år inte åbero pa ett avtalsbrott i den utsträckning avtalsbrottet orsakades av en handling eller underlåtenhet av honom själv.146s. 46
18.Det sagda hindrar självfallet inte att det belopp varmed skadeståndet 143 Se t.ex. Taxell s. 370 ff., särskilt s. 371 f., idem, Skadestånd s. 186 ff., särskilt s.s. 46
19.191 f., Rodhe s. 521 ff., särskilt s. 523 f. Jfr t.ex. Wilhelmsson m.fl. s. 77. 1441 Reg.prop. 1986:93 s. 124 betonas i och för sig att en jämkning av skadeståndets. 46
20.enligt KöpL 70 § 2 mom. endast aktualiseras till den del en begränsning intes. 46
21.följer redan av andra principer, t.ex. den skadelidandes medvållande. Men soms. 46
22.en av de omständigheter i övrigt som kan beaktas för att avgöra om skadeståns. 46
23.det är oskäligt enligt 70 § 2 mom. nämns här bl.a. "den skadelidande partenss. 46
24.förfarande". I Prop. 1988/89:76 s. 207 betonas att det i praktiken torde vara svårts. 46
25.att dra en gräns mellan jämkning av oskäligt skadestånd och medverkan,s. 46
26."eftersom liknande bedömningsgrunder kan göra sig gällande i båda fallen". 145 Jfr t.ex. Grönfors, Medverkan s. 28 ff., samt Bengtsson s. 214 f. såvitt angår partss. 46
27.skyldighet att begränsa sin skada. Brott mot denna förpliktelse ses ibland soms. 46
28.ett särfall av medverkan; se nedan kap. 5.5, särskilt vid not 163,172-173. Ävens. 46
29.i Reg.prop. 1986:93 s. 124 framhålls att skadeståndet skall nedsättas i den måns. 46
30.den skadelidande parten har försummat att begränsa sin skada. 146 Utformningen av CISG art. 80 torde inte hindra passiv identifikation. Se UNI-s. 46
31.LEX d. 23.06.1995 (Tyskland, Amstgericht München), där medverkan till skadans. 46
32.inte ansågs föreligga på köparens sida; se nedan kap. 5.4.2 vid not 156.s. 46
33.288s. 46
34.5.4 Medverkan av den skadelidande skall nedsättas bestäms efter en skälighetsbedömning när det är svårt att fastställa det hypotetiska händelseförloppet i kausalitetsresonemanget. I rättspraxis har man i tveksamma fall i regel åvälvt parterna att stå för ska dan till lika delar; se t.ex. HD 1984 II128 och HD 1982II187 (strax nedan).s. 47
En blick i rättspraxis
1.De klassiska och ständigt återkommande fallen från finsk HD-praxis om medverkan synes vara fallet med den klena hästen som utlånats till alltför tungt arbete,147 bilägaren som underlåtit att avlägsna kylvattnet ur motorn men i verkstaden uppträdde som om han gjort det,148 samt trädgårdsmästa ren som fortsatte att använda felaktig brännolja för uppvärmning av växt hus även efter att han upptäckt att oljan bildade rök.149 Bland HD:s senare praxis kunde uppräkningen förlängas med t.ex. vinschägaren som avvek från vinschens bruksanvisningar150 (se strax nedan), piloten som störtade då han av misstag ströp planets bränsletillförsel151 (se strax nedan), samt bow lingspelaren som underlåtit av kontrollväga sitt bowlingklot152 (se ovan kap. 5.2.1.1).153 Bland dessa (och andra) fall skall i det följande närmare beröras endast vinschfallet i HD 1984 II128, samt pilotfallet i HD 1982 II187. I HD 1984II128 hade bommen på en fordonsvinsch brustit under garantitiden. Enligt utredningen i målet hade köparen härvid avvikit från bruksanvisningar na för vinschen, men i bommen hade även kunnat konstateras fabrikationsfel. Då köparen inte visat att inte avvikelsen från bruksanvisningarna kunnat medverka till brottet på bommen och då säljaren, som givit garanti för bom 147 HD 1945 II 74. 148 HD 1950 II 416. 149 HD 1966 II 76. 150 HD 1984 II128. 151 HD 1982 II187. 152 HD 1997:199. 153 Se även från senare praxis om medverkan i kontraktuella förhållanden t.ex. HD 2003:70 (motionssal — medverkan till personskada p.g.a. felaktig användning av s.k. step-bräde), HD 1998:80 (bypass-operation på sjukhus i Tallin genom förmedling av finsk förening — medverkan ansågs inte föreligga vid hepatit Cvirussmitta då i strid med avtalet finska blodprodukter inte använts), samt HD 1983 II178 (ref. ovan kap. 5.3.2.2).s. 47
2.289s. 47
3.5.4 Medverkan av den skadelidandes. 48
4.mens felfrihet beträffande dess material och fabrikation, inte visat att intes. 48
5.fabrikationsfeien bidragit till skadans uppkomst, och då bruksanvisningarnas. 48
6.inte innehållit tillräckliga uppgifter om påföljderna av avvikelse från bruksans. 48
7.visningarna, ålades köparen och säljaren att svara för skadan till lika delar. Kausalitetsspörsmålet och riskfördelningen mellan säljaren och köparen kan i HD 1984II128 sägas ha lösts på ett ändamålsenligt och rimligt sätt. Ingen dera part förmådde visa att inte hans försummelse hade bidragit till skadan, samtidigt som medverkan av båda parterna i sagda hänseenden uppenbarli gen var en nödvändig betingelse för skadans inträffande. En fördelning av ansvaret till lika delar mellan köparen och säljaren ter sig härigenom natur lig. En motsvarande fördelning av ansvaret vid fel i varan i det tidigare HDfallet 1982II187 ger emellertid måhända upphov till något större betänklig heter:s. 48
8.Motorn i ett flygplan, som B hade köpt av importören A, hade slocknat dås. 48
9.bränsletillförseln till motorn hade hämmats på grund av att B:s skospets is. 48
10.samband med en kraftig användning av styrpedalerna av misstag hade träffats. 48
11.den mellan pedalerna befintliga spaken för huvudbränslekranen. Kranen hades. 48
12.härvid stängts med påföljd att planet vid nödlandningen hade skadats så att dets. 48
13.blivit obrukbart. A ålades att i egenskap av planets importör och säljare ersättas. 48
14.B den uppkomna skadan, emedan den ur flygsäkerhetssynpunkt oändamålsens. 48
15.liga konstruktionen och placeringen av huvudbränslekranen var att anse soms. 48
16.ett fel i föremålet för köpet. A hade inte visat att han redan i samband meds. 48
17.köpet genom varningar och instruktioner eller på annat sätt försökt hindras. 48
18.skadans uppkomst. Skadeståndet jämkades dock eftersom även B själv ansågss. 48
19.bära skuld till att skadan hade uppstått.s. 48
20.Både RR och HovR hade ogillat B:s talan, eftersom det inte konstateratss. 48
21.egentligt tillverkningsfel i huvudbränslekranen och då det inte heller visats atts. 48
22.A skulle svara på basis av de garantivillkor som givits i samband med köpet.s. 48
23.Funktionsgaranti hade givits för 100 flygtimmar eller sex månader från planetss. 48
24.tillverkning, beroende på vilken tid som först gick ut.s. 48
25.Majoriteten i HD tog fasta på att strypningen av bränsletillförseln intes. 48
26.framgick av planets flyginstrument, och att bränslekranen till sin konstruktions. 48
27.och placering inte uppfyllde de säkerhetskrav som köparen hade rätt att föruts. 48
28.sätta i fråga om flygplan avsedda för privat bruk. Detta fick anses som fel is. 48
29.varan oberoende av om uppmärksamhet fästs därvid vid planets typbesiktning.s. 48
30.Vidare fastslogs att A svarade för denna skada om det inte visats att man is. 48
31.samband med köpet hade försökt hindra skadans uppkomst genom varningars. 48
32.eller anvisningar, eller på annat sätt. A ansågs inte ha uppfyllt dessa krav ochs. 48
33.2B0s. 48
34.5.4 Medverkan av den skadelidande svarade därför på grund av vållande.1541 såväl tillverkarens servicedirektiv för planet som i luftfartsmyndighetens flygvärdighetsmeddelande hade likväl uppmärksamhet fästs vid risken för avstängning av huvudbränslekranen i samband med användningen av styrpedalerna. Vidare hade åtgärder föreskri vits i syfte att förekomma möjligheten härav. Då B vid det ifrågavarande tillfäl let hade startat från isen och därvid varit tvungen att kraftigt använda styrpe dalerna för att bibehålla flygriktningen, borde han med hänsyn till servicedirek tiven och flygvärdighetsmeddelandet noga ha aktat sig för och fäst särskild uppmärksamhet vid möjligheten av att huvudbränslekranen kunde stängas p.g.a. fotrörelserna. Då B hade försummat detta bar han även själv skuld till att planet hade skadats. Av skadan om 39 500 mark förpliktades A därför att endast utge skäliga 20 000 mark.s. 49
35.HD:s minoritet (två JR) hade bl.a. funnit att de i flygvärdighetsmeddelandet nämnda åtgärderna i syfte att förekomma möjligheten av att huvudbränslekra nen på sagda vis kunde stängas hade gjorts till en förutsättning för flygplanets fortsatta flygvärdighet. B hade medgivit att han varit medveten om såväl detta som uppgifterna i tillverkarens servicedirektiv. Risken för strypningen av bränsletillförseln och sättet varpå detta kunde ske hade enligt minoriteten sålunda uppgivits tillräckligt klart, så att B såsom innehavare av flygcertifikat för privatflygning samt såsom planets pilot och ägare borde ha beaktat möjlig heten härav och därigenom också förmått undvika olyckan. A eller dess an ställda ansågs inte ha handlat culpöst, och det ansågs inte styrkt att A skulle svara på basis av de garantivillkor som hade givits i samband med köpet. Därför och då A inte kunde svara enbart på basis av att han sålt planet, hade också HD:s minoritet ogillat B:s talan. Man frågar sig om inte minoritetens mening i HD hade mera för sig i detta fall. Avgörandet tyder i varje fall på en nog så mild bedömning av såväl kö parens handlande i samband med skadans inträffande som dennes vetskap om felet och de därtill särskilt anknytande riskerna för skada.155 Frågan upp fattades dock troligen av HD:s majoritet som ett gränsfall; ersättning för rättegångskostnader utdömdes inte. CISG art. 80 har givit upphov till endast ett fåtal rapporterade rättsfall. Följande avgöranden är av intresse: UNILEX d. 06.02.1996 (Österrike, Oberster Gerichtshof): Art 80 ansågs medföra 154 Jfr däremot att enligt de skandinaviska köplagarna speciessäljarens presumtionsansvar vid fel endast gällde vanvård och försummelse efter köpet. Se ovan kap. 1.1. vid not 8-9 med vidare hänvisningar. 155 Jfr även om inverkan av dylika faktorer mot bakgrund av det tidigare rättsläget t.ex. av Aaltonen II s. 183 ff. anförda bedömningslinjer.s. 49
36.291s. 49
37.5.4 Medverkan av den skadelidandes. 50
38.att köparen undgick påföljder då han inte i tid hade öppnat avtalad remburs,s. 50
39.eftersom säljaren hade gett köparen otillräcklig information.s. 50
40.UNILEX d. 31.07.1997 (Tyskland, OLG Koblenz): Köparen ansågs enligt art.s. 50
41.80 inte ha rätt till ersättning för utebliven vinst vid fel i varan, eftersom köparens. 50
42.inte hade givit säljaren tillfälle att avhjälpa felet. — Här hade dock avgörandets. 50
43.lämpligare kunnat grundas på parts skyldighet att enligt art. 77 begränsa sins. 50
44.skada (jfr KöpL 70 § 1 mom.).156s. 50
45.UNILEX d. 08.02.1995 (Tyskland, OLG München): Köparen förlorade enligts. 50
46.art. 80 rätten att kräva skadestånd vid utebliven leverans, eftersom köparens. 50
47.ansågs ha försummat sin skyldighet att ta emot varan.s. 50
48.UNILEX d. 09.07.1992 (Tyskland, LG Düsseldorf): En tysk säljare och ens. 50
49.köpare i Schweiz ingick avtal om köp av maskinutrustning som skulle tillverkass. 50
50.av en tredje part, som tidigare hade slutit ett distributionsavtal med säljaren.s. 50
51.Köparen betalade en del av köpeskilling vid köpet. Efter köpet hävde tillverkas. 50
52.ren avtalet med säljaren. I närvaro av säljaren avtalade dock tillverkaren ochs. 50
53.köparen att ifrågavarande maskinutrustning skulle levereras till köparen.s. 50
54.Köparen betalade därefter återstoden av köpeskillingen till tillverkaren, varefs. 50
55.ter köparen hävde sitt avtal med säljaren. Säljaren riktade ett anspråk mots. 50
56.köparen för utebliven betalning. Rätten dömde till förmån för säljaren. Köparens. 50
57.ansågs inte ha haft rätt att häva sitt avtal med säljaren. Köparen hade accepterats. 50
58.leverans av tillverkaren medan köparen fortfarande var bunden av sitt avtals. 50
59.med säljaren. Säljaren kunde därför förmoda att han hade fullgjort sina förpliks. 50
60.telser gentemot köparen. Säljarens underlåtenhet att prestera ansågs därför has. 50
61.orsakats av köparen själv på så sätt som avses i art. 80.s. 50
62.UNILEX d. 20.02.2002 (Tyskland, LG München): Orsaken till att säljarens. 50
63.inställt sina prestation var att köparen underlåtit att betala köpeskillingen,s. 50
64.varför köparen enligt art. 80 förlorade sin rätt att kräva skadestånd p.g.a.s. 50
65.dröjsmål.s. 50
66.UNILEX d. 23.06.1995 (Tyskland, Amstgericht München): Efter att varans. 50
67.visade sig vara behäftad med fel avtalade parterna att varan skulle återsändass. 50
68.till den italienska säljaren för reparation. Varan skulle enligt avtalet transportes. 50
69.ras till Italien på säljarens bekostnad av en av säljaren anlitad transportör. Dås. 50
70.varan inte hade sänts till Italien p.g.a. dröjsmål vid Spedition, lät den tyskes. 50
71.köparen avhjälpa felet i Tyskland och reducerade köpeskillingen med kostnas. 50
72.derna härför samt krävde skadestånd. Köparen ansågs inte enligt art 80 has. 50
73.förlorat rätten till skadestånd, eftersom det inte förelåg medverkan på denness. 50
74.sida157 då transportören hade anlitats av säljaren och då köparen hade följt säls. 50
75.jarens instruktioner. 156 Se nedan kap. 5.5, särskilt om bedömningen i HD 1984II86, samt diskussionens. 50
76.vid not 187. 157 Se även härom ovan kap. 5.4.1 not 146.s. 50
77.232s. 50
78.5,5 Parts skyldighet att begränsa sin skadas. 51
Parts skyldighet att begränsa sin skada
1.Den skadeståndsberättigade parten får sedan ett avtalsbrott har inträffat inte förhålla sig passiv, utan han har att i skälig utsträckning aktivt medverka till att hans förluster och omkostnader med anledning av avtalsbrottet kan hål las ner. Försummar han detta, får han själv enligt KöpL 70 § 1 mom. stå för en motsvarande del av förlusten:158 "Den skadelidande parten skall vidta skäliga åtgärder för att begränsa sin skada. Försummar han detta, får han själv bära en motsvarande del av förlus ten." ICISG ingår en motsvarande regel i art. 77. Den skadelidande parten har att vidtaga "such measures as are reasonable in the circumstances to mitigate the loss", i hot om att en reduktion av ersättningen annars kan ske:159 "A party who relies on a breach of contract must take such measures as are reasonable in the circumstances to mitigate the loss, including loss of profit, resulting from the breach. If he fails to take such measures, the party in breach may claim a reduction in the damages in the amount by which the loss should 158 Se även om stadgandet t.ex. Reg.prop. 1986:93 s. 123, samt från litteraturen t.ex. Bergern & Rognlien s. 382 ff., Hellner & Ramberg s. 242, Håstad (5. uppl.) s. 215 f., Krüger, Kjopsrett (4. uppl.) s. 505 f., Ramberg, Köp lagskommentaren s. 694 ff., Routamo & Ramberg s. 530 ff., Wilhelmsson m.fl. s. 72 f., Taxell, Skadestånd s. 192. Begränsningsskyldigheten har behandlats utförligt av Herre, Ersättning ar s. 545 ff. 159 Se om CISG art. 77 t.ex. Bianca & Bonell (eds) s. 559 ff., Caemmerer & Schlechtri em (Hrsg.) Art. 77, Honnold, Uniform Law s. 417 ff., Huber, RabelsZ 1979 s. 471, Ramberg & Herre, CISG-kommentaren s. 504 ff., Schlechtriem, Uniform Sales Law s. 99. Jfr även ULIS art. 88 och härom t.ex. Riese, RabelsZ 1965 s. 90. Under Wienkonferensen framlades från amerikanskt håll ett förslag innebärande att CISG art. 77 uttryckligen inte skulle ha avsett bara "reduction in the damages", utan "a corresponding modification or adjustment of any other remedy". Jfr t.ex. European Principles art. 8:101(3). Förslaget godtogs emellertid inte. Se Official records s. 133,396. Förslagets upphovsman, John Honnold, menar likväl att en sådan tolkning trots allt inte är utesluten. Se Honnold, Uniform Law s. 420 f., där art. 77 särskilt diskuteras i förhållande till prisavdrag. T.ex. Ziegel s. 41 f. är dock skeptiskt om än inte helt negativt inställd till tanken. För egen del menar jag att art. 77 i kombination med art. 7(2) bör kunna leda fram till tolkningen, att den princip som uttrycks i art. 77 bör kunna gälla även andra påföljder än skadestånd. Se om finsk rätt och prisavdrag t.ex. HD 1992:86, HD 1984 II186.s. 51
2.293s. 51
3.5.5 Parts skyldighet att begränsa sin skadas. 52
4.have been mitigated." KöpL 70 § 1 mom. uttrycker en sedan länge allmänt vedertagen princip, låt vara att den inte uttrycktes i de skandinaviska köplagarna.160 Också i de fles ta andra rättssystem uppställer man liknande principer.161 CISG art. 77 har antagits vara "consistent with recognized international law of commercial contracts".162s. 52
5.I KöpL:s systematik har parts skyldighet att skäligen begränsa sin skada vidareutvecklats och erhållit en särskilt framträdande position, genom att begränsningsskyldigheten här också har knutits till differentieringen mellan direkt och indirekt förlust. Om köparens handlande är förenligt med dennes allmänna skyldigheter enligt 70 § 1 mom., är köparens förluster i anledning härav även att betraktas som direkta oberoende av förlustens konkreta art (67 § 3 mom.). Det är även här som principens närmare innehåll kanske klarast framträder och bäst låter sig förklaras (se nedan kap. 5.6.4.1).s. 52
6.Begränsningsskyldighetens ställning är dock inte helt klar. Försummelse att skäligen begränsa skadan har ibland setts som ett särskilt fall av medver kan (ovan kap. 5.4).163 Begränsningsskyldigheten står dock även på egna ben och anses stundom kunna leda längre än de skäl som uppbär regeln om nedsättning av skadeståndet p.g.a. den skadelidandes medverkan.164 Någon skarp gräns mellan de två reglerna kan man dock knappast göra gällande. 160 Se om begränsningsskyldigheten i tidigare rätt t.ex. Aaltonen II s. 200, idem,s. 52
7.Kauppa s. 89 f., Taxell s. 81 f., 354 f., 371 f., Palmgren s. 216 ff., Wetterstein,s. 52
8.Garantiutfästelser s. 299, Hellner, Köprätt s. 116, Rodhe s. 498, 524, Krüger,s. 52
9.Kjopsrett s. 233, Gomard s. 182 ff., idem, UfR B 1958 s. 167 ff., Iversen s. 148 ff.,s. 52
10.Vinding Kruse s. 23, Ussing s. 166, Jorgensen s. 182. Principen omnämns intes. 52
11.uttryckligen av t.ex. Almén s. 315 ff., men den framgår av resonemanget. 161 Se t.ex. UCC § 2-715(2)(a), BGB § 254.2. Principen har inte inskrivits i t.ex. dens. 52
12.engelska SGA 1979, men den gäller allmänt i common law. Se om engelsk rätts. 52
13.t.ex. Atiyah s. 474 f., Bridge, LQR1989 s. 398 ff., Guest s. 517 f., Schmitthoff, JBLs. 52
14.1961 s. 361 ff., Treitel, Contract s. 976 ff. 162 UNILEX d. 28.07.1989 (Arbitral Award, Iran-United States Claims Tribunal). Ses. 52
15.numera UNIDROIT Principles art. 7.4.8 och European Principles art. 8:101(3). 163 Se t.ex. Bengtsson s. 218: "Vid dröjsmål lär medvållande vanligen bestå av pass. 52
16.sivitet eller underlåten skadebegränsning". Jfr t.ex. Taxell, Skadestånd s. 92 ochs. 52
17.dennes uppfattning nedan vid not 173, Hemmo, Sopimusoikeus (2. uppl.) s. 300s. 52
18.ff., Wilhelmsson m.fl. s. 72 f., Routamo & Hoppu s. 276 f. Jfr även t.ex. Honnold,s. 52
19.Uniform Law s. 417, Bridge, LQR 1989 s. 403 f., och från rättspraxis t.ex. UNIs. 52
20.LEX d. 31.07.1997 (Tyskland, OLG Koblenz); ref. ovan kap. 5.4.2 vid not 156. 164 Se särskilt Gomard, UfR B 1958 s. 127 ff., Hellner Kontraktsrätt s. 333.s. 52
21.204s. 52
22.5.5 Parts skyldighet att begränsa sin skada Många gånger kan det förefalla vara en smakskak huruvida man vill grunda avgörandet på parts skyldighet att begränsa skadan eller tala i termer av medverkan. Ibåda fallen står man inför en kausalitetsregel med innebörden att en reduktion av ersättningen i princip skall ske. Den skiljelinje som KöpL antyder innebär dock att medverkan ansluter sig till själva avtalsbrottet, medan skyldigheten att begränsa skadan vidtar sedan ett ansvarsgrundande avtalsbrott har inträffat.165 Denna distinktion framträder klart i CISG genom förhållandet mellan art. 77 och den särskilda bestämmelsen om medverkan i art. 80. Sålunda uppfattat torde en faktisk skillnad även kunna ligga däri, att medverkan troligen kan bedömas enligt än strängare måttstock än vad som gäller för parts skyldighet att skäligen begränsa sin skada. Vilka krav man kan ställa på köparen i stöd av begränsningsskyldigheten blir i allt väsentligt beroende av vad man efter omständigheterna lägger i "skäliga åtgärder" enligt KöpL 70 § 1 mom. (jfr CISG art 77; "such measures as are reasonable in the circumstances"). Med bl.a. Hellner kan man dock an se att begränsningsskyldigheten inte torde kunna drivas särskilt långt även om den gäller som huvudregel. Det är nämligen "en skillnad mellan de krav som rimligen kan ställas på den som genom motpartens kontraktsbrott har kommit i en oväntad situation, och de krav som följer av att någon har åtagit sig en skyldighet och skall uppfylla den".166 Avgörandet bör vidare ske uti från situationen vid avtalsbrottet och de handlingsmöjligheter som då stod till buds. Även om köparens handlande eller underlåtenhet enligt en bedöm ning i efterhand skulle framstå som mindre fördelaktigt än ett alternativt förhållningssätt, är det möjligt att förfarandet trots detta bör uppfattas som försvarligt.167 Hänsyn får vidare tas till såväl parternas ställning som köpets karaktär, liksom till vad som är sedvanligt inom branschen i fråga etc. Ofta torde man kunna förutsätta att den skadelidande parten kontaktar motpar ten i syfte att samråda om möjligheterna till skadebegränsning.168 165 Jfr Sandvik, Kontrollansvar s. 169. Jfr även t.ex. Håstad (5. uppl.) s. 215. 166 Hellner, Kontraktsrätt s. 332; jfr även Hellners resonemang i SOU 1976:66 s. 161. Se även t.ex. Palmgren s. 217 f. 167 Se även t.ex. Reg.prop. 1986:93 s. 123. För egen del menar jag att t.ex. UNILEX d. 13.03.1997 (Tyskland, Amstgericht Tiergarten) och d. 25.08.1994 (Tyskland, LG Düsseldorf) är mindre förenliga med en sådan bedömning ex ante. Fråga var om säljarens indrivningskostnader. Se om fallen ovan kap. 5.2.3.2. 168 Se t.ex. Reg.prop. 1986:93 s. 123, Herre, Ersättningar s. 592 ff.s. 53
23.295s. 53
24.5,5 Parts skyldighet att begränsa sin skadas. 54
25.Vid säljarens avtalsbrott erhåller KöpL 70 § 1 mom. respektive CISG arts. 54