- ”Den oförsäkrade båten” NJA 2017 s. 371 rörde bl.a. frågan om ett utomobligatoriskt skadestånd skulle begränsas till följd av att egendomen var särskilt värdefull. HD konstaterade här att två tidigare avgöranden, NJA 1957 s. 499 och NJA 1991 s. 567, som båda gällt bl.a. om full ersättning skulle utgå när värdefulla jakthundar hade använts under jakt och till följd av vårdslöshet dödats på jakten. Uttalanden i dessa avgöranden antydde närmast att HD sett frågan som en fråga om jämkning på grund av medvållande. I 2017 års avgörande uttalade HD dock att frågan också kan bedömas utifrån kravet på adekvat kausalitet. När värdet på den skadade egendomen är så osedvanligt eller osannolikt högt att skadevållaren inte borde ha tagit det i beräkning kan alltså hela eller delar av ansvaret för skadan skäras bort. Också skadebeloppet ska alltså i någon mening vara förutsebart för att den skadevållande parten ska ansvara härför. I det enskilda fallet konstaterade HD dock att det hade varit uppenbart för skadevållaren att egendomen, en båt, var värdefull. Den till beloppet stora skadan hade därför varit något som denne därför haft att räkna med. 4.5.2.2 Medvållande I 6 kap. 1 § andra stycket skadeståndslagen anges att skadestånd med anledning av sakskada eller ren förmögenhetsskada kan jämkas, om vållande på den skadelidandes sida har medverkat till skadan. Regleringen är tillämplig såväl inom den utomobligatoriska skadeståndsrätten som i kontraktsförhållanden. Utgångspunkten är här att om den skadeorsakande parten agerat vårdslöst (jfr 2 kap. 1 § skadeståndslagen) och den skadelidande parten genom vårdslöshet medverkat till skadan så kan ansvaret jämkas. Här ska i synnerhet hänsyn tas till sådana faktorer som skuldgraden och vilken effekt just medvållandet har orsakat. Även sådant som farligheten av skadevållarens och skadelidandes verksamhet och parternas ekonomiska förhållanden kan ha betydelse.
- Vad som ska anses vara ett medvållande berördes i ”Den oförsäkrade båten” NJA 2017 s. 371, där skador på en båt uppkommit till följd av ett oaktsamt agerande av en person. Här var en fråga om det förhållandet att båten hade varit oförsäkrad skulle anses ha betydelse för skadeståndets storlek. I förarbetena till skadeståndslagen hade förutsatts att om den skadelidande har ett försäkringsskydd så ska detta beaktas vid skälighetsbedömningen (se prop. 1975:12 s. 173 f. och 177). I NJA 1957 s. 499 och NJA 1991 s. 567 hade HD funnit att jämkning inte skulle ske när en jakthund hade använts under jakten trots att den inte var försäkrad och till följd av vårdslöshet dödats på jakten. Tidigare rättspraxis gav därför enligt HD inget egentligt stöd för att jämkning bör ske när det funnits en försäkringsmöjlighet. Numera följer av försäkringsavtalslagen (7 kap. 9 §) att försäkringsbolaget inträder i den försäkrades rätt till skadestånd med anledning av skadan. Om den skadelidande därför har försäkring riskerar skadevållaren, om man skulle ta hänsyn till att det finns en försäkring, att få betala full ersättning trots försäkringen, nämligen vid fullvärdeförsäkring hela den försäkringsersättning som utgått i form av bolagets regressanspråk och i andra fall dels ersättningen till den skadelidande för den del som inte är försäkrad, dels vad som utgetts på försäkringen när försäkringsbolaget gör gällande sitt regressanspråk. Någon begränsning av ansvaret för den skadevållande parten skulle alltså inte uppkomma. Som HD konstaterade är det mot den bakgrunden av rättssystematiska skäl ”svårt att se hur frånvaron av försäkring på den skadelidandes sida skulle kunna utgöra grund för jämkning av en sakskada på grund av medvållande”.
Rättsfall
NJA 1991 s. 567
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 1991 s. 567
BibTeX
@misc{nja-1991-s-567,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 1991 s. 567}},
year = {1991},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
4 hänvisningar i 3 artiklar · 4 stycken/fotnoter