1.Som ovan redan framgått kan hänvisningen i KöpL 70 § 2 mom. till möjlig heterna att förutse och hindra skadan även uppfattas som "en återklang" av 123 Se särskilt Wilhelmsson, Social civilrätt s. 205 ff., Taxell, Skadestånd s. 195 ff., Aurejärvi s. 71. Se även bland senare tillkomen lagstiftning t.ex. KSL 5 kap. 30 § 3 mom. samt BostadsKöpL 4 kap. 38 § 2 mom. Jfr även RänteL 11 §. 124 Se Reg.prop. 1986:93 s. 124. Jfr även t.ex. Prop. 1988/89:76 s. 206. 125 Reg.prop. 1986:93 s. 124. Jfr Prop. 1988/89:76 s. 206 f. Enligt SkL 2 kap. 1 § 2 mom. skall om skadan vållats uppsåtligen likväl fullt skadestånd utdömas, "såvi da det ej på särskilda skäl prövas skäligt att nedsätta skadeståndet". Se från HDpraxis om dylika särskilda skäl t.ex. 1980II67 (jämkning), 1981II10 (jämkning), 1982II140 (jämkning), 1984II47 (jämkning), 1985II101 (ej jämkning), 1998:149 (ej jämkning), 1999:41 (ej jämkning), HD 2003:67 (jämkning), samt t.ex. minorite ten i 2003:124 (jämkning). Inom ramen för skälighetsbedömningen enligt SkL 2 kap. 1 § 2 mom. bör dock jämkningströskeln kunna höjas inte bara vid uppsåt utan även i övrigt med graden av vållande. Se även Reg.prop. 1973:187 s. 13.s. 39
2.281s. 39
3.5,3 Jämkning av oskäligt skadestånd oförutsebarhets- och aktivitetsrekvisitet i kontrollansvarsregeln. Särskilt då tvekan råder om huruvida den s.k. offergränsen över huvud taget är upp nådd (ovan kap. 3.2.2.2.2), kan en jämkning framstå som en mera ändamåls enlig riskfördelning än ett avgörande enligt det "allt eller inget"-resonemang som huvudregeln i 27 § förutsätter.s. 40
4.Jfr t.ex. HD 1982II141 där fråga var om jämkning enligt AvtL 36 § (före lagänds. 40
5.ringen 17.12.1982/956): En säljare av mjölkpulver hade förbundit sig att leveres. 40
6.ra mjölkpulver till ett pris av 3,50 mark per kilo. Sedan råämneskostnaderna tills. 40
7.följd av statsmaktens åtgärder (påförande av omsättningsskatt och avskaffandes. 40
8.av produktionsstöd) överraskande stigit från 1,81 mark till 4,17 mark per kilos. 40
9.(ca. 240 procent), hade emellertid säljaren vägrat att leverera en del av dets. 40
10.avtalade partiet. Emedan tillämpningen av prisvillkoret i avtalet under dessas. 40
11.omständigheter var uppenbart oskäligt, jämkades det skadeståndsyrkande soms. 40
12.köparen hade framställt på grund av ett täckningsköp.s. 40
13.Såväl RR som HovR utdömde fullt skadestånd med motiveringen atts. 40
14.uppfyllandet av avtalet inte hade blivit ekonomiskt oöverstigligt eller enss. 40
15.oskäligt svårt. HD betonade emellertid att prisstegringen hade inträffat överrass. 40
16.kande snabbt, och att parterna inte kunde ha förutsett detta vid ingåendet avs. 40
17.avtalet. Vidare fästes uppmärksamheten vid att det avtalade priset inte längres. 40
18.täckte ens säljarens råämneskostnader. — Rättspraxis tyder dock på en strängs. 40
19.linje; prisstegringar av mindre omfattande grad har inte motiverat jämkning.126 Även sambandet med parts ringa möjligheter att förutse och hindra skadan enligt 70 § 2 mom. framträder här tydligt, och bedömningslinjen kan också ses som ett uttryck härför.127s. 40
20.Som ett centralt led i bedömningen anses vidare ingå graden av vållande hos den avtalsbrytande parten, liksom dennes handlande i övrigt. Culpaansvaret och jämkningsregeln anses därigenom komplettera varandra.128 Att endast ringa vållande ligger den avtalsbrytande parten till last — eller att denne vid strikt ansvar inte har gjort sig skyldig till vållande — kan upple vas som ett strakt argument för jämkning av skadeståndsskyldigheten. 126 Se t.ex. HD 1973 II 26, HD 1981II167, HD 1990:171 och HD 1994:140. Jfr ävens. 40
21.ovan kap. 3.2.2.2.2 not 105 om övrig nordisk rättspraxis 127 Jfr även t.ex. Saxén, Skadestånd s. 246 ff. om förhållandet mellan AvtL 36 § ochs. 40
22.jämkning av skadestånd. 128 Jfr även t.ex. Sisula-Tulokas, Dröjsmålsskador s. 194, Taxell, Skadestånd s. 193,s. 40
23.Rodhe, Obligationsrätt s. 522. Som t.ex. Hemmo, Sovittelu s. 77, 78 ff. visar, ärs. 40
24.culpagraden en faktor som nästan alltid uttryckligen har beaktats av HD vids. 40
25.jämkning av utomkontraktuellt ansvar och som förefaller ges central betydelse.s. 40
26.282s. 40
27.5.3 Jämkning av oskäligt skadestånd I t.ex. HD 1981II 30 hade arbetstagaren inte åsamkat sin arbetsgivare en mätningsförlust genom vållande. Då uppdragsavtalets villkor rörande ersättande av dylik förlust med beaktande av omständigheterna bedömdes ha varit oskä ligt, jämkades skadeståndet till arbetsgivaren med stöd av 48 § 3 mom. i den tidigare lagen om arbetsavtal av år 1970. Man kan emellertid ha anledning att tillämpa denna princip med försiktig het då man har att göra med ett strikt ansvar.129 Enligt min mening borde här ringa vållande eller frånvaro av subjektiv skuld tillmätas relevans först efter att särskilda jämkningsgrunder har konstaterats, och då endast som ytterligare argument som inte talar mot jämkning på dessa särskilda grunder. Omvänt bör grovt vållande beaktas som en omständighet som kan utesluta jämkning trots att i övrigt grunderna för jämkning skulle vara uppfyllda.130 Man har allmänt ansett att vid grov culpa jämkning inte bör komma i fråga med mindre än att det föreligger särskilda skäl.131 Som ett sådant skäl bör man uppenbarligen kunna beakta t.ex. den skadelidandes medvållande, men här glider man redan över till ett från jämkning av oskäligt skadestånd skilt spörsmål (se nedan kap. 5.4). Följande rättsfall är dock belysande: I HD 1983II178 hade en säljare till en beställare levererat sådant armeringsjärn 129 T.ex. Taxell s. 374 menade tidigare att en "jämkning med hänsyn till gäldenärens vållande är inte förenligt med det strikta ansvaret". I t.ex. Köplagen s. 115 utesluter dock Taxell inte längre ett hänsynstagande till den ringa culpagraden som jämkningsgrund även vid strikt ansvar. Hemmo, Sovittelu s. 182 f. menar att det inte är helt oförenligt med ett strikt ansvar att beakta culpagraden, men att jämkning här borde ske endast av särskilda skäl. Jfr även t.ex. HD 1986II78 om jämkning enligt AvtL 36 §. A hade beviljats rätt att jaga på statens marker på villkor att han hade strikt ansvar för skada som han orsakade. Vid jakten skrämde och skadade A:s hundar en renjord. Staten ersatte renägarens skada och krävde i sin tur ersättning av A. HovR lämnade enligt AvtL 36 § sagda villkor utan avseende och fritog den icke culpöse A från ansvar. HD fann däremot att A hade varit medveten om sagda skaderisk och att villkoret inte ledde till oskälighet. A ålades därför att till staten utge ojämkad ersättning. I t.ex. HD 198411 jämkades dock ersättningen enligt AvtL 36 §, bl.a. med motive ringen att en del av skadan kanske upstått utan den ansvariges vållande. 130 Jfr även t.ex. HD 1985II51 (ref. ovan kap. 5.3.1) där uppmärksamhet även fästes vid att skadan inte hade orsakats genom uppsåt och att jämkning således inte var uteslutet på den grunden. 131 Se t.ex. Reg.prop. 1986:93 s. 124, samt t.ex. Sevön m.fl. s. 92, Taxell, Skadestånd s. 194, Hellner & Ramberg s. 243, Hemmo, Sovittelu s. 79 ff., Gomard s. 191, Saxén, Skadeståndsrätt s. 162 ff., Wilhelmsson, Social civilrätt s. 105 ff.s. 41
28.283s. 41
29.5,3 Jämkning av oskäligt skadestånds. 42
30.för betongbalkar som i fråga om brotthållfastheten inte uppfyllde villkoren is. 42
31.avtalet. Beställaren hade innan gjutningen av balkarna bort granska armeringss. 42
32.järnen och härvid upptäcka att de var felaktiga. Emedan säljaren, som vars. 42
33.verksam inom armeringsbranschen och kände till betydelsen av stålets hållfasts. 42
34.het, hade en särskild skyldighet att se till att armeringsjärnen överensstämdes. 42
35.med beställningshandlingarna och då han genom att försumma denna skyldigs. 42
36.het hade handlat grovt vårdslöst vid framställningen av armeringsjärnen, hades. 42
37.beställaren inte förverkat sin rätt att åberopa felet. Skadeståndet jämkades docks. 42
38.p.g.a. beställarens medvållande.s. 42
39.— Enligt Iversen har emellertid försummad undersökning och reklamations. 42
40.inte något naturligt samband med medvållande. Verkan av försummad unders. 42
41.sökning och reklamation borde enligt Iversen bedömas på basis av de särskildas. 42
42.regler som gäller härom (KöpL 31-33 §, CISG art. 38-40). Inte på basis av oskrivs. 42
43.na regler om medvållande132 (KöpL saknar en särskild regel om medvållande;s. 42
44.se nedan kap. 5.4). Bland de övriga omständigheterna som kan beaktas vid prövningen av om jämkningsförutsättningarna föreligger enligt KöpL 70 § 2 mom. bör slutligen framhävas existerande försäkringar och försäkringsmöjligheter. I fråga om köp antas sålunda ofta att det är köparen som har de största möjligheterna att genom försäkring skydda sig mot av avtalsbrottet orsakade följdförluster,133 låt vara att detta antagande knappast är generellt verifierbart.134 Om dock köparen har försummat att gardera sig genom försäkring och om man efter omständigheterna kan anse att denne borde ha tecknat försäkring, kan detta tänkas föranleda jämkning av säljarens ersättningsskyldighet. Det av görande torde bli vad som är sedvanligt mot bakgrund av avtalets karaktär, parternas ställning och de särskilda branschkraven etc. Försäkringens bety delse i föreliggande avseende har allmänt betonats; såväl i litteraturen135 som i särskild lagstiftning,136 liksom i rättspraxis. 132 Iversen s. 143 ff., bl.a. med kritiserande av UfR 1953 s. 5 (DaHD). 133 Se t.ex. det ovan kap. 2.4 vid not 87-89 refererade NJA 1979 s. 483 och kommens. 42
45.tarerna kring detta avgörande. 134 Se ovan kap. 2.4 vid not 90-91 med vidare hänvisningar. 135 här kan hänvisas till exempelvis Sevön m.fl. s. 92 (jfr Wilhelmsson m.fl. s. 78),s. 42
46.Taxell, Skadestånd s. 194 f., Ramberg, Köprätten s. 81, Bergem & Rognlien s.s. 42
47.387, Hemmo, Sovittelu s. 126 ff., Bengtsson, bl.a. s. 102 f., 225 ff., 262 ff., idem,s. 42
48.Festskr. Anders Agell s. 51 ff. 136 Se t.ex. de särskilda jämkningsbestämmelserna i VbL 39 § och 15 § 5 mom. i dens. 42
49.tidigare hyreslagen (10.7.1987/653). Inu gällande lag om hyra av bostadslägen-s. 42
50.(forts...)s. 42
51.284s. 42
52.5.3 Jämkning av oskäligt skadestånd HD 1989:21: A som bedrev rörelse för försäljning och reparation av bilar hade överlämnat en bil till B för provkörning. Under provkörningen skadades bilen genom B:s vållande. Det skadestånd B skulle utge nedsattes med en fjärdedel då A enligt gällande affärssed borde ha tecknat vagnskadeförsäkring, eller ha meddelat sina kunder om att sådan inte tecknats.s. 43
53.På samma linje även HD 1984 II182 (ref. ovan kap. 3.1).s. 43
54.I HD 1991:65 (ref. ovan kap. 3.1) hade en häst som mot ersättning placerats i ett stall skadats så att den måste avlivas. Eftersom ingenting hade avtalats om försäkring av hästen och utredning saknades om branschens försäkringsmöjligheter och försäkringspraxis, ålades stallägaren att till fullo ersätta skadan.s. 43
55.HD 1991:176: En arbetstagare hos ett kommanditbolag som åtagit sig att reparera ett tak hade fäst en ny takfilt med användning av öppen eld, varvid elden hade kommit lös och skadat byggnader som ägdes av den som hade beställt arbetet. Kommanditbolaget och dess ansvarige bolagsman ålades att utge skadestånd till beställaren. Kommanditbolaget hade en ansvarsförsäkring som hade omnämnts när man underhandlade om beställningen. Skadeståndet jämkades inte.s. 43
56.Jfr HD 1994:5 där arbetstagaren då han för arbetsgivarens räkning reparera de ett tak genom ovarsamhet med en gaslåga förorsakade eldsvåda i byggna den som tillhörde den som beställt arbetet. Beställarens skadeståndsyrkande förkastades; mot arbetsgivaren med motivering att beställaren försummat sin avtalsenliga skyldighet att brandförsäkra föremålet för arbetet.s. 43
57.Jfr även situationen i t.ex. HD 1984II28.s. 43
58.HD 1982 II 139: Då mellan en bortfraktare och ett bolag avtalats om en godsbefordran, som beställts av bolaget, hade det förutsatts att fraktgodset, en excentpress, skulle försäkras mot skada under transporten. Från bolaget hade innan transporten påbörjades meddelats att bolaget hade tecknat sagda försäk ring. Efter det att fraktgodset hade skadats under transporten hade det framgått att försäkringen inte omfattade pressen. Bortfraktaren ålades inte att ersätta skadan på pressen, eftersom denna skada skulle ha ersatts ur en av bolaget eller, ifall bolaget inte skulle ha felaktigt uppgivit att försäkringen tagits, ur en av bortfrakataren tagen försäkring.s. 43
59.HD 1998:15: En helikopter som A hyrt av ett bolag hade genom A:s vållan de skadats vid en nödlandning. Enligt det mellan bolaget och A ingångna hyresavtalet svarade bolaget inte för teckning av kaskoförsäkring. Det oaktat beaktades vid jämkning av A:s skadeståndsskyldighet såsom en omständighet, att bolaget inte hade försäkrat helikoptern i händelse av skada. 136(...forts) heter (31.3.1995/481) 6 § 3 mom. anknyts inte länge explicit till försäkringen. (Jfr 5 § 3 mom. i L 31.3.1995/482 om hyra av affärslokal). I den jämkningsbestämmelse som föreslogs ännu i propositionen (se Reg.prop. 1994:304; 25 §) ingick dock en explicit hänvisning till försäkringen.s. 43
60.285s. 43
61.5,4 Medverkan av den skadelidandes. 44
62.I HD 1985II23 hade A hyrt ett vindsutrymme av ett bostadsaktiebolag därs. 44
63.han förvarade sin och B:s synnerligen värdefulla egendom. Då bolaget inte hades. 44
64.hade haft skäl att anta att på sagda plats skulle uppbevaras synnerligen värdes. 44
65.full egendom, hade inte den omständigheten huruvida bolaget haft ansvarsförs. 44
66.säkring, eller huruvida bolaget hade varit skyldig att teckna sådan, ur jämk-s. 44
67.ningssynpunt betydelse för A:s del. Skadeståndet jämkades med stöd SkL 3s. 44
68.kap. 6 § för A:s del p.g.a. att han inte hade försäkrat sin egendom, och med stöds. 44
69.av 6 kap. 1 § för både A:s och B:s del då det på deras sida förelåg medverkan tills. 44
70.skadan eftersom A hade förvarat egendomen på en brandfarlig plats.s. 44
71.Jfr att i NJA 1991 s. 567 underlåtenhet att teckna skadeförsäkring behandlas. 44
72.des som grund för nedsättning av skadeståndet p.g.a. medvållande. Redan det anförda visar att de omständigheter och motiv som kan anföras till stöd för ett jämkningsyrkande inte går att framställa i någon enkel eller uttömmande formel. Fråga blir i allt väsentligt om en tämligen fri bedöm ning av helhetssituationen in concreto, där de olika motiven för och mot en jämkning av skadeståndet vägs mot varandra. Oberoende av vilka grunder man stöder avgörandena på, binds de emellertid samman av det övergri pande strävandet att försöka åstadkomma en ändamålsenlig och rimlig upp görelse mellan parterna med beaktande av vad som efter omständigheterna bör uppfattas som skäligt.137s. 44