1.Såväl i förhållande till tolkningen av CISG art. 79(1) som KöpL 27 § 1 mom. förefaller man vara ense om att kravet på ett hinder inte förutsätter en logisk omöjlighetssituation.96 Det avgörande är vad säljaren skäligen kunnat göra för att övervinna hindret eller dess följder. Frågan är bara var den s.k. offergränsen skall dras. Här liksom eljest måste avgörandet sökas i en objektiv riskbedömning. De flesta av de i litteraturen uppställda uppfatt ningarna måste härvid betraktas som mer eller mindre godtagbara. De är nämligen alla så vagt formulerade att de i ett konkret fall kan tas till stöd för såväl ett ansvarsfritagande som ett ansvarsåläggande. I motiven till KöpL framförs om denna situation följande:s. 55
2."Såsom har framhållits kan säljaren i regel inte åberopa den omständighet atts. 55
3.det har blivit mera kostsamt än beräknat att fullgöra avtalet. Det är emellertids. 55
4.inte uteslutet att omständigheter av ekonomisk natur i vissa fall kan utgöras. 55
5.hinder för fullgörelsen av avtalet. Det förhållande att säljaren enligt 23 § kan blis. 55
6.fri från skyldigheten att fullgöra köpet på grund av att fullgörelsen skulle 94 Se Official Records s. 382. 95 Se ovan kap. 2.3.2 om art. 7(2). 96 Se bland den omfattande litteraturen t.ex. Bianca & Bonell (eds) s. 581 f., Bergems. 55
7.& Rognlien s. 156 f., Caemmerer & Schlechtriem (Hrsg.) Art. 79 Rn. 8, 39 f., 57,s. 55
8.Feltham, JBL 1981 s. 359, Hellner & Ramberg s. 147 ff., Herbert & Lookofsky s.s. 55
9.108, Honnold, Uniform Law s. 433, Krüger, Kjopsrett (4. uppl.) s. 263 ff., Nichos. 55
10.las, Impracticability and Impossibility s. 16, Ramberg, Köplagskommentaren s.s. 55
11.346 f., 352 f., Routamo & Ramberg s. 216 f., Runesson s. 267 ff., Taxell, Skadess. 55
12.tånd s. 83 f., 100,102 (men se även a.a. s. 98 f. med hänvisning till Taxell s. 139)s. 55
13.Wilhelmsson m.fl. s. 67 (jfr även Sevön m.fl. s. 81 f.).s. 55
14.8ßs. 55
15.3,2 Skälighetsbedömningarna förutsätta uppoffringar som inte är rimliga med hänsyn till det intresse köparen har av fullgörelsen innebär däremot inte nödvändigtvis att säljaren också blir befriad från skadeståndsskyldighet. Å andra sidan är prestationshinder eller hinder i grunden ofta av ekonomisk art. I många fall är det inte fråga om att avtalets fullgörande skulle ha blivit absolut omöjligt utan om att kostnaderna för att övervinna den inträffade händelsen eller dess inverkan klart skulle överskrida gränsen för vad som objektivt sett kan anses vara en tänkbar insats vid ett köp av ifrågavarande slag.”97 Även här godtas således uttryckligen kostnadsökningar som ett relevant prestationshinder. Men kostnadsökningen i fråga måste bero på säljarens ansträngningar för att övervinna den inträffade händelsen (d.v.s. hindret), vilket kan tyckas tyda på att en prisstegring som sådan inte är ett relevant presta tionshinder. Motsvarande passus ingår även i det nordiska köplagsförslaget,98 9s9amt i propositionen till SvKöpL." I propositionen till NoKöpL har man däremot stannat för en något avvikande formulering: "Forhold av rent ekonomisk art kan også i prinsippet tenkes å utgjore hindring for oppfyllelse, f eks ekstraordinaer utgift- eller prisstigning. Men det er ikke tilstrekkelig at avtalen ikke lenger er rekningssvarende, eller at det har blitt betydelig dyrere enn bereknet å oppfylle. Seiger man til fast pris, må man vanligvis selv baere folgene av en uventet pris- eller kostnadsökning. Der som oppfylling vil medfore ulemper og kostnader som ikke står i rimelig forhold til kjoperens in teresse i oppfyllelsen, kan seigeren riktignok bli fritatt fra lever eringsplikten etter § 23.s. 100
16.Men heller ikke dette er i seg selv tilstrekkelig til å frita for erstatningsansvar etter § 27. For at det skal foreligge en hindring etter § 27, må kostnadsök ningen vaere så omfattende at oppfyllelse av avtalen påforer seigeren en belast ning som objektivt sett ligger utenfor forutsetningene ved et kjop av den aktu elle art."100 Den norska propositionen täcker måhända en prisstegring som sådan. För svensk rätts del har Hellner & Ramberg inte heller funnit det vara motiverat med en avvikelse i detta hänseende. Författarna framhåller att det ur saklig synpunkt knappast finns "något egentligt skäl att, om man en gång accepterar att prisstegring kan befria säljaren från skadeståndsansvar, skilja 97 Reg.prop. 1986:93 s. 69 f.; jfr s. 72. 98 Se NU 1984:5 s. 257. 99 Se Prop. 1988/89:76 s. 109. 100 Ot prp nr 80 (1986-87) s. 72.s. 100
17.3,2 Skälighetsbedömningarna mellan sådan som beror av krig och annan extraordinär prisstegring".101 Detta motiverar författarna med att även en prisstegring som sådan innebär en händelse som drabbar alla säljare tämligen lika oberoende av deras indi viduella förhållanden och oberoende av den bakomliggande orsaken till prisstegringen.102s. 101
18.Det är likväl — om inte helt uteslutet — så åtminstone motiverat med en synnerligen restriktiv hållning i detta avseende. En prisstegring som sådan innebär inget annat än en konkretisering av den risk som avtal ingångna till fast pris är avsedda att täcka.103s. 101
19.Se även från rättspraxis om CISG art. 79 t.ex. UNILEX d. 02.05.1995 (Belgien,s. 101
20.Rechtbank van Koophandel, Hasselt): En säljare i Chile och en belgisk köpares. 101
21.avtalade om leverans av frusna hallon. Köparen underlät att öppna remburss. 101
22.och yrkade på omförhandling med åberopande av att världsmarknadspriset pås. 101
23.hallon sjunkit betydligt efter ingåendet av avtalet. Säljaren vägrade att acceptes. 101
24.ra ett lägre pris och hävde avtalet. Den betydande reduceringen av världsmarks. 101
25.nadspriset utgjorde inte ett sådant hinder som fritog köparen från skadeståndss. 101
26.ansvar enligt art. 79. Prisfluktuationer ansågs vara "foreseeable events in inters. 101
27.national trade and far from rendering performance impossible they result in ans. 101
28.economic loss well included in the normal risk of commercial activities".s. 101
29.Jfr t.ex. UNILEX d. 12.06.2001 (Frankrike, Cour d'Appel de Colmar), därs. 101
30.köparen på motsvarande vis inte undgick ansvar enligt art. 79 med bl.a. följans. 101
31.de motivering: "Not only was the reduction of the repurchase price by the finals. 101
32.customer predictable at the time of conclusion of the contract, but it was up tos. 101
33.the buyer, who was aware of entering into a long-term business relationship,s. 101
34.to provide for mechanisms of renegotiation for the case of changes of circums. 101
35.stances (i.e. by including a hardship clause in the contract)."s. 101
36.På samma linje även t.ex. UNILEX d. 14.01.1993 (Italien, Tribunale Civiles. 101
37.di Monza), där priset på varan stigit med 30 procent efter köpslutet. Härtill kommer att vi för nordisk rätts del i vårt rättssystem har andra mekanismer såsom inte minst AvtL (L om rättshandlingar på förmögenhets rättens område 13.6.1929/228) 36 §, vilken bättre än kontrollansvaret förmår tillgodose dylika behov.104 Jag ser detta som en långt mera ändamålsenlig 101 Hellner & Ramberg s. 149. 102 Hellner & Ramberg s. 149. Jfr även Hellner, Köprätt s. 110 om tidigare rätt. 103 Jfr Joskow,JLS 1977 s. 119 ff., Nicholas, Impracticability and Impossibility s. 17.s. 101
38.Jfr även lösningen i t.ex. UCC § 2-615 comment 4. 104 Se även t.ex. Sandvik, Kontrollansvar s. 51., Krüger, Kjopsrett (4. uppl.) s. 466,s. 101
39.(forts...)s. 101
40.88s. 101
41.3,2 Skälighetsbedömningarna lösning än att försöka anpassa avgörandet till kontrollansvaret i KöpL 27 §, låt vara att bedömningen också enligt AvtL 36 § blir sträng.1 1005 4Däremot torde det i förhållande till CISG art. 79 vara uteslutet att se hindrets intensitet och offergränsen som ett jämkningsspörsmål enligt AvtL 36 §.106 Var offergränsen enligt kontrollansvaret (eller AvtL 36 §) skall dras måste dock naturligtvis avgöras in casu med beaktande av samtliga inverkande omständigheter, och av att motiven indikerar en sträng bedömning. Troli gen kommer man inte mycket närmare sanningen än om man kräver att avgörandet—beroende på omständigheterna in concreto—bör hållas inom gränserna för vad man hos oss i rättspraxis godtagit som "ekonomisk force majeure", eller "commercial impracticability" enligt UCC (Uniform Commer cial Code) § 2-615.107 En exaktare offergräns kan och bör endast uppställas 104(...forts) samt utförligt s. 279 ff., 284 ff., 291 ff. Men se även Prop. 1988/89:76 s. 101. 105 Se t.ex. Sevön, Jämkning s. 397 ff., särskilt s. 412 f., 416.1 praktiken aktualiseras jämkningsfrågan även ofta just vid kostnads- och prisförändringar som inträffar efter avtalsslutet. I motiven till AvtL 36 § förutsätts dock relativt starka föränd ringar för att bifalla ett jämkningsyrkande i avtal mellan jämnstarka parter. Se Reg.prop. 1981:247 s. 14. Se från rättspraxis t.ex. HD 1973II26 (devalvering om ca 10 procent; ej jämkning), HD 1981II167 (kostnadsstegring om ca 40 procent till följd av bl.a. oljekrisen; ej jämkning), HD 1982 II141 (kostnadsstegring om 240 procent p.g.a. överraskande påföring av omsättningsskatt och avskaffande av produktionsstöd; jämkning). Också senare HD-praxis tyder på en sträng linje. Se t.ex. HD 1994:140 (köp av bostadsaktier) och HD 1990:171 (avtal om elleverans). Jfr från de övriga nordiska länderna t.ex. NJA 1983 s. 385, NJA 1994 s. 359, UfR 1985 s. 714 (DaHD), RG 1976 s. 650 (skiljedom). Krüger, Kjopsrett (4. uppl.) s. 295 menar att Rt 1988 s. 276 och s. 295 möjligen kunde uppfattas som att NoHD "ville gå lenger i frirettslig kontraktsrevisjon enn tidligere", men att domarna också kan förenas med en mera konservativ tolkning. 106 Jfr även de nedan kap. 3.2.2.2.3. refererade UNILEX d. 14.05.1993 (Tyskland, LG Aachen), d. 14.01.1993 (Italien, Tribunale Civile Monza), d. 12.06.2001 (Frankri ke, Cour d Appel de Colmar), samt resonemanget vid not 138-140. 107 Jfr t.ex. Hellner, TfR 1991 s. 150. Jfr SOU 1976:66 s. 248 där om "hindrats eller blivit oskäligt betungande" (jfr ovan kap. 2.4. om t.ex. NL 01 para. 36) anförs att det "valda uttrycket är avsett att lämna ganska stort utrymme för en skönsmässig bedömning". Vidare sägs: "Uttryckssättet kan jämföras med det som före kommer i UCC (§ 2-615) och som åsyftar 'commercial impracticability'. Avsik ten är alltså att lämna ganska stort utrymme för hänsyn till det slag av gods som köpet avser, inslag av spekulation i köpet och andra omständigheter". En annan sak är att det är tveksamt i vilken mån utrymmet för skönsmässighet i praktiken verkligen blir så stort. Se om UCC § 2-615 t.ex. White & Summers s. 155 ff.,s. 102
42.(forts...)s. 102
43.&s. 102
44.3,2 SkäHghetsbedömmngama i rättspraxis.108s. 103
45.Befreppet ekonomisk force majeure vann i nordisk rättspraxis erkännande —s. 103
46.inte genom domslutet men väl genom uttalandena av Sv HD — i NJA 1918 s. 20.s. 103
47.Fråga var om ett leveransavtal avseende mjöl som annulerades p.g.a. kraftigas. 103
48.prisökningar under första världskriget. Men hänsyn till olika omständigheter,s. 103
49.bl.a. de uppköp av spannmål som säljaren gjort innan krigsutbrottet, ansågss. 103
50.emellertid att kriget inte hade medfört ett relevant hinder för leverans. Säljarens. 103
51.ansågs därför skadeståndsskyldig. Av intresse är dock att SvHD fastslog att ens. 103
52.prisstegring kan vara relevant om den är så kraftig att avtalets fullgörande helts. 103
53.och hållet ligger utanför förutsättningarna för avtalet. Då denna gräns i dets. 103
54.konkreta fallet likväl inte uppnåddes, ansågs säljaren skyldig att uppoffra sitts. 103
55.lager trots att prisstegringen då drabbade honom vid förnyandet av lagret.s. 103
56.— Här framgår således att världskriget och inte prisstegringen som sådans. 103
57.ansågs vara den egentliga händelsen som kunde ha föranlett ansvarsbefrielse.s. 103
58.Veterligen finns det inte heller i rättspraxis i anslutning till de skandinaviskas. 103
59.köplagarna något fall där prisstegringar skulle ha accepterats som ekonomisks. 103
60.force majeure utan att dessa har haft samband med händelser av karaktären viss. 103
61.major.109 Det är även delvis svårt att tänka sig praktiska fall där en prisstegrings. 103
62.kan bli så exorbitant, excessiv etc. som krävs för att den skall kunna klassifices. 103
63.ras som ekonomisk force majeure, utan att samtidigt själva orsaken till prisstegs. 103
64.ringen är att betraktas som extraordinär i kontrollansvarets mening. Härtills. 103
65.kommer att en prisstegring som inte har framtvingats av en händelse av meras. 103
66.extraordinärt slag ofta är så successiv, att förutsättningarna för ansvarsbefrielses. 103
67.kan brista redan på den grunden.s. 103
68.Den kanske mest uppmärksammade processen i amerikansk rätt är Floridas. 103
69.Power and Light Co. v. Westinghouse Electric Corp.110 Till följd av överhettnings. 103
70.på uranmarknaden hade priset på uran stigit med 600 procent, varvid Westing,07(...forts)s. 103
71.särskilt s. 160 ff. Även t.ex. Lookofsky, Scan. Stud. 1983 s. 123 f., 131 f. menars. 103
72.dock att innebörden av ekonomisk force majeure överensstämmer med princis. 103
73.pen om commercial impracticability i UCC. Såväl i dansk som amerikansk rätts. 103
74.har man enligt Lookofsky ställt sig kritiskt till kostnadsökningar under 400-500s. 103
75.procent. Att uppställa exakta procenttal för bedömningen torde likväl inte varas. 103
76.möjligt. Se även Hagstrom, TfR 1995 s. 581 ff. om den internationella diskussios. 103
77.nen om offergränsen. För jämförelser; se Jenkins, Tul. L. Rev. 1998 s. 2015 ff. 108 Se dock även den mera konkreta värdemaximeringsprincip som från rättseko-s. 103
78.nomiskt synpunkt förespråkas av Runesson s. 290 ff. 109 Detta konstateras även av t.ex. Hellner & Ramberg s. 149. Se även bland övrigs. 103
79.rättspraxis t.ex. NJA 1923 s. 20, NJA 1925 s. 624, NJA 1942 s. 130, NJA 1946 s.s. 103
80.679, Rt 1919 s. 167, Rt 1935 s. 122, Rt 1951 s. 371, UfR 1915 s. 380 (SoHa), UfRs. 103
81.1918 s. 63 (DaHD), UfR 1922 s. 858 (DaHD). 110 31 UCC Rep. 930 (E.D. Va. 1981).s. 103
82.@0s. 103
83.3,2 Skälighetsbedömningarna house med åberopande av commercial impracticability enligt UCC § 2-615 vägrat uppfylla ett antal långvariga avtal om uranleveranser. Trots den påståd da potentiella förlusten om 2,5 miljarder dollar fastslogs att "Westinghouse did not meet its burden of establishing that it is entitled to excuse".111s. 104
84.— Utgående från en analys av prisutvecklingen på uranmarknaden och de ekonomiska överväganden som uppbär UCC § 2-615 menar Joskow, att Wes tinghouse inte förmådde uppfylla något av de kriterier som kan uppställas för ansvarsbefrielse. I synnerhet förutsebarhetssynpunkter uteslöt möjligheterna härtill. Ett annat resultat skulle enligt Joskow ha inneburit att anskaffningsrisken hade förskjutits på köparen även i sådana situationer då den normalt bör bäras av säljaren. Den långsiktiga effekten härav skulle ha inneburit en ineffektivering av de marknadsmekanismer som en marknadsekonomi bygger på.112s. 104
85.Att man även i t.ex. engelsk rätt ser strängt på säljarens ansvar framgår av det kända fallet Tsakiroglou & Co., Ltd. v. Noblee Thorl GmbH.113 En säljare i Sudan hade sålt varor till en tysk köpare under leveransvillkoret GIF. Säljaren hade i sitt pris räknat in vad det skulle kosta att frakta varan genom Suezkanalen och via Medelhavet till Tyskland. Suezkanalen stängdes emellertid p.g.a. Suezkriget i november 1956, varför säljaren skulle ha varit tvungen att ta lasten runt hela Afrika för att kunna fullgöra sitt åtagande. Detta skulle ha blivit åtskilligt dyrare; dels p.g.a. den längre transportsträckan och dels p.g.a. den betydande förhöjning av fraktnivån som kriget utlöste. Säljaren gjorde gällande att avtalet hade frustrerats, vilket inte godtogs av House of Lords. Domstolen tog istället fasta på att säljaren hade haft alternativa möjligheter att uppfylla avtalet, och att detta blev åtskilligt dyrare för säljaren skulle inte beaktas.s. 104
86.— Enligt Atiyah berodde möjligen den restriktiva inställningen till ansvars befrielse enligt frustrationsläran här just på att fråga var om ett CIF-köp, men även i övrigt lär utrymmet för ansvarsbefrielse bli nog så begränsat.114 Lagstiftaren har således i fråga om hindrets intensitet intagit den försiktiga attityden att inte binda sig för någon konstruktion, utan överlämnat avgö111 Härmed kan jämföras t.ex. Eastern Airlines Inc. v. Gulf Oil Corp., 415 F. Supp. 429 (S.D. Fla. 1975). En kostnadsökning om 400 procent till följd av oljekrisen år 1973 fritog inte Gulf från ansvar för utebliven flygbränsleleverans eftersom prisstegringen ansågs förutsebar. Jfr även bland en mängd liknande avgöran den t.ex. Iowa Electric Light and Power Co. v. Atlas Corp., 467 F. Supp. 129 (N. D. Iowa 1975), cert, denied, 445 U.S. 911 (1980), samt Bernina Distributors Inc. v. Bernina Sewing Machine Co., 646 F.2d. 434 (10th Cir. 1981). 112 Joskow, JLS 1977 s. 83 ff., särskilt s. 94 f. Jfr till detta även t.ex. den rättsekonomiska analysen av UCC § 2-615 av Sykes, JLS 1990 s. 43 ff. Sykes' resonemang har i förhållande till kontrollansvaret därefter upptagits av Runesson s. 290 ff. 113 [1962] A.C. 93. 114 Se om fallet Atiyah s. 331 (9th ed. s. 309) och i övrigt Treitel, Contract s. 880 ff.s. 104
87.91s. 104
88.3,2 Skälighetsbedömningarna randet till rättstillämpningen. Även här är det fråga om en skälighetsbedöm ning, om än en hinderrelaterad och sålunda sträng sådan. En mängd fakto rer kan därför in casu påverka bedömningen: typen av köp och arten av vara,115 köparens vilja att erbjuda sådan förhöjning av köpeskillingen att säljarens förluster kan reduceras till rimliga proportioner,116 inslag av speku lation i köpet117 o.s.v. Också beträffande säljarens möjligheter att övervinna hindret bör man eftersträva en ändamålsenlig och rimlig lösning som för mår skapa balans mellan parternas motstridiga rättskyddsbehov. Detta in nebär emellertid inget annat än att säljaren i de flesta fall får "stå sitt kast", oaktat detta blir avsevärt dyrare för honom än beräknat.s. 105
Ändrade förhållanden sedan hindret upphört att verka
1.Så långt kan bedömningen tyckas vara någorlunda klar. Vid hinder som verkar under längre tid kan emellertid förutsättningarna för fullgörelsen av avtalet ha förändrats betydligt jämfört med den situation som skulle ha förelegat vid den avtalade tidpunkten för fullgörelsen. Frågan är därför hur man i förhållande till kontrollansvaret skall ställa sig till bristande ekono miska förutsättningar till följd av ändrade förhållanden efter att hindret upphört att verka. Denna kontroversiella och svårbedömda fråga är relevant inte bara i förhållande till kontrollansvaret, utan även i förhållande till krav på naturafullgörelse enligt CISG art. 46 eller 62. Som ovan framgått är dom stol enligt art. 28 inte skyldig att avkunna dom på naturafullgörelse om den i ett motsvarande fall inte skulle göra det enligt sitt eget lands lagstiftning. Men även så kan man anse att art. 7(2) förutsätter att skyldigheten att fullgö ra köpet inte får ursäktas om detta stred mot konventionens principer om kontrollansvar enligt art. 79.118s. 105
2.Ovan (kap. 3.2.2.2.1) har redan framgått att verkan av ändrade förhållan den efter att hindret upphört var föremål för åtskilliga meningsskiljaktighe ter under tillkomsten av CISG. Inte oväntat kan man därför även i litteratu ren om art. 79 finna företrädare för olika ståndpunkter i denna fråga. 115 Se t.ex. Bianca & Bonell (eds) s. 581 f. 116 Se t.ex. NJA 1923 s. 20. 117 Se t.ex. SOU 1976:66 s. 248, Krüger, Kjopsrett s. 102 f. 118 Se ovan kap. 2.2.1 vid not 21-23 och kap. 2.3.2 vid not 48.1 köplagen har mans. 105
3.däremot reglerat undantagen från skyldigheten att fullgöra köpet direkt i 23,s. 105
4.34 och 53 §.s. 105
5.92s. 105
6.3,2 Skälighetsbedömningarna Från tyskt håll anför Schlechtriem att art. 79 — inom snäva gränser — bör kunna medge ansvarsbefrielse även vid bristande ekonomiska förutsätt ningar p.g.a. ändrade förhållanden efter att hindret upphört. Författaren erinrar om att man under Wienkonferensen inte antog det norska förslaget till en bestämmelse som uttryckligen hade medgivit ansvarsbefrielse i dylika fall.119 Men enligt Schlechtriem skulle trots detta någon avgörande skillnad i sak inte föreligga mellan lösningen i ULIS art. 74(2) och CISG art. 79(1). Till stöd härför har Schlechtriem anfört olika skäl. Å ena sidan har han menat att Wienkonferensens beslut att på norskt förslag stryka ordet "only" från CISG art. 79(3)120 medger en sådan tolkning, och att risken annars vore att domstolar finner en lucka i konventionen som utfylls med divergerande lösningar i nationell rätt.121 Å andra sidan har han senare även förklarat att han företräder en tolkningsmetod som går ut på en liberal inställning till att finna luckor i konventionen, vilka genom deduktion enligt art. 7(2) sedan får utfyllas med regler baserade på de principer som uppbär konventionen. I detta sammanhang skulle prisavdrag enligt art. 50 ge uttryck för en allmän princip som kan utfylla en lucka i art. 79 och medge jämkning av avtalet p.g.a. ändrade förhållanden efter att hindret upphört.122 Ytterligare skulle art. 7(1) ge uttryck för en princip om "good faith and fair dealing", som krä ver att bägge parter anpassar sig till ändrade förhållanden.123 Schlechtriems resonemang är dock långt från oproblematiskt. Och man behöver knappast heller vara specialist på tysk rätt för att inse, att resonemanget öppnar vägen för jämkning av avtal i överensstämmelse med den tyska läran om Wegfall der Geschäftsgrundlage.124 119 Se ovan kap. 3.2.2.2.1, särskilt vid not 87. 120 Se ovan kap. 3.2.2.2.1, särskilt vid not 89 och 94. 121 Schlechtriem, Uniform Sales Law s. 102,105; se härvid särskilt resonemanget i not 422a) och not 423. 122 Se Schlechtriem i Transcript of a Workshop on the Sales Convention, J. Law & Com. 1999 s. 235 f. 123 Transcript of a Workshop on the Sales Convention, J. Law & Com. 1999 s. 236. 124 Enligt läran om Wegfall der Geschäftsgrundlage skall avtalet primärt jämkas om det vore oskäligt att kräva prestation enligt det ursprungliga avtalet. Läran är subsidiär i förhållande till reglerna om ansvarsfrihet p.g.a. omöjlighet. Detta torde förstås som att domstolarna inte är bundna av ansvarsfrihet på grund av omöjlighet som en enda rättsföljd, utan dessa kan in casu åstadkomma en mera ändamålsenlig riskfördelning mellan parterna genom en jämkning av avtalet.s. 106
7.(forts...)s. 106
8.93s. 106
9.3,2 Skälighetsbedömningarnas. 130
10.Däremot menar från tyskt håll t.ex. Stoll att CISG art. 79 klart utesluter beaktande av bristande förutsättningar p.g.a. ändrade förhållanden.1 1225 4För fransk del befarar Tallon att art. 79 sedan hindret upphört kan inbjuda till nationella läror om ändrade förhållanden (såsom imprévision, frustration of the venture, Wegfall der Geschäftsgrundlage, eccessiva onerositå sopravvenuta etc.). Vidare uttrycker han farhågor för att också art. 7(1) i strid med dess syfte kan komma att leda in på nationella läror som åsidosätter art. 79. Tallon betonar dock att "Uniformity would be jeopardized if the restrective theory of Article 79 existed side by side with the various domestic theories", och att i annat fall "Article 79 would become practically useless".126 Också i den engelska litteraturen om CISG förefaller man ofta ha utgått från att ändrade förhållanden inte kan beaktas.127 Men detta kan även — som Nicho las påpekar — ses mot bakgrund av att art. 79 "is obviously not the language of the common law". Då man under Wienkonferensen strök ordet "only" från art. 79(3), var enligt Nicholas syftet att lämna öppen möjligheten att ansvarsbefrielse kan fortgå även efter den tidpunkt då hindret upphörde. Art. 79(3) får därför läsas som om man hade antagit det norska förslaget till en bestämmelse som uttryckligen hade medgivit ansvarsbefrielse p.g.a. ändrade förhållanden sedan hindret upphört.128 Samma linje företräds för amerikansk del av Honnold, som dessutom menar att samma resultat även kan uppnås genom tolkning av partsviljan enligt art. 8.129s. 130
11.Nämnas kan att tolkningarna ovan tillbetydande del utgör återspeglingar av inställningen till ändrade förhållanden under Wienkonferensen.130s. 130
12.För nordisk rätts del har exempelvis Runesson inte direkt tagit ställning till om ändrade förhållanden efter att hindret upphört kan beaktas enligt 124(...forts)s. 130
13.Se vidare t.ex. Runesson s. 211 ff. med rikliga hänvisningar, samt härtill exems. 130
14.pelvis Hay, Am. J. Comp. L. 1961 s. 345 ff. Den tyska läran om Wegfall ders. 130
15.Geschäftsgrundlage torde även ha inspirerat utformningen av ULIS art. 74(2).s. 130
16.Se ovan kap. 2.1 vid not 5. Se även ovan kap. 2.2.1 not 9 om dess inverkan pås. 130
17.den s.k. förutsättningsläran i nordisk rätt (AvtL 36 §). 125 Se Stoll i Craemmerer & Schlechtriem (Hrsg.) Art. 79 Rn. 39-40. 126 Tallon i Bianca & Bonell (eds) s. 591 ff., särskilt s. 594 127 Se t.ex. Lee, JBL 1993 s. 143 f., Yates, JCL 1991 s. 206. 128 Nicholas, Impracticability and Impossibility s. 16 ff., särskilt s. 17 f. 129 Honnold, Uniform Law s. 442 f. 130 Se Official Records s. 381 f. Jfr även ovan kap. 3.2.2.2.1 not 86 och vid not 88.s. 130
18.3,2 Skälighetsbedömningarna kontrollansvaret.131 Ramberg & Herre behandlar kortfattat problematiken utgående från fullgörelseplikten enligt CISG. Författarna menar att frågan i vad mån denna plikt består sedan hindret upphört att verka bör avgöras genom tillämpning av nationell rätt. Samtidigt anförs att en sådan tillämp ning av nationell rätt kan hindras av principen om kontrollansvar i art. 79.132 Eino har för sin del slutit sig till att CISG art. 79 får anses innehålla en sådan lucka som kan utfyllas med hardship-klausulerna i UNIDROIT Principles133 (Chapter 6, Section 2). Jfr European Principles (art. 6:111, ex. art. 2.117). För egen del finner jag det svårt att fästa någon avgörande betydelse vid att man under Wienkonferensen på norskt förslag strök ordet "only" från CISG art. 79(3). Objektivt sett medför denna ändring knappast att betydel sen av stadgandet skulle bli mindre restriktiv, och avsikten med ändringen framgår inte klart av konferenshandlingarna. Det som däremot klart fram går är att man under konferensen inte accepterade det första norska försla get till ändrad utformning av art. 79(3), som uttryckligen hade medgivit möjlighet till ansvarsbefrielse vid bristande förutsättningar p.g.a. ändrade förhållanden sedan hindret upphört. Det är därför även vanskligt att tolka art. 79 som om det första norska ändringsförslaget trots allt hade antagits. Också Secretariat's Commentary ger visst stöd för att ändrade förhållanden sedan hindret upphört att verka inte bör medföra ansvarsbefrielse enligt CISG.134 Inte heller kan man enligt min mening objektivt hävda att frågan 131 Se Runesson s. 267 ff. Runesson anför (s. 268) att han "utgår från att de svårighe ter som är förenade med att undvika eller övervinna hindret eller dess följder (kurs, här) kan uttryckas som en ökning av prestationskostnaderna". Samtidigt konsterar han bl.a. (s. 285) att flera "ledande kommentatorer till CISG inte alls synes vilja beakta s k ekonomisk omöjlighet". Runesson tycks dock inte upp märksamma att de kommentatorer han hänvisar till närmast behandlar frågan utgående från situationen efter att hindret eller dess följder upphört att verka. Inte heller t.ex. Ramberg & Routamo s. 216 f. gör någon klar distinktion mellan tiden då hindret varar och tiden efter att hindret upphört att verka. Det samma gäller även de flesta andra framställningar som berör frågan om offergränsen enligt KöpL och CISG. 132 Ramberg & Herre, CISG-kommentaren s. 551 f., särskilt not 14. 133 Eino s. 90 ff., särskilt s. 92. Se även ovan kap. 2.5 vid not 106 och 109 om utfyllning av bl.a. CISG med UNIDROIT Principles och European Principles. Runes son s. 281 not 523 påpekar att detta inte löser problemet kring kravet på prestationssvårigheternas intensitet; problemet lyfts bara upp på en generell nivå. 134 Secretariat's Commentary s. 173, Example 65 G. Exemplet gäller hinder för av-s. 131
19.(forts...)s. 131
20.3,2 SkäHghetsbedömningama genom den restriktiva utformningen av CISG art. 79 har lämnats till avgö rande enligt tillämplig nationell rätt. Frågan får genom art. 79 anses ha lösts exklusivt i konventionen på så sätt, att CISG utesluter beaktande av ändrade förhållanden sedan hindret upphört att verka med mindre än att parterna har avtalat om annat.s. 132
21.Jfr även t.ex. UNILEX d. 14.05.1993 (Tyskland, LG Aachen), där "the court helds. 132
22.that the application of CISG precluded recourse to domestic law regardings. 132
23.mistakes as to the quality of the goods and regarding 'Wegfall der Geschäftss. 132
24.grundlage', being these matters exhaustively covered by CISG".s. 132
25.Jfr vidare även t.ex. UNILEX d. 14.01.1993 (Italien, Tribunale Civile dis. 132
26.Monza): "In the court's opinion, even if CISG had applied, the seller could nots. 132
27.have relied on hardship as a ground for avoidance, as CISG does not contems. 132
28.plate this as a remedy either in Art. 79 or elsewhere. A domestic court could nots. 132
29.integrate into CISG provisions of domestic law granting avoidance for hards. 132
30.ship, as harship is not a matter which is expressly excluded from the scope ofs. 132
31.the Convention by Art. 4 CISG."s. 132
32.I t.ex. UNILEX d. 12.06.2001 (Frankrike, Cour d'Appel de Colmar)11 335 4betos. 132
33.nades att hardship kunde ha beaktats endast om parterna hade avtalat härom.s. 132
34.— Något rättsfall om CISG som skulle tyda på det motsattta har jag intes. 132
35.funnit. Låt sedan vara att de ovanstående rättsfallen möjligen närmast kundes. 132
36.anses gälla frågan om hindrets intensitet och offergränsen (ovan kap. 3.2.2.2.2);s. 132
37.inte frågan om ändrade förhållanden sedan hindret upphört att verka. Det svagaste skälet för en annan tolkning måste vara argumentet att man därigenom kunde undvika att domstolar finner en lucka i konventionen, som därefter utfylls med divergerande lösningar i nationell rätt. CISG skulle i vilket fall som helst endast ge uttryck för en så abstrakt lösning, att man 134(...forts)s. 132
38.lämnande av vara till följd av brand i säljarens fabrik. Enligt exemplet undgårs. 132
39.säljaren ansvar för dröjsmål under de två år som krävs för att återuppbyggas. 132
40.fabriken, varefter han är skyldig att avlämna varan. I not 5 förtydligas meds. 132
41.tanke på säljarens skyldighet att efter nämnda tid återuppta leveransen: "Neits. 132
42.her article 65 [= art. 79 i den slutgiltiga konventionstexten] nor any others. 132
43.provision of this Convention would release the seller from the obligation tos. 132
44.deliver the goods under the grounds that there had been such a major changes. 132
45.in the circumstances that the contract was no longer that originally agreeds. 132
46.upon. The parties could, of course, include such a provision in their contract."s. 132
47.— Att man efter uppgörandet av Secretariat's Commentary under Wienkonfe-s. 132
48.rensen därefter strök ordet "only" från art. 79(3) ser jag, som ovan framgått, intes. 132
49.som något väsentligt för tolkningen av art. 79. 135 Ref. ovan kap. 3.2.2.2.2.s. 132
50.SSs. 132
51.3.2. Skälighetsbedömningarna knappast någonsin kunde undvika att den närmare tolkningen ändå färga des av inställningen i den nationella bakgrundsrätten. Den ovan förespråka de tolkningen tillgodoser däremot konventionens övergripande harmoniseringssyfte och det grundläggande förutsebarhetsbehovet.136 Detta ser jag som de skäl som kanske starkast talar mot en annan tolkning av art. 79. Det finns knappast heller något skäl för att tolka kontrollansvaret i KöpLs. 133