1.konkret bedömning av parts kontrollmöjligheter och närmar sig väl som sådana närmast ett presumtionsansvar. Värt att notera är vidare att man i ICC:s modellklausul inte såg det praktiskt möjligt att reglera parts ansvar för underleverantörer och andra medhjälpare. Som huvudregel anges dock att en part inte undgår ansvar såvida förutsättningarna för ansvarsbefrielse inte uppfylls också i förhållande till medhjälparen.78s. 72
2.Härtill kommer att även om åtminstone NL 01 para. 36 och ICC:s modell klausul också kan tillämpas vid fel i varan, är det likväl givet att klausulerna närmast har utformats med tanke på säljarens ansvar vid dröjsmål inklusive icke-uppfyllelse.79 De här avsedda konstruktionerna är utan tvekan sämre ägnade som ursäktsgrund vid fel.80 Det vanliga är även att säljaren utöver avhjälpande i varierande omfattning och enligt varierande konstruktioner friskriver sig från skadeståndsskyldighet i anledning av fel i varan.81s. 72
3.I t.ex. NL 01 gäller att köparen måste ha hävt köpet för att kunna kräva skadestånd vid fel och ersättning utgår då för högst 15 procent av kontraktssumman. Denna begränsning gäller dock inte vid grov vårdslöshet.82 Enligt t.ex. ECE 188 gäller däremot att säljaren är helt friskriven från skadestånds78 Force Majeure and Hardship s. 13 f. 79 I t.ex. Force Majeure and Hardship s. 11 anförs sålunda: "The clause may furthers. 72
4.be applied either to defective or late performance, although the latter may bes. 72
5.the most frequent occurence." 80 Se närmare nedan kap. 4.3.1. 81 Se närmare nedan kap. 5.6.1.2. 82 NL 01 para. 32 och 34. Jfr även om NL 92 särskilt Kolrud m.fl. s. 118 f., 131, samts. 72
6.härtill t.ex. Kihlman s. 300 f. med vidare hänvisningar. Se även närmare nedans. 72
7.kap. 5.6.1.2 vid not 220-224. Jfr härmed även exempelvis ORGALIME S 2000s. 72
8.para. 33.s. 72
9.54s. 72
10.2.4 Formulärrätten skyldighet vid fel i varan, såvida grov vårdslöshet inte kan konstateras.83 Det har i regel ansetts att man inte giltigt kan friskriva sig från ansvar för grov vårdslöshet.84 Se även från HD:s praxis t.ex. HD 1982 II 195 (allmänna avtals villkor för byggnadsentreprenad) och HD 1983II91 (det s.k. spelkupongfallet). I NJA 1998 s. 390 fastslog dock SvHD att regeln inte gäller undantagslöst. Jfr att i Rt 1994 s. 626 en friskrivning i speditionsvillkor (NSAB 75 para. 25) för an ställdas grova vårdslöshet ansågs vara giltig. Detta motiverades med att avtalet i fråga gällde mellan två näringsidkare och att villkoren utgjorde ett s.k. agreed document. Ytterligare fäste NoHD vikt vid försäkringsaspekter. Härtill betona des vikten av förutsebarhet och behovet av klara och enkla lösningar. De påföljder som kan komma i fråga vid fel i varan begränsas i övrigt till endast avhjälpningsskyldighet för säljaren och i andra hand rätt för köparen att ombesörja avhjälpande av fel på säljarens bekostnad.85 Av intresse här är emellertid att i en norsk skiljedom från år 1979 (det s.k. Wingull-fallet) friskrivningen i ECE 188 åsidosattes såsom oskälig enligt den norska avtals lagen 36 §, när säljaren inte förmått avhjälpa felet. ND 1979 s. 231: På basis av ECE 188 hade ingåtts ett avtal om leverans av två huvudmotorer och en remdriftsanläggning till "M/T Wingull". Installeringen tog längre tid än vad som förutsatts. Redan under första resan efter installering en utsattes remdriftsanläggningen för haveri, och under de följande 18 måna derna uppstod en räcka ytterligare haverier som gav upphov till komplicerade 83 ECE 188 para. 9.16-17. Stundom har emellertid detta uppfattats som en friskriv ning avseende indirekt förlust. Se t.ex. NJA 1979 s. 483 (ref. strax nedan). Orsaken till denna oklarhet står att finna i den något tvetydiga formuleringen i para. 9.16. A ena sidan konstateras: "Save as in this Clause expressed, the Vendor shall be under no liability in respect of defects". Men å andra sidan fastslås även att det är "expressly agreed that the Purchaser shall have no claim in respect of personal injury or of damages to property not the subject matter of the Contract or loss of profit" — d.v.s. för typiska indirekta förluster (se även nedan kap. 5.6). Det uttryckliga tillägget om att säljaren inte skall svara för indirekta förluster torde emellertid endast kunna ses som en exemplifiering och ett förtydligande med beaktande av utländska krav på friskrivningens utförlig het. Para. 9.16 föranleder således inte motsatsslutet att säljaren skulle svara för direkta förluster. Se t.ex. 31. NJM, del II s. 356, Godenhielm, JFT 1970 s. 45. Se även framställningen nedan kap. 5.6.1.2 vid not 217. 84 Se för finsk rätts del Reg.prop. 1981:247 s. 15 och t.ex. Hemmo, Sopimusoikeus s. 244 ff., Taxell, Skadestånd s. 61, Wetterstein, Garantiutfästelser s. 143 ff., Wilhelmsson, Standardavtal s. 97 f.; jfr 2. uppl. s. 156 ff. 85 NL 01 para. 21-34, ECE 188 para. 9.1-15, ORGALIME S 2000 para. 22-37.s. 85
11.2.4 Fwmulärrättens. 88
12.tekniska orsaksspörsmål. Wingulls rederi krävde ersättning enligt det negativas. 88
13.avtalsintresset, subsidiärt ersättning för den förlust som följde av den försenades. 88
14.leveransen och felen i anläggningen.s. 88
15.Skiljedomstolen gav rederiet medhåll i hävningsyrkandet och fann säljarens. 88
16.kontraktsmässigt ansvarig på objektiv grund för rederiets positiva avtalsintres-s. 88
17.se (beräknat till NOK 11 146 000). Ansvarsfriskrivningen i ECE 188 ansågs intes. 88
18.kunna åberopas när säljarens försök att avhjälpa felet inte lyckades och upps. 88
19.gavs efter 18 månader. Fallet ND 1979 s. 231 brukar användas för att illustrera begreppet väsentligt avtalsbrott och att en här avsedd friskrivning kan åsidosättas vid misslyckat avhjälpande, själv om den i normalfall kan sägas ge uttryck för en rimlig riskfördelning mellan parterna.861 ett svenskt HD-avgörande från samma år fann man emellertid att en friskrivning motsvarande ECE 188 endast avsåg indirekt förlust. I detta fall fann SvHD friskrivningen giltig trots att felet inte kunde avhjälpas.87s. 88
20.NJA 1979 s. 483: Här var det fråga om ett storföretag som gentemot ett mindres. 88
21.företag hade åtagit sig leverans av räkneverk till bensinpumpar. Räkneverkens. 88
22.befanns vara behäftade med ett allvarligt fel som inte kunde avhjälpas. Köpas. 88
23.ren hävdade att räkneverkan var behäftade med väsentligt konstruktionsfels. 88
24.som inte blivit avhjälpt och yrkade bl.a. ersättning för all skada — också indis. 88
25.rekt förlust — som föranletts av konstruktionsfelet. Säljaren åberopade ens. 88
26.klausul i sina allmänna leveransvillkor (IM 72 para. 30), enligt vilken vid fel is. 88
27.varan säljare som inte gjort sig skyldig till grov vårdslöshet var fri från skyldigs. 88
28.het att till köparen utge ersättning för indirekt förlust.s. 88
29.SvHD fastställde att säljaren ansvarade för felet. Men när han inte gjort sigs. 88
30.skyldig till grov vårdslöshet och friskrivningsklausulen varken för sig ellers. 88
31.tillämpad på det föreliggande avtalet var att bedöma som oskälig, förklaradess. 88
32.säljaren skyldig att endast ersätta köparens direkta förlust. Vidare betonadess. 88
33.att de skandinaviska köplagarna i många avseenden var otidsenliga i modernas. 88
34.industrisammanhang. Friskrivningsklausuler av den typ som förekom i dets. 88
35.aktuella avtalet godtogs av både säljare och köpare, och klausulen fanns meds. 88
36.smärre divergenser ha sin motsvarighet i både ECE 188 och NL 70.88 Ytterligares. 88
37.underströks vikten av att vid avtalsingående kunna bedöma de ekonomiskas. 88
38.riskerna av garantiåtaganden rörande ofta komplicerade industriprodukter, 86 Se t.ex. Selvigs kommentar till avgörandet i ND 1979 s. X f. Jfr även t.ex. Håstads. 88
39.s. 92. 87 Jfr även från finsk rättspraxis t.ex. HD 1988:11, HD 1959 II42, samt HD 1982IIs. 88
40.195 där dock jämkning skedde. Se även om fallen nedan kap. 5.6.1.2 not 218. 88 Se dock ovan not 83, samt nedan kap. 5.6.1.2 vid not 217-218.s. 88
41.2.5 KontraktsrättsHga principer (Jex mercatoria) samt köparens större möjligheter att genom försäkring skydda sig mot följdförluster av olika slag. NJA 1979 s. 483 har ofta använts för att illustrera det berättigade behovet av att genom en friskrivning från indirekta förluster uppnå en ändamålsenlig och rimlig riskfördelning mellan säljaren och köparen. Särskilt har man betonat köparens ofta bättre möjligheter att genom försäkring skydda sig mot indirekta förluster (följdförluster), och att dylika friskrivningar jämfört med dispositiv rätt ofta bättre motsvarar branschkraven.89 Försäkringsargumentet torde emellertid i detta fall sakna grund. Ullman visar att om "käran de hade givits tillfälle att inför domstolen klarlägga parternas försäkringsmöjligheter, hade domstolen sannolikt fått erfara att varken köparen eller säljaren hade kunnat försäkra sig mot de i målet aktuella förlusterna".90 Inte heller i övrigt lär köparen alltid ha så goda försäkringsmöjligheter avseende olika indirekta förluster som man synbarligen ofta har förmodat.91s. 89