1.5.2.1 Det allmänna beviskravet Utgångspunkten är att det åligger den skadeståndskrävande att visa att kausalitet föreligger. Förutom den lidna skadan skall denne visa att det föreligger ett orsakssamband mellan den påstådda skadeorsaken och den uppkomna skadan.s. 235
2.Detta är läget också i ett internationellt perspektiv. Men tendensen synes gås. 235
3.mot en uppluckring av skadelidandes bevisbörda — särskilt beträffandes. 235
4.miljöskadorna. I flera länder har nämligen rimlighets- och ändamålsöver-s. 235
5.väganden fått allt större betydelse vid bedömningen av skadelidandes beviss. 235
6.börda i föreliggande avseende. Vid bedömningen har bl.a. faktorer som dens. 235
7.ifrågavarande verksamhetens farlighet samt den uppkomna skadans stodeks. 235
8.och art fått betydelse.14 Också lagstiftningsvägen har den skadelidandess. 235
9.bevisbörda underlättats (se nedan). Som ovan i kap. 3 framgått, kan redaren påföras miljöskadeansvar dels på culpagrund (SjöL 7 kap. 1 § och SkadeståndsL), dels på basen av reg lerna om strikt ansvar (VattenL 1 kap. 25 §, SjöL 10 kap. och MiljöskadeL).s. 235
10.13 Jfr den s.k. intressejurisprudensen, som kan sammanfattas så att man ställer olika intressen mot varandra och sedan bestämmer sig för vilket eller vilka intressen som skall prioriteras, dvs. är mera skyddsvärda. Härvid framträder även likheten med de teleologiska metodläroma. Se Hellner 1998 s. 489 fif.s. 235
11.14 Se närmare Wetterstein 1990 s. 89 ff. jämte hänvisningar. 236Kapitel 5s. 235
12.I SkadeståndsL hänvisas på flera ställen till kravet på orsakssamband. Uttrycket ”förorsaka skada” är allmänt förekommande (2-4 kap.),15 och andra skrivningar är ”på grund av att” (5 kap. 4 §) och ”medverkat/bidragit till skadans uppkomst” (6 kap. 1 §). Men som i inledningsavsnittet sades, kan bevisandet av kausalsambanden stundom vara nog så svårt.16 Omfattande medicinska, naturvetenskapliga, tekniska m.m. utredningar kan vara av nöden, och en sådan bevisbörda för den skadelidande kan framstå som oskäligt betungande. Risken finns att skadeståndsreglernas effekt därigenom minskas.s. 236
13.Men den skadelidandes bevisbörda i fråga om orsakssambanden underlättas emellertid av principen om fri bevisprövning som har inskrivits i RB 17 kap. 2 § (”Rätten äger efter samvetsgrann prövning av alla omständigheter, som förekommit, avgöra, vad i målet skall anses vara sant”). Så även om utgångspunkten för den skadelidande är ”full bevis ning”, är dock sannolikhetsbevisning i många fall tillräcklig.17 Som H. Saxén uttrycker det:s. 236
14.”Uppenbart är att alltför höga krav på S:s bevisbörda ej ställs. Ibland ansess. 236
15.sålunda orsakssamband föreligga, om A ej kunnat visa på någon annan rims. 236
16.lig orsak till skadan. Har A:s beteende varit uppsåtligt är man mera benägens. 236
17.att minska den skadelidandes bevisbörda, särskilt vid personskada. Å andras. 236
18.sidan kanske A:s inverkan helt frånses av domstolen, om den inträffades. 236
19.händelsen blott obetydligt influerats därav.s. 236
20.I vissa situationer, där det bereder svårigheter att utröna om skadan härs. 236
21.rört av den ena eller den andra faktorn, får man lov att placera ansvaret pås. 236
22.den faktor som förefaller övervägande sannolik, således överviktsprincipen.s. 236
23.15 Skrivningen ”skada som [...] har orsakats” ingår även i SjöL 7 kap. 1 §.s. 236
24.16 Jfr från nordisk rättspraxis .ND 1992 s. 213 (Sunnhordland herredsrett): Fraktskutan Bella skulle leverera laxfoder till en uppfödningsanläggning och förtöjde med spring. Under lossningen hölls fartyget i position med hjälp av motorerna och inget speciellt märktes härvid. Men efteråt uppdagades onormalt mycket lax i fjorden, och ett hål upptäcktes i en kasse nära den position fraktskutan hade haft. Anläggningens ägare och dennes assuradör påstod att Bella hade orsakat hålet, samt krävde skadestånd. Domstolen frifann rederiet då den inte ansåg det bevisat att fartyget hade orsakat skadan. Orsakssamband behandlades också i avgörandet ND 2000 s. 427 (Skien og Porsgrunn byrett).s. 236
25.17 Sannolikhetsbevisningen får ökad betydelse vid utredning av kausalitet i samband med underlåtelse. Se Saxén 1975 s. 57 f.s. 236
26.Kausalitet och adekvans237s. 237
27.Emellanåt placeras ansvaret på båda faktorerna.”18 Jag går emellertid här inte närmare in på kausalitetsbedömningen, utan hänvisar till allmänna framställningar.19s. 237
28.Också då miljöskador orsakas vid fartygsdriften är utgångspunkten ovannämnda principer. Detta gäller även när ansvarsgrunden utgörs av strikt ansvar. Varken VattenL eller SjöL:s regler om oljeansvaret (10 kap.)20 innehåller särbestämmelser om bevisbördan. Det åligger den skadelidande att föra tillräcklig bevisning om att ett orsakssamband före finns mellan skadan och fartygsdriften. Centralt blir härvid givetvis att kunna identifiera det fartyg som har orsakat skadan. Särskilt vid olje skador har svårigheter förekommit.s. 237
29.För att erhålla ersättning för oljeskador bör den skadelidande visa att skadan ”orsakats av förorening genom olja från ett fartyg och som upps. 237
30.18 Saxen 1975 s. 57. Se även Hollo & Vihervuoti 1995 s. 112 f., vilka anför bl.a.: ”Kirjallisuudessa on nimittäin usein vanhastaan lähdetty siitä, että täysi näyttökin on vain eräänlaista korkean asteen todennäköisyyttä.” Angående bevisandet av orsakssamband, jfr även från nordisk sjörätt ND 1976 s. 179 (Eidsivating lagmannsrett): Vid en brand i Jakartas oljehamn totalförstördes två amerikanska fartyg. Deras ägare hävdade att skadorna hade orsakats av den norska M/T Sletta som lossat bensin, samt krävde skadestånd. Domstolen kunde inte se att brandens utveckling stämde med teorin om att bensinläckage från Sktta skulle ha orsakat branden. De skadeståndskrävande ansåg också att Sluttas rederi inte hade utrett skadeorsakerna tillräckligt och att deras bevis börda därför bortföll. Domstolen ansåg att kärandena, som hade sina egna folk på stället, hade lika goda möjligheter att skaffa uppgifter. Jfr också ND 1998 s. 122 (Vestre Landsret): I samband med trålfiske seglade kuttrana m/s Papillon och m/s butterfly den 1 oktober 1990 in i en säkerhetszon där Maersk Olie & Gas hade nedlagt bl.a. en oljerörledning. Kuttrarnas trål fastnade i havsbottnen och Maersk Olie & Gas kons taterade efteråt att rörledningen hade skadats. En företagen undersökning kunde inte utesluta att kuttrana hade orsakat skadan. Fartygen hade varken utmärkt säkerhetszonen på sina sjökort eller uppmärksammat relevanta radioupplysningar. Landsretten fann att dessa försummelser inte var förenliga med gott sjömansskap och att denna om ständighet mildrade kärandens bevisbörda för att kuttrarna hade orsakat skadan. Då företagna undersökningar inte hade uteslutit att så var fallet, fann domstolen det utrett att kuttrarna var ansvariga.s. 237
31.19 Se t.ex. Routamo & Ståhlberg 2000 s. 222 ff.s. 237
32.20 Oljeansvarighetskonventionema (1969/1992) tar inte närmare ställning till frågan om bevisning av kausalitet. Härvid får lexfori betydelse. 238Kapitel 5 kommit utanför fartyget”21 (SjöL 10 kap. 1 §). Med andra ord bör både oljan och fartyget omfattas av SjöL 10 kap. Motsvarande gäller givetvis för det internationella ersättningssystemet. En sådan bevisning är givet vis enklare att föra vid olycksfall (grundstötningar, kollisioner etc.) än när fråga är om ”operational dumping”. Det kan förflyta en längre tid innan oljeutsläppet upptäcks, och då är bevisnings svårigheterna uppen bara. Det har nämligen inträffat fall där det har framstått som klart att oljan (beständig olja)22 har härstammat från ett fartyg, men det har inte varit möjligt att identifiera fartyget. Och även om detta skulle lyckas, måste fartyget dessutom uppfylla oljeansvarighetskonventionens fartygskriterium (se ovan avsnitt 3.2.2.1).23 IOPC-fonden kräver att ”a parti cular incident” måste kunna identifieras.24s. 237
33.Frågan om identifikation är aktuell i ett fall involverande 1992 års IOPC-s. 238
34.fond: Från 20 juni till 10 juli 1996 hade råolja förorenat Tysklands nordsjös. 238
35.kust nära Danmark. De tyska myndigheterna vidtog upprensningsåtgärders. 238
36.såväl till lands som till sjöss, och ca 1 574 ton oljeblandad sand uppsamlas. 238
37.des. Efter analyser av oljan, väderleksförhållandena och fartygstrafiken pås. 238
38.21 Ett ersättningskrav kan sålunda godtas endast om det föreligger ett orsakssam band mellan den uppkomna skadan och oljeföroreningen. Denna förutsättning gäller även för ersättningskrav i enlighet med 2001 års bunkerkonvention (”loss or damage caus ed outside the ship by contamination resulting from the escape or discharge of bunker oil from the ship” [art 1(9 )(a)]; jfr även formuleringen i artikel 3(1): ”the shipowner [...] shall be liable for pollution damage caused by any bunker oil on board or originat ing from the ship”). Se även Hoftvedt 2002 s. 22,29.s. 238
39.22 Jämförelsevis kan noteras att 2001 års bunkerkonvention omfattar all ”hydro carbon mineral oil” som används för ”the operation” eller framdrivning av ett fartyg eller annan flytande inrättning (art. 1 [1] och 5).s. 238
40.23 Till denna del föreligger skillnad i förhållande till HNS-konventionen som endast innehåller en mycket generell formulering: ’”Ship’ means any seagoing vessel and sea borne craft, of any type whatsoever” (art. 1.1). När tex. av HNS-konventionen omfat tade ämnen (i tunnor, containers etc.) har spolats överbord från ett fartyg synes det för erhållande av ersättning för awärjningskostnader från HNS-fonden vara tillräckligt att den ersättningskrävande visar det vara sannolikt att ämnena har varit last i ”någotslags” fartyg (jfr art. 14[3] [b]: ”The HNS Fund shall incur no obligation under the preceding paragraphs if: [...] (b) the claimant cannot prove that there is a reasonable probability that the damage resulted from an incident involving one or more ships.”).s. 238
41.24 Se utredning av IOPC-fondens direktör i IOPC Fund doc. FUND/EXC.35/- 7/Add. 1. Se även de la Rue & Anderson 1998 s. 135 f.s. 238
42.Kausalitet och adekvans239s. 239
43.det relevanta området kom de tyska myndigheterna till att den ryska tankems. 239
44.Kuzbass hade orsakat ifrågavarande oljeutsläpp. Följaktligen framställdes. 239
45.myndigheterna ett ansvarskrav mot det ryska rederiet. Fartygsägaren ochs. 239
46.dennes P&I försäkringsgivare bestred allt ansvar och sade att oljan inte härs. 239
47.stammade från Kuzbass. De tyska myndigheterna informerade även IOPC-s. 239
48.fonden om att de skulle framställa krav mot fonden ifall deras försök att fås. 239
49.ersättning för upprensningskostnadema av fartygsägaren misslyckades. Mens. 239
50.förutsättningen för ett framgångsrikt krav mot IOPC-fonden är att skades. 239
51.lidande kan visa att oljeutsläppet härrör från ett fartyg som omfattas avs. 239
52.konventionssystemet.25s. 239
53.Sedermera instämde tyska staten fartygsägaren och P&I försäkringss. 239
54.givaren till underrätten i Flensburg med ett ersättningskrav om 2,6 miljoners. 239
55.tyska mark. IOPC-fonden intervenierade i processen.26 2D7omstolen avgjors. 239
56.de ansvarsfrågan den 12 december 2002 och bestämde att fartygsägarens. 239
57.och försäkringsgivaren var solidariskt ansvariga för oljeskadan. Den frams. 239
58.lagda bevisningen pekade klart på att oljan härstammade från Kuzbass.21s. 239
59.Identifieringsproblem kan även uppkomma i andra sammanhang. Jfrs. 239
60.här från svensk rättspraxis ND 1999 x 60 (Svea hovrätt), som gällde vatten-s. 239
61.föroreningsavgift: Den 13 augusti 1997 gick Telia utan last från Västerås tills. 239
62.Köping. Samma dag anmäldes till kustbevakningen att det fanns olja pås. 239
63.vattnet i området. Kustbevakningens flyg observerade vid överflygning etts. 239
64.oljebälte i den södra farleden, varefter oljeprov togs från vattnet och fråns. 239
65.Telia. Analys av proven utvisade att proven inte var identiska, men dets. 239
66.kunde inte uteslutas att signifikanta skillnader berodde på kontamination avs. 239
67.oljan från vattnet. Kustbevakningen fann det styrkt att oljan hade kommits. 239
68.från Telia och ålade ägaren att betala vattenföroreningsavgift. Tingsrättens. 239
69.ändrade kustbevakningens beslut endast på så sätt att avgiften sattes ned tills. 239
70.251 den tidigare omtalade IOPC Fund Claims Manual anförs: ”The 1992 Fund does not pay compensation if: [...] the claimant cannot prove that the damage resulted from an incident involving one or more ships as defined (ie a laden or unladen seagoing ves sel or seaborne craft constructed or adapted to carry oil in bulk as cargo).” (s. 9)s. 239
71.26 Uppgifterna är från IOPC Fund Annual Report 2001 s. 102 ff. Nämnas kan att på basen av den bevisning som de tyska myndigheterna har presterat har också IOPCfondens direktör konkluderat att ”the Kuzbass was the most likely source of the conta mination” (Annual Report 2001 s. 105).s. 239
72.27 Se IOPC Fund doc. 92FUND/EXC.20/4. Fartygsägaren och försäkringsgivaren har besvärat sig över beslutet. Se 92FUND/EXC.22/2 s. 2. Bland andra fall där svårig heter förelegat att binda fartyg till oljeutsläpp kan nämnas Concordia I (förorening i Spanien år 2000) och Alambra (förorening i Sverige år 2000). Se närmare IOPC Fund Annual Report 2002 s. 110 f. och 92FUND/EXC.22/14 s. 3. 240Kapitel 5s. 239
73.hälften, enär rätten ansåg att utsläppet hade skett av en olyckshändelse ochs. 240
74.det haft ringa omfattning. Hovrätten fann inte någon annan rimlig förs. 240
75.klaring än att Telia hade orsakat utsläppet, varför det ansågs styrkt att uts. 240
76.släppet hade kommit från sagda fartyg. Hovrätten fann vidare att det intes. 240
77.hade visats några omständigheter som gjorde det sannolikt att utsläppets. 240
78.skulle ha skett av en olyckshändelse i den mening som avses i vattens. 240
79.föroreningslagen. Tingsrättens dom fastställdes.28 5.2.2 ITliljöskadeLss särbestämmelse Som tidigare i olika sammanhang (särskilt i kap. 3) framgått, kan redaren ådra sig skadeståndsansvar också enligt MiljöskadeL:s stadganden. Sist nämnda lag innehåller en särbestämmelse om orsakssamband (3 §):s. 240
80.”En miljöskada ersätts enligt denna lag, om det kan visas att orsakssambans. 240
81.det mellan den verksamhet som avses i 1 § 1 mom. och skadan är sannolikts. 240
82.[min kurs.]. Vid bedömningen av sannolikheten av orsakssambandet skalls. 240
83.uppmärksamhet fästas bland annat vid verksamhetens och skadans art samts. 240
84.eventuella andra orsaker till skadan.”s. 240
85.Denna skrivning tillkom för att förbättra de skadelidandes ställning.s. 240
86.MiljöskadeL skulle förlora en stor del av sin praktiska betydelse om mans. 240
87.skulle ställa höga anspråk på den skadelidandes bevisning. Utsikten avs. 240
88.en lång, osäker och dyr rättegång skulle säkert avskräcka många skades. 240
89.lidande från att väcka talan. Därför är reglerna om bevisbördan ochs. 240
90.beviskravet av väsentlig betydelse.s. 240
91.Ersättningsansvaret förutsätter således inte full bevisning i fråga oms. 240
92.orsakssambandet. Sannolikhet skall godkännas som tillräckligt bevis förs. 240
93.28 Högsta domstolen meddelade inte prövningstillstånd. Se även avgörandet Sagas. 240
94.Rose (Stockholms tingsrätt, B 4-9195-98, 7 januari 2000), som omnämns i Tiberg 2002 s.s. 240
95.123 och från dansk rätt ND 1987 s. 136 (So- og handelsretten i Kobenhavn): Den 11s. 240
96.april 1984 ankom Marian Buc^ek till Århus, var fartyget lossades och intog därefters. 240
97.ballast. I samband med att fartyget skulle förhalas till annan kajplats upptäcktes olja is. 240
98.vattnet mellan kajen och fartyget. Århus kommun skred till awärjningsåtgärder ochs. 240
99.oljan bortskaffades. Bl.a. med hänsyn till utförda oljeprov ansåg domstolen det säkerts. 240
100.att Marian Buc^ek hade orsakat oljeutsläppet. Kommunens krav på kostnadsersättningars. 240
101.godkändes.s. 240
102.Kausalitet och adekvans241 orsakssambandet mellan verksamheten och skadan.29 Enligt motiven betyder ordet ”sannolikt” här höggradig sannolikhet, dvs. en sannolik het som matematiskt uttryckt innebär en säkerhet som klart överstiger 50 %.30s. 241
103.Bevislättnaden gäller hela kausalkedjan mellan verksamheten och skadan. Is. 241
104.motiven nämns att det i praktiken kan hända att ”verksamhets utövaren t.ex.s. 241
105.belastar en sjö med utsläpp och därigenom orsakar giftig algblomning, soms. 241
106.i sin tur leder till att en utomstående persons boskap insjuknar. När bo-s. 241
107.skapsägaren söker ersättning för skadorna till följd av boskapens sjukdoms. 241
108.är hans bevisbörda lindrad å ena sidan i fråga om orsakssambandet mellans. 241
109.algblomningen (störningen) och boskapens sjukdom (skadan) samt å andras. 241
110.sidan i fråga om orsakssambandet mellan algblomningen (störningen) ochs. 241
111.det utsläpp (verksamheten) som har orsakat algblomningen.”31 Som av det citerade lagrummet framgår, skall uppmärksamhet vid be dömningen av sannolikheten fästas bl.a. vid verksamhetens och skadans art samt vid övriga eventuella orsaker till skadan. Enligt motiven kans. 241
112.29 Reg.prop. 1992:165 s. 16.1 motiven anförs: ”1 praktiken har det förekommit fall där käromål angående ersättning för miljöskador har ogillats när det inte har varit möjligt att med full visshet visa vem som har orsakat den miljöskada som har inträffat. Det är t.ex. ofta mycket svårt eller omöjligt att helt utreda de komplicerade orsakskedjor som sammanhänger med miljöskador. Dessa särdrag när det gäller miljöskador bör beaktas vid regleringen av bevisskyldigheten i fråga om orsakssambandet” (s. 15)s. 241
113.30 Reg.prop. 1992:165 s. 23. Nämnas kan att också i den svenska miljöbalken har man strävat till att underlätta den skadelidandes bevisbörda såtillvida att det räcker med att det föreligger ”övervägande sannolikhet” för ett orsakssamband mellan en av lagen omfattad störning och en skada (32 kap. 3 §). Man har hänvisat till de invecklade och svåra bevisningsfrågorna som ofta föreligger vid olika former av miljöskador. Typiskt för många miljöskador är svårigheten att konstatera orsaken till småningom inträdande fysiska förändringar, vilka kan bli märkbara först långt efter att den skadegörande störningen förekommit. Miljöbalkens ansvarsregler skulle mista en stor del av sin praktiska betydelse om man skulle ställa höga anspråk på den skadelidandes bevisning. Dessutom sägs i motiven att det oftast är företag som orsakar miljöstörningar och att dessa normalt har långt större möjligheter än de skadelidande att föra bevisning om skadeorsakernas närmare art. Se närmare NJA II 1986 s. 133 ff. Se även från svensk rättspraxis NJA 1992 r. 896 (sprängningar orsakat sprickor i fasadputsen i en närligg ande fastighet).s. 241
114.31 Reg.prop. 1992:165 s. 23. Se även Hollo & Vihervuori 1995 s. 115 ff. 242Kapitel 5 detta t. ex. innebära en bedömning av hur typiska skadorna eller de miljöförändringar som har lett till skadorna är i samband med sådan verksamhet som det i det enskilda fallet är fråga om. Och genom motbevisning kan ansvaret för den som med sannolikhet har ansetts ha orsakat skadan uteslutas.32s. 241
115.Orsakssambandet har berörts i följande HD-fall:s. 242
116.HD 1999:124-, Vid sandblästring av en sjukhusfasad hade sanddamms. 242
117.spridit sig i omgivningen och trängt in i en bil. Bilens förare hade sedermeras. 242
118.insjuknat, och enligt företedda läkarintyg var sanddamm den omedelbaras. 242
119.orsaken till sjukdomen. Vid rättegången hade också annan bevisning oms. 242
120.sanddammets skadlighet presterats. Med beaktande av sagda utredningar,s. 242
121.och då alternativa orsaker inte hade framkommit, ansågs ett sannolikts. 242
122.orsakssamband mellan skadorna och sandblästringen föreligga.s. 242
123.HD 2001:61\ Ett asfalteringsföretag hade utfört vägarbete på uppdrags. 242
124.av Åbo stad. Vid tiden för arbetet hade sprickbildningar uppstått i etts. 242
125.närbeläget hus. Med hänsyn till företedd utredning om kraftiga skakningars. 242
126.samt tidpunkten för sprickbildningarna, och då alternativa orsaker inte hades. 242
127.framkommit, ansåg HD det sannolikt att vägarbetet hade orsakat skadorna. Man kan emellertid ställa frågan huruvida den i MiljöskadeL 3 § skrivna lösningen egentligen innebär någon större förbättring för de skade lidande. Som ovan framgått, har vi omfattat principen om fri bevis prövning (varvid bl.a. de faktiska bevisningsmöjligheterna beaktas), och härvid synes samma resultat kunna uppnås även utan en uttrycklig lagregel.33s. 242
128.32 Reg.prop. 1992:165 s. 23. Här anförs också: ’Vid utredningen av orsakssamban det kan man råka ut för en situation där uppkomsten av samma skada kan ha många olika förklaringar. Då blir det nödvändigt att jämföra dessa olika förklaringar med var andra och välja den sannolikaste av dem. Det förutsätts dessutom att den sistnämnda även granskad separat är den sannolika orsaken till skadan.”s. 242
129.33 Jfr även Hollo & Vihervuori 1995 s. 112 f. och Hoppu 1998 s. 1052 f. Och se följande avgörande av Finlands HD (8.6.1993) från tiden före MiljöskadeL refererad i NDs. 1994 s. 333-. En byggnad hade skadats av tjälbildning. Byggnadens ägare ansågs ha gjort orsakssammanhanget mellan det att vattenverket hade låtit vatten rinna ut i ett öppet dike i närheten av byggnaden och tjälbildningen så sannolik att kommunen, såsom ägare av vattenverket, förpliktades att ersätta skadorna då den inte hade visat att avrinningen inte hade kunnat orsaka tjälbildningen. Jfr för Sveriges del Bengtsson 2003bs. 242
130.Kausalitet och adekvans243s. 243
131.Men frågan är ju långt beroende av domstolarnas ”policy” gentemot de skadelidande när det gäller skadeståndsfrågor av föreliggande typ (jfr även nedan avsnitt 5.3 om adekvans). Sålunda synes en uttrycklig lag reglering kunna ha en viss ”styrande” effekt på rättspraxis. Men man kan ändå ställa frågan huruvida man borde ha gått längre än vad man gjorde i MiljöskadeL 3 §. Jag har tidigare svarat jakande på denna fråga med hänvisning till bl.a. lösningen i den norska forurensningsloven.34 Denna lag har omfattat en regel om presumerad kausalitet.s. 243
132.I 59 § av sagda lag stadgas bl.a.: ”Den som voider en forurensning soms. 243
133.alene eller sammen med andre skadeårsaker kan ha forårsaket for-s. 243
134.urensningsskaden, regnes for å ha voldt skaden dersom det ikke blir godt-s. 243
135.gjort at en annen årsak er mer sannsynlig.” Denna regel om omvänd beviss. 243
136.börda tar sikte på en sådan situation att det enligt vanliga regler om beviss. 243
137.ning har framgått att en förorening som är ägnad att orsaka skada har ägts. 243
138.rum. Men det är oklart huruvida skadan kan ha en annan orsak. Frågan ärs. 243
139.vem som skall bära risken i detta avseende. Enligt den norska regeln är dets. 243
140.riktigare att låta oklarheten på denna punkt gå ut över förorenaren än atts. 243
141.pålägga skadelidande bevisbördan för att föroreningen har gett upphov tills. 243
142.skadan.35 s. 32:42, som anför att en miljöbalken 32 kap. 3 § liknande lindring av beviskravet har förekommit redan i äldre praxis. Lundquist 1998—99 s. 92 däremot anser att den sär skilda bevisregeln i miljöbalken är förmånligare för den skadelidande än den bevisregel som tidigare ansetts gälla med stöd av praxis. Från praxis kan hänvisas till t.ex. NJA 1981 s. 622, där HD uttalade bl.a.: ”Full visshet om vad som orsakat fiskdöden kan inte nås på grundval av utredningen i målet. Detta utgör dock inte hinder mot bifall till Åke B:s skadeståndstalan. I en del skadeståndstvister, där orsakssammanhanget är omstritt mellan partema, får det anses tillräckligt för att man skall godta den skadelidandes påstående om ett visst orsaksförlopp, att detta framstår som klart mera sannolikt än någon förklaring till skadan som lämnas från motsidan (jfr NJA 1977 s. 176) och därtill även i sig är sannolikt med hänsyn till omständigheterna i målet.” (s. 632) I praktiken förekommer en sådan avvägning av olika orsaksförklaringar även i finsk rätt: saken avgörs enligt den orsak som anses mera sannolik. Se t.ex. Saxéns ovan citerade uttalande och Majamaas (1996 s. 536) recension av Hollo & Vihervuori 1995. Beträffande norsk rätt kan hänvisas till bl.a. Andersen 2002 s. 68: ”1 sivilprosessen er hovedregelen at overvekt av sannsynlighet er nok, altså mer enn 50% sannsynlighet må til for at man skal legge til grunn et gitt faktum.”s. 243
143.34 Se t.ex. Wetterstein 1993 s. 742 ff.s. 243
144.35 Beträffande diskussionen kan hänvisas till NOU 1982:19 s. 99 ff. och Ot prp nr 244Kapitel 5 Även om domstolarna eventuellt också utan en sådan lagbestämd regel skulle tendera mot en dylik fördelning av bevisbördan (jfr ovan om den fria bevisprövningen och H. Saxéns uttalande), skapar skrivningen klar het. För en lagskrivning talar även processekonomiska och effektivitets synpunkter (som sades förlorar ersättningssystemet sin effekt om skade lidandes bevisbörda är för betungande).s. 243
145.Med beaktande av de särskilda bevisningssvårigheterna i samband med olika slag av miljöskador synes det mig sålunda angeläget att underlätta den skadelidandes ställning mera än vad man har gjort i MiljöskadeL.3 * * 363 Härvid utgör den norska lösningen ett alternativ, men också andra lösningar är givetvis möjliga. Den reservationen måste dock göras att man bör akta sig för att skapa en alltför stel bevisbörderegel. Nödig flexibilitet med tanke på omständigheterna in casu och behovet av rimliga lösningar bör alltid finnas.s. 244
146.Sammantaget kan dock de kge lata beträffande redarens miljöskadeansvar sägas att MiljöskadeL innehåller den enda explicita regeln om bevislättnad för de skadelidande. Sagda lag har dock en begränsad tillämpning i fråga om fartygsdriften. Men då skador och olägenheter av föreliggande typ inträffar, synes inte skadelidandes ställning böra variera allteftersom stömingskällan är rörlig eller stillaliggande (jfr ovan kap. 3). Följaktligen bör domstolarna genom tillämpning av principen om fri bevisprövning och genom analogislut från MiljöskadeL37 utjämna den olikhet som härvidlag föreligger i normativt avseende.38 33 (1988-89) s. 61 ff. Se även Nygaard 2001 s. 430 f. Det kan noteras att också andra länder har omfattat en regel om presumerad kausalitet, se t.ex. den tyska Umwelthaftungsgesetz (1990) 6—7 §.s. 244
147.36 Jfr även Kuikka & Similä 1991 s. 29 ff.s. 244
148.37 Jfr Stahlberg 1993 s. 332 f., som även anknyter till bevisregelns utveckling i andra länder. Internationellt kan skönjas en tendens att underlätta den skadelidandes bevisbörda.s. 244
149.38 Bevislättnader för de skadelidande berörs även av Mason 2003 s. 8: ”[...] in order to set a burden of proof in line with precautionary environmental norms, a statutory presumption of causality in favour of the claimant could be invoked where, in addition to inconclusive but strong evidence of a vessel in the proximity of a spill being respon sible for the alleged damage, there is a proof of breach of anti-pollution regulations by that vessel [...]. One benefit of such a move would be to integrate more closely the oil pollution liability conventions with MARPOL rules on oil tanker equipment standards, combining their incentive effects on shipowners.”s. 244
150.Kausalitet och adekvans245s. 245
151.Tidigare (avsnitt 4.6.2) har kortfattat berörts ersättningsansvaret för skadas. 245
152.på miljön enligt amerikansk rätt (OPA och CERCLA). Beträffande beviss. 245
153.bördan angående orsakssamband kan sägas att det åligger ”trustees” att visas. 245
154.att de konstaterade miljöskadorna orsakades av ifrågavarande ”incident”.s. 245
155.Härvid kan nyttjas olika metoden ”field observations”, ”laboratory exposures. 245
156.studies”, ”documentation from the literature” och ”computer models”.39s. 245