KAPITEL 4

1.ERSÄTTNINGSGILL SKADAs. 4

Utgångspunkter

1.En frågeställning som endast i begränsad utsträckning i allmänhet är lagreglerad är frågan om vilka intressen som är skadeståndsrättsligt skydda­ de och vilken skada som är ersättningsgill. Dessa centrala frågor orsakar ofta problem i rättspraxis. Ett skadeståndsrättsligt ersättningssystem kan inte ge ersättning till alla för allt. Vissa begränsningar bör uppställas.s. 4

2.Utformningen av ett sådant ersättningssystem är beroende av ett flertal för­s. 4

3.utsättningar och omständigheter, såsom samhälls- och socialpolitiska värde­s. 4

4.ringar, ekonomiska resurser etc. Urvalet av ersättningsgilla skador kan prin­s. 4

5.cipiellt ske enligt två linjer, antingen är utgångspunkten den att ersättningens. 4

6.skall utgöra en påföljd för skadeorsakaren eller så utgår man från att ersätt­s. 4

7.ningen skall utgöra kompensation för den skadelidande.1 Traditionellt hars. 4

8.skadeståndsrätten varit påföljdsinriktad, dvs. skada på grund av avsiktliga ochs. 4

9.vårdslösa handlingar har ersatts. Men som tidigare har framgått, upplever vis. 4

10.för närvarande en glidning mot en allt större tillämpning av principen oms. 4

11.strikt ansvar på olika ansvarsområden. Och man har i den skadeståndsrätts-s. 4

12.liga debatten börjat allt mer betona skadeståndets reparativa funktion. Dettas. 4

13.har även påverkat inställningen till skadeståndsrättsligt skyddade intressen is. 4

14.utvidgande riktning. Som av inledningskapitlet framgick, kan fartygsdriften orsaka omgiv­ ningen en varierande mängd och typ av skador och olägenheter. Rättens. 4

15.1 Se Roos 1987 s. 822. Alltsedan 1950-talet har omsorgen om den skadelidandes ställning fått ökad betydelse i den skadeståndsrättsliga debatten. Detta sammanhänger med försäkringssystemets (både det allmäna och det privata) utveckling. Se även Larsson 1999 s. 248. 120Kapitel 4 till ersättning för dessa störningar upptas till granskning i denna del av undersökningen, dvs. frågan om vilka skador och förluster som är ersättningsgilla och vem kan kräva skadestånd. Och enär bestämningen av miljöskadeansvaret lämnades något öppen (ovan avsnitt 1.2), uppdrar reglerna och principerna för ersättningsgill skada (omfattande även all­ männa skadeståndsrättsliga principer om kausalitet och adekvans, etc.)2 härvid gränserna för redarens ersättningsskyldighet.s. 4

16.I kap. 3 av undersökningen behandlades de olika grunderna för reda­ rens ansvarighet, dvs. SjöL 7 kap. 1 §, SkadeståndsL, VattenL 1 kap. 25 §, SjöL 10 kap. och MiljöskadeL. Det är nu dags att konfrontera des­ sa ansvarsgrunder med de olika reglerna och principerna för ersätt­ ningsgill skada. Nedan upptas till granskning ersättning för person- och sakskada inklusive ekonomisk följ dskada (indirekt förlust), ren förmögenhetsskada, vissa icke-ekonomiska skador, skador på den omgivande miljön och de komponenter som denna består av, samt redarens skyl­ dighet att ersätta kostnaderna för förebyggande och skadebegränsande åtgärder.s. 120

Personskada

1.Personskador kan givetvis uppkomma vid störningar orsakade av fartygsdriften, personer kan tex. lida skada som en följd av brand och/eller explosion av farliga ämnen, eller de kan förgiftas av ämnen som läckt ut ur fartygen. Som sådana kräver personskadorna inte någon särbehand­ ling i miljörättsligt hänseende. De skadelidande erhåller i allmänhet er­ sättning såvida de kan visa uppkommen skada, ansvarsgrund och ett orsakssamband mellan skadan och den skadeorsakande verksamheten (i sistnämnda avseende erbjuder emellertid miljöskadorna vissa särproblem, se nedan kap. 5). Men klart är att svårigheter kan tillstöta vid bedömningen av ersättningsgilla skadeposter (inkomstförlust, sveda och värk, lyte eller annat bestående men etc.) och ersättningsbeloppen.s. 120

2.Också i ett internationellt perspektiv kan konstateras att även om person­s. 120

3.2 Jfr angående MiljöskadeL:s tillämpning Sandvik 2002 s. 123 ff.s. 120

4.Ersättningsg ill skada121s. 121

5.skador i regel ersätts i olika jurisdiktioner, har dessa ofta gett upphov tills. 121

6.betydande svårigheter både vad gäller de förluster som skall ersättas och is. 121

7.fråga om själva skadevärderingen.3 Beträffande ersättningsgilla förlustposters. 121

8.kan konstateras att direkta kostnader, t.ex. sjukvårdskostnader, och indirek­s. 121

9.ta förluster, t.ex. inkomstbortfall, i allmänhet ersätts i olika länder (ersätt­s. 121

10.ningsbeloppen varierar dock, bl.a. i USA utdöms ofta avsevärda ersättning­s. 121

11.ar vid personskador). Däremot är variationerna mellan olika länder störres. 121

12.när det gäller ersättning för icke-ekonomiska förluster (ideell skada),4 t.ex.s. 121

13.ersättning för sveda och värk samt för lyte eller annat bestående men. Des­s. 121

14.sa ersättningar kan bli aktuella t.ex. vid allvarliga och bestående personska­s. 121

15.dor som orsakats i samband med miljöförstöring och/eller -förorening. I Finland ingår grundprinciperna för ersättning av skador i SkadeståndsL. Enligt 5 kap. 1 § omfattar skadeståndet även gottgörelse för personskada. Som personskada ersätts skada (både fysisk och psykisk5), sjukdom och dödsfall.6 7 Utgångspunkten för ersättningens omfattning framgår av 2 §. Dessutom innehåller 5 kap. bestämmelser om skyldig­ heten att ersätta begravningskostnader, betala underhåll samt erlägga er­ sättning för lidande som förorsakats genom vissa brott (3-4 a, 6 §).8 Jags. 121

16.3 Beträffande det internationella läget, se t.ex. Oldertz & Tidefelt 1988 och Wetter­ stein 1990 s. 71 jämte hänvisningar.s. 121

17.4 Metoderna för ersättningsberäkning vid ideellt skadestånd — och givetvis också ersättningsbeloppen — varierar från land till land. I en del länder nyttjas standardiserade tabeller, medan man i andra länder tillämpar en friare bedömning i rättspraxis (t.ex. i Storbritannien och USA). Ersättningsnivån i de nordiska länderna är dock ganska likartad, se Roos 1989 s. 361 ff.s. 121

18.5 Se t.ex. HD 2003:123. Psykisk skada skall kunna verifieras medicinskt, jfr HD 1998:80, där också uttalas: ”Surun, pelon ja muita normaaliin elämään kuuluvia epämiellyttäviä tunteita ei korvata henkilövahinkoina.”s. 121

19.6 T.ex. Saxén 1975 s. 61 beskriver personskada sålunda: ”[...] att med personskada lämpligen bör förstås dels med fysiska medel tillfogad skada, dels med icke-fysiska medel tillfogad fysisk skada eller påtaglig psykisk skada, framför allt psykisk sjukdom”.s. 121

20.7 Lagrummet har följande lydelse: ”Den som tillfogats kroppsskada eller annan personskada äger rätt att utfå ersättning för sjukvårdskostnad och andra utgifter till följd av skadan, för minskning i inkomst eller uppehälle, för sveda och värk samt lyte eller annat bestående men.”s. 121

21.8 Numera (efter lagändringen 61/1999) kan ersättning för lidande vid dödsfall även utdömas till personer som stått den omkomne särskilt nära. Förutsättning härför är dock att ”personens död vållats uppsåtligen eller av grov oaktsamhet och dömande av 122 Kapitel 4 går inte in på dessa bestämmelser här, utan hänvisar till allmänna fram­ ställningar.9s. 121

22.Som tidigare framgått, innehåller SjöL 7 kap. 1 § bestämmelser en­ dast om redarens principalansvar. Följaktligen bedöms frågan om ersättningsgill skada härvid — såsom vid redarens egen culpa — enligt SkadeståndsL 5 kap. VattenL 1 kap. 25 § omfattar överhuvudtaget inte per­ sonskador (se ovan avsnitt 3.2.1).s. 122

23.När det sedan gäller oljeskador knyts intresset till definitionen av oljeskada i SjöL 10 kap. 1 § 3 punkten:s. 122

24.”[I detta kapitel avses med] oljeskada skada som orsakats av förorenings. 122

25.genom olja från ett fartyg och som uppkommit utanför fartyget, samts. 122

26.skador och kostnader som orsakats av förebyggande åtgärder; [...]” Även om personskador inte uttryckligen nämns i definitionen, omfattas de i princip av skrivningen. Sådana krav är emellertid inte vanliga i sam­ band med oljeutsläpp.10 Skadan skall nämligen ha ”orsakats av för­ orening genom olja”. Denna formulering begränsar i betydande grad ut­ rymmet för ersättning av personskador enligt SjöL 10 kap. Den skade­ lidande bör nämligen visa orsakssamband mellan skadan och föroreningen (eller förebyggande åtgärder).11 * * 1 T4.ex. personskador till följd av samman­ ersättning prövas skäligt med beaktande av det nära förhållandet mellan den omkomne och den som yrkar ersättning, gärningens art samt övriga omständigheter” (4 a §). Se även kommentaren i Sisula-Tulokas 2001 s. 119 f. Från rättspraxis kan nämnas HD 2002:56 och 2002:83. Mycket unga barn har dock inte tilldömts ersättning med stöd av 4 a §, se t.ex. HD 2004:2 (barn som var ett och ett halvt år gammalt) och HD 2004:3 (fem månader gammalt barn).s. 122

27.9 Se t.ex. Saxén 1975 s. 60 ff., 80 ff. och Routamo & Ståhlberg 2000 s. 216 ff. Beträffande ersättning av ideell skada, se Sisula-Tulokas 1995.s. 122

28.10 Det kan dock vara av intresse att notera att till följd av Sea Ez^zm-olyckan 1996 undersökte Welsh Combined Centres for Public Health olyckans eventuella hälsoeffek­ ter. Undersökningen kom till att de som bodde inom en halv engelsk mil från olycks­ platsen företedde mera skadliga effekter (huvudvärk, illamående, snuva, andningspro­ blem, kliande hud etc.) än den övriga befolkningen. Ökningen av hälsoeffekterna var 40 % jämförd med kontrollgruppens 20 % under en fyra veckors period (16 februari14 mars). Uppgiften är från Liability, Risk & Insurance, January 1997 s. 12.s. 122

29.11 Den internationella oljeskadefonden (IOPC Fund) har begränsad erfarenhet i fråga om personskadekrav. Fonden har betalat ersättning för nödvändig läkarvård tills. 122

30.Ersättningsg ill skada123 stötning, explosion eller brand12 faller därmed utanför definitionen av oljeskada. På sådana skador tillämpas allmänna skadeståndsrättsliga reg­ ler och principer, främst SkadeståndsL.13 Dock bör noteras att även om personskadan faller inom tillämpningen av SjöL 10 kap., bestäms ersätt­ ningen enligt SkadeståndsL 5 kap. då finsk rätt är tillämplig (se nedan kap. 9 om lagvals frågor). Det förstnämnda kapitlet reglerar ju endast frå­ gor om ansvarsgrund, ansvarskanalisering och regressrätt, ansvarsbe­ gränsning och verkan av begränsningsfond, samt försäkringsplikt jämte talan direkt mot försäkringsgivaren.s. 123

31.Också MiljöskadeL omfattar personskador. Här har likväl förhållan­ det till SkadeståndsL klargjorts så, att beträffande skada som skall ersät­ tas ingår i den förstnämnda lagen en uttrycklig hänvisning om att ersätt­ ning för personskada bestäms enligt SkadeståndsL 5 kap. (5 §).s. 123

32.1 detta sammanhang bör dock noteras att personskador idag till stor dels. 123

33.ersätts av försäkringar på de skadelidandes sida: personskador som drabbars. 123

34.personer yrkesmässigt anknutna till fartygsdriften (besättning, anlitade med­s. 123

35.hjälpare etc.) ersätts i stor utsträckning genom olika socialförsäkrings­s. 123

36.former, t.ex. olycksfalls- och sjukförsäkringar som gäller för anställda. Des. 123

37.skadelidandes behov av kompletterande ersättning i form av skadestånds. 123

38.minskas också av olika privata olycksfalls- och sjukförsäkringar. Men meds. 123

39.hänsyn dels till att försäkringsersättningarna är schematiserade, dels till atts. 123

40.försäkring inte alltid ersätter den uppkomna skadan — särskilt gäller dettas. 123

41.personer som skadas utanför arbetet - kvarstår behov för de skadelidandes. 123

42.att kunna framställa skadeståndsanspråk mot den för skadan ansvarige. Jfrs. 123

43.även nedan avsnitt 8.1. person som deltagit i oljeupprensning. Se Jacobsson & Trotz 1986 s. 471. Se även uttalandet av de la Rue & Anderson 1998 s. 375: ”There is precedent for compensation being paid to a clean-up worker who sustains a minor injury as a result of slipping on rocks, but more difficult are the health claims which have sometimes been made after an incident by local residents experiencing respiratory problems. Where these problems result from inhalation of smoke the claim may well be controversial for the reasons stated above; however, claims based on inhalation of wind-blown oil spray would in principle appear admissible, subject to proof.” Ett antal sådana krav framställdes till följd av B/wr-olyckan 1993, se Brans 2001 s. 320 f.s. 123

44.12 Se närmare de la Rue & Anderson 1998 s. 374 f.s. 123

45.13 Jfr även de la Rue & Anderson 1998 s. 96. 124Kapitel 4s. 123

Sakskada

1.Sakskador uppkommer betydligt oftare än personskador vid fartygsdriften. Sådana kan orsakas t.ex. genom oljeutsläpp, vid ”vattendrags befa­ rande” samt av explosioner och bränder. Inte heller synes sakskadorna i sig kräva någon särbehandling i miljörättsligt avseende. Men avsevärda problem kan likväl uppkomma vid bestämmandet av ersättningen. Ifall det skadade objektet kan repareras eller utbytas är skadeståndsfrågan givetvis lättare. Kostnaderna för reparationen eller utbytet bestämmer ersättningens belopp (med tillägg av eventuella ekonomiska följdförluster). Men om t.ex. objekt med historiska eller kulturella värden (jfr nedan avsnitt 4.6.1 om ”allmänna intressen”) förstörs och det normala marknadsvärdet för den förstörda egendomen inte reflekterar de förlo­ rade värdena, är bedömningssvårighetema uppenbara. Härvid kan mer eller mindre godtyckliga in ^//-värderingar bli nödvändiga.14s. 124

2.Som är fallet beträffande personskadorna, ingår grundbestämmelser­ na om ersättning för sakskada i SkadeståndsL 5 kap. Som sakskada er­ sätts fysiska skador på fast och lös egendom (omfattande även egen­ domens undandragande) eller värdeminskning. Som exempel på det sistnämnda kan anföras en fastighet som förlorar i värde på grund av markförorening.15 I fråga om djur kan skadan tillfogas även med psy­ kiska medel.16 Vid sakskada skall ersättas ”kostnaderna för reparation av saken och andra omkostnader till följd av skadan samt värdeminskning eller värdet av förstört eller förskingrat gods och därtill minskning i in­ komst eller uppehälle”.17 Beträffande ersättningens omfattning och desss. 124

3.14 Wetterstein 1997a s. 33 jämte hänvisningar.s. 124

4.13 Se även Kuusiniemi & Kumpula 1997 s. 369.s. 124

5.16 Som exempel nämner Saxén 1975 s. 69 att skada som ett djur drabbats av genom att det blivit skrämt är ersättningsgill.s. 124

6.17 SkadeståndsL 5 kap. 5 §. I ett internationellt perspektiv kan konstateras att direkta kostnader, t.ex. reparationskostnader, och indirekta förluster, t.ex. inkomstbortfall, i allmänhet ersätts i olika länder. Vidare är utgångspunkten i många länders skadeståndsrätt att bara ekonomiska förluster skall ersättas. Icke-ekonomisk (ideell) skada, t.ex. ned­ satt trivsel på grund av lukt eller buller eller estetiskt obehag som följd av ’’förfulning av naturen”, ersätts i allmänhet endast undantagsvis och på basen av specialregler (ofta grannelagsrättsliga). Se Wetterstein 1990 s. 73 f. De ideella skadorna är skadeståndsrättsligt svårbemästrade på grund av svårigheterna att värdera skadan. Som exempel pås. 124

7.Drsättmngsgill skada125 beräkning hänvisas också här till allmänna framställningar i ämnet.18s. 125

8.SkadeståndsL anger dock inte närmare vem som är berättigad till ersättning vid sakskada. Skadeståndet tillkommer i första hand den skadade egendomens ägare. Men rätten till ersättning har utsträckts till att omfatta även personer som innehar en begränsad rätt (i förhållande till ägarens rätt), t.ex. pant-, retentions- eller bruksrätt19, till den skadade egendomen. Och man har också kunnat skönja en viss tendens, särskilt beträffande skadade elledningar, till att utsträcka rätten till ersättning utanför nämnda krets av rättsinnehavare. Ersättning synes kunna ut­ dömas i fall då ett rimligt nära samband förelegat mellan den skadelidan­ de och den skadade egendomen.20 Den skadelidande bör kunna jämstäl­ las med en person som innehar förutnämnda ”särrättigheter” (konkreta individuella rättigheter21) till egendomen. Se från rättspraxis:s. 125

9.HZ? 196011127: En bilist hade av vårdslöshet kolliderat med en stolpe soms. 125

10.uppbar ett elverk tillhöriga elledningar. Som en följd härav avbröts eltill-s. 125

11.förseln för flera timmar till två i närheten belägna fabriker, som temporärts. 125

12.måste avbryta arbetet. Fabrikerna, vilka inte innehade några särrättigheter is. 125

13.fråga om den skadade stolpen, tillerkändes skadestånd för sina ekonomiskas. 125

14.förluster.22s. 125

15.1 avgörandet 1994:94, där en helikopter hade kolliderat med en kraft­s. 125

16.ledning med följd att ekonomisk förlust hade uppkommit för bolag som sådana skador kan från finsk rättspraxis nämnas HD 1976 II27: Ersättning utdömdes för förfulning av naturen, som orsakats av olaga fällning av träd på en bostadstomt. Se även nedan avsnitt 4.5.1.s. 125

17.18 Se t.ex. Saxén 1975 s. 61 f., 69 ff. och Routamo & Ståhlberg 2000 s. 227 ff.s. 125

18.19 Se Sandvik 2002 s. 236 ff. Se även Saxén 1975 s. 69 ff. och diskussionen i avgö­ randet HD 1994:94. Beträffande svensk rätt kan hänvisas till Anderssonl 997 s. 137 ff.s. 125

19.20 Saxén 1983 s. 395 uttrycker saken så: ”Ju mera den skadelidandes rätt över saken liknar ägarens, desto större är hans chanser till ersättning, ju mera han är att betrakta som tredje man, desto sämre är hans rätt.” Beträffande svensk rätt kan hänvisas till den intressanta diskussionen i NJA 1988 s. 62 (s.k. flygmotorfallet), där Sveriges HD inte synes ha godkänt principen om den skadelidandes ”konkreta och närliggande intressen” knutna till den skadade egendomen (jfr NJA 1966 s. 210). Se även kommentaren av Bengtsson 1989 s. 70.s. 125

20.21 Jfr Wetterstein 1997a s. 30 ff.s. 125

21.22 Jfr avgörandet HD 1948 I 4, som ålade ägaren till ett flygplan som hade skadat elledningar tillhörande en fabrik att ersätta fabrikens ekonomiska förluster. 126Kapitel 4s. 125

22.inte ägde ledningen, godkände HD i princip att rätten till ersättning intes. 126

23.undantagslöst var bunden till innehavet av särrättigheter i förhållande tills. 126

24.den skadade egendomen. Enligt HD kunde en begränsad rätt till ersättnings. 126

25.föreligga också i andra fall, särskilt när ett nära samband (jämförbart med ens. 126

26.nyttjanderätt) förelåg mellan den skadade kraftledningen och bolaget soms. 126

27.orsakats ekonomisk förlust.231 det föreliggande fallet ansåg emellertid HDs. 126

28.att bolagen innehade ställning av tredje person som inte hade rätt till er­s. 126

29.sättning enligt 1923 års LuftfartsL (139/1923). Enligt sagda lagrum ersattess. 126

30.skada som tillfogades ”person eller egendom”.s. 126

31.HD 1998:34:1 Tammerfors stad hade en tankbil framförts ovarsamt sås. 126

32.att den glidit av vägen och stjälpt. Härvid hade 22 000 liter bensin runnit uts. 126

33.på marken. Till följd av olyckan hade staden vidtagit avvärj ningsåtgärder.s. 126

34.Det bolag som tecknat bilens trafikförsäkring ålades att ersätta staden kost­s. 126

35.naderna för oljeskadans awärjning. HD fastslog att ersättningen för dennas. 126

36.trafikskada skulle bestämmas utgående från SkadeståndsL:s stadgande oms. 126

37.sakskada (5 kap. 5 §), dvs. kostnaderna för reparation av saken och andras. 126

38.omkostnader till följd av skadan skulle ersättas. De av Tammerfors stads. 126

39.krävda avvärjningskostnadema var sådana omkostnader. HD anförde ocksås. 126

40.att det beträffande ersättningsgrunden i TrafikförsL var utan betydelse vems. 126

41.som ägde den drabbade marken. (Avgörandet kommenteras närmare ne­s. 126

42.dan i avsnitt 4.6.2.I.I.)s. 126

43.Jfr även från nordisk rätt Rt 1955 x 872 (Norges Hoyesterett): Etts. 126

44.fartygs ankare skadade en i vattnet utlagd elkabel som tillhörde ett elverk.s. 126

45.Fartygsägaren ålades att utge ersättning till en mekanisk verkstad som tills. 126

46.följd av händelsen drabbades av driftstopp och som ansågs ha ett konkrets. 126

47.och närliggande intresse anknutet till kabeln i vattnet utanför verkstaden.24s. 126

48.23 HD uttalade bl.a.: ”Yleisenä suuntauksena nimenomaan sähköjohtojen vahingoittumisesta aiheutuneiden seurannaisvahinkojen korvattavuuden osalta näyttää joka tapauksessa olevan, ettei ole perusteltua poikkeuksettomasti sitoa oikeutta korvaukseen siihen, että vahingonkärsijällä on todellinen esineoikeus johtoihin. Rajoitetusti olisi korvaus myönnettävissä laajemmaltikin lähinnä tapauksissa, joissa vahingoittuneet johdot sijainniltaan ja tarkoitukseltaan liittyvät niin läheisesti sähkökatkon vuoksi vahinkoa kärsineeseen tuotantolaitokseen, että niiden käyttäminen luontevasti rinnastuu käyttöoikeuteen.”s. 126

49.24 Domare Eckhoff anförde: ”Etter avtalen med kraftselskapet var verkstedet sikret stromtilforsel gjennom den kabel som ble skadet. Denne konkrete og naerliggende in­ teresse knyttet til kabelen bor da erstattes. Det at verkstedets krav etter stromkontrakten er en obligatorisk fordring får etter min mening her ingen selvstendig betydning.” Se även från dansk rätt UJR. 1960 s. 932 (So- og Handelsretten): Ett fartvg som påseglat en bro blev ersättningsskyldigt gentemot en privat järnväg som led ekonomisk förlust tills. 126

50.Hrsättningsgill skada127s. 127

51.Elverket hade friskrivit sig från ansvar gentemot verkstaden. Nämnda rätts utveckling kan välkomnas. Rätten till ersättning bör inte vara för starkt bunden vid sakrättsliga bedömningar. En mera nyanserad och flexiblare inställning i ersättningsfrågan gör det möjligt att beakta specifika omständigheter in casu, bl.a. den skadade egendomens läge och funktionsändamål samt den kränkta normens skyddsändamål och riskfördelningssynpunkter.25 Enär tredje mans skada som regel inte ersätts och betingelserna för ersättning av ren förmögenhetsskada är begräns­ ade (se nedan avsnitt 4.4), förbättras den skadelidandes ställning. Å andra sidan ökar en sådan inställning svårigheterna för rättspraxis: När är sambandet mellan den skadade egendomen och den skadelidande så nära och konkret att ersättning för ekonomisk förlust skall ges? I avgör­ andet 1994:94 intog Högsta domstolen en försiktig (restriktiv) hållning.26 följd av att bron inte kunde nyttjas. Järnvägen hade avtal med brons ägare. Men jfr Lj/R 1940 s. 117 (Vestre Landsret): Ett rederi vars fartyg påseglat en bro med följd att farleden spärrades för fem dagar ansågs inte skyldigt att ersätta tidsförlust som drabbat ett annat rederi, ”idet den kraenkede Interesse ikke var af tilstraekkelig direkte Art”. Se i övrigt beträffande nordisk rättspraxis Sandvik 2002 s. 238 ff. Ett säreget fall är det svenska avgörandet NJA 1993 s. 753, som kommenteras av Bengtsson 1998b s. 99: En fastighetsägare som skadat en skyddad fast fornlämning på sin fastighet ansågs ha orsakat en sakskada för vilken Riksantikvarieämbetet som företrädare för kulturvården hade rätt till ersättning omfattande kostnaderna för arkeologisk undersökning föranledd av skadan. Enligt Bengtsson tycks HD ”alltså ha ansett skada på egen sak som sakskada, om den föranleder kostnader för någon annan”.s. 127

52.25 Se även Hemmo 1995 s. 1126 ff., som diskuterar HD-avgörandet 1994:94 och Tuomisto 1993 s. 33 ff. Också i övrigt har man i finsk rätt alltmer ifrågasatt den tradi­ tionella uppdelningen av förmögenhetsrätten i obligadonsrätt och sakrätt. Det framstår som allt svårare att inordna förhållandet mellan rättigheters innehåll och deras skydd under en sådan systematisering. Se t.ex. Kartio 2000 s. 45 ff.s. 127

53.26 Beträffande den principiella ståndpunkten i ersättningsfrågan anförde HD bl.a.: ”Tämä kannanotto pohjautuu kahteen vastakkaiseen näkökohtaan. Yhtäältä aina ei tunnu mielekkäältä, että oikeus korvaukseen on sidottu siihen sattumanvaraiseen seikkaan, onko vahingonkärsijällä varsinainen esineoikeus sähköjohtoihin vai ei. Toisaalta tällaisten johtojen vahingoittumisesta seurannut sähkökatko voi aiheuttaa epätavallisen suuria ja arvaamattomia tappioita, joiden korvaaminen usein olisi vahingonaiheuttajalle ylivoimaista ja kohtuutonta. Sen vuoksi mahdolliset poikkeukset lähtökohdasta on korvausvelvollisuuden tietyistä laajentamistarpeista huolimatta pidettävä ahtaissa, mahdollisimman kiinteästi määritellyissä rajoissa.” Jfr även HD 2003:124.s. 127

54.128Kapitel 4s. 128

55.Som tidigare sades, kompletterar SkadeståndsL:s stadganden SjöL:ss. 128

56.bestämmelser om redaransvar. Sakskador ersätts då i enlighet meds. 128

57.SkadeståndsL 5 kap. 5 §. Beträffande VattenL 1 kap. 25 § synes det klarts. 128

58.att sakskador omfattas (jfr skrivningen ”[s]kada, som genom [...] till­s. 128

59.skyndas [...] eller annan egendom”). Men som tidigare framgått (ovans. 128

60.avsnitt 3.2.1.1), är det oklarare huruvida även ekonomiska följdskadors. 128

61.skall ersättas enligt den strikta ansvarsregeln. För egen del vore jag böjds. 128

62.att till denna del rekommendera en jakande ståndpunkt. Detta med hän­s. 128

63.syn till bl.a. behovet av ett utvidgat strikt ansvar (se ovan avsnitt 3.2.4),s. 128

64.den skadelidandes behov av skydd och kravet på koherens i ersättnings­s. 128

65.systemet. Att endast ersätta de direkta förlusterna vid ”vattendrags befa­s. 128

66.rande” synes inkonsekvent och mindre lyckat även ur rättsteknisk syn­s. 128

67.vinkel.s. 128

68.Sakskador som ”orsakats av förorening genom olja” omfattas avs. 128

69.definitionen på oljeskada i SjöL 10 kap. 1 § 3 punkten. Sådana skador ärs. 128

70.vanliga vid oljeutsläpp (förorening av vatten och stränder, skador på bå­s. 128

71.tar och fiskebragder, etc27). Också ekonomisk följ dskada ersätts.28 Vids. 128

72.bestämmandet av ersättningen tillämpas allmänna skadeståndsrättsligas. 128

73.regler och principer, främst SkadeståndsL. Detta gäller även sakskadors. 128

74.som faller utanför oljeansvaret och sådana som omfattas av MiljöskadeLs. 128

75.(jfr ovan avsnitt 4.2).29s. 128

76.27 T.ex. då den koreanska kusttankem Duck Yang år 2003 sjönk i Busans hamn efters. 128

77.att ha kolliderat med en pråm och en kaj, nedsölades över hundra fartyg av utläckt olja.s. 128

78.Och vid kollision den 13 maj 2003 i samma hamn mellan Haedong och Hana, bägges. 128

79.kusttankers, förorenades flera hundra fartyg. Se IOPC Fund doc. 92FUND/EXC.22/-s. 128

80.10 s. 3 och 92FUND/EXC.22/2 s. 7. En översikt av sakskador som ersätts enligt dets. 128

81.internationella oljeansvarssystemet ges av de la Rue & Anderson 1998 s. 433 ff. Det kans. 128

82.noteras att skadeorsakande olja inte behöver läcka ut i vatten för att omfattas av olje­s. 128

83.ansvaret. Om t.ex. utrinnande olja skadar egendom på land eller kaj ersätts skadan likas. 128

84.fullt. Men om ombordvarande olja skadar egendom ombord faller ansvaret utanför SjöLs. 128

85.10 kap. (jfr formuleringen i l § 3 punkten: ”[avses med] oljeskada skada som orsakats avs. 128

86.förorening genom olja från ett fartyg och som uppkommit utanförf artyget' [min kurs.]).s. 128

87.28 Jfr t.ex. Chao 1996 s. 300.s. 128

88.29 Se t.ex. HD 2001:61.s. 128

89.Ursättningsgill skada129s. 129

Ren förmögenhetsskada

1.4.4.1 Utgångspunkter I samband med miljöskadefall uppstår även ekonomiska förluster som inte står i samband med person- eller sakskada — dessa brukar betecknas med begreppet ”ren förmögenhetsskada”. Till följd av vatten- och markföroreningar kan sådana förluster uppkomma t.ex. för fiskare som förhindras utöva sin näring och för hotell- och restaurangägare som för­ lorar kunder. Vidare kan farleder och hamnar blockeras vilket förorsa­ kar övrig trafik ekonomiska förluster.s. 129

2.Ren förmögenhetsskada som begrepp saknas i SkadeståndsL.30 Lag­ en innehåller endast skrivningen ”sådan ekonomisk skada som icke står i samband med person- eller sakskada” (5 kap. 1 §). Men både i juridisk litteratur31 och i rättspraxis32 har men godtagit formuleringen som be­ skrivning av ren förmögenhetsskada.33 En klar konceptuell distinktions. 129

3.30 Under lagberedningen ansågs en sådan begreppsbestämning onödig, se Routamo 1985 s. 83. Se även Sandvik 2002 s. 233 ff.s. 129

4.31 Se t.ex. Routamo & Ståhlberg 2000 s. 231 ff. och Saxén 1975 s. 62.s. 129

5.32 Se t.ex. HD-aigörandena 1991:32, 1991:79 och 1992:44.s. 129

6.33 Jämförelsevis kan nämnas att den svenska skadeståndslagen (1972:207) beskriver ren förmögenhetsskada som ”sådan ekonomisk skada som uppkommer utan samband med att någon [min kurs.] lider person- eller sakskada” (1 kap. 2 §). Beträffande denna bestämning, se närmare t.ex. Andersson 1997 s. 17 ff. och Kleinemanl987 s. 133 ff. I förhållande till finsk och svensk rätt är det emellertid av intresse att notera att den norska Lov om skadeserstatning (13 juni. Nr. 26.1969) inte synes uppställa särskilda be­ tingelser för ersättande av ren förmögenhetsskada. I 4—1 § stadgas nämligen: ”Erstatning for tingskade og annen formuesskade skal dekke den skadelidtes okonomiske tap.” Men också i Norge är man återhållsam med att ersätta tredjemansskada. Se t.ex. Ny­ gaard 1998 s. 463 f. och Mollestad 2001 s. 490, som anför: ”En gjennomgang av rettsutviklingen fra tiden hvor skillet mellom obligatoriske og tinglige rettigheter besto, og frem til dags dato, viser etter min oppfatning at vi i norsk rett kan hevde at den gjeldende hovedregel er at de indirekte skadelidte ikke kan kreve erstatning, og at unntakene er meget begrensede.” Rättsläget är liknande i Danmark. Se från rättspraxis t.ex. AD 1994 s. 47 (Danmarks Hojesteret): Rederi vars fartyg sammanstött med en fiskebåt ansågs inte skyldigt att ersätta ekonomisk förlust för en annan fiskebåt som fiskat ihop med den förstnämnda båten. Hojesteret anförde: ”Efter almindelige erstatningsretlige regler erstattes formueskade, der påfores andre end den direkte skadelidte, kun i saerlige tilfaelde. Det forhold, at ’Nesbügvin” i en periode har drevet par-trawling med ’Koralhav’, 130Kapitel 4 görs här till ekonomisk följdskada (indirekt förlust), dvs. ekonomisk för­ lust som följer av person- eller sakskada.34 35s. 129

7.Den ovan beskrivna bestämningen av ren förmögenhetsskada synes sålunda även omfatta sådan ekonomisk förlust som någon lider på grund av att annan har lidit en person- eller sakskada (s.k. tredjemansskada). Sådana skador har i finsk rätt i regel inte ansetts ersättningsgilla, dvs. principen är att endast den som primärt drabbas av en skada är berättigad till ersättning.36 Ingen ersättning utdöms t.ex. till en person som förlorar sitt jobb eller till en köpare som går miste om sin leverans på grund av att en fabrik skadas. Vissa undantag till huvudregeln finns dock.37s. 130

8.I belysning av detta är det förståeligt att den finska lagstiftaren och domstolarna har intagit en återhållsam hållning till ersättandet av ren förmögenhetsskada i utomkontraktuella förhållanden.38 Sådan skada ersätts endast i begränsad utsträckning. Enligt SkadeståndsL 5 kap. 1 § omfattar skadeståndet gottgörelse även för ren förmögenhetsskada om ”skadan förorsakats genom straffbelagd handling eller vid myndighets­ utövning eller om det i andra fall föreligger synnerligen vägande skäl”. Dämtöver finns ett antal speciallagar som innehåller stadganden om skaber ikke i sig selv en sådan tilknytning mellem ’Nesbügvins’ drifttab og beskadigelsen af ’Koralhav’, at der er grundlag for at palaegge indstaevnte at erstatte dette tab.” (s. 50)s. 130

9.34 Se t.ex. Saxén 1975 s. 61.s. 130

10.35 Jfr här den snävare definitionen av ren förmögenhetsskada i den svenska skadeståndslagen (ovan not 33), som inte synes omfatta sådana tredjemansskador.s. 130

11.36 Se t.ex. Saxén 1975 s. 77 ff. och Reg.prop. 1973:187 s. 23. Se även ovan avgörandet HD 1994:94 samt HD 2003:124.s. 130

12.37 Se t.ex. SkadeståndsL 5 kap. 4 §. Jfr även nedan avsnittet 4.4.3.4.s. 130

13.38 I kontraktuella förhållanden ersätts ren förmögenhetsskada i regel. Distinktionen mellan kontraktuella och utomkontraktuella obligationer är emellertid inte helt klar. Högsta domstolen har utsträckt principerna gällande kontraktuellt ansvar också till per­ soner som inte varit direkt kontraktsbundna. Se t.ex. HD-avgörandena 1992:165, 1995:78, 1995:150, 1998:57, 1998:160 och 1999:19. Se även Hemmos (1999 s. 117 ff.) kommen­ tarer. Att det finns ett grått område mellan kontraktuellt och utomkontraktuellt ansvar belyses även av HD-avgörandet 2001:70. Se kommentaren av Ståhlberg 2001 s. 751 ff. Jfr också HD-avgörandet 1999:33, där handels- och industriministeriet hade gett felaktig information angående ett varvs finansiella situation. Varvet gick sedermera i konkurs. Staten ålades att betala ersättning till leverantörer som i förlitan på informationen orsa­ kats ekonomiska förluster. Rättsfallet kommenteras av Halila 1999 s. 725 ff.s. 130

14.E rsättningsgill skada 131 ersättning av ren förmögenhetsskada39 (se också nedan avsnitten 4.4.3 och 4.4.4).s. 131

15.Beträffande ersättning för rena förmögenhetsskador är variationen rätt stors. 131

16.mellan olika länder. Inom många rättssystem har traditionellt funnits etts. 131

17.motstånd mot att tillerkänna den skadelidande ersättning för ren förmögen­s. 131

18.hetsskada. I allmänhet beviljas sådan ersättning endast i begränsad utsträck­s. 131

19.ning.40 Orsaken till denna försiktiga hållning har varit fruktan för de vittgå­s. 131

20.ende konsekvenser som ett allmänt accepterande av sådan ersättning skulles. 131

21.leda till. Detta skulle även skapa svåra avgränsningsproblem mellan ersätt-s. 131

22.ningsgilla och icke-ersättningsgilla skador.41 Till den negativa hållningen kans. 131

23.också ha inverkat ansvarsförsäkringsgivarnas restriktiva inställning till för­s. 131

24.säkring av rena förmögenhetsskador 42 Jag har i annat sammanhang kritiserat den skarpa distinktion som i skadeståndsrättsligt hänseende görs mellan direkta skadelidande och tredjemansskador. Regeln att sistnämnda skador inte ersätts borde ”mjukas upp”, så att större flexibilitet i bedömningen blir möjlig (jfr diskussionen ovan i avsnitt 4.3 om utsträckningen av rätten till ersätt­ ning vid sakskada). Även om man godtar regeln som en utgångspunkt, kan särskilda omständigheter in casu (målet och syftet med den relevanta skadeståndsrättsliga normen, skadeorsakarens avsikter och beteende, den skadelidandes behov av ersättning etc.) tala för att skadelidande tredje person bör ersättas.43s. 131

25.Som ovan framgått, har lagstiftaren i SkadeståndsL 5 kap. 1 § upp­ ställt rätt snäva kriterier för ersättandet av ren förmögenhetsskada. Nedan skall dessa kriterier beröras något utgående från de skaderisker fartygsdriften medför. I separata avsnitt därefter behandlas ersättande avs. 131

26.39 Se Wetterstein 2001a s. 574 ff.s. 131

27.40 Se närmare Wetterstein 1997a s. 33 ff. jämte hänvisningar och de la Rue & Anderson 1998 s. 441 ff. Den ovan nämnda negativa hållningen till ersättning av ren förmögenhetsskada undergår dock förändringar. Särskilt gäller detta miljöskadeansvaret. Flera länder har ny lagstiftning som godtar sådan ersättning. Se Wetterstein 1997a s. 35 f.s. 131

28.41 Jfr ”the bright-line rule” i USA. Se närmare Wetterstein 1997a s. 34 f. Se även texten nedan vid notema 108-115.s. 131

29.42 Se Wetterstein 1990 s. 75 med hänvisningar. Se också James 1972 s. 52 ff.s. 131

30.43 Se Wetterstein 2001a s. 568 jämte hänvisningar. 132 Kapitel 4 ren förmögenhetsskada enligt dels SjöL 10 kap. (oljeansvaret), och dels MiljöskadeL.44 4.4.2 Skadestånds!^ Kriterierna för ersättande av ren förmögenhetsskada har således inskrivits i 5 kap. 1 §. Stadgandet har en restriktiv karaktär. Ersättning ut­ betalas endast om skadan har förorsakats 1) genom straffbelagd hand­ ling, 2) vid myndighetsutövning eller 3) om det i andra fall föreligger synnerligen vägande skäl.45 46s. 131

31.Före stiftandet av SkadeståndsL var rätten till ersättning för ren förmögenhetsskada begränsad i huvudsak till ekonomiska förluster som följd av brott^ Följaktligen skrevs en sådan regel också in i Skade­ ståndsL. Enligt motiven menas med straffbelagd handling i detta sam­ manhang framförallt sådana brott som bedrägeri, förfalskning, ocker och konkursbrott47 Men klart är att regeln gäller även andra straff­ belagda handlingar. Stadgandet tar sikte på straffbarhet in abstracto, dvs. ersättning för ren förmögenhetsskada kan utdömas fastän den ansvarige undgår straff på grund av minderårighet eller preskription.48 Den skade­ lidande bör dock visa orsakssamband mellan brottet och den ekono­ miska förlusten.49 Frågan om eventuella undantag till regeln om att ren förmögenhetsskada ersätts vid straffbelagda handlingar förbigås här.50s. 132

32.44 Det bör noteras att den strikta ansvarsregeln i VattenL 1 kap. 25 §, som tidigare framgått (ovan avsnitt 3.2.1.1.), inte omfattar ren förmögenhetsskada.s. 132

33.45 Beträffande stadgandets bakgrund och tillkomst, se t.ex. Ylöstalo 1975 s. 239 ff.s. 132

34.46 Som undantag till denna principiella utgångspunkt nämner Ylöstalo 1975 s. 241 ekonomiska förluster som orsakats genom kränkning av immateriella rättigheter och handlande i strid med god sed.s. 132

35.47 Reg.prop. 1973:187 s. 23.s. 132

36.48 Se Reg.prop. 1973:187 s. 23 och även Routamo & Ståhlberg 2000 s. 233. Det bör emellertid observeras att minderårighet, rubbad själsverksamhet etc. kan leda till ned­ sättning av skadeståndsansvaret (2 kap. 2—3 §). Vidare preskriberas rätten till skadestånd enligt L om preskription av skulder (728/2003) 4 och 7 §. Se närmare nedan avsnitt 9.5.s. 132

37.49 Beträffande bevisbördan i fråga om orsakssambandet, se t.ex. Routamo & Ståhl­ berg 2000 s. 250 ff. Se även HD-ai^örandet 1988:95. Ifall den straffbelagda handlingen inte kan visas, utdöms inte ersättning för ren förmögenhetsskada. Se Lappalainen 1986 s. 487 ff, som berör problematiken utgående från skattebrotts. 132

38.50 Beträffande denna fråga, se Wetterstein 2001a s. 570.s. 132

39.Ersättningsgill skada133s. 133

40.I de fall SkadeståndsL blir tillämplig på redaransvaret gäller givetvis det sagda. Det är inte helt ovanligt att skador vid fartygsdriften orsakas genom brott. Jag tänker närmast på lasthantering i strid med gällande föreskrifter och på otillåtna utsläpp av förorenande ämnen och vätskor. Men enär oljeansvaret är specialreglerat (se nedan avsnitt 4.4.3), begrän­ sas relevansen av föreliggande regel i huvudsak till andra ämnen än oljor.s. 133

41.Vid utarbetandet av SkadeståndsL ansågs det angeläget att utsträcka rätten till ersättning för ren förmögenhetsskada utanför skador förorsakade genom straffbelagd handling.51 Också skador orsakade vid myndighetsutövning omfattas av ersättningsregeln.52 Enligt SkadeståndsL 3 kap. 2 § 1 mom. är offentligt samfund skyldigt att ersätta skada som förorsakats genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning. Stad­ gandet gäller både organansvar och principalansvar.5s. 133

42.SkadeståndsL definierar inte begreppet myndighetsutövning. I litteraturens. 133

43.har anförts att fråga bör vara om ett beslut eller en åtgärd varigenom det of­s. 133

44.fentliga samfundet utövar makt över medborgarna. Myndighetsutövningens. 133

45.kan innebära rättsvård eller förvaltningsbeslut och -åtgärder rörande t.ex.s. 133

46.polis-, kontroll-, undervisnings- och upplysningsverksamhet eller sociala in­s. 133

47.gripanden.54 Också arrangerandet och upprätthållandet av lotsningsverk-s. 133

48.samhet (fastän staten och kommun inte svarar för skada som förorsakatss. 133

49.vid lotsning, SkadeståndsL 3 kap. 7 §) samt upprätthållandet och övervak­s. 133

50.ningen av farleder och hamnar torde omfattas av begreppet.55s. 133

51.51 Se t.ex. Saxen 1975 s. 72 och Ylöstalo 1975 s. 238 ff.s. 133

52.52 Skada som uppkommer vid myndighetsutövning orsakas ofta av straffbelagt be­ teende, se Lappalainen 1986 s. 467 not 92.s. 133

53.53 Med begreppet ”offentligt samfund” torde enligt motiven huvudsakligen avses staten, kommunerna, den evangelisk-lutherska och ortodoxa kyrkan med sina försam­ lingar, Helsingfors Universitet, Folkpensionsanstalten och Finlands Bank. Se Reg.prop. 1973:187 s. 17. Men enär i sagda lagrum även stadgas att ”samma skadeståndsskyldighet åligger annat samfund, som på grund av lag, förordning eller bemyndigande i lag hand­ har offentlig uppgift”, minskar begreppsbestämningens betydelse. I skadeståndsrättsligt hänseende torde nämligen distinktionen mellan ”myndighetsutövning” och ”handhavande av offentlig uppgift” sakna större betydelse. Se Suksi 1994 s. 114.s. 133

54.54 Saxén 1975 s. 263. Se även Halilas (1999 s. 742 ff.) kommentar av HD-avgörandet 1999:32.s. 133

55.55 Reg.prop. 1973:187 s. 17. Se även Kukkonen 1996 s. 457. Beträffande frågan om statens ansvar kan från HD:s praxis nämnas tex. HD 1992:167, ND 1995 x. 70 och HD 134Kapitel 4 Ersättningsskyldighet enligt SkadeståndsL 3 kap. 2 § 1 mom. förutsätter ”fel eller försummelse”. I 2 mom. av sagda lagrum har emellertid culpakravet något nyanserats i en för den ansvarige förmånlig riktning: ”[...] ansvar föreligger för samfundet dock endast om de krav blivit åsidosatta som med hänsyn till verksamhetens art och ändamål skäligen kan ställas på fullgörandet av åtgärden eller uppgiften” (den s.k. standardregeln). Enligt ordalydelsen synes således inte alla typer av fel konstituera ansvar för samfunden.56 Jag har i annat sammanhang närmare diskuterat (och kritiserat) standardregeln och begränsar mig här till en hänvisning.57s. 133

56.Beträffande skador förorsakade vid fartygsdriften har likväl före­ liggande rekvisit för ersättning av ren förmögenhets skada endast mar­ ginell betydelse. Myndighetsansvar uppkommer normalt inte vid fartygsdrift. Men om fartyg används vid myndighetsutövningen, t.ex. vid be­ vaknings- och kontrollverksamhet eller vid upprätthållandet av farleder och hamnar, synes ersättningsfrågan kunna aktualiseras. Det tredje rekvisitet för ersättande av ren förmögenhetsskada, nämligen ”synnerligen vägande skäl”, kunde däremot få större praktisk betydelse.s. 134

57.Detta rekvisit infördes i SkadeståndsL för att möjliggöra — dock un­ dantagsvis — ersättning av ren förmögenhetsskada utanför fall av brott och myndighetsutövning. Visst utrymme skulle ges för att kunna ut­ veckla detta rättsområde genom rättspraxis.58 Enligt 5 kap. 1 § kan er­ sättning för ren förmögenhetsskada ges om ”synnerligen vägande skäl” föreligger. Denna obestämda skrivning skapar emellertid tillämpnings­ problem. Det är inte lätt att ange kriterier för normens tillämpning. Lagförarbetena är inte till nämnvärd nytta,59 men i litteraturen har getts några rekommendationer angående tolkningen. Kriterier som bör beaktas vid bedömningen av om ren förmögenhetsskada skall ersättas är bl.a. den skadeorsakande personens avsikter och beteende (t.ex. graden av försumlighet), den uppkomna förlustens omfattning och betydelse 1999:32.s. 134

58.56 Jfr även ND 1995 s. 70 (Finlands HD).s. 134

59.57 Se Wetterstein 1999a s. 4 f. Även om culpa konstateras och myndighetsansvar uppkommer, kan dock den skadelidandes försummelse att iaktta bestämmelserna i SkadeståndsL 3 kap. 4 § leda till att ersättning förvägras.s. 134

60.58 Se t.ex. Ylöstalo 1975 s. 239 ff. och Routamo 1985 s. 77 ff.s. 134

61.59 Se hänvisningarna ovan i not 58 och även Ståhlberg 1993 s. 415 ff.s. 134

62.Tdrsättningsgill skada135 för den skadelidande, dennes möjlighet att skydda sig mot sådana eko­ nomiska förluster, och skadesituationens likhet med fall där ren förmögenhetsskada ersätts utanför rekvisiten i 5 kap. 1 § (t.ex. i avtalsför­ hållanden och enligt bolags- och upphovsrättsliga stadganden). Jag be­ gränsar mig här till hänvisningar — också beträffande rättspraxis.60s. 135

63.Den närmare tolkningen av ”synnerligen vägande skäl” har sålunda lämnats till domstolarnas in m//-bedömning. Fastän skrivningens for­ mulering ger vid handen att ren förmögenhetsskada inte skall utdömas alltför lättvindigt, ges domstolarna härigenom likväl viss möjlighet att utveckla och förenhetliga principerna rörande ersättning av sådan skada (jfr det som ovan i avsnitt 4.4.1 anfördes om behovet av större flexi­ bilitet i fråga om ersättning för tredjemansskador). Som nedan kommer att framgå, ersätts nämligen ren förmögenhetsskada enligt SjöL 10 kap. (oljeansvaret) och MiljöskadeL. Enär emellertid sistnämnda lag inte gäller skador förorsakade av rörliga stömingskällor, faller en stor del av skadorna orsakade av andra farliga och förorenande ämnen än olja, t.ex. gaser och kemikalier, utanför nämnda specialregleringar (SjöL 10 kap. gäller ju inte heller skada genom oljebränder och -explosioner). Då likväl scenariot vid förorening genom olja kan förete avsevärda likheter med fall av förorening genom andra ämnen, föreligger behov att behandla fallen lika även skadeståndsrättsligt (jfr även HNS-konventionen vartill oljeansvarighetskonventionen utgjort förebild). Med hjälp av rekvisitet ”synnerligen vägande skäl” kan domstolarna sålunda verka för större enhetlighet och koherens inom det sjörättsliga ersättningssystemet. 4.43 Ansvarf ör oljeskador 4.4.3.1 SjöL:s utgångspunkt Frågan om ersättning av ren förmögenhetsskada har ofta aktualiserats i samband med tankerolyckor. Som följd av oljeföroreningar har fiskare hindrats från att fiska och hotellägare, restauratörer, affärsinnehavare m.fl. i närheten av det oljeförorenade området har lidit ekonomiska för­ luster på grund av att turisterna uteblivit. De negativa verkningarna kans. 135

64.60 Se Wetterstein 2001a s. 573 f. och Sandvik 2002 s. 249 ff. 136Kapitel 4 sprida genom ett helt samhälle.61s. 135

65.Definitionen av oljeskada i SjöL 10 kap. 1 § är avgörande för ersätt­ ning av en oljeskada. Den gör det klart att ren förmögenhetsskada er­ sätts:s. 136

66.”1 detta kapitel avses med [...] 3) oljeskada skada som orsakats av förorenings. 136

67.genom olja från ett fartyg [...]; annan skada på grund av försämring av mil­s. 136

68.jön än förlust av inkomst [min. kurs.] begränsas dock till kostnaderna för såda­s. 136

69.na rimliga åtgärder för återställande av miljön som har vidtagits eller kom­s. 136

70.mer att vidtas, [...].” Här nämns uttryckligen att ”förlust av inkomst” omfattas av definition­ en — utan att något sakrättsligt eller annat samband till skadad egendom krävs (jfr ovan avsnitt 4.3). Som utgångspunkt har således inledningsvis nämnda skadelidanden (fiskare, hotellägare etc.) rätt till ersättning — förutsatt givetvis att de kan visa att de har lidit ekonomisk förlust till följd av oljeföroreningen.62 Med nämnda skrivning har man i 1992 års protokoll till oljeansvarighetskonventionen av 1969 strävat till att skapa större klarhet mot bakgrund av IOPC-fondens tillämpningspraxis.s. 136

71.1969 års oljeansvarighetskonvention innehåller en definition av oljeskadas. 136

72.som är oklar i föreliggande avseende. I konventionstexten talas endast oms. 136

73.”förlust eller skada” (”loss or damage”, art. I[6]) utan närmare preciseringar.s. 136

74.Följaktligen är det de nationella domstolarna som i sista hand avgör (oms. 136

75.inte uppgörelse nås mellan den skadelidande och fartygsägaren/IOPC-s. 136

76.fonden) i vilken utsträckning rena förmögenhetsskador ersätts.63 Med tankes. 136

77.61 Bland oljeolyckor som på 1990-talet inträffat i Europa och som haft vidsträckta ekonomiska konsekvenser kan nämnas Haven (1991, Italien), Aegean Sea (1992, Spanien), Braer (1993, Storbritannien), Sea Empress (1996, Storbritannien), Erika (1999, Frankrike) och Prestige (2002, Spanien). Beträffande dessa olyckor, se närmare IOPC-fondens års­ rapporter (IOPC Fund Annual Reports).s. 136

78.62 Frågorna om kausalitet, ersättningsberäkning och bevisbördan har inte lösts i 1992 års oljeansvarighetskonvention. Dessa frågor är fortsättningsvis underkastade na­ tionell rätt.s. 136

79.631 den klart övervägande delen av inträffade fall har uppgörelse nåtts. Av totalt 115 fall har endast 7 gått till domstolsbehandling (enligt uppgift av IOPC-fondens direktör M. Jacobsson, 15.11.2001). Ersättningskrav i domstol mot IOPC-fonden framställdes i följande fall: Haven (Italien, 1991), Aegean Sea (Spanien, 1992), Braer (Storbritannien,s. 136

80.Yrsättningsgill skada137s. 137

81.på strävandena till internationell enhet är ett sådant läge olyckligt.64s. 137

82.Emellertid har IOPC-fonden i sin omfattande praktiska verksamhet ut­s. 137

83.vecklat principer för ersättning av ren förmögenhetsskada. Fonden har be­s. 137

84.talat sådan ersättning till skadelidande som varit direkt beroende av inkoms­s. 137

85.ter från ”coastal or sea-related activities”, t.ex. fiskare och affarsidkare.65s. 137

86.Svårigheter med att bestämma liden förlust kan dock uppkomma.66 4.4.3.2 . Avgränsningsproblemet Ovan nämnda förtydligande säger dock inget om hur långt rätten till ersättning för ren förmögenhetsskada sträcker sig. Att den ekonomiska förlusten skall ha orsakats av ”förorening genom olja från ett fartyg” är inte tillräckligt för att besvara denna fråga.67 Skadeverkningarna från ett oljeutsläpp kan sträcka sig utanför den krets av skadelidande som ”direkt” lidit ekonomiska förluster. Jag åsyftar särskilt skadelidande som står i ett kontraktuellt förhållande till de primärt skadelidande. Ett oljeut­ 1993), KeamdongNo 5, Sea Prince och YudNo 1 (Korea, 1993,1995 och 1995), ochNissos Amorös (Venezuela, 1997). I de flesta fall har dock uppgörelse med IOPC-fonden upp­ nåtts.s. 137

87.64 Som ovan framgått vid noterna 40-42, är variationen rätt stor mellan olika länder beträffande ersättning för ren förmögenhetsskada.s. 137

88.65 Som villkor för ersättning har dock IOPC-fonden krävt att det skall föreligga ett tillräckligt nära samband mellan föroreningen och den ekonomiska förlusten. Se när­ mare Jacobsson 2001 s. 10. Kravet på rimligt samband berörs även nedan i avsnitten 44.3.3 och 44.3.4.s. 137

89.66 IOPC-fonden har bestämt ersättningen utgående från den skadelidandes eko­ nomiska resultat under jämförbara perioder tidigare år före olyckan inträffade: ”The assessment of a claim for pure economic loss is based on the actual financial results of the individual claimant for appropriate periods during the years before the incident. The assessment is not based on budgeted figures. The 1992 Fund takes into account the particular circumstances of the claimant and considers any evidence presented. The criterion is whether the claimant’s business as a whole has suffered economic loss as a result of the contamination.” IOPC Fund Claims Manual s. 25.s. 137

90.67 Som exempel på fall där den ekonomiska förlusten inte skulle vara en följd av förorening genom olja kunde tänkas att ett fartyg lider haveri med oljeutsläpp som följd, men därefter sjunker och blockerar en farled. De för övriga fartyg uppkommande förlusterna beror inte på oljeutsläppet, utan uppkommer till följd av att vraket blockerar farleden. Situationen blir givetvis en annan om myndigheterna stänger en farled för oljebekämpningsåtgärder. 138Kapitel 4 släpp kan ha så vittgående konsekvenser att det framstår som tvivelak­ tigt att alla skadelidande — även de ”indirekta” - skall få ersättning, även om man godtar polluter pays-principen som utgångspunkt.68 En obe­ gränsad rätt till skadestånd kan skapa omfattande och komplicerade ersättningsfrågor (jfr framställningen om tredjemansskador, ovan avsnitt 4.4.1).69s. 137

91.Frågeställningen accentueras ytterligare om, som det synes, skriv­ ningen ”förlust av inkomst” även omfattar ekonomiska förluster vid kränkning av rättigheter som utövas på allemansrättslig grund.70 Folk kan t.ex. förhindras att bedriva fiske, och störningar i trafiken orsakade av oljeföroreningar kan tänkas ge upphov till varierande krav: från fartyg som förhindras använda farleder eller hamnar,71 från firmor och företag vilkas anställda inte kan nyttja allmänna färdvägar och färjor i arbetseller affärsverksamhet etc. Skall den ansvarige (fartygsägaren) svara för alla dessa krav? Skulle detta vara ändamålsenligt i ljuset av kostnads­ effektivitet, tillgängliga försäkringsordningar och rationell processverk­ samhet? Frågan om rätt till ersättning vid kränkning av allemansrätter behandlas mera nedan i samband med avsnittet om MiljöskadeL (4.4.4).s. 138

92.Att lämna ovan nämnda komplicerade frågor helt till avgörande av rättspraxis synes inte ändamålsenligt — särskilt inte ur ett internationellt perspektiv. Som tidigare påpekats, är ju syftet med konventionsbaserad lagstiftning att uppnå rättsenhet. Målet är att skapa en så enhetlig praxis som möjligt på detta område såväl i fråga om domstolsbehandlingen på nationell nivå som i fråga om sådana ersättningar som betalas ur IOPCfonden.72 Följaktligen skulle det vara viktigt att utveckla allmänt godtag­s. 138

93.68 Beträffande denna princip, se ovan kap. 1 not 27.s. 138

94.69 Enär skadeståndet är beloppsmässigt begränsat (se nedan kap. 6) innebär en ”fri­ kostig” inställning i ersättningsfrågan även att utdelningarna ur den ”gemensamma kakan” (begränsningsfonden) minskas.s. 138

95.70 Se Wetterstein 1997a s. 45.s. 138

96.71 Jfr HD 1934 II263: Ett eldistribuerande andelslag hade dragit en elledning över en farled på så låg höjd att ett fartyg inte kunde passera. Andelslaget ålades att ersätta ekonomisk förlust till följd av att lastningen av fartyget fördröjdes.s. 138

97.72 Som de la Rue 1993 s. 77 riktigt påpekar: ”The situation cannot persist very long in which the courts of some countries, which may or may not be substantial con­ tributors, award extravagant compensation to their governments and nationals for notional losses, whilst in other countries a more conservative approach is taken to thes. 138

98.E rsättningsgill skada 139 na kriterier för avgränsningen av rätten till ersättning för ren förmögenhetsskada.73s. 139

99.Allmänt kan sägas att problemet om var gränserna skall dras väsent­ ligen också är en rättspolitisk fråga, dvs. hur restriktivt skall det miljörättsliga skadeståndsansvaret vara? Hur uppnå en rimlig balans mellan alla relevanta — och även motstridiga (skadelidande/förorenaren) intres­ sen? Följaktligen är det inte lätt att uppställa kriterier som skulle vara även internationellt användbara.74 Sådana kriterier bör uppfylla ett flertal olika krav. Jag har i annat sammanhang anfört om dessa krav:s. 139

100.”The general criteria (or parameters) concerning the admissibility of claimss. 139

101.for pure economic loss should meet various requirements. The criterias. 139

102.should contribute to consistency in the I.O.P.C. Fund’s/national courts’s. 139

103.decisions as to the admissibility of claims, enabling claimants — and alsos. 139

104.polluters/insurers — to foresee with some degree of certainty whether a par­s. 139

105.ticular claim will be admissible. At the same time, the criteria should retains. 139

106.sufficient flexibility to change and consider each case on its merits againsts. 139

107.the terms of the existing texts of the Conventions. Furthermore, the criterias. 139

108.should not lead to a compensation practice that is too far removed froms. 139

109.national legal concepts. This might lead to a rejection from the courts ins. 139

110.legal proceedings. In developing criteria it must also be noted that politicals. 139

111.and public acceptance of the international oil pollution compensation sys­s. 139

112.tem rests on Governments and claimants accepting that they will continues. 139

113.to have relatively quick and assured compensation for the losses suffereds. 139

114.from oil pollution incidents.”75 4.4.3.3 CMI:s riktlinjer och lOPC-fondens praxis Frågan om ersättning av rena förmögenhetsskador har dryftats på assessment of claims. The existing consensus could then come under considerable strain.”s. 139

115.73 Detta framhävs även av Chao 1996, som dock riktigt konstaterar att ”[t]his exercise also risks being arbitrary, of course, but any decision is arbitrary and it is just a matter of making the least unreasonable decision” (s. 321). Chao gör också med hjälp av kausalitetsanalyser ett försök att uppställa användbara kriterier för avgränsningen av rätten till ersättning för ren förmögenhetsskada, se s. 325 ff.s. 139

116.74 Beträffande svårigheterna, se Wetterstein 1997a s. 39.s. 139

117.75 Wetterstein 1996 s. 46. 140Kapitel 4 internationell nivå. I motiven till SjöL 10 kap. hänvisas till bl.a. den inter­ nationella sjörättsföreningen CMI:s (Comité Maritime International) arbete. Denna förening har vid den 35. konferensen i oktober 1994 antagit riktlinjerna för ersättning av oljeskador (CMI Guidelines on Oil Pollution Damage).76 Vid utarbetandet av dessa riktlinjer ”har även den internationella oljeskadefondens ersättningspraxis beaktats och rikt­ linjerna är i fråga om det materiella innehållet i huvudsak i linje med de ersättningsprinciper som fonden har godkänt för eget bruk. Målet med riktlinjerna är att skapa en så enhetlig praxis som möjligt i fråga om ersättningen för oljeskador när dylika ersättningsmål behandlas i nationella domstolar.”77 7 C8itatet ger sålunda vid handen att man tänkt sig att även de finska domstolarna beaktar CMI-riktlinjerna i sin praxis.s. 139

118.Dessa riktlinjer innehåller en detaljerad beskrivning av förutsättning­ arna för ersättande av ren förmögenhetsskada:s. 140

119.”5 . Pure economic loss may be compensated when caused by contamina-s. 140

120.76 Beträffande bakgrunden till och arbetet med dessa riktlinjer, se de la Rue & Anderson 1998 s. 389 f.s. 140

121.77 Reg.prop. 1995:26 s. 13.1 Introductory Note till dessa riktlinjer uttalas bl.a.: ”In preparing these Guidelines the CMI has aimed, first, to state the extent to which claims are thought to be recoverable under the law as applied in the majority of countries, and with due account being taken also of the criteria developed by the International Oil Pollution Compensation Fund; secondly, to employ terminology whose meaning is understood and acceptable in countries with a variety of different legal traditions; and thirdly, to strike a satisfactory balance between the desire on the one hand for greater certainty as to the types of recoverable claim, and on the other the need to retain sufficient flexibility to deal on their merits with the many different types of claims which may be made in practice. The CMI Guidelines do not alter legal rights in any way. They are intended mainly to promote a consistent approach in cases of doubt as to what the relevant legal rights might be. They have been drawn up in the belief that many national courts will strive, when applying laws based on international conventions, to do so in a manner which is consistent with the approach taken in other countries. In that context it is hoped that when courts are faced with the task of determining difficult issues in this field, or of enunciating new principles of law, they may derive some assistance from the formulations which have evolved from the CMTs work.” CMI Yearbook 1994 Annuaire s. 204.s. 140

122.78 I riktlinjerna definieras ”pure economic loss” som ”financial loss sustained by a claimant otherwise than as a result of such physical loss of or damage to property” (Del II, punkt 3[c]).s. 140

123.Ersättningsg ill skada141s. 141

124.tion by oil, but normally only as set out below. The loss must be caused bys. 141

125.the contamination itself. It is not sufficient for a causal connection to bes. 141

126.shown between the loss and the incident which caused the escape or dis­s. 141

127.charge of the oil from the vessel involved in the incident.s. 141

128.6. (a) Pure economic loss will be treated as caused by contamination onlys. 141

129.when a reasonable degree of proximity exists between the contaminations. 141

130.and the loss.s. 141

131.(b) In ascertaining whether such proximity exists, account is to be takens. 141

132.of all the circumstances, including (but not limited to) the following generals. 141

133.criteria:s. 141

134.(i) the geographic proximity between the claimant’s activities and thes. 141

135.contamination;s. 141

136.(ii) the degree to which the claimant is economically dependent ons. 141

137.an affected natural resource;s. 141

138.(iii) the extent to which the claimant’s business forms an integral parts. 141

139.of economic activities in the areas which are directly affected by thes. 141

140.contamination;s. 141

141.(iv) the scope available for the claimant to mitigate his loss;s. 141

142.(v) the foreseeability of the loss; ands. 141

143.(vi) the effect of any concurrent causes contributing to the claimant’ss. 141

144.loss.s. 141

145.7. Whilst the result in practice of applying the foregoing general principless. 141

146.will always depend on the circumstances of the individual case, recoverys. 141

147.will not normally extend —s. 141

148.(a) to parties other than those who depend for their income ons. 141

149.commercial exploitation of the affected coastal or marine environment,s. 141

150.such as, for example, those involved in:s. 141

151.(i) fishing, aquaculture and similar industries;s. 141

152.(ii) the provision of tourist amenities such as hotels, restaurants,s. 141

153.shops, beach facilities and related activities;s. 141

154.(iii) the operation of desalination plants, salt evaporation lagoons,s. 141

155.power stations and similar installations reliant on the intake of waters. 141

156.for production or cooling processes;s. 141

157.(b) to parties claiming merely to have suffered:s. 141

158.(i)delay, interruption or other loss of business not involvings. 141

159.commercial exploitation of the environment;s. 141

160.(ii) loss of taxes and similar revenues by public authorities.” Här uppställs således detaljerade kriterier för beviljandet av ersättning. 142Kapitel 4 Samtidigt har man strävat till att formulera vissa gränser för sådan ersätt­ ning. I punkt 6(a) skrivs att det skall finnas ett tillräckligt nära samband mellan den ekonomiska förlusten och föroreningen för att relevant orsakssamband skall anses föreligga. Sedan ges en icke-uttömmande förteckning på de kriterier som härvid har relevans. Vid bedömningen skall beaktas bl.a. det geografiska avståndet mellan den skadelidandes funktioner och föroreningen, hur beroende ekonomiskt den skadelidan­ de är av det förorenade området samt i vilken omfattning den skadeli­ dandes näring utgör en väsentlig del av sådana ekonomiska funktioner på området i fråga som direkt har drabbats av föroreningen (punkterna 6 [b] [i]—[lii]). ) Punkterna (iv)—(vi) synes vara sådana som beaktas inom ramen för den allmänna skadeståndsrättsliga bedömningen.s. 141

161.Under punkt 7 sägs sedan, efter påpekandet att särdragen i varje en­ skilt fall alltid skall beaktas vid bedömningen, att ersättning för ren förmögenhetsskada normalt inte ges till andra än sådana personer som ekonomiskt är beroende av miljön vid det förorenade vatten- eller strandområdet. Som exempel på sådana skadelidande nämns fiskare, fisk- och skaldjursodlare, hotell- och restauranginnehavare, andra affärsidkare vid turiststränder samt kraftverk och andra inrättningar som är beroende av vattenintag (punkterna [a] [i]—[m]). Skadelidande som kräver ersättning endast för förseningar och driftsstömingar utan att vara eko­ nomiskt beroende av miljön skall normalt inte få ersättning. Detsamma gäller myndigheternas krav på uteblivna skatteinkomster och andra dy­ lika avgifter (punkterna [b] [i]—[ii]).s. 142

162.Att på nämnt sätt generellt utesluta skadelidande som kräver ersätt­ ning för förseningar och driftsstömingar synes diskutabelt. Jag tänker främst på farjeoperatörer, redare, tidsbefraktare etc., som kan drabbas av ekonomiska förluster till följd av att deras fartyg förhindras anlöpa eller lämna hamnar på grund av att myndigheterna stängt trafikområdet. Ur principell synvinkel borde dessa ha samma rätt till ersättning som t.ex. hotell- och restauranginnehavare som förlorar pengar på grund av att kunderna uteblir.s. 142

163.Som ovan sades, bygger CMI:s riktlinjer i allt väsentligt på den praxis som IOPC-fonden utvecklat för ersättning av ren förmögenhetsskada.s. 142

164.79 Dessa kriterier framhävs även i Reg.prop. 1995:26 s. 13.s. 142

165.Ysrsättningsg ill skada143 Ur fondens Claims Manual (2002) framgår att också lOPC-fonden krä­ ver ett tillräckligt nära samband mellan den ekonomiska förlusten och föroreningen:s. 143

166.”To qualify for compensation for pure economic loss, there must be as. 143

167.reasonable degree of proximity between the contamination and the loss ors. 143

168.damage sustained by the claimant. A claim is not admissible for the soles. 143

169.reason that the loss or damage would not have occurred had the oil spill nots. 143

170.happened. When considering whether the criterion of reasonable proximitys. 143

171.is fulfilled, the following elements are taken into account:s. 143

172.— the geographic proximity between the claimant’s activity and the conta­s. 143

173.minations. 143

174.— the degree to which a claimant was economically dependent on ans. 143

175.affected resources. 143

176.— the extent to which a claimant had alternative sources of supply or busi­s. 143

177.ness opportunitiess. 143

178.— the extent to which a claimant’s business formed an integral part of thes. 143

179.economic activity within the area affected by the spill.”80 Det är givetvis angeläget att principer och riktlinjer har utvecklats på det internationella planet. En annan sak är sedan huruvida domstolarna tillämpar dem i sin praxis. Det är ju inte sagt att CMI-riktlinjema (vilka utarbetats av en privaträttslig organisation) nämns i lagförarbetena i andra länder, för att inte tala om att lagförarbeten har mycket varierande status som ”rättskälla” i olika länder. Detsamma gäller den praxis som lOPC-fonden utvecklat.81s. 143

180.80 IOPC Fund Claims Manual s. 24. Se även Jacobsson 2001 s. 8, som betonar be­ hovet av flexibilitet: ”Whilst criteria for the admissibility of claims have been adopted, a certain flexibility is nevertheless allowed, enabling the Funds to take into account new situations and new types of claims. Generelly, the Funds follow a pragmatic approach, so as to facilitate out-of-court settlements.”s. 143

181.81 Jag har i annat sammanhang något berört frågan om betydelsen av IOPCfondens ställningstaganden (av fondens generalförsamling och verkställande kommitté) vid tolkningen av konventionsbaserad lagstiftning. Härvid efterlyste jag bättre ”växel­ verkan” mellan fonden och nationell praxis i syfte att uppnå större internationell enhet­ lighet. Se närmare Wetterstein 1996 s. 42 f. Inte heller ger Brans 2001 s. 340 ff. IOPCfondens resolutioner bindande verkan. Följande uttalande av Lord Cullen i avgörandet Landcatch v. IOPC, (1999) 2 Lloyd’s Rep. 316 (refererat nedan i avsnitt 4.4.3.4), är ocksås. 143

182.144Kapitel 4s. 144

183.Det kan noteras att i Claims Manual anförs uttryckligen: ”This Manuals. 144

184.should not be seen as an interpretation of the 1992 Civil Liability Conven­s. 144

185.tion and the 1992 Fund Convention. The admissibility of claims for com­s. 144

186.pensation is governed by the texts of the Conventions.”82 83s. 144

187.Även om detaljerade regler kan befrämja strävandena till rättsenhet,s. 144

188.synes man dock i viss mån kunna ifrågasätta ändamålsenligheten och ut­s. 144

189.formningen av föreliggande riktlinjer. Momentet om ”geographic proxi­s. 144

190.mity” mellan den skadelidandes aktivitet och föroreningen är endast tills. 144

191.begränsad hjälp. Principiellt borde alla hotell, restauranger, butiker etc.s. 144

192.behandlas lika oberoende av deras läge,3 för om föroreningen av vattens. 144

193.intressant: ”The answer to the main issue under discussion depends on the interpreta­s. 144

194.tion of s. 1 of the 1971 Act I do not consider that it is proper or appropriate to treat thes. 144

195.criteria and decisions of the Fund as an aid to the construction of the legislation. It iss. 144

196.conceded that they have no binding effect on the Fund and that they were not to bes. 144

197.treated as authorities so far as this Court is concerned. They do not have the status ofs. 144

198.an international agreement for the interpretation of a Convention. They are no mores. 144

199.than indications of the Fund’s response to certain types of claims. Whether or not thes. 144

200.criteria or decisions were well-founded on an interpretation of the Convention is as. 144

201.matter that is neither here nor there so far as the present case is concerned. The Funds. 144

202.rejected the claim by Landcatch with which the present actions are concerned. Its. 144

203.appears to me to be an entirely improper exercise to divert the Court from seeking as. 144

204.proper statutory interpretation by submitting that assistance can be gained by conside­s. 144

205.ring whether rejection of Landcatch's claim was inconsistent with the criteria adopteds. 144

206.by a party7.” (s. 327) Jfr dock de la Rue & Anderson 1998 s. 387 ff., vilka synes fästas. 144

207.avsevärd ”prejudicerande” verkan vid IOPC-fondens ställningstaganden. Det kan ocksås. 144

208.tilläggas att IOPC-fonden i maj 2003 antagit en resolution (Resolution No. 8) enligts. 144

209.vilken nationella domstolar i konventionsstaterna borde beakta ställningstaganden avs. 144

210.fondens beslutande organ vid tolkningen och tillämpningen av konventionerna. Ses. 144

211.IOPC Fund doc. 92FUND/EXC.22/14 s. 10.s. 144

212.82 IOPC Fund Claims Manual s. 4.s. 144

213.83 Möjligt är att kriteriet ”geographic proximity7” främst får relevans i fråga oms. 144

214.skadelidande från annan ort än föroreningsorten; jfr Sandvik 2002 s. 255 ff. Detta syness. 144

215.även ha varit IOPC-fondens ställningstagande; se de la Rue & Anderson s. 487 f. Enligts. 144

216.min mening kan man dock fortsättningvis ifrågasätta en sådan distinktion baserad pås. 144

217.geografiska kriterier. Jfr Lord Cullen i Landcath v. IOPC, (1999) 2 Lloyd’s Rep. 316s. 144

218.(refererat nedan i avsnitt 4.4.3.4): ”1 have more difficulty in applying the other restrictions. 144

219.which was maintained by the Fund, namely by reference to the location of the persons. 144

220.suffering the loss. It is difficult, in my view, to justify7 a distinction between claims mades. 144

221.by sea fishermen according to the geographical location of their home ports.” (s. 329)s. 144

222.Ursättningsgill skada145 och stränder förorsakat nedgång i turistaktiviteten på orten har den tro­ ligen drabbat alla. Beträffande butiker kunde det möjligen vara befogat att skilja mellan butiker som väsentligen besöks av turister och andra bu­ tiker, t.ex. sådana som säljer kapitalvaror. Dessutom bör noteras att tu­ rismen i allmänhet påverkas av ett flertal övriga faktorer, t.ex. ekonomis­ ka konjunkturer och väderleken, och att den årliga turisttillströmningen till en bestämd ort varierar på grund av faktorer som är svåra att be­ döma.s. 145

223.Kriterierna på hur beroende den skadelidande ekonomiskt är av det förorenade området samt i vilken omfattning den skadelidandes näring utgör en väsentlig del av sådana ekonomiska funktioner på det ifråga­ varande området som har drabbats av föroreningen är också svårhanter­ liga. Hur skall beroendet fastställas? Vad är väsentlig del av ekonomiska funktioner på det drabbade området? Också här borde principiellt alla skadelidande behandlas lika. Följaktligen synes nämnda moment — fast­ än de inte är irrelevanta — erbjuda endast begränsad hjälp vid sökandet efter användbara avgränsningsrekvisit.s. 145

224.Riktlinjerna nämner också förutsebarhetssynpunkter. Principer om adekvans, förutsebarhet etc. har tillämpats av domstolar i olika länder. Ersättningskrav kan avskäras på grund av att förlusterna framstår som svårförutsebara och föga typiska följder av det skadeorsakande förfaran­ det. Med hjälp av sådana principer är det möjligt att påverka effekterna av ett ersättningssystem.84 Utgångspunkten att all liden skada skall er­ sättas kan härigenom komma att begränsas. Adekvanssynpunkter berörs närmare nedan i kap. 5.s. 145

225.Ur ett internationellt perspektiv kan dock konstateras att en över­ Vid handläggningen av krav till följd av Erika-olyckan synes IOPC-fondens verk­ ställande kommitté likväl i första hand ha fäst vikt vid kausalitetssynpunkter: ”The Executive Committee decided that claims by businesses located at some distance from the coast should be assessed on a case-by-case basis in order to establish whether there was a link of causation between the alleged loss or damage and the contamination in accordance with the Fund’s normal practice.” Se IOPC Fund Annual Report 2002 s. 99 f.s. 145

226.84 Jfr Honoré 1983 s. 7-105: ”But though forensically the vaguest formula may often be the best, from the standpoint of legal science it is important to recognize that just as there are several different grounds for imposing a duty to compensate, so there are several different grounds for limiting compensation.”s. 145

227.146Kapitel 4 gripande teori saknas och att nämnda principer varierar betydligt mellan olika länder.85 Och enär avgörandena är beroende av de särskilda omständigheterna in casu^ är principernas betydelse som ”kontrollmeka­ nism” i detta sammanhang liten. T.ex. förutsebarhetskriteriet och reso­ nemang om ”verksamhetens typiska skaderisk” är tämligen svårtillämpbara vid oljeolyckor.86 4.43.4 En avgränsningsrekommendation Som sades, är syftet med CMI:s riktlinjer (och IOPC-fondens praxis) att befrämja internationellt enhetlig ersättningspraxis i fråga om rena förmögenhetsskador. Med hänsyn till ovan nämnda osäkerhetsfaktorer har jag rekommenderat som en utgångspunkt att ersättning inte ges till såda­ na skadelidande som stått i kontraktuellt förhållande till den som direkt lidit skada genom oljeförorening. Ekonomiska förluster till följd av kontraktuella förbindelser kan vara mycket varierande. Som exempel på så­ dana indirekta skadelidande kan nämnas fiskaffärer som inte får leveranss. 146

228.från fiskarna, varuleverantörer till hotell och restauranger vilkas förtjäns­ ter minskar samt företag som blir utan elektricitet på grund av att ett kraftverk inte får behövligt avkylningsvatten.87s. 146

229.85 Se t.ex. översikten av Honoré 1983 s. 7-45.s. 146

230.86 Se närmare Wetterstein 1996 s. 45. Jfr även Barber Lines A/ S v. Ml V Donau Mani, 764 F.2d 50 (1985): ”[...] oil spill foreseeably harms not only ships, docks, piers, beaches, wildlife, and the like, that are covered with oil, but also harms blockaded ships, marina merchants, suppliers of those firms, the employees of marina businesses ands. 146

231.suppliers, the supplier’s suppliers, and so forth” (s. 54). Följaktligen fungerar ovan nämnda kriterier dåligt som avgränsningsrekvisit.s. 146

232.87 Ett ställningstagande i denna riktning synes kunna utläsas även ur Reg.prop.s. 146

233.1995:26 s. 13: ”1 utgångspunkt skulle däremot sådana personer som endast indirekt har lidit förmögenhetsskada, t.ex. till följd av att produktionen på något annat ställe än oljeskadeområdet fördröjs på grund av att råvaror inte fås från oljeskadeområdet, inte omfattas av ersättningen. Inte heller uteblivna skatteinkomster för staten och kom­ munerna är ersättningsgilla.” Det kan dock noteras att IOPC-fonden i Braer-fallet betalade ersättning till fiskförädlare (”fish processors”) som förlorat fiskleveranser på grund av nedgången i laxbeståndet och upprättandet av en ”exclusion zone”. Fastän deras ekonomiska förluster hade orsakats av föroreningen endast indirekt, fick de ersätt­ ning ”because it was felt that the harm to the fish processors was a foreseeable conse­ quence of the oil spill and should be considered as damage caused by contamination”.s. 146

234.'Ersättningsgill skada147s. 147

235.Flera argument kan anföras till stöd för en sådan utgångspunkt. Skadeståndsrätten i flera länder förhåller sig restriktivt till indirekta skadeli­ dande (jfr det som sades ovan i avsnitt 4.4.1 om s.k. tredjemansskador). Genom en sådan avgränsning uppfylls även den internationellt uttalade förutsättningen att förlusten bör vara en direkt följd av oljeföroreningen. På grund av svårigheterna att ge innehåll åt begreppet ”direkt” ströks emellertid formuleringen ur konventionstexten.s. 147

236.I CMI:s diskussionspapper C.M.I. Colloquium on Environmental Damages. 147

237.Assessment, Discussion Paper, 1992 uttalas (s. 12): ”They [formuleringens. 147

238.’other than loss of profit from such impairment’] should not however bes. 147

239.interpreted as meaning that all such claims are automatically recoverable,s. 147

240.however remote they may be. In particular, no significance should bes. 147

241.attached to the fact that the definition does not expressly require the loss tos. 147

242.be a direct result of the impairment, this formula being dropped from thes. 147

243.final text agreed at the I.M.O. Diplomatic Conference in 1984: this was nots. 147

244.because delegates wished to widen the definition, but because it was clears. 147

245.that these words would probably have a different significance in differents. 147

246.legal systems.”88 Se Brans 1995 s. 64 ff. Också i andra fall har IOPC-fonden beviljat ersättning åt skad­ elidande som varit i kontraktuellt förhållande till den primärt skadelidande, t.ex. fisk­ handlare, försäljningsagenter, försäljare av fiskeutrustning etc. Men sådana ersättnings­ krav har även avslagits och det är svårt att finna en konsekvent linje. Se översikten av de la Rue & Anderson 1998 s. 478 ff. IOPC-fonden synes ha tillämpat kravet på ”reasonable proximity” i stor utsträckning på basen av in ^//-överväganden. Å andra sidan kan noteras att IOPC-fondens Claims Manual innehåller följande text: ”As regards the tourism sector, the 1992 Fund makes a distinction between (a) claimants who sell goods or services directly to tourists and whose businesses are directly affected by a reduction in visitors to the area affected by an oil spill, and (b) those who provide goods or services to other businesses in the tourist industry, but not directly to tourists. The 1992 Fund considers that in this second category there is generally not a sufficient degree of proximity between the contamination and the losses allegedly suffered by claimants. Claims of this type will therefore normally not be admissible in principle.” (s. 24 f.) Derma skrivning synes sålunda göra en distinktion liknande den jag ovan förfäktat. Jfr även Jacobsson 1999 s. 230 f.s. 147

247.88 Det är av intresse att jämföra formuleringen i 1999 års protokoll till Basel­ konventionen av år 1989: ” ’Damage’ means: Loss of income directly [min kurs.] deriving from an economic interest in any use of the environment, incurred as a result of impair­ ment of the environment, taking into account savings and costs.” (art. 2 [c] [iii]) 148Kapitel 4 Vidare bör noteras att avtalsklausuler och försäkringsaspekter är rele­ vanta i avtalsrättsliga ersättningsfrågor. Det är förhållandevis kostbart att nyttja skadeståndsansvaret till att ersätta skadelidanden vid olyckor. De som lider skada indirekt kunde ofta erhålla billigare skydd genom alter­ nativa medel, t.ex. direkt försäkring.89s. 147

248.Det kan vara av intresse i detta sammanhang att jämföra följande avgöran­s. 148

249.den av skotska domstolar (Outer House of the Court of Session90 och In­s. 148

250.ner House of the Court of Session91 i Edinburgh):s. 148

251.Landcatch Ltd uppfödde laxyngel på Skottlands västkust, ca 500 kilo­s. 148

252.meter från Praen oljeutsläpp utanför Shetland år 1993. Omkring 65 % avs. 148

253.företagets försäljning gick till fiskodlingar i Shetland, där tillräcklig mängds. 148

254.yngel inte kunde produceras till följd av otillräcklig tillgång till färskvatten.s. 148

255.Av den på Shetland uppfödda och skördade laxen härstammade 25-30 %s. 148

256.från yngel levererade av Landcatch Ltd. Företaget krävde ersättning förs. 148

257.ekonomiska förluster i enlighet med 1969 års oljeansvarighetskonventions. 148

258.och fondkonventionen av år 1971, enär oljeolyckan hade stört den normalas. 148

259.uppfödningen av laxyngel på Shetland och den allmänna misstron tills. 148

260.laxuppfödingsindustrin på Shetland månaderna efter olyckan hade lett tills. 148

261.minskad försäljning och nedsatta priser.s. 148

262.Outer House förkastade ersättningskraven. Lord Gül anförde bl.a.: ”1s. 148

263.conclude therefore that while the fact that these are claims for economics. 148

264.loss is not sufficient per se to exclude them, the statutory liabilities on whichs. 148

265.they are founded are not indeterminate in extent. In the context of theses. 148

266.sections the liability for pure economic loss can be satisfactorily interpreteds. 148

267.to mean a liability for such loss where it is directly caused by the contamina­s. 148

268.tion in accordance with established principles of law. It is therefore for thes. 148

269.pursuers to aver and prove that the necessary proximity exists between thes. 148

270.parties in order to bring themselves within the category of cases in whichs. 148

271.such losses are recoverable, (s. 568) [...] In my opinion, the pursuers’ plea­s. 148

272.dings fail to establish the requirements for a relevant claim for economics. 148

273.loss. [...] When one examines the primary facts averred by the pursuers, its. 148

274.is plain that the pursuers were no more than potential trade suppliers tos. 148

275.salmon farmers carrying on business in the area of the contamination. Thes. 148

276.pursuers had incurred certain costs of production in the expectation ofs. 148

277.89 Se Wetterstein 1996 s. 47. Jfr även Schoenbaum 1994 s. 285.s. 148

278.90 Landcatch Ud v. I0PCF, (1998) 2 Lloyd’s Rep. 552.s. 148

279.91 Landcatch v. I0PC, (1999) 2 Lloyd’s Rep. 316.s. 148

280.E^rsättningsgill skada149s. 149

281.entering into contracts of sale with producers in Shetland. [...] Since the laws. 149

282.excludes a claim for economic loss where the claimant had only contractual rights ins. 149

283.relation to the property damaged [min kurs.], these facts simply remove thes. 149

284.pursuers by one further step from the ambit of the respective liabilities ofs. 149

285.the defenders in these actions. The pursuers have suffered nothing mores. 149

286.than relational economic loss.” (s. 570)s. 149

287.Inner House förkastade Landcatch Ltd:s besvär med bl.a. följandes. 149

288.motiveringar: ”The whole corpus of cases cited to us from different fieldss. 149

289.in which the common law or the legislature have conferred rights to com­s. 149

290.pensation, reparation or damages for loss demonstrates, in my view, thats. 149

291.the test of remoteness is too well established to be excluded except by ex­s. 149

292.press and unambiguous enactment. That test would exclude a claim such ass. 149

293.is now advanced by Landcatch on the ground that it was indirect, relationals. 149

294.pure economic loss which is too remote from the causal factor whichs. 149

295.makes the causer liable. [...] It would not be difficult to employ words tos. 149

296.make it clear that under s. 1 the damage giving rise to a statutory claims. 149

297.would be any loss or damage resulting directly or indirectly from thes. 149

298.contamination; notwithstanding any rule of law restricting claims on thes. 149

299.ground of remoteness. No such provision appears. I can find nothing ins. 149

300.the words used to signify any intention on the part of the legislature tos. 149

301.sweep aside the widely applicable principles applicable to the ascertainments. 149

302.of the types of loss and damage in respect of which the Courts will recog­s. 149

303.nize claims. That is, in my opinion, fatal to Landcatch’s principal conten­s. 149

304.tion.” (s. 335)92s. 149

305.De skotska avgörandena gällde rättsläget före Merchant Shipping Acts. 149

306.1995 (Chapter III of Part VI), som implementerade 1992 års oljeansvarig-s. 149

307.hetskonvention i engelsk rätt.93 Men i ett senare avgjort engelskt avgörandes. 149

308.har Queens Bench Division (Admiralty Court) intagit en liknande stånd­s. 149

309.punkt i avgränsningsfrågan:94 Till följd av Sea Empress grundstötning utanförs. 149

310.92 Även Reid 2002 s. 267 synes betona relevansen av ”ordinary common law principles of remoteness” i sin kommentar. Avgörandena kommenteras också av bl.a. Gauci 1998 s. 285 ff. och idem 2000 s. 356 ff.s. 149

311.93 Beträffande lagändringarna, se Hamilton & Little 1996 s. 287 ff. Enligt Rogers 2002 s. 155 not 53 och s. 574 not 10 synes före denna lagstiftning även fiskamas rätt till ersättning för ren förmögenhetsskada ha varit tämligen begränsad enligt ”common law”.s. 149

312.94 The Sea Empress, (2003) 1 Lloyd’s Rep. 123. Det kan noteras att de engelska och skotska materiella rättsreglerna är till denna del överensstämmande. Se kommentaren av Girvin 2003 s. 98 f. 150Kapitel 4s. 149

313.Milford Haven i februari 1996, varvid ca 72 000 ton råolja läckte ut i havet,s. 150

314.framställde ett i Devon verksamt fiskförädlingsföretag ersättningskrav mots. 150

315.fartygsägaren. Företaget sålde valthomssnäckor till Korea på basen av etts. 150

316.långtidskontrakt. Snäckorna levererades av fiskare verksamma i Milfords. 150

317.Haven-området. Till följd av att den engelska regeringen utlyste ett sex må­s. 150

318.naders fiskeförbud uteblev de sistnämnda leveranserna och företaget kräv­s. 150

319.de ersättning för uteblivna försäljningsinkomster. Den engelska domstolens. 150

320.förkastade kravet bl.a. med hänvisning till det skotska Kandcatch-i^eX.^ Den ovan nämnda avgränsningen av rätten till ersättning för ren förmögenhetsskada skulle endast vara en utgångspunkt. Variationen av uppkommande fall och särskilda omständigheter kräver en nyansering (jfr det som ovan i avsnitt 4.4.1 sades om behovet att ”mjuka upp” re­ geln om att tredjemansskador inte ersätts). Undantag bör kanske göras, t.ex. i fråga om anställda hos direkt skadelidande såsom fiskare, hotell­ ägare, restauratörer etc/6 Rättspolitiska och sociala hänsyn kan tala för att arbetstagare som blivit arbetslösa på grund av oljeförorening skall fås. 150

321.95 D. Steel J. ansåg även att ”[w]hilst the fishermen had a direct economic interest in the waters that had been contaminated, that was in stark contrast with the position of a trader who had an economic interest arising out of contracts with those fishermen [...] Tilbury’s claim in the present case was equally secondary, derivative, relational and/or indirect. That lack of proximity rendered the claim too remote. That might be no more than a matter of first impression or even common sense. But otherwise, the owners and the Fund were exposed to an indeterminate number of claimants along an infinite chain.” (2003) 1 Lloyd’s Rep. 123, s. 128 f. Avgörandet ändrades inte i Court of Appeal, (2003) 1 Lloyd’s Rep. 327. Lord Justice Mance anförde bl.a.: ”The appellant’s resulting loss arises from its inability to cam out processing and packing and deliveries of processed and packed whelks at points far away from the contaminated areas. I con­ sider that this is a form of secondary economic loss, which is outside the intended scope of a statute which is closely focused on physical contamination and its consequences.” (s. 336)s. 150

322.96 Till följd av Aegean Sea- och B/w-olyckorna framställde anställda vid fiskförädlingsinrättningar och skaldjursodlingar som blivit satta på deltidsarbete eller uppsagda krav på ersättrning för utebliven inkomst. Se IOPC Fund doc. FUND/WGR. 7/3 s. s. 11. Emellertid har sådana krav i allmänhet inte godkänts av IOPC-fondens verkstäl­ lande kommitté. Förlusterna har inte ansetts orsakade genom ”contamination”. Se t.ex. Brans 1995 s. 65. Men å andra sidan har IOPC-fondens generalförsamling 1994 ansett ”that it would be inappropriate to take any decision on the issue, but that the Fund should adopt a cautious approach in respect of such claims”. Se de la Rue & Anderson 1998 s. 499 f.s. 150

323.Rdrsättningsgill skada151 ersättning. I situationer där arbetsgivaren bEr tvungen att betala lön åt anställda under driftsavbrott inkluderar han sådana kostnader i sitt krav mot förorenaren.97 FöljaktHgen kunde man argumentera att även de anställda ges rätt till ersättning då de Eder ekonomiska förluster till följd av avbrott.98 99s. 151

324.MöjEgen skulle skrivningen ”loss of profit” i konventionstexten behöva etts. 151

325.förtydligande tillägg. T.ex. Little menar att det i OPA 1990 använda uttryck­s. 151

326.et ”loss of earning capacity” till denna del skulle göra konventionstextens. 151

327.tydEgare." I detta sammanhang kan också återanknytas till diskussionen tidigare (ovan i avsnitt 4.3) om behovet att i viss mån lösgöra rätten tiE ersätt­ ning från sakrättsEga bedömningar, dvs. att ersättning bör kunna ut­ dömas även i (andra) faE, då ett rimEgt nära samband förelegat meUan den skadeEdande och den skadade egendomen. I kontraktueEa förhål­ landen kan ett så nära samband föreligga meEan den primärt skadeEdande och den som indirekt Eder ekonomiska förluster att en skadeståndsrätt för den sistnämnde gentemot förorenaren framstår som befogad.100s. 151

328.Vad sedan ankommer ersättning tiE direkta skadeEdande kan, som sades, viss vägledning fås av de (dock obestämda och svårhanterEga) riktlinjerna som CMI (och IOPC-fonden) uppstäEt. Klart synes vara att skadeEdande ”i främsta linjen”, dvs. närmast oljeföroreningen, skaE få ersättning för ren förmögenhetsskada. IOPC-fonden har ansett att sådana personer som är ekonomiskt direkt beroende av miljön vid dets. 151

329.97 Sådana krav framställdes till följd av bl.a. Braer-olyckan. En del av kraven god­ kändes av IOPC-fonden. Se närmare de la Rue & Anderson 1998 s. 498 f.s. 151

330.98 Jfr härtill Hollo & Vihervuori 1995 s. 175, vilka nekar ersättning till arbetstagare när miljöskada lett till partiellt eller totalt driftsstopp. Å andra sidan bör noteras att den norska forurensningsloven uttryckligen ger arbetstagare rätt att kräva ersättning av förorenaren vid avbrott i arbetsgivarens verksamhet. Se härom Ot prp nr 33 (1988—89) s. 57 ff. Här kan också tilläggas att fastän ovan behandlas miljöskador, särskilt olje­ skador, kunde arbetstagarnas rätt till ersättningskrav då företag orsakas driftsavbrott diskuteras även mera generellt.s. 151

331.99 Little 1998 s. 564.s. 151

332.100 Jfr avgörandena R/ 1955 s. 872 (Norges Hoyesterett) och U/R 1960 x 932 (Soog Handelsretten) ovan i avsnitt 4.3. 152Kapitel 4 förorenade vatten- eller strandområdet i princip kan få ersättning. Här kan man urskilja mellan fiske-, hamn- och turismrelaterade aktiviteter. Bland de förstnämnda kan nämnas fiskare (både då fiskerätten utövas som ”särrättighet” och då den bygger på allemansrättslig grund, frågan berörs närmare nedan i avsnitt 4.4.4), fiskodlare (skada som dessa lidit har stundom ansetts som sakskada, dvs. skada på fiskbeståndet101) och skaldjursodlare.102 1 100F34ör färjeoperatörer, redare, tidsbefraktare etc. kan ekonomisk förlust uppkomma därav att fartyg förhindras att anlöpa eller lämna hamn på grund av oljeförorening (myndigheterna har t.ex. stängt hamnen). 3 Skadelidande inom turismsektom är bl.a. hotelloch restaurangägare, operatörer av ”beach facilities” och butiksinnehavare.s. 151

333.Men ju längre bort man kommer från oljeföroreningen, både geo­ grafiskt och i fråga om ekonomiskt beroende, desto svårare blir avgränsningen. Som ovan sades, är CMI:s riktlinjer svårhanterliga och den prin­ cipiella utgångspunkten borde vara att alla dessa skadelidande behandlas lika. Man bör nämligen också notera den skadelidandes bevisbörda i dessa sammanhang. Han bör för det första visa adekvat orsakssambands. 152

334.101 Beträffande sådan sakskada, se de la Rue & Anderson 1998 s. 434, 472, 498.s. 152

335.102 Se IOPC Fund doc. FUND/WGR. 7/3 s. 6 ff.s. 152

336.103 Ersättning har beviljats i sådana fall, se Jacobsson 1999 s. 231. En allmänn nedgång inom bl.a. turismen kan givetvis även drabba sjöfarten. I avgörandet P & O Scottish Femes Ltd v. Braer Corporation, (1999) 2 LLoyd’s Rep. 535 (Outer House of the Court of Session i Edinburgh), nekades ett färjebolag som upprätthöll linje mellan Shet­ land och fastlandet ersättning för ekonomisk förlust till följd av Br^r-olyckan. Lord Gill uttalade om de anförda kraven bl.a.: ”[...] I consider that there is nothing in their aver­ ments that could create the necessary relationship of proximity. [...] Moreover, on the pursuers’ own averments, these losses were not the direct consequence of the escape of oil. They were no more than an indirect consequence of adverse publicity affecting the image of Shetland as a source of fish and fish products and as a holiday destination. The adverse publicity was in turn a consequence of the contamination of other parties’ property. It is obvious that many of those who failed to enter into contracts with the pursuers, for example fern,7 passengers, had themselves suffered no damage from contamination by oil.” (s. 540) Se även kommentaren av Gauci 2000 s. 361.s. 152

337.104 Krav på ersättning av inkomstförlust till följd av nedgång i turismen framställdes bl.a. vid Fanio-, Haven-, Aegean Sea-, Braer- och Sea Empress-olyckoma.. Se IOPC Fund doc. FUND/WGR. 7/3 s. 12 f., IOPC Fund Annual Report 1994 s. 46 ff. och de la Rue & Anderson 1998 s. 486 ff.s. 152

338.Drsättningsgill skada153 mellan oljeföroreningen och den uppkomna skadan,105 vilket inte alltid är en lätt uppgift.106 Vidare åligger det honom att förete bevisning om den ekonomiska förlustens storlek. De krävda beloppen måste verifieras med hjälp av tillräcklig dokumentation.107 De skadelidandes oförmåga att uppfylla detta krav har lett till att ersättningsbeloppet har förkastats av IOPC-fonden.s. 153

339.Följaktligen synes man kunna konstatera att den skadelidandes bevis­ svårigheter i allmänhet ökar ju större avståndet (geografiskt och ekono­ miskt) mellan hans verksamhet och oljeföroreningen blir. Samtidigt minskar den praktiska betydelsen av CMI:s och IOPC-fondens riktlinjer och rekommendationer.s. 153

340.I USA har Robins Dry Dock-rcgy\n effektivit avskurit krav på ersättning förs. 153

341.ren förmögenhetsskada.108 Endast yrkesfiskare (”commercial fishermen”)s. 153

342.105 Den ekonomiska förlusten bör ha ”orsakats av förorening genom olja från ett fartyg”. Inom fiske- och skaldjursnäringarna kan ”the complexities of biological systems and business interactions” göra det svårt att identifiera verkningarna av ett oljeutsläpp. Se IOPC FUND/WGR.7/9/2 s. 9.s. 153

343.106 Också Tulokas (1978 s. 185) påtalar de svårigheter som uppkommer därav att skadorna i första hand drabbar havsmiljön och därigenom sedan olika skadelidanden. Som nedan i kap. 5 kommer att framgå har emellertid MiljöskadeL till denna del något underlättat (åtminstone normativt) den skadelidandes bevisbörda.s. 153

344.107 Jfr ovan not 62. I IOPC-fondens Claims Manual anförs att ”[c]laimants should substantiate their loss with appropriate documents or other evidence. Claims for conse­ quential loss and pure economic loss should include the following information: — Nature of loss, including proof that the alleged loss resulted from the contamination, — Compara­ tive figures for earnings in previous periods and during the period when economic loss was suffered, for example in the form of audited accounts or tax returns, — Comparison with similar areas outside the area affected by the oil spill, — Method of assessment of loss, — Saved overheads.” (s. 27)s. 153

345.108 I avgörandet Robins Dry Dock & Repair Co. v. Flint, 275 US 303 (1927), ansågs innehavarna av en torrdocka inte ersättningsskyldiga gentemot tidsbefraktare vilka lidit ekonomisk förlust till följd av att fartyget skadats under dockning som beställts av far­ tygets ägare. Holmes J. gjorde ett ofta citerat uttalande: ”[...] no authority need be cited to show that, as a general rule, at least, a tort to the person or property of one man does not make the tortfeasor liable to another merely because the injured person was under a contract with that other, unknown to the doer of the wrong.” Robins Dy DocC-regeln har följts i ett flertal senare avgöranden, se Owen 1987 s. 157 ff., Wetterstein 1997a s. 34 f, Tankersley 2000 s. 371 ff., Snyder 1997 s. 961 ff. och de la Rue & Anderson 1998 s. 445 ff. Se även Adders Inti v. U.S., 1995 AMC 1660, Corpus Christi v. Zapata, 1996s. 153

346.154Kapitel 4s. 154

347.som lidit ekonomiska förluster utan att samtidigt lida sakskada har givits rätts. 154

348.till ersättning.109 Men nämnda regel har också kritiserats110 och ”bredare”s. 154

349.ersättningsbestämmelser har införts i nyare federal miljörättslig lagstift­s. 154

350.ning.111 T.ex. formuleringen av ”damages-bestämmelsen” i OPA synes ges. 154

351.vid handen att även personer med en avlägsnare anknytning till oljeförore-s. 154

352.ningen än yrkesfiskarna, t.ex. hotell- och restauranginnehavare, har rätt tills. 154

353.ersättning.112 En sådan rätt har också ”subsistence users of natural re­ AMC 543, Nautilus Mar . v. Niemela, 1997 AMC 1597, A.M. Diamond v. Gulf Coast, 1998 AMC 221, Clearsky Sh., Um. Procs., 1998 AMC 324, 802, 1975, 1999 AMC 531, Amer. River v. Kavo Uliakra, 2000 AMC 965, Moran Enterp., Um. Procs., 2000 AMC 648.s. 154

354.109 Se t.ex. Union Oil Company v. Oppen, 501 F.2d 558 (1974), State ofL a. Ex Rei. Gaste v. M/V Pestbank, 752 F.2d 1019 (1985), Golnoy Barge v. Shinoussa, 1994 AMC 1378, Exxon Valdes^ NO. 187, 1995 AMC 1420 och Yarmouth v. Scully, 1998 AMC 825. Se även Kinnane 1994 s. 86 ff. och Kiern 1997 s. 698 ff. Som skäl för undantaget beträf­ fande yrkesfiskarna anför Schoenbaum 1994 s. 289 att ”[t]his exception is justified be­ cause of their ’particular and special nature’ and the fact their losses are especially fore­ seeable and a direct consequence of a casualty such as an oil spill”. Noteras kan även att i avgörandet U.S. v. Great Lakes Dredge & Dock Company, 259 F.3d 1300, utgjorde Rabins Dy Dock-re^eM inte hinder för att den federala regeringen gavs rätt att kräva ersättning för skadade ”seagrass resources”, trots att naturresurserna tillhörde delstaten Florida. Rätten till talan grundade sig på National Marine Sanctuaries Act, 1972 (16 USCS §§s. 154

355.1431-1445).s. 154

356.110 Se Wetterstein 1997a s. 35 och Chao 1996 s. 311. Se även Todd Stanley 1995 s. 312 ff.s. 154

357.111 Ersättning för ekonomiska förluster kan dock utdömas på basen av delstaternas lagstiftning eller common law. Huruvida Rabins Dy Dock-r&gyU. härvid i en konflikt­ situation har företräde synes vara oklart. Se t.ex. Schoenbaum 1994 s. 290.s. 154

358.112 Se 33 USC § 2702 (b)(2)(C—F). Se närmare Wetterstein 1992 s. 88 f. I avgörandet Sekco Energy, Inc. v. M/ V Margaret Chouest, 820 F.Supp. 1008, ansåg domstolen att käran­ den kunde kräva ersättning för förlorad inkomst i enlighet med OPA § 2702 (b)(2)(E). I fallet krävde en plattformägare ersättning för ekonomisk förlust till följd av driftsstopp sedan en seismisk kabel bogserad av svaranden träffat plattformens ben och sprungit läck med oljeförorening som följd. Driftsstoppet föranleddes av undersökningen till följd av olyckan. Och i avgörandet In Re Ballard Shipping Company, Etc, 1994 AMC 2705, anförde First Circuit bl.a.: ”[...] Congress has recently enacted the Oil Pollution Act, 33 U.S.C. §2701 et seq., which almost certainly provides for recovery of purely economic damages in oil spill cases [...] The new federal statute does not apply retroactively to govern the present case. [...] But we think that the statute is compelling evidence that Congress does not view either expansion of liability to cover purely economic losses or enactment of comparable state oil pollution regimes as an excessive burden on mari­ time commerce. Given the Congress’ superior ability7 to weigh the very7 practical consi­s. 154

359.Drsättningsgill skada155s. 155

360.sources”.113 Även CERCLA innehåller ett stadgande som synes åsidosättas. 155

361.Robins Dry Do^é-regeln.114 I avsaknad av riktgivande rättspraxis är docks. 155

362.rättsläget oklart.115 4.4.4 MiljöskadeL, Som redan avsnittet ovan om oljeskadorna visar, har frågan om ersätt­ ning av ren förmögenhetsskada fått ökad betydelse i miljörättsliga sam­ manhang. Så även enligt MiljöskadeL. I lagens 5 § 1 mom. stadgas:s. 155

363.”En ekonomisk skada som inte står i samband med en person- eller sak­s. 155

364.skada skall ersättas, om skadan inte är ringa. Skador som har orsakats ge­s. 155

365.nom brott skall dock alltid ersättas.” MiljöskadeL har sålunda utvidgat rätten till ersättning för ren förmögen­ hetsskada i förhållande till regleringen enligt SkadeståndsL 5 kap. 1 § (ovan avsnitt 4.4.2).116 Enär det ansvar som MiljöskadeL bygger på är derations relating to such a judgment, we give Congress’ conclusion substantial weight. For this purpose, the non-retroactivity of the statute is irrelevant.” (s. 2717 f.) Se även kommentaren av Womer 1997 s. 435 ff., Kiem 2000 s. 531 f. och idem 1994 s. 498. Jfr också de la Rue & Anderson 1998 s. 460, vilka anför försiktigare: ’’XXTiilst it appears that under OPA-90 Robins Dy Dock cannot be invoked to deny recovery of economic loss caused by injury7 or destruction of property or natural resources, the Act does not necessarily require ad such claims to be compensated, free from any controlling factor. The better view, it is submitted, is that the Act contains nothing which would represent a radical departure from the long-established judicial policy of avoiding the imposition of indeterminate liabilities. Rather, it in effect requires US courts to devise new rules, based on factors other than damage to proprietary7 interests, which will allow recovery in suitable cases, whilst in others eliminating claims which are unduly remote.”s. 155

366.113 Den federala regeringen, delstaterna etc. har också rätt till ersättning för ”lost revenues and costs of providing additional public services”. Se närmare Wetter­ stein 1992 s. 88 ff. OPA innehåller sålunda bredare ersättningsbestämmelser än 1992 års oljeansvarighetskonvention.s. 155

367.114 42 USC § 9607 (h) har följande lydelse: ”The owner or operator of a vessel shall be liable in accordance with this section, under maritime tort law, and as provided under section 9614 of this tide notwithstanding any provision of the Act of March 3,1851 (46 U.S.C. 183 ff.) or the absence of any physical damage to the proprietary interest of the claimant.” Beträffande bestämmelsen, se närmare Wetterstein 1992 s. 120 ff.s. 155

368.115 Se även de la Rue & Anderson 1998 s. 457.s. 155

369.116 Enligt Reg.prop. 1992:165 s. 17 har motsvarande ersättningspraxis redan tidigare 156Kapitel 4 strikt, i motsats till SkadeståndsL:s culparegel, har lagstiftaren ansett det motiverat att stadga om begränsningen av ansvaret på ett annat sätt än i SkadeståndsL 5 kap. 1 §.117 Det har man gjort genom att föreskriva att endast skador som inte är ”ringa” skall ersättas. Härigenom har man lämnat prövningsrätt åt den som avgör ersättningsärendet. Det är inte motiverat att uppmuntra medborgarna att väcka skadeståndstalan på grund av obetydliga förluster.1 8 Som är fallet med SkadeståndsL, skall dock ekonomiska förluster som har orsakats genom brott alltid ersät­ tas.119 I annat fall skulle skadelidande enligt MiljöskadeL ställas i ett säm­ re läge än sådana som erhåller ersättning enligt SkadeståndsL.120s. 155

370.Även om förorenarens skadeståndsansvar i viss mån begränsas av den tidigare nämnda ”toleransskyldigheten” (ovan avsnitt 3.2.3.1), synes dock rätten till ersättning för ren förmögenhetsskada vara vidsträckt. En intressant frågeställning är frågan om kränkning av s.k. allemansrätter. Ger även en sådan kränkning rätt till ersättning av ekonomiska förlus­ ter? Som exempel på allemansrätter kan nämnas rätten till fiske i havet och till bär- och svampplockning i skog och mark.121 tillämpats i fråga om vissa skador enligt GranneL, och MiljöskadeL kommer också att gälla dessa. Sandvik 2002 s. 255 påtalar dock att MiljöskadeL ”innebär en viss försäm­ ring i jämförelse med det strikta ansvar som tidigare har följt av GranneL 21 och 23 §. Någon begränsning av ersättningsskyldigheten i fråga om bagatellartad ren förmögen­ hetsskada gjordes ju här inte.” I övrigt kritiserar han nämnda begränsning.s. 156

371.117 Reg.prop. 1992:165 s. 25.s. 156

372.118 Ibidem. Beträffande uttrycket ”ringa skada”, se Hollo & Vihervuori 1995 s. 171 ff. Som bedömningskriterier nämner Sandvik 2002 s. 252 ff. bl.a. den skadelidandes eko­ nomiska ställning och egenskap av enskild person eller näringsidkare.s. 156

373.119 Beträffande brottsrekvisitet, jfr framställningen ovan i avsnitt 4.4.2.s. 156

374.120 Däremot saknas de i SkadeståndsL 5 kap. 1 § nämnda undantagen ”vid myndig­ hetsutövning” och ”synnerligen vägande skäl” (se ovan avsnitt 4.4.2). Beträffande detta anför Sandvik 2002 s. 254 £: ”Den ovan avsedda rättsskydds försämringen är emellertid endast skenbar. Det är nämligen svårt att tolka MskL på så vis, att denna lag skulle hindra ansvar enligt ersättningsförutsättningarna i SkL 5 kap. 1 Med hänsyn till dels det som tidigare sades om förhållandet mellan MiljöskadeL och SkadeståndsL (ovan av­ snitt 3.2.3.2.1), dels MiljöskadeLs explicita formuleringar synes Sandviks tolkning kunna ifrågasättas.s. 156

375.121 Vihervuori 2001 s. 693 beskriver allemansrätten såhär: ”Luonnon, tai toisin ilmaistuna erityiskäytön ulkopuolella olevien maa- ja vesialueiden, virkistyskäyttö perustuu laajalti muuhun kuin alueiden omistamiseen tai hallintaan tai alueisiin perustettuihin erityisiin oikeuksiin. Kysymys on oikeusjärjestyksen tunnustamasta käyltövallasta tai -s. 156

376.Prsättningsgill skada157s. 157

377.Frågan om att skadeståndsrättsligt skydda allemansrätter är relativt ny både is. 157

378.den nationella och den internationella skadeståndsrättsliga diskussionen. Is. 157

379.allmänhet saknar olika länders nationella rättsordningar explicita regler oms. 157

380.ersättning vid kränkning av allemansrätter. Och den allmänna bilden är atts. 157

381.sådan ersättning ges tämligen begränsat. Man anser i regel att luft, vatten,s. 157

382.skog etc. är gemensamma tillgångar utan att någon tillförsäkrats sär-s. 157

383.rättigheter till dem (jfr nedan avsnitt 4.6.1). Detta innebär att endast ägarens. 157

384.av (eller annan rättighetshavare till) mark- och vattenområden etc. har rätts. 157

385.till ersättningskrav — däremot inte den stora allmänheten som endast hars. 157

386.rätt att nyttja områdena inom ramen för allemansrätten. Men också härs. 157

387.börjar bilden förändras, t.ex. fiskare tillerkänns i allt större utsträckning er­s. 157

388.sättning för ekonomiska förluster till följd av miljöförorening.122 I Finland har H. Saxén klart uttalat att kränkning av allemansrätt inte ger rätt till ersättning: ”T.o.m. den som uppsåtligen antänt en skog är inte skyldig att utge skadestånd till alla presumtiva bär- och svampplocka­ re.”123 Å andra sidan gör han en distinktion mellan rätt till förmåner av mera tillfällig natur och en s.k. kvalificerad allemansrätt, vilken kan leda till rätt till skadestånd. Som exempel på kvalificerad allemansrätt nämner Saxén rätten att stadigt använda vatten för båtfart.124 Han hänvisar även oikeudesta, jota yleensä kutsutaan jokamiehenoikeudeksi tai yleis(käyttö)oikeudeksi. Näillä tarkoitetaan sellaista käyttövaltaa toiselle kuuluvaan kiinteään omaisuuteen, joka ei perustu omistusoikeuteen tai kiinteään omaisuuteen kohdistuviin erityisiin oikeuksiin, vaan kuuluu kaikille tai eräissä tapauksissa jonkin ihmisryhmän jäsenille yleensä.” Se när­ mare om allemansrätten Vihervuori 2001 s. 695 ff. Jfr beträffande Sverige och Norge Bengtsson 2002a s. 41 ff. En väsentlig del av allemansrätten är okodifierad, men VattenL innehåller stadganden om nyttjande av vattenområden. T.ex. i 1 kap. 24 § stad­ gas: ”Envar äger rätt att med undvikande av onödig störning befara vattendrag, där det är öppet. Vattendrag anses öppet, om det icke på grund av laglig rätt stängts. Vad ovan sagts om rätt att befara vattendrag äger motsvarande tillämpning i fråga om färdande över is.” Se även SjötrafikL (463/1996) 4 §.s. 157

389.122 Beträffande det internationella läget, se närmare Wetterstein 1997a s. 43 ff. jämte hänvisningar.s. 157

390.123 Saxén 1975 s. 71.s. 157

391.124 Ibidem. Av intresse är också följande uttalande av Kuusiniemi 2001 s. 63: ’Vesilaissa säädetään nimenomaisesti erinäisistä yleiskäyttöoikeuksista. Pieneen [min kurs.] yleiskäyttöön kuuluvat muun ohella uiminen ja pcscytyminen vesistössä, suureen [min kurs.] yleiskäyttöön esimerkiksi vesistössä liikkuminen ja puutavaran uitto.” Han förklarar dock inte närmare citerade distinktion.s. 157

392.158Kapitel 4 till HD-avgörandet 1934II263:s. 158

393.Ett eldistribuerande andelslag hade dragit en elledning över en farled på sås. 158

394.låg höjd att ett fartyg inte kunde passera. Andelslaget ålades att ersättas. 158

395.ekonomisk förlust till följd av att lastningen av fartyget fördröjdes. Saxén förklarar dock inte närmare vad som avses med kvalificerad allemansrätt125 och domsmotiveringarna i det citerade avgörandet är så knapphändiga att längre gående (allmännare) slutsatser inte kan dras. Möjligen inskränker sig rättsfallets betydelse till vattenrättsliga förhållan­ den.126s. 158

396.MiljöskadeL är emellertid ospecificerad på denna punkt. I texten ta­ las endast om ”ekonomisk skada som inte står i samband med en per­ son- eller sakskada”, utan närmare specificeringar. Inte heller är motiven till hjälp i denna fråga. Under beredningen av MiljöskadeL uttalades dock att det inte var önskvärt att i lagen införa en regel om rätt till ersätt­ ning vid kränkning av generell allemansrätt. Enligt riksdagens lagutskott kunde likväl ersättning utbetalas till s.k. allmännyttjare (”yleiskäyttä-s. 158

397.125 Han hänvisar emellertid till det norska avgörandet RG 1967 x 351 (Frostating lagmannsrett) som en illustration av begreppet kvalificerad allemansrätt, Saxén 1983s. 158

398.s. 395). Det norska fallet kommenteras av Sandvik 2002 s. 243 f.s. 158

399.126 Också Saxén 1975 s. 71 anför: ”1 vattenrätten ges numera ersättning för hinder is. 158

400.servituts- eller nyttjanderätt samt för hindrande eller avsevärt försvårande av sådant viktigt nyttjande av vattenområde, som grundar sig på annan rätt än ägande- eller nyttjanderätt.” Han hänvisar till bl.a. VattenL 11 kap. 3 § punkterna 4 och 6. Ävens. 158

401.Sandvik 2002 s. 241 anser ovan citerade HD-avgörande vara ett gränsfall samt hänvisars. 158

402.till att ett ansvar numera anses följa av VattenL. I Reg.prop. 1992:165 s. 8 uttalas om des. 158

403.olika slagen av ersättningsgilla förluster enligt VattenL 11 kap. 3 § bl.a. följande: ”Dens. 158

404.skada som skall ersättas är ofta en sakskada, men också andra slag av förluster avs. 158

405.förmåner med förmögenhetsvärde kan bli ersättningsgilla. Det kan också vara fråga oms. 158

406.förlust av en förmån som inte grundar sig på äganderätt eller på någon särskild rättighets. 158

407.[min kurs.]. T.ex. enligt 11 kap. 3 § 7 punkten ersätts skada, men och annan förlust avs. 158

408.förmån som orsakas av att renskötsel eller yrkesmässigt fiske hindras eller försvåras.”s. 158

409.Observeras bör dock att merparten av VattenL:s ersättningssystem är knutet till lagenss. 158

410.tillståndssystem, dvs. stadgandena om ersättningar i samband med företag enligt VattenL gäller inte när det är fråga om rättsstridig verksamhet. Ersättningsstadgandena i VattenLs. 158

411.11 kap. innehåller ingredienser dels från inlösningsrätten och dels från den allmännas. 158

412.skadeståndsrätten.s. 158

413.Hrsättningsgill skada159 jä”).127 Innebörden av denna term förblir dock något oklar. Måhända hade lagutskottet en s.k. kvalificerad allemansrätt (jfr ovan Saxén) i tan­ karna?128s. 159

414.Enär miljöskadorna kan ge upphov till en mångfald av ekonomiska förluster, är det befogat att allemansrätterna skyddas skadeståndsrättsligt. En glidning bör ske mot ett allt större skyddande av sådana intres­ sen — vid sidan av ”särrättighetema”. Det är inte tillräckligt att ersättning utges endast vid kränkning av de sistnämnda rättigheterna. T.ex. en per­ son som i väsentlig grad har byggt sin utkomst på fiske i havet har sam­ ma behov av skydd som den som yrkesmässigt fiskar i sina egna eller hyrda fiskevatten. För ett sådant skydd talar bl.a. reparations- och riskfördelningssynpunkter (jfr polluter pays-principen129).s. 159

415.Min uppfattning är dock den att man inte bör ge ersättning till alla som lider men av att inte kunna utöva sin allemansrätt. Trots att ens. 159

416.127 1 lagutskottets betänkande 1994 rd — LaUB 10 — RP 165/1992 rd uttalas: ”Lagutskottet anser att ersättningsskyldighet vid en generell allemansrätt inte passar in i det föreslagna systemet. Under behandlingens gång har det dock framkommit att lagförslaget bör preciseras när det gäller ersättning för allmännyttjare. Därför föreslår utskottet följande: — Eftersom den föreslagna lagen om ersättning för miljöskador och skadeståndslagen bygger på olika premisser när det gäller ansvar och också uppvisar skillnader när det gäller ersättning för egendomsskador kan en allmännyttjare på samma sätt som de skadelidande få ersättning för de sak- och personskador som de har utsatts för vid allmännyttjande. Enligt 5 § 1 mom. i lagen om ersättning för miljöskador ersätts ekonomiska skador i mycket större skala än enligt skadeståndslagen, med undantag för vissa mindre skador. Allmännyttjare kan således med stöd av momentet få ersättning för ekonomisk skada som inte har kopplingar till sak- och personskador. Detta är fallet särskilt om en miljöskada uppstår i den ena partens näringsverksamhet. Sådana situa­ tioner kan till exempel uppstå om ett vattenområde förorenas och båttrafik som riktar sig till turister måste läggas ner. Ersättningsskyldigheten sträcker sig i det hänseende över minst samma tillämpningsområde som 11 kap. 3 § vattenlagen.” (s. 3)s. 159

417.128 Hollo & Vihervuori 1995 s. 178 f. förefaller föra allmänt nyttjande av allemans­ rätter under begreppet ”yleiskäyttöoikeus”. De påpekar emellertid att bevisningssvårighetema kan vara betydande vid ersättningskrav. Jfr även Vihervuori 2001 s. 693, som anför: ”Termit jokamiehenoikeus ja yleiskäyttöoikeus ovat suurin piirtein samamerkityksisiä, ja mahdolliset kielenkäytön erot perustuvat useimmiten lähinnä tottumukseen.” Också Sandvik 2002 s. 257 omfattar tolkningen att MiljöskadeL 5 § 1 mom. bör medge ersättning för ren förmögenhetsskada även i fall där skadan uppkommit genom hindrad utövning av allemansrätten.s. 159

418.129 Se ovan kap. 1 not 27.s. 159

419.160Kapitel 4s. 160

420.begränsning redan följer därav att endast förluster som inte är ”ringa”s. 160

421.(bagatellartade) ersätts, synes rätten till ersättning principiellt böra be­s. 160

422.gränsas till dem som i sin näringsverksamhet lider ekonomisk förlust tills. 160

423.följd av att allemansrätten inte kan utövas.130 Sådana förluster kans. 160

424.drabba t.ex. yrkesfiskare och personer som vid utövande av sin näring ärs. 160

425.beroende av oförhindrad tillgång till allmänna färdvägar.131 Ersättnings. 160

426.borde också ges till personer som i fråga om sin utkomst är beroende avs. 160

427.naturen.132 Och en orimlig ersättningsskyldighet (tex. vid många skade­s. 160

428.lidande och vid omfattande krav) synes vid behov kunna motverkass. 160

429.genom reglerna om jämkning av skadeståndsansvar (se närmare nedans. 160

430.kap. 6).s. 160

431.För en begränsning av rätten till skadestånd vid kränkning av allemansrätters. 160

432.talar bl.a. rättstekniska hänsyn. Att ge en och envar vars allemansrätt kränkss. 160

433.rätt till skadestånd vore betänkligt ur rättssystemets synvinkel. Vid de tillfäl-s. 160

434.130 Möjligen kan en sådan preferens även utläsas ur lagutskottets ovan (not 127)s. 160

435.citerade uttalande. Också i Norge har man stannat för den lösningen att man ger ersätt­s. 160

436.ning åt dem som i sin näringsverksamhet — även vid utövande av binäring — lidit ekono­s. 160

437.misk förlust vid kränkning av allemansrätten (forurensningsloven 57 §). Beträffandes. 160

438.frågan om hur skadeståndet skall beräknas och den tidpunkt som är relevant för rättens. 160

439.till ersättning, se närmare NOU 1982:19 s. 86. Och den amerikanska OPA 1990 gers. 160

440.skadelidande en omfattande rätt till ersättning för ekonomiska förluster. Enligt 33 USCs. 160

441.§ 2702 (b)(2)(C) har ”subsistence users of national resources” rätt till ersättning ”with­s. 160

442.out regard to the ownership or management of the resources”. T.ex. synes urbefolk­s. 160

443.ningen kunna kräva ersättning för skada på fiskbeståndet. Vidare kan inkomstförlusters. 160

444.”due to the injury, destruction, or loss of real property, personal propert}7, or naturals. 160

445.resources” krävas ersatta (2702 (b)(2)(E) §, se även ovan noterna 111—113.s. 160

446.131 Andersson 1997 har också berört ovannämnda frågeställningar utgående fråns. 160

447.svensk rätt. Han kan tänka sig att ersättning i viss utsträckning ges vid utövning av alle­s. 160

448.mansrätt i näringsverksamhet. Detta kunde vara fallet då ett mera stadigvarande nytt­s. 160

449.jande av mark ingår i tredje mans näringsutövning. (”Den som mer permanent anpassats. 160

450.sin verksamhet efter de naturförhållanden som normalt består kan sägas ha ett särpräg­s. 160

451.lat intresse som skiljer sig från de tillfälliga nyttjarna av marken” [s. 236].) Beträffandes. 160

452.frågan om ersättning vid förhindrad användning av mark för kommunikationsändamåls. 160

453.anför Andersson att rättsläget är svårbedömt. Han nämner likväl vissa relevanta om­s. 160

454.ständigheter vid bedömningen. Sådana är bl.a. om marken är av väsentlig betydelse förs. 160

455.verksamhetens bedrivande och om nyttjandet sker konstant eller mera momentant. Ses. 160

456.närmare Andersson 1997 s. 240 ff.s. 160

457.132 Jfr ovan not 112 beträffande rättsläget i USA.s. 160

458.^rsättningsgill skada161s. 161

459.len där föroreningar etc. förhindrar eller inskränker utövandet av allemans­s. 161

460.rätter är det ofta en stor och obestämd krets av personer som lider skada.s. 161

461.De individuella förlusterna kan variera mycket från person till person. Ifalls. 161

462.man ger skadeståndsrättsligt skydd åt dessa krav kan man få ett stort antals. 161

463.skadeståndskrävande och därmed många praktiska, processekonomiskas. 161

464.och processuella problem.133 Också skadevärderingen utgående från des. 161

465.individuella kraven skulle bli besvärlig. Vidare bör försäkringshänsynens. 161

466.beaktas. Ansvarsförsäkringen, som ju utgör en viktig beståndsdel av etts. 161

467.fungerande ersättningssystem (se nedan kap. 8), förutsätter att riskerna ochs. 161

468.ansvaret någorlunda väl kan beräknas. En mångfald av individuella ersätt­s. 161

469.ningskrav från allmänheten skulle också ur försäkringsmässig synvinkel varas. 161

470.besvärligt.134 Även om det inte synes ändamålsenligt och praktiskt möjligt att alla vars allemansrätt kränkts skall få ett individuellt ersättningskrav, finns likväl lösningar varigenom deras intressen indirekt tillgodoses. Som nedan (avsnitt 4.6.2.1) framgår, har man hos oss — och även internationellt — antagit lösningar enligt vilka myndigheterna givits rätt att av den/de skadeståndsansvariga kräva rimlig ersättning för återställande av den skadade miljön. Miljön återställs i möjligaste mån så att sportfiske, bär­ plockning etc. utövande av allemansrätter igen blir möjligt.s. 161

471.Jag har ovan berört frågan om ersättning för kränkning av allemans­ rätter utgående från MiljöskadeL. Samma principiella begränsning borde även gälla i fråga om oljeskadorna, dvs. rätten till ersättning borde begränsas till dem som i sin näringsverksamhet (eller i sitt livsuppehälle) lider ekonomisk förlust till följd av att allemansrätten inte kan utövas. Denna fråga berörs dock inte explicit i IOPC-fondens Claims Manu­ al.135s. 161

472.133 Jfr dock det angloamerikanska ”class action”-institutet, varigenom den enskildes processuella ställning i avsevärd grad stärks.s. 161

473.134 Det kan vara av intresse att notera att minoriteten i det norska betänkandet NOU 1982:19 ansåg att ersättning också bör ges åt allmänheten för avsaknaden av möjlighet att utöva allemansrätt. Se NOU 1982:19 s. 14 f. och Ot prp nr 33 (1988-89) s. 49 f.s. 161

474.135 Men CMI-riktlinjerna synes begränsa rätten till ersättning ytterligare: ”7. [...] recovery will not normally extend [...] (b) to parties claiming merely to have suffered: (i) delay, interruption or other loss of business not involving commercial exploitation of the environment; [...].” Se ovan avsnitt 4.4.3.3. 162Kapitel 4s. 161

475.Som i olika sammanhang framgått, kan redaransvaret vid fartygsdriften bli att bedöma också enligt MiljöskadeL:s stadganden. Då möter vi liknande avgränsningsproblem som i föregående avsnitt behandlades för oljeskadornas del, dvs. frågan om hur långt redarens ansvar för ren förmögenhetsskada sträcker sig. Jag är härvid benägen att i tillämpliga delar rekommendera samma linjedragningar (ovan avsnitt 4.4.3.4) även för MiljöskadeL:s del.s. 162

Vissa icke-ekonomiska skador

1.Fartygsdriften kan förorsaka buller, lukt etc. olägenheter — särskilt då fartygen anlöper hamn. Om dessa olägenheter resulterar i ekonomiska förluster, t.ex. i form av ett minskat marknadsvärde på en fastighet, tillämpas reglerna och principerna ovan i avsnitten 4.3 eller 4.4.136 Men om inte ekonomiskt mätbara (enligt en allmän värderingsmåttstock) förluster uppkommer, dvs. skadan är av ideell art,1 7 har skadelidande ändå rätt till någon form av ersättning? Då en miljöstörning försvårar eller inskränker utövningen av en rättighet kunde det framstå som rim­ ligt och befogat att ekonomisk kompensation ges.s. 162

2.Den allmänna inställningen hos oss, och också i de andra nordiska länderna, har varit att ersättning för ideella skador utges närmast undan­ tagsvis. I allmänhet har man krävt att sådan ersättning har lagstöd (eller grundas på avtal).138 Men också här har trenden i miljörätten att utökas. 162

3.136 Jfr Sandvik 2002 s. 253 f., som diskuterar huruvida reducerat fastighets­ värde bör anses som sakskada eller ren förmögenhetsskada.s. 162

4.137 Jag är benägen att långt omfatta den begreppsbestämning som Sandvik 2002 s. 264 formulerar: ”Till den del ett ideellt intresse kan uppfångas av marknadsvärden eller ersättas i form av olika kostnadsersättningar utgör detta intresse en ekonomisk skada. Till den del ett ideellt intresse inte kan ’ekonomiseras’ (eller ’kommersialiseras’) på ett dylikt sätt utgör detta intresse en ideell skada. Man bör m.a.o. inte sätta likhetstecken mellan ideella intressen och ideella skador” Jag är också medveten om att en mångfald ideella intressen kan uttryckas i ekonomiska termer och att de ”äkta” ideella skadorna därmed blir svårgripbara. Men som teoretisk utgångspunkt synes mig definitionen användbar. Också Sandvik påtalar de svåra avgränsningsproblemen.s. 162

5.138 Se närmare Sandvik 2002 s. 262 f. jämte hänvisningar. Se även Hollo & Vihervuori 1995 s. 185 f.s. 162

6.Drsättmngsgill skada163 de skadeståndsrättsligt skyddade intressena lett till en liberalare in­ ställning och större flexibilitet (se särskilt nedan avsnitt 4.5.3). 4.5.1 SkadestandsD Som tidigare sades (ovan avsnitt 4.2), ger SkadeståndsL uttryckligen rätt till ersättning för ideell skada endast vid personskadefall och vissa integritetsbrott (5 kap. 2, 4 a och 6 §). Men detta kan rimligtvis inte tolkas så att rättspraxis skulle vara förhindrad att utvidga rätten till sådan ersätt­ ning.139 Så förefaller inte heller vara fallet. HD har nämligen i en del fall givit ersättning för, som det synes, kränkning av ideella värden (utöver de i SkadeståndsL 5 kap. nämnda).s. 163

7.I avgörandet 1964 II 20 utdömde HD ersättning för minskat skönhets-s. 163

8.värde, då en snöslunga hade skadat ett värdefullt träd. Minskat bruksvärdes. 163

9.ersattes i avgörandet HD 1967 H 47, där en disponent hade olovligen dragits. 163

10.ledningar genom ett badrum. I avgörandet HD 1976II27 ersattes förlusts. 163

11.av landskapsmässigt värde till följd av olovlig avverkning av träd och i av­s. 163

12.görandet HD 1981 II 10 gavs en konstnär likaså ersättning för förlust avs. 163

13.landskapsmässigt värde, då uppsåtligen avverkat träd- och buskbestånd vars. 163

14.av särskild betydelse för konstnärens arbete.140 I nämnda avgöranden har HD således utdömt ersättning för ideell skada utan att ersättningen baserats på reducerat fastighets- eller annat eko­ nomiskt värde. Vad innebär då denna möjlighet till ersättning för under­ sökningens tema, dvs. redaransvaret?s. 163

15.Som i olika sammanhang tidigare framgått, regleras redaransvaret i stor utsträckning av SkadeståndsL och andra allmänna skadeståndsrättsliga regler och principer. För fartyg i rörelse uppkommer emellertid mera sällan sådana skadefall att föreliggande frågeställning skulle blis. 163

16.139 SkadeståndsL innehåller grundnormema för reglering av utomkontraktuellt skadestånd och den bör inte läggas till grund för e contrarioHxsts&Xser. Det ankommer på rättspraxis att närmare utforma skadeståndsrätten i konformitet med den övriga rätts­ utvecklingen i samhället. Se även Saxén 1975 s. 3 f.s. 163

17.140 Rättsfallen kommenteras närmare av Sandvik 2002 s. 265 f£, som även gör jämförelser med svensk rätt. Jfr också Peltomaa 1997 s. 18 ff, som berör frågan om ersättning för förfulning av landskapet vid expropriation.s. 163

18.164Kapitel 4 aktuell. Visserligen kunde man tänka sig att ett fartyg törnar emot före­ mål som representerar ideella värden (jfr HD 1964 II 20) eller förfular omgivningen genom att förorena vatten- och markområden (jfr erosionsskador) eller bli ett vrak (jfr nedan kap. 7), men de olägenheter av icke-ekonomisk art som fartygsdriften i regel orsakar inskränker sig till buller, lukt etc. störningar av övergående slag. Dessutom bör beaktas att SkadeståndsL bygger på culpaprincipen (jfr det strikta ansvaret enligt VattenL 1 kap. 25 §, som dock omfattar endast egendomsskador, se ovan avsnitt 3.2.1.1).s. 164

19.Däremot förändras bilden vid redarens verksamhet i hamn. Härvid kan uppkomma mera varaktiga (eller upprepade) olägenheter för om­ givningen. Och ansvarsgrunden är ofta strikt (se ovan avsnitt 3.2).s. 164

20.Nedan skall något beröras frågan om ersättning för icke-ekonomiska skador vid strikt ansvar, dvs. oljeansvaret och ansvaret enligt MiljöskadeL. 4.5.2 Ansvarf ör oljeskador Första delen av definitionen av begreppet ”oljeskada” i SjöL 10 kap. 1 § talar endast om ”skada som orsakats av förorening genom olja från ett fartyg och som uppkommit utanför fartyget”. Denna obestämda skriv­ ning kunde i sig även omfatta ersättning för icke-ekonomisk skada. Ersättningen för bl.a. sakskada bestäms ju enligt SkadeståndsL och allmänna skadeståndsrättsliga regler och principer då finsk rätt är till­ lämplig (se nedan kap. 9 om lagvalsfrågor). IOPC-fonden har emellertid intagit den ståndpunkten att endast ekonomiskt mätbara förluster er­ sätts.141 Fondens ställningstaganden binder dock inte en finsk domstol, men helt irrelevanta är de ju inte.142s. 164

21.Den senare delen av definitionen av begreppet ”oljeskada” är intres­ santare i detta sammanhang. Begreppet innehåller nämligen följande begränsning:s. 164

22.141 IIOPC Fund Claims Manual s. 17 f. uttalas bl.a.: ”The following general criteria apply to all claims: any expense/loss must actually have been incurred [...] a claimant is entitled to compensation only if he has suffered a quantifiable economic loss.” Jfr även de la Rue & Anderson 1998 s. 497.s. 164

23.142 Se ovan not 81 jämte hänvisningar.s. 164

24.Irirsättningsgill skada165s. 165

25.”[...] annan skada på grund av försämring av miljön än förlust av inkomsts. 165

26.begränsas dock till kostnaderna för sådana rimliga åtgärder för återställandes. 165

27.av miljön som har vidtagits eller kommer att vidtas,” Härav synes följa att icke-ekonomisk skada som uppkommer på grund av försämring av miljön (”impairment of the environment”) inte är ersättningsgill (ovan citerade begränsning behandlas närmare nedan i avsnitt 4.6). Följaktligen inskränks utrymmet för ett eventuellt ersättande av icke-ekonomiska skador till skadefall som inte omfattas av den citera­ de begränsningen av oljeskadebegreppet. För skador som helt faller utanför oljeskadebegreppet, t.ex. brand- och explosionsskador som or­ sakas av fartyg som transporterar olja, gäller SkadeståndsL och allmänna skadeståndsrättsliga regler och principer (ovan avsnitt 4.5.1).143 4.5.3 Mijöskadel^ I MiljöskadeL ingår ett uttryckligt stadgande om ersättning av ideell skada. Av 5 § 2 mom. följer nämligen att:s. 165

28.”Andra miljöskador än de som avses i 1 mom. ersätts till ett skäligt belopps. 165

29.som skall bestämmas utgående från störningens och skadans varaktighets. 165

30.samt den skadelidandes möjligheter att undvika eller avvärja skadan.” Ur motiven framgår att här avses ersättningsskyldighet ”i fråga om ideella skador av icke ekonomisk art”.144 MiljöskadeL har således god­s. 165

31.143 Ifall HNS-konventionen blir bindande för Finland, omfattar den även oljetransporter som inte täcks av det internationella oljeansvarssystemet.s. 165

32.144 I Reg.prop. 1992:165 s. 25 f. uttalas: ”1 vissa fall är det omöjligt att klassificera en miljöskada som en personskada, sakskada eller ekonomisk skada på det sätt som avses i skadeståndslagen. Om störningen yppar sig t.ex. som buller, lukt eller skakningar som redan har upphört när ersättningsyrkandet väcks och den som lidit av störningen inte har orsakats bekämpningskostnader eller någon annan ekonomisk förlust, är det inte fråga om en sådan uträkningsbar förlust som avses i de stadganden i 5 kap. skade­ ståndslagen som gäller materiella skador. Situationen påminner närmast om en sådan där ersättning för sveda och värk skall betalas, och där det inte går att finna någon an­ nan bedömningsgrund än vad som enligt prövning befinns skäligt. Emedan ersättningar för motsvarande ideella störningar och belastningar redan nu har kunnat bestämmas med stöd av 21 och 23 §§ grannelagen bör en ny lag som syftar till ett ytterligare för­s. 165

33.166Kapitel 4 tagit den grundtanken att de skadelidande bör beredas ökade möjlig­ heter till ersättning för icke-ekonomisk skada. I förhållande till ersättning enligt SkadeståndsL och allmänna skadeståndsrättsliga regler och prin­s. 166

34.ciper (jfr ovan avsnitt 4.5.1) har åtminstone ett förtydligande, om inte en utvidgning skett.145s. 166

35.Det bör i detta sammanhang likväl noteras att för att MiljöskadeLs. 166

36.skall kunna tillämpas bör det tidigare (ovan avsnitt 3.2.3.2.2) berörda störningsrekvisitet vara uppfyllt, dvs. den ideella skadan bör ha orsakats genom en i 1 § 1 mom. nämnd störning. Men till denna del är motivens. 166

37.något svårtolkade.146 Också i litteraturen har man ifrågasatt huruvidas. 166

38.skada uppkommen genom t.ex. estetisk eller psykisk Immission är er­s. 166

39.sättningsill enligt MiljöskadeL 5 § 2 mom.147s. 166

40.Utan att närmare gå in på sistnämnda frågeställning begränsar jags. 166

41.mig här till att endast konstatera att om den ideella skadan ”av ickes. 166

42.ekonomisk art ”orsakats av verksamhet på ett bestämt område genom is. 166

43.1 § nämnda störningar synes den böra ersättas. Härför talar Miljö-s. 166

44.skadeL:s utformning och dess skyddsändamål. Under dessa förutsätt­s. 166

45.ningar kunde t.ex. minskat bruks- och skönhetsvärde samt förlust av landskapsmässigt värde ersättas (jfr de ovan i avsnitt 4.5.1 nämnda rätts­s. 166

46.fallen).s. 166

47.Som också konstateras i motiven till föreliggande lagrum,148 14b9e­s. 166

48.gränsar den tidigare nämnda skyldigheten att tåla störning (se ovan av­s. 166

49.snitt 3.2.3.1) den praktiska betydelsen av ersättningsregeln i MiljöskadeLs. 166

50.5 § 2 mom. Ringa skador blir härigenom oersatta. Vidare bör beaktas atts. 166

51.skador av föreliggande typ är svåra att bevisa och inte minst värdera.14s. 166

52.bättrat ersättningsskydd också stadga att de skall vara ersättningsgilla. I det föreslagna 2s. 166

53.mom. stadgas om ersättningsskyldigheten i fråga om dessa ideella skador av icke ekono­s. 166

54.misk art”s. 166

55.145 Jfr närmare Sandvik 2002 s. 271 ff, som även gör jämförelser med svensk rätt.s. 166

56.146 Se Reg.prop. 1992:165 s. 21.s. 166

57.147 Se diskussionen i Hollo & Vihervuori 1995 s. 184 f. Jfr dock Sandvik 2002s. 166

58.s. 274, som anför bl.a.: ”Om en estetisk eller psykisk Immission inte medför någon eko­s. 166

59.nomisk skada på den fastighet där denna störning åberopas, synes störningen närmasts. 166

60.vara att betrakta som en i MskL 5 § 2 mom. avsedd ren ideell skada (inte som en ideells. 166

61.sakskada).”s. 166

62.148 Reg.prop. 1992:165 s. 26.s. 166

63.149 Ofta medför störningarna likväl skadeföljder av ekonomisk art, t.ex. i form av etts. 166

64.Ursättningsgill skada167 Det är mot denna bakgrund naturligt att lagstiftaren inskrivit en skälig­ hetsbedömning i 5 § 2 mom. Denna bedömning skall ske utgående från ”störningens och skadans varaktighet samt den skadelidandes möjlighet­ er att undvika eller avvärja skadan” — moment som delvis är bekanta från bedömningen av skyldigheten att tåla störning enligt 4 § 1 mom?s. 167

65.Enär MiljöskyddsL 5 § 2 mom. tar sikte på kränkning av enskilda intressen, kan störningen stundom kunna sägas drabba ett så allmänt intresse att skadan inte omfattas av lagrummet.11 551 0Härvid synes skadan dock i viss utsträckning kunna kompenseras ”indirekt” genom att myn­ digheterna framställer krav mot den ansvariga för rimliga kostnader för återställande av miljön (se närmare nedan avsnitt 4.6.2.1).s. 167

66.Vilken är då betydelsen av föreliggande lagrum för redaransvaret vid fartygsdriften? Som tidigare sades, kan verksamhet som en redare utför på bestämda områden komma att omfattas av MiljöskadeL:s ersättningsstadganden. Närmast synes olägenheter av i 5 § 2 mom. av­ sedd typ kunna uppkomma då fartygen ligger i hamn för lastnings- eller lossnings- och serviceåtgärder etc. Jag åsyftar störningar som tex. buller, lukt eller skakningar.152 Vidare kan utsläpp av miljöskadliga ämnen, ex­ plosioner, brand etc. störningar förfula landskapsbilden. Men som sagt, begränsar toleransrekvisitet samt bevisnings- och värderingssvårigheterna den praktiska betydelsen av föreliggande ersättningsbestämmelse.s. 167

Skada på miljön

1.4.6.1 Utgångspunkter I tillägg till ovan nämnda skadetyper (person- och sakskada, ren förmögenhetsskada och icke-ekonomisk skada) kan fartygsdriften or­ saka skada på själva miljön, ”environment per se”. Som tidigare sades minskat marknadsvärde av en fastighet, och då tillämpas reglerna och principerna ovan i avsnitten 4.3 eller 4.4. Se även ovan not 136.s. 167

2.150 Beträffande skälighetsbedömningen, se även Hollo & Vihervuori 1995 s. 187.s. 167

3.151 Se Sandvik 2002 s. 274.s. 167

4.152 Beträffande ersättningar för buller, skakning, lukt och annan liknande Immission enligt VattenL 11 kap. 3 §, se Reg.prop. 1992:165 s. 32. 168Kapitel 4 (ovan avsnitt 1.2), drabbar sådan skada allmänna (”kollektiva”) intressen. Den omgivande miljön och de komponenter som denna består av är gemensamma tillgångar (res communis omnium') utan att någon har tillför­ säkrats särrättigbeter till dem. Landets naturresurser och ekosystem, flora och fauna, biologiska mångfald, estetiska och kulturella värden etc. är delar av det gemensamma miljöarvet.s. 167

5.Frågan om rätten att framställa krav för skada på miljön är kompli­ cerad men samtidigt högst intressant. En sådan rätt kan befrämja skyd­ dandet av miljön. Förorenaren tvingas att beakta ersättningen som en utgift i sin verksamhet och därigenom kan (möjligen153) preventiva syf­ ten uppnås.154s. 168

6.Skyddet av miljön och dess bevarande är ett allmänt intresse155 och sålunda har enskilda individer normalt inte givits rätt att föra talan för skada på miljön. Då den omgivande miljön i sig uppfattas som ett skadeståndsrättsligt skyddat intresse, förs sådan talan i regel av myndig­ heterna som företrädare för det allmänna intresset. Men det bör påpekas att fall kan uppkomma då både enskilda och allmänna intressen kränks, t.ex. en skadad egendom kan representera förstnämnda intressen i form av äganderätt samt allmänna intressen i form av kulturhistoriska värden. I ett sådant fall har ägaren givetvis rätt att föra talan om ersättning för sin skadade egendom. Men styrkan av dessa intressen kan variera, och dessutom är det inte alltid lätt att skilja mellan enskilda och allmänna intressen. Detta beskrivs på ett adekvat sätt av B. Sandvik:s. 168

7.”1 praktiken kan emellertid gränsdragningen mellan enskilda och allmännas. 168

8.intressen bli flytande. Typexemplet är att en förorenare ersätter kostnaders. 168

9.153 Jag gör denna reservation på grund av att frågan om ersättningens preventiva funktion är tämligen omdiskuterad. Se hänvisningarna ovan i avsnitt 3.2.4.s. 168

10.154 Se t.ex. Cross 1989 s. 339. Jfr även polluter pays-principen, ovan kap. 1 not 27. Som Sandvik 2002 s. 410 påpekar, betraktas skador på miljön inom den nationalekono­ miska välfärdsteorin som externa samhällskostnader: ”Preventionen anses förutsätta att man genom skadestånd intemaliserar ’samtliga’ externa samhällskostnader i förorenarens (skadegörarens) kostnader.”s. 168

11.155 Kuusiniemi 2001 s. 63 beskriver allmänna intressen (”yleinen etu”) som ”erilaiset yhteiskunnallisesti merkittävät toiminnat sekä arvot, päämäärät ja tavoitteet. Yleisiä etuja voi liittyä sekä haitallisten ympäristönmuutosten toteuttamiseen (käyttöintressit) että nii­ den torjumiseen (suojeluintressit).”s. 168

12.Hrsättningsgill skada169s. 169

13.för sanering och återställande av en förorenad fastighet på talan av fastig­s. 169

14.hetsägaren enligt MskL 6 § 1 mom. 1 punkten. Även om ägaren utgår fråns. 169

15.sitt särintresse kan han härigenom ofta även sägas åtminstone indirekt gyn­s. 169

16.na olika med denna fastighet förknippade allmänna miljöintressen (djur-s. 169

17.och växtlivet, allemansrättsliga friluftsmöjligheter, estetiska värden, etc.).s. 169

18.Man kan här tala om enskilda intressen gränsande till ett allmänt intresse ochs. 169

19.gränsdragningen mellan traditionella skador och skador på miljön. Någon­s. 169

20.stans passeras här den punkt där det enskilda intresset blir så svagt ochs. 169

21.avlägset, att det är naturligare att tala om ett allmänt intresse och skada pås. 169

22.miljön (se nedan kap. 7.5.3.2.). [...] På motsvarande vis kan man även talas. 169

23.om allmänna intressen gränsande till ett enskilt intresse och gränsdragningen mel­s. 169

24.lan skador på miljön och traditionella skador. Om sålunda det offentliga is. 169

25.allmänt intresse sanerar och återställer en förorenad fastighet gynnas givet­s. 169

26.vis härigenom även fastighetsägarens enskilda intresse.”156 I inledningskapitlet nämndes trenden till att skadeståndsrättsligt allt mer skydda allmänna intressen — vid sidan av särrättighetema.157 Detta innebär samtidigt en viss förskjutning i den traditionellt individorienterade systematiken och begreppsapparaten. Föreliggande avsnitt granskar utvecklingen ur redarens synvinkel. Hurudant ersättningsansvar har re­ daren för skador av här nämnt slag?s. 169

27.156 Sandvik 2002 s. 280 f. Se även Larsson 1999 s. 145 ff. Jfr också det svenska av­ görandet NJA 1993 s. 753, där en fastighetsägare som skadat en skyddad fast fomlämning på sin fastighet ansågs ha orsakat en sakskada för vilken Riksantikvarieämbetet som företrädare för kulturvården hade rätt till ersättning omfattande kostnaderna för arkeologisk undersökning föranledd av skadan. Rättsfallet kommenteras av Larsson 1999 s. 495 ff.s. 169

28.157 Noteras bör dock att offentligrättsliga och administrativa lagar och bestämmelser ger myndigheterna i varierande grad rätt att kräva ersättning för upprensnings- och saneringskostnader. Jfr t.ex. 12 kap. MiljöskyddsL (86/2000) om skyldigheten att sanera mark och grundvatten. Se från litteraturen bl.a. Ruuska 2002 s. 73 ff. Enligt MiljöskadeL 6 § 2 mom. skall kostnaderna för åtgärder som skadeorsakaren har förpliktats att utföra vid hot om tvångsutförande enligt VitesL (1113/1990) inte betraktas som ersättningsgilla förluster. Bestämmelser om tvångsutförande ingår även i VattenL 21 kap. 3 §. Det offentligrättsliga ansvaret existerar parallelt med ansvaret enligt skadeståndsrättsliga regler. Noteras bör dock att enär det skadeståndsrättsliga ansvaret i allmänhet inte tilllämpas retroaktivt, kan s.k. gamla skador (orsakandet skett före skadeståndsbestämmelsernas ikraftträdande) åtgärdas enligt offentligrättsliga stadganden. Se även Larsson 1999 s. 150 ff.s. 169

29.170Kapitel 4s. 170

30.Framställningen nedan uppdelas i ansvar för 1) återställande av dens. 170

31.skadade miljön och 2) penningersättning. 4.6.2 Ersättningsansvarets. 170

32.4.6.2.1 Återställande av den skadade miljön Återställande av naturmiljön reparerar den skada — även av icke­s. 170

33.ekonomisk art — som allmänna intressen drabbas av vid föroreningars. 170

34.och andra störningar. Miljön återställs i möjligaste mån så att t.ex. fiske,s. 170

35.bärplockning, badning etc. utövande av allemansrätter igen blir möj­s. 170

36.ligt.158 Som exempel på situationer där det kan bli aktuellt att krävas. 170

37.ersättning för återställande kan nämnas utsläpp av giftiga och förorenan­s. 170

38.de ämnen i sjöar och vattendrag med påföljd att fisk- och växtlivet ska­s. 170

39.das. Som återställningsåtgärder kommer härvid i fråga t.ex. utplanterings. 170

40.av fiskyngel och plantering av växter, införande av ny biomassa (t.ex.s. 170

41.bottensediment) och återinförande av allemansrättsliga friluftsmöjlig-s. 170

42.heter.159s. 170

43.158 För tydlighetens skull är det skäl att påpeka att ”återställande av miljön” omfattars. 170

44.alla de allmänna intressen som i enlighet med det tidigare sagda åtnjuter skadestånds-s. 170

45.rättsligt skydd (t.ex. ekosystemet, floran och faunan, den biologiska mångfalden, este­s. 170

46.tiska och kulturella värden samt allemansrättsligt rekreationsintresse).s. 170

47.159 Begreppsmässigt sträcker sig ”återställande” längre än endast till avlägsnandet avs. 170

48.olja och andra förorenande ämnen. Genom återställande strävar man till att repareras. 170

49.eller återskapa miljön i sitt tidigare skick, de la Rue & Anderson 1998 s. 504 anför:s. 170

50.”Claims for the costs of restoration or reinstatement are concerned with measures takens. 170

51.after clean-up has been completed. These involve human intervention in natural pro­s. 170

52.cesses by steps designed to encourage or accelerate natural recovery, such as reseedings. 170

53.of vegetation or, in the case of animals, the provision of temporary artificial habitats.”s. 170

54.Se även art. 12 (a) i de tidigare nämnda CMI-riktlinjerna, vartill hänvisas i Reg.prop.s. 170

55.1995:26 (ovan vid noterna 76-78). I USA (43 CFR § 11) har ”restoration or replace­s. 170

56.ment damages” definierats som ”the costs necessary to return the resource services tos. 170

57.the baseline level provided in the absence of damage”, varvid beräkningen baseras pås. 170

58.”the most cost-effective alternative for reaching this objective, and the alternativess. 170

59.considered must include a ’no action’ option that relies upon natural recovery alone”. Ses. 170

60.99 Harward Law Review s. 1570. I 1993 års Europarådskonvention om miljöskade-s. 170

61.ansvar (Convention on Civil Liability for Damage Resulting from Activities Dangerouss. 170

62.to the Environment) definieras ”measures of reinstatement” som ”any reasonable mea­s. 170

63.sures aiming to reinstate or restore damaged or destroyed components of the environ-s. 170

64.Ersättningsgill skada171s. 171

65.Den ersättning som kan utkrävas av den/de skadeståndsansvariga utgör rimliga kostnader för återställande av miljön — i den utsträckning som detta överhuvudtaget är möjligt (se nedan avsnitt 4.6.2.2). Genom en sådan lösning undviker man en del problem som vanligen uppkom­ mer vid värdering och ersättning av icke-ekonomisk skada. Men också återställandet har sina problem. Bland dessa kan nämnas fastställandet av den nivå till vilken miljön skall återställas,160 de ofta betydande resur­ ser i fråga om penningar och tid som återställandet kräver, beaktandet av miljöns naturliga återhämtningsförmåga16 och bestämmandet av kostnadernas skälighet.162s. 171

66.Även de mest ivriga förespråkarna för ”restoration-cost recovery” medgers. 171

67.att återställningskostnader inte bör krävas när dessa blir oproportionerligts. 171

68.höga i förhållande till den uppkomna skadan.163 Rimlighetskravet har ocksås. 171

69.inskrivits i flera internationella konventioner.164 En sådan bedömning förut­ ment, or to introduce, where reasonable, the equivalent of these components into the environment” (art. 2[8]). Jfr även nedan avsnittet 4.7 om förebyggande och skadebegränsande åtgärder.s. 171

70.160 Sådana problem uppkommer t.ex. vid skada på sådan miljö som redan varit förorenad (industriområden etc.). Det kanske inte är rimligt att kräva återställande till en bättre nivå än den som varit vid tidpunkten för skadans inträffande. Beträffande svårigheterna att bestämma det skick som miljön skulle ha befunnit sig i utan skadefallet (den s.k. baslinjenivån) anför Sandvik 2002 s. 339: ”Relevant miljöinformation kan saknas, miljön befinner sig inte sällan under konstant påverkan av både mänskliga aktiviteter och naturliga processer, i vissa fall kan de naturliga variationerna i miljöns kvalitativa och/eller kvantitativa tillstånd vara t.o.m. betydande, o.s.v.”s. 171

71.161 Försök till återställande av miljön med felaktiga metoder eller hjälpmedel kan hämma miljöns naturliga återhämtningsförmåga eller t.o.m. direkt skada miljön. Och i vissa fall kan det vara bättre att helt avstå från försök till återställande. Jfr de la Rue & Anderson 1998 s. 399.s. 171

72.162 Se mera om problemen förknippade med återställandet t.ex. Cross 1989 s. 298 ff. Se även Saxe 1994 s. 58.s. 171

73.163 I USA grundas rimlighetsbedömningen på bl.a. en cost/benefit-analys. Men även andra faktorer beaktas. Se närmare Sandvik 2002 s. 348 ff.s. 171

74.164 Se t.ex. 1989 års CRTD-konvention (Convention on Civil Liability for Damage Caused during the Carriage of Dangerous Goods by Road, Rail and Inland Navigation Vessels), artikel 1(10), 1992 års oljeansvarighetskonvention, artikel 1(6), 1993 års Europarådskonvention, artikel 2(8), HNS-konventionen av år 1996, artikel 1(6) och 1999 års ansvarsprotokoll till Baselkonventionen av 1989, artikel 2(2)(d). I detta sam­ manhang bör dock noteras att det kan vara betydligt svårare att återställa miljön efter 172Kapitel 4s. 171

75.sätter bl.a. ett slags ”cost/benefit”-analys som inte är problemfri. Värde-s. 172

76.ringssvårighetema är betydande.165 För att kunna bedöma om kostnadernas. 172

77.för återställande är skäliga behövs en måttstock. Valet av metod för dennas. 172

78.måttstock blir då avgörande för ersättningens storlek. Ifall t.ex. skälighets­s. 172

79.bedömningen sker enligt en måttstock som basear sig på låga värden förs. 172

80.miljön och dess komponenter, kan återställandet ofta verka oskäligt dyrt166 4.6.2.1.1 SkadeståndsL Som tidigare sades, kompletterar SkadeståndsL:s stadganden (jämte all­ männa skadeståndsrättsliga regler och principer) SjöL:s bestämmelser om redaransvar. Vidare kompletterar SkadeståndsL även SjöL:s regler om oljeansvar (10 kap.) och bestämmelserna om miljöskadeansvar i MiljöskadeL, under förutsättning att tillämpningen inte strider mot explicita stadganden i speciallagstiftning eller kränker de rättspolitiska motiveringar som ligger till grund för denna lagstiftning (jfr ovan avsnitt 3.2.3.2.1).s. 172

81.Den relevanta frågan bli här då, huruvida redaren kan åläggas att er­ sätta kostnaderna för återställande av miljön i stöd av SkadeståndsL. Varken SkadeståndsL:s text eller dess förarbeten ger närmare vägledning i denna fråga.167 Detta är förståeligt med tanke på att lagen förbereddes för 30 år sedan utgående från den traditionellt individorienterade syste­ matiken och begreppsapparaten. Först under senare år har man i allt större utsträckning börjat uppfatta också den omgivande miljön som ett utsläpp av andra farliga och förorenande ämnen än olja. Detta gäller både skadornas identifiering och deras ”reparation”. Se Litde 1998 s. 564.s. 172

82.165 Jfr Trepte 1992 s. 404, 407: ”[...] the benefits of aesthetic, scenic, wildlife, and comparable resources are not easily reduced to economic quantification. Consequently, the cost/benefit considerations will be based as much on political and economic impe­ ratives as on environmental functional concerns.” (s. 407)s. 172

83.166 Beträffande olika värderingsmetoder, se Trepte 1992 s. 407. Det kan också note­ ras att US Court of Appeals uttalade i avgörandet Commonwealth of Puerto Rico v. The SS Zoe Colocotroni, 628 F.2d 652 (1980), att skälighetsbedömningen var beroende av faktorer som ”technical feasibility of the restoration, the ability of the ecosystem to recover naturally, and the expenditures necessary to rehabilitate the affected environment”.s. 172

84.167 Enligt Reg.prop. 1992:165 s. 10 är det inte klart i vilken omfattning kostnader som har orsakats myndigheter när de har försökt återställa en förstörd miljö i sitt tidigare skick kan ersättas med stöd av SkadeståndsL.s. 172

85.E rsättningsgill skada 173 skadeståndsrättsligt skyddat objekt. Skyddet av allmänna intressen har kommit allt mer i fokus.s. 173

86.Enligt grundbestämmelsen om ersättning för sakskada i SkadeståndsL 5 kap. 5 § skall vid sakskada ersättas ”kostnaderna för repara­ tion av saken och andra omkostnader till följd av skadan”. Med ”repara­ tion av saken” avses dess återställande (såvitt möjligt) i ursprungligt skick. I princip synes sålunda en ägare kunna kräva ersättning för kost­ naderna att återställa ett förorenat strandområde. Vad som ingår i ”åter­ ställandet” bestäms närmare av domstol. Och fastän lagrummet synes ta sikte på kränkning av individuella rättigheter (”särrättigheter”), kunde man argumentera att SkadeståndsL, som en skadeståndsrättslig ramlag, bör tolkas mot bakgrund av den skadeståndsrättsliga utvecklingen i övrigt — inklusive trenden att ge allmänna intressen ökat rättsskydd (jfr även den ovan i avsnitt 4.3 nämnda tendensen att utvidga kretsen av ersättningsberättigade vid sakskada). Åtminstone synes inget hindra en sådan utveckling genom rättspraxis.s. 173

87.Från rättspraxis knyts intresset till följande avgörande:s. 173

88.HD 1990:143-, Från en industrianläggning hade till följd av en driftsstömings. 173

89.utsläppts fosfor i form av fosfat i ett vattenområde i sådana mängder att dets. 173

90.hade bidragit till områdets eutrofiering. Anläggningens chef och dess forsk­s. 173

91.nings- och planeringsingenjör dömdes till bötestraff för att ha lett ut dets. 173

92.skadliga ämnet i strid med gällande vattenrättsliga tillstånd. De dömda ochs. 173

93.industrianläggningen ålades att i stöd av SkadeståndsL solidariskt utge er­s. 173

94.sättning för den skada som utsläppet orsakat vattenområdet och fiskeri­s. 173

95.näringen. Enär allmän fördel hade kränkts, fördes statens talan av veder­s. 173

96.börande fiskeridistrikt. Skadeståndet uppskattades till 5 000 mark och dets. 173

97.skulle användas till att förbättra vattenkvaliteten och områdets fiskerieko-s. 173

98.nomiska tillstånd. Avgörandet är knapphändigt motiverat. Det är svårt att dra längre gående och allmännare slutsatser därav. De stadganden i SkadeståndsL som lades till grund för utdömandet av ersättning nämns inte. Klassi­ ficerades skadan som sakskada med talerätt får myndigheterna eller som ren förmögenhetsskada som ersattes i stöd av 5 kap. 1 § (jfr rekvisitet ”straffbelagd handling”, ovan avsnitt 4.4.2)? Oklart är också hur skade­ ståndet beräknades. Följaktligen är det förbundet med svårigheter att in­s. 173

99.174Kapitel 4s. 174

100.ordna avgörandet i SkadeståndsL:s systematik och begreppsbildning.168s. 174

101.Det väsentliga är dock att allmänna intressen skyddades i stöd avs. 174

102.SkadeståndsL:s stadganden och att ersättningen skulle användas tills. 174

103.aterställningsåtgäråer. Jag kan förena mig med B. Sandvik när han uttalar:s. 174

104.”Centralt är dock att fiskeridistriktets lagstadgade uppgift att övervaka etts. 174

105.allmänt intresse samt dess härmed förknippade behörighet att företräda sta­s. 174

106.ten även medförde rätt till skadestånd enligt SkL för skada på detta intresse.s. 174

107.Denna tolkning kan i princip öppna vägen för en till synes långtgående rätts. 174

108.för miljömyndigheter att — oberoende av regeln i MskL 6 § 1 mom. 2s. 174

109.punkten — kräva skadestånd för skada på sådana allmänna miljöintressens. 174

110.som dessa på offentligrättslig grund har att övervaka och företräda.” 169s. 174

111.Avgörandet synes sålunda ge en antydan om att HD har tillämpats. 174

112.SkadeståndsL med en viss flexibilitet — låt vara att avgörandets prejudi­s. 174

113.katvärde, som sagt, är begränsat.s. 174

114.Ett annat intressant avgörande är HD 1998:34, som dock gälldes. 174

115.avvärjningskostnader:s. 174

116.HD 1998:34: En tankbil hade i Tammerfors stad framförts ovarsamt så atts. 174

117.den glidit av vägen och stjälpt. Härvid hade 22 000 liter bensin runnit ut pås. 174

118.marken. Till följd av olyckan hade staden vidtagit awärjningsåtgärder. Dets. 174

119.bolag som tecknat bilens trafikförsäkring ålades att ersätta staden kostna­s. 174

120.derna för oljeskadans awärjning.s. 174

121.HD (majoriteten) konstaterade för det första att enligt TrafikförsLs. 174

122.(279/1959) ersätts skada som i följd av motorfordons användning i trafiks. 174

123.åsamkats person eller egendom från den trafikförsäkring som meddelats förs. 174

124.fordonet. Trafikskadan hade i föreliggande fall drabbat marken dit bensinens. 174

125.runnit och var därför till sin karaktär en egendomsskada. Vidare fastslogs. 174

126.HD att ersättningen för denna trafikskada skulle bestämmas utgående fråns. 174

127.SkadeståndsL:s stadgande om sakskada (5 kap. 5 §), dvs. kostnaderna förs. 174

128.reparation av saken och andra omkostnader till följd av skadan skulle ersät­s. 174

129.tas. De av Tammerfors stad krävda avvärjningskostnadema var sådana om-s. 174

130.168 Detta framhävs även av Sandvik 2002 s. 286. Efter diskussion uttalar han:s. 174

131.”Mycket tyder på att HD i 1990:143 — utan närmare analys — ålade förorenaren ansvars. 174

132.enligt SkL i linje med det ansvar som till synes följer av VL.”s. 174

133.169 Sandvik 2002 s. 286. Om i citatet nämnda regel i MiljöskadeL, se närmare nedans. 174

134.avsnitt 4.6.2.1.3.s. 174

135.Ersättningsgill skada175s. 175

136.kostnader. HD anförde också att beträffande ersättningsgrunden i Trafik-s. 175

137.försL var det utan betydelse vem som ägde den drabbade marken. På grund av de knappa domskälen är också detta avgörande svårtolkat. Ifall staden hade varit ägare till den förorenade marken, skulle fallet vara lättare att inordna under SkadeståndsL:s begreppsbildning. Men detta framgår inte klart ur domsreferatet (enligt Åbo hovrätt hade oljeolyckan inträffat på av staden ägd mark och orsakat sakskada för staden). Om olyckan däremot hade inträffat inom stadsområdet men inte på av staden ägd mark, accentueras tolkningssvårigheterna. En möjlighet skul­ le vara att anknyta till den tidigare (ovan i avsnitt 4.3) nämnda tendensen att utsträcka rätten till ersättning för sakskada utanför sakrättsliga bedömningar. Kanske det i föreliggande fall förelåg ett så nära och konkret samband mellan den skadade egendomen och skadelidandes, i detta fall stadens, intressen, att HD ansåg att ersättning för ekonomisk förlust skall ges?170 Om så var fallet, bör väl stadens intressen närmast betecknas som allmänna, dvs. strävan att skydda miljön.171s. 175

138.I detta sammanhang bör också erinras om den allmänna skadeståndsrätts-s. 175

139.liga principen att behövliga och rimliga kostnader för avvärjande och be­s. 175

140.gränsande av skada bör ersättas oberoende av om dessa kostnader åsamkatss. 175

141.egendomens ägare eller annan person. I domskälen hänvisade HD emeller­s. 175

142.170 En möjlighet skulle vara att helt frigöra sig från SkadeståndsL:s sakskadebegrepp. Jfr HD:s uttalande om att i fråga om ersättningsgrunden i TrafikförsL var det utan bety­ delse vem som ägde den drabbade marken. Jfr även Sandvik 2002 s. 284: ”Avgörandet förefaller emellertid inte ha grundats på SkL:s sakskadebegrepp utan på en extensiv tolkning av egendomsbegreppet iTrafTörsE 1 § 1 mom. [min kurs.].”s. 175

143.171 Jfr föredragandens (äldre justitiesekreterare A-L. Hyvärinen) anförande: ”Esinevahinkojen kohdalla jaottelu välittömään ja välilliseen vahinkoon on ongelmallinen. Omaisuuden vahingoittumisesta aiheutuneiden vahinkojen korvattavuutta ei ole perusteltua ratkaista yksinomaan sen perusteella, onko vahinkotapahtuma kohdistunut välittömästi vahingonkärsineeseen vai onko vahinko aiheutunut muulle henkilölle. Ympäristölle aiheutuneita vahinkoja ei voida arvioida kaikilta osin samalla tavoin kuin tyypillisiä esinevahinkoja, vaikka maaperän saastumista ja sen puhdistamisesta aiheutuneita kustannuksia voidaan sinänsä pitää esinevahinkona. Erityisesti ympäristövahinkojen koh­ dalla on perusteltua poikkeuksellisesti korvata omaisuuden vahingoittumiseen liittyvä taloudellinen vahinko myös sellaiselle vahingonkarsineelle, jolla ei ole esineoikeutta vahingoittuneeseen omaisuuteen.” Se även Sandvik 2002 s. 281 ff.s. 175

144.176 Kapitel 4s. 176

145.tid inte till denna princip.172 1J7a3g återkommer till principen nedan i avsnitts. 176

146.4.7.s. 176

147.Även om ovan nämnda tvenne rättsfall är synnerligen svårtolkade, syness. 176

148.det mig att det åtminstone inte principiellt föreligger hinder för att beak­s. 176

149.ta också allmänna intressen vid tillämpningen av SkadeståndsL:s ersätt-s. 176

150.ningsstadganden. Detta kunde även omfatta kostnader för återställandes. 176

151.av miljön fastän prejudikatvärdet av HD 1990:143 är tvivelaktigt.s. 176

152.Som nedan i följande avsnitt kommer att framgå, omfattar både SjöLs. 176

153.10 kap. och MiljöskadeL ersättning för rimliga kostnader för återställ­s. 176

154.andet av miljön. Men då sistnämnda lag inte gäller miljöskador föror­s. 176

155.sakade av rörliga stömingskällor, faller en stor del av skadorna orsakades. 176

156.av andra farliga och förorenande ämnen än olja, t.ex. gaser och kemi­s. 176

157.kalier, utanför lagens tillämpningsområde. Och utanför ansvaret förs. 176

158.oljeskador enligt SjöL 10 kap. faller skada genom oljebränder och -s. 176

159.explosioner. Men läget förändras ifall Finland ratificerar HNS-konven-s. 176

160.tionen. Denna konvention innehåller nämligen en bestämmelse mot­s. 176

161.svarande artikel 1(6) i 1992 års oljeansvarighetskonvention.1 3 Följaktlig­s. 176

162.en omfattar även HNS-konventionen ersättning för rimliga återställ-s. 176

163.ningskostnader.s. 176

164.Men en ratifikation av HNS-konventionen samt dess inarbetande is. 176

165.finsk rätt tar betydlig tid i anspråk. Och då scenariot vid förorenings. 176

166.genom olja kan förete avsevärda likheter med fall av förorening genoms. 176

167.andra ämnen, föreligger behov att behandla fallen skadeståndsrättsligts. 176

168.lika. Domstolarna kunde därför genom en anpassande tillämpning avs. 176

169.SkadeståndsL verka för större harmoni inom det sjörättsliga ersättnings­s. 176

170.systemet (jfr avsnittet 4.4.2 ovan om ersättande av ren förmögenhets-s. 176

171.skada).s. 176

172.Det strikta ansvaret enligt VattenL 1 kap. 25 § omfattar sakskadors. 176

173.(ovan avsnitt 4.3). Som HD:s ovan berörda avgöranden antyder, syness. 176

174.172 Däremot nämns den i föredragandens (A-L. Hyvärinen) betänkande.s. 176

175.173 Enligt art. 1(6) i HNS-konventionen avses med ”damage” bl.a. ”loss or damages. 176

176.by contamination of the environment caused by the hazardous and noxious substances,s. 176

177.provided that compensation for impairment of the environment other than loss ofs. 176

178.profit from such impairment shall be limited to costs of reasonable measures of re­s. 176

179.instatement actually undertaken or to be undertaken”.s. 176

180.Ursättningsgill skada177 inte principella hinder föreligga för att tolka SkadeståndsL:s stadgande om ersättning av sakskada (5 kap. 5 §) så, att även allmänna intressen skyddas. Följaktligen kunde man argumentera att det strikta ansvaret även omfattar återställningskostnader, då fartyg orsakar skada på egen­ dom vid ”vattendrags befarande”. Detta trots att ren förmögenhetsskada inte ersätts och att förarbetena (som är över hundra år gamla) förordar en restriktiv tolkning (ovan avsnitt 3.2.1.1). 4.6.2.1.2 Ansvar för oljeskador Den genom 1992 års protokoll ändrade oljeansvarighetskonventionen gör det klart att rimliga kostnader för återställandet av miljön omfattas av ersättningssystemet. I motsats till den äldre definitionen i 1969 års konvention174 sägs detta explicit i den ändrade texten. Art. 1(6) (a) har följande lydelse:s. 177

181.’”Pollution damage’ means: (a) loss or damage caused outside the ship bys. 177

182.contamination resulting from the escape or discharge of oil from the ship,s. 177

183.wherever such escape or discharge may occur, provided that compensations. 177

184.for impairment of the environment other than loss of profit from suchs. 177

185.impairment shall be limited to costs of reasonable measures of reinstate­s. 177

186.ment actually undertaken or to be undertaken.” Derma definition av ”pollution damage” har haft väsentlig betydelse för den senare internationella utvecklingen.175 En liknande definition har inskrivits i flera konventioner.176s. 177

187.174 I 1980 års L om ansvarighet för oljeskador förorsakade av fartyg (401/1980), som byggde på 1969 års oljeansvarighetskonvention, definierades oljeskada som ”skada, orsakad av förorening genom olja som flödat ut från fartyg, samt skador och kostnader, orsakade av förebyggande åtgärder” (1 §). Denna formulering uteslöt givetvis inte en tolkning som gav ersättning för återställningskostnader. Jfr även de la Rue & Anderson 1998 s. 507.s. 177

188.175 Den ovan citerade definitionen fanns redan i 1984 års protokoll till olje­ ansvarighetskonventionen av år 1969. Detta protokoll trädde emellertid inte internatio­ nellt i kraft, utan ersattes av 1992 års protokoll. Beträffande 1984 års protokoll, se t.ex. Göransson 1999 s. 349 ff.s. 177

189.176 Bland dessa kan nämnas 1993 års Europarådskonvention (art. 2pJ), CRTDkonventionen av år 1989 (art. 1 [10]), HNS-konventionen av år 1996 (art. 1[6]) och 2001s. 177

190.178Kapitel 4s. 178

191.Som tidigare framgick, har också den senare delen av ovan citerades. 178

192.definition inskrivits i SjöL 10 kap. 1 §, dvs. annan skada på grund avs. 178

193.försämring av miljön än förlust av inkomst begränsas till kostnadernas. 178

194.för rimliga åtgärder för återställande av miljön (också kommande åt­s. 178

195.gärder). Det primära syftet med denna precisering var att befrämja ens. 178

196.enhetlig tolkning av oljeskadebegreppet. I Reg.prop. 1995:26 uttalas:s. 178

197.”Definitionen på skada genom förorening har preciserats så att ersättnings. 178

198.för annan skada på miljön än för förlust av inkomst på grund av förorenings. 178

199.begränsas till kostnader för rimliga åtgärder för återställande av miljön soms. 178

200.har vidtagits eller skall vidtas. Definitionen på skada i den ursprungliga kon­s. 178

201.ventionen har lett till en brokig rättspraxis i fråga om de ersättningsgillas. 178

202.miljöskadorna. Den internationella oljeskadefonden har under sin verksam­s. 178

203.hetstid utarbetat vissa principer för ersättningen av miljöskador och dessas. 178

204.beaktades i protokollen. En avsikt med den nya definitionen är att systemets. 178

205.inte skall täcka sådana krav på ersättning för miljöskador som enbart baser­s. 178

206.ar sig på teoretiska beräkningsmodeller.”177s. 178

207.Av uttalandet framgår således att ersättningen skall baseras på faktiskas. 178

208.kostnader för återställandet, dvs. spekulativa kostnader ersätts inte.178s. 178

209.Och dessutom skall de vidtagna (eller planerade179) åtgärderna vara rimliga.s. 178

210.I det ovan citerade uttalandet hänvisas till IOPC-fondens praxis.s. 178

211.Redan år 1980 antog fonden (1971 års fondens generalförsamling) ens. 178

212.års bunkerkonvention (art. 1 [9] [a]).s. 178

213.177 Reg.prop. 1995:26 s. 6.s. 178

214.178 Se även Wetterstein 1994 b s. 237.s. 178

215.179 Formuleringen ”reasonable measures of reinstatement actually undertaken or tos. 178

216.be undertaken [min kurs.] infördes i konventionstexten för att göra det klart att förskotts­s. 178

217.betalning av återställningskostnadema kunde göras. Det kan nämligen uppstå situation­s. 178

218.er där återställandet av miljön kräver sådan förskottsbetalning. Se även Göransson 1999s. 178

219.s. 350. Dock bör noteras att ordet ”actually” synes innebära att kosmadsberäkningarnas. 178

220.bör vara nog så detaljerade. Jfr de la Rue & Anderson 1998 s. 511.1 de tidigare nämndas. 178

221.CMI-riktlinjerna vartill hänvisas i Reg.prop. 1995:26, se ovan texten vid notema 76—78,s. 178

222.uttalas följande: ”A claimant may recover a reasonable sum in respect of the estimateds. 178

223.cost of reinstatement measures, before they have actually been carried out, provideds. 178

224.always that the measures could not otherwise be carried out due to lack of financials. 178

225.resources, and provided an undertaking is given, or other satisfactory evidence iss. 178

226.provided, that the proposed measures of reinstatement will actually be carried out.”s. 178

227.(punkt 12 [c]).s. 178

228.TLrsättningsgill skada179 resolution om ersättande av miljöskador. I resolutionen konstateras att fastställandet av ersättning ”is not to be made on the basis of an abstract quantification of damage calculated in accordance with theoretical mo­ dels”.180 Avsikten var att ersättning endast kunde utbetalas till en skade­ lidande som drabbats av mätbar ekonomisk förlust (i form av kostnader för återställande).181s. 179

229.I IOPC-fondens Claims Manual beskrivs förutsättningarna för att godkänna krav på kostnader för återställande av den marina miljön. För att kunna ersättas bör åtgärderna uppfylla följande kriterier:s. 179

230.” — the measures should be likely to accelerate significantly the naturals. 179

231.process of recoverys. 179

232.— the measures should seek to prevent further damage as a result of thes. 179

233.incidents. 179

234.— the measures should, as far as possible, not result in the degradations. 179

235.of other habitats or in adverse consequences for other natural or eco­s. 179

236.nomic resourcess. 179

237.— the measures should be technically feasibles. 179

238.— the costs of the measures should not be out of proportion to thes. 179

239.extent and duration of the damage and the benefits likely to be achiev­s. 179

240.ed.”182 Här betonas såväl åtgärdernas återställande och deras skadebegränsande effekt som behovet av rimlighetsbedömningar (jfr själva konventionstexten) och ett slags cost/benefit-analys.s. 179

241.Frågan om kostnadernas rimlighet berördes kort redan tidigare (ovan vid notema 162—166). I Claims Manual sägs ytterligare att ”[t]he assess­ ment should be made on the basis of the information available when the specific reinstatement measures are to be undertaken”. Därtill anförs att oljeolyckoma i de fiesta fall inte skadar naturen bestående och att den marina miljön har en stor kapacitet till självförnyelse.183 I Reg.prop. 1995:26 ges inte heller närmare vägledning för rimlighetsbedömningen,s. 179

242.180 Resolution No. 3 on Pollution Damage (1980). Se även de la Rue & Anderson 1998 s. 507 f.s. 179

243.181 Se Jacobsson 2001 s. 10.s. 179

244.182IOPC Fund Claims Manual s. 29 f.s. 179

245.183 IOPC Fund Claims Manual s. 29. 180Kapitel 4 men de tidigare nämnda CMI-rikdinjema, vartill hänvisas i proposition­ en,1 ger följande vägledning för bedömningen:s. 179

246.”12. (d) In determining whether measures of reinstatement are reasonable,s. 180

247.account is to be taken of all the relevant technical factors including (but nots. 180

248.limited to) the followings. 180

249.(i) the extent to which the observed state of the environment, and anys. 180

250.changes therein, are to be regarded as damage actually caused by the in­s. 180

251.cident in question, as distinct from other factors whether man-made ors. 180

252.natural;s. 180

253.(ii) whether the measures are technically feasible and likely to contribute tos. 180

254.the re-establishment at the site in question of a healthy biological com­s. 180

255.munity in which the organisms characteristic of that community ares. 180

256.present and are functioning normally;s. 180

257.(iii)the speed with which the affected environment may be expected tos. 180

258.recover by natural processes and the extent to which the reinstatements. 180

259.measures concerned may accelerate (or inadvertently impede) naturals. 180

260.processes of recovery; ands. 180

261.(iv) whether the cost of the measures is in proportion to the damage or thes. 180

262.results which could reasonably be expected.” Skall man sedan försöka ge några sammanfattande synpunkter på rimlighetsbedömningen, är utgångspunkten en objektiv bedömning in casu i belysning av vid tidpunkten för åtgärderna tillgänglig information. Vidare är valet av metod för värdering av miljön och den uppkomna skadan av central betydelse. Som tidigare sades, bedöms kostnaderna för återställandet i relation till dessa värden. Och ytterligare fästs vid rimlighetsbedömningen vikt vid faktorer som återställningsåtgärdernas tekniska lämplighet, åtgärdernas förväntade effekter och naturens natur­ liga återhämtningsförmåga.18s. 180

263.Till frågan om ersättning av kostnaderna för miljöns återställande anknyter sig även spörsmålet om kostnaderna för utförda miljöunder-s. 180

264.184 Se ovan texten vid noterna 76—78.s. 180

265.185 Jfr även de la Rue & Anderson 1998 s. 504, 511. Beträffande rimlighets­ bedömningen kan också hänvisas till Brans 1996 s. 301. Det bör ytterligare tilläggas att enär miljöns naturliga återhämtningsförmåga vid oljeutsläpp är god, reduceras även kostnaderna för återställandet.s. 180

266.Idrsättmngsgill skada181 sökningar och skadevärderingar (”post-spill environmental studies”). Sådana utredningar blir relevanta vid bedömningen av återställningsbehovet och -möjligheterna. Frågor som härvid utreds är bl.a. skadans omfattning och naturens naturliga återhämtningsförmåga, de återställningsåtgärder som kan vidtas och deras förväntade resultat samt givetvis kostnaderna för återställandet. Skall kostnaderna för sådana undersök­ ningar och värderingar ersättas vid en oljeolycka?s. 181

267.Varken konventionstexten eller SjöL 10 kap. nämner explicit sådana kostnader. Men formuleringen ”kostnaderna för sådana rimliga åtgärder för återställande av miljön” i definitionen av oljeskada i SjöL 10 kap. 1 § synes kunna tolkas så att den också omfattar nämnda kostnader. Detta vore även följdriktigt, enär återställandet av miljön ofta kräver sådana undersökningar. Men också i detta sammanhang bör rimlighetskravet uppmärksammas. I IOPC-fondens Claims Manual beskrivs ersättandet av dessa kostnader på följande sätt:s. 181

268.”Studies are sometimes required to establish the precise nature and extents. 181

269.of environmental damage caused by an oil spill and to determine whethers. 181

270.or not reinstatement measures are necessary and feasible. Such studies wills. 181

271.not be necessary after all spills and will normally be most appropriate in thes. 181

272.case of major incidents where there is evidence of significant environmentals. 181

273.damage.s. 181

274.The Fund may contribute to the cost of such studies provided that thes. 181

275.studies concern damage which falls within the definition of pollution damages. 181

276.in the Conventions, including reasonable measures to reinstate a damageds. 181

277.environment. In order to be admissible for compensation it is essential thats. 181

278.any such post-spill studies are likely to provide reliable and usable informat­s. 181

279.ion. For this reason the studies must be carried out with professionalism,s. 181

280.scientific rigour, objectivity and balance. This is most likely to be achieved ifs. 181

281.a committee or other mechanism is established within the affected Members. 181

282.State to design and co-ordinate any such studies, as well as reinstatements. 181

283.measures.s. 181

284.The scale of the studies should be in proportion to the extent of thes. 181

285.contamination and the predictable effects. On the other hand, the mere facts. 181

286.that a post-spill study demonstrates that no significant long-term environ­s. 181

287.mental damage has occurred or that no reinstatement measures are necess182 Kapitel 4s. 181

288.ary, does not by itself exclude compensation for the costs of the study.”186 Fonden ställer sålunda krav på undersökningens kvalitet och objektivi­ tet, dess förväntade resultat och kostnadernas rimlighet.187s. 182

289.Konventionstexten och SjöL 10 kap. lämnar också öppen frågan om vem som har rätt att kräva ersättning för återställningskostnaderna. Följaktligen får nationella regler och principer betydelse. Som tidigare sades (ovan avsnitt 4.6.1), är skyddet av miljön och dess bevarande ett allmänt intresse, och sålunda förs sådan talan i regel av myndigheterna som företrädare för detta intresse. Jag återkommer till frågan vid be­ handlingen av MiljöskadeL (nedan avsnitt 4.6.2.1.3).s. 182

290.Ur ett de lege/mw/k-perspektiv kan slutligen sägas att definitionen av ”pollution damage” i 1992 års protokoll inte i tillräcklig grad ger ersätt­ ning för skada på miljön. Den uppfyller inte modema miljörättsliga skyddsbehov. Ett mera nyanserat och omfattande ansvar för skada på miljön är motiverat. Det gällande internationella ansvarssystemet och IOPC-fonden tar främst sikte på sakskador och ekonomiska förluster.188 Och även om krav för skada på miljön kan framställas, är ersättningen explicit begränsad till ”costs of reasonable measures of reinstatements. 182

291.186 IOPC Fund Claims Manual s. 30 f. IOPC-fonden kräver att i ett tidigt skede efter en olycka bli involverad i frågan huruvida en ”post-spill study” skall utföras eller inte. Fonden kan också bistå med information om teknisk hjälp. Se Claims Manual s. 31. De la Rue & Anderson 1998 s. 512 nämner att IOPC-fonden förkastade ett av lokala myndigheter framställt krav på ersättning för utförda ”environmental impact studies” till följd av öwr-olyckan 1993: ”It was noted that the reports on these studies were of a general nature and did not include a level of detail which would support any particular claim; that the reports relied to a great extent on information that was avai­ lable from other sources; and that due to the timing of their publication they did little to contribute to clarification of the issues relating to compensation.”s. 182

292.187 I CMI-riktlinjerna uppställs följande ersättningsförutsättningar (punkt 12. [b]): ”Specific studies may be necessary to quantify or verify pollution damage and to deter­ mine whether or not reinstatement measures are in fact feasible and will accelerate natu­ ral recovery. Contributions may be paid to the reasonable costs of such studies, provi­ ded they are reasonably proportionate to the actual damage, and provided they produce, or are likely to produce, the required data.”s. 182

293.188 Det internationella ersättningssystemet synes vara fokuserat på skyddet av konkreta individuella rättigheter framom skyddet av allmänna intressen. Beträffande denna distinktion, se Wetterstein 1997a s. 30 ff. och ovan avsnitt 4.6.1.s. 182

294.Ersättningsgill skada183 actually undertaken or to be undertaken”. Detta synes mig vara en svag­ het i det existerande systemet.189 Under senare år har man allt mera bör­ jat diskutera behovet av att möjliggöra ersättning också utöver kostna­ der för återställande av miljön i sitt tidigare skick.190s. 183

295.Följaktligen borde preciseringar göras i konventionstexten. Jag har föreslagit att fartygsägaren borde åtminstone ha en skyldighet till s.k. al­ ternativt återställande, dvs. att förvärva ”equivalent resources and habit­ at”191 när återställande av miljön rimligen inte kan ske (jfr art. 2(8) i 1993s. 183

296.189 Denna brist har även påtalats av EG:s kommission, se COM(2000) 802 final s. 53 ff. Det kan också noteras att IOPC-fonden har, bl.a. till följd av EG-kommissionens kritiska inställning, något omskrivit förutsättningarna för ersättande av återställningskostnader. I fondens Claims Manual 2002 s. 29 föreskrivs : ”The aim of any reasonable measures of reinstatement should be to bring the damaged site back to the same ecological state that would have existed had the oil spill not occurred, or at least as close to it as possible (that is to re-establish a biological community in which the organisms characteristic of that community at the time of the incident are present and are functioning normally). Reinstatement measures taken at some distance from, but still within the general vicinity of, the damaged area may be acceptahk, so long as it can be demonstrated that they would actually enhance the recovery of the damaged components of the environment [min.kurs.]. This link between the measures and the damaged components is essential for consistency with the definition ofpollution damage in the 1992 Chai Liability and Fund Conventions.” Detta innebär en liten utvidgning i förhållande till den tidigare texten från år 2000, men en verklig förbättring kräver en omskrivning av pollution damage-begreppet i oljeansvarighetskonventionen.s. 183

297.190 Sandvik 2001 s. 142. Se även nedan avsnitt 4.6.2.2.s. 183

298.191 Också detta begrepp är dock svårtillämpat. Vad avses med motsvarande resurs? När har det alternativa återställandet fullgjorts? Det är av intresse att notera att subsidiärt återställande (”acquisition of equivalent existing resources/services under private ownership”, NRDA-reglerna [e]) i betydande del nyttjats vid Exxon Valde^olyckan. Bl.a. ingicks en ”habitat acquisition deal” som kostade 70,5 miljoner dollar, se Golob’s Oil Pollution Bulletin 27 Nov. 1998 s. 6. Sandvik 2002 s. 390 anför: ”Det är uppenbart att bedömningen av resursernas motsvarighet och omfattningen av erforderliga subsidiära återställningsåtgärder ofta måste bli beroende av stor skönsmässighet. Som exempel på övriga åtgärder som i praxis har godtagits som subsidiärt återställande kan nämnas tex. avlägsnande av barriärer för fiskvandring, utgrävning och dokumentation av skadade fornlämningar, skapande av konstgjorda rev, planterande av en ersättande mängd sjögräs på ett annat område än det förorenade, samt anordnande av alternativa dricksvattentillgångar.” I avgörandet Commonwealth ofP uerto Rico v. The SS Zoe Colocotroni, 628 F.2d 652 (1980), nämndes som alternativt återställande bl.a. ”acquisition of compar­ able lands for public parks” och ”reforestation of a proximate park” (s. 676) och i fallet U.S. v. Mellin A. Fisher, 1998 AMC 2112, utdömde domstolen ”damages including the 184Kapitel 4 års Europarådskonvention192).193 Härigenom synes även preventiva syfte­ mål kunna uppnås i form av olika miljöskyddsåtgärder.194s. 183

299.I det senaste EU-förslaget till direktiv angående miljöskadeansvar195 pre­s. 184

300.ciseras (art. 2.11) att ”remedial measures” betyder ”any action, or combin­s. 184

301.ation of actions, including mitigating or interim measures to restore, re­s. 184

302.habilitate or replace damaged natural resources and/or impaired services ors. 184

303.to provide an equivalent alternative to those resources or services as foreseen in Annex IIs. 184

304.[min kurs.]. Återställandet uppdelas i ”primary remediation”, ”complement­s. 184

305.ary remediation” och ”compensatory remediation”.196 Förslaget synes ha expenses of restoring an equivalent amount of seagrass at another location”.s. 184

306.192 Konventionens Explanatory Report (Se Council of Eur. Doc. [DIR/JUR 92] 2 [1993]) innhåller följande uttalande: ”When it is impossible to restore or re-establish the environment, the measures of reinstatement may be in the form of the reintroduction of equivalent components into the environment. This applies for example in the case of the disappearance of an animal species or the irreparable destruction of a biotope. Such damage cannot be evaluated financially and any reinstatement of the environment is in theory impossible. Since such difficulties must not lead to a complete absence of com­ pensation, a specific method of compensation has been introduced. This method of compensation is based on achieving an equivalent instead of an identical environment.” (s. 28)s. 184

307.193 Wetterstein 2001b s. 111. Jfr Sandvik 2001 s. 144, som talar om ”subsidiärt återställande”. Enligt den amerikanska OPA 1990 ersätts inte endast ”costs of removal” utan också ”the cost of restoring, rehabilitating, replacing, or acquiring the equivalent of the damaged natural resources” (33 USC § 2706 [d] [1][A-C]). Jfr 43 CFR § 11.81(a)(1) och (b)(1) angående CERCLA-lagstiftningen. ”Natural resources” omfattar ”land, fish, wildlife, biota, air, water, ground water, drinking water supplies, and other such resour­ ces belonging to, managed by, held in trust by, appertaining to, or otherwise controlled by the United States (including the resources of the exclusive economic zone), any State or local government or Indian tribe, or any foreign government” (33 USC § 2701 [20]). Genom ovannämnd precisering i konventionstexten kunde sålunda det internationella oljeansvarssystemet föras närmare rättsläget i USA. Se även Holt & Cecil 1995 s. 31. En annan sak är sedan att det inte torde vara uteslutet att en nationell domstol redan nu kunde tolka ”pollution damage” så att det även omfattar alternativt återställande. Men unifieringssyftet kräver en explicit skrivning i konventionstexten.s. 184

308.194 Jfr Sandvik 2002 s. 401 ff.s. 184

309.195 Council Common Position No. 10933/5/03 REV 5.s. 184

310.196 I Annex II anförs om ”remediation objectives” (art. 1.1): ”The purpose of pri­ mary remediation is to restore the damaged natural resources and/or services to, or to­ wards, baseline condition [art. 1.1.1]. [...] Where the damaged natural resources and/or services do not return to their baseline condition, then complementary remediation wills. 184

311.Ursättningsgill skada185s. 185

312.tagit intryck från rättsläget i USA, särskilt OPA 1990. De komplicerades. 185

313.ersättningsmetodema väcker dock vissa betänkligheter (jfr nedan avsnitts. 185

314.4.622). Men någon form av penningersättning kunde också övervägas i fall då återställandet av miljön inte är (tekniskt eller fysiskt) möjligt eller då det framstår som orimligt dyrt. Och även om återställande till rimliga kost­ nader är möjligt, kunde man diskutera en skyldighet för fartygsägaren att ersätta miljövärden som går förlorade under tiden för återställandet (vil­ ket kan vara mycket tidskrävande). Jag återkommer till dessa frågor ne­ dan i avsnitt 4.6.22.s. 185

315.I detta sammanhang bör likväl noteras att enligt utförda undersökningars. 185

316.förorsakar oljeutsläpp sällan bestående skada på de marina ekosystemen.197s. 185

317.Dessa har en betydande naturlig återhämtningsförmåga. Problemet med be undertaken. The purpose of complementary remediation is to provide a similar level of natural resources and/or services, including, as appropriate, at an alternative site, as would have been provided if the damaged site had been returned to its baseline condi­ tion. Where possible and appropriate the alternative site should be geographically linked to the damaged site, taking into account the interests of the affected population, [art. 1.1.21 [...] Compensatory remediation shall be undertaken to compensate for the inte­ rim loss of natural resources and services pending recovery. This compensation consists of additional improvements to protected natural habitats and species or water at either the damaged site or at an alternative site. It does not consist of financial compensation to members of the public, [art. 1.1.3]”s. 185

318.197 Se närmare t.ex. de la Rue & Anderson 1998 s. 378 ff., 511. Oljeutsläppets skadeverkan är beroende av faktorer som mängd och typ av utspilld olja, väderleks­ förhållandena, tidvatten och strömmar, samt inte minst det skadade områdets ”ekolo­ giska känslighet” (notera i detta avseende den grunda Östersjön med sitt bräckta vatten och sina stora skärgårdar). IIOPC Fund doc. FUND/WGR.3/5/2 s. 5 uttalas: ”What is clear from all the studies carried out following major marine oil spills is that most ef­ fects are transient, that is of short duration. Unlike other human activities such as com­ mercial fishing or coastal development, a major spill will only cause long-term damage in truly exceptional circumstances. In such very rare cases it is usually because the oil spill effects are at a time or place with pre-existing adverse conditions (e.g. food shor­ tage, existing changes in community structure or physical nature of the habitat) or pos­ sibly because oil becomes trapped in sediments where it constitutes a source of chronic oil contamination.” Nämnas kan också att ett förslag till mätning av skadeverkningar på basen av mängden av utspilld olja och dess grad av beständighet diskuteras av Sharpe 1997 s. 463 ff. 186Kapitel 4s. 185

319.icke-reparabel skada kan sålunda vara mera konkret vid utsläpp av andras. 186

320.farliga och förorenande ämnen än olja. Som tidigare sades, ingår i HNS-s. 186

321.konventionen en definition av ”damage” som långt följer motsvarandes. 186

322.skrivning i 1992 års oljeansvarighetskonvention (art. 1[6]).198 4.6.2.1.3 MiljöskadeL Före antagandet av MiljöskadeL saknade vår lagstiftning allmänna stadganden om återställande av det tillstånd som rådde före miljöskadan. En del specialbestämmelser fanns199, och återställande åtgärder synes i viss mån ha kunnat ersättas med stöd av SkadeståndsL (jfr ovan avsnitt 4.6.2.1.1). Vidare omfattade återställande ofta också åtgärder genom vilka man hindrade att skadan blev större.200s. 186

323.Ett uttryckligt stadgande om ersättning av kostnader för avvärjande och återställande ingår numera i MiljöskadeL 6 § 1 mom. Lagrummet skiljer mellan åtgärder som vidtas av någon enskild (1 punkten) och sådana som vidtas av myndigheterna (2 punkten). Beträffande de först­ nämnda stadgas följande:s. 186

324.”Enligt denna lag ersätts även 1) kostnader för behövliga åtgärder soms. 186

325.någon har vidtagit för att avvärja risken för miljöskador som avses i 1 § ochs. 186

326.som gäller honom eller för att återställa den skadade miljön i sitt tidigares. 186

327.skick.” Det citerade lagrummet tar sålunda sikte på enskilda intressen (jfr ”särrättigheter”). Utgångspunkten är att enskilda individer inte givits rätt att föra talan för kränkning av allmänna intressen. Men som tidigare sades (avsnitt 4.6.1), kan gränsdragningen mellan enskilda och allmänna intressen bli flytande.s. 186

328.Lagrummet är svårtolkat. Formuleringen ”miljöskador som avses i 1 § och som gäller honom [min kurs.]” uppställer krav på en viss kopplings. 186

329.198 Se ovan not 173.s. 186

330.199 Se översikten av Sandvik 2002 s. 310. Allmänna stadganden om sanering och återställande av mark och grundvatten ingår i MiljöskyddsL (86/2000) 12 kap., som dock tillkommit efter MiljöskadeL. Se även 13 kap. 84 § i förstnämnda lag.s. 186

331.200 Se Reg.prop. 1992:165 s. 10 f. Förarbetena gör dock inte en klar konceptuell skillnad mellan återställande och awäjande åtgärder. Jfr nedan avsnitt 4.7.4.s. 186

332.Ursättningsgill skada187 mellan rätten till ersättning för i lagrummet nämnda kostnader och rät­ ten att kräva ersättning enligt MiljöskadeL 5 §. Denna ”individuella in­ tressekoppling” beskrivs av E.J. Hollo och P. Vihervuori på följande sätt:s. 187

333.”Olennaista on, että kustannusten korvausta voi saada sekin, joka ei oles. 187

334.oikeutettu YVL 5 §:n mukaiseen korvaukseen, mutta sekä torjunnan ettäs. 187

335.ennallistamisen osalta joudutaan YVL 6.1 §:n 1 kohtaa sovellettaessa ratkai-s. 187

336.semaan, kuka on oikeutettu korvaukseen. Pelkästään YVL 5 §:ssä tarkoite-s. 187

337.tusta vahingonkärsijästä ei ainakaan torjuntakustannusten kohdalla voi ollas. 187

338.kysymys, koska jo ympäristövahingon uhka riittää vastuun synnyttämiseen.s. 187

339.Toisaalta uhan tuke nimenomaisen säännöksen mukaan koskea korvausta vaativaa.s. 187

340.Tämä merkitsee tietynlaista yksilöllistä intressikytkentää, jossa lähtökohtanas. 187

341.on arvio siitä, kehen kohdistuvaan YVL 5 §:n mukaiseen vahinkoon uhka-s. 187

342.tilanne olisi johtanut, jos torjuntaan ei olisi ryhdytty. Tyypillinen tapaus, jo­s. 187

343.hon 1 kohdan säännökset todennäköisemmin soveltuvat, on siten häiriö, jo­s. 187

344.ka ilmenee korvausta vaativan omalla tai hallitsemalla alueella tai muutoins. 187

345.hänen suojatussa etupiirissään. Mitään jokamiehen torjunta- ja ennallistamis-s. 187

346.oikeutta YVL 6 § ei sinänsä tunnusta, jos jokamiehellä tarkoitetaan vahinko-s. 187

347.tilanteeseen nähden ulkopuolista, vailla asianosaisasemaa olevaa.”201 Beträffande ersättning för sakskador hänvisas i MiljöskadeL 5 § 1 mom. till SkadeståndsL. Rätten till sådan ersättning berördes ovan i avsnitt 4.3. Vidare framgick ur avsnitt 4.6.2.1.1 att en ägare (eller annan taleberättigad) i princip vore berättigad att kräva ersättning för kostnaderna att återställa ett förorenat område. Mot denna bakgrund kunde man säga att MiljöskadeL 6 §1 mom. 1 punkten inte innebär något väsentligt nytt. Men på grund av den osäkerhet som i föreliggande avseende existerar angående SkadeståndsL:s tillämpning är det av betydelse att ett uttryck­ ligt stadgande om rätten till ersättning för återställningskostnader har in­ förts i MiljöskadeL.s. 187

348.Tillämpningen av MiljöskadeL 6 § 1 mom. 1 punkten är emellertid inte heller problemfri. Avgränsningen mot skyddandet av allmänna in­ tressen kan vara nog så komplicerad.202 Innebär en skadas klassificerings. 187

349.201 Hollo & Vihervuori 1995 s. 195.s. 187

350.202 Se närmare Sandvik 2002 s. 292 ff. 188Kapitel 4 som sakskada att 6 § 1 mom. 1 punkten alltid kan tillämpas?203 MiljöskadeL 5 § omfattar även ersättning för rena förmögenhetsskador och ideella skador. Kan en skadelidande som drabbas av sådana skador även kräva kostnader enligt föreliggande lagrum? Och så vidare.s. 187

351.B. Sandvik synes svara nekande på den sistnämnda frågan: ”Mera oklart ärs. 188

352.däremot om även annan skadelidande än den som har rätt till ersättning en­s. 188

353.ligt reglerna för sakskada kan hävda att skadan ”gäller honom” enligt MskLs. 188

354.6 § 1 mom. 1 punkten. För egen del har jag emellertid - åtminstone som ens. 188

355.grundläggande utgångspunkt — svårt att tolka 6 § 1 mom. 1 punkten på sås. 188

356.vis, att skadan då skulle gälla den skadelidande på ett så närliggande sätts. 188

357.som man enligt min mening kan förutsätta. Helt klart förefaller vara att dens. 188

358.som t.ex. lider ren förmögenhetsskada på grund av hindrad utövning avs. 188

359.allemansrätten inte bör kunna göra gällande att den inträffade skadans. 188

360.”gäller honom”. I vart fall torde den ovan förespråkade tolkning ligga i linjes. 188

361.med hur sakägarbegreppet och talerätten brukar avgränsas i miljörättsligas. 188

362.ansökningsmål.”204s. 188

363.För egen del skulle jag vara böjd att något nyansera bedömningen. Ens. 188

364.yrkesfiskare eller hotellägare som lider ren förmögenhetsskada till följd avs. 188

365.förorenat vattenområde kunde möjligen anses ha ett så starkt enskilt in­s. 188

366.tresse i återställandet att kostnadsersättning enligt MiljöskadeL 6 § 1 mom.s. 188

367.1 punkten kunde beviljas. Däremot ställer också jag mig tveksam till att ens. 188

368.skadelidande som drabbas av ideell skada skulle kunna hävda att skadans. 188

369.”gäller honom” så att föreliggande lagrum blir tillämpligt.205 Följaktligens. 188

370.synes man kunna säga att en rätt till skadestånd enligt MiljöskadeL 5 § inga­s. 188

371.lunda alltid uppfyller det i 6 § 1 mom. 1 punkten nämnda kravet på ”indi­s. 188

372.viduell intressekoppling”.206s. 188

373.203 Eller uttryckt på ett annat sätt: Har samtliga som enligt SkadeståndsL 5 kap 5 § har rätt till ersättning för ekonomisk följdskada även rätt att åberopa MiljöskadeL 6 § 1 mom. 1 punkten? Jfr Sandvik 2002 s. 297 f.s. 188

374.204 Sandvik 2002 s. 296.s. 188

375.205 Jfr även Hollo & Vihervuori 1995 s. 199, vilka anför: ”Lain sanonta "vahmgoittuneen ympäristön palauttamiseksi ennalketi viittaa toisaalta kuitenkin siihen, että kysymys on lähinnä YVL 1.1 §:n 1 kohdan mukaisesta veden, ilman tai maaperän pilaantumisesta. Käytännössä kyse ei siten juurikaan voisi olla melun tai hajun tapaisista immissiotilanteista.”s. 188

376.206 Beträffande kostnaderna för återställande är det därför något överraskande att Hollo och Vihervuori i ovan (s. 185) citerade uttalande säger att ”kustannusten korvausta voi saada sekin, joka ei ole oikeutettu YVL 5 §:n mukaiseen korvaukseen” — låt varas. 188

377.Ursättningsgill skada189 Föreliggande lagrum föreskriver också att endast kostnader för behövliga åtgärder kan ersättas. Tidigare i framställningen har framgått att ett krav på skälighet har uppställts som förutsättning för ersättande av återställningskostnader (se avsnitten 4.6.2.1 och 4.6.2.1.2). Bedömningen av åt­ gärdernas behövlighet företer stora likheter med skälighetsbedömning­ en207, 2 o08ch jag begränsar mig här till en hänvisning.s. 189

378.Beträffande återställande som vidtas av myndigheterna föreskriver MiljöskadeL 6 § 1 mom. 2 punkten att följande kostnader ersätts:s. 189

379.”kostnader som myndigheter har åsamkats på grund av åtgärder som hars. 189

380.vidtagits i syfte att avvärja risken för eller verkningarna av störningar soms. 189

381.avses i 1 § eller för att återställa miljön i sitt tidigare skick, om kostnadernas. 189

382.är skäliga i förhållande till störningen eller risken för störning och till dens. 189

383.nytta åtgärderna har medfört,” Formuleringen berör således skyddandet av allmänna intressen. Men enär ingen skarp skiljelinje kan dras mellan enskilda och allmänna in­ tressen (se ovan avsnitt 4.6.1), kan det citerade lagrummet i varierande grad komma att indirekt även omfatta förstnämnda intressen.209s. 189

384.I föreliggande lagrum har lagstiftaren utsträckt det civilprocessuella förfarandet till att omfatta kostnader som baserar sig på myndigheternas offentligrättsliga awärjnings- och återställnings skyldighet. Som tidigare sades (avsnitt 4.6.2.1.1), är det emellertid inte uteslutet att det allmännas återställningskostnader kunde ersättas i stöd av SkadeståndsL. Men en sådan tillämpning är mycket osäker och därför är det viktigt att en explicit skrivning om ersättningsskyldigheten har införts i MiljöskadeL 6 § 1 mom. 2 punkten.s. 189

385.Enligt olika offentligrättsliga och administrativa lagar och bestämmelser hars. 189

386.myndigheterna en varierande rätt att med hot om vite kräva återställnings-s. 189

387.åtgärder. Men användandet av tvångsåtgärder förutsätter att den ansvarige att de huvudsakligen talar om awärjningskostnader.s. 189

388.207 Jfr även Sandvik 2002 s. 345, som anför att ”skäliga kostnader och behövliga åtgärder torde rätt långt kunna ses som olika sidor av samma mynt”.s. 189

389.208 Beträffande bedömningen av ”behövliga åtgärder”, se närmare Hollo & Vihervuori 1995 s. 200 f.s. 189

390.209 Se även Sandvik 2002 s. 298. 190Kapitel 4s. 189

391.inte hörsammar myndigheternas uppmaningar. Detta kan vara ett tids­s. 190

392.krävande förfarande, och om myndigheterna i brådskande fall skrider tills. 190

393.åtgärder utan hot om tvångsutförande, kan kostnaderna inte indrivas i stöds. 190

394.av den offentligrättsliga (tvångs)lagstiftningen.210 I klarläggande syfte hars. 190

395.därför inskrivits i MiljöskadeL att 6 § inte tillämpas på kostnader som in­s. 190

396.drivs enligt VitesL 17 § (6 §2 mom.). Man kan sålunda säga att Miljö-s. 190

397.skadeL:s ersättningsbestämmelse kompletterar det redan rätt vidsträcktas. 190

398.offentligrättsliga kostnadsansvaret. Även om både 1 och 2 punkterna av MiljöskadeL 6 § 1 mom. tar sikte på att återställa miljön i sitt tidigare skick, är de av myndigheterna vidtagna åtgärderna ofta mera omfattande och systematiskt mera över­ gripande än de av enskilda genomförda åtgärderna. Detta bör ses mot den bakgrunden att myndigheterna tillvaratar allmänna intressen — någon ”individuell intressekoppling” av den typ som beskrevs ovan be­ hövs inte. Rätt till kostnadsersättning för myndigheterna föreligger fast­ än enskilda intressen inte skulle ha kränkts genom störningen (jfr ovan avsnitt 4.6.1).211 Men störningen bör givetvis uppfylla kriterierna i Miljö­ skadeL 1 § 1 mom.s. 190

399.Begreppet ”myndigheter” har inte närmare preciserats i MiljöskadeL. Detta är förståeligt med beaktande av de förändringar som förvaltning­ en ständigt undergår. Med begreppet avses uppenbarligen det varieran­ de antal myndigheter — både statliga och kommunala — som har till uppgift att befrämja och övervaka miljöskyddet.212s. 190

400.210 Se närmare Luntinen 1999 s. 12. Orsak till åtgärder utan hot om tvångsutförande kan också vara att återställandet kräver resurser eller sakkunskap som endast myndighet­ erna besitter.s. 190

401.211 Jfr Hollo & Vihervuori 1995 s. 205 f., vilka beskriver saken sålunda: ”YVL 6.1 §:n 2 kohdan voidaan tältäkin kannalta katsoa ylittäneen perinteisen yksityis- ja julkisoikeuden välisen rajan. Viranomaisen oikeus siinä tarkoitettuihin korvauksiin ei siis edellytä, että kukaan olisi häiriön tai sellaisen uhan johdosta kärsinyt yksityisoikeudellista korvattavaa vahinkoa. [...] Pelkästään yleistä etua loukkaavan häiriön käsilläolo — tai vain sellaisen uhka — ilman mitään perinteistä vahinkorekvisiittaa riittää siis aikaansaamaan YVL 6.1 §:n 2 kohdan (ja vastaavilta osin 3 kohdan) mukaisen korvausvastuun.” Som exempel på en störning som kränker allmänt intresse nämns i Reg.prop. 1992:165 s. 26 att grundvattnet förorenas på den skadevållandes eget område.s. 190

402.212 Se närmare Luntinen 1999 s. 18 ff.s. 190

403.Ersättningsgill skada191s. 191

404.Talerätten för skada på miljön i här avsedd bemärkelse har sålunda givitss. 191

405.myndigheterna. Detta är läget också i många andra europeiska länder.213s. 191

406.Och enligt den amerikanska CERCLA -lagstiftningen (1980/86) förs sådans. 191

407.talan enbart av den federala regeringen eller av ”authorized representativess. 191

408.of states as ’trustees’ of natural resources, acting on behalf of the public”.s. 191

409.Även företrädare för indianstammar har talerätt, medan enskilda medbor­s. 191

410.gare (eller medborgar- och miljöorganisationer) inte har rätt att väcka skade­s. 191

411.ståndstalan.214 Enligt OPA (1990) kan ”US Government, a state, an Indians. 191

412.tribe, and a foreign government” kräva skadestånd för skada på miljön.215s. 191

413.Miljörättskonventionema däremot tar i allmänhet inte ställning till frågans. 191

414.om talerätten — även om undantag finns.216s. 191

415.På senare tid har frågan om att bevilja olika miljöorganisationer rätt tills. 191

416.skadeståndstalan alltmer kommit i fokus. Och man kan skönja en utveck­s. 191

417.ling mot att ge miljöorganisationer sådan rätt vid skada på miljön. Särskilts. 191

418.intressant är den norska forurensningslovens lösning enligt vilken myndig­s. 191

419.heterna (närmast kommunala miljövårdsmyndigheter) och privata organisa­s. 191

420.tioner eller sammanslutningar med ”rettslig interesse i saken” har givits rätts. 191

421.att föra talan om ersättning för rimliga kostnader att återställa miljön vids. 191

422.”ikke-tillatt forurensning som hindrer, vanskeliggjor eller begrenser utbyttets. 191

423.av å utove allemannsrett utenfor naering”. Om en privat organisation förs. 191

424.talan, skall ersättningsbeloppet tillfalla myndigheterna för att användas tills. 191

425.återställande åtgärder (8 kap. 58 §).217 Också några andra länder har i vari­s. 191

426.erande grad givit privata organisationer talerätt.218s. 191

427.213 Se Wetterstein 1997a s. 51.s. 191

428.214 Se 42 USC § 9607 (f). Se närmare Sandvik 2002 s. 298 ff. och Wetterstein 1997a s. 50 med hänvisningar. Jfr även Alaska Sport v. Exxon, 1994 AMC 2719.s. 191

429.215 Se 33 USC § 2706 (a), cf. § 2702 (b)(2)(A). Enskilda och privata organisationer kan inte ”assert public claims”.s. 191

430.216 Se t.ex. art. 18 i 1993 års Europarådskonvention. I 1999 års ansvarsprotokoll till Baselkonventionen av 1989 sägs endast att ”[d]omestic law may indicate who will be en­ titled to take such measures [återställningsåtgärder]”, art. 2(2)(d).s. 191

431.217 Beträffande den norska lösningen, se närmare Ot prp nr 33 (1988—89) s. 51 ff. och Tyrén 1990 s. 164 ff.s. 191

432.218 Se Wetterstein 1997a s. 51, Larsson 1999 s. 593 ff., Nordh 1999 s. 473 ff. och Sandvik 2002 s. 298 ff. De nordiska miljöskadelagama, med undantag för den norska, har däremot inte givit loots standi i ersättningsärenden åt privata organisationer eller sammanslutningar. Men t.ex. i Danmark synes finnas en viss utveckling i rättspraxis mot att ge också miljöorganisationer rätt att kräva ersättning för återställande av miljön. Se Basse & Tonnesen & Wiisbye 1995 s. 52 f. Jfr även U/R. 1988 s. 878 (Vestre Landsret), där en privat fiskeförening fick ersättning för återställandet av ett fiskeområde (en bäck). 192Kapitel 4s. 191

433.En ökad rätt för enskilda individer och behöriga organisationer att krävas. 192

434.åtgärder av myndigheterna synes även vara EG-kommissionens linje.219s. 192

435.Och ett viktigt utvecklingssteg utgör 1998 års Århuskonvention (UNECEs. 192

436.Convention on Access to Information, Public Participation in Decision-s. 192

437.Making and Access to Justice in Environmental Matters). Derma konven­s. 192

438.tion synes öppna en viss möjlighet för också andra än myndigheter att föras. 192

439.talan i miljörättsliga ersättningsmål.220s. 192

440.Jag har tidigare i annat sammanhang sagt att en talerätt (liknande dens. 192

441.norska) för miljöorganisationer kan rekommenderas.221 Som argument an­s. 192

442.förde jag: ”After all, there are some limitations on the ability authorities ha­s. 192

443.ve effectively to safeguard the interests of their citizens. The authorities mays. 192

444.lack the political will and preparedness to tackle the problems in earnest.s. 192

445.They may be too ’tied’ to the interests of industry. Short-term economics. 192

446.interests may prevail over long term ecological concerns. Environmentals. 192

447.groups and organizations, on the other hand, often function as ’watchdogs’s. 192

448.over industries and activities hazardous to the environment and they coulds. 192

449.Det är dock svårt att av avgörandet dra mera allmänna slutsatser, bl.a. enär föreningen hade i bäcken planterat fiskyngel som ödelädes av föroreningen. Se Betaenkning om erstatning for miljoskader, nr 1237,1992 s. 63 f.s. 192

450.219 I det senaste EU-förslaget till direktiv angående miljöskadeansvar (Councils. 192

451.Common Position No. 10933/5/03 REV 5) anförs (ingress, punkt 25): ”Personss. 192

452.adversely affected or likely to be adversely affected by environmental damage should bes. 192

453.entided to ask the competent authority to take action. Environmental protection is, however, a diffuse interest on behalf of which individuals will not always act or will nots. 192

454.be in a position to act. Non-govemmental organisations promoting environmentals. 192

455.protection should therefore also be given the opportunity to properly contribute to thes. 192

456.effective implementation of this Directive.” Enskilda personers och organisationers rätts. 192

457.att kräva åtgärder av myndigheterna regleras i artiklar 12—13.s. 192

458.220 I artikel 9.3 uttalas: ”In addition and without prejudice to the review proceduress. 192

459.referred to in paragraphs 1 and 2 above, each Party shall ensure that, where they meets. 192

460.the criteria, if any, laid down in its national law, members of the public have access tos. 192

461.administrative or judicial procedures to challenge acts and omissions by private personss. 192

462.and public authorities which contravene provisions of its national law relating to thes. 192

463.environment”. Det är dock oklart hur långtgående skyldigheter bestämmelsen påför des. 192

464.kontraktsslutande staterna att sörja för privata organisationers etc. talerätt i ersättnings­s. 192

465.mål. Se närmare Jendroska & Stec 2001 s. 140 ff., särskilt s. 151. Det kan tilläggas atts. 192

466.den finska regeringen avgivit Reg.prop. 2003:165 angående godkännande av Århus-s. 192

467.konventionen som trädde internationellt i kraft i oktober 2001.s. 192

468.221 För tydlighetens skull är det skäl att påpeka att privata organisationer ochs. 192

469.sammanslutningar redan nu kan erhålla ersättning för förebyggande och skadebe-s. 192

470.gränsande åtgärder. Se nedan avsnitt 4.7.s. 192

471.Ursättningsgill skada193s. 193

472.form an important part in a comprehensive system to protect the environ­s. 193

473.ment.”222 Men beviljandet av talerätt åt privata organisationer eller samman­s. 193

474.slutningar medför också problem: Vilka kriterier bör en taleberättigads. 193

475.organisation uppfylla (jfr det norska kravet ”rettslig interesse i saken”)?223s. 193

476.Hur skall ersättningsbeloppen användas? Hur skall ett möjligast effektivts. 193

477.samarbete med miljömyndigheterna organiseras? Och så vidare. Medan 1 punkten av föreliggande lagrum tar sikte på kostnader för behövliga åtgärder som någon har vidtagit, förutsätts enligt 2 punkten att kostnaderna224 är skäliga i förhållande till störningen eller risken för störning och till den nytta åtgärderna har medfört. Rimlighetsbedömningen har sålunda ut­ tryckts i en flexibel rättsnorm som betonar cost/benefit-aspekter. Men även andra avvägningsmoment kan få betydelse.225 Utgångspunkten är en objektiv helhetsbedömning in casu (jfr ovan avsnitten 4.6.2.1 och 4.6.2.1.2). Också toleransrekvisitet och tillämpliga regler om ansvarsbe­ gränsning226 2 2o7ch -jämkning 7 kan inskränka den ansvariges skyldighet att ersätta kostnaderna för miljöns återställande.s. 193

478.I MiljöskadeL 6 § 1 mom. 2 punkten talas om skäliga kostnader för atts. 193

479.222 Wetterstein 1997a s. 52. Vid beredningen av MiljöskadeL diskuterade lag­ utskottet också denna fråga och konstaterade att ”myndigheterna i grund och botten har mycket begränsade möjligheter att värna medborgarnas rättigheter”. Lagförslaget kunde dock inte i detta sammanhang byggas ut på denna punkt Se 1994 rd — LaUB — RP 165/1992 rd s. 3.s. 193

480.223 Se närmare Wetterstein 1997a s. 52 f. Beträffande det norska rekvisitet ”rettslig interesse i saken”, se Ot prp nr 33 (1988-89) s. 55 ff. och även Sandvik 2002 s. 302. Det bör också noteras att MiljöskyddsL 92 § ger ”en registrerad förening eller stiftelse vars syfte är att främja miljöskydd, hälsoskydd eller naturvård eller trivseln i boendemiljön och inom vars verksamhetsområde miljökonsekvenserna uppträder” rätt att skriftligen anhängiggöra ärenden av offentligrättslig art om de inte har anhängiggjorts på tillsyns­ myndighetens eget initiativ. Jfr även 97 § om besvärsrätten.s. 193

481.224 Begreppet ”kostnader” bestäms inte närmare i MiljöskadeL. Beträffande kost­ nader som skall ersättas, se Luntinen 1999 s. 27 ff.s. 193

482.225 Se härom närmare Sandvik 2002 s. 351 ff.s. 193

483.226 Sjörättsliga regler om ansvarsbegränsning ingår i SjöL 9 kap. Se närmare nedan avsnitt 6.2.s. 193

484.227 SkadeståndsL innehåller bestämmelser om jämkning av ansvar (2 kap. 1 § 2 mom., 3 kap. 6 §) och nedsättning av skadestånd på grund av medvållande (6 kap. 1 §). Se även nedan avsnitt 6.2.5. 194Kapitel 4s. 193

485.återställa miljön ”i sitt tidigare skick”. B. Sandvik ställer frågan huruvidas. 194

486.detta lagrum även omfattar s.k. alternativt återställande, dvs. skyldighet atts. 194

487.förvärva motsvarande resurser när återställande av miljön rimligen inte kans. 194

488.ske. Han anför att tolkningen är oklar och att motiven inte ger någons. 194

489.ledning. För egen del har han svårt att finna något bärande skäl som skulles. 194

490.tala emot ett sådant återställande. Till stöd för sin ståndpunkt åberopars. 194

491.Sandvik det objektiva syftet med 6 § 1 mom. och utvecklingen utom­s. 194

492.lands.228 Med hänsyn till behovet av en sådan återställningsmöjlighet (ovans. 194

493.avsnitt 4.6.2.1.2) är jag böjd att hålla med honom. Skrivningen i 6 § 1 mom. 2 punkten synes omfatta endast kostnader för vidtagna åtgärder — inte åtgärder som kommer att vidtas. Med tanke på ett effektivt miljöskydd skulle det vara bra om även förskottsersättning kunde ske (jfr ansvaret för oljeskador, ovan avsnitt 4.6.2.1.2). I MiljöskadeL 9 § ingår dock en bestämmelse om ersättning för framtida ska­ dor.229 Argument har anförts för att denna bestämmelse kunde ha rele­ vans även vid tillämpningen av stadgandena i 6 § 1 mom.230 Å andra sidan föreligger redan, som tidigare sades, ett vidsträckt kostnadsansvar för förorenaren i stöd av oEka offendigrättsfiga lagar och bestämmelser.s. 194

494.Av 6 § 1 mom. 3 punkten följer expEcit att kostnader för nödvändiga utredningar för awärjningsåtgärder eEer för återstäEande av miljön skaU ersättas. Enär återställandet av miljön ofta kräver sådana utredningar, ärs. 194

495.228 Sandvik 2002 s. 394. Däremot tolkar han MiljöskadeL 6 § 1 mom. 1 punkten annorlunda: ”[...] i 6 § 1 mom. 1 punkten (enskilda intressen) talas om kostnader för att ’återställa den skadade miljön i sitt tidigare skick ’ (kurs, här), vilket synes innebära en begränsning till primäråterställande.” För egen del inskränker jag mig till konstaterandet att åtminstone synes inte rättspolitiska skälxnkÅ för en sådan differentiering.s. 194

496.229 I 9 § 1 mom. stadgas: ”Kan den miljöskada som i framtiden orsakas av en stör­ ning uppskattas på förhand, skall ersättningen på begäran bestämmas på förhand som en engångsersättning eller som en årsersättning. Om förhållandena senare ändras väsentligt eller den uppskattade skadan på något annat sätt väsentligt avviker från den skada som har uppstått på grund av störningen, kan den på förhand bestämda ersätt­ ningen korrigeras efter vad som är skäligt med hänsyn till förhållandena.”s. 194

497.230 Se Hollo & Vihervuori 1995 s. 210. Se även Kuusiniemi & Kumpula 1997 s. 371. Jfr dock Sandvik 2002 s. 330, som ifrågasätter en sådan tolkning. Noteras bör också att enligt Luntinen 1999 s. 36 not 116 utbetalar försäkringsgivarna i regel inte förskottsersättningar.s. 194

498.Ursättningsgill skada195 det följdriktigt att kostnaderna ersätts.231 Det är möjligt att dessa kost­ nader tolkningsvägen skulle ha omfattats av skrivningarna i 1 mom. 1 och 2 punkterna, men ett omnämnande i lagtexten ansågs befogat.232 Uttrycket ”nödvändiga kostnader” ger vid handen att ett rimlighetskrav uppställs också i detta sammanhang (jfr ovan om oljeansvaret avsnitt 4.6.2.1.2). Och som E.J. Hollo och P. Vihervuori påpekar, är det skäl att hålla åtskiljs kostnaderna för utredning av skada eller förlust enligt 5 § och kostnaderna för utredningar i stöd av 6 § 1 mom. 3 punkten.233 De sistnämnda kostnaderna har uttryckligen påförts förorenaren. 4.6.2.2 Penningersättning Frågan om någon form av penningersättning uppkommer ifall åter­ ställande av miljön (innefattande även s.k. alternativt återställande) inte är möjligt234 eller om det framstår som orimligt dyrt. Reparations- och riskfördelningssynpunkter (jfr polluter pays-principen) talar för att ska­ dade miljövärden ersätts också i sådana fall. Samhället (det allmänna) borde få ersättning för icke-reparabel miljöskada, t.ex. förlust av djuroch växtarter.235 Och även om återställande är möjligt, kunde förorena-s. 195

499.231 Sandvik 2002 s. 328 anser att MiljöskadeL 6 § 1 mom. 2 punkten bör kunna täcka också kostnader som åsamkats myndigheter för åtgärder vidtagna i syfte att ”övervaka eller kontrollera avvärjande eller återställande som sker t ex. frivilligt av den för skadan ansvarige eller genom naturlig återhämtning”. Han påpekar dock att härvid kan kravet på att kostnaderna bör vara skäliga accentueras, ”inbegripet ett krav på att åtgär­ derna bör vara nödvändiga och stå i rimlig proportion till omfattningen av störningen eller skadan” (s. 329). Nämnas kan att domstolar i USA ansett att ”monitoring costs” ersätts enligt OPA (1990), se t.ex. U.S. v. Hyundai, 1999 AMC 1521. Se även Alarcon & Jennings 1997 s. 419 ff.s. 195

500.232 Luntinen 1999 s. 35.s. 195

501.233 Hollo & Vihervuori 1995 s. 212.s. 195

502.234 Sådan icke-reparabel skada kunde vara t.ex. skada uppkommen till följd av atomolycka, skada på arkeologiska eller historiska värden, eller förlust av en djurart eller biotop. Det bör dock noteras att ett fullständigt återställande av den skadade miljön mera sällan är möjligt. Därför bör inte begreppet ”återställande” ges en alltför snäv innebörd. Jfr härom Sandvik 2002 s. 338 ff.s. 195

503.235 Som Sandvik 2001 s. 142 uttrycker det: ”Att kräva ersättning för återställande av den skadade miljön där detta är möjligt, och att avstå från ersättningskrav där sådant återställande inte är möjligt, innebär emellertid att den som skadar mera kan komma att 196Kapitel 4 ren åläggas att betala ersättning för förlorade miljövärden under tiden för återställandet.236 Skadans omfattning och betydelse borde reflekteras i ersättningsbeloppet. Vidare är det ur effektivitetssynvinkel viktigt att erlagda ersättningsbelopp verkligen används för miljövården, dvs. för skyddet och förbättrandet av miljön.2s. 195

504.Man kunde förstås säga att förorenaren även vid återställande av miljöns. 196

505.betalar penningersättning då myndigheterna företar åtgärderna på hans be-s. 196

506.kostnad. Men föreliggande avsnitt tar sikte på penningersättning för värde­s. 196

507.minskning av miljön (jfr nedan NJA 1999 x 249). En sådan utsträckning av ersättningsansvaret skapar emellertid allvarliga värderingsproblem. Enär miljön i regel saknar ett marknadsvärde, är den traditionella skadeberäkningen baserad på en nedgång av marknadsvär­ det av liten hjälp. Avsevärda svårigheter — såväl filosofiska och juridiska som praktiska — är förknippade både med värderingen av skada på naturmiljön och dess komponenter och med bestämmandet av ersättningsgilla värdekaraktäristika. Men för att ge miljön ett bättre skydd bör man placera ett penningvärde på naturobjekt såsom levande orga­ nismer, landskapskaraktäristika och rent vatten.238 Vid värderingen av ersätta mindre.” Jfr även Little 1998 s. 565, som betonar bl.a. preventionssynpunkter: ”It is also understood that failure to place a monetary value on the environment or, alternatively, to view it as being ’priceless’, inevitably leads to it being treated by industry as being without value. This, in the context of the shipping industry, means that less emphasis is given to spill avoidance.”s. 196

508.236 Sådana förlorade miljövärden kunde ersättas också inom ramen för s.k. compensatory remediation, se ovan not 196. Jfr även nedan om rättsläget i USA.s. 196

509.237 Se även Larsson 1999 s. 499 ff. och Sandvik 1996-97 s. 404, 426. En kanalisering av utdömda ersättningsbelopp till miljöfrämjande åtgärder får även preventiva verk­ ningar.s. 196

510.238 Se även Little 1998 s. 564 f. och Cross 1989 s. 270 f., som anför: ”[...] use of these economic principles can provide an essential weapon for future protection of the environment Internalizing external environmental costs through the market can deter future ecological destruction, as well as remedy some acts of past destruction. There­ fore, accurately determining the value of natural resources is important for preserving nature. To preserve the environment effectively, valuation must be as complete and accurate as possible.” Sandvik 2002 s. 101 ff. och 115 förhåller sig dock kritiskt till beto­ nandet av värderingsmodellemas preventiva verkan.s. 196

511.Ersättningsg ill skada197 miljöskador blir huvudproblemen: Vad skall värderas? och Hur skall det värderas?239 2V40idare, hur skall skadestånd för skada på miljön beräknas?s. 197

512.Internationellt har tanken om att ålägga förorenaren att betala penningersättning för för förlust av miljövärden (kränkning av allmänna intressen) inte ännu allmänt accepterats. Fastän frågan har diskuterats vid utarbetandet av ansvarskonventioner, har bestämmelser om pen­ ningersättning inte godkänts. Däremot har man i några nationella rättssystem infört stadganden om skyldighet att betala ersättning för förlust av miljövärden.241s. 197

513.Principen om ansvar för miljöskador infördes i italiensk rätt huvudsakligens. 197

514.genom lagstiftning år 1986 (lag nr 349, 1986). Dessa stadganden skyddars. 197

515.allmänna miljövärden, dvs. mark, vatten och luft, växt- och djurlivet, este­s. 197

516.tiska värden osv. I stöd av 18 § har myndigheterna (och under vissa förut­s. 197

517.sättningar även privata organisationer och sammanslutningar) möjlighet atts. 197

518.kräva skadestånd av envar som förorenat miljön. Denna rätt gäller obero­s. 197

519.ende av om enskilda intressen kränkts eller inte.242 Rätten är inte heller be­s. 197

520.roende av möjligheterna att ekonomiskt värdera skadan. Återställande avs. 197

521.miljön är att föredra, men om detta inte är möjligt och värdering av skadans. 197

522.med andra metoder inte lyckas, fastställer domaren ett skäligt ersättnings­s. 197

523.belopp243 som tillfaller staten. Penningersättning kan sålunda tillgripas oms. 197

524.239 Särskilt i USA har frågan om värdering av skadade naturresurser väckt livlig de­ batt. Beträffande diskussionen, se t.ex. C.B. Anderson 1997 s. 207 ff., Jones & Tomasi & Fluke 1996 s. Ill ff. och Kopp & Smith 1993. Se även Wetterstein 1992 s. 148 ff. och 160 ff., Sandvik 2002 s. 354 ff. och Larsson 1999 s. 545 ff. Ekonomerna har ut­ vecklat fyra ledande procedurer för värdering av skador på naturresurserna: 1) ”restora­ tion and replacement costs” 2) ”market valuation” 3) ”behavioral use valuation” och 4) ”contingent valuation”. Fastän ingen av dessa procedurer helt accepterats, har de sina fördelar vid bestämmandet av användbara värderingsmetoder. Se närmare Cross 1989 s. 297 ff.s. 197

525.240 Se Sandvik 2001 s. 142. Ett visst undantag utgör dock Convention on the Regulation of Antarctic Mineral Resources Activities (1988, art. 8 [2]), som dock inte trätt internationellt i kraft.s. 197

526.241 Se även översikten av Sandvik 2002 s. 374 ff.s. 197

527.242 Current Survey, 6 Environmental Liability (1998) s. 18.s. 197

528.243 Vid fastställandet av ersättningsbeloppet beaktar domaren: 1) graden av skuld hos förorenaren, 2) återställningskostnaderna, och 3) de ekonomiska fördelar som för­ orenaren uppnått. Till följd av denna ersättningsbedömning har flera kommentatorer karaktäriserat 18 § mera som en straffsanktion än en skadeståndsregel. Se Current Sur198Kapitel 4s. 197

529.återställande inte är möjligt.244s. 198

530.Till följd av H^w-olyckan 1991 krävde italienska regeringen ersättnings. 198

531.för skada på miljön, inkluderande även ersättning för icke-reparabel ska­s. 198

532.da.245 IOPC-fonden motsatte sig kravet med motiveringen att ersättnings. 198

533.som beviljades för icke-mätbar miljöskada till sin karaktär var straffrättslig.s. 198

534.Sådan typ av ersättning omfattades inte av det internationella oljeansvars-s. 198

535.systemet.246 Den lokala domstolen i Genua (Tribunale of Genoa) bestämdes. 198

536.den 5 april 1996 att regeringens krav på penningersättning för miljöskadas. 198

537.var berättigat.247 Domstolen anförde bl.a. att miljön som sådan skyddas is. 198

538.den italienska grundlagen. Den ansåg att det i det föreliggande fallet hades. 198

539.uppkommit skada på miljön som varken kunde karaktäriseras som sak­s. 198

540.skada eller ekonomisk födust.248 Vidare ansåg domstolen att definitionen avs. 198

541.”pollution damage” i 1969 års oljeansvarighetskonvention (och 1971 årss. 198

542.fondkonvention) var tillräckligt bred för att omfatta sagda skada. Följakt­s. 198

543.ligen utdömdes ersättning även för skada som inte kunde avhjälpas genoms. 198

544.återställande.249 Detta belopp fastställdes till en tredjedel av de totala åter-s. 198

545.ställningskostnadema250 (som var ca 120 miljarder lira).251 vey, 6 Environmental Liability (1998) s. 18.s. 198

546.244 Se även Brans 2001 s. 300.s. 198

547.245 Den Cypern-registrerade tankem Haven, som transporterade ca 144000 ton råolja, antändes och exploderade sju sjömil utanför Genua den 11 april 1991. Fartyget bröts i tre delar och över 10 000 ton olja rann ut i havet En betydlig mängd olja drev i land mellan Genua och Savona. Beträffande olyckan, se närmare IOPC Fund Annual Report 1994 s. 46 ff.s. 198

548.246 De av den italienska regeringen framställda kraven kunde uppdelas i 1) mätbara (bl.a. kostnader för återställande av miljön och avlägsnande av vrak) och 2) icke-mätbara (bl.a. ersättning för icke-reparabel skada på havsmiljön).s. 198

549.247 Avgörandet är refererat i II Diritto Marittimo 1996 s. 500 ff.s. 198

550.248 Jfr kommentaren av Merialdi 1996 s. 390: ”Damage to the environment, accord­ ing to the Court, was to be defined as anything that impairs, deteriorates or destroys the environment As a consequence of this damage, the community suffers a damage which consists in the loss of the value that natural resources have under different profiles, such as alimentation, health, tourism and scientific research. Damage to the environment has an economic character, but since it affects values that do not have a market price, it cannot be calculated on the basis of mere monetary considerations [min. kurs.]. Quantification of damage, therefore, must be determined according to equitable criteria.” Men enär skadeståndsbeloppen i sista hand bestäms på basen av en skälighetsprövning, framstår nämnda skillnad mera som formell än faktisk.s. 198

551.249 Se även Brans 2001 s. 300.s. 198

552.250 Vid skälighetsbedömningen beaktades inte graden av skuld hos förorenaren ellers. 198

553.'Ersättningsgill skada199s. 199

554.Det mest progressiva systemet för ersättning av naturresursskadors. 199

555.finner man i USA. Där har utgångspunkten vid ersättande av skador pås. 199

556.miljön varit att återställningskostnaderna plus förlorade bruksvärden unders. 199

557.tiden för återställandet (”until the resources return to their baseline condi­s. 199

558.tion”) skall kompenseras. Syftet är att ersätta allmänhetens reducerade möj­s. 199

559.ligheter att nyttja naturresursen — härvid avses både marknadsrelaterad ochs. 199

560.icke-marknadsrelaterad användning.2 25521s. 199

561.Enligt den amerikanska CERCLA (1980/86) kan också penninger­s. 199

562.sättning utdömas vid miljöskador. Ersättning kan ges såväl för förlust avs. 199

563.direkt bruksvärde (”use value”) i form av det rekreationsvärde som natur­s. 199

564.resurser erbjuder allmänheten,253 som för olika passiva bruksvärden (”non­s. 199

565.use value”).254 Sandvik sammanfattar träffande de passiva bruksvärdenas. 199

566.som ett ”kollektivt affektionsvärde”.255 Dessa bruksvärden brukar uppdelass. 199

567.i naturresursernas existensvärde (”existence value’7), deras testamentoriskas. 199

568.värde (”bequest value”) och deras optionsvärde (”option value”).256 Olika de ekonomiska fördelar som förorenaren uppnått (jfr ovan not 243). Dessa bedömningsmoment ansågs inte förenliga med oljeansvarighetskonventionen.s. 199

569.251 IOPC-fonden besvärade sig över domstolens avgörande. En förlikning ingicks emellertid mellan den italienska regeringen och IOPC-fonden i februari 1998. Enligt förlikningen betalade fonden 102 600 miljoner lira (34,2 miljoner pund) till den italien­ ska regeringen mot att denna avstod från sina krav. Se 6 Environmental Liability s. 7.s. 199

570.252 Se Natural Resource Damages Assessment Regulations (NRDA), som har kodifierats i 43 CFR Part.ll. NRDA-reglerna innehåller detaljerade bestämmelser om bl.a. värdering och ersättning av skador på naturresurser. Bestämmelsena bygger på nationalekonomisk välfärdsteori. Beträffande den teoretiska bakgrunden och innehållet av NRDA-reglerna, se närmare Sandvik 2002 s. 315 ff. och 355 ff. jämte hänvisningar. Privata ekonomiska förluster omfattas däremot inte, se Wetterstein 1992 s. 168 ff. Se även Brans 2001 s. 93.s. 199

571.253 Enligt Olsen 1992 s. 298 kunde ”use values” omfatta ’”on site recreation of all types’: ’extractive uses of natural resources’; uses of stream flows for irrigation, munici­ pal and industrial water supplies, and for power generation; and transportation services provided by navigation over public waterways, lands, or airspace”. Direkt bruksvärde är mera precist och mindre spekulativt än andra typer av värde på naturresurser enär det mäter konkret handlande, inte folks attityder. Se Cross 2001 s. 282 f.s. 199

572.254 Summan av förlorade direkta och passiva bruksvärden utgör därmed den totala summan av förlorade bruksvärden.s. 199

573.255 Sandvik 2001 s. 143.s. 199

574.256 Existensvärdet är det värde som en individ sätter på förekomsten av en natur­ resurs, t.ex. existensen av unika naturområden eller en utrotningshotad djurart. Det tes­ tamentoriska värdet är naturresursens värde för kommande generationer. Options­ värdet är det värde som en individ sätter på möjligheterna att i framtiden bruka en 200Kapitel 4s. 199

575.metoder för beräknandet av ”use”- och ”non-use”-värden har utvecklats avs. 200

576.ekonomer.257 En skadeståndsberäkning som baserar sig på dessa metoders. 200

577.kan resultera i väldiga belopp. Enär dessutom en riktighetspresumtion tills. 200

578.förorenarens nackdel föreligger, dvs. skadevärderingen presumeras varas. 200

579.riktig om inte annat visas, är det föga överraskande att förlikningar till högas. 200

580.belopp ingås. Förorenaren tar helt enkelt inte risken att försöka anföra dyr naturresurs. Se närmare t.ex. Brans 2001 s. 101 f. jämte hänvisningar. Det kan tilläggas att även begreppet ”intrinsic value” förekommer i den ersättningsrättsliga diskussionen. Detta svårtydda begrepp tar sikte på naturresursens ”inre” värde som sådant, dvs. ett självständigt värde orelaterat till dess värde eller bruksnytta för människorna. En sådan värdesättning frigjord från mänskliga preferenser och mänskligt nyttjande (som utgör grunden för ekonomisk värdesättning) synes dock tämligen diffus. Som Brans 2001 s. 102 uttrycker det: ”It has been argued, however, that to the extent that people value the existence of species, habitats and other natural resources over and above actual uses or potential uses, a portion of the intrinsic value might be covered by existence value. Part of the intrinsic value might thus be captured by the preferences of people, i.e., by their ethical concern, and respect for non-human species. However, although these values relate to the interests of non-human species, the values expressed are still anthropo­ centric. Pure intrinsic value, which is completely separate from anthropocentric values, cannot be quantified with economic methodologies. It thus seems reasonable to conclude that economic valuation methods do not capture the ’full value’ of the environment” Jfr däremot Bowman 2002 s. 41 ff., som anför att det är nödvändigt att utveckla juridiska principer och metoder för att erkänna och värdera ”not only the harm to human interests from the diminution of biological diversity, but that related to the intrinsic value of elements of the natural world”.s. 200

581.257 Vid avsaknad av marknadsvärde är sådana metoder bl.a. ”the travel cost method”, ”the hedonic pricing method”, ”the unit value method” och ”the contingent valuation method” (43 CFR § 11,83[c] [2]). Sistnämnda metod nyttjas för mätning av passiva bruksvärden och den är även mest kontroversiell. Detta är förståeligt med tanke på att den baserar sig på opinionsundersökningar som mäter folks attityder. En för­ enklad beskrivning av metoden ges av Sandvik 2001 s. 143: ”Individer ombeds besvara frågor rörande deras hypotetiska vilja att betala för bevarandet av olika passiva bruks­ värden som de förknippar med de naturresurser som har skadats. De sammanlagda förlusterna av passiva bruksvärden erhålls genom att multiplicera medeltalet av be­ talningsviljan per individ med antalet hushåll som berörs av en viss naturresursskada. Ofta är det fråga om antalet hushåll i den delstat där skadan har inträffat. Om dock skadan bedöms vara av mera än enbart lokalt intresse kan multiplikatorn t.o.m. bestå av samtliga hushåll i USA, vilket lätt resulterar i astronomiska skadeståndsbelopp.”. Beträffande här nämnda metoder, se närmare t.ex. Brans 2001 s. 103 ff., Hanley 2002 s. 27 ff., Stager 1995 s. 774 ff., Dobbins 1994 s. 879 ff., Heyde 1995 s. 331 ff., Sandvik 1995 s. 22 ff. och idem2WH s. 355 ff. samt Wetterstein 1992 s. 149 ff.s. 200

582.Ersättningsgill skada201s. 201

583.och komplex motbevisning.258 Och som tidigare sades (avsnitt 4.6.2.1.3), ärs. 201

584.det ”trustees” som för det allmännas talan och erhållna penningbelopps. 201

585.kanaliseras till olika miljöfrämjande åtgärder.259s. 201

586.Jämförelsevis ersätter OPA (1990), 33 USC § 2706 (d)(1)(B), även: ”thes. 201

587.diminution in value of those natural resources pending restoration”. Natio­s. 201

588.nal Oceanic and Atmospheric Administration (NOAA) vid USA:s handels-s. 201

589.ministerium har utgivit Natural Resource Damage Assessment (NRDA)-s. 201

590.regler för OPA-lagstiftningen den 5 januari 1996 (61 Fed.Reg. 440). I dessas. 201

591.betonas ”restoration-based measures” för ersättande av ”the interim losss. 201

592.component of natural resource damage claims” (”resource compensa­s. 201

593.tion”).260s. 201

594.258 Beträffande handläggningen av miljöskademål i USA, se närmare C.B. Anderson 1997 s. 207 ff. Som belysande exempel nämner Sandvik 2001 s. 144 förlikningen efter oljetankern Exxon Valdes^ grundstötning vid kusten av Alaska år 1989. I förlikningen mellan Exxon Corp, och den federala regeringen fastställdes ersättningen för naturresursskadorna (efter sanering) till 900 miljoner dollar med en betalningstid om tio år. Förlikningsbeloppet fonderades för att användas för olika projekt i syfte att återställa de skadade resurserna i sitt tidigare skick och för olika miljöfrämjande åtgärder därutöver. Beträffande användningen av medlen, se närmare Sandvik 2002 s. 371. Se även Golob’s Oil Pollution Bulletin 1 Nov. 1996 s. 1 f. Av intresse är att en ”contingent valuation”- undersökning utvisade förluster av enbart ”non-use values” till ett belopp om drygt 3 miljarder dollar. Se Bardwick 2000 s. 271. Beträffande uppnådda förlikningar, se även Nicoll 1993 s. 323 ff.s. 201

595.259 Både enligt CERCLA och OPA skall erhållna ersättningsbelopp användas till miljöfrämjande åtgärder (”shall be available for use only to restore, replace, or acquire the equivalent of such natural resources”), de får exempelvis inte användas till att fylla budgetunderskott. Se Kennedy 1999 s. 109. Som exempel kan nämnas Exxon Valde^- förlikningen, där ersättningsbeloppet fonderades för miljöfrämjande åtgärder (se ovan not 258). En betydande del av beloppet har använts till markanskaffningar. Se t.ex. Golob’s Oil Pollution Bulletin 18 Sept. 1998 s. 1,4 f.s. 201

596.260 Se Jones 1996 s. 5 ff. OPA:s NRDA-förfarande uppdelas i tre faser: 1) ”preassessment”, 2) ”restoration planning” och 3) ”restoration implementation”. Se när­ mare Kennedy 1999 s. 110 f. Sandvik 2001 s. 144 f. beskriver OPA-lösningen som huvudsakligen ”ersättning baserad på kostnader vidtagna för extensivt definierat återställande av miljöd'’. Dessutom kan skadegöraren åläggas ett ansvar för åtgärder vidtagna i form av ”kompensationsaterställande'’-. ”Syftet är här att ersätta temporära förluster av olika miljö­ värden. Denna återställningsmetod har störst betydelse i fall där primäråterställande i och för sig är möjligt, men detta bäst kan ske genom miljöns (ofta långsamma) naturliga återhämtningsförmåga. Kompensationsåterställande förutsätter att de temporära för­ lusterna av miljövärden uppskattas, varefter miljöftämjande åtgärder vidtas till en om­ fattning som i kvalitativt och kvantitativt hänseende motsvarar (ersätter) dessa värdeför202Kapitel 4 I finsk skadeståndsrätt har principen om skyldighet att betala penninger­ sättning för förlorade miljövärden inte ännu fått fotfäste. Varken SkadeståndsL, MiljöskadeL eller SjöL (oljeansvaret) innehåller stadganden om sådan skyldighet.261 Något stöd för sådan ersättning ger inte heller rätts­ praxis.262 De lege lata synes sålunda skadeståndsansvaret hos oss begräns­ as till skyldigheten att betala skäliga kostnader för miljöns återställande.s. 201

597.Det är emellertid av intresse att konstatera att enligt NaturvårdsL (1096/1996) 59 § skall vid naturskyddsbrott och -förseelse (se 58 §) den nytta — eller motsvarande värde — som genom brottet vunnits dömas till staten förverkad. Värdet av ett fridlyst djur eller en fridlyst växt som representant för sin art skall alltid dömas förverkat till staten. Miljö­ ministeriet har genom beslut (Mb 1209/1995)263 fastställt en riktgivande tabell om fridlysta djur- och växtarters ekologiska värde uttryckt i peng­ ar.264 Detta beslut har emellertid formellt inte en skadeståndsrättslig utan en straffrättslig anknytning i anslutning till nämnda förverkandepåföljd enligt NaturvårdsL 59 §.265 Så även om principen att betala penninger­ sättning för förlorade miljövärden inte (ännu) har vunnit intrång i finsk skadeståndsrätt, synes idén dock ha fått visst fotfäste här. luster. Förlusterna av miljövärden skall i första hand inte uppskattas i pengar, utan enligt en komplicerad ekonomisk metod som tar fasta på förluster av naturresursernas ’ser­ vice’ per arealår.” Se även idem 2002 s. 317 ff. och 394 ff. samt Burlington 2003 s. 185.s. 202

598.261 Det kan dock erinras om att ren förmögenhetsskada ersätts även vid kränkning av allemansrätten (se ovan avsnitt 4.4). Och Sandvik 2002 s. 400 diskuterar möjlig­ heterna att ersätta s.k. kompensationsåterställande enligt reglerna för sakskada.s. 202

599.262 Jfr avgörandet HD 1990:143 (ovan avsnitt 4.6.2.1.1), där dock det utdömda beloppet om 5 000 mark skulle användas till att förbättra det skadade områdets vatten­ kvalitet och fiskeriekonomiska tillstånd.s. 202

600.263 Genom Miljöministeriets F 9/2002 har ovannämnda riktgivande tabell konver­ terats till euro. Värdena varierar mellan 17 euro (för ett antal olika arter) och 9 755 euros. 202

601.(för en saimensäl).s. 202

602.264 Ekologer har utvecklat ett antal metoder för beräkning av värdena (till skillnads. 202

603.från de amerikanska värderingsmetoderna som utvecklats av ekonomer). Man har här­ vid utgått från 1) artens reproduktionsförmåga, 2) dess skyddsbehov och 3) artens upp­s. 202

604.skattade antal i Finland. Se närmare Sandvik 2002 s. 377 ff.s. 202

605.265 Sandvik 2001 s. 146 jämte hänvisningar. De på basen av NaturvårdsL 59 §s. 202

606.förverkade värdena kanaliseras inte nödvändigtvis till miljöfrämjande åtgärder (jfr HD 1990:143).s. 202

607.Ursättningsgill skada203s. 203

608.Ett svenskt HD-avgörande är i detta sammanhang av stort intresse. NJAs. 203

609.1995 s. 249: Två järvar hade olagligen avlivats. Svenska staten krävde skade­s. 203

610.stånd för födust av djuren. Staten åberopade ett yttrande från Statens Na­s. 203

611.turvårdsverk, som hänvisade till den s.k. ungerska listan som prissatte frid­s. 203

612.lysta djur utgående från deras sällsynthet. Enligt listan skulle en järv värderass. 203

613.till ett pris motsvarande minst 50 000 kronor. Följaktligen krävde svenskas. 203

614.staten 100 000 kronor i ersättning för de förlorade djuren.s. 203

615.HD anförde att Sverige i enlighet med bindande internationella överens­s. 203

616.kommelser har en skyldighet att skydda utrotningshotade djurarter. Järvens. 203

617.är ett fridlyst djur och får endast jagas genom s.k. skyddsjakt. Förverkandes. 203

618.av järv sker i princip till staten. HD fann att staten har rätt till skadestånds. 203

619.enär staten på offentligrättslig grund har en skyldighet att skydda och bevaras. 203

620.järvstammen. Skadan ansågs ligga på gränsen mellan ideell och ekonomisks. 203

621.skada. Vidare konstaterade HD att järven i egenskap av ett fridlyst djur sak­s. 203

622.nade ekonomiskt värde. Men då staten har stora kostnader för järvstam-s. 203

623.mens bevarande, och enär dessa kostnader till en del får anses ha blivits. 203

624.onyttiga genom att järvama dödats och artens fortplantningsmöjligheters. 203

625.därmed försämrats, skulle ersättning utgå med de dödade djurens avels-s. 203

626.värde. Skadeståndets storlek bestämdes till skäliga 20 000 kronor för envars. 203

627.dödad järv utgående från statens kostnader för den fridlysta artens bevar­s. 203

628.ande.s. 203

629.HD-fallet har väckt stor uppmärksamhet i Sverige. I kommentarernas. 203

630.har det bl.a. hänvisats till att domen infört en ekologisk skadeståndsrätt is. 203

631.svensk rätt.266 Men även om skadestånd utgick för ett allmänt intresse ut­s. 203

632.tryckt som järvamas avelsvärde, kan inte alltför långtgående slutsatser dras.s. 203

633.Detta bl.a. med hänsyn till att ersättningen baserade sig på statens onyttigas. 203

634.kostnader för järvstammens bevarande.267 Härigenom uppkom en referenss. 203

635.till den ”traditionella” uppdelningen av ekonomiska förluster i sakskadors. 203

636.och rena förmögenhetsskador.268 Men givet är att HD:s avgörande innebärs. 203

637.266 Larsson 1999 s. 498. Hon analyserar avgörandet på s. 497 ff. Se även Andersson 1997 s. 245 f.s. 203

638.267 Bengtsson 2003b s. 32:10 kommenterar rättsfallet så här: ”1 vart fall verkar 1995 års fall röra en alltför speciell situation för att illustrera någon allmän ersättningsprincip — skadeståndet kunde för ovanlighetens skull bestämmas med utgångspunkt i statens kostnad för djurartens bevarande. I fall av detta slag bör ersättning kunna utdömas till det allmänna för kostnad som nu blir onyttig. Rättsfallet synes i vart fall visa att staten kan föra ersättningstalan för skada på miljöintressen som staten bär ansvar för.”s. 203

639.268 HD synes sålunda ha ”pressat” in fallet i hävdvunnen systematik och begreppsbildning. Se även Sandviks (2002 s. 287 ff. och 380 ff.) kommentar av rätts­ 204Kapitel 4s. 203

640.en klar markering och, som det synes, ett steg framåt i utvecklingen mot atts. 204

641.utdöma penningersättning för miljöskador.269 Med hänvisning till de argument som inledningsvis i detta avsnitt anfördes är jag av den uppfattningen att skador som orsakas miljön bör ersättas så effektivt270 som möjligt. Denna ersättning borde omfatta miljöns värdeminskning, inklusive ersättning för förlorade värden under tiden för återställandet (jfr den amerikanska OPA). Däremot ställer jag mig mera tveksam till att ersätta passiva bruksvärden på det sätt som man gör enligt CERCLA (ovan),271 men diskussionen härom bör fort­ sätta.s. 204

642.Tillstås bör emellertid att det är förbundet med stora — om inte oöverstigligas. 204

643.— svårigheter att uppnå konsesus om dessa frågor på global nivå (t.ex. inoms. 204

644.IMO).272 Därför är det av stort intresse att notera att det senaste EU-för-s. 204

645.slaget till direktiv angående miljöskadeansvar, Council Common Positions. 204

646.No. 10933/5/03 REV 5, synes ha godtagit ett ”kompensationsåterställanfallet. Jfr också de svenska HD-avgörandena NJA 1993 s. 753, som nämns ovan i not 156, och NJA 2000 r. 737, där ersättning för vad som (åtminstone delvis) ur finskt perspektiv framstår som ideell skada givits i form av s.k. minskat boendevärde under tiden för byggande av järnväg. Enär ersättning för ideell skada inte utgick enligt den svenska miljöskadelagen synes HD ha ”omvandlat” all olägenhet och inskränkning i boendet till ”följdskador av ekonomisk natur”. Själv är jag benägen att långt instämma med Kleineman 1993—94 s. 718 ff. när han kritiserar Sveriges HD för att binda den skadeståndsrättsliga analysen för mycket vid skadeståndslagens begreppsapparat. En rationellt inriktad skadeståndsrätt kräver en (viss) frikoppling från en begreppsinriktad analysmetod. Också i Finland bör Högsta domstolen aktivt genom rättsskapande verksamhet utveckla rätten på sådana områden där SkadeståndsL:s begreppsbildning inte längre motsvarar uppkommande rättspolitiska krav. En analys utgående från de hävdvunna skadebegreppen blir lätt för begränsad och onyanserad. Härvid ”förenklas” analysen av om ersättning skall utgå, dvs. de olika skadesituationema och växlande ersättningsbehoven beaktas inte i tillräcklig grad.s. 204

647.269 Det är av intresse att notera att de lägre domstolarna (Gällivare tingsrätt och HovR:n för Övre Norrland) ansåg att järvama skulle värderas utgående från rekrea­ tions- eller naturvårdsvärdet. Detta värde uppskattades till skäliga 20 000 kronor per järv.s. 204

648.270 Beträffande ”effektivt” ersättande, se ovan kap. 1 not 30.s. 204

649.271 Jfr även de la Rue 1993 s. 76 f.s. 204

650.272 Jfr även Dttle 1998 s. 565.s. 204

651.Ursättmngsgill skada205s. 205

652.de” liknande lösningen i den amerikanska OPA.273 I bilaga II (Remedyings. 205

653.of Environmental Damage), artikel l.c sägs nämligen att ,”[c]ompensatory’s. 205

654.remediation is any action taken to compensate for the interim losses ofs. 205

655.natural resources and/or services that occur from the date of damages. 205

656.occurring until primary remediation has achieved its full effect”.274 Och is. 205

657.artikel 1.1.3 uttalas vidare att ”[t]his compensation consists of additional im­s. 205

658.provements to protected natural habitats and species or water at either thes. 205

659.damaged site or at an alternative site. It does not consist of financial com­s. 205

660.pensation to members of the public.”275 Klart är att ersättande av direkta bruksvärden, för att inte tala om passi­ va bruksvärden, skapar betydande värderingsproblem. Värderingarna förefaller innehålla konstgjorda och även godtyckliga element.276 De är också dyra och tidskrävande.277 Men jag tror att jurister, ekologer, eko­ nomer m.fl. i framtiden kan utveckla mera rationella och ändamålsenliga metoder för värderingen av förlorade miljövärden. I viss utsträckning kan utvecklingen i USA vara riktgivande härvid.278 Hos oss har också föreslagits att standardiserad penningersättning tas i bruk (jfr ovan miljö­ ministeriets beslut).279 Trots att även en sådan metod med nödvändighet innefattar schablonmässiga och irrationella moment, är den på grund avs. 205

661.273 Se ovan not 260.s. 205

662.274 ”Interim losses” beskrivs som ”losses which result from the fact that the dama­ ged natural resources and/or services are not able to perform their ecological functions or provide services to other natural resources or to the public until the primary or com­ plementary measures have taken effect. It does not consist of financial compensation to members of the public.” (Council Common Position No. 10933/5/03 REV 5, Annex II, art 1 .d)s. 205

663.275 Bland de alternativa återställningsmetoderna nämns i första hand ”the use of resource-to-resource or service-to-service equivalence approaches”. Om inte dessa kan användas nyttjas ”alternative valuation techniques”, inkluderande t.ex. ”monetary valua­ tion” eller ”remedial measures whose cost is equivalent to the estimated monetary value of the lost natural resources and/or services”. Se närmare Council Common Position No. 10933/5/03 REV 5, Annex II s. 4 ff.s. 205

664.276 Jfr ovan notema 252—260.s. 205

665.277 Särskilt gäller detta metoder som baserar sig på opinionsundersökningar. Jfr ”contingent valuation”.s. 205

666.278 Men en försiktig inställning är rekommendabel enär flera av värderings­ metoderna i USA är högst kontroversiella.s. 205

667.279 Se Sandvik 2001 s. 146 f. Se även idem 2002 s. 404.s. 205

668.206Kapitel 4s. 206

669.sin enkelhet beaktansvärd. Fördelar kunde härvid vara bl.a. snabbares. 206

670.ersättningar, större förutsebarhet och minskade transaktionskostna­s. 206

671.der.280 Slutligen bör poängteras att vilken värderingsmetod man än väl­s. 206

672.jer, bör den utdömda penningersättningen kanaliseras till miljöfrämjan­s. 206

673.de åtgärder.281 Annars uppnås inte skadeståndets reparativa funktion.282s. 206

674.4.63 Sammanfattande synpunkter avseende redaransvarets. 206

675.Frågan om ersättning för skada på miljön kan, som tidigare sades, upp­s. 206

676.komma bl.a. vid utsläpp av förorenande och giftiga ämnen från fartyg.s. 206

677.Härvid kan redaren iklädas skyldighet att ersätta myndigheternas rimligas. 206

678.kostnader för både återställningsåtgärder och utförda miljöundersök­s. 206

679.ningar. Normativ grund för ett sådant ansvar ingår såväl i SjöL:s be­s. 206

680.stämmelser om oljeansvar (10 kap.), som i MiljöskadeL 6 §. Vidare syness. 206

681.det mig att principiella hinder inte föreligger för att beakta också allmän­s. 206

682.na intressen vid tillämpningen av SkadeståndsL:s ersättningsstadganden.s. 206

683.Härigenom kunde domstolarna överbrygga den divergens i fråga oms. 206

684.skyldigheten att ersätta återställningskostnader som föreligger på lagstift-s. 206

685.ningsnivå mellan fartyg som omfattas av oljeansvaret och andra fartygs. 206

686.(rörliga stömingskällor).283s. 206

687.Enär oljeutsläppen sällan förorsakar bestående skada på den marinas. 206

688.miljön, fokuseras frågan om skyldigheten att betala penningersättnings. 206

689.för oreparabla miljöskador (förlorade miljövärden) på andra transporters. 206

690.280 Det kan noteras att standardiserad penningersättning ”based on environmentals. 206

691.risks and average harm posed by the type of release in question” även har diskuterats is. 206

692.USA. I själva verket bygger de av NOAA utarbetade NRDA-reglerna (se petittextens. 206

693.ovan s. 199) i viss utsträckning på schablonmässiga uträkningar. Se Brans 2001 s. 173,s. 206

694.som dock ställer sig tveksam till nyttjande av standardiserade ersättningar, särskilt be­s. 206

695.träffande större utsläpp.s. 206

696.281 Jfr L om fiske (286/1982) 66 § 3 mom.: ”Då ersättning utdöms eller föreskrivss. 206

697.för skada, men eller annan förlust av förmån, som genom olovligt eller med stöd avs. 206

698.lagligt tillstånd företagen åtgärd åsamkas samfällt fiskevatten, däri bedrivet fiske ellers. 206

699.vården av fiskebeståndet, kan föreskrivas att sådan ersättning skall betalas till fiskelagets. 206

700.för åtgärder som avser att förhindra eller minska den skadliga följden eller för andras. 206

701.åtgärder till förmån för fisket.”s. 206

702.282 Se också Larsson 1999 s. 499 ff. och Sandvik 2002 s. 404,426.s. 206

703.283 Det bör dock noteras att redaren kan iklädas en långtgående sanerings- ochs. 206

704.återställningsskyldighet också i stöd av offentligrättsliga regleringar. Jfr ovan not 199.s. 206

705.Lrsättmngsgill skada207 än oljetransportema. Men de lege lata synes en sådan skyldighet inte före­ ligga hos oss, varken enligt SkadeståndsL, MiljöskadeL eller SjöL (oljeansvaret).s. 207

706.De lege ferenda har jag för oljeskadornas del föreslagit att konventionstextema borde preciseras så att också s.k. alternativt återställande kunde tillgripas — detta kunde även utvecklas till en allmän princip i finsk skadeståndsrätt. Vidare borde penningersättning kunna utdömas för förlust av miljövärden, inkluderande ersättning för förlorade värden under tiden för återställandet av den marina miljön.284 De utdömda ersättningarna skulle sedan kanaliseras till miljöfrämjande ändamål.s. 207

Förebyggande och skadebegränsande åtgärder

1.Vid fartygsolyckor med risk för förorening eller andra miljöstörningar är det givetvis av central betydelse att förebyggande och skadebegränsande åtgärder vidtas så snabbt och effektivt som möjligt. I allmänhet har olika myndigheter även en skyldighet att skrida till sådana åtgärder.285 Nedan skall något beröras redarens skyldighet att ersätta härvid uppkomna kostnader. 4.7.1 SkadeståndsL. SkadeståndsL innehåller inga explicita bestämmelser om skyldigheten att ersätta kostnaderna för förebyggande och skadebegränsande åtgärder. Men i den utsträckning dessa kostnader omfattas av stadgandena om ersättningsgill skada i 5 kap., föreligger ersättningsgrund. Sakskador i samband med avvärjningsåtgärder förekommer dock mera sällan,286 de uppkomna kostnaderna är snarare till sin karaktär rena förmögenhetsskador. Men som tidigare framgått (avsnitt 4.4.1), ersätts sådana skador endast i begränsad utsträckning.287s. 207

2.284 Jfr ovan om s.k. kompensationsåterställande.s. 207

3.285 Se närmare Luntinen 1999 s. 18 ff.s. 207

4.286 Jfr dock det tidigare (i avsnitt 4.6.2.1.1) berörda HD-avgörandet 1998:34.s. 207

5.287 Stundom kan dock kostnaderna ha förorsakats genom straffbelagd handling, och då är skadan ersättningsgill enligt SkadeståndsL 5 kap. 1 §. Jfr från HD:s praxis HDs. 207

6.208Kapitel 4s. 208

7.Skadeståndsrätten anses emellertid omfatta en allmän princip atts. 208

8.ersättning utgår för kostnader för förebyggande och skadebegränsandes. 208

9.åtgärder oberoende av om dessa kostnader har åsamkats den skadades. 208

10.egendomens ägare eller annan person. Det är också irrelevant huruvidas. 208

11.den som skridit till åtgärderna haft en plikt därtill eller inte. Men kost­s. 208

12.naderna bör vara nödvändiga och skäliga.288 Om så inte är fallet, kan er­s. 208

13.sättningen nedsättas eller t.o.m. helt utebli.28s. 208

14.Här avsedda åtgärder kan ge upphov till myndighetskostnader av tvås. 208

15.huvudsakliga slag: fasta kostnader och Ä/Z^jkostnader. Jag återkommer tills. 208

16.denna uppdelning och dess rättsliga relevans nedan i avsnitten 4.7.2 ochs. 208

17.4.7.4.s. 208

18.Följaktligen kan också en redare iklädas ansvar för uppkomna kostnaders. 208

19.i enlighet med sagda princip. Men vår lagstiftning innehåller även etts. 208

20.flertal specialbestämmelser om skyldigheten att ersätta kostnaderna förs. 208

21.förebyggande och skadebegränsande åtgärder.s. 208

22.4.7.2 Ansvarför of eskadors. 208

23.4.7.2.1 Förebyggande åtgärders. 208

24.Särskilt vid tankerolyckor är avvärjande åtgärder helt centrala. Olje-s. 208

25.skadebegreppet omfattar ”skador290 och kostnader som orsakats avs. 208

26.förebyggande åtgärder”291 (SjöL 10 kap. 1 §).292 Vidare följer av SjöL 10s. 208

27.1982 H117.s. 208

28.288 Jfr Saxén 1975 s. 173 ff. Till denna skadeståndsrättsliga princip hänvisade ocksås. 208

29.föredraganden (äldre justitiesekreterare Hyvärinen) i det tidigare (avsnitt 4.6.2.1.1)s. 208

30.berörda HD-aigörandet 1998:34.s. 208

31.289 Jfr Saxén 1975 s. 174f.s. 208

32.290 I dessa fall behöver skadan inte orsakas av ”förorening genom olja”. IOPC-s. 208

33.fonden har ersatt t.ex. skador som tillfogats vägar, pirer och fördämningar vid olje-s. 208

34.bekämpningsåtgärder. Däremot godtas inte krav för arbete som ”involves improve­s. 208

35.ments rather than the repair of damage resulting from a spill”. Se IOPC Fund Claimss. 208

36.Manual s. 17. Se även Chao 1996 s. 298 f.s. 208

37.291 Sådana skrivningar ingår även i HNS-konventionen (art. 1 [6][d]) och bunker­s. 208

38.konventionen (art. 1[9 ][b]). Det i avsnitt 4.7.2 sagda gäller sålunda i tillämpliga delars. 208

39.nämnda konventioner, vilka dock inte ännu trätt i kraft.s. 208

40.Tirsättningsgill skada209 kap. 3 § 3 mom. att ersättning skall betalas även till den som enligt stadganden eller bestämmelser som utfärdats med stöd av lag är skyldig att vidta förebyggande åtgärder. Nämnda åtgärder definieras som ”alla ändamålsenliga åtgärder som efter det att en olycka har inträffat har vidtagits i syfte att förhindra eller begränsa en skada som uppstår genom förorening”. Denna bestämning bör läsas tillsammans med definitionen av ”olycka” som numera även avser situationer som framkallar ett all­ varligt och omedelbart förestående hot2 2993 2om förorening och inte enbart situationer där oljeskadan redan har skett (1 § 5 punkten). Ur preventionssynpunkt är det förstås synnerligen viktigt att åtgärder vidtas för att förhindra oljeutsläpp från fartyg.294s. 209

41.Före lagändringen (421/1995) var rättsläget otillfredsställande enär dens. 209

42.tidigare definitionen av ”olycka” endast avsåg ”sådan händelse eller series. 209

43.händelser med samma ursprung, som förorsakar oljeskada”. Då begreppets. 209

44.”oljeskada” förutsatte att olja har flödat ut från fartyg, uppkom osäkerhets. 209

45.om huruvida kostnaderna för förebyggande åtgärder vidtagna redan vid hots. 209

46.om utsläpp var ersättningsgilla enligt ansvarighets- och ersättningssystemets. 209

47.för oljeskador. Bl.a. ansåg Helsingfors rådstuvurätt i avgörandet ND 1988s. 209

48.s. 117 att den nationella lagen, som byggde på 1969 års oljeansvarighets-s. 209

49.konvention, inte var tillämplig då förebyggande åtgärder hade vidtagits utans. 209

50.att olja läckt ut från fartyget. Också IOPC-fonden (1971) intog en negativs. 209

51.ståndpunkt i frågan.295 Förebyggande åtgärder kan vidtas av envar.296 Ibland är det fartygsäga­s. 209

52.292 Som i olika sammanhang framgått, är stadgandena i SjöL 10 kap. väsentligen skadeståndsrättsliga bestämmelser, dvs. stadganden om ersättning av oljeskada. Men vår lagstiftning innehåller även andra stadganden om skyldigheten att ersätta kostnaderna för oljebekämpning. Se t.ex. nedan avsnittet 4.7.3 om FartygsavfallsL som också be­ stämmer om skyldigheten att skrida tillf örebyggande åtgärder.s. 209

53.293 Denna förutsättning beskrivs på ett adekvat sätt av Hoftvedt 2002 s. 25: ”Betingelsen er at det föreligger en viss faregrad, og at den foruresningsskade som truer med å inntreffe er av et visst omfång. Ikke enhver risiko dekkes.”s. 209

54.294 Härvid har ofta bärgarna en central funktion. Vissa bärgningsfrågor behandlas nedan i avsnitt 7.2.s. 209

55.295 Se de la Rue & Anderson 1998 s. 430.s. 209

56.296 Förebyggande åtgärder kan vidtas också av privata organisationer och samman­ slutningar; t.ex. en naturskyddsförening hjälper till att rengöra nedsölade sjöfåglar ellers. 209

57.210Kapitel 4s. 210

58.ren som skrider till åtgärder,297 men i allmänhet utförs dessa av myndig­s. 210

59.heter som också har en skyldighet härtill.298 Det har även inträffat atts. 210

60.stora oljebolag i egenskap av befraktare eller lastägare skridit till be-s. 210

61.kämpningsåtgärder, dels för att de haft tillgängliga och lämpliga resursers. 210

62.därtill, dels för att förbättra sitt anseende hos allmänheten.299s. 210

63.Uttrycket ”alla ändamålsenliga åtgärder” tar sikte på ett vitt spektrums. 210

64.av olika förebyggande åtgärder. Dessa inbegriper såväl åtgärder för atts. 210

65.förhindra utsläpp från fartyg som åtgärder för att begränsa redan upp­s. 210

66.kommen skada, t.ex. upprensning och borttransport av olja.300 Och fast­s. 210

67.än oljeskadebegreppet avser endast ”skada som orsakats av förorenings. 210

68.genom olja”, synes som förebyggande åtgärder även kunna anses t.ex.s. 210

69.oljans förstörelse genom brand.301 302s. 210

70.En viktig ersättningsförutsättning är dock att de vidtagna åtgärd­s. 210

71.erna är ”ändamålsenliga”. 2 Här ställs man inför liknande bedömningars. 210

72.som gällde frågan om återställningskostnademas rimlighet (se ovans. 210

73.avsnitt 4.6.2.1.2). Utgångspunkten är en objektiv bedömning in casu is. 210

74.belysning av vid tidpunkten för åtgärderna tillgänglig vetskap och infor­s. 210

75.mation. Vid bedömningen fästs vikt vid faktorer som typen av utsläppts. 210

76.olja, de förebyggande åtgärdernas tekniska lämplighet, åtgärdernas för­s. 210

77.väntade effekter, klimatiska förhållanden och den marina miljöns natur­s. 210

78.uppsamla iland fluten olja. Sådana krav har godkänts av IOPC-fonden ”provided thats. 210

79.the operations were carried out in a responsible manner, that they were useful ins. 210

80.mitigating the impact of the spill on the affected wildlife, that they were carried outs. 210

81.efficiently and that the costs were reasonable”. Se de la Rue & Anderson 1998 s. 400.s. 210

82.297 Vid ansvarsbegränsning är det skäl att notera att en fartygsägare som frivilligts. 210

83.erlagt kostnader eller lidit skada med anledning av förebyggande åtgärder, har sammas. 210

84.rätt till ersättning ur begränsningsfonden som en annan skadelidande (SjöL 10 kap. 8 § 3s. 210

85.mom.). Se även nedan avsnitt 6.3.1.s. 210

86.298 Beträffande skyldigheten att vidta förebyggande åtgärder, se nedan avsnitt 4.7.3.s. 210

87.299 Se Anderson & de la Rue 2001 s. 48.s. 210

88.3()o Oljebekämpningsåtgärdema resulterar ofta i stora mängder uppsamlad olja ellers. 210

89.oljeavfall. Rimliga kostnader för oljans bortskaffande ersätts av IOPC-fonden. Se IOPCs. 210

90.Fund Claims Manual s. 19. Besluten angående behandlingen av oljeavfallet görs i Fin­s. 210

91.land av oljebekämpningsmyndighetema; se Tuomainen 2001 s. 286.s. 210

92.301 Jfr också de la Rue & Anderson 1998 s. 375.s. 210

93.302 Denna förutsättning gäller givetvis även förebyggande åtgärder vidtagna avs. 210

94.myndigheter. Någon presumtion för att deras åtgärder alltid är ändamålsenliga föreliggers. 210

95.inte. Jfr Jacobsson 2001 s. 9.s. 210

96.Ersättningsgill skada 211 liga återhämtningsförmåga. Också ekonomiska aspekter får betydelse.303s. 211

97.Lyckade och mindre lyckade awärjningsåtgärder har också beskrivits sås. 211

98.här: ”Helpful volunteers enthusiastically scrubbing oiled seabirds cleans. 211

99.would actually be better employed wringing their necks: even when cleaneds. 211

100.thoroughly (and after considerable trauma) they die anyway after a fews. 211

101.days. What is needed is to protect and rejuvenate the bacteria and the shell­s. 211

102.fish. As long as those recover, so will seabird numbers.s. 211

103.Removing the sand before the oil reaches the beaches (as was tried withs. 211

104.the Amoco Cadip) means the oil penetrates deeper, and serves only tos. 211

105.destroy the ecology of the beach more effectively than if it had been lefts. 211

106.alone. Using high pressure hoses to blast the oil off the beaches (as wass. 211

107.done with the Exxon Valde^ only drives the oil right down to the bedrock,s. 211

108.with the same effect. In fact one of the most successful clean-ups of recents. 211

109.years was the Braer, simply because the terrain prevented anyone gettings. 211

110.near enough to do anything, leaving nature to do the job without humans. 211

111.assistance.s. 211

112.Those working on the Welsh beaches [efter oljeutsläppen från Seas. 211

113.Empress, mitt tillägg] tried a number of techniques, of which the mosts. 211

114.successfull in the long term seems to have been releasing bacteria deep ins. 211

115.the sand. The bacteria break the oil down, leaving it to be washed out withs. 211

116.the storms.”304 Beaktas bör dock att förebyggande åtgärder ofta måste vidtas fort, till åtskillnad från åtgärder för miljöns återställande vilka medger längre ”betänketid”. Detta bör noteras vid en efterhandsprövning av de före­ byggande åtgärdernas ändamålsenlighet. Om det efteråt framgår att t.ex. de vidtagna åtgärderna inte ledde till önskat resultat eller att för mycket oljebekämpningsutrustning hade anskaffats, behöver åtgärderna inte i sig vara oändamålsenliga. Men någotslags rimlig förväntning om deras effektivitet bör ändå föreligga då förebyggande åtgärder vidtas.305s. 211

117.303 Se de la Rue & Anderson 1998 s. 402.s. 211

118.304 Fairplay 1 May 1997 s. 3.s. 211

119.305 Så även de la Rue & Anderson 1998 s. 401.1 de tidigare nämnda (avsnitt 4.4.3) CMI-riktlinjerna för ersättning av oljeskador anförs (Del III, punkt 10 [b]): ”In general compensation is payable where the measures taken or equipment used in response to an incident were likely, on the basis of an objective technical appraisal at the time any relevant decisions were taken, to be successful in avoiding or minimising pollutions. 211

120.212Kapitel 4s. 212

121.Också i USA ersätts kostnaderna för förebyggande åtgärder. Se t.ex. U.S. v.s. 212

122.English, 2001 AMC 1756: ”Under both OPA90 and CERCLA, vessel ow­s. 212

123.ners are strictly liable for Coast Guard expenses, unless arbitrary and capri­s. 212

124.cious, in removing oil (under OPA90) and hazardous substances (unders. 212

125.CERCLA) either spilled or threatened to be spilled, [.. .].”306 307s. 212

126.4.7.2.2 Ersättningsgilla kostnaders. 212

127.Kostnader för förebyggande åtgärder uppkommer ofta därav att per­s. 212

128.sonresurser måste anskaffas och materiel hyras eller inköpas. I sambands. 212

129.med myndighetsingripanden har fråga uppkommit huruvida fartygsäga­s. 212

130.ren är skyldig att utöver /z//^fkostnadema, t.ex. kostnader för övertids­s. 212

131.arbeten och extra drifts- eller anskaffningsutgifter, ersätta även de fastas. 212

132.kostnaderna, dvs. sådana kostnader som ifrågavarande myndighet skulles. 212

133.ha haft i varje fall. Till dessa hör bl.a. normala löne- och övriga adminis­s. 212

134.trationskostnader (”overheads”) samt kapitalkostnader. I nordisks. 212

135.rättspraxis har frågan prövats av Svea hovrätt i avgörandet:s. 212

136.ND 1981 s. 7: M/T Tsesis grundstötte den 26 oktober 1977 i Södertälje-s. 212

137.damage. Compensation is not to be refused by reason only that preventive or clean-ups. 212

138.measures prove ineffective, or mobilized equipment proves not to be required. A claims. 212

139.should however be refused if the steps taken could not be justified on an objectives. 212

140.technical appraisal, in the circumstances existing at the relevant time, of the likelihood ofs. 212

141.the measures succeeding, or of mobilized equipment being required.”s. 212

142.306 Enligt OPA är ”a tanker, vessel, or facility from which oil is discharged, or whichs. 212

143.poses the substantial threat of a discharge of oil [...} liable for the removal costs [...]s. 212

144.that result from such incident” (33 USC § 2702 [a]). Beträffande definitionerna avs. 212

145.”remove”, ”removal” och ”removal costs”, se 33 USC § 2701 (30-31). I avgörandet Alabama State Docks v. WQIS, 1999 AMC 309, uttalade domstolen: ”Removal costs ares. 212

146.clearly those expenditures associated with cleaning up after an oil spill or expendituress. 212

147.made to prevent such a spill including the cost of monitoring a responsible party’ss. 212

148.cleanup activities.” (s. 313) CERCLA ger regeringen rätt att kräva awärjningskostnaders. 212

149.”not inconsistent with the national contingency plan” (42 USC § 9607 [a] [4] [A]). Fråns. 212

150.rättspraxis se t.ex. U.S. v. Santa Clara I, 1993 AMC 1942, där staten (US) krävdes. 212

151.ersättning enligt CERCLA för awärjningskostnader föranledda av att fat innehållandes. 212

152.”arsenic trioxide” spolats överbord från ett fartyg under storm på Atlanten. Beträffandes. 212

153.ersättning enligt CERCLA, se även översikten i de la Rue & Anderson 1998 s. 328 ff.s. 212

154.307 Se Sandvik 2002 s. 331. Frågeställningen är relevant även vid ersättning avs. 212

155.kostnaderna för miljöns återställande.s. 212

156.Pdrsättningsgill skada213s. 213

157.leden på en grundtopp som varken var utmärkt i gällande sjökort eller ut­s. 213

158.prickad och som låg i vit fyrsektor. Fartyget sprang läck och 600 ton oljas. 213

159.rann ut med omfattande oljeskada som följd. Efter beslut av sjöfartsverkets. 213

160.igångsattes bärgningsarbete påföljande dag i syfte att begränsa oljeskadan,s. 213

161.trots att befälhavaren hade vägrat sluta bärgningsavtal. Saneringsåtgärders. 213

162.ombesörjdes till sjöss av generaltullstyrelsen och bekostades i land av sta­s. 213

163.tens brandnämnd.s. 213

164.Vid beräkning av staten tillkommande ersättning för oljeskada ansågss. 213

165.statens löne- och liggetidskostnader för personal respektive fartyg som an­s. 213

166.litats vid oljebekämpningen vara ersättningsgill skada. Som domskäl anfördes. 213

167.hovrätten:s. 213

168.”Statens yrkande om ersättning för löne- och liggetidskostnader avsers. 213

169.kostnader som uppkommit för kustbevakningen vid oljebekämpningens. 213

170.efter olyckan och avser dels lön till kustbevakningens personal dels is. 213

171.liggetidskostnader för kustbevakningsfartyg som deltagit i saneringsarbetets. 213

172.och uppehållit sig vid olycksplatsen men av olika skäl, t.ex. personalenss. 213

173.behov av vila, ej kunnat användas under den angivna tiden.s. 213

174.Såsom anförts i tingsrättens dom har rederiet gjort gällande att ersätt­s. 213

175.ning inte skall utgå för lönekostnader, eftersom lönerna under alla förhåll­s. 213

176.anden skulle ha betalats till personalen ifråga. Beträffande liggetidskostna-s. 213

177.dema har rederiet i hovrätten uppgivit att hälften av dessa måste anses soms. 213

178.kostnad som ej kan hänföras till Tsesis-olyckan, eftersom sådan kostnads. 213

179.ändock skulle ha uppkommit. Staten har å sin sida hänvisat till att samtligas. 213

180.kostnader har beräknats enligt generaltullstyrelsens cirkulär.s. 213

181.När oljeskada inträffar kan staten i princip välja mellan att anlita utom­s. 213

182.stående företag för oljebekämpningen eller att utföra arbetet med hjälp avs. 213

183.den organisation som staten själv byggt upp för ändamålet eller eljest för­s. 213

184.fogar över. Rent teoretiskt finns också möjligheten att överlåta i vart fall ens. 213

185.del av arbetet på de enskilda strandägarna.s. 213

186.Staten har uppgivit att den taxa som finns i generaltullstyrelsens cirkulärs. 213

187.bygger på principen att tullverkets självkostnad för oljebekämpningen skalls. 213

188.täckas. Rederiet har inte ens påstått att kostnaderna för oljebekämpningen hars. 213

189.blivit större beräknade enligt taxan än de skulle ha blivit om ojebekämpningen utförts avs. 213

190.frän staten fristående företag eller personer [min kurs.]. Härtill är att märka atts. 213

191.oljeansvarighetslagens bestämmelser om att ersättning skall utgå även förs. 213

192.kostnader för förebyggande åtgärder i realiteten skulk bli verkningslösa om des. 213

193.tolkades sä restriktivt som rederiet gortg ällande [min kurs.]. En sådan tolkning kans. 213

194.därför inte antas ha varit avsedd. Hovrätten finner på anförda skäl lika meds. 213

195.tingsrätten att samtliga de av staten uppgivna löne- och liggetidskostnadema 214Kapitel 4s. 213

196.i och för sig är att anse som ersättningsgill skada.”308 Jag är böjd att instämma med hovrättens motiveringar. Såväl oljeansvarighetslagstiftningens som det internationella ersättningssystemets syfte skulle förfelas om inte också fasta kostnader ersätts. Att anlita utomstående för oljebekämpning skulle ofta vara dyrare, och dessutom är en sådan ersättningsprincip av betydelse med tanke på behovet att upprätthålla en permanent och effektiv oljebekämpningsberedskap.3 3009 8 Men ersättning i dessa fall bör utgå med faktiska, redovisade kostnader. Någon kommersiell vinst får inte göras. Detta innebär även att av myndigheterna ofta åberopade schablonmässiga avgifts- och kostnadstabeller inte har avgörande betydelse vid ersättningsberäkningen.310s. 214

197.Också IOPC-fonden ersätter fasta kostnader, men ersättningen är begränsad till ”a reasonable proportion offixed costs, provided that these costs correspond closely to the clean-up period in question and do not include remote overhead charges”.311 Med derma skrivning synes fon­ den markera att ersättningsskyldigheten inskränker sig till den faktiska tiden som förbrukats för de förebyggande åtgärderna (inklusive nöd­ vändig rese- och transporttid). Endast kostnader som hänför sig till den­ na tid ersätts. Som C. de la Rue och C.B. Anderson uttrycker det:s. 214

198.”Claims for the basic salaries paid to public employees should normallys. 214

199.involve little difficulty in calculating, on a pro rata time basis, a sum repre­s. 214

200.senting the time actually spent by each individual involved in the operationss. 214

201.concerned. Moreover, the allowable time should probably be limited to thats. 214

202.spent during the actual preventive or clean-up operations (extended to in­s. 214

203.clude the mobilization and demobilization of the personnel and equipments. 214

204.involved). After such operations have been completed, governments nots. 214