1.4.6.1 Utgångspunkter I tillägg till ovan nämnda skadetyper (person- och sakskada, ren förmögenhetsskada och icke-ekonomisk skada) kan fartygsdriften or saka skada på själva miljön, ”environment per se”. Som tidigare sades minskat marknadsvärde av en fastighet, och då tillämpas reglerna och principerna ovan i avsnitten 4.3 eller 4.4. Se även ovan not 136.s. 167
2.150 Beträffande skälighetsbedömningen, se även Hollo & Vihervuori 1995 s. 187.s. 167
3.151 Se Sandvik 2002 s. 274.s. 167
4.152 Beträffande ersättningar för buller, skakning, lukt och annan liknande Immission enligt VattenL 11 kap. 3 §, se Reg.prop. 1992:165 s. 32. 168Kapitel 4 (ovan avsnitt 1.2), drabbar sådan skada allmänna (”kollektiva”) intressen. Den omgivande miljön och de komponenter som denna består av är gemensamma tillgångar (res communis omnium') utan att någon har tillför säkrats särrättigbeter till dem. Landets naturresurser och ekosystem, flora och fauna, biologiska mångfald, estetiska och kulturella värden etc. är delar av det gemensamma miljöarvet.s. 167
5.Frågan om rätten att framställa krav för skada på miljön är kompli cerad men samtidigt högst intressant. En sådan rätt kan befrämja skyd dandet av miljön. Förorenaren tvingas att beakta ersättningen som en utgift i sin verksamhet och därigenom kan (möjligen153) preventiva syf ten uppnås.154s. 168
6.Skyddet av miljön och dess bevarande är ett allmänt intresse155 och sålunda har enskilda individer normalt inte givits rätt att föra talan för skada på miljön. Då den omgivande miljön i sig uppfattas som ett skadeståndsrättsligt skyddat intresse, förs sådan talan i regel av myndig heterna som företrädare för det allmänna intresset. Men det bör påpekas att fall kan uppkomma då både enskilda och allmänna intressen kränks, t.ex. en skadad egendom kan representera förstnämnda intressen i form av äganderätt samt allmänna intressen i form av kulturhistoriska värden. I ett sådant fall har ägaren givetvis rätt att föra talan om ersättning för sin skadade egendom. Men styrkan av dessa intressen kan variera, och dessutom är det inte alltid lätt att skilja mellan enskilda och allmänna intressen. Detta beskrivs på ett adekvat sätt av B. Sandvik:s. 168
7.”1 praktiken kan emellertid gränsdragningen mellan enskilda och allmännas. 168
8.intressen bli flytande. Typexemplet är att en förorenare ersätter kostnaders. 168
9.153 Jag gör denna reservation på grund av att frågan om ersättningens preventiva funktion är tämligen omdiskuterad. Se hänvisningarna ovan i avsnitt 3.2.4.s. 168
10.154 Se t.ex. Cross 1989 s. 339. Jfr även polluter pays-principen, ovan kap. 1 not 27. Som Sandvik 2002 s. 410 påpekar, betraktas skador på miljön inom den nationalekono miska välfärdsteorin som externa samhällskostnader: ”Preventionen anses förutsätta att man genom skadestånd intemaliserar ’samtliga’ externa samhällskostnader i förorenarens (skadegörarens) kostnader.”s. 168
11.155 Kuusiniemi 2001 s. 63 beskriver allmänna intressen (”yleinen etu”) som ”erilaiset yhteiskunnallisesti merkittävät toiminnat sekä arvot, päämäärät ja tavoitteet. Yleisiä etuja voi liittyä sekä haitallisten ympäristönmuutosten toteuttamiseen (käyttöintressit) että nii den torjumiseen (suojeluintressit).”s. 168
12.Hrsättningsgill skada169s. 169
13.för sanering och återställande av en förorenad fastighet på talan av fastigs. 169
14.hetsägaren enligt MskL 6 § 1 mom. 1 punkten. Även om ägaren utgår fråns. 169
15.sitt särintresse kan han härigenom ofta även sägas åtminstone indirekt gyns. 169
16.na olika med denna fastighet förknippade allmänna miljöintressen (djur-s. 169
17.och växtlivet, allemansrättsliga friluftsmöjligheter, estetiska värden, etc.).s. 169
18.Man kan här tala om enskilda intressen gränsande till ett allmänt intresse ochs. 169
19.gränsdragningen mellan traditionella skador och skador på miljön. Någons. 169
20.stans passeras här den punkt där det enskilda intresset blir så svagt ochs. 169
21.avlägset, att det är naturligare att tala om ett allmänt intresse och skada pås. 169
22.miljön (se nedan kap. 7.5.3.2.). [...] På motsvarande vis kan man även talas. 169
23.om allmänna intressen gränsande till ett enskilt intresse och gränsdragningen mels. 169
24.lan skador på miljön och traditionella skador. Om sålunda det offentliga is. 169
25.allmänt intresse sanerar och återställer en förorenad fastighet gynnas givets. 169
26.vis härigenom även fastighetsägarens enskilda intresse.”156 I inledningskapitlet nämndes trenden till att skadeståndsrättsligt allt mer skydda allmänna intressen — vid sidan av särrättighetema.157 Detta innebär samtidigt en viss förskjutning i den traditionellt individorienterade systematiken och begreppsapparaten. Föreliggande avsnitt granskar utvecklingen ur redarens synvinkel. Hurudant ersättningsansvar har re daren för skador av här nämnt slag?s. 169
27.156 Sandvik 2002 s. 280 f. Se även Larsson 1999 s. 145 ff. Jfr också det svenska av görandet NJA 1993 s. 753, där en fastighetsägare som skadat en skyddad fast fomlämning på sin fastighet ansågs ha orsakat en sakskada för vilken Riksantikvarieämbetet som företrädare för kulturvården hade rätt till ersättning omfattande kostnaderna för arkeologisk undersökning föranledd av skadan. Rättsfallet kommenteras av Larsson 1999 s. 495 ff.s. 169
28.157 Noteras bör dock att offentligrättsliga och administrativa lagar och bestämmelser ger myndigheterna i varierande grad rätt att kräva ersättning för upprensnings- och saneringskostnader. Jfr t.ex. 12 kap. MiljöskyddsL (86/2000) om skyldigheten att sanera mark och grundvatten. Se från litteraturen bl.a. Ruuska 2002 s. 73 ff. Enligt MiljöskadeL 6 § 2 mom. skall kostnaderna för åtgärder som skadeorsakaren har förpliktats att utföra vid hot om tvångsutförande enligt VitesL (1113/1990) inte betraktas som ersättningsgilla förluster. Bestämmelser om tvångsutförande ingår även i VattenL 21 kap. 3 §. Det offentligrättsliga ansvaret existerar parallelt med ansvaret enligt skadeståndsrättsliga regler. Noteras bör dock att enär det skadeståndsrättsliga ansvaret i allmänhet inte tilllämpas retroaktivt, kan s.k. gamla skador (orsakandet skett före skadeståndsbestämmelsernas ikraftträdande) åtgärdas enligt offentligrättsliga stadganden. Se även Larsson 1999 s. 150 ff.s. 169
29.170Kapitel 4s. 170
30.Framställningen nedan uppdelas i ansvar för 1) återställande av dens. 170
31.skadade miljön och 2) penningersättning. 4.6.2 Ersättningsansvarets. 170
32.4.6.2.1 Återställande av den skadade miljön Återställande av naturmiljön reparerar den skada — även av ickes. 170
33.ekonomisk art — som allmänna intressen drabbas av vid föroreningars. 170
34.och andra störningar. Miljön återställs i möjligaste mån så att t.ex. fiske,s. 170
35.bärplockning, badning etc. utövande av allemansrätter igen blir möjs. 170
36.ligt.158 Som exempel på situationer där det kan bli aktuellt att krävas. 170
37.ersättning för återställande kan nämnas utsläpp av giftiga och förorenans. 170
38.de ämnen i sjöar och vattendrag med påföljd att fisk- och växtlivet skas. 170
39.das. Som återställningsåtgärder kommer härvid i fråga t.ex. utplanterings. 170
40.av fiskyngel och plantering av växter, införande av ny biomassa (t.ex.s. 170
41.bottensediment) och återinförande av allemansrättsliga friluftsmöjlig-s. 170
42.heter.159s. 170
43.158 För tydlighetens skull är det skäl att påpeka att ”återställande av miljön” omfattars. 170
44.alla de allmänna intressen som i enlighet med det tidigare sagda åtnjuter skadestånds-s. 170
45.rättsligt skydd (t.ex. ekosystemet, floran och faunan, den biologiska mångfalden, estes. 170
46.tiska och kulturella värden samt allemansrättsligt rekreationsintresse).s. 170
47.159 Begreppsmässigt sträcker sig ”återställande” längre än endast till avlägsnandet avs. 170
48.olja och andra förorenande ämnen. Genom återställande strävar man till att repareras. 170
49.eller återskapa miljön i sitt tidigare skick, de la Rue & Anderson 1998 s. 504 anför:s. 170
50.”Claims for the costs of restoration or reinstatement are concerned with measures takens. 170
51.after clean-up has been completed. These involve human intervention in natural pros. 170
52.cesses by steps designed to encourage or accelerate natural recovery, such as reseedings. 170
53.of vegetation or, in the case of animals, the provision of temporary artificial habitats.”s. 170
54.Se även art. 12 (a) i de tidigare nämnda CMI-riktlinjerna, vartill hänvisas i Reg.prop.s. 170
55.1995:26 (ovan vid noterna 76-78). I USA (43 CFR § 11) har ”restoration or replaces. 170
56.ment damages” definierats som ”the costs necessary to return the resource services tos. 170
57.the baseline level provided in the absence of damage”, varvid beräkningen baseras pås. 170
58.”the most cost-effective alternative for reaching this objective, and the alternativess. 170
59.considered must include a ’no action’ option that relies upon natural recovery alone”. Ses. 170
60.99 Harward Law Review s. 1570. I 1993 års Europarådskonvention om miljöskade-s. 170
61.ansvar (Convention on Civil Liability for Damage Resulting from Activities Dangerouss. 170
62.to the Environment) definieras ”measures of reinstatement” som ”any reasonable meas. 170
63.sures aiming to reinstate or restore damaged or destroyed components of the environ-s. 170
64.Ersättningsgill skada171s. 171
65.Den ersättning som kan utkrävas av den/de skadeståndsansvariga utgör rimliga kostnader för återställande av miljön — i den utsträckning som detta överhuvudtaget är möjligt (se nedan avsnitt 4.6.2.2). Genom en sådan lösning undviker man en del problem som vanligen uppkom mer vid värdering och ersättning av icke-ekonomisk skada. Men också återställandet har sina problem. Bland dessa kan nämnas fastställandet av den nivå till vilken miljön skall återställas,160 de ofta betydande resur ser i fråga om penningar och tid som återställandet kräver, beaktandet av miljöns naturliga återhämtningsförmåga16 och bestämmandet av kostnadernas skälighet.162s. 171
66.Även de mest ivriga förespråkarna för ”restoration-cost recovery” medgers. 171
67.att återställningskostnader inte bör krävas när dessa blir oproportionerligts. 171
68.höga i förhållande till den uppkomna skadan.163 Rimlighetskravet har ocksås. 171
69.inskrivits i flera internationella konventioner.164 En sådan bedömning förut ment, or to introduce, where reasonable, the equivalent of these components into the environment” (art. 2[8]). Jfr även nedan avsnittet 4.7 om förebyggande och skadebegränsande åtgärder.s. 171
70.160 Sådana problem uppkommer t.ex. vid skada på sådan miljö som redan varit förorenad (industriområden etc.). Det kanske inte är rimligt att kräva återställande till en bättre nivå än den som varit vid tidpunkten för skadans inträffande. Beträffande svårigheterna att bestämma det skick som miljön skulle ha befunnit sig i utan skadefallet (den s.k. baslinjenivån) anför Sandvik 2002 s. 339: ”Relevant miljöinformation kan saknas, miljön befinner sig inte sällan under konstant påverkan av både mänskliga aktiviteter och naturliga processer, i vissa fall kan de naturliga variationerna i miljöns kvalitativa och/eller kvantitativa tillstånd vara t.o.m. betydande, o.s.v.”s. 171
71.161 Försök till återställande av miljön med felaktiga metoder eller hjälpmedel kan hämma miljöns naturliga återhämtningsförmåga eller t.o.m. direkt skada miljön. Och i vissa fall kan det vara bättre att helt avstå från försök till återställande. Jfr de la Rue & Anderson 1998 s. 399.s. 171
72.162 Se mera om problemen förknippade med återställandet t.ex. Cross 1989 s. 298 ff. Se även Saxe 1994 s. 58.s. 171
73.163 I USA grundas rimlighetsbedömningen på bl.a. en cost/benefit-analys. Men även andra faktorer beaktas. Se närmare Sandvik 2002 s. 348 ff.s. 171
74.164 Se t.ex. 1989 års CRTD-konvention (Convention on Civil Liability for Damage Caused during the Carriage of Dangerous Goods by Road, Rail and Inland Navigation Vessels), artikel 1(10), 1992 års oljeansvarighetskonvention, artikel 1(6), 1993 års Europarådskonvention, artikel 2(8), HNS-konventionen av år 1996, artikel 1(6) och 1999 års ansvarsprotokoll till Baselkonventionen av 1989, artikel 2(2)(d). I detta sam manhang bör dock noteras att det kan vara betydligt svårare att återställa miljön efter 172Kapitel 4s. 171
75.sätter bl.a. ett slags ”cost/benefit”-analys som inte är problemfri. Värde-s. 172
76.ringssvårighetema är betydande.165 För att kunna bedöma om kostnadernas. 172
77.för återställande är skäliga behövs en måttstock. Valet av metod för dennas. 172
78.måttstock blir då avgörande för ersättningens storlek. Ifall t.ex. skälighetss. 172
79.bedömningen sker enligt en måttstock som basear sig på låga värden förs. 172
80.miljön och dess komponenter, kan återställandet ofta verka oskäligt dyrt166 4.6.2.1.1 SkadeståndsL Som tidigare sades, kompletterar SkadeståndsL:s stadganden (jämte all männa skadeståndsrättsliga regler och principer) SjöL:s bestämmelser om redaransvar. Vidare kompletterar SkadeståndsL även SjöL:s regler om oljeansvar (10 kap.) och bestämmelserna om miljöskadeansvar i MiljöskadeL, under förutsättning att tillämpningen inte strider mot explicita stadganden i speciallagstiftning eller kränker de rättspolitiska motiveringar som ligger till grund för denna lagstiftning (jfr ovan avsnitt 3.2.3.2.1).s. 172
81.Den relevanta frågan bli här då, huruvida redaren kan åläggas att er sätta kostnaderna för återställande av miljön i stöd av SkadeståndsL. Varken SkadeståndsL:s text eller dess förarbeten ger närmare vägledning i denna fråga.167 Detta är förståeligt med tanke på att lagen förbereddes för 30 år sedan utgående från den traditionellt individorienterade syste matiken och begreppsapparaten. Först under senare år har man i allt större utsträckning börjat uppfatta också den omgivande miljön som ett utsläpp av andra farliga och förorenande ämnen än olja. Detta gäller både skadornas identifiering och deras ”reparation”. Se Litde 1998 s. 564.s. 172
82.165 Jfr Trepte 1992 s. 404, 407: ”[...] the benefits of aesthetic, scenic, wildlife, and comparable resources are not easily reduced to economic quantification. Consequently, the cost/benefit considerations will be based as much on political and economic impe ratives as on environmental functional concerns.” (s. 407)s. 172
83.166 Beträffande olika värderingsmetoder, se Trepte 1992 s. 407. Det kan också note ras att US Court of Appeals uttalade i avgörandet Commonwealth of Puerto Rico v. The SS Zoe Colocotroni, 628 F.2d 652 (1980), att skälighetsbedömningen var beroende av faktorer som ”technical feasibility of the restoration, the ability of the ecosystem to recover naturally, and the expenditures necessary to rehabilitate the affected environment”.s. 172
84.167 Enligt Reg.prop. 1992:165 s. 10 är det inte klart i vilken omfattning kostnader som har orsakats myndigheter när de har försökt återställa en förstörd miljö i sitt tidigare skick kan ersättas med stöd av SkadeståndsL.s. 172
85.E rsättningsgill skada 173 skadeståndsrättsligt skyddat objekt. Skyddet av allmänna intressen har kommit allt mer i fokus.s. 173
86.Enligt grundbestämmelsen om ersättning för sakskada i SkadeståndsL 5 kap. 5 § skall vid sakskada ersättas ”kostnaderna för repara tion av saken och andra omkostnader till följd av skadan”. Med ”repara tion av saken” avses dess återställande (såvitt möjligt) i ursprungligt skick. I princip synes sålunda en ägare kunna kräva ersättning för kost naderna att återställa ett förorenat strandområde. Vad som ingår i ”åter ställandet” bestäms närmare av domstol. Och fastän lagrummet synes ta sikte på kränkning av individuella rättigheter (”särrättigheter”), kunde man argumentera att SkadeståndsL, som en skadeståndsrättslig ramlag, bör tolkas mot bakgrund av den skadeståndsrättsliga utvecklingen i övrigt — inklusive trenden att ge allmänna intressen ökat rättsskydd (jfr även den ovan i avsnitt 4.3 nämnda tendensen att utvidga kretsen av ersättningsberättigade vid sakskada). Åtminstone synes inget hindra en sådan utveckling genom rättspraxis.s. 173
87.Från rättspraxis knyts intresset till följande avgörande:s. 173
88.HD 1990:143-, Från en industrianläggning hade till följd av en driftsstömings. 173
89.utsläppts fosfor i form av fosfat i ett vattenområde i sådana mängder att dets. 173
90.hade bidragit till områdets eutrofiering. Anläggningens chef och dess forsks. 173
91.nings- och planeringsingenjör dömdes till bötestraff för att ha lett ut dets. 173
92.skadliga ämnet i strid med gällande vattenrättsliga tillstånd. De dömda ochs. 173
93.industrianläggningen ålades att i stöd av SkadeståndsL solidariskt utge ers. 173
94.sättning för den skada som utsläppet orsakat vattenområdet och fiskeris. 173
95.näringen. Enär allmän fördel hade kränkts, fördes statens talan av veders. 173
96.börande fiskeridistrikt. Skadeståndet uppskattades till 5 000 mark och dets. 173
97.skulle användas till att förbättra vattenkvaliteten och områdets fiskerieko-s. 173
98.nomiska tillstånd. Avgörandet är knapphändigt motiverat. Det är svårt att dra längre gående och allmännare slutsatser därav. De stadganden i SkadeståndsL som lades till grund för utdömandet av ersättning nämns inte. Klassi ficerades skadan som sakskada med talerätt får myndigheterna eller som ren förmögenhetsskada som ersattes i stöd av 5 kap. 1 § (jfr rekvisitet ”straffbelagd handling”, ovan avsnitt 4.4.2)? Oklart är också hur skade ståndet beräknades. Följaktligen är det förbundet med svårigheter att ins. 173
99.174Kapitel 4s. 174
100.ordna avgörandet i SkadeståndsL:s systematik och begreppsbildning.168s. 174
101.Det väsentliga är dock att allmänna intressen skyddades i stöd avs. 174
102.SkadeståndsL:s stadganden och att ersättningen skulle användas tills. 174
103.aterställningsåtgäråer. Jag kan förena mig med B. Sandvik när han uttalar:s. 174
104.”Centralt är dock att fiskeridistriktets lagstadgade uppgift att övervaka etts. 174
105.allmänt intresse samt dess härmed förknippade behörighet att företräda stas. 174
106.ten även medförde rätt till skadestånd enligt SkL för skada på detta intresse.s. 174
107.Denna tolkning kan i princip öppna vägen för en till synes långtgående rätts. 174
108.för miljömyndigheter att — oberoende av regeln i MskL 6 § 1 mom. 2s. 174
109.punkten — kräva skadestånd för skada på sådana allmänna miljöintressens. 174
110.som dessa på offentligrättslig grund har att övervaka och företräda.” 169s. 174
111.Avgörandet synes sålunda ge en antydan om att HD har tillämpats. 174
112.SkadeståndsL med en viss flexibilitet — låt vara att avgörandets prejudis. 174
113.katvärde, som sagt, är begränsat.s. 174
114.Ett annat intressant avgörande är HD 1998:34, som dock gälldes. 174
115.avvärjningskostnader:s. 174
116.HD 1998:34: En tankbil hade i Tammerfors stad framförts ovarsamt så atts. 174
117.den glidit av vägen och stjälpt. Härvid hade 22 000 liter bensin runnit ut pås. 174
118.marken. Till följd av olyckan hade staden vidtagit awärjningsåtgärder. Dets. 174
119.bolag som tecknat bilens trafikförsäkring ålades att ersätta staden kostnas. 174
120.derna för oljeskadans awärjning.s. 174
121.HD (majoriteten) konstaterade för det första att enligt TrafikförsLs. 174
122.(279/1959) ersätts skada som i följd av motorfordons användning i trafiks. 174
123.åsamkats person eller egendom från den trafikförsäkring som meddelats förs. 174
124.fordonet. Trafikskadan hade i föreliggande fall drabbat marken dit bensinens. 174
125.runnit och var därför till sin karaktär en egendomsskada. Vidare fastslogs. 174
126.HD att ersättningen för denna trafikskada skulle bestämmas utgående fråns. 174
127.SkadeståndsL:s stadgande om sakskada (5 kap. 5 §), dvs. kostnaderna förs. 174
128.reparation av saken och andra omkostnader till följd av skadan skulle ersäts. 174
129.tas. De av Tammerfors stad krävda avvärjningskostnadema var sådana om-s. 174
130.168 Detta framhävs även av Sandvik 2002 s. 286. Efter diskussion uttalar han:s. 174
131.”Mycket tyder på att HD i 1990:143 — utan närmare analys — ålade förorenaren ansvars. 174
132.enligt SkL i linje med det ansvar som till synes följer av VL.”s. 174
133.169 Sandvik 2002 s. 286. Om i citatet nämnda regel i MiljöskadeL, se närmare nedans. 174
134.avsnitt 4.6.2.1.3.s. 174
135.Ersättningsgill skada175s. 175
136.kostnader. HD anförde också att beträffande ersättningsgrunden i Trafik-s. 175
137.försL var det utan betydelse vem som ägde den drabbade marken. På grund av de knappa domskälen är också detta avgörande svårtolkat. Ifall staden hade varit ägare till den förorenade marken, skulle fallet vara lättare att inordna under SkadeståndsL:s begreppsbildning. Men detta framgår inte klart ur domsreferatet (enligt Åbo hovrätt hade oljeolyckan inträffat på av staden ägd mark och orsakat sakskada för staden). Om olyckan däremot hade inträffat inom stadsområdet men inte på av staden ägd mark, accentueras tolkningssvårigheterna. En möjlighet skul le vara att anknyta till den tidigare (ovan i avsnitt 4.3) nämnda tendensen att utsträcka rätten till ersättning för sakskada utanför sakrättsliga bedömningar. Kanske det i föreliggande fall förelåg ett så nära och konkret samband mellan den skadade egendomen och skadelidandes, i detta fall stadens, intressen, att HD ansåg att ersättning för ekonomisk förlust skall ges?170 Om så var fallet, bör väl stadens intressen närmast betecknas som allmänna, dvs. strävan att skydda miljön.171s. 175
138.I detta sammanhang bör också erinras om den allmänna skadeståndsrätts-s. 175
139.liga principen att behövliga och rimliga kostnader för avvärjande och bes. 175
140.gränsande av skada bör ersättas oberoende av om dessa kostnader åsamkatss. 175
141.egendomens ägare eller annan person. I domskälen hänvisade HD emellers. 175
142.170 En möjlighet skulle vara att helt frigöra sig från SkadeståndsL:s sakskadebegrepp. Jfr HD:s uttalande om att i fråga om ersättningsgrunden i TrafikförsL var det utan bety delse vem som ägde den drabbade marken. Jfr även Sandvik 2002 s. 284: ”Avgörandet förefaller emellertid inte ha grundats på SkL:s sakskadebegrepp utan på en extensiv tolkning av egendomsbegreppet iTrafTörsE 1 § 1 mom. [min kurs.].”s. 175
143.171 Jfr föredragandens (äldre justitiesekreterare A-L. Hyvärinen) anförande: ”Esinevahinkojen kohdalla jaottelu välittömään ja välilliseen vahinkoon on ongelmallinen. Omaisuuden vahingoittumisesta aiheutuneiden vahinkojen korvattavuutta ei ole perusteltua ratkaista yksinomaan sen perusteella, onko vahinkotapahtuma kohdistunut välittömästi vahingonkärsineeseen vai onko vahinko aiheutunut muulle henkilölle. Ympäristölle aiheutuneita vahinkoja ei voida arvioida kaikilta osin samalla tavoin kuin tyypillisiä esinevahinkoja, vaikka maaperän saastumista ja sen puhdistamisesta aiheutuneita kustannuksia voidaan sinänsä pitää esinevahinkona. Erityisesti ympäristövahinkojen koh dalla on perusteltua poikkeuksellisesti korvata omaisuuden vahingoittumiseen liittyvä taloudellinen vahinko myös sellaiselle vahingonkarsineelle, jolla ei ole esineoikeutta vahingoittuneeseen omaisuuteen.” Se även Sandvik 2002 s. 281 ff.s. 175
144.176 Kapitel 4s. 176
145.tid inte till denna princip.172 1J7a3g återkommer till principen nedan i avsnitts. 176
146.4.7.s. 176
147.Även om ovan nämnda tvenne rättsfall är synnerligen svårtolkade, syness. 176
148.det mig att det åtminstone inte principiellt föreligger hinder för att beaks. 176
149.ta också allmänna intressen vid tillämpningen av SkadeståndsL:s ersätt-s. 176
150.ningsstadganden. Detta kunde även omfatta kostnader för återställandes. 176
151.av miljön fastän prejudikatvärdet av HD 1990:143 är tvivelaktigt.s. 176
152.Som nedan i följande avsnitt kommer att framgå, omfattar både SjöLs. 176
153.10 kap. och MiljöskadeL ersättning för rimliga kostnader för återställs. 176
154.andet av miljön. Men då sistnämnda lag inte gäller miljöskador förors. 176
155.sakade av rörliga stömingskällor, faller en stor del av skadorna orsakades. 176
156.av andra farliga och förorenande ämnen än olja, t.ex. gaser och kemis. 176
157.kalier, utanför lagens tillämpningsområde. Och utanför ansvaret förs. 176
158.oljeskador enligt SjöL 10 kap. faller skada genom oljebränder och -s. 176
159.explosioner. Men läget förändras ifall Finland ratificerar HNS-konven-s. 176
160.tionen. Denna konvention innehåller nämligen en bestämmelse mots. 176
161.svarande artikel 1(6) i 1992 års oljeansvarighetskonvention.1 3 Följaktligs. 176
162.en omfattar även HNS-konventionen ersättning för rimliga återställ-s. 176
163.ningskostnader.s. 176
164.Men en ratifikation av HNS-konventionen samt dess inarbetande is. 176
165.finsk rätt tar betydlig tid i anspråk. Och då scenariot vid förorenings. 176
166.genom olja kan förete avsevärda likheter med fall av förorening genoms. 176
167.andra ämnen, föreligger behov att behandla fallen skadeståndsrättsligts. 176
168.lika. Domstolarna kunde därför genom en anpassande tillämpning avs. 176
169.SkadeståndsL verka för större harmoni inom det sjörättsliga ersättningss. 176
170.systemet (jfr avsnittet 4.4.2 ovan om ersättande av ren förmögenhets-s. 176
171.skada).s. 176
172.Det strikta ansvaret enligt VattenL 1 kap. 25 § omfattar sakskadors. 176
173.(ovan avsnitt 4.3). Som HD:s ovan berörda avgöranden antyder, syness. 176
174.172 Däremot nämns den i föredragandens (A-L. Hyvärinen) betänkande.s. 176
175.173 Enligt art. 1(6) i HNS-konventionen avses med ”damage” bl.a. ”loss or damages. 176
176.by contamination of the environment caused by the hazardous and noxious substances,s. 176
177.provided that compensation for impairment of the environment other than loss ofs. 176
178.profit from such impairment shall be limited to costs of reasonable measures of res. 176
179.instatement actually undertaken or to be undertaken”.s. 176
180.Ursättningsgill skada177 inte principella hinder föreligga för att tolka SkadeståndsL:s stadgande om ersättning av sakskada (5 kap. 5 §) så, att även allmänna intressen skyddas. Följaktligen kunde man argumentera att det strikta ansvaret även omfattar återställningskostnader, då fartyg orsakar skada på egen dom vid ”vattendrags befarande”. Detta trots att ren förmögenhetsskada inte ersätts och att förarbetena (som är över hundra år gamla) förordar en restriktiv tolkning (ovan avsnitt 3.2.1.1). 4.6.2.1.2 Ansvar för oljeskador Den genom 1992 års protokoll ändrade oljeansvarighetskonventionen gör det klart att rimliga kostnader för återställandet av miljön omfattas av ersättningssystemet. I motsats till den äldre definitionen i 1969 års konvention174 sägs detta explicit i den ändrade texten. Art. 1(6) (a) har följande lydelse:s. 177
181.’”Pollution damage’ means: (a) loss or damage caused outside the ship bys. 177
182.contamination resulting from the escape or discharge of oil from the ship,s. 177
183.wherever such escape or discharge may occur, provided that compensations. 177
184.for impairment of the environment other than loss of profit from suchs. 177
185.impairment shall be limited to costs of reasonable measures of reinstates. 177
186.ment actually undertaken or to be undertaken.” Derma definition av ”pollution damage” har haft väsentlig betydelse för den senare internationella utvecklingen.175 En liknande definition har inskrivits i flera konventioner.176s. 177
187.174 I 1980 års L om ansvarighet för oljeskador förorsakade av fartyg (401/1980), som byggde på 1969 års oljeansvarighetskonvention, definierades oljeskada som ”skada, orsakad av förorening genom olja som flödat ut från fartyg, samt skador och kostnader, orsakade av förebyggande åtgärder” (1 §). Denna formulering uteslöt givetvis inte en tolkning som gav ersättning för återställningskostnader. Jfr även de la Rue & Anderson 1998 s. 507.s. 177
188.175 Den ovan citerade definitionen fanns redan i 1984 års protokoll till olje ansvarighetskonventionen av år 1969. Detta protokoll trädde emellertid inte internatio nellt i kraft, utan ersattes av 1992 års protokoll. Beträffande 1984 års protokoll, se t.ex. Göransson 1999 s. 349 ff.s. 177
189.176 Bland dessa kan nämnas 1993 års Europarådskonvention (art. 2pJ), CRTDkonventionen av år 1989 (art. 1 [10]), HNS-konventionen av år 1996 (art. 1[6]) och 2001s. 177
190.178Kapitel 4s. 178
191.Som tidigare framgick, har också den senare delen av ovan citerades. 178
192.definition inskrivits i SjöL 10 kap. 1 §, dvs. annan skada på grund avs. 178
193.försämring av miljön än förlust av inkomst begränsas till kostnadernas. 178
194.för rimliga åtgärder för återställande av miljön (också kommande åts. 178
195.gärder). Det primära syftet med denna precisering var att befrämja ens. 178
196.enhetlig tolkning av oljeskadebegreppet. I Reg.prop. 1995:26 uttalas:s. 178
197.”Definitionen på skada genom förorening har preciserats så att ersättnings. 178
198.för annan skada på miljön än för förlust av inkomst på grund av förorenings. 178
199.begränsas till kostnader för rimliga åtgärder för återställande av miljön soms. 178
200.har vidtagits eller skall vidtas. Definitionen på skada i den ursprungliga kons. 178
201.ventionen har lett till en brokig rättspraxis i fråga om de ersättningsgillas. 178
202.miljöskadorna. Den internationella oljeskadefonden har under sin verksams. 178
203.hetstid utarbetat vissa principer för ersättningen av miljöskador och dessas. 178
204.beaktades i protokollen. En avsikt med den nya definitionen är att systemets. 178
205.inte skall täcka sådana krav på ersättning för miljöskador som enbart basers. 178
206.ar sig på teoretiska beräkningsmodeller.”177s. 178
207.Av uttalandet framgår således att ersättningen skall baseras på faktiskas. 178
208.kostnader för återställandet, dvs. spekulativa kostnader ersätts inte.178s. 178
209.Och dessutom skall de vidtagna (eller planerade179) åtgärderna vara rimliga.s. 178
210.I det ovan citerade uttalandet hänvisas till IOPC-fondens praxis.s. 178
211.Redan år 1980 antog fonden (1971 års fondens generalförsamling) ens. 178
212.års bunkerkonvention (art. 1 [9] [a]).s. 178
213.177 Reg.prop. 1995:26 s. 6.s. 178
214.178 Se även Wetterstein 1994 b s. 237.s. 178
215.179 Formuleringen ”reasonable measures of reinstatement actually undertaken or tos. 178
216.be undertaken [min kurs.] infördes i konventionstexten för att göra det klart att förskottss. 178
217.betalning av återställningskostnadema kunde göras. Det kan nämligen uppstå situations. 178
218.er där återställandet av miljön kräver sådan förskottsbetalning. Se även Göransson 1999s. 178
219.s. 350. Dock bör noteras att ordet ”actually” synes innebära att kosmadsberäkningarnas. 178
220.bör vara nog så detaljerade. Jfr de la Rue & Anderson 1998 s. 511.1 de tidigare nämndas. 178
221.CMI-riktlinjerna vartill hänvisas i Reg.prop. 1995:26, se ovan texten vid notema 76—78,s. 178
222.uttalas följande: ”A claimant may recover a reasonable sum in respect of the estimateds. 178
223.cost of reinstatement measures, before they have actually been carried out, provideds. 178
224.always that the measures could not otherwise be carried out due to lack of financials. 178
225.resources, and provided an undertaking is given, or other satisfactory evidence iss. 178
226.provided, that the proposed measures of reinstatement will actually be carried out.”s. 178
227.(punkt 12 [c]).s. 178
228.TLrsättningsgill skada179 resolution om ersättande av miljöskador. I resolutionen konstateras att fastställandet av ersättning ”is not to be made on the basis of an abstract quantification of damage calculated in accordance with theoretical mo dels”.180 Avsikten var att ersättning endast kunde utbetalas till en skade lidande som drabbats av mätbar ekonomisk förlust (i form av kostnader för återställande).181s. 179
229.I IOPC-fondens Claims Manual beskrivs förutsättningarna för att godkänna krav på kostnader för återställande av den marina miljön. För att kunna ersättas bör åtgärderna uppfylla följande kriterier:s. 179
230.” — the measures should be likely to accelerate significantly the naturals. 179
231.process of recoverys. 179
232.— the measures should seek to prevent further damage as a result of thes. 179
233.incidents. 179
234.— the measures should, as far as possible, not result in the degradations. 179
235.of other habitats or in adverse consequences for other natural or ecos. 179
236.nomic resourcess. 179
237.— the measures should be technically feasibles. 179
238.— the costs of the measures should not be out of proportion to thes. 179
239.extent and duration of the damage and the benefits likely to be achievs. 179
240.ed.”182 Här betonas såväl åtgärdernas återställande och deras skadebegränsande effekt som behovet av rimlighetsbedömningar (jfr själva konventionstexten) och ett slags cost/benefit-analys.s. 179
241.Frågan om kostnadernas rimlighet berördes kort redan tidigare (ovan vid notema 162—166). I Claims Manual sägs ytterligare att ”[t]he assess ment should be made on the basis of the information available when the specific reinstatement measures are to be undertaken”. Därtill anförs att oljeolyckoma i de fiesta fall inte skadar naturen bestående och att den marina miljön har en stor kapacitet till självförnyelse.183 I Reg.prop. 1995:26 ges inte heller närmare vägledning för rimlighetsbedömningen,s. 179
242.180 Resolution No. 3 on Pollution Damage (1980). Se även de la Rue & Anderson 1998 s. 507 f.s. 179
243.181 Se Jacobsson 2001 s. 10.s. 179
244.182IOPC Fund Claims Manual s. 29 f.s. 179
245.183 IOPC Fund Claims Manual s. 29. 180Kapitel 4 men de tidigare nämnda CMI-rikdinjema, vartill hänvisas i proposition en,1 ger följande vägledning för bedömningen:s. 179
246.”12. (d) In determining whether measures of reinstatement are reasonable,s. 180
247.account is to be taken of all the relevant technical factors including (but nots. 180
248.limited to) the followings. 180
249.(i) the extent to which the observed state of the environment, and anys. 180
250.changes therein, are to be regarded as damage actually caused by the ins. 180
251.cident in question, as distinct from other factors whether man-made ors. 180
252.natural;s. 180
253.(ii) whether the measures are technically feasible and likely to contribute tos. 180
254.the re-establishment at the site in question of a healthy biological coms. 180
255.munity in which the organisms characteristic of that community ares. 180
256.present and are functioning normally;s. 180
257.(iii)the speed with which the affected environment may be expected tos. 180
258.recover by natural processes and the extent to which the reinstatements. 180
259.measures concerned may accelerate (or inadvertently impede) naturals. 180
260.processes of recovery; ands. 180
261.(iv) whether the cost of the measures is in proportion to the damage or thes. 180
262.results which could reasonably be expected.” Skall man sedan försöka ge några sammanfattande synpunkter på rimlighetsbedömningen, är utgångspunkten en objektiv bedömning in casu i belysning av vid tidpunkten för åtgärderna tillgänglig information. Vidare är valet av metod för värdering av miljön och den uppkomna skadan av central betydelse. Som tidigare sades, bedöms kostnaderna för återställandet i relation till dessa värden. Och ytterligare fästs vid rimlighetsbedömningen vikt vid faktorer som återställningsåtgärdernas tekniska lämplighet, åtgärdernas förväntade effekter och naturens natur liga återhämtningsförmåga.18s. 180
263.Till frågan om ersättning av kostnaderna för miljöns återställande anknyter sig även spörsmålet om kostnaderna för utförda miljöunder-s. 180
264.184 Se ovan texten vid noterna 76—78.s. 180
265.185 Jfr även de la Rue & Anderson 1998 s. 504, 511. Beträffande rimlighets bedömningen kan också hänvisas till Brans 1996 s. 301. Det bör ytterligare tilläggas att enär miljöns naturliga återhämtningsförmåga vid oljeutsläpp är god, reduceras även kostnaderna för återställandet.s. 180
266.Idrsättmngsgill skada181 sökningar och skadevärderingar (”post-spill environmental studies”). Sådana utredningar blir relevanta vid bedömningen av återställningsbehovet och -möjligheterna. Frågor som härvid utreds är bl.a. skadans omfattning och naturens naturliga återhämtningsförmåga, de återställningsåtgärder som kan vidtas och deras förväntade resultat samt givetvis kostnaderna för återställandet. Skall kostnaderna för sådana undersök ningar och värderingar ersättas vid en oljeolycka?s. 181
267.Varken konventionstexten eller SjöL 10 kap. nämner explicit sådana kostnader. Men formuleringen ”kostnaderna för sådana rimliga åtgärder för återställande av miljön” i definitionen av oljeskada i SjöL 10 kap. 1 § synes kunna tolkas så att den också omfattar nämnda kostnader. Detta vore även följdriktigt, enär återställandet av miljön ofta kräver sådana undersökningar. Men också i detta sammanhang bör rimlighetskravet uppmärksammas. I IOPC-fondens Claims Manual beskrivs ersättandet av dessa kostnader på följande sätt:s. 181
268.”Studies are sometimes required to establish the precise nature and extents. 181
269.of environmental damage caused by an oil spill and to determine whethers. 181
270.or not reinstatement measures are necessary and feasible. Such studies wills. 181
271.not be necessary after all spills and will normally be most appropriate in thes. 181
272.case of major incidents where there is evidence of significant environmentals. 181
273.damage.s. 181
274.The Fund may contribute to the cost of such studies provided that thes. 181
275.studies concern damage which falls within the definition of pollution damages. 181
276.in the Conventions, including reasonable measures to reinstate a damageds. 181
277.environment. In order to be admissible for compensation it is essential thats. 181
278.any such post-spill studies are likely to provide reliable and usable informats. 181
279.ion. For this reason the studies must be carried out with professionalism,s. 181
280.scientific rigour, objectivity and balance. This is most likely to be achieved ifs. 181
281.a committee or other mechanism is established within the affected Members. 181
282.State to design and co-ordinate any such studies, as well as reinstatements. 181
283.measures.s. 181
284.The scale of the studies should be in proportion to the extent of thes. 181
285.contamination and the predictable effects. On the other hand, the mere facts. 181
286.that a post-spill study demonstrates that no significant long-term environs. 181
287.mental damage has occurred or that no reinstatement measures are necess182 Kapitel 4s. 181
288.ary, does not by itself exclude compensation for the costs of the study.”186 Fonden ställer sålunda krav på undersökningens kvalitet och objektivi tet, dess förväntade resultat och kostnadernas rimlighet.187s. 182
289.Konventionstexten och SjöL 10 kap. lämnar också öppen frågan om vem som har rätt att kräva ersättning för återställningskostnaderna. Följaktligen får nationella regler och principer betydelse. Som tidigare sades (ovan avsnitt 4.6.1), är skyddet av miljön och dess bevarande ett allmänt intresse, och sålunda förs sådan talan i regel av myndigheterna som företrädare för detta intresse. Jag återkommer till frågan vid be handlingen av MiljöskadeL (nedan avsnitt 4.6.2.1.3).s. 182
290.Ur ett de lege/mw/k-perspektiv kan slutligen sägas att definitionen av ”pollution damage” i 1992 års protokoll inte i tillräcklig grad ger ersätt ning för skada på miljön. Den uppfyller inte modema miljörättsliga skyddsbehov. Ett mera nyanserat och omfattande ansvar för skada på miljön är motiverat. Det gällande internationella ansvarssystemet och IOPC-fonden tar främst sikte på sakskador och ekonomiska förluster.188 Och även om krav för skada på miljön kan framställas, är ersättningen explicit begränsad till ”costs of reasonable measures of reinstatements. 182
291.186 IOPC Fund Claims Manual s. 30 f. IOPC-fonden kräver att i ett tidigt skede efter en olycka bli involverad i frågan huruvida en ”post-spill study” skall utföras eller inte. Fonden kan också bistå med information om teknisk hjälp. Se Claims Manual s. 31. De la Rue & Anderson 1998 s. 512 nämner att IOPC-fonden förkastade ett av lokala myndigheter framställt krav på ersättning för utförda ”environmental impact studies” till följd av öwr-olyckan 1993: ”It was noted that the reports on these studies were of a general nature and did not include a level of detail which would support any particular claim; that the reports relied to a great extent on information that was avai lable from other sources; and that due to the timing of their publication they did little to contribute to clarification of the issues relating to compensation.”s. 182
292.187 I CMI-riktlinjerna uppställs följande ersättningsförutsättningar (punkt 12. [b]): ”Specific studies may be necessary to quantify or verify pollution damage and to deter mine whether or not reinstatement measures are in fact feasible and will accelerate natu ral recovery. Contributions may be paid to the reasonable costs of such studies, provi ded they are reasonably proportionate to the actual damage, and provided they produce, or are likely to produce, the required data.”s. 182
293.188 Det internationella ersättningssystemet synes vara fokuserat på skyddet av konkreta individuella rättigheter framom skyddet av allmänna intressen. Beträffande denna distinktion, se Wetterstein 1997a s. 30 ff. och ovan avsnitt 4.6.1.s. 182
294.Ersättningsgill skada183 actually undertaken or to be undertaken”. Detta synes mig vara en svag het i det existerande systemet.189 Under senare år har man allt mera bör jat diskutera behovet av att möjliggöra ersättning också utöver kostna der för återställande av miljön i sitt tidigare skick.190s. 183
295.Följaktligen borde preciseringar göras i konventionstexten. Jag har föreslagit att fartygsägaren borde åtminstone ha en skyldighet till s.k. al ternativt återställande, dvs. att förvärva ”equivalent resources and habit at”191 när återställande av miljön rimligen inte kan ske (jfr art. 2(8) i 1993s. 183
296.189 Denna brist har även påtalats av EG:s kommission, se COM(2000) 802 final s. 53 ff. Det kan också noteras att IOPC-fonden har, bl.a. till följd av EG-kommissionens kritiska inställning, något omskrivit förutsättningarna för ersättande av återställningskostnader. I fondens Claims Manual 2002 s. 29 föreskrivs : ”The aim of any reasonable measures of reinstatement should be to bring the damaged site back to the same ecological state that would have existed had the oil spill not occurred, or at least as close to it as possible (that is to re-establish a biological community in which the organisms characteristic of that community at the time of the incident are present and are functioning normally). Reinstatement measures taken at some distance from, but still within the general vicinity of, the damaged area may be acceptahk, so long as it can be demonstrated that they would actually enhance the recovery of the damaged components of the environment [min.kurs.]. This link between the measures and the damaged components is essential for consistency with the definition ofpollution damage in the 1992 Chai Liability and Fund Conventions.” Detta innebär en liten utvidgning i förhållande till den tidigare texten från år 2000, men en verklig förbättring kräver en omskrivning av pollution damage-begreppet i oljeansvarighetskonventionen.s. 183
297.190 Sandvik 2001 s. 142. Se även nedan avsnitt 4.6.2.2.s. 183
298.191 Också detta begrepp är dock svårtillämpat. Vad avses med motsvarande resurs? När har det alternativa återställandet fullgjorts? Det är av intresse att notera att subsidiärt återställande (”acquisition of equivalent existing resources/services under private ownership”, NRDA-reglerna [e]) i betydande del nyttjats vid Exxon Valde^olyckan. Bl.a. ingicks en ”habitat acquisition deal” som kostade 70,5 miljoner dollar, se Golob’s Oil Pollution Bulletin 27 Nov. 1998 s. 6. Sandvik 2002 s. 390 anför: ”Det är uppenbart att bedömningen av resursernas motsvarighet och omfattningen av erforderliga subsidiära återställningsåtgärder ofta måste bli beroende av stor skönsmässighet. Som exempel på övriga åtgärder som i praxis har godtagits som subsidiärt återställande kan nämnas tex. avlägsnande av barriärer för fiskvandring, utgrävning och dokumentation av skadade fornlämningar, skapande av konstgjorda rev, planterande av en ersättande mängd sjögräs på ett annat område än det förorenade, samt anordnande av alternativa dricksvattentillgångar.” I avgörandet Commonwealth ofP uerto Rico v. The SS Zoe Colocotroni, 628 F.2d 652 (1980), nämndes som alternativt återställande bl.a. ”acquisition of compar able lands for public parks” och ”reforestation of a proximate park” (s. 676) och i fallet U.S. v. Mellin A. Fisher, 1998 AMC 2112, utdömde domstolen ”damages including the 184Kapitel 4 års Europarådskonvention192).193 Härigenom synes även preventiva syfte mål kunna uppnås i form av olika miljöskyddsåtgärder.194s. 183
299.I det senaste EU-förslaget till direktiv angående miljöskadeansvar195 pres. 184
300.ciseras (art. 2.11) att ”remedial measures” betyder ”any action, or combins. 184
301.ation of actions, including mitigating or interim measures to restore, res. 184
302.habilitate or replace damaged natural resources and/or impaired services ors. 184
303.to provide an equivalent alternative to those resources or services as foreseen in Annex IIs. 184
304.[min kurs.]. Återställandet uppdelas i ”primary remediation”, ”complements. 184
305.ary remediation” och ”compensatory remediation”.196 Förslaget synes ha expenses of restoring an equivalent amount of seagrass at another location”.s. 184
306.192 Konventionens Explanatory Report (Se Council of Eur. Doc. [DIR/JUR 92] 2 [1993]) innhåller följande uttalande: ”When it is impossible to restore or re-establish the environment, the measures of reinstatement may be in the form of the reintroduction of equivalent components into the environment. This applies for example in the case of the disappearance of an animal species or the irreparable destruction of a biotope. Such damage cannot be evaluated financially and any reinstatement of the environment is in theory impossible. Since such difficulties must not lead to a complete absence of com pensation, a specific method of compensation has been introduced. This method of compensation is based on achieving an equivalent instead of an identical environment.” (s. 28)s. 184
307.193 Wetterstein 2001b s. 111. Jfr Sandvik 2001 s. 144, som talar om ”subsidiärt återställande”. Enligt den amerikanska OPA 1990 ersätts inte endast ”costs of removal” utan också ”the cost of restoring, rehabilitating, replacing, or acquiring the equivalent of the damaged natural resources” (33 USC § 2706 [d] [1][A-C]). Jfr 43 CFR § 11.81(a)(1) och (b)(1) angående CERCLA-lagstiftningen. ”Natural resources” omfattar ”land, fish, wildlife, biota, air, water, ground water, drinking water supplies, and other such resour ces belonging to, managed by, held in trust by, appertaining to, or otherwise controlled by the United States (including the resources of the exclusive economic zone), any State or local government or Indian tribe, or any foreign government” (33 USC § 2701 [20]). Genom ovannämnd precisering i konventionstexten kunde sålunda det internationella oljeansvarssystemet föras närmare rättsläget i USA. Se även Holt & Cecil 1995 s. 31. En annan sak är sedan att det inte torde vara uteslutet att en nationell domstol redan nu kunde tolka ”pollution damage” så att det även omfattar alternativt återställande. Men unifieringssyftet kräver en explicit skrivning i konventionstexten.s. 184
308.194 Jfr Sandvik 2002 s. 401 ff.s. 184
309.195 Council Common Position No. 10933/5/03 REV 5.s. 184
310.196 I Annex II anförs om ”remediation objectives” (art. 1.1): ”The purpose of pri mary remediation is to restore the damaged natural resources and/or services to, or to wards, baseline condition [art. 1.1.1]. [...] Where the damaged natural resources and/or services do not return to their baseline condition, then complementary remediation wills. 184
311.Ursättningsgill skada185s. 185
312.tagit intryck från rättsläget i USA, särskilt OPA 1990. De komplicerades. 185
313.ersättningsmetodema väcker dock vissa betänkligheter (jfr nedan avsnitts. 185
314.4.622). Men någon form av penningersättning kunde också övervägas i fall då återställandet av miljön inte är (tekniskt eller fysiskt) möjligt eller då det framstår som orimligt dyrt. Och även om återställande till rimliga kost nader är möjligt, kunde man diskutera en skyldighet för fartygsägaren att ersätta miljövärden som går förlorade under tiden för återställandet (vil ket kan vara mycket tidskrävande). Jag återkommer till dessa frågor ne dan i avsnitt 4.6.22.s. 185
315.I detta sammanhang bör likväl noteras att enligt utförda undersökningars. 185
316.förorsakar oljeutsläpp sällan bestående skada på de marina ekosystemen.197s. 185
317.Dessa har en betydande naturlig återhämtningsförmåga. Problemet med be undertaken. The purpose of complementary remediation is to provide a similar level of natural resources and/or services, including, as appropriate, at an alternative site, as would have been provided if the damaged site had been returned to its baseline condi tion. Where possible and appropriate the alternative site should be geographically linked to the damaged site, taking into account the interests of the affected population, [art. 1.1.21 [...] Compensatory remediation shall be undertaken to compensate for the inte rim loss of natural resources and services pending recovery. This compensation consists of additional improvements to protected natural habitats and species or water at either the damaged site or at an alternative site. It does not consist of financial compensation to members of the public, [art. 1.1.3]”s. 185
318.197 Se närmare t.ex. de la Rue & Anderson 1998 s. 378 ff., 511. Oljeutsläppets skadeverkan är beroende av faktorer som mängd och typ av utspilld olja, väderleks förhållandena, tidvatten och strömmar, samt inte minst det skadade områdets ”ekolo giska känslighet” (notera i detta avseende den grunda Östersjön med sitt bräckta vatten och sina stora skärgårdar). IIOPC Fund doc. FUND/WGR.3/5/2 s. 5 uttalas: ”What is clear from all the studies carried out following major marine oil spills is that most ef fects are transient, that is of short duration. Unlike other human activities such as com mercial fishing or coastal development, a major spill will only cause long-term damage in truly exceptional circumstances. In such very rare cases it is usually because the oil spill effects are at a time or place with pre-existing adverse conditions (e.g. food shor tage, existing changes in community structure or physical nature of the habitat) or pos sibly because oil becomes trapped in sediments where it constitutes a source of chronic oil contamination.” Nämnas kan också att ett förslag till mätning av skadeverkningar på basen av mängden av utspilld olja och dess grad av beständighet diskuteras av Sharpe 1997 s. 463 ff. 186Kapitel 4s. 185
319.icke-reparabel skada kan sålunda vara mera konkret vid utsläpp av andras. 186
320.farliga och förorenande ämnen än olja. Som tidigare sades, ingår i HNS-s. 186
321.konventionen en definition av ”damage” som långt följer motsvarandes. 186
322.skrivning i 1992 års oljeansvarighetskonvention (art. 1[6]).198 4.6.2.1.3 MiljöskadeL Före antagandet av MiljöskadeL saknade vår lagstiftning allmänna stadganden om återställande av det tillstånd som rådde före miljöskadan. En del specialbestämmelser fanns199, och återställande åtgärder synes i viss mån ha kunnat ersättas med stöd av SkadeståndsL (jfr ovan avsnitt 4.6.2.1.1). Vidare omfattade återställande ofta också åtgärder genom vilka man hindrade att skadan blev större.200s. 186
323.Ett uttryckligt stadgande om ersättning av kostnader för avvärjande och återställande ingår numera i MiljöskadeL 6 § 1 mom. Lagrummet skiljer mellan åtgärder som vidtas av någon enskild (1 punkten) och sådana som vidtas av myndigheterna (2 punkten). Beträffande de först nämnda stadgas följande:s. 186
324.”Enligt denna lag ersätts även 1) kostnader för behövliga åtgärder soms. 186
325.någon har vidtagit för att avvärja risken för miljöskador som avses i 1 § ochs. 186
326.som gäller honom eller för att återställa den skadade miljön i sitt tidigares. 186
327.skick.” Det citerade lagrummet tar sålunda sikte på enskilda intressen (jfr ”särrättigheter”). Utgångspunkten är att enskilda individer inte givits rätt att föra talan för kränkning av allmänna intressen. Men som tidigare sades (avsnitt 4.6.1), kan gränsdragningen mellan enskilda och allmänna intressen bli flytande.s. 186
328.Lagrummet är svårtolkat. Formuleringen ”miljöskador som avses i 1 § och som gäller honom [min kurs.]” uppställer krav på en viss kopplings. 186
329.198 Se ovan not 173.s. 186
330.199 Se översikten av Sandvik 2002 s. 310. Allmänna stadganden om sanering och återställande av mark och grundvatten ingår i MiljöskyddsL (86/2000) 12 kap., som dock tillkommit efter MiljöskadeL. Se även 13 kap. 84 § i förstnämnda lag.s. 186
331.200 Se Reg.prop. 1992:165 s. 10 f. Förarbetena gör dock inte en klar konceptuell skillnad mellan återställande och awäjande åtgärder. Jfr nedan avsnitt 4.7.4.s. 186
332.Ursättningsgill skada187 mellan rätten till ersättning för i lagrummet nämnda kostnader och rät ten att kräva ersättning enligt MiljöskadeL 5 §. Denna ”individuella in tressekoppling” beskrivs av E.J. Hollo och P. Vihervuori på följande sätt:s. 187
333.”Olennaista on, että kustannusten korvausta voi saada sekin, joka ei oles. 187
334.oikeutettu YVL 5 §:n mukaiseen korvaukseen, mutta sekä torjunnan ettäs. 187
335.ennallistamisen osalta joudutaan YVL 6.1 §:n 1 kohtaa sovellettaessa ratkai-s. 187
336.semaan, kuka on oikeutettu korvaukseen. Pelkästään YVL 5 §:ssä tarkoite-s. 187
337.tusta vahingonkärsijästä ei ainakaan torjuntakustannusten kohdalla voi ollas. 187
338.kysymys, koska jo ympäristövahingon uhka riittää vastuun synnyttämiseen.s. 187
339.Toisaalta uhan tuke nimenomaisen säännöksen mukaan koskea korvausta vaativaa.s. 187
340.Tämä merkitsee tietynlaista yksilöllistä intressikytkentää, jossa lähtökohtanas. 187
341.on arvio siitä, kehen kohdistuvaan YVL 5 §:n mukaiseen vahinkoon uhka-s. 187
342.tilanne olisi johtanut, jos torjuntaan ei olisi ryhdytty. Tyypillinen tapaus, jos. 187
343.hon 1 kohdan säännökset todennäköisemmin soveltuvat, on siten häiriö, jos. 187
344.ka ilmenee korvausta vaativan omalla tai hallitsemalla alueella tai muutoins. 187
345.hänen suojatussa etupiirissään. Mitään jokamiehen torjunta- ja ennallistamis-s. 187
346.oikeutta YVL 6 § ei sinänsä tunnusta, jos jokamiehellä tarkoitetaan vahinko-s. 187
347.tilanteeseen nähden ulkopuolista, vailla asianosaisasemaa olevaa.”201 Beträffande ersättning för sakskador hänvisas i MiljöskadeL 5 § 1 mom. till SkadeståndsL. Rätten till sådan ersättning berördes ovan i avsnitt 4.3. Vidare framgick ur avsnitt 4.6.2.1.1 att en ägare (eller annan taleberättigad) i princip vore berättigad att kräva ersättning för kostnaderna att återställa ett förorenat område. Mot denna bakgrund kunde man säga att MiljöskadeL 6 §1 mom. 1 punkten inte innebär något väsentligt nytt. Men på grund av den osäkerhet som i föreliggande avseende existerar angående SkadeståndsL:s tillämpning är det av betydelse att ett uttryck ligt stadgande om rätten till ersättning för återställningskostnader har in förts i MiljöskadeL.s. 187
348.Tillämpningen av MiljöskadeL 6 § 1 mom. 1 punkten är emellertid inte heller problemfri. Avgränsningen mot skyddandet av allmänna in tressen kan vara nog så komplicerad.202 Innebär en skadas klassificerings. 187
349.201 Hollo & Vihervuori 1995 s. 195.s. 187
350.202 Se närmare Sandvik 2002 s. 292 ff. 188Kapitel 4 som sakskada att 6 § 1 mom. 1 punkten alltid kan tillämpas?203 MiljöskadeL 5 § omfattar även ersättning för rena förmögenhetsskador och ideella skador. Kan en skadelidande som drabbas av sådana skador även kräva kostnader enligt föreliggande lagrum? Och så vidare.s. 187
351.B. Sandvik synes svara nekande på den sistnämnda frågan: ”Mera oklart ärs. 188
352.däremot om även annan skadelidande än den som har rätt till ersättning ens. 188
353.ligt reglerna för sakskada kan hävda att skadan ”gäller honom” enligt MskLs. 188
354.6 § 1 mom. 1 punkten. För egen del har jag emellertid - åtminstone som ens. 188
355.grundläggande utgångspunkt — svårt att tolka 6 § 1 mom. 1 punkten på sås. 188
356.vis, att skadan då skulle gälla den skadelidande på ett så närliggande sätts. 188
357.som man enligt min mening kan förutsätta. Helt klart förefaller vara att dens. 188
358.som t.ex. lider ren förmögenhetsskada på grund av hindrad utövning avs. 188
359.allemansrätten inte bör kunna göra gällande att den inträffade skadans. 188
360.”gäller honom”. I vart fall torde den ovan förespråkade tolkning ligga i linjes. 188
361.med hur sakägarbegreppet och talerätten brukar avgränsas i miljörättsligas. 188
362.ansökningsmål.”204s. 188
363.För egen del skulle jag vara böjd att något nyansera bedömningen. Ens. 188
364.yrkesfiskare eller hotellägare som lider ren förmögenhetsskada till följd avs. 188
365.förorenat vattenområde kunde möjligen anses ha ett så starkt enskilt ins. 188
366.tresse i återställandet att kostnadsersättning enligt MiljöskadeL 6 § 1 mom.s. 188
367.1 punkten kunde beviljas. Däremot ställer också jag mig tveksam till att ens. 188
368.skadelidande som drabbas av ideell skada skulle kunna hävda att skadans. 188
369.”gäller honom” så att föreliggande lagrum blir tillämpligt.205 Följaktligens. 188
370.synes man kunna säga att en rätt till skadestånd enligt MiljöskadeL 5 § ingas. 188
371.lunda alltid uppfyller det i 6 § 1 mom. 1 punkten nämnda kravet på ”indis. 188
372.viduell intressekoppling”.206s. 188
373.203 Eller uttryckt på ett annat sätt: Har samtliga som enligt SkadeståndsL 5 kap 5 § har rätt till ersättning för ekonomisk följdskada även rätt att åberopa MiljöskadeL 6 § 1 mom. 1 punkten? Jfr Sandvik 2002 s. 297 f.s. 188
374.204 Sandvik 2002 s. 296.s. 188
375.205 Jfr även Hollo & Vihervuori 1995 s. 199, vilka anför: ”Lain sanonta "vahmgoittuneen ympäristön palauttamiseksi ennalketi viittaa toisaalta kuitenkin siihen, että kysymys on lähinnä YVL 1.1 §:n 1 kohdan mukaisesta veden, ilman tai maaperän pilaantumisesta. Käytännössä kyse ei siten juurikaan voisi olla melun tai hajun tapaisista immissiotilanteista.”s. 188
376.206 Beträffande kostnaderna för återställande är det därför något överraskande att Hollo och Vihervuori i ovan (s. 185) citerade uttalande säger att ”kustannusten korvausta voi saada sekin, joka ei ole oikeutettu YVL 5 §:n mukaiseen korvaukseen” — låt varas. 188
377.Ursättningsgill skada189 Föreliggande lagrum föreskriver också att endast kostnader för behövliga åtgärder kan ersättas. Tidigare i framställningen har framgått att ett krav på skälighet har uppställts som förutsättning för ersättande av återställningskostnader (se avsnitten 4.6.2.1 och 4.6.2.1.2). Bedömningen av åt gärdernas behövlighet företer stora likheter med skälighetsbedömning en207, 2 o08ch jag begränsar mig här till en hänvisning.s. 189
378.Beträffande återställande som vidtas av myndigheterna föreskriver MiljöskadeL 6 § 1 mom. 2 punkten att följande kostnader ersätts:s. 189
379.”kostnader som myndigheter har åsamkats på grund av åtgärder som hars. 189
380.vidtagits i syfte att avvärja risken för eller verkningarna av störningar soms. 189
381.avses i 1 § eller för att återställa miljön i sitt tidigare skick, om kostnadernas. 189
382.är skäliga i förhållande till störningen eller risken för störning och till dens. 189
383.nytta åtgärderna har medfört,” Formuleringen berör således skyddandet av allmänna intressen. Men enär ingen skarp skiljelinje kan dras mellan enskilda och allmänna in tressen (se ovan avsnitt 4.6.1), kan det citerade lagrummet i varierande grad komma att indirekt även omfatta förstnämnda intressen.209s. 189
384.I föreliggande lagrum har lagstiftaren utsträckt det civilprocessuella förfarandet till att omfatta kostnader som baserar sig på myndigheternas offentligrättsliga awärjnings- och återställnings skyldighet. Som tidigare sades (avsnitt 4.6.2.1.1), är det emellertid inte uteslutet att det allmännas återställningskostnader kunde ersättas i stöd av SkadeståndsL. Men en sådan tillämpning är mycket osäker och därför är det viktigt att en explicit skrivning om ersättningsskyldigheten har införts i MiljöskadeL 6 § 1 mom. 2 punkten.s. 189
385.Enligt olika offentligrättsliga och administrativa lagar och bestämmelser hars. 189
386.myndigheterna en varierande rätt att med hot om vite kräva återställnings-s. 189
387.åtgärder. Men användandet av tvångsåtgärder förutsätter att den ansvarige att de huvudsakligen talar om awärjningskostnader.s. 189
388.207 Jfr även Sandvik 2002 s. 345, som anför att ”skäliga kostnader och behövliga åtgärder torde rätt långt kunna ses som olika sidor av samma mynt”.s. 189
389.208 Beträffande bedömningen av ”behövliga åtgärder”, se närmare Hollo & Vihervuori 1995 s. 200 f.s. 189
390.209 Se även Sandvik 2002 s. 298. 190Kapitel 4s. 189
391.inte hörsammar myndigheternas uppmaningar. Detta kan vara ett tidss. 190
392.krävande förfarande, och om myndigheterna i brådskande fall skrider tills. 190
393.åtgärder utan hot om tvångsutförande, kan kostnaderna inte indrivas i stöds. 190
394.av den offentligrättsliga (tvångs)lagstiftningen.210 I klarläggande syfte hars. 190
395.därför inskrivits i MiljöskadeL att 6 § inte tillämpas på kostnader som ins. 190
396.drivs enligt VitesL 17 § (6 §2 mom.). Man kan sålunda säga att Miljö-s. 190
397.skadeL:s ersättningsbestämmelse kompletterar det redan rätt vidsträcktas. 190
398.offentligrättsliga kostnadsansvaret. Även om både 1 och 2 punkterna av MiljöskadeL 6 § 1 mom. tar sikte på att återställa miljön i sitt tidigare skick, är de av myndigheterna vidtagna åtgärderna ofta mera omfattande och systematiskt mera över gripande än de av enskilda genomförda åtgärderna. Detta bör ses mot den bakgrunden att myndigheterna tillvaratar allmänna intressen — någon ”individuell intressekoppling” av den typ som beskrevs ovan be hövs inte. Rätt till kostnadsersättning för myndigheterna föreligger fast än enskilda intressen inte skulle ha kränkts genom störningen (jfr ovan avsnitt 4.6.1).211 Men störningen bör givetvis uppfylla kriterierna i Miljö skadeL 1 § 1 mom.s. 190
399.Begreppet ”myndigheter” har inte närmare preciserats i MiljöskadeL. Detta är förståeligt med beaktande av de förändringar som förvaltning en ständigt undergår. Med begreppet avses uppenbarligen det varieran de antal myndigheter — både statliga och kommunala — som har till uppgift att befrämja och övervaka miljöskyddet.212s. 190
400.210 Se närmare Luntinen 1999 s. 12. Orsak till åtgärder utan hot om tvångsutförande kan också vara att återställandet kräver resurser eller sakkunskap som endast myndighet erna besitter.s. 190
401.211 Jfr Hollo & Vihervuori 1995 s. 205 f., vilka beskriver saken sålunda: ”YVL 6.1 §:n 2 kohdan voidaan tältäkin kannalta katsoa ylittäneen perinteisen yksityis- ja julkisoikeuden välisen rajan. Viranomaisen oikeus siinä tarkoitettuihin korvauksiin ei siis edellytä, että kukaan olisi häiriön tai sellaisen uhan johdosta kärsinyt yksityisoikeudellista korvattavaa vahinkoa. [...] Pelkästään yleistä etua loukkaavan häiriön käsilläolo — tai vain sellaisen uhka — ilman mitään perinteistä vahinkorekvisiittaa riittää siis aikaansaamaan YVL 6.1 §:n 2 kohdan (ja vastaavilta osin 3 kohdan) mukaisen korvausvastuun.” Som exempel på en störning som kränker allmänt intresse nämns i Reg.prop. 1992:165 s. 26 att grundvattnet förorenas på den skadevållandes eget område.s. 190
402.212 Se närmare Luntinen 1999 s. 18 ff.s. 190
403.Ersättningsgill skada191s. 191
404.Talerätten för skada på miljön i här avsedd bemärkelse har sålunda givitss. 191
405.myndigheterna. Detta är läget också i många andra europeiska länder.213s. 191
406.Och enligt den amerikanska CERCLA -lagstiftningen (1980/86) förs sådans. 191
407.talan enbart av den federala regeringen eller av ”authorized representativess. 191
408.of states as ’trustees’ of natural resources, acting on behalf of the public”.s. 191
409.Även företrädare för indianstammar har talerätt, medan enskilda medbors. 191
410.gare (eller medborgar- och miljöorganisationer) inte har rätt att väcka skades. 191
411.ståndstalan.214 Enligt OPA (1990) kan ”US Government, a state, an Indians. 191
412.tribe, and a foreign government” kräva skadestånd för skada på miljön.215s. 191
413.Miljörättskonventionema däremot tar i allmänhet inte ställning till frågans. 191
414.om talerätten — även om undantag finns.216s. 191
415.På senare tid har frågan om att bevilja olika miljöorganisationer rätt tills. 191
416.skadeståndstalan alltmer kommit i fokus. Och man kan skönja en utvecks. 191
417.ling mot att ge miljöorganisationer sådan rätt vid skada på miljön. Särskilts. 191
418.intressant är den norska forurensningslovens lösning enligt vilken myndigs. 191
419.heterna (närmast kommunala miljövårdsmyndigheter) och privata organisas. 191
420.tioner eller sammanslutningar med ”rettslig interesse i saken” har givits rätts. 191
421.att föra talan om ersättning för rimliga kostnader att återställa miljön vids. 191
422.”ikke-tillatt forurensning som hindrer, vanskeliggjor eller begrenser utbyttets. 191
423.av å utove allemannsrett utenfor naering”. Om en privat organisation förs. 191
424.talan, skall ersättningsbeloppet tillfalla myndigheterna för att användas tills. 191
425.återställande åtgärder (8 kap. 58 §).217 Också några andra länder har i varis. 191
426.erande grad givit privata organisationer talerätt.218s. 191
427.213 Se Wetterstein 1997a s. 51.s. 191
428.214 Se 42 USC § 9607 (f). Se närmare Sandvik 2002 s. 298 ff. och Wetterstein 1997a s. 50 med hänvisningar. Jfr även Alaska Sport v. Exxon, 1994 AMC 2719.s. 191
429.215 Se 33 USC § 2706 (a), cf. § 2702 (b)(2)(A). Enskilda och privata organisationer kan inte ”assert public claims”.s. 191
430.216 Se t.ex. art. 18 i 1993 års Europarådskonvention. I 1999 års ansvarsprotokoll till Baselkonventionen av 1989 sägs endast att ”[d]omestic law may indicate who will be en titled to take such measures [återställningsåtgärder]”, art. 2(2)(d).s. 191
431.217 Beträffande den norska lösningen, se närmare Ot prp nr 33 (1988—89) s. 51 ff. och Tyrén 1990 s. 164 ff.s. 191
432.218 Se Wetterstein 1997a s. 51, Larsson 1999 s. 593 ff., Nordh 1999 s. 473 ff. och Sandvik 2002 s. 298 ff. De nordiska miljöskadelagama, med undantag för den norska, har däremot inte givit loots standi i ersättningsärenden åt privata organisationer eller sammanslutningar. Men t.ex. i Danmark synes finnas en viss utveckling i rättspraxis mot att ge också miljöorganisationer rätt att kräva ersättning för återställande av miljön. Se Basse & Tonnesen & Wiisbye 1995 s. 52 f. Jfr även U/R. 1988 s. 878 (Vestre Landsret), där en privat fiskeförening fick ersättning för återställandet av ett fiskeområde (en bäck). 192Kapitel 4s. 191
433.En ökad rätt för enskilda individer och behöriga organisationer att krävas. 192
434.åtgärder av myndigheterna synes även vara EG-kommissionens linje.219s. 192
435.Och ett viktigt utvecklingssteg utgör 1998 års Århuskonvention (UNECEs. 192
436.Convention on Access to Information, Public Participation in Decision-s. 192
437.Making and Access to Justice in Environmental Matters). Derma konvens. 192
438.tion synes öppna en viss möjlighet för också andra än myndigheter att föras. 192
439.talan i miljörättsliga ersättningsmål.220s. 192
440.Jag har tidigare i annat sammanhang sagt att en talerätt (liknande dens. 192
441.norska) för miljöorganisationer kan rekommenderas.221 Som argument ans. 192
442.förde jag: ”After all, there are some limitations on the ability authorities has. 192
443.ve effectively to safeguard the interests of their citizens. The authorities mays. 192
444.lack the political will and preparedness to tackle the problems in earnest.s. 192
445.They may be too ’tied’ to the interests of industry. Short-term economics. 192
446.interests may prevail over long term ecological concerns. Environmentals. 192
447.groups and organizations, on the other hand, often function as ’watchdogs’s. 192
448.over industries and activities hazardous to the environment and they coulds. 192
449.Det är dock svårt att av avgörandet dra mera allmänna slutsatser, bl.a. enär föreningen hade i bäcken planterat fiskyngel som ödelädes av föroreningen. Se Betaenkning om erstatning for miljoskader, nr 1237,1992 s. 63 f.s. 192
450.219 I det senaste EU-förslaget till direktiv angående miljöskadeansvar (Councils. 192
451.Common Position No. 10933/5/03 REV 5) anförs (ingress, punkt 25): ”Personss. 192
452.adversely affected or likely to be adversely affected by environmental damage should bes. 192
453.entided to ask the competent authority to take action. Environmental protection is, however, a diffuse interest on behalf of which individuals will not always act or will nots. 192
454.be in a position to act. Non-govemmental organisations promoting environmentals. 192
455.protection should therefore also be given the opportunity to properly contribute to thes. 192
456.effective implementation of this Directive.” Enskilda personers och organisationers rätts. 192
457.att kräva åtgärder av myndigheterna regleras i artiklar 12—13.s. 192
458.220 I artikel 9.3 uttalas: ”In addition and without prejudice to the review proceduress. 192
459.referred to in paragraphs 1 and 2 above, each Party shall ensure that, where they meets. 192
460.the criteria, if any, laid down in its national law, members of the public have access tos. 192
461.administrative or judicial procedures to challenge acts and omissions by private personss. 192
462.and public authorities which contravene provisions of its national law relating to thes. 192
463.environment”. Det är dock oklart hur långtgående skyldigheter bestämmelsen påför des. 192
464.kontraktsslutande staterna att sörja för privata organisationers etc. talerätt i ersättningss. 192
465.mål. Se närmare Jendroska & Stec 2001 s. 140 ff., särskilt s. 151. Det kan tilläggas atts. 192
466.den finska regeringen avgivit Reg.prop. 2003:165 angående godkännande av Århus-s. 192
467.konventionen som trädde internationellt i kraft i oktober 2001.s. 192
468.221 För tydlighetens skull är det skäl att påpeka att privata organisationer ochs. 192
469.sammanslutningar redan nu kan erhålla ersättning för förebyggande och skadebe-s. 192
470.gränsande åtgärder. Se nedan avsnitt 4.7.s. 192
471.Ursättningsgill skada193s. 193
472.form an important part in a comprehensive system to protect the environs. 193
473.ment.”222 Men beviljandet av talerätt åt privata organisationer eller sammans. 193
474.slutningar medför också problem: Vilka kriterier bör en taleberättigads. 193
475.organisation uppfylla (jfr det norska kravet ”rettslig interesse i saken”)?223s. 193
476.Hur skall ersättningsbeloppen användas? Hur skall ett möjligast effektivts. 193
477.samarbete med miljömyndigheterna organiseras? Och så vidare. Medan 1 punkten av föreliggande lagrum tar sikte på kostnader för behövliga åtgärder som någon har vidtagit, förutsätts enligt 2 punkten att kostnaderna224 är skäliga i förhållande till störningen eller risken för störning och till den nytta åtgärderna har medfört. Rimlighetsbedömningen har sålunda ut tryckts i en flexibel rättsnorm som betonar cost/benefit-aspekter. Men även andra avvägningsmoment kan få betydelse.225 Utgångspunkten är en objektiv helhetsbedömning in casu (jfr ovan avsnitten 4.6.2.1 och 4.6.2.1.2). Också toleransrekvisitet och tillämpliga regler om ansvarsbe gränsning226 2 2o7ch -jämkning 7 kan inskränka den ansvariges skyldighet att ersätta kostnaderna för miljöns återställande.s. 193
478.I MiljöskadeL 6 § 1 mom. 2 punkten talas om skäliga kostnader för atts. 193
479.222 Wetterstein 1997a s. 52. Vid beredningen av MiljöskadeL diskuterade lag utskottet också denna fråga och konstaterade att ”myndigheterna i grund och botten har mycket begränsade möjligheter att värna medborgarnas rättigheter”. Lagförslaget kunde dock inte i detta sammanhang byggas ut på denna punkt Se 1994 rd — LaUB — RP 165/1992 rd s. 3.s. 193
480.223 Se närmare Wetterstein 1997a s. 52 f. Beträffande det norska rekvisitet ”rettslig interesse i saken”, se Ot prp nr 33 (1988-89) s. 55 ff. och även Sandvik 2002 s. 302. Det bör också noteras att MiljöskyddsL 92 § ger ”en registrerad förening eller stiftelse vars syfte är att främja miljöskydd, hälsoskydd eller naturvård eller trivseln i boendemiljön och inom vars verksamhetsområde miljökonsekvenserna uppträder” rätt att skriftligen anhängiggöra ärenden av offentligrättslig art om de inte har anhängiggjorts på tillsyns myndighetens eget initiativ. Jfr även 97 § om besvärsrätten.s. 193
481.224 Begreppet ”kostnader” bestäms inte närmare i MiljöskadeL. Beträffande kost nader som skall ersättas, se Luntinen 1999 s. 27 ff.s. 193
482.225 Se härom närmare Sandvik 2002 s. 351 ff.s. 193
483.226 Sjörättsliga regler om ansvarsbegränsning ingår i SjöL 9 kap. Se närmare nedan avsnitt 6.2.s. 193
484.227 SkadeståndsL innehåller bestämmelser om jämkning av ansvar (2 kap. 1 § 2 mom., 3 kap. 6 §) och nedsättning av skadestånd på grund av medvållande (6 kap. 1 §). Se även nedan avsnitt 6.2.5. 194Kapitel 4s. 193
485.återställa miljön ”i sitt tidigare skick”. B. Sandvik ställer frågan huruvidas. 194
486.detta lagrum även omfattar s.k. alternativt återställande, dvs. skyldighet atts. 194
487.förvärva motsvarande resurser när återställande av miljön rimligen inte kans. 194
488.ske. Han anför att tolkningen är oklar och att motiven inte ger någons. 194
489.ledning. För egen del har han svårt att finna något bärande skäl som skulles. 194
490.tala emot ett sådant återställande. Till stöd för sin ståndpunkt åberopars. 194
491.Sandvik det objektiva syftet med 6 § 1 mom. och utvecklingen utoms. 194
492.lands.228 Med hänsyn till behovet av en sådan återställningsmöjlighet (ovans. 194
493.avsnitt 4.6.2.1.2) är jag böjd att hålla med honom. Skrivningen i 6 § 1 mom. 2 punkten synes omfatta endast kostnader för vidtagna åtgärder — inte åtgärder som kommer att vidtas. Med tanke på ett effektivt miljöskydd skulle det vara bra om även förskottsersättning kunde ske (jfr ansvaret för oljeskador, ovan avsnitt 4.6.2.1.2). I MiljöskadeL 9 § ingår dock en bestämmelse om ersättning för framtida ska dor.229 Argument har anförts för att denna bestämmelse kunde ha rele vans även vid tillämpningen av stadgandena i 6 § 1 mom.230 Å andra sidan föreligger redan, som tidigare sades, ett vidsträckt kostnadsansvar för förorenaren i stöd av oEka offendigrättsfiga lagar och bestämmelser.s. 194
494.Av 6 § 1 mom. 3 punkten följer expEcit att kostnader för nödvändiga utredningar för awärjningsåtgärder eEer för återstäEande av miljön skaU ersättas. Enär återställandet av miljön ofta kräver sådana utredningar, ärs. 194
495.228 Sandvik 2002 s. 394. Däremot tolkar han MiljöskadeL 6 § 1 mom. 1 punkten annorlunda: ”[...] i 6 § 1 mom. 1 punkten (enskilda intressen) talas om kostnader för att ’återställa den skadade miljön i sitt tidigare skick ’ (kurs, här), vilket synes innebära en begränsning till primäråterställande.” För egen del inskränker jag mig till konstaterandet att åtminstone synes inte rättspolitiska skälxnkÅ för en sådan differentiering.s. 194
496.229 I 9 § 1 mom. stadgas: ”Kan den miljöskada som i framtiden orsakas av en stör ning uppskattas på förhand, skall ersättningen på begäran bestämmas på förhand som en engångsersättning eller som en årsersättning. Om förhållandena senare ändras väsentligt eller den uppskattade skadan på något annat sätt väsentligt avviker från den skada som har uppstått på grund av störningen, kan den på förhand bestämda ersätt ningen korrigeras efter vad som är skäligt med hänsyn till förhållandena.”s. 194
497.230 Se Hollo & Vihervuori 1995 s. 210. Se även Kuusiniemi & Kumpula 1997 s. 371. Jfr dock Sandvik 2002 s. 330, som ifrågasätter en sådan tolkning. Noteras bör också att enligt Luntinen 1999 s. 36 not 116 utbetalar försäkringsgivarna i regel inte förskottsersättningar.s. 194
498.Ursättningsgill skada195 det följdriktigt att kostnaderna ersätts.231 Det är möjligt att dessa kost nader tolkningsvägen skulle ha omfattats av skrivningarna i 1 mom. 1 och 2 punkterna, men ett omnämnande i lagtexten ansågs befogat.232 Uttrycket ”nödvändiga kostnader” ger vid handen att ett rimlighetskrav uppställs också i detta sammanhang (jfr ovan om oljeansvaret avsnitt 4.6.2.1.2). Och som E.J. Hollo och P. Vihervuori påpekar, är det skäl att hålla åtskiljs kostnaderna för utredning av skada eller förlust enligt 5 § och kostnaderna för utredningar i stöd av 6 § 1 mom. 3 punkten.233 De sistnämnda kostnaderna har uttryckligen påförts förorenaren. 4.6.2.2 Penningersättning Frågan om någon form av penningersättning uppkommer ifall åter ställande av miljön (innefattande även s.k. alternativt återställande) inte är möjligt234 eller om det framstår som orimligt dyrt. Reparations- och riskfördelningssynpunkter (jfr polluter pays-principen) talar för att ska dade miljövärden ersätts också i sådana fall. Samhället (det allmänna) borde få ersättning för icke-reparabel miljöskada, t.ex. förlust av djuroch växtarter.235 Och även om återställande är möjligt, kunde förorena-s. 195
499.231 Sandvik 2002 s. 328 anser att MiljöskadeL 6 § 1 mom. 2 punkten bör kunna täcka också kostnader som åsamkats myndigheter för åtgärder vidtagna i syfte att ”övervaka eller kontrollera avvärjande eller återställande som sker t ex. frivilligt av den för skadan ansvarige eller genom naturlig återhämtning”. Han påpekar dock att härvid kan kravet på att kostnaderna bör vara skäliga accentueras, ”inbegripet ett krav på att åtgär derna bör vara nödvändiga och stå i rimlig proportion till omfattningen av störningen eller skadan” (s. 329). Nämnas kan att domstolar i USA ansett att ”monitoring costs” ersätts enligt OPA (1990), se t.ex. U.S. v. Hyundai, 1999 AMC 1521. Se även Alarcon & Jennings 1997 s. 419 ff.s. 195
500.232 Luntinen 1999 s. 35.s. 195
501.233 Hollo & Vihervuori 1995 s. 212.s. 195
502.234 Sådan icke-reparabel skada kunde vara t.ex. skada uppkommen till följd av atomolycka, skada på arkeologiska eller historiska värden, eller förlust av en djurart eller biotop. Det bör dock noteras att ett fullständigt återställande av den skadade miljön mera sällan är möjligt. Därför bör inte begreppet ”återställande” ges en alltför snäv innebörd. Jfr härom Sandvik 2002 s. 338 ff.s. 195
503.235 Som Sandvik 2001 s. 142 uttrycker det: ”Att kräva ersättning för återställande av den skadade miljön där detta är möjligt, och att avstå från ersättningskrav där sådant återställande inte är möjligt, innebär emellertid att den som skadar mera kan komma att 196Kapitel 4 ren åläggas att betala ersättning för förlorade miljövärden under tiden för återställandet.236 Skadans omfattning och betydelse borde reflekteras i ersättningsbeloppet. Vidare är det ur effektivitetssynvinkel viktigt att erlagda ersättningsbelopp verkligen används för miljövården, dvs. för skyddet och förbättrandet av miljön.2s. 195
504.Man kunde förstås säga att förorenaren även vid återställande av miljöns. 196
505.betalar penningersättning då myndigheterna företar åtgärderna på hans be-s. 196
506.kostnad. Men föreliggande avsnitt tar sikte på penningersättning för värdes. 196
507.minskning av miljön (jfr nedan NJA 1999 x 249). En sådan utsträckning av ersättningsansvaret skapar emellertid allvarliga värderingsproblem. Enär miljön i regel saknar ett marknadsvärde, är den traditionella skadeberäkningen baserad på en nedgång av marknadsvär det av liten hjälp. Avsevärda svårigheter — såväl filosofiska och juridiska som praktiska — är förknippade både med värderingen av skada på naturmiljön och dess komponenter och med bestämmandet av ersättningsgilla värdekaraktäristika. Men för att ge miljön ett bättre skydd bör man placera ett penningvärde på naturobjekt såsom levande orga nismer, landskapskaraktäristika och rent vatten.238 Vid värderingen av ersätta mindre.” Jfr även Little 1998 s. 565, som betonar bl.a. preventionssynpunkter: ”It is also understood that failure to place a monetary value on the environment or, alternatively, to view it as being ’priceless’, inevitably leads to it being treated by industry as being without value. This, in the context of the shipping industry, means that less emphasis is given to spill avoidance.”s. 196
508.236 Sådana förlorade miljövärden kunde ersättas också inom ramen för s.k. compensatory remediation, se ovan not 196. Jfr även nedan om rättsläget i USA.s. 196
509.237 Se även Larsson 1999 s. 499 ff. och Sandvik 1996-97 s. 404, 426. En kanalisering av utdömda ersättningsbelopp till miljöfrämjande åtgärder får även preventiva verk ningar.s. 196
510.238 Se även Little 1998 s. 564 f. och Cross 1989 s. 270 f., som anför: ”[...] use of these economic principles can provide an essential weapon for future protection of the environment Internalizing external environmental costs through the market can deter future ecological destruction, as well as remedy some acts of past destruction. There fore, accurately determining the value of natural resources is important for preserving nature. To preserve the environment effectively, valuation must be as complete and accurate as possible.” Sandvik 2002 s. 101 ff. och 115 förhåller sig dock kritiskt till beto nandet av värderingsmodellemas preventiva verkan.s. 196
511.Ersättningsg ill skada197 miljöskador blir huvudproblemen: Vad skall värderas? och Hur skall det värderas?239 2V40idare, hur skall skadestånd för skada på miljön beräknas?s. 197
512.Internationellt har tanken om att ålägga förorenaren att betala penningersättning för för förlust av miljövärden (kränkning av allmänna intressen) inte ännu allmänt accepterats. Fastän frågan har diskuterats vid utarbetandet av ansvarskonventioner, har bestämmelser om pen ningersättning inte godkänts. Däremot har man i några nationella rättssystem infört stadganden om skyldighet att betala ersättning för förlust av miljövärden.241s. 197
513.Principen om ansvar för miljöskador infördes i italiensk rätt huvudsakligens. 197
514.genom lagstiftning år 1986 (lag nr 349, 1986). Dessa stadganden skyddars. 197
515.allmänna miljövärden, dvs. mark, vatten och luft, växt- och djurlivet, estes. 197
516.tiska värden osv. I stöd av 18 § har myndigheterna (och under vissa föruts. 197
517.sättningar även privata organisationer och sammanslutningar) möjlighet atts. 197
518.kräva skadestånd av envar som förorenat miljön. Denna rätt gäller oberos. 197
519.ende av om enskilda intressen kränkts eller inte.242 Rätten är inte heller bes. 197
520.roende av möjligheterna att ekonomiskt värdera skadan. Återställande avs. 197
521.miljön är att föredra, men om detta inte är möjligt och värdering av skadans. 197
522.med andra metoder inte lyckas, fastställer domaren ett skäligt ersättningss. 197
523.belopp243 som tillfaller staten. Penningersättning kan sålunda tillgripas oms. 197
524.239 Särskilt i USA har frågan om värdering av skadade naturresurser väckt livlig de batt. Beträffande diskussionen, se t.ex. C.B. Anderson 1997 s. 207 ff., Jones & Tomasi & Fluke 1996 s. Ill ff. och Kopp & Smith 1993. Se även Wetterstein 1992 s. 148 ff. och 160 ff., Sandvik 2002 s. 354 ff. och Larsson 1999 s. 545 ff. Ekonomerna har ut vecklat fyra ledande procedurer för värdering av skador på naturresurserna: 1) ”restora tion and replacement costs” 2) ”market valuation” 3) ”behavioral use valuation” och 4) ”contingent valuation”. Fastän ingen av dessa procedurer helt accepterats, har de sina fördelar vid bestämmandet av användbara värderingsmetoder. Se närmare Cross 1989 s. 297 ff.s. 197
525.240 Se Sandvik 2001 s. 142. Ett visst undantag utgör dock Convention on the Regulation of Antarctic Mineral Resources Activities (1988, art. 8 [2]), som dock inte trätt internationellt i kraft.s. 197
526.241 Se även översikten av Sandvik 2002 s. 374 ff.s. 197
527.242 Current Survey, 6 Environmental Liability (1998) s. 18.s. 197
528.243 Vid fastställandet av ersättningsbeloppet beaktar domaren: 1) graden av skuld hos förorenaren, 2) återställningskostnaderna, och 3) de ekonomiska fördelar som för orenaren uppnått. Till följd av denna ersättningsbedömning har flera kommentatorer karaktäriserat 18 § mera som en straffsanktion än en skadeståndsregel. Se Current Sur198Kapitel 4s. 197
529.återställande inte är möjligt.244s. 198
530.Till följd av H^w-olyckan 1991 krävde italienska regeringen ersättnings. 198
531.för skada på miljön, inkluderande även ersättning för icke-reparabel skas. 198
532.da.245 IOPC-fonden motsatte sig kravet med motiveringen att ersättnings. 198
533.som beviljades för icke-mätbar miljöskada till sin karaktär var straffrättslig.s. 198
534.Sådan typ av ersättning omfattades inte av det internationella oljeansvars-s. 198
535.systemet.246 Den lokala domstolen i Genua (Tribunale of Genoa) bestämdes. 198
536.den 5 april 1996 att regeringens krav på penningersättning för miljöskadas. 198
537.var berättigat.247 Domstolen anförde bl.a. att miljön som sådan skyddas is. 198
538.den italienska grundlagen. Den ansåg att det i det föreliggande fallet hades. 198
539.uppkommit skada på miljön som varken kunde karaktäriseras som saks. 198
540.skada eller ekonomisk födust.248 Vidare ansåg domstolen att definitionen avs. 198
541.”pollution damage” i 1969 års oljeansvarighetskonvention (och 1971 årss. 198
542.fondkonvention) var tillräckligt bred för att omfatta sagda skada. Följakts. 198
543.ligen utdömdes ersättning även för skada som inte kunde avhjälpas genoms. 198
544.återställande.249 Detta belopp fastställdes till en tredjedel av de totala åter-s. 198
545.ställningskostnadema250 (som var ca 120 miljarder lira).251 vey, 6 Environmental Liability (1998) s. 18.s. 198
546.244 Se även Brans 2001 s. 300.s. 198
547.245 Den Cypern-registrerade tankem Haven, som transporterade ca 144000 ton råolja, antändes och exploderade sju sjömil utanför Genua den 11 april 1991. Fartyget bröts i tre delar och över 10 000 ton olja rann ut i havet En betydlig mängd olja drev i land mellan Genua och Savona. Beträffande olyckan, se närmare IOPC Fund Annual Report 1994 s. 46 ff.s. 198
548.246 De av den italienska regeringen framställda kraven kunde uppdelas i 1) mätbara (bl.a. kostnader för återställande av miljön och avlägsnande av vrak) och 2) icke-mätbara (bl.a. ersättning för icke-reparabel skada på havsmiljön).s. 198
549.247 Avgörandet är refererat i II Diritto Marittimo 1996 s. 500 ff.s. 198
550.248 Jfr kommentaren av Merialdi 1996 s. 390: ”Damage to the environment, accord ing to the Court, was to be defined as anything that impairs, deteriorates or destroys the environment As a consequence of this damage, the community suffers a damage which consists in the loss of the value that natural resources have under different profiles, such as alimentation, health, tourism and scientific research. Damage to the environment has an economic character, but since it affects values that do not have a market price, it cannot be calculated on the basis of mere monetary considerations [min. kurs.]. Quantification of damage, therefore, must be determined according to equitable criteria.” Men enär skadeståndsbeloppen i sista hand bestäms på basen av en skälighetsprövning, framstår nämnda skillnad mera som formell än faktisk.s. 198
551.249 Se även Brans 2001 s. 300.s. 198
552.250 Vid skälighetsbedömningen beaktades inte graden av skuld hos förorenaren ellers. 198
553.'Ersättningsgill skada199s. 199
554.Det mest progressiva systemet för ersättning av naturresursskadors. 199
555.finner man i USA. Där har utgångspunkten vid ersättande av skador pås. 199
556.miljön varit att återställningskostnaderna plus förlorade bruksvärden unders. 199
557.tiden för återställandet (”until the resources return to their baseline condis. 199
558.tion”) skall kompenseras. Syftet är att ersätta allmänhetens reducerade möjs. 199
559.ligheter att nyttja naturresursen — härvid avses både marknadsrelaterad ochs. 199
560.icke-marknadsrelaterad användning.2 25521s. 199
561.Enligt den amerikanska CERCLA (1980/86) kan också penningers. 199
562.sättning utdömas vid miljöskador. Ersättning kan ges såväl för förlust avs. 199
563.direkt bruksvärde (”use value”) i form av det rekreationsvärde som naturs. 199
564.resurser erbjuder allmänheten,253 som för olika passiva bruksvärden (”nons. 199
565.use value”).254 Sandvik sammanfattar träffande de passiva bruksvärdenas. 199
566.som ett ”kollektivt affektionsvärde”.255 Dessa bruksvärden brukar uppdelass. 199
567.i naturresursernas existensvärde (”existence value’7), deras testamentoriskas. 199
568.värde (”bequest value”) och deras optionsvärde (”option value”).256 Olika de ekonomiska fördelar som förorenaren uppnått (jfr ovan not 243). Dessa bedömningsmoment ansågs inte förenliga med oljeansvarighetskonventionen.s. 199
569.251 IOPC-fonden besvärade sig över domstolens avgörande. En förlikning ingicks emellertid mellan den italienska regeringen och IOPC-fonden i februari 1998. Enligt förlikningen betalade fonden 102 600 miljoner lira (34,2 miljoner pund) till den italien ska regeringen mot att denna avstod från sina krav. Se 6 Environmental Liability s. 7.s. 199
570.252 Se Natural Resource Damages Assessment Regulations (NRDA), som har kodifierats i 43 CFR Part.ll. NRDA-reglerna innehåller detaljerade bestämmelser om bl.a. värdering och ersättning av skador på naturresurser. Bestämmelsena bygger på nationalekonomisk välfärdsteori. Beträffande den teoretiska bakgrunden och innehållet av NRDA-reglerna, se närmare Sandvik 2002 s. 315 ff. och 355 ff. jämte hänvisningar. Privata ekonomiska förluster omfattas däremot inte, se Wetterstein 1992 s. 168 ff. Se även Brans 2001 s. 93.s. 199
571.253 Enligt Olsen 1992 s. 298 kunde ”use values” omfatta ’”on site recreation of all types’: ’extractive uses of natural resources’; uses of stream flows for irrigation, munici pal and industrial water supplies, and for power generation; and transportation services provided by navigation over public waterways, lands, or airspace”. Direkt bruksvärde är mera precist och mindre spekulativt än andra typer av värde på naturresurser enär det mäter konkret handlande, inte folks attityder. Se Cross 2001 s. 282 f.s. 199
572.254 Summan av förlorade direkta och passiva bruksvärden utgör därmed den totala summan av förlorade bruksvärden.s. 199
573.255 Sandvik 2001 s. 143.s. 199
574.256 Existensvärdet är det värde som en individ sätter på förekomsten av en natur resurs, t.ex. existensen av unika naturområden eller en utrotningshotad djurart. Det tes tamentoriska värdet är naturresursens värde för kommande generationer. Options värdet är det värde som en individ sätter på möjligheterna att i framtiden bruka en 200Kapitel 4s. 199
575.metoder för beräknandet av ”use”- och ”non-use”-värden har utvecklats avs. 200
576.ekonomer.257 En skadeståndsberäkning som baserar sig på dessa metoders. 200
577.kan resultera i väldiga belopp. Enär dessutom en riktighetspresumtion tills. 200
578.förorenarens nackdel föreligger, dvs. skadevärderingen presumeras varas. 200
579.riktig om inte annat visas, är det föga överraskande att förlikningar till högas. 200
580.belopp ingås. Förorenaren tar helt enkelt inte risken att försöka anföra dyr naturresurs. Se närmare t.ex. Brans 2001 s. 101 f. jämte hänvisningar. Det kan tilläggas att även begreppet ”intrinsic value” förekommer i den ersättningsrättsliga diskussionen. Detta svårtydda begrepp tar sikte på naturresursens ”inre” värde som sådant, dvs. ett självständigt värde orelaterat till dess värde eller bruksnytta för människorna. En sådan värdesättning frigjord från mänskliga preferenser och mänskligt nyttjande (som utgör grunden för ekonomisk värdesättning) synes dock tämligen diffus. Som Brans 2001 s. 102 uttrycker det: ”It has been argued, however, that to the extent that people value the existence of species, habitats and other natural resources over and above actual uses or potential uses, a portion of the intrinsic value might be covered by existence value. Part of the intrinsic value might thus be captured by the preferences of people, i.e., by their ethical concern, and respect for non-human species. However, although these values relate to the interests of non-human species, the values expressed are still anthropo centric. Pure intrinsic value, which is completely separate from anthropocentric values, cannot be quantified with economic methodologies. It thus seems reasonable to conclude that economic valuation methods do not capture the ’full value’ of the environment” Jfr däremot Bowman 2002 s. 41 ff., som anför att det är nödvändigt att utveckla juridiska principer och metoder för att erkänna och värdera ”not only the harm to human interests from the diminution of biological diversity, but that related to the intrinsic value of elements of the natural world”.s. 200
581.257 Vid avsaknad av marknadsvärde är sådana metoder bl.a. ”the travel cost method”, ”the hedonic pricing method”, ”the unit value method” och ”the contingent valuation method” (43 CFR § 11,83[c] [2]). Sistnämnda metod nyttjas för mätning av passiva bruksvärden och den är även mest kontroversiell. Detta är förståeligt med tanke på att den baserar sig på opinionsundersökningar som mäter folks attityder. En för enklad beskrivning av metoden ges av Sandvik 2001 s. 143: ”Individer ombeds besvara frågor rörande deras hypotetiska vilja att betala för bevarandet av olika passiva bruks värden som de förknippar med de naturresurser som har skadats. De sammanlagda förlusterna av passiva bruksvärden erhålls genom att multiplicera medeltalet av be talningsviljan per individ med antalet hushåll som berörs av en viss naturresursskada. Ofta är det fråga om antalet hushåll i den delstat där skadan har inträffat. Om dock skadan bedöms vara av mera än enbart lokalt intresse kan multiplikatorn t.o.m. bestå av samtliga hushåll i USA, vilket lätt resulterar i astronomiska skadeståndsbelopp.”. Beträffande här nämnda metoder, se närmare t.ex. Brans 2001 s. 103 ff., Hanley 2002 s. 27 ff., Stager 1995 s. 774 ff., Dobbins 1994 s. 879 ff., Heyde 1995 s. 331 ff., Sandvik 1995 s. 22 ff. och idem2WH s. 355 ff. samt Wetterstein 1992 s. 149 ff.s. 200
582.Ersättningsgill skada201s. 201
583.och komplex motbevisning.258 Och som tidigare sades (avsnitt 4.6.2.1.3), ärs. 201
584.det ”trustees” som för det allmännas talan och erhållna penningbelopps. 201
585.kanaliseras till olika miljöfrämjande åtgärder.259s. 201
586.Jämförelsevis ersätter OPA (1990), 33 USC § 2706 (d)(1)(B), även: ”thes. 201
587.diminution in value of those natural resources pending restoration”. Natios. 201
588.nal Oceanic and Atmospheric Administration (NOAA) vid USA:s handels-s. 201
589.ministerium har utgivit Natural Resource Damage Assessment (NRDA)-s. 201
590.regler för OPA-lagstiftningen den 5 januari 1996 (61 Fed.Reg. 440). I dessas. 201
591.betonas ”restoration-based measures” för ersättande av ”the interim losss. 201
592.component of natural resource damage claims” (”resource compensas. 201
593.tion”).260s. 201
594.258 Beträffande handläggningen av miljöskademål i USA, se närmare C.B. Anderson 1997 s. 207 ff. Som belysande exempel nämner Sandvik 2001 s. 144 förlikningen efter oljetankern Exxon Valdes^ grundstötning vid kusten av Alaska år 1989. I förlikningen mellan Exxon Corp, och den federala regeringen fastställdes ersättningen för naturresursskadorna (efter sanering) till 900 miljoner dollar med en betalningstid om tio år. Förlikningsbeloppet fonderades för att användas för olika projekt i syfte att återställa de skadade resurserna i sitt tidigare skick och för olika miljöfrämjande åtgärder därutöver. Beträffande användningen av medlen, se närmare Sandvik 2002 s. 371. Se även Golob’s Oil Pollution Bulletin 1 Nov. 1996 s. 1 f. Av intresse är att en ”contingent valuation”- undersökning utvisade förluster av enbart ”non-use values” till ett belopp om drygt 3 miljarder dollar. Se Bardwick 2000 s. 271. Beträffande uppnådda förlikningar, se även Nicoll 1993 s. 323 ff.s. 201
595.259 Både enligt CERCLA och OPA skall erhållna ersättningsbelopp användas till miljöfrämjande åtgärder (”shall be available for use only to restore, replace, or acquire the equivalent of such natural resources”), de får exempelvis inte användas till att fylla budgetunderskott. Se Kennedy 1999 s. 109. Som exempel kan nämnas Exxon Valde^- förlikningen, där ersättningsbeloppet fonderades för miljöfrämjande åtgärder (se ovan not 258). En betydande del av beloppet har använts till markanskaffningar. Se t.ex. Golob’s Oil Pollution Bulletin 18 Sept. 1998 s. 1,4 f.s. 201
596.260 Se Jones 1996 s. 5 ff. OPA:s NRDA-förfarande uppdelas i tre faser: 1) ”preassessment”, 2) ”restoration planning” och 3) ”restoration implementation”. Se när mare Kennedy 1999 s. 110 f. Sandvik 2001 s. 144 f. beskriver OPA-lösningen som huvudsakligen ”ersättning baserad på kostnader vidtagna för extensivt definierat återställande av miljöd'’. Dessutom kan skadegöraren åläggas ett ansvar för åtgärder vidtagna i form av ”kompensationsaterställande'’-. ”Syftet är här att ersätta temporära förluster av olika miljö värden. Denna återställningsmetod har störst betydelse i fall där primäråterställande i och för sig är möjligt, men detta bäst kan ske genom miljöns (ofta långsamma) naturliga återhämtningsförmåga. Kompensationsåterställande förutsätter att de temporära för lusterna av miljövärden uppskattas, varefter miljöftämjande åtgärder vidtas till en om fattning som i kvalitativt och kvantitativt hänseende motsvarar (ersätter) dessa värdeför202Kapitel 4 I finsk skadeståndsrätt har principen om skyldighet att betala penninger sättning för förlorade miljövärden inte ännu fått fotfäste. Varken SkadeståndsL, MiljöskadeL eller SjöL (oljeansvaret) innehåller stadganden om sådan skyldighet.261 Något stöd för sådan ersättning ger inte heller rätts praxis.262 De lege lata synes sålunda skadeståndsansvaret hos oss begräns as till skyldigheten att betala skäliga kostnader för miljöns återställande.s. 201
597.Det är emellertid av intresse att konstatera att enligt NaturvårdsL (1096/1996) 59 § skall vid naturskyddsbrott och -förseelse (se 58 §) den nytta — eller motsvarande värde — som genom brottet vunnits dömas till staten förverkad. Värdet av ett fridlyst djur eller en fridlyst växt som representant för sin art skall alltid dömas förverkat till staten. Miljö ministeriet har genom beslut (Mb 1209/1995)263 fastställt en riktgivande tabell om fridlysta djur- och växtarters ekologiska värde uttryckt i peng ar.264 Detta beslut har emellertid formellt inte en skadeståndsrättslig utan en straffrättslig anknytning i anslutning till nämnda förverkandepåföljd enligt NaturvårdsL 59 §.265 Så även om principen att betala penninger sättning för förlorade miljövärden inte (ännu) har vunnit intrång i finsk skadeståndsrätt, synes idén dock ha fått visst fotfäste här. luster. Förlusterna av miljövärden skall i första hand inte uppskattas i pengar, utan enligt en komplicerad ekonomisk metod som tar fasta på förluster av naturresursernas ’ser vice’ per arealår.” Se även idem 2002 s. 317 ff. och 394 ff. samt Burlington 2003 s. 185.s. 202
598.261 Det kan dock erinras om att ren förmögenhetsskada ersätts även vid kränkning av allemansrätten (se ovan avsnitt 4.4). Och Sandvik 2002 s. 400 diskuterar möjlig heterna att ersätta s.k. kompensationsåterställande enligt reglerna för sakskada.s. 202
599.262 Jfr avgörandet HD 1990:143 (ovan avsnitt 4.6.2.1.1), där dock det utdömda beloppet om 5 000 mark skulle användas till att förbättra det skadade områdets vatten kvalitet och fiskeriekonomiska tillstånd.s. 202
600.263 Genom Miljöministeriets F 9/2002 har ovannämnda riktgivande tabell konver terats till euro. Värdena varierar mellan 17 euro (för ett antal olika arter) och 9 755 euros. 202
601.(för en saimensäl).s. 202
602.264 Ekologer har utvecklat ett antal metoder för beräkning av värdena (till skillnads. 202
603.från de amerikanska värderingsmetoderna som utvecklats av ekonomer). Man har här vid utgått från 1) artens reproduktionsförmåga, 2) dess skyddsbehov och 3) artens upps. 202
604.skattade antal i Finland. Se närmare Sandvik 2002 s. 377 ff.s. 202
605.265 Sandvik 2001 s. 146 jämte hänvisningar. De på basen av NaturvårdsL 59 §s. 202
606.förverkade värdena kanaliseras inte nödvändigtvis till miljöfrämjande åtgärder (jfr HD 1990:143).s. 202
607.Ursättningsgill skada203s. 203
608.Ett svenskt HD-avgörande är i detta sammanhang av stort intresse. NJAs. 203
609.1995 s. 249: Två järvar hade olagligen avlivats. Svenska staten krävde skades. 203
610.stånd för födust av djuren. Staten åberopade ett yttrande från Statens Nas. 203
611.turvårdsverk, som hänvisade till den s.k. ungerska listan som prissatte frids. 203
612.lysta djur utgående från deras sällsynthet. Enligt listan skulle en järv värderass. 203
613.till ett pris motsvarande minst 50 000 kronor. Följaktligen krävde svenskas. 203
614.staten 100 000 kronor i ersättning för de förlorade djuren.s. 203
615.HD anförde att Sverige i enlighet med bindande internationella överenss. 203
616.kommelser har en skyldighet att skydda utrotningshotade djurarter. Järvens. 203
617.är ett fridlyst djur och får endast jagas genom s.k. skyddsjakt. Förverkandes. 203
618.av järv sker i princip till staten. HD fann att staten har rätt till skadestånds. 203
619.enär staten på offentligrättslig grund har en skyldighet att skydda och bevaras. 203
620.järvstammen. Skadan ansågs ligga på gränsen mellan ideell och ekonomisks. 203
621.skada. Vidare konstaterade HD att järven i egenskap av ett fridlyst djur saks. 203
622.nade ekonomiskt värde. Men då staten har stora kostnader för järvstam-s. 203
623.mens bevarande, och enär dessa kostnader till en del får anses ha blivits. 203
624.onyttiga genom att järvama dödats och artens fortplantningsmöjligheters. 203
625.därmed försämrats, skulle ersättning utgå med de dödade djurens avels-s. 203
626.värde. Skadeståndets storlek bestämdes till skäliga 20 000 kronor för envars. 203
627.dödad järv utgående från statens kostnader för den fridlysta artens bevars. 203
628.ande.s. 203
629.HD-fallet har väckt stor uppmärksamhet i Sverige. I kommentarernas. 203
630.har det bl.a. hänvisats till att domen infört en ekologisk skadeståndsrätt is. 203
631.svensk rätt.266 Men även om skadestånd utgick för ett allmänt intresse uts. 203
632.tryckt som järvamas avelsvärde, kan inte alltför långtgående slutsatser dras.s. 203
633.Detta bl.a. med hänsyn till att ersättningen baserade sig på statens onyttigas. 203
634.kostnader för järvstammens bevarande.267 Härigenom uppkom en referenss. 203
635.till den ”traditionella” uppdelningen av ekonomiska förluster i sakskadors. 203
636.och rena förmögenhetsskador.268 Men givet är att HD:s avgörande innebärs. 203
637.266 Larsson 1999 s. 498. Hon analyserar avgörandet på s. 497 ff. Se även Andersson 1997 s. 245 f.s. 203
638.267 Bengtsson 2003b s. 32:10 kommenterar rättsfallet så här: ”1 vart fall verkar 1995 års fall röra en alltför speciell situation för att illustrera någon allmän ersättningsprincip — skadeståndet kunde för ovanlighetens skull bestämmas med utgångspunkt i statens kostnad för djurartens bevarande. I fall av detta slag bör ersättning kunna utdömas till det allmänna för kostnad som nu blir onyttig. Rättsfallet synes i vart fall visa att staten kan föra ersättningstalan för skada på miljöintressen som staten bär ansvar för.”s. 203
639.268 HD synes sålunda ha ”pressat” in fallet i hävdvunnen systematik och begreppsbildning. Se även Sandviks (2002 s. 287 ff. och 380 ff.) kommentar av rätts 204Kapitel 4s. 203
640.en klar markering och, som det synes, ett steg framåt i utvecklingen mot atts. 204
641.utdöma penningersättning för miljöskador.269 Med hänvisning till de argument som inledningsvis i detta avsnitt anfördes är jag av den uppfattningen att skador som orsakas miljön bör ersättas så effektivt270 som möjligt. Denna ersättning borde omfatta miljöns värdeminskning, inklusive ersättning för förlorade värden under tiden för återställandet (jfr den amerikanska OPA). Däremot ställer jag mig mera tveksam till att ersätta passiva bruksvärden på det sätt som man gör enligt CERCLA (ovan),271 men diskussionen härom bör fort sätta.s. 204
642.Tillstås bör emellertid att det är förbundet med stora — om inte oöverstigligas. 204
643.— svårigheter att uppnå konsesus om dessa frågor på global nivå (t.ex. inoms. 204
644.IMO).272 Därför är det av stort intresse att notera att det senaste EU-för-s. 204
645.slaget till direktiv angående miljöskadeansvar, Council Common Positions. 204
646.No. 10933/5/03 REV 5, synes ha godtagit ett ”kompensationsåterställanfallet. Jfr också de svenska HD-avgörandena NJA 1993 s. 753, som nämns ovan i not 156, och NJA 2000 r. 737, där ersättning för vad som (åtminstone delvis) ur finskt perspektiv framstår som ideell skada givits i form av s.k. minskat boendevärde under tiden för byggande av järnväg. Enär ersättning för ideell skada inte utgick enligt den svenska miljöskadelagen synes HD ha ”omvandlat” all olägenhet och inskränkning i boendet till ”följdskador av ekonomisk natur”. Själv är jag benägen att långt instämma med Kleineman 1993—94 s. 718 ff. när han kritiserar Sveriges HD för att binda den skadeståndsrättsliga analysen för mycket vid skadeståndslagens begreppsapparat. En rationellt inriktad skadeståndsrätt kräver en (viss) frikoppling från en begreppsinriktad analysmetod. Också i Finland bör Högsta domstolen aktivt genom rättsskapande verksamhet utveckla rätten på sådana områden där SkadeståndsL:s begreppsbildning inte längre motsvarar uppkommande rättspolitiska krav. En analys utgående från de hävdvunna skadebegreppen blir lätt för begränsad och onyanserad. Härvid ”förenklas” analysen av om ersättning skall utgå, dvs. de olika skadesituationema och växlande ersättningsbehoven beaktas inte i tillräcklig grad.s. 204
647.269 Det är av intresse att notera att de lägre domstolarna (Gällivare tingsrätt och HovR:n för Övre Norrland) ansåg att järvama skulle värderas utgående från rekrea tions- eller naturvårdsvärdet. Detta värde uppskattades till skäliga 20 000 kronor per järv.s. 204
648.270 Beträffande ”effektivt” ersättande, se ovan kap. 1 not 30.s. 204
649.271 Jfr även de la Rue 1993 s. 76 f.s. 204
650.272 Jfr även Dttle 1998 s. 565.s. 204
651.Ursättmngsgill skada205s. 205
652.de” liknande lösningen i den amerikanska OPA.273 I bilaga II (Remedyings. 205
653.of Environmental Damage), artikel l.c sägs nämligen att ,”[c]ompensatory’s. 205
654.remediation is any action taken to compensate for the interim losses ofs. 205
655.natural resources and/or services that occur from the date of damages. 205
656.occurring until primary remediation has achieved its full effect”.274 Och is. 205
657.artikel 1.1.3 uttalas vidare att ”[t]his compensation consists of additional ims. 205
658.provements to protected natural habitats and species or water at either thes. 205
659.damaged site or at an alternative site. It does not consist of financial coms. 205
660.pensation to members of the public.”275 Klart är att ersättande av direkta bruksvärden, för att inte tala om passi va bruksvärden, skapar betydande värderingsproblem. Värderingarna förefaller innehålla konstgjorda och även godtyckliga element.276 De är också dyra och tidskrävande.277 Men jag tror att jurister, ekologer, eko nomer m.fl. i framtiden kan utveckla mera rationella och ändamålsenliga metoder för värderingen av förlorade miljövärden. I viss utsträckning kan utvecklingen i USA vara riktgivande härvid.278 Hos oss har också föreslagits att standardiserad penningersättning tas i bruk (jfr ovan miljö ministeriets beslut).279 Trots att även en sådan metod med nödvändighet innefattar schablonmässiga och irrationella moment, är den på grund avs. 205
661.273 Se ovan not 260.s. 205
662.274 ”Interim losses” beskrivs som ”losses which result from the fact that the dama ged natural resources and/or services are not able to perform their ecological functions or provide services to other natural resources or to the public until the primary or com plementary measures have taken effect. It does not consist of financial compensation to members of the public.” (Council Common Position No. 10933/5/03 REV 5, Annex II, art 1 .d)s. 205
663.275 Bland de alternativa återställningsmetoderna nämns i första hand ”the use of resource-to-resource or service-to-service equivalence approaches”. Om inte dessa kan användas nyttjas ”alternative valuation techniques”, inkluderande t.ex. ”monetary valua tion” eller ”remedial measures whose cost is equivalent to the estimated monetary value of the lost natural resources and/or services”. Se närmare Council Common Position No. 10933/5/03 REV 5, Annex II s. 4 ff.s. 205
664.276 Jfr ovan notema 252—260.s. 205
665.277 Särskilt gäller detta metoder som baserar sig på opinionsundersökningar. Jfr ”contingent valuation”.s. 205
666.278 Men en försiktig inställning är rekommendabel enär flera av värderings metoderna i USA är högst kontroversiella.s. 205
667.279 Se Sandvik 2001 s. 146 f. Se även idem 2002 s. 404.s. 205
668.206Kapitel 4s. 206
669.sin enkelhet beaktansvärd. Fördelar kunde härvid vara bl.a. snabbares. 206
670.ersättningar, större förutsebarhet och minskade transaktionskostnas. 206
671.der.280 Slutligen bör poängteras att vilken värderingsmetod man än väls. 206
672.jer, bör den utdömda penningersättningen kanaliseras till miljöfrämjans. 206
673.de åtgärder.281 Annars uppnås inte skadeståndets reparativa funktion.282s. 206
674.4.63 Sammanfattande synpunkter avseende redaransvarets. 206
675.Frågan om ersättning för skada på miljön kan, som tidigare sades, upps. 206
676.komma bl.a. vid utsläpp av förorenande och giftiga ämnen från fartyg.s. 206
677.Härvid kan redaren iklädas skyldighet att ersätta myndigheternas rimligas. 206
678.kostnader för både återställningsåtgärder och utförda miljöundersöks. 206
679.ningar. Normativ grund för ett sådant ansvar ingår såväl i SjöL:s bes. 206
680.stämmelser om oljeansvar (10 kap.), som i MiljöskadeL 6 §. Vidare syness. 206
681.det mig att principiella hinder inte föreligger för att beakta också allmäns. 206
682.na intressen vid tillämpningen av SkadeståndsL:s ersättningsstadganden.s. 206
683.Härigenom kunde domstolarna överbrygga den divergens i fråga oms. 206
684.skyldigheten att ersätta återställningskostnader som föreligger på lagstift-s. 206
685.ningsnivå mellan fartyg som omfattas av oljeansvaret och andra fartygs. 206
686.(rörliga stömingskällor).283s. 206
687.Enär oljeutsläppen sällan förorsakar bestående skada på den marinas. 206
688.miljön, fokuseras frågan om skyldigheten att betala penningersättnings. 206
689.för oreparabla miljöskador (förlorade miljövärden) på andra transporters. 206
690.280 Det kan noteras att standardiserad penningersättning ”based on environmentals. 206
691.risks and average harm posed by the type of release in question” även har diskuterats is. 206
692.USA. I själva verket bygger de av NOAA utarbetade NRDA-reglerna (se petittextens. 206
693.ovan s. 199) i viss utsträckning på schablonmässiga uträkningar. Se Brans 2001 s. 173,s. 206
694.som dock ställer sig tveksam till nyttjande av standardiserade ersättningar, särskilt bes. 206
695.träffande större utsläpp.s. 206
696.281 Jfr L om fiske (286/1982) 66 § 3 mom.: ”Då ersättning utdöms eller föreskrivss. 206
697.för skada, men eller annan förlust av förmån, som genom olovligt eller med stöd avs. 206
698.lagligt tillstånd företagen åtgärd åsamkas samfällt fiskevatten, däri bedrivet fiske ellers. 206
699.vården av fiskebeståndet, kan föreskrivas att sådan ersättning skall betalas till fiskelagets. 206
700.för åtgärder som avser att förhindra eller minska den skadliga följden eller för andras. 206
701.åtgärder till förmån för fisket.”s. 206
702.282 Se också Larsson 1999 s. 499 ff. och Sandvik 2002 s. 404,426.s. 206
703.283 Det bör dock noteras att redaren kan iklädas en långtgående sanerings- ochs. 206
704.återställningsskyldighet också i stöd av offentligrättsliga regleringar. Jfr ovan not 199.s. 206
705.Lrsättmngsgill skada207 än oljetransportema. Men de lege lata synes en sådan skyldighet inte före ligga hos oss, varken enligt SkadeståndsL, MiljöskadeL eller SjöL (oljeansvaret).s. 207
706.De lege ferenda har jag för oljeskadornas del föreslagit att konventionstextema borde preciseras så att också s.k. alternativt återställande kunde tillgripas — detta kunde även utvecklas till en allmän princip i finsk skadeståndsrätt. Vidare borde penningersättning kunna utdömas för förlust av miljövärden, inkluderande ersättning för förlorade värden under tiden för återställandet av den marina miljön.284 De utdömda ersättningarna skulle sedan kanaliseras till miljöfrämjande ändamål.s. 207