Stycket

13.7. Sammanfattande analys är tillräckligt att visa på viss inarbetning, krävs ju fullbordad inarbetning för att ett varukänneteckensskydd skall ha förvärvats. Inarbetningsbedömningen vid registrering framstår därmed som ett mer komplicerat samspel mellan särskiljningsförmåga och inarbetningsgrad än som kanske har varit föremål för belysning i den nationella juridiska doktrinen. Inom det nya anseendeskyddet borde det således inte finnas någon skarp gräns mellan huvudregeln i 6 § första stycket och undantagsbestämmelsen i 6 § andra stycket VmL. Bestämmelsen bör tvärt om ses som en helhet med en glidande skala från ett snävt skydd för visst eller vissa varuslag – t.o.m. kanske bara någon eller några varor – för kännetecken med svag särskiljningsförmåga och låg inarbetningsgrad, till notoriskt kända och välrenommerade premiumkännetecken som således bör tillerkännas ett skydd inom samtliga varuslag. Det förklarar äldre doktrinuttalanden om att Kodakskyddet skulle vara närmast av konkurrensrättslig natur. Det gäller inte minst i ljuset av den europeiska förväxlingsläran, som explicit skall beakta association och faktum att skyddet för väl ansedda kännetecken också gäller inom varuslagsområdet. En sådan känneteckensrätt närmar sig onekligen den svenska marknadsrättens grundförutsättningar, där kännetecknets roll i den specifika marknadsföringsåtgärden tillsammans med andra faktorer tillmäts betydelse för om en åtgärd skall anses otillbörlig. I det perspektivet ter sig bedömningen inom marknadsrätten – i vart fall i fråga om renommésnyltning – som väl i linje med den utveckling som sker inom europeisk känneteckensrätt, eftersom man på goda grunder kan resonera utifrån ett friare och mer dynamiskt känneteckensobjekt. Beaktansvärt är i det sammanhanget HDs ställningstagande i NJA 1998 s. 179 (Netscape), där även det sätt på vilket kännetecknet presenterats synes ha spelat roll för domstolens bedömning (jfr ovan s. 404). Å andra sidan framstår ju MDs så att säga statiska begränsning i fråga om risk för faktisk förväxling vid produktefterbildning enligt 8 § MFL (jfr ovan s. 441 och s. 543) närmast som en anomali.s. 552