- 7. Sammanfattande analys är tillräckligt att visa på viss inarbetning, krävs ju fullbordad inarbetning för att ett varukänneteckensskydd skall ha förvärvats. Inarbetningsbedömningen vid registrering framstår därmed som ett mer komplicerat samspel mellan särskiljningsförmåga och inarbetningsgrad än som kanske har varit föremål för belysning i den nationella juridiska doktrinen. Inom det nya anseendeskyddet borde det således inte finnas någon skarp gräns mellan huvudregeln i 6 § första stycket och undantagsbestämmelsen i 6 § andra stycket VmL. Bestämmelsen bör tvärt om ses som en helhet med en glidande skala från ett snävt skydd för visst eller vissa varuslag – t.o.m. kanske bara någon eller några varor – för kännetecken med svag särskiljningsförmåga och låg inarbetningsgrad, till notoriskt kända och välrenommerade premiumkännetecken som således bör tillerkännas ett skydd inom samtliga varuslag. Det förklarar äldre doktrinuttalanden om att Kodakskyddet skulle vara närmast av konkurrensrättslig natur. Det gäller inte minst i ljuset av den europeiska förväxlingsläran, som explicit skall beakta association och faktum att skyddet för väl ansedda kännetecken också gäller inom varuslagsområdet. En sådan känneteckensrätt närmar sig onekligen den svenska marknadsrättens grundförutsättningar, där kännetecknets roll i den specifika marknadsföringsåtgärden tillsammans med andra faktorer tillmäts betydelse för om en åtgärd skall anses otillbörlig. I det perspektivet ter sig bedömningen inom marknadsrätten – i vart fall i fråga om renommésnyltning – som väl i linje med den utveckling som sker inom europeisk känneteckensrätt, eftersom man på goda grunder kan resonera utifrån ett friare och mer dynamiskt känneteckensobjekt. Beaktansvärt är i det sammanhanget HDs ställningstagande i NJA 1998 s. 179 (Netscape), där även det sätt på vilket kännetecknet presenterats synes ha spelat roll för domstolens bedömning (jfr ovan s. 404). Å andra sidan framstår ju MDs så att säga statiska begränsning i fråga om risk för faktisk förväxling vid produktefterbildning enligt 8 § MFL (jfr ovan s. 441 och s. 543) närmast som en anomali.
- 556 NJA 1982 s. 307 = NIR 1983 s. 320 (Mäklarbanken II)356 NJA 1985 s. 194 = NIR 1985 s. 624 (EF)288 NJA 1985 s. 563 = NIR 1985 s. 592 (Gullmarstrand)291 ff. NJA 1988 s. 183 = NIR 1989 s. 76 (Sodastream)105, 409 NJA 1988 s. 209 = NIR 1988 s. 464 (Arlanda)365 f. NJA 1988 s. 543 = NIR 1989 s. 233 (Levi’s I)404, 417 NJA 1989 s. 854 = NIR 1990 s. 273 (Securitas)306 NJA 1990 s. 469 = NIR 1992 s. 140 (Silva)297, 304, 306, 315, 317, 376, 384 NJA 1991 s. 23 = NIR 1990 s. 667 (Gatt)270 NJA 1991 s. 209 (Måleriproduktion)197 NJA 1992 s. 491 (Ell)211 NJA 1992 s. 633 = NIR 1992 s. 699 (Friskis & Svettis)304, 336 ff., 565 NJA 1995 s. 635 = NIR 1996 s. 373 (Galliano I)312, 320 f., 325, 331 NJA 1998 s. 179 (Netscape)404, 420, 548, 556 NJA 1998 s. 474 = NIR 1998 s. 758 (Volvoservice)402, 420 NJA 1999 s. 3 (Vakuumplast)286 NJA 1999 s. 749 = NIR 2000 s. 108 (Gustafsson)435 NJA 2003 s. 25 = NIR 2003 s. 402 (Tre Kronor)401, 435 NJA 2003 s. 163 (Jägarbrännvin)279 f., 539 f., 556
Rättsfall
NJA 1998 s. 179
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 1998 s. 179
BibTeX
@misc{nja-1998-s-179,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 1998 s. 179}},
year = {1998},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
2 hänvisningar i 1 artiklar · 2 stycken/fotnoter