1.Bestämmelser som tar sikte på vilseledande om geografiskt ursprung och geografiska ursprungsbeteckningar finns också i inom marknadsföringsrätten (jfr ovan avd. 4.3.5.1 och s. 346 angående motsvarande skydd inom känneteckensrätten). Förutom förbudet i 6 § andra stycket 2 MFL att en näringsidkare vid marknadsföringen inte får använda påståenden eller andra framställningar som är vilseledande i fråga om produktens ursprung, finns särskilda bestämmelser om användning av geografiska ursprungsbeteckningar i alkohollagen. Enligt 4 kap. 13 § andra stycket alkohollagen får regeringen bestämma att det vid marknadsföring av alkoholdrycker skall vara förbjudet att använda oriktiga eller vilseledande ursprungsbeteckningar genom vilka dryckerna direkt eller indirekt anges vara frambragta eller tillverkade i den främmande staten eller i en region eller ort i den främmande staten. Detta gäller även om det äkta ursprunget anges eller om beteckningen används bara i översättning eller åtföljs av uttryck som ”art”, ”sort”, ”typ”, ”kopia” eller liknande uttryck. En handling som strider häremot anses enligt 4 kap. 13 § tredje stycket alkohollagen vara otillbörlig mot konsumenter och näringsidkare enligt MFL.s. 452
2.Vissa bestämmelser om vilseledande om geografiskt ursprung finns också i art. 3 a 1 f i direktivet om jämförande reklam. Direktivet har i denna del implementerats genom 8 a § 6 MFL, enligt vilken en näringsidkare i sin reklam direkt eller indirekt får peka ut en annan näringsidkare eller dennes produkter bara om jämförelsen i fråga om varor meds. 452
3.448s. 452
4.6.4 Vilseledande kännetecken ursprungsbeteckning alltid avser varor med samma beteckning. I regeringens överväganden i samband med införlivandet av direktivet konstaterades att bestämmelsen om ursprungsbeteckningar inte hade någon svensk motsvarighet i lag. Det kunde dock ifrågasättas om direktivbestämmelsen inte var utformad så att den täckte ursprungsbeteckningar generellt enligt förordningen om geografiska och ursprungsbeteckningar och alltså hade en vidare räckvidd. Det borde därför ske ett uttryckligt införlivande även av direktivtexten om ursprungsbeteckningar.s. 453
5.Kännetecken som vilseleder om geografiskt ursprung har i några fall varit föremål för prövning av MD.s. 453
6.I MD 1987:6 (Svensken) ansågs marknadsföringen av en cykel som sattss. 453
7.samman i Sverige av svenska och utländska delar, bland annat genom va-s. 453
8.rukännetecknet Svensken framhålla att cykeln var svensk. Även om det intes. 453
9.ansågs vilseledande att påstå att cykeln hade svenskt ursprung, ansågs an-s. 453
10.vändningen av produktnamnet Svensken och vissa annonsrubriker dock ges. 453
11.ett överdrivet intryck beträffande anknytningen till Sverige. MD 1983:22 (St Louis Light ) gällde bland annat om kännetecknet St Louis Light för öl framställt i Sverige, liksom även andra uppgifter på förpackningen, kunde anses vilseledande om geografiskt ursprung. Enligt domstolen ansågs kännetecknet i sig inte vilseleda om varans ursprung. Däremot ansågs förpackning som helhet ägnad att ge konsumenterna den felaktiga uppfattningen att varan kom från USA.s. 453
12.Domstolen anförde att varunamnet skapade ett visst intryck av att varans. 453
13.härrörde från USA. De förstärktes genom att förpackningsdekoren i övrigts. 453
14.upptog flera moment som alluderade till USA samt att texten till helt över-s. 453
15.vägande del var på engelska språket. Omedelbart under varunamnet fannss. 453
16.en text som inleddes: ”This is a light typical american beer.” Ovanför varu-s. 453
17.namnet var förpackningens innehåll angivet: ”11,15 fl. OZ: (330 ML) 33s. 453
18.cl.” På sidan av förpackningen stod vidare: ”GENUINE”. Dessa särskildas. 453
19.moment samt övrig engelskspråkig text, färgval och dekor i förening meds. 453
20.varubenämningen St Louis Light var enligt MD ägnade att ge konsumenter-s. 453
21.na den felaktiga uppfattningen att varan kom från ett bryggeri i USA. Försts. 453
22.449s. 453
23.6. Otillbörlig marknadsförings. 454
24.vid en ingående granskning av texten på förpackningen framkom att ölets. 454
25.var tillverkat av Falken i Sverige. Ett senare avgörande gällde rätten att använda ordet Mora som kännetecken för knäckebröd. Bakgrunden var att företaget Wasabröd, som visserligen hade haft tillverkning av knäckebröd i flera fabriker i Dalarna, under lång tid tillverkat ett knäckebröd under kännetecknet Mora Knäcke i sin fabrik i Filipstad i Värmland. Talan om vilseledande om geografiskt ursprung fördes av det konkurrerande företaget Leksandsbröd, som länge tillverkat knäckebröd under det kännetecknet i Leksand.s. 454
26.Att kalla ett knäckebröd för Mora, talade Enligt MD för att många konsu-s. 454
27.menter kunde ledas till tanken, att brödet verkligen hade tillverkats där ellers. 454
28.i vart fall hade sitt ursprung i ett recept eller tillverkningssätt hänförligt tills. 454
29.orten. Detta gällde inte minst om det saknades andra igenkänningsteckens. 454
30.eller omständigheter som kunde neutralisera detta intryck. Redan benäm-s. 454
31.ningen Mora, sedd för sig, kunde således förmedla ett intryck av att produk-s. 454
32.terna kom från Mora i Dalarna. Vid bedömningen av om marknadsföringens. 454
33.var vilseledande måste emellertid samtliga omständigheter beaktas. Oms. 454
34.marknadsföringen i övrigt hade utformats så att neutraliserande åtgärders. 454
35.medförde att helhetsintrycket inte blev vilseledande, förelåg inget hinders. 454
36.mot användningen av benämningen Mora. I målet hade bland annat förevi-s. 454
37.sats ett antal brödpaket på vilka det på baksidan eller på sidan informeratss. 454
38.om tillverkare och tillverkningsort. Texten var emellertid förhållandevis li-s. 454
39.ten och i viss mån svårtillgänglig för den enskilde konsumenten och var intes. 454
40.så tydlig och framträdande att det intryck som benämningen Mora kundes. 454
41.450s. 454
42.6.4 Vilseledande känneteckens. 455
43.förmedla, neutraliserades. På förpackningarna hade Wasabröd också kom-s. 455
44.binerat produktnamnet Mora med olika attribut, såsom människor i folk-s. 455
45.dräkt, kurbitsmåleri, klockstapeln i Mora m.m. Enligt domstolen var dessas. 455
46.närmast ägnade att förstärka det intryck som benämningen Mora kunde för-s. 455
47.medla – att produkten kom från Mora och Dalarna. En långvarig använd-s. 455
48.ning av ett kännetecken på en produkt kunde i och för sig medföra att etts. 455
49.eventuellt vilseledande minskade i betydelse. Den karaktär av känneteckens. 455
50.som därigenom gradvis kunde ha erhållits, uteslöt emellertid inte att be-s. 455
51.nämningen också kunde ha kvar en innebörd av ursprungsangivelse, intes. 455
52.minst på ett område där ursprunget tillmättes betydelse av konsumenterna.s. 455
53.Vid en samlad bedömning fann MD att den påtalade marknadsföringen, ge-s. 455
54.nom användningen av benämningen Mora, i sig eller i förening med andras. 455
55.påståenden och framställningar, var ägnad att ge konsumenten uppfattning-s. 455
56.en att varan hade sitt ursprung i Mora eller Dalarna eller kom från en till-s. 455
57.verkare i Mora eller i Dalarna. Av särskilt intresse här är väl den ringa betydelse som domstolen fäste vid den långvariga tid, under vilken användningen av kännetecknet pågått. Det är känt, att produkten har haft framgång hos konsumenterna och det kan väl antas att detta inte uteslutande har sin grund i det åberopade eller antydda geografiska ursprunget, utan att det också har varit fråga om en produkt med särskilda kvaliteter, vilka genom marknadsbearbetning givit en särskild mening åt produkten.s. 455
58.I samband härmed kan också erinras om det ovan (s. 446 f.) berörda avgörandet MD 2001:26 (Falu Rödfärg), där fråga även var om anspelningarna på varumärket Falu Rödfärg, kunde vilseleda om färgens geografisk anknytning till Falun och Falu koppargruva.s. 455
59.MD konstaterade att varumärket Falu Rödfärg åtnjöt mycket gott anseendes. 455
60.och var välkänt bland allmänheten. Frågan gällde i hur hög grad dessa for-s. 455
61.muleringar var utformade så att de anknöt och associerade till Falu Rödfärgs. 455
62.på ett otillbörligt sätt och utgjorde renommésnyltning. Enligt MDs uppfatt-s. 455
63.ning måste det vara godtagbart att använda benämningen faluröd för atts. 455
64.ange en kulör som svårligen kunde beskrivas på annat sätt. Det måste ocksås. 455
65.vara godtagbart att neutralt använda rödfärgsbegreppet och att anknyta tills. 455
66.Falu Rödfärg som utgångspunkt för en objektiv jämförelse mellan produk-s. 455
67.terna. De aktuella formuleringarna gick dock, enligt MDs bedömning, klarts. 455
68.451s. 455
69.6. Otillbörlig marknadsförings. 456
70.utöver dessa ramar och associerade så nära till Falu Rödfärg att de fick an-s. 456
71.ses utnyttja Falu Rödfärgs goda anseende på ett sätt som utgjorde renom-s. 456
72.mésnyltning. Även om namnet på färgen anknyter till en särskild ort, var det i detta avgörande således inte fråga om vilseledande om det geografiska ursprunget. Inte heller var det fråga om behovet av frihållning av det geografiska ordet Falun, utan renommésnyltning på Storas kännetecken. Anledningen härtill är naturligtvis att Falu Rödfärg, vars primärreferens och -mening är geografiskt betingad, har förvärvat en sekundärreferens och -mening såsom kännetecken. Även om i princip vem som helst i Falun kan ägna sig åt tillverkning och försäljning av järnoxidbaserad slamfärg, har Stora fått ett de facto-monopol på den färgtypen och orden Falu Rödfärg således kommit att inarbetas som kännetecken för färg av visst slag och med viss kulör, något som enligt MD således ansågs ha skapat ett berättigat intresse för Stora att utestänga andra från att få relatera till den kulören i sin marknadsföring. Till skillnad från Falu Rödfärg-avgörandet, där det geografiska ursprunget således kan antas ha degenererat för produkten i fråga, ansåg domstolen i Mora Knäckeavgörandet inte att så var fallet. Mora var således snarare att uppfatta som angivande av ett geografiskt än ett kommersiellt ursprung, något som enligt min uppfattning kan ifrågasättas såväl i ett marknadsrättsligt som ett känneteckensrättsligt perspektiv (jfr dock den ovan s. 366 f. berörda risken för degeneration av geografiska ursprungsbeteckningar).s. 456
73.I ett avgörande som företer vissa likheter med Falu Rödfärg-avgörandet, var fråga bland annat om användningen av ortsnamnet Ullared för lågprisvaruhusverksamhet kunde anses utgöra vilseledande om ett kommersiellt ursprung. Bakgrunden var att en person, Göran Karlsson, års. 456
74.452s. 456
75.6.4 Vilseledande kännetecken 1963 hade bildat lågprisvaruhuset Ge-Kås i Ullared. Affärsidén hade varit att sälja konfektionsvaror och dagligvaror billigt. Verksamheten hade så småningom fått stort genomslag i konsumentledet. År 1991 såldeGöran Karlsson samtliga aktier i Ge-Kås. Sedermera hade han emellertid åter startat liknande verksamhet på flera andra orter under beteckningar som innehöll ordet Ullared.Ge-Kås gjorde gällande att ortsnamnetUllared hade inarbetats för Ge-Kås’ verksamhet och att Göran Karlssons konkurrerande verksamhet därvid var vilseledande om det kommersiella ursprunget.s. 457
76.MD konstaterade att Ge-Kås’ verksamhet blivit ytterst väl känd inom mark-s. 457
77.naden under beteckningen Ullared. Trots att det var fråga om ortsnamn,s. 457
78.hade ordet Ullared en sådan särskiljningsförmåga att det kunde anses has. 457
79.särprägel. Av de marknadsundersökningar som åberopats av käranden –s. 457
80.Ge-Kås – framgick att den aktuella marknadsföringen var ägnad att vilse-s. 457
81.leda om kommersiellt ursprung. Denna slutsats styrktes vidare av att verk-s. 457
82.samheterna bland konsumenter och leverantörer m.fl. i mycket stor omfatt-s. 457
83.ning sammanblandades. Vid denna bedömning innebar svarandens använd-s. 457
84.ning av beteckningen Ullared ett vilseledande om kommersiellt ursprungs. 457
85.enligt 6 § MFL. Även om Ullared-avgörandet, liksom Falu Rödfärg-avgörandet, egentligen inte rörde vilseledande om ett geografiskt ursprung, kan de vara intressanta att beröra just här, eftersom de har bäring på vilseledande medelst användning av geografiska ord. Det kan vara värt att anknyta till vad som ovan (avd. 2.2) anförs angående kännetecknets ursprungsangivelsefunktion, där det konstateras att omsättningskretsen i många fall kan förväntas förutsätta att alla produkter med ett visst varukännetecken har samma faktiska ursprung och att det tidigare också var vanligt att kännetecknet pekade ut sin faktiska härkomst. I Ullared-avgörandet ledde lokaliseringen till en liten ort i Halland av en ursprungligen ny typ av näringsverksamhet – lågprisvaruhus – till att verksamheten som egentligen drevs under en annan beteckning – Ge-Kås – hos omsättningskretsen, som ju hade anledning att söka sig till orten, inarbetades under ortsnamnet. Ortsnamnet fick därmed en sekundärmening som kommersiellt kännetecken (jfr ovan avd. 3.3.1.2). Det förefaller ocksås. 457
86.453s. 457
87.6. Otillbörlig marknadsföring som om inarbetningen i detta fall i hög grad har haft karaktären av sådan omedveten inarbetning som redogörs för ovan (avd. 4.1.2.3). Eftersom verksamheten initierats och successivt kom att präglas av en viss person –Göran Karlsson – kom han förvisso att förknippas med orten. Också hans namn förvärvade, på liknande sätt som t.ex. Ingvar Kamprad har kommit att förknippas med IKEA, en såväl geografiskt som kommersiellt färgad sekundärmening. I den 1991 genomförda överlåtelsen av rörelsen gjordes inga förbehåll mot Göran Karlssons rätt att använda ordetUllared, något som också påpekades av svaranden i det aktuella avgörandet. MD konstaterade emellertid att ordet Ullared, trots att det var namnet på en geografisk ort, kommit att förknippas med ett visst företag, på ett sådant sätt att annans användning av det framstod som vilseledande om ett kommersiellt ursprung, d.v.s. att det i praktiken förvärvat en sekundärreferens som varu- eller näringskännetecken. Även om Göran Karlsson får antas vara väsentligt bidragande till denna utveckling, ansågs han således, på grund av överlåtelsen av näringsverksamheten, inte kunna förfoga kommersiellt över den sekundärkonnotation som hans person hade till orten Ullared, eftersom det skulle vilseleda om den kommersiella verksamhetens referens. Att orter kan förknippas med en viss näringsverksamhet är förvisso inte något nytt i sig (jfr ovan avd. 2.2 och 4.3.5). Det nya här är att en viss person, som byggt upp en ny typ av näringsverksamhet, vilken av omsättningskretsen kommit att förknippas med orten, d.v.s. en tertiärmening, kan förbjudas att utnyttja den inom ramen för en ny näringsverksamhet. Frågan är väl ytterst i vilken grad som personen eller företaget bidragit till att ge referens eller mening åt en viss typ av verksamhet eller en viss ort.s. 458
88.I det ovan (s. 446 f.) berörda Champagnesmak-avgörandet, prövades även frågan om användningen av beteckningen Yoggi Original Champagnesmak! kunde anses utgöra ett vilseledande om ett geografiskt ursprung. Domstolen konstaterade i det avgörandet att eftersom yoghurt och champagne var väsensskilda produkter, kunde Arlas förfarande att använda beteckningen champagnesmak varken anses utgöras. 458
89.454s. 458
90.6.4 Vilseledande kännetecken ett vilseledande om det kommersiella eller geografiska ursprunget i det avseende som avsågs i 6 § andra stycket 2 MFL. Med 8 a § kompletterades MFL med uttryckliga bestämmelser om jämförande reklam. Eftersom yoghurt och champagne inte var konkurrerande produkter, omfattades förfarandet inte av 8 a § MFL.s. 459
91.När det gäller vilseledande om geografiskt ursprung, och kanske särskilt det skydd däremot som ges inom marknadsföringslagstiftningen, är det värt att uppmärksamma dess konsumentskyddande natur. Det är främst konsumenterna eller förbrukarna som skall känna sig säkra på varans härkomst. Skyddet skall således tillgodose kännetecknetsgarantifunktion. Det skall tillförsäkra att varan har den mening som konsumenterna förknippar med kännetecknet eller den geografiska ursprungsangivelsen. Detta kan ju tydligt illustreras av Falu Rödfärg-avgörandet, där en förväxling mellan färgerna verkligen kan få betydande ekonomiska konsekvenser för konsumenterna. I många andra fall kan man dock kanske ifrågasätta vari det beaktansvärda konsumentskyddsintresset ligger med hänsyn till den geografiska ursprungsangivelsefunktionen (jfr ovan avd. 2.2), d.v.s. dess referensegenskap. Även om det naturligtvis kan uppstå skador för marknaden på sikt, om t.ex. en välrenommerad geografisk ursprungsbeteckning skulle urvattnas eller degenerera, bör det väl inte kunna medföra någon direkt skada för konsumenterna, så länge produkterna håller en kvalitet som svarar mot deras förväntningar. I det sammanhanget är det också värt att notera, att även denna otillbörlighetsgrund, i flertalet principiellt intressanta avgöranden förts i konkurrensförhållanden. Det mest flagranta exemplet är väl hur Leksandsbröd i det strax ovan berörda Mora Knäcke-avgörandet utnyttjade möjligheten att föra talan om vilseledande om geografiskt ursprung mot en konkurrent, något som visade sig särskilt framgångsrikt, eftersom Wasabröd av allt att döma nu valt att helt upphöra med namnet Mora för knäckebröd.s. 459
92.455s. 459
93.6. Otillbörlig marknadsförings. 460