285

1.inte av någon annan medlemsbank än den i målet aktuella. Alltså hade klädimportören kunnat få ett bättre villkor, om han vänt sig till någon annan bank. Att han inte gjorde det får gissningsvis anses bero på bristande kompetens (affärsvana, förmåga att bedöma villkorets innebörd och verkningar, kännedom om borgensvillkor hos övriga banker etc), varför det i målet bör anses vara bankens överlägsna kompetens som gav banken ett överläge i avtalsrelationen. När det gäller bankens krav på personlig proprieborgen från bolagets ägare för lånet till bolaget i NJA 1999 s 408, stred det, enligt vad som upplystes i målet, mot Finansinspektionens allmänna råd om borgensförbindelser. Det innebär att det borde ha varit möjligt att hos någon annan bank få för bolagsmännen generösare villkor, varför också detta mål, som jag ser det, snarare handlar om kompetens än om beroende, trots att hovrätten – säkert med rätta – säger att det bör ”…beaktas att en småföretagare lätt nog kan känna sig pressad att ingå klart övermäktiga borgensförbindelser för att erhålla en eftersträvad kredit till sitt företag”.[^1156] Social position Med denna egenskap vill jag fånga in det faktum att en person skulle kunna tänkas komma i över- respektive underläge i en avtalsrelation till följd av han (eller medkontrahenten) har en betydelsefull formell position, t ex en chefsbefattning[^1157] eller ett betydelsefullt politiskt förtroendeuppdrag, som medför prestige, eller en på annan grund stark social position (väletablerad på orten, ”kändis”, förmögen etc). Jag har hört en anekdot om en fiskare i mina hemtrakter, som plötsligt fick besök av en nu avliden ”TV-kändis”, och som blev så förvånad över och tagen av detta besök att han sålde en försvarlig mängd kräftor till vederbörande för ett mycket lågt pris som vederbörande föreslog. Den historien kan man självfallet le åt, men man skulle kunna tänka sig att personer med en stark ställning i samhället använder denna position till att i en avtalsförhandling dominera medkontrahenten och därigenom tillskansa sig mer omfattande förmåner. Risken för detta kan öka, om medkontrahenten har en svag social ställning. I brist på uttryckligt rättskällestöd för att hävda att aktörernas sociala position bör kunna tillmätas betydelse i det diskuterade sammanhanget[^1158], blir det nödvändigt att beakta vilka andra argument som kan åberopas för respektive mot detta.s. 26