282

1.överlägsen kompetens på för den ifrågavarande avtalsrelationen relevanta områden. Vårdslöst uttryckt: vid en förhandling mellan en obegåvad miljonär och ett fattigt affärsgeni är det inte lätt att se varför miljonären självklart skulle anses vara den överlägsna parten.[^1147] Å andra sidan säger HD i NJA 1999 s 408, som gällde om två personer skulle tvingas infria ett borgensåtagande de gjort beträffande tämligen stora lån till sitt eget företag, att ”…de båda var småföretagare med begränsade tillgångar och i den egenskapen intog en i förhållande till banken underlägsen ställning när borgensavtalen slöts”, vilket skulle kunna tyda på att HD anser att redan det faktum att personerna i fråga hade begränsade tillgångar gjorde att de befann sig i underlägsen ställning. Ytligt sett är det också lätt att betrakta saken på det sättet, men jag vill nog ändå hävda att det är en lite ovarsam användning av begreppen. Snarare bör man, menar jag, se det som att en person eller ett företag med begränsade tillgångar kan presumeras befinna sig i ett kompetensmässigt underläge – eventuellt också i en beroende ställning; se vidare nedan – och därmed presumeras vara i underlägsen ställning gentemot en medkontrahent med större ekonomiska resurser. Denna presumtion måste dock kunna brytas med hänvisning till omständigheterna i det enskilda fallet.[^1148] [^1149] Beroende och marknadsposition Ett annat viktigt faktum, när det gäller om någon befinner sig i en underlägsen respektive överlägsen ställning i ett avtalsförhållande, har att göra med beroendeförhållanden. Är någon part beroende av medkontrahenten ekonomiskt, affärsmässigt eller varför inte känslomässigt? Man kan dock diskutera om beroende är en egenskap hos den handlande, och därför bör behandlas som en del av svaret på ”vem-frågan”, eller om det är en del av handlingens rationalitet och bör behandlas när man besvarar ”varför-frågan”. Det ligger nog sanningen ganska nära att hävda att båda synsätten är lika rimliga. Jag har valt att behandla beroende här. Att beroendeförhållanden bör beaktas i avtalsrättsliga sammanhang framgår redan av lagtexten i 31 § avtalslagen, där ocker definieras som bl a utnyttjande av någons beroende ställning. Avtalslagskommittén nämner som exempel på ens. 23