1.7.6.6.1 Inlednings. 84
2.Revisorns insatser inom skatteområdet anses som nämnts av hävd höras. 84
3.nära samman med revisorernas kärnverksamhet och utgör också en väs. 84
4.sentlig del av de tjänster som en revisor tillhandahåller. Inte minst i etts. 84
5.internationellt perspektiv förefaller detta gälla även i förhållande till revis. 84
6.sionsklient. Även i Sverige förutsätts att revisorer besitter en vidomfat-s. 84
7.373s. 84
8.tande kompetens inom skatteområdet. Så har t.ex. FAR:s etikkommittés. 85
9.i uttalande rörande biträdes ansvar vid upprättande av självdeklarations. 85
10.inledningsvis uttalat följande.s. 85
11.”1 sin dagliga yrkesutövning får revisorn ofta biträda en klient med att upps. 85
12.rätta eller komplettera självdeklarationen. För klienten framstår detta soms. 85
13.naturligt, eftersom revisorn med sina kunskaper om företaget har störres. 85
14.möjligheter att göra en korrekt deklaration än en utomstående utan dennas. 85
15.information. Även i de fall då det inte finns något klientförhållande, fårs. 85
16.revisorn i kraft av sin kunskap och sin erfarenhet förfrågningar om atts. 85
17.biträda vid upprättande av deklarationer.”s. 85
18.Härav framstår det som om man i vart fall från bransch-håll anser atts. 85
19.revisorns insatser på skatteområdet skall tillåtas i högre omfattning äns. 85
20.vad som gäller annan rådgivning riktad till revisionsklient. Inte heller avs. 85
21.RN:s praxis kan utläsas ett striktare förhållningssätt till sådan rådgivning.s. 85
22.Nämnden har endast i undantagsfall kritiserat en revisor för att denne hars. 85
23.varit inblandad i revisionsklients hantering av skatter och avgifter. I dessas. 85
24.fall har det huvudsakligen rört sig om att revisorn varit ombud i skatte-s. 85
25.mål för klienten eller någon denne närstående.186 Ett ytterligare teckens. 85
26.på den tillåtande synen på skatterådgivning i förhållande till revisionss. 85
27.klient är att det förefaller saknas regler som sätter generella hinder förs. 85
28.lämnande av skatterådgivning till revisionsklient.s. 85
29.Som nämndes inledningsvis i detta kapitel så kan revisorns insatser pås. 85
30.skatteområdet delas in i fyra kategorier. Den första utgörs av revisionsråd-s. 85
31.givning. Den andra kategorin av rådgivningsinsatser omfattar sådanas. 85
32.insatser i vilka revisorn endast lämnar rena sakupplysningar rörande gäls. 85
33.lande rätt. Den tredje kategorin utgörs av de revisorns uppdrag som syfs. 85
34.tar till att denne skall genomföra en utredning om olika sätt att optimeras. 85
35.klientens verksamhet. Slutligen är den fjärde kategorin uppdrag sådana is. 85
36.vilka revisorn är inblandad i planeringen av transaktionen och i vilka hanss. 85
37.arbete skall resultera i en rekommendation om hur den tänkta transaktios. 85
38.nen skall genomföras för att utfallet av denna skall optimeras.s. 85
39.7.6.6.2 Begränsningar i utrymmet för presumtionsgenombrotts. 85
40.Som redan konstaterats så framstår det som om det inte finns några egents. 85
41.liga uttryckliga förbud mot att revisorn tillhandahåller rådgivningstjänss. 85
42.ter på skatteområdet. Inte heller av den begränsade praxis som finnss. 85
43.tillgänglig kan några slutsatser dras. Frågan är då om det finns några bes. 85
44.gränsningar i revisorns möjligheter att lämna råd inom skatteområdet tills. 85
45.en revisionsklient.s. 85
46.374s. 85
47.Ytterst begränsas revisorns möjligheter att lämna skatterådgivning till revisionsklient av det generella kravet på att revisorn inte skall lämna råd som innebär att han kan komma att fatta, eller i väsentlig mån påverka, beslut som tillkommer bolagsledningen att fatta. Frågan är dock i vilken mån en sådan begränsning i praktiken kan hindra revisorn från att lämna skatteråd till revisionsklient. Eftersom den generella spärren kopplar samman rådet med dess synbara effekt hos revisionsklienten, menar jag för egen del att en rimlig utgångspunkt är att ett allvarligt hot mot obe roendet föreligger om revisorn i praktiken genom rådgivningen kommer att få inflytande i verksamheten.s. 86
48.Det tyngsta argumentet för en sådan syn är att revisorn inte skall kunna påverka den skatterisk som är förenad med klientens verksamhet. Med detta menar jag att revisorn i vart fall inte skall kunna fatta beslut som påverkar risken för fel i beskattningen. Bedömningen av risken för fel är nämligen en central del av revisorns planering av granskningsuppdraget. Eftersom det i granskningsuppdraget inte endast ingår en rappor teringsskyldighet vid fall av brister i skattehanteringen, utan även att genomföra en granskning av revisionsklientens skatte- och avgiftshantering enligt sedvanliga principer om väsentlighet och risk,187 så finns det en del som talar för att sambandet mellan skatterisken och revisionsrisken bör begränsa sådan revisorns rådgivning. Sett i förhållande till de fyra typfallen är det tydligt att revisorn inte bör få lämna rådgivning som innebär att han å klientens vägnar gör en vägning av en affärshändelses skattemässiga effekt. Detta torde innebära att revisorn inte bör lämna för slag till hur en enskild transaktion skall genomföras.s. 86
49.Skulle förbudet gälla utan begränsningar så skulle revisorns möjlighe ter att lämna skatterådgivning till en revisionsklient beskäras hårt. Detta framstår som inte helt förenligt med den gängse uppfattningen både i Sverige och internationellt. Med hänsyn till att även lagstiftaren synes ha intagit en relativt liberal syn på just skatterådgivning188 finns det i vart fall argumentativa skäl för att begränsa det förbjudna området något.s. 86
50.Eftersom det absoluta förbudet mot rådgivning till revisionsklient avser att förhindra att revisorn får ett bestämmande inflytande i revi sionsklienten så bör en bedömning av det förbjudna området ta sin ut gångspunkt i graden av inflytande som rådgivningen har. Avgörande för bedömningen kan därför sägas vara om revisorns råd påverkat skatteris ken i bolaget. Lämnar revisorn ett råd som omfattas av bolagsledningens kompetensområde så bör därför ställning tas till risken för fel i det läm nade rådet.s. 86
51.375s. 86
52.Detta bedömningskriterium baseras på tanken att ett råd får betydelses. 87
53.för beslutsfattandet i ett klientbolag först om det framstår som om råds. 87
54.givaren tagit ställning för en särskild lösning i en skattefråga. Detta innes. 87
55.bär att utrymmet för revisorn att lämna råd till revisionsklient på skattes. 87
56.området påverkas av hur rättsligt säkert det lämnade rådet är. Finns dets. 87
57.bara ett skattemässigt alternativ att genomföra den tänkta transaktionens. 87
58.och revisorn för övrigt inte tagit del i transaktionens genomförande talars. 87
59.det mesta för att hans insats inte skall vara förbjuden. Motsatsvis gällers. 87
60.att om det råder en osäkerhet — och därmed en större skatterisk i transs. 87
61.aktionen - så bör revisorn överhuvudtaget inte fa lämna rådet.s. 87
62.7.6.6.3 Presumtionsgenombrott vid råd av mindre betydelses. 87
63.En av de behandlade faktorerna för fastställandet av lämnad rådgivningss. 87
64.betydelse i ett oberoendeperspektiv är den arbetsmetod som revisorns. 87
65.använder vid utförandet av rådgivningsuppdraget. Beaktas skall alltsås. 87
66.den tekniska närhet som insatsen har till sådan verksamhet som är atts. 87
67.karaktärisera som revisionsverksamhet. Som exempel kan nämnas dets. 87
68.fallet att revisorn får i uppdrag av en revisionsklient att bedöma effektis. 87
69.viteten i klientens hantering av intäkter i skattemässigt hänseende. Revis. 87
70.sorn har inom ramen för ett sådant uppdrag att ta ställning till bolagetss. 87
71.ekonomiska förhållanden och matcha dem mot det skatterättsliga regels. 87
72.verket. Härvid kommer han, i vart fall så länge uppdraget endast avsers. 87
73.att bedöma den skattemässiga effektiviteten, att använda sig av revi-s. 87
74.sionstekniker och det verkar därför finnas en hel del som talar för att hans. 87
75.kan genomföra uppdraget utan vidare motåtgärd. Detta talar för att mans. 87
76.skulle kunna hävda att revisorn utan vidare åtgärder borde kunna lämnas. 87
77.råd om de krav som skatteregleringen ställer på revisionsklienten.s. 87
78.Jag menar att det sagda måste nyanseras något. Revisorns åtgärder kans. 87
79.i här avsett förhållande ha två typiska syften. I det ena fallet är syftet atts. 87
80.minska skatterisken; revisorns åtgärder har som mål att minska felen is. 87
81.klientens hantering av skatter och avgifter. Det andra syftet kan vara atts. 87
82.lämna ett råd som skall minska klientens skattebörda. Som exempel kans. 87
83.anföras det av FAR behandlade fallet att en revisor deltar i skatteplanes. 87
84.ring, dvs. lämnar råd om möjliga åtgärder för att minska, uppskjuta ellers. 87
85.tidigarelägga skatt som är tillåtna enligt lag, rättspraxis och anvisningars. 87
86.från skattemyndigheterna.189s. 87
87.Jag menar att revisorn i det första fallet torde kunna lämna de aktuellas. 87
88.råden utan vidare åtgärder. Frågan är om det finns skäl att se annorlundas. 87
89.376 på den andra typen av rådgivning, dvs. då syftet är att maximera skatteutfallet för klienten. Här kommer alltså revisorn typiskt sett att redogöra för kraven i skatteregleringen i syfte att klienten skall fatta ett beslut som skall leda till minskad skatteplikt. Jag menar att man i detta fall inte helt kan bortse från rådets syfte. Här måste man ta hänsyn till den tillkom mande omständigheten att det direkta motivet bakom rådet inte är att gynna intressentkollektivet genom att tillse att säkra klientens betalning av skatter och avgifter utan att gynna klienten genom att minska hans betalningsskyldighet. Detta innebär att bedömningen om rådets tillåtlig het borde avgöras dels av rådets relevans i förhållande till klienten, dels av säkerheten i det lämnade rådet.190s. 87
90.I fråga om rådets relevans kommer bedömningen att påverkas av rådets komplexitet och av dess betydelse för den enskilda klienten. Vad gäller rådets betydelse för den enskilda klienten kan hänvisas till vad som ovan sagts om presumtionsgenombrott vid bokförings- och redovisningsrådgivning.191 Tilläggas kan dock att avgörande för utrymmet för presum tionsgenombrott är den enskilde klientens egen förmåga att bedöma rådet. Detta kan belysas med avgörandet NJA 1994 s. 598. I målet var fråga om en bank kunde bli skadeståndsskyldig pga. rådgivning banken lämnat till en företagare som genomförde vissa transaktioner i syfte att undgå realisationsvinstskatt. Vid den efterkommande taxeringen togs emellertid inte någon hänsyn till transaktionerna. I samband med diskus sionen kring den eventuella skadevållande handlingen fann HD att ban ken inte var skadeståndsskyldig eftersom käranden måste ha haft viss insikt i transaktionens osäkerhet. Härvid uttalade domstolen följande.s. 88
91.”Allmänt sett är det påkallat att den som lämnar rådgivning i komplicerades. 88
92.rättsfrågor fäster uppdragsgivarens uppmärksamhet på om prejudikat saks. 88
93.nas och om rättsläget av denna eller någon annan anledning kan vara osäkert.s. 88
94.Behovet av att sådan information lämnas måste emellertid vara beroende avs. 88
95.vem uppdragsgivaren är, vilka kvalifikationer han har och om han redans. 88
96.känner till problematiken. Fall kan tänkas då det framstår som så uppenbarts. 88
97.att rättsläget är osäkert att ett särskilt påpekande härom får anses onödigt.” Detta uttalande kan enligt mitt förmenande ha bäring även på frågan om vilka krav som skall ställas på klientens egen kompetens i oberoendeper spektiv. För att revisorn skall kunna förlita sig på klientens kompetens måste det stå klart att den enskilde klienten faktiskt har egen kompetens att bedöma rådet.s. 88
98.Den andra delen av bedömningen är om rådet är behäftat med någon osäkerhet. Vilka argument kan då anföras för att detta skall tillmätas reles. 88
99.377s. 88
100.vans i ett oberoendeperspektiv? Jag menar att omfattningen av tillåtens. 89
101.fristående rådgivning utvidgas genom att revisorn har en större möjlighets. 89
102.att avgränsa de möjliga utfallen av lämnade råd. Genom att rådgivningens. 89
103.präglas av större förutsebarhet minskar risken för det synbara hotet mots. 89
104.oberoendet pga. självgranskning.192 Vidare innebär en större grad avs. 89
105.förutsebarhet i de underliggande reglerna att kraven på revisorns aktsam-s. 89
106.het och kompetens framstår som tydligare. Detta medför i sin tur att dens. 89
107.kvalitetssäkring som sker genom tillsynsmyndighetens försorg blir tydlis. 89
108.gare. Sammantaget innebär detta att revisorn har ett större utrymmes. 89
109.- relativt sett — för konsultinsatser på skatteområdet åt revisionsklients. 89
110.jämfört med andra insatser, såsom t.ex. inom området bokföring ochs. 89
111.redovisning.s. 89
112.Diskussionen ovan har varit begränsad till rådgivningens effekter pås. 89
113.skattehanteringen. En ytterligare möjlig gräns sätts dock av att revisornss. 89
114.råd inte bara skall vara godtagbara i förhållande till det tillåtna rådgiv-s. 89
115.ningsområdet på skattesidan. Hänsyn måste också tas till kopplingens. 89
116.mellan redovisningen och beskattningen. Som nämnts anses i Sveriges. 89
117.råda ett starkt samband mellan aktiebolagets redovisning och beskatts. 89
118.ningen av bolaget.193 Ett ytterligare krav torde därför vara att revisorn intes. 89
119.skall vara inblandad i hur bolagets utfall presenteras i bokföringen ochs. 89
120.redovisningen. Detta innebär att sådana revisorns insatser som är resultat-s. 89
121.påverkande också måste mätas i förhållande till kraven på oberoende i frås. 89
122.gan om informationsgivning.s. 89
123.Hänsyn skall därför tas inte bara till den självgranskningshotandes. 89
124.effekten i skattedelen utan även till effekterna på den ekonomiska infors. 89
125.mationen som skall vara föremål för granskning. Följande exempel kans. 89
126.belysa detta. En revisor blir ombedd att lämna råd om hur en revisionss. 89
127.klient skall genomföra en avgränsad transaktion i syfte att påverka bolas. 89
128.gets skattemässiga utfall av verksamheten. Han konstaterar att det ärs. 89
129.fråga om fristående rådgivning och att han därmed måste ta ställning tills. 89
130.självgranskningshotet. Vid ställningstagandet kan han konstatera atts. 89
131.rådet omfattar ett rättsligt klart område varför han, efter att ha beaktats. 89
132.rådets beydelse för klienten, inte känner sig förhindrad att lämna detta.s. 89
133.Då visar det sig dock att det redovisningsmässiga utfallet av transaktios. 89
134.nen är avhängigt av en fråga rörande vilken redovisningspraxis är oklar.s. 89
135.Rimligtvis måste revisorn också beakta de självgranskningshotandes. 89
136.konsekvenserna på bolagets redovisning. Vad som här sagts blir av stors. 89
137.378 betydelse vid transaktionsrådgivning. Även om den rådgivning som revi sorn lämnat är av sådan karaktär att den inte är väsentlig i förhållande till skattereglerna kommer kraven på oberoende i förhållandet till klientens redovisning och bokföring att sätta ramarna för rådgivningen. Eftersom dylik rådgivning får direkt effekt på redovisningen torde utrymmet för åtgärden vara begränsat. Det noterbara är alltså att det är redovisnings reglerna som kommer att sätta spärrarna och inte kravet på oberoende i skattedelen.s. 89
138.Ett av de vanligaste områdena inom vilket revisorn tillhandahåller rådgivning till revisionsklient utgörs av biträde med upprättande av själv deklaration. Som framgår av det återgivna uttalandet från FAR:s etik kommitté utgör sådan rådgivning en naturlig del av revisorns insatser.194 Frågan är hur dessa insatser förhåller sig till självgranskningsbestämmelsen. Det är revisionsklienten som har en skyldighet att tillse att själv deklaration upprättas och lämnas in. Dessutom har revisorn ålagts en explicit plikt att kontrollera att klienten efterlever dessa skyldigheter.195 Detta torde tala för att revisorn, för det fall han biträder klienten med sådana insatser, får ett bestämmande inflytande över verksamheten och därmed kommer att fullgöra en funktion som kan komma under hans efterkommande granskning. Hur kommer det sig då att man, såvitt jag kan bedöma, alltjämt tillåter att revisorn tar del i upprättandet av klien tens självdeklaration? En given förklaring är naturligtvis att det praktiskt sett är den effektivaste metoden att tillse att dessa skyldigheter blir full gjorda.s. 90
139.Jag är för egen del beredd att acceptera denna tillåtande syn. Revisorns insatser vid upprättandet av självdeklaration baseras på ett av honom redan granskat material.196 Detta innebär att kvalitetssäkringen redan skall ha skett. Den insats han gör kommer således inte att i sin tur utgöra underlag för en efterkommande granskning. Tekniskt sett föreligger alltså en åtgärd som inte kommer att omfattas av en efterkommande revisionell insats. Skulle det visa sig finnas materiella brister i deklaratio nen torde de vara hänförliga till den underliggande hanteringen av skat ter och avgifter hos klienten. Detta kan komma innebära att det i det enskilda fallet kan uppkomma ett hot mot oberoendet nästkommande räkenskapsår som då får prövas inom analysmodellen.s. 90
140.Ovanstående har rört rådgivning kopplad till revisorns lagstadgade revisionsuppdrag. Frågan är avslutningsvis hur man skall förhålla sig tills. 90
141.379s. 90
142.motsvarande förhållanden inom ett annat revisionsverksamhetsuppdrags. 91
143.än lagstadgad revision. Som redovisats skall vid denna bedömning häns. 91
144.syn tas till utformningen av det enskilda uppdraget inom de ramar soms. 91
145.sätts av god revisorssed och den allmänna definitionen av vad som skalls. 91
146.anses utgöra revisionsverksamhet. Kraven på oberoende måste såledess. 91
147.bedömas utifrån den del av uppdraget som är att karaktärisera som revis. 91
148.sionsverksamhet. Med hänsyn till att kraven på revisorn skall anses oms. 91
149.fatta all sådan verksamhet som utgör revisionsverksamhet bör reglernas. 91
150.tillämpas på samma sätt som vid lagstadgad revision, med utgångspunkts. 91
151.tagen i den skydds värda verksamheten.s. 91
152.7- 6.6.4 Presumtionsgenombrottpå grund av motåtgärders. 91
153.På samma sätt som i fråga om revisorns rådgivningsinsatser rörande revis. 91
154.sionsklients bokföring och redovisning kan ett föreliggande hot mot obes. 91
155.roendet balanseras genom motåtgärder. Dessa består i huvudsak av ens. 91
156.vidtagen kompletterande granskning. Kravet är att denna andra gransks. 91
157.ning skall balansera det uppkomna hotet till en sådan nivå att hotet intes. 91
158.längre är väsentligt i ett oberoendeperspektiv. Den kompletterande gransks. 91
159.ningen kan ske internt eller externt. Kraven på denna ”second opinion”s. 91
160.har behandlats ingående ovan. Vad som sades där torde vara tillämpligts. 91
161.även på revisorns insatser på skatteområdet. Beaktas skall dock särskilt des. 91
162.i detta avsnitt behandlade särdragen i fråga om skatterådgivning.s. 91
Avslutande anmärkningar
1.Syftet med studien har varit att uppställa vissa tolkningsramar för själv-s. 91
2.granskningsbestämmelsen i 21 § 1 st 1 p. b) RevL samt belysa dessa ges. 91
3.nom tillämpade typfall. Jag har därför närmare undersökt självgransk-s. 91
4.ningsbestämmelsens konstruktion samt belyst dess tillämpning i fall avs. 91
5.revisorns rådgivningsinsatser rörande revisionsklients bokföring och redos. 91
6.visning respektive skatter.s. 91
7.Att självgranskningshotet är ett av de hot mot oberoendet som varits. 91
8.föremål för mest diskussion framgår av studien av såväl svenska soms. 91
9.internationella källor. Förklaringen till detta är att revisorns rådgivnings. 91
10.till revisionsklient utgör ett av de allvarligaste hoten mot oberoendets. 91
11.genom det nära band som tillskapas mellan revisorn och revisionskliens. 91
12.ten. Självgranskningsbestämmelsen grundas därför på övervägandet atts. 91
13.revisorn inte skall tillåtas att fa ett bestämmande inflytande i revisionss. 91
14.klienten på områden som omfattas av den granskning som revisorn ärs. 91
15.skyldig att genomföra.s. 91
16.380s. 91
17.Självgranskningsbestämmelsens tillämpningsområde framstår som be gränsat på tre sätt. För det första omfattas bara andra revisorns insatser än revisionsverksamhet. För det andra skall bestämmelsen omfatta endast sådan annan verksamhet som till någon del omfattas av revisionsupp draget. För det tredje begränsas tillämpningsområdet genom bestämmel serna om presumtionsgenombrott.s. 92
18.Av särskilt intresse är det faktum att den svenska självgranskningsbe stämmelsen, såsom den kommer till uttryck inom ramen för analys modellen, synbart avviker från analysmodellen genom att det i presumtionsledet [21 § 1 st 1 p. b) RevL], verkar finnas en öppning för att beakta rådgivningens betydelse på den efterkommande granskningen. Det fram står således som om bestämmelsen tillåter en prövning av den beroendeskapande effekten. Trots denna konstruktion har jag dragit slutsatsen att självgranskningsbestämmelsen inte tillåter avsteg från presumtionen om oberoendehot redan genom presumtionsbestämmelsens utformning. Så snart revisorn lämnat rådgivning inom ett område som omfattas av hans granskningsskyldigheter så blir presumtionsregeln tillämplig.s. 92
19.Detta sammantaget med att utrymmet för vidtagande av motåtgärder framstår som relativt begränsat innebär att den svenska regleringen av självgranskningshotet framstår som tämligen sträng. Kanske kan det anses som rimligt de lege lata. Revisorslagstiftningens utformning bygger ju på en presumtion om att oberoendehot skall elimineras genom att revisorn skiljer sig från den oberoendehotande omständigheten. Endast under speciella omständigheter kan han behålla uppdraget. Avgörande för när dessa situationer föreligger torde enligt mitt förmenade vara att kvaliteten i revisionen inte hotas genom insatsen. Eftersom revisorn ge nom att ha lämnat råd till klienten vidtagit åtgärder som presumtionsvis är kvalitetshotande måste det ställas höga krav på de motåtgärder som skall säkra nyttan av de tillkommande oberoendehotande omständig heterna.s. 92
20.Mot detta skall ställas det faktum att syftet med revisionen är att säkra tilltron till revisionsklientens verksamhet. Sannolikheten för förekoms ten av icke uppsåtligt tillkomna kvalitetsbrister är som störst i bolag som saknar egen kompetens att efterleva de legala kraven på bolagsdriften. Företagsledningen i små bolag har många gånger inte den företagsekono miska och juridiska kompetens som behövs för att kunna leda företaget på ett korrekt sätt.197 Den behöver alltså köpa in kunskap utifrån. Efter som dessa bolag är små är de ofta konkurrenskänsliga. Därför uppkoms. 92
21.381s. 92
22.mer ofta konflikt mellan kraven på externredovisning och behovet av atts. 93
23.skydda känslig information hos det enskilda bolaget.s. 93
24.Behovet av att revisorn lämnar råd till revisionsklient kan belysas meds. 93
25.skillnaderna mellan synen på tillåten rådgivning på bokförings- ochs. 93
26.redovisningsområdet respektive på skatteområdet. Medan klientens briss. 93
27.tande kompetens far anses utgöra ett hinder mot revisorns rådgivning pås. 93
28.bokförings- och redovisningsområdet så framstår det som om sammas. 93
29.begränsningar inte gäller skatterådgivning. I de delar dessa två former avs. 93
30.rådgivning sammanfaller, genom den effekt på revisionsklientens redos. 93
31.visning som skatterådgivningen kan få, påverkas inte bedömningen avs. 93
32.skillnaderna de två rådgivningsområdena emellan. I dessa fall skall des. 93
33.strängare regler som gäller för redovisningsrådgivningen tillämpas. Mens. 93
34.i fråga om annan rådgivning av betydelse för klienten, såsom biträdes. 93
35.med upprättande av självdeklaration, verkar i stället utgångspunkten varas. 93
36.den att det är naturligt att revisorn biträder en klient som saknar dens. 93
37.kompetens som behövs för att upprätta en deklaration.s. 93
38.382s. 93