1.Giltigheten av förment rättsliga normer kan diskuteras i åtminstone följande perspektiv:1137 a) formellt/systematiskt b) axiologiskt c) de facto Inledningsvis kan följande omnämnas angående de tre perspektiven. Det formella perspektivet (a) tar sin utgångspunkt i normens (rätta) ursprung: stränga rättspositivister menar t.o.m. att det är det enda kravet.1138 Ett mer realistiskt förhållningssätt är vanligt i traditionellt rättsdogmatiska arbeten: här accepteras bl.a. analogier i en strävan efter systemkoherens. Det andra (b) perspektivet däremot, det axiologiska, anknyter normerna till värden och värderingar.1139 Vilka värden kan identifieras i de aktuella rättsnormerna? De facto perspektivet (c) däremot torde närmast vara att betraktas utifrån sociologiska utgångspunkter. Här kan fokus riktas mot rådande beteenden och uppfattningar såsom exempelvis: i vilken utsträckning efterlever människor en viss norm (oavsett dess ursprung)? ”Sedvänja” kan användas i detta sammanhang för att beteckna denna kategori. Detta perspektiv tar sig an människors förhållningssätt till normer och deras faktiska handlande vilket normalt kräver ett omfattande empiriskt material.1140 Till det sistnämnda perspektivet kan man även diskutera de institutioner som i ett socialt och ekonomiskt perspektiv kan förklara förekomsten av normen. Det senare återkommer i viss utsträckning nedan i avsnitt 6.2.5.2. I den mån man accepterar att det finns en normativ växelverkan mellan varat och börat kan man även acceptera ovanstående tre kategoriers påverkan av varandra. I detta arbete diskuteras främst den formellt/systematiska och den axiologiska, medan de facto-perspektivets. 32
2.209 (sociologiska) inte i någon större utsträckning kommer att behandlas under denna rubrik. Nedan återkommer vi till anknytningen mellan system- och värdefrågor under avsnittet om kunskapsteori. 5.5.1 Det formellt systematiska perspektivet Det infinner sig alltid ett legitimitetsproblem, när någon skall lösa fall vilka befinner sig utanför de rådande rättsreglernas verkningsområde. I den rättsliga argumentationen försöker man att hänvisa till andra likartade, redan accepterade, normer i den rådande rättsordningen i syfte att försöka hantera detta problem. Det föreligger en ”igenkännandets logik” och med Weber kan man hävda att det som inte kan ”konstrueras” rationellt i juridiska termer inte är rättsligt relevant.1142 Problemet synes evigt: den ”ursprungliga” rätten brukar identifieras såsom ett slags kodifierad/institutionaliserad sedvänja.1143 När en tvist skulle avgöras och det inte fanns någon omedelbart tillämplig norm, krävdes det att någon ”upptäckte” den i rättskälloma.1144 Av legitimitetsskäl åberopas sedan normen såsom sprungen ur det redan förment gällande, även om det i praktiken var en i huvudsak ny tankekonstruktion som presenterades. I det tidiga Rom lär det sannolikt ha krävts en stor kreativitet hos rättstillämparen att ”finna” stöd för alla upptänkliga normer i de tolv tavlornas lag med dess förmodade grekiska ursprung. Strävan efter en historisk legitimitet återkommer även långt senare: exempelvis Justinianus hänvisade till vad som gällt tidigare, i samband med att han lät kompilera den antika rätten i Corpus Iuris Civilis.1145s. 32
3.210 5.5.1.1Strävan efter koherens Legitimering av förmenta normer sker genom igenkännandet: hur överensstämmer ett visst beteende med de normer som kan tänkas gälla? Nya situationer prövas mot det som redan anses gälla. Så länge det görs på ett övertygande sätt, kan ett slags koherens uppnås: åtminstone så länge man på ett trovärdigt sätt, förmår övertyga om att den valda lösningen s.a.s. följer lagstiftarens/rättsordningens anda.1147 Detta problem är synnerligen aktuellt även när det gäller helt eller delvis okodifierade rättsprinciper; en allmän rättsprincip måste även den harmoniera med rättsordningen i övrigt.1148 Dworkin menar att en rättsprincip, till skillnad från den konkreta rättsregeln, skall passa in i rättens institutionella historia. Den skall normalt kunna anknytas till konkreta avtryck i lagar, förarbeten och prejudikat eller åtminstone harmoniera med dessa rättskällor;1149 skälet är att upprätthålla en sorts paradigmkoherens. Möjligheten att förankra rättsprincipen i rättsordningen anses dock till viss del vara beroende av rättsprincipens karaktär.1150 Koherens är vanligen ledordet och exempelvis Hellner identifierar vissa ”allmänna rättsgrundsatser” härledda ur en eller flera lagar eller prejudikat.1151 Han nämner bl.a. 1905 års köplag, vilken under sin giltighetstid gavs en särskild normauktoritet: denna lag ansågs vara lämplig såsom källa för analogier.1152 Även 1936 års skuldebrevslag har bedömts på liknande sätt och även den har tillåtits normera förhållanden utanför sitt egentliga verkningsområde.1153 Dessa analogier rättfärdigas genom auktoritets skäl och/eller hänvisnings. 33
4.211 till systematik (kotierens). Den torde också vara kännetecknande för många svenska juristers kunskapssyn, vilket bl.a. visar sig exempelvis när lojalitetsprincipen ”förklaras” eller ”konstrueras” med hjälp av analogitolkning av bl.a. avtalslagens 6, 30, 33, 36 §§.1154 Traditionell rättsdogmatik, brukar förknippas med ett systematiskt framställande av gällande rätt.1155 Att arbeta systematiskt medger möjligheterna till att nå kunskap om rätten - det gäller att sträva efter kosmos på bekostnad av kaos. I detta sammanhang aktualiseras också den ständiga interaktionen mellan form och innehåll. Rätten måste ges en form för att kunna diskuteras, analyseras och förmedlas; i annat fall riskeras rättssäkerhet och förutsebarhet.1156 Å andra sidan bör den inte bli rigid så att den inte förmår uppfylla rättens ändamål. 5.5.1.2 Behovet av flexibilitet Nya former av transaktioner ställer krav på en dynamisk rättsordning. I boken Praktisk IT-rätt står följande att läsa: ”Ofta utgör IT-avtalen... rättsliga hybrider, dvs. en kombination mellan olika typer av rättsfigurer. Det kan därför vara svårt att direkt hänföra avtalet till en etablerad rättslig kategori. I de situationer där prestationen består av två självständiga delar är det ibland att bedöma dessa delar varf ör sig. Det kan t. ex. handla om ett avtal som både innehåller ett köp av produkter och tjänster (t. ex. underhåll efter implementering). Många gånger är delarna så förknippade med varandra att det torde vara nödvändigt att se avtalsförhållandet som en enhet. Ett exempel på detta är ett avtal om leverans av hårdvara, standardprogramvara, anpassningar till standardprogramvara och implementeringstjänster, där alla momenten skall syfta till att uppnå viss funktionalitet. Vilka regler som i denna situation skall användas vid tolkningen måste bestämmas utifrån en helhetsbedömning i det enskilda fallet. ”1157s. 34
5.212 Åtminstone sedan den romerska rätten har jurister klassificerat olika avtal i specifika avtalskategorier. Denna indelning kan till stor del förklaras av praktiska krav: reglerna bör anpassas efter typiska krav som partema har. Indelningen har haft betydelse såväl materiellsom processrättsligt. I exempelvis den romerska rätten ansågs det endast vara vissa avtalstyper som skulle regleras av bona fides-normen.1158 Av ovanstående citat antyds några av de praktiska problem: hur skall transaktioner, vilka inte passar in i någon bestämd kategori, bedömas rättsligt? Vissa transaktioner kan exempelvis innehålla såväl varuköp som tjänsteanskaffiiing; vilka rättsregler bör då gälla (jfr NJA 2001 s. 138)? Vid bedömningen av andra transaktioner däremot, vilka är av halvbenefik natur, måste kanske juristen bestämma sig för om transaktionen är av benefik eller onerös natur. Skall transaktionen regleras av gåvolagen eller skall den regleras av någon annan lag, exempelvis köplagen vilken är baserad på ömsesidighet? En vanlig metod för att komma till rätta med gränsdragning sproblem är att man försöker vikta de aktuella omständigheterna i respektive fall. Enligt 2 § köplagen skall lagen inte tillämpas när ett avtal innehåller både en tjänst och leverans av vara om tjänsten utgör den övervägande delen av naturagäldenärens förpliktelse/r. Vid viktningen av de ingående prestationerna skall hänsyn tas till om beställaren av en vara skall tillhandahålla en väsentlig del av materialet. Det anges i förarbetena att så länge som den övervägande delen av en prestation är knuten till leveransen (sie!) av varan och inte tjänsten, ska köplagen tillämpas.1159 Möjligen är den senast nämnda indelningen inte tillräckligt genomarbetad: exempelvis Hellner & Ramberg påpekar att det i praktiken kan vara nog så tillfälliga förhållanden som avgör om köplagen blir tillämplig eller ej.1160 Ett annat skäl till att inte förlora sig i kategoriseringsfrågor är att det uppkomna problemet många gånger rör generella och förhållandevis tidlösa juridiska frågeställningar. I många, men inte alla,1161 av dessa fall börs. 35
6.213 det kunna användas i huvudsak samma utgångspunkter, oavsett om det är en tjänst eller ett varuköp.1162 Den traditionella indelningen i avtalstyper, har åtminstone i viss utsträckning, kommit att utmanas under främst de senaste decennierna: relationsavtal är en term som numera förekommer förhållandevis ofta och som tar fasta på behovet av mer dynamiska perspektiv. 5.5.2 Det axiologiska perspektivet Allmänna rättsprinciper kan delas i ett flertal kategorier allt efter val av perspektiv.1164 I detta sammanhang begränsas det till främst två: värdeorienterade (axiologiska) och i huvudsak värdeneutrala principer.1165 De förra har en rättsetisk prägel, medan de senare i högre grad har en system- och ordningskaraktär och de vinner existensberättigande genom ändamålsöverväganden. De axiologiska principerna förstås utifrån initialt legalextema (etiska) värden, medan de senare förstås utifrån den legala systematiken.1166 Med denna uppdelning blottläggs rättsordningens ständiga balansgång mellan värde och struktur.11671 en demokratisk rättstat bör man kunna ställa sitt hopp till att rättsordningen förmår att hantera denna balansgång på ett rimligt sätt. Rättsprinciperna kan förväntas fylla en funktion såsom ett balansinstrument mellan rättsregler och värden.1168 Den sistnämnda uppdelningen kan sägas ha kommit i dagen bl.a. under diskussioner om begreppsjurisprudensen ellers. 36
7.214 ”konstruktiva rättsvetenskapen”. Det interna perspektivet strävar efter att strikt hålla till juridiken, det externa perspektivet utgår från samhällslivets och individernas behov och ser rättsreglerna som medel att tillgodose dessa behov.1169 Den sakrättsliga traditionsprincipen skulle spontant kunna uppfattas såsom en i huvudsak värdeneutral - ”rättsteknisk” - princip. De i rättspraxis utvecklade reglerna för, hur och när sakrättsligt skydd uppkommer, uppfattas knappast såsom omedelbart anknutna till materiellt etiska normer. En sådan rättsteknisk princip är i stället beroende av sin respektive ändamålsenlighet.1170 I denna mening påminner traditionsprincipen i viss mån om trafikregler såsom högerregeln. Motiveringen till traditionsprincipens existens grundas vanligen i vissa antaganden om samhällsnytta.1171 Resonemanget är i viss mening förenklat. Det går även att utläsa andra normer i traditionsprincipens kölvatten. För det första synliggörs normer om hur exempelvis en panthavare bör uppträda för att värna sina egna intressen. Det går exempelvis att identifiera sedelärande principer såsom ”den som kommer tidigare har en bättre ställning” [än den som kommer senare].1172 Även om indelningen mellan olika principkategorier kan vara fruktbar, visar exemplet att indelningen mellan axiologiska och värdeneutrala principer bör uppfattas såsom en förhållandevis relativ indelning utan absoluta skiljelinjer.1173 För att kunna nå en såväl dynamisk som kontrollerad rättsutveckling behöver, i de fall kodifiering inte är möjlig eller önskvärd, rättstillämparen ett balanserat förhållningssätt. Här konfronteras det tidigare gällande med det önskvärda. Ett exempel på en mycket försiktig rättsutveckling framkommer i rättspraxis angående ideellt skadestånd i samband med personskador. Det senaste decenniet har en, i ett europeiskt perspektiv, tidigare mycket restriktiv svensk inställning till ersättning förändrats. Rättspraxis har i viss utsträckning kommit att gå i förväg här och kodifiering har skett först i efterhand, vilket synes förhållandevis vanligt vad gäller den utomobligatoriska skadeståndsrätten.1174s. 37
8.215 5.5.2.1Normativa strävanden Taxell skriver att rättsprinciper kan uttrycka "strävanden som man önskar se förverkligade i rättsutvecklingen och i konkreta avtalsrättsliga avgöranden”.1116 De är därmed rättspolitiska,1177 enär de försöker uttrycka normativa värdemönster. Peczenik väljer att benämna dessa värdeprinciper, de uppställer ett ideal, vilket skall vara möjligt att förverkliga till en viss grad.1178 Avtalsrättens normer, både de generella och de som reglerar särskilda avtalstyper såsom exempelvis hyra av bostad, skall reglera aktörernas beteenden i riktning mot det önskvärda.1179 Denna normativitet medför att man kan se dessa rättsprinciper såsom förmedlare av goda värden. ”Det goda” kan, i ett samhälleligt perspektiv, mycket förenklat sägas betyda det som bevarar och främjar tillvaron vilket står i motsats till det som ödelägger densamma.1180 Mer konkret i detta sammanhang, där olika avtalsförhållanden står i fokus, handlar det om att diskutera socioekonomiska ordningsnormer, innehållande vissa regleringar angående hur medborgarna uppträder sinsemellan i samband med nyttighetstransaktioner. Det senare åskådliggörs i Ds 2002:56 där anställningsavtalet behandlas: ”Lojalitetsplikten är alltså inte bara en självständig biförpliktelse, den är också en accessorisk handlingsnorm som beskriver hur en arbetstagare och en arbetsgivare bör förfara i olika situationer, vid fullgörandet av olika sky ldigheter och allmänt i relation till motparten i anställningsavtalet. ”"81 Här kan vi anknyta till Dworkin, denne menar att rättsprincipen även skall, förutom att den skall passa in med hänsyn till rättens institutionella historia, även ”uttrycka juristers och allmänhetens föreställningar om riktighet, rättvisa eller någon annan dimension av etiken ”,1182 Denna senare förutsättningen torde kunna förstås såsom ett krav på acceptans i ett sensus communis, d.v.s. ett gemensamt ”sinne” eller ”förnuft”. Det räcker således inte endasts. 38
9.216 med en subjektiv indi vi dual etik här: normerna måste rättfärdigas i ett samhällsperspektiv (vi återkommer till detta i avsnitt 6.2.5.1.) Funktionen hos dessa rättsprinciper är att en utgöra normativ väv, vilken kan ge vägledning i de situationer, vilka lagstiftaren (ännu) inte uttryckligen reglerat. Denna väv bildar vad man i Norge kallar bakgrunnsretten. De allmänna rättsprincipernas funktion framträder därför klarast vid utfyllnad av lagar och avtal.1183 Även om man, enligt traditionella juridiska metoder, hela tiden försöker anknyta argumentationen till rättsordningens positivt uttryckta normer bör inte rättsprincipens dynamiska karaktär underskattas. Rättsprincipen kan i denna mening fungera såsom ett nödvändigt komplement till lagstiftning. Det är viktförskjutning inom den juridiska argumentationen som skapar det nya: det är transformering av önskvärda värden till juridiskt relevanta skäl.11841 praktiken framkommer det dock inte alltid explicita ställningstaganden i domstolarna; "the judges preferred to make law behind a smokescreen of traditional techniques of construction rather than be openly creative”.1™5 I detta sammanhang kan även Jherings s.k. juridiska ”upptäckt” av rättsfiguren culpa in contrahendo omnämnas.1186 Han synes utgå från en rättsetisk värdering, vilken med hjälp av ett antal rättsfallsanalyser formulerades såsom en rättslig princip:1187 presumtiva avtalsparter ansågs vara underkastade vissa rättsligt sanktionerade beteendekrav. Dessa avtalsrelaterade krav gällde även fore själva avtalsslutandet. Culpa in contrahendo har först nyligen kodifierats i BGB, efter lång och trogen tjänst.1188 I rättsdogmatiska framställningar hänvisades det understundom till rättsprincipernas utfyllande funktion: exempelvis förutsättningsläran har uppfattats såsom en avtalsrättslig princip.1189 Vahlén ger följande beskrivning av förutsättningsläran: ”Under den tid, för nordisk rätts del ungefär ett halvsekel, som förutsättningsläran varit aktuell har den kunnats. 39
10.217 användas både som ett komplement till andra mera styvnande och mindre omfattande ogiltighetsregler och inte minst som en metod att bereda väg för allehanda obligati onsrättsliga regler som den förutan enligt gängse betraktelsesätt icke kunnatfå någon tillfredställande «rättsgrund». ”119° Ett annat aktuellt exempel ges av Simonsen när han diskuterar giltigheten av en ansvarsfriskrivning: ”Bl.a. vil kunnskap den ansvarsfraskrivende part måtte ha på avtaletidspunktet, kunne bringe klausulen i konflikt med redelighetskravet i avtl. § 33, eller for övrig i strid med alminnelige rettsgrunnsetninger. ”11 119190 Öppningarna till etiken är dock begränsade: rättsprinciper är inte omedelbart identiska med etiska principer;1192 den förstnämnda kategorin kan dock, beroende på dess art, betraktas såsom en institutionaliserad form av den sistnämnda.1193 Rättsetiska principer kan därför skiljas från etiska principer i allmänhet: de förra måste gå att identifiera i den gällande rättsordningen.1194 När det gäller den avtalsgrundade lojalitetsprincipen vore det meningslöst att diskutera den om varken privategendom eller människans fria bestämmanderätt avseende hennes dispositioner i övrigt tilläts existera.1195 Eftersom föreliggande arbete behandlar ett i första hand privaträttsligt ämne ges förståelsen av det etiska inslaget i en viss liberal kontext. Det etiska inslaget är förhållandevis jordnära och det avser hur enskilda personer bör bete sig mot andra individer vid utbyten av nyttigheter. Det handlar i stor utsträckning om att, vid tvistesituationer, diskutera parternas beteenden samt rimligheten i deras eventuella förväntningar på varandra. Ingen part skall skada sin motpart inom ramen för avtalsförhållandet. I denna begränsade etik diskuteras det i mindre omfattning samhällets generella resursfördelning (jfr distributiv rättvisa). Även om det i detta sammanhang främst är fråga om ett aktörsperspektiv, måste det likväl till anknytningar till vad som kan förstås såsom det gemensamma bästa (jfr avsnitt 6.2.5.3 om metodologisk individualism). Redan utgångspunkten som Aristoteles gör mellan distributiv respektive korrektiv rättvisa åskådliggör några grundläggande tankegångar (jfr ovan avsnitt 3.2.2). Dessa kan skönjas i den senare uppdelningen mellan privat och offentlig rätt: en uppdelning som redan användes av Ulpianus.1196 Skiljelinjen mellan det privata och det offentliga förändras över tid och rum allts. 40
11.218 efter politisk orientering. Jämfört med 1800-talets liberalism har det senaste århundradets skyddslagstiftning visat på förändringar, vilka anpassats efter den moderna socialstaten. I takt med detta har det även skett en uppluckring av dikotomin avseende det privata respektive det offentliga.1197 Även i förståelsen av lojalitetsprincipen finns det inslag vilka anpassats efter den moderna socialstaten, med dess krav på skydd för den typiskt sett svagare parten. Här kan exempelvis den växande konsumentskyddslagstiftningen nämnas och den förändrade synen på arbetstagaren. Tidigare diskuterades närmast uteslutande arbetstagarens lojalitetsplikter. Resonemanget synes vara grundat på en förhållandevis statisk modell av ett s.k. principal - agentförhållande. Detta synsätt återkommer även på andra håll: kommissionslagen hade tidigare inte några regler angående huvudmannens plikter.1198 Denna lakun ansågs dock i viss utsträckning fyllas ut med allmänna rättsgrundsatser: avtalets ömsesidiga natur borde inte kunna förbigås.1199 Även i rättspraxis kan det spåras vissa inslag av den distributiva rättvisan i samband med synen på borgensmän. Tidigare var borgensavtalet att se såsom strictii iuris.1200 Den som frivilligt hade inträtt som borgensman hade att betala enligt borgensmeningen. Det fordrades mycket starka skäl för att kunna komma ifrån sin förpliktelse. Numera har i viss utsträckning en förändring skett angående synen på det senare, där rättstillämparen delvis gått före lagstiftaren. Sammanfattningsvis finns, enligt min uppfattning, fog för att tala om en trend mot en mer generell normativ ekvivalens i avtalsförhållanden. 5.5.3 Särskilt om lojalitetsprin cipen Lojalitetsprincipen har klart axiologiska inslag: redan begreppen lojalitet respektive det närbesläktade tro och heder ger etiska associationer. Förståelsen av lojalitetsprincipen är etikrelaterad eftersom den tar sin utgångspunkt i bytes-samarbetet, där hänsynen till den andre - av lätt insedda skäl - är en betydande faktor.1201 Redan den inledande kommunikationens. 41
12.219 mellan partema kräver en grundläggande tillit, eftersom kommunikation vanligen kräver ett visst utlämnande av en själv. I den mån kommunikationen övergår till ekonomisk disposition stegras behovet av tillit: att i viss mån överlämna sig åt den andre betyder samtidigt att det finns ett mer eller mindre outtalat krav på att den andre skall komma denna tillit till mötes.1202 Denna interpersonella etik utgör ett centralt element vilken ingår i förförståelsen av det modema kontraktsparadigmet; i doktrinen brukar benämningen relationsavtal förekomma allt oftare.1203 Även i Norden diskuteras emellanåt lojalitetsprincipens avhängighet av etiska värderingar, såväl allmänna som mer kontextbunda.1204 Dessa idéer är dock inte nya, utan snarast ”återfunna”.1205 Lojalitetsprincipens närmaste motsvarighet i Tyskland, principen om Treu und Glauben, identifieras såsom en rättsetisk princip,1206 och även bona fides nuvarande förekomst i lex mercatoria förknippas med värdeorientering.1207 Lojalitetsprincipen kan likaså, av skäl som nyss nämnts, kategoriseras såsom en (okodifierad) rättsetisk princip.1208 Lojalitetsprincipen kan sägas underlätta rättsordningens dynamiska kapacitet; en flexibel anpassning kan ske till såväl materiella som ideella förändringar över tiden. Zweigert och Kötz skriver följande angående lojalitetsprincipens närmaste motsvarighet I Tyskland (Treu und Glauben): ’’the general clause of §242 BGB has proved a splendid device for adapting the law of contract to the changed social and moral attitudes of society 1209 I många situationer bör/kan man inte vänta på en ofta överansträngd eller politiskt förlamad lagstiftare. Lagstiftaren kan heller knappast anses lämpad att bedriva rättsdogmatik, vilket däremot doktrinen förväntas göra. En dynamisk rättsdogmatiks normativa potential skall nog hellers. 42
13.220 inte underskattas; Taxell skriver: ”Det skall likväl inte förnekas att utformandet av en allmän princip inom ett bestämt område ger större slagkraft åt de fakta som den täcker. Om man för avtalsrättens del uppställer t.ex. en lojalitetsregel... kan man vänta att de synpunkter, som har avseende på parternas inbördes förtroendeförhållande, blir mer påtagliga, och i högre grad observerade än om man avståttf rån attf ormulera en allmän princip. ”1210 Lojalitets- respektive skälighetsprincipen betonas mer nuförtiden än vad som skedde för 50 år sedan.1211 Lojalitetsprincipen är starkt associerad till ”den befogade tilliten” vilken för närvarande synes vara en av de mest uppskattade förklaringarna till rättsregler, både inom kontraktsrätt och skadeståndsrätt.1212 Från att i viss mån vara rättsligt anknutna idéer och ideal har de antagit formen av rättsprinciper.1213 Träffande är Essers respektive Larenz och Canaris beskrivning av denna process, de beskriver hur okodifierade rättsprinciper bryter „ an einem exemplarischen Fall durch die Bewußtseinsschwelle im juristischen Denken ein “. Sie werden eines Tages von der Lehre oder von einem Gericht formuliert undfinden dann wegen der ihnen innewohnenden Überzeugungskraft mehr oder weniger rasch allgemeine Annerkennung im Rechtsbewußtsein derZeit. “1214 När idéerna väl har genomgått ”förrättsligandets procedur” kan de behandlas såsom systemintema. Rättsvetenskapen kan med tanke på det senare vara styrd av värderingarna även om den inte går in på själva värderingarna.1215 Detta riskerar å sin sida att kunskapen om dessa förtvinar eller blir en tyst kunskap.1216 Lojalitetsprincipen torde rimligen kunna anses uppfylla såväl Dworkins krav på institutionell koherens (se kapitel 4) som hans krav avseende principens värdeinnehåll. Av ovan framgår att lojalitetsprincipen numera kan sägas vara accepterad, i den till populationen begränsade nordiska juristsfaren, även om det säkerligen finns olika uppfattning angående dess styrka och omfattning. Som påpekats på annat håll i detta arbete betonar lojalitetsprincipen - likt dess utländska motsvarigheter bona fides, good faith och Treu und Glauben - hederlighet och en viss grundläggande hänsyn till den andre; detta kan knappast vara några särskilt kontroversiella etiska utgångspunkter. Det är dock viktigt att öppet redovisa dessa värderingars. 43
14.221s. 44