Stycket

4.177 fall kom ifrån problemet med ett utomobligatoriskt ansvar (genom att behandla det såsom inomobligatoriskt) visar fallet likväl på en viss mån dold identitetsproblematik.973 I Tyskland har man utvecklat läran om Vertrag mit Schutzwirkung zugunsten Dritten, vilken förknippats med Treu und Glauben. Denna lära har medverkat till att dyrka upp den tidigare låsningen till avtalets partsexklusi vitet.974 I Sverige har Kleineman tagit upp samma tråd och argumenterar för vad han kallar utomobligatoriska lojalitetsförpliktelser^5 Han diskuterar särskilt rättsfallet NJA 1998 s. 520.1 fallet hade en förstahandspanthavare (A) lämnat ut en pant till gäldenären (B) trots att den förstnämnde dessförinnan hade denuntierats om att det tillkommit en andrahandspanthavare (C). Andrahandspantsättningen hade utförts i enlighet med 1936 års lag om pantsättning av lös egendom som innehaves av tredje man. Gäldenären hade dock därefter försatts i konkurs och C krävde ersättning av A för att denne inte beaktat C:s intresse. Oaktat att det inte finns någon sanktion i lagen, tilldömdes C ersättning. Jag delar uppfattningen att andrahandspanthavaren har ett skyddsvärt intresse som också bör sanktioneras rättsligt. Dock bör denna förpliktelse inte, enligt min uppfattning kallas lojalitetsplikt. Även i detta fall skulle det i uppstå en begreppsmässig ”lojalitetskonflikt” för A.976 Jag delar således inte Kleinemans uppfattning om att det inte finns någon "anledning att lägga ett alltför stort intentionsdjup i själva begreppet lojalitetsplikt".977 Att använda ett begrepp i alltför vida sammanhang riskerar att degenerera begreppets betydelse. Risken, som jag ser den, är att begreppet lojalitetsförpliktelse, i den mån utvecklingen fortsätter som här antytts, riskerar att bli liktydigt med ”förpliktelse” i allmänhet, vilket knappast gagnar förståelsen av den rättsliga systematiken med tillhörande begreppsanvändning.978 Förmodligen underskattar vi begreppens betydelse för tankarna.979s. 95