Citat i kontext

Stycket

4.104 lojalitetsprincipen att närmast, i chikanöst syfte,601 neka medkontrahenten en eftergift och stå fast vid en rättighet, trots att ”eftergiften” är till gagn för medkontrahenten men inte innebär en risk för vare sig direkt värdeförlust eller att en redan uppnådd rättsposition går förlorad. Också i det norska fallet Rt. 1994 s. 833, drogs lojalitetsprincipen in såsom ett viktigt element vid skälighetsbedömningen med utgångspunkt från 36 §.602 Ramberg och Ramberg påpekar att 36 §, liksom 33 § kan komma till användning som en säkerhetsventil vid illojala förfaranden av olika slag.603 1 exempelvis NJA 1997 s. 524 ansågs borgenären inte i tillräcklig omfattning ha uppmärksammat borgensmannen på de oväntat stora risker som borgensåtagandet innebar. Alla krav på förändringar beaktas dock inte. Det kan tänkas att utfallet av en viss transaktion blir bättre än vad respektive part förväntat. I en norsk skiljedom (Ula-domen) omfördelades inte ett oplanerat överskott mellan parterna.604 Båda parter hade tjänat mer på att en viss oljefyndighet visade sig vara större än vad de från böljan hade antagit. Dock tjänade den ena parten mer än den andra. Å andra sidan kan det framhållas dels att båda parternas ursprungliga förväntningar avseende transaktionen redan var uppfyllda, utan omfördelning, dels att det inte förelåg någon initial obalans i avtalsrelationen. Av ovan framgår att lojalitetsprincipen har beröringspunkter med 36 § avtalslagen: i båda fallen anknyts till grundläggande tankar om ekvivalens i avtalsförhållanden och till parternas legitima förväntningar avseende utbytet. Lojalitetskravet framkommer sammanfattningsvis när part illojalt brukar en formellt giltig rättighet. Det senare torde ha särskild betydelse vad gäller långvarig avtalsförhållanden där parts förändringsbenägenhet har särskild betydelse. 4.2.2 Illojal passivitet I avtalsrelationen kan det vanligen ställas högre krav på en aktivitet till förmån för annan än den handlande själv än vad som gäller rent allmänt. Avtalsrelationen i sig skapar situationer där det kan förväntas en högre grad av uppmärksamhet hos medkontrahenten och där dennes. 22