Stycket

1.4.2.1 36 § avtalslagen Avtalslagen innehåller numera en s.k. förmögenhetsrättslig generalklausul vilken uttrycks i 36 §. Enligt dess ordalydelse är den verksam när avtalsvillkor är att betrakta såsom oskäliga ”med hänsyn till avtalets innehåll, omständigheterna vid avtalets tillkomst, senare inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt”. Denna generalklausul, bär på ett tydligt sätt, idén om ekvivalens mellan parterna och den utgör en rättsgrund för att i viss utsträckning restaurera status quo ex ante.591 36 § är verksam mot såväl ursprungligt oskäliga avtalsvillkor som avtalsvillkor vilka blir oskäliga på grund av att väsentliga omständigheter förändrats efter avtalsingåendet. Om dessa rekvisit är uppfyllda, kan 36 § såväl avlyfta som skärpa avtalade förpliktelser. I exempelvis NJA 1983 s. 385 skärptes avtalsvillkoret för arrendatom (penninggäldenären) till markägarens båtnad. Domstolen omformulerade här en indexklausul i ett 49-årigt arrendeavtal, i syfte att fa en rimligare anpassning till inflationsutvecklingen. Däremot framgår det inte tydligt - varken av 36 §:s ordalydelse, förarbeten eller rättspraxis - om och hur paragrafen kan åberopas såsom grund för att tillskapa helt nya förpliktelser.592 I NJA 1989 s. 614 (bodelningen) uttalar sig dock HD på följande sätt: ”1 detta läge finns dets. 20