Stycket

5.I NJA 1990 s. 565 önskade modern och den då 14-åriga sonen att denne skulle byta till farföräldrarnas efternamn, ett namn som båda föräldrarna samt barnet tidigare hade burit. Pojken, som var mogen för sin ålder, hade klart uttryckt att han ville byta efternamn eftersom det önskade efternamnet kändes som hans riktiga. Han hade ingen kontakt med sin far och önskade inte heller träffa honom. Socialnämnden tillstyrkte namnbytet och ansåg det vara till barnets bästa. En bedömning som HD instämde i.s. 40