1.De möjligheter som finns för barn att redovisa sin inställning och fa dessa beaktade, enligt den befintliga adoptionslagstiftningen, bedömdes av utredaren, vara i överensstämmelse med de krav som ställs i konventionen. Inga lagändringar ansågs därför behöva vidtas rörande dessa bestämmelser.253s. 37
2.97s. 37
Namn
1.Vid byte av ett barns efternamn skall socialnämnden, om det inte är olämpligt, söka klarlägga barnets inställning och redovisa, den för rätten, (45 § namnlagen). Vid bedömningen av om ett namnbyte enligt 6, 8, 11, § § namnlagen är förenligt med barnets bästa skall rätten, även när barnets samtycke inte behövs, ta hänsyn till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad (48 §).s. 38
2.Har barnet fyllt 12 år får en namnändring sålunda inte ske utan barnets samtycke om inte barnet är varaktigt förhindrat från att lämna ett sådant på grund av en psykisk störning eller på grund av annat liknande förhållande. I förarbetena utgick man ifrån att en domstolsprövning över huvud taget inte skall kunna bli aktuell om ett barn som fyllt 12 år motsätter sig att namnfrågan prövas inför rätta.254 Rätten skall vid sin bedömning av om en namnändring är till barnets bästa, även när barnets samtycke inte krävs, ta hänsyn till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad (48 § namnlagen).s. 38
Före 1996 års reform om barns rätt att komma till tals
1.Enligt lagarna om barn inom och utom äktenskap som även innehöll regler om barns namn krävdes samtycke från barnen själva inför en namnändring om de hade fyllt 18 år (Lag om barn utom äktenskap 1 § och Lag om barn inom äktenskap 1 §). Myndighetsåldern låg vid denna tid vid 21 år.s. 38
2.I 1963 års namnlag sänktes denna åldersgräns till 12 år och en bestämmelse infördes om att barnet skulle höras av rätten om det befanns lämpligt inför ett namnbyte (38 §).255 Yttrande skulle inhämtas från barnavårdsnämnden om skäl förelåg därtill. Sådana skäl kunde exempelvis vara när ärendet gällde barns namnbyte till fosterföräldrars namn.256 Barnets åsikter torde främst också ha kommit till uttryck i den utredning som företogs i ärendet av barnavårdsnämnden.257 Praxis visar också att det åtminstone sedan 1980-talet har lagts vikt vid barns åsikter i namnärenden när barnet har fyllt 12 år.258s. 38
3.98 Ett formellt krav på samtycke infördes inte förrän i 1982 års namnlag. I betänkandet som föregick lagen skrevs att barn skall beredas möjlighet att påverka avgöranden i frågor som är av väsentlig betydelse för barnet, en rätt som ansetts böra tillkomma barnet i olika sammanhang. Det ansågs därför lämpligt att införa en bestämmelse som tillmätte barnets ståndpunkt betydelse på det sättet att barnets samtycke sätts som villkor för att ett namnbyte skall kunna genomföras. I betänkandet föreslogs dock att åldersgränsen för samtycke skulle vara 15 år.259 Flera remissinstanser ansåg dock att åldersgränsen för barnets samtycke istället skulle vara 12 år. En åsikt som delades i propositionen där det framfördes att barn som fyllt 12 år nått den mognad som krävs för att barnet självständigt skall kunna ta ställning i frågan. Dessutom uttalades att den nutida synen på barn som självständiga individer med intressen som inte alltid behöver överensstämma med vad vare sig den ene eller den andre föräldern anser, gör att domstolen i takt med barnets stigande ålder och utveckling bör ta allt större hänsyn till barnets egna synpunkter och önskemål om att byta namn.260s. 38
1996 års reform om barns rätt att komma till tals
1.Vid 1996 års reform infördes en rätt för barn att fa komma till tals även i namnärenden. Man önskade skapa en garanti för att ett namnbyte inte skall kunna ske utan att hänsyn tas till barnets önskningar. Det uttalades i och för sig att ett namnärende inte på samma sätt är ingripande som till exempel ett vårdnadsmål men att namnet har en stor personlig betydelse och att barnet kan fasta stor vikt vid utgången i ärendet. Av den anledningen ansågs det angeläget att barn ges möjlighet att få sina åsikter framförda och beaktade. Liksom i fråga om adoptionsärenden skall den redan tidigare befintliga regeln om krav på barnets samtycke ses som en precisering och skärpning av regeln om barns rätt att komma till tals. Det är därför också viktigt att domstolen förvissar sig om att ett avgivet samtycke verkligen överensstämmer med barnets åsikter.261 I propositionen sades vidare att barnens vilja är en viktig omständighet att beakta i ärendet. I de fall där barnets samtycke inte är en absolut förutsättning är dock inte barnets inställning avgörande utan andra omständigheter kan tillsammans väga tyngre. Rekvisiten ”barnens ålder” och ”mognad” skall tolkas så att domstolen skall fästa mer avseende vid de större barnens inställning än de mindre barnens eftersom de allra minsta barnen av naturliga skäl inte kan ha några åsikter till ett namnbyte överhuvudtaget.262s. 39
2.99s. 39
Praxis - namn
1.HD har i flera ärenden före lagändringen prövat frågan om äldre barns rätt att komma till tals rörande byte av efternamn. Däremot har jag inte funnit någon sådan refererad praxis när det gäller yngre barn eller ärenden avgjorda efter reformens ikraftträdande.s. 40
2.Samtliga de nedan refererade ärendena behandlar byte av barns efternamn på moderns (ensam vårdnadshavares) ansökan och mot biologisk faders önskan.s. 40
3.Två syskons, 9 och 16 år gamla, namnbyte behandlades i NJA 1987 s. 496. Modern önskade att barnen skulle byta efternamn till ett nybildat namn som hon också själv antagit. Skälet till namnbytet var enligt modern att det var bäst för bamen att få ett svenskt efternamn. Fadern motsatte sig namnbytet trots att han endast hade sporadiska kontakter med barnen. Endast det äldsta barnets åsikter diskuterades i ärendet. HD uttalade att det fanns anledning att ta stor hänsyn till barnets egen inställning när barnet har nått en sådan ålder och mognad att det kan bilda sig en egen uppfattning. Det 16åriga barnet hade uttryckt en mycket bestämd och motiverad önskan att få byta sitt nuvarande efternamn till modern efternamn. Detta talade starkt enligt HD:s mening för att namnbytet var till barnets bästa. Härtill kom att fadern endast sporadiskt höll kontakt med barnet.s. 40
4.Rättsfallet NJA 1988 s. 146 behandlade frågan om ett 10-årigt barns byte av faderns till moderns efternamn. Barnet önskade bära samma efternamn som modern och sin halvsyster som han bodde tillsammans med. HD ansåg, till skillnad från tingsrätt och hovrätt, att namnbytet skulle bifallas. Eftersom förhållandet mellan fadern och barnet var gott antogs att namnändringen inte kunde skulle medföra en varaktigt försämrad relation dem emellan. HD diskuterade inte särskilt barnets ålder och mognad. Föredraganden anförde däremot att barnet ej uppnått en sådan ålder och mognad att avgörande vikt skulle fastas vid hans egna önskemål.s. 40
5.I NJA 1990 s. 565 önskade modern och den då 14-åriga sonen att denne skulle byta till farföräldrarnas efternamn, ett namn som båda föräldrarna samt barnet tidigare hade burit. Pojken, som var mogen för sin ålder, hade klart uttryckt att han ville byta efternamn eftersom det önskade efternamnet kändes som hans riktiga. Han hade ingen kontakt med sin far och önskade inte heller träffa honom. Socialnämnden tillstyrkte namnbytet och ansåg det vara till barnets bästa. En bedömning som HD instämde i.s. 40
6.I de här refererade målen har således äldre barns önskemål om att fa byta namn också medfört att det ansetts vara till barnens bästa att bevilja det sökta namnbytet. Det ovan nämnda målet från år 1988 ger dessutom stöd för att domstolarna respekterar även något yngre barns åsikter (10 år). Fädernas åsikter fick i samtliga ärenden vika för barnens önskemål. Domstolen har motiverat detta på grunderna att fadern och barnet endast hade sporadisks. 40
7.100 kontakt eller tvärtom att de hade en sådan god kontakt att ett namnbyte inte varaktigt skulle medföra ett försämrat förhållande dem emellan.s. 40
Övrig nordisk rätt
1.Stadganden om att barn skall ha inflytande i vardagslivet liknande den regel som finns i FB 6:11 återfinns också i norsk och finsk rätt. (Barneloven 31 § och 1:4 Lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt). I Danmark har man istället ansett det vara olämpligt att införa lagreglering med huvudsakligen ett pedagogiskt syfte.263 Däremot har samtliga av de nordiska länderna lagstiftning om att barn skall höras och deras åsikter beaktas i mål om vårdnad, boende och umgänge. I Danmark stadgar 29 § i Loven om foraeldremyndighed og samvaer att samtal skall äga rum med det barn som fyllt 12 år innan beslut fattas om vårdnad och umgänge. Samtal skall också hållas med barn under 12 år om barnets mognad och sakens omständigheter tillåter det. I Finland finns däremot ingen uttrycklig åldersgräns för när barnen skall få komma till tals utan barnets önskemål och åsikter skall utredas i den utsträckning som det med beaktande av barnets ålder och utveckling är möjligt, (11 § i Lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt). Barnets åsikter skall enligt samma paragraf utredas på ett hänsynsfullt sätt samt så att barnets förhållande till föräldrarna inte skadas. Det är socialtjänsten som gör utredningen av barnets åsikter då målet handläggs av domstol. Det är också en förutsättning för att utredning om barnets åsikter skall göras att föräldrarna inte är eniga i saken (11 § Lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt). Bamet kan höras i domstolen om det av vägande skäl är nödvändigt för att ärendet skall kunna avgöras. Detta kräver också att barnet samtycker till att höras i domstolen samt att det är uppenbart att barnet inte tar skada. (15 § st. 2 Lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt). Enligt den isländska lagen skall ett barn som har uppnått tillräcklig mognad ges möjlighet att yttra sig i en fråga om vårdnad. Samtal kan dock underlåtas om det skulle vara till skada för barnet. Domstolen kan inhämta yttrande från en barn- och familjesakkunnig, som då har till uppgift att undersöka vilka barnets åsikter är och redovisa dem för rätten.264 I Norge stadgar Barnelovens 31 § att barnet med stigande ålder skall ges ökade möjligheter att komma till tals i personliga angelägenheter. När barnet har fyllt 12 år, (7 år från och med den 1 april 2004) skall det fa säga sin mening innan beslut om boende tas och stor vikt skall läggas vid barnetss. 41
2.101 vilja.265 Domaren kan själv välja att prata med barnet eller överlåta detta på en sakkunnig. I de fall domaren väljer att själv höra barnet brukar hörandet ske utanför domstolen (Barnelovens 61 § p. 4).266s. 41
3.I Norge innehåller Barneloven en särskild regel om att rätten skall höra barn som har fyllt 12 år innan den fäller ett avgörande om vårdnaden efter vårdnadshavares död (37 §). Det finns dock inget som hindrar att även barn som är yngre än 12 år hörs. Det har anförts att barnet inte skall pressas till att lämna en åsikt men att barnet inte heller på samma sätt som i andra vårdnadsfrågor ställs inför en lojalitetskonflikt. Det har betonats att det faktum att barnet ställs inför ett totalt miljöskifte gör att det är särskilt viktigt att barnet får säga sin mening om de beslutsalternativ som står till buds.267s. 42
4.I dansk rätt omfattar 29 § om barns rätt att fa komma till tals i frågor om vårdnad även vårdnadsfrågor i anledning av vårdnadshavares död. I dansk doktrin har uppmärksammats att barn på grund av ärendets karaktär kan ha lättare att uttala en mening rörande dessa vårdnadsfrågor än när det föreligger en tvist mellan föräldrarna. Detta beror då främst på att barnet inte på samma sätt som vid en tvist befinner sig i en lojalitetskonflikt.268s. 42
5.Samtliga nationer har lagstiftning om barns rätt att komma till tals inför avgöranden om adoption. Den danska rätten innehåller, liksom den svenska, krav på samtycke från barn som fyllt 12 år när det gäller adoption, Adoptionsloven 6 § st 3. Vad gäller samtycke av barnet till adoption skall barnet innan det fattar sitt beslut få information om adoptionen och dess betydelse. Samtycke kan dock undvaras om det skulle vara till men för barnet att fatta ett sådant beslut. Yngre barns åsikter om adoption skall inhämtas i den omfattning barnets mognad och omständigheterna i övrigt påkallar det. Det anses dock viktigt att barnet inte sätts i en situation som det inte kan överblicka och som barnet inte har förutsättningar att ta ställning till. I beslutet om adoption skall stor hänsyn tas till barnets åsikter, Adoptionsloven 6 § st. 3269s. 42
6.Samtyckesrätten för barn som fyllt 12 år återfinns också i finsk, isländsk och norsk lagstiftning.270 Även yngre barn skall dock ges möjlighet att framföra åsikter om en adoption. I den finska rätten är detta formulerat så att ett barns negativa inställning till en adoption kan medföra att adoptionen intes. 42
7.102 skall genomföras om barnet "så utvecklat att avseende kan fästa vid dess vilja".27' I ärenden som rör barns namn innehåller den danska rätten ett krav på samtycke från barn som fyllt 12 år för namnändring, 14 § Lov om personnavne. Yngre barns åsikter om en namnändring skall inhämtas i den omfattning barnets mognad och omständigheterna i övrigt påkallar det. I beslutet om namnändring skall stor hänsyn tas till barnets åsikter enligt 14 § st. 2. Även Finland, Island och Norge har regler om samtycke från barn som har fyllt 12 år.272s. 42
Sammanfattande diskussion
Barnets deltagande i familjerättsliga processer
1.Barnkonventionen slår fast att alla barn som kan forma en åsikt också skall ges möjlighet att delta i beslutsprocesser som rör barnet personligen. I samtliga kommentarer till konventionen understryks också vikten av att även yngre barn tillåts komma till tals även om det innebär ett ökat behov av metodutveckling. Rätten att få uttrycka sina åsikter och få dessa beaktade är en av de medborgerliga och politiska rättigheterna i konventionen vilka är absoluta och sålunda måste respekteras oavsett landets utvecklingsnivå. Artikeln återspeglar en av konventionens grundläggande värderingar och medför att bam skall ses som fullvärdiga individer med rätt att själva framföra åsikter i beslut som rör dem samt få dessa åsikter beaktade.273 Svårigheten att tillämpa konventionernas krav i praktiken visas dock redan av att inga barn tilläts att delta i utformandet av barnkonventionen. Något som har kritiserats av John Eekelaar.s. 43
2.“Has the adult world merely met together and given children a packages. 43
3.which adults think is good for them? How are we to know if children wants. 43
4.the rights, which the Convention gives them? They may want more, or differ-s. 43
5.ent, rights. Very importantly, they may believe that their protection is imper-s. 43
6.fect: that the direction given by adults in their exercise of these rights is nos. 43
7.longer guidance but obstruction. The only provision in the Convention, whichs. 43
8.has a bearing on these issues, is article 12.”274 Den svenska barnkommittén har anfört att målsättningen - att till fullo realisera barnkonventionens artikel 12 - måste ses som en av de största utman-s. 43
9.103 ingarna, för såväl industrialiserade länder som utvecklingsländer. Flera länder har också i sina rapporter till FN:s kommitté för barnets rättigheter påtalat svårigheter med att förverkliga barnets rätt att fritt uttrycka sina åsik/ ter och att bli hörda.275s. 43
10.FN-kommittén har också betonat vikten av att artikel 12 inkorporeras i ) nationell lagstiftning. Kommittén menar att lagstiftning kan vara en viktig \ faktor dels för att försäkra barn om att komma till tals dels för att medverka j till attitydförändringar hos allmänheten när det gäller barns medverkan i Rolika beslüt." 1 —s. 44
11.I svensk rätt har det sedan mer än 20 år tillbaka funnits förarbetsuttalanden som har utgått ifrån att barn skall komma till tals i mål om vårdnad och umgänge. Reformen om barns rätt att komma till tals innebar således i denna aspekt egentligen inga nyheter för rättstillämpningen. De uttalanden som tidigare fanns rörde dock främst äldre barn, medan den införda lagstiftningen innebar att även yngre barn skall ges möjlighet att höras enligt de krav som ställs i barnkonventionen. Det är alltså främst i detta avseende som reformen innebar några konkreta förändringar för svenskt vidkommande.s. 44
12.Reformen hade till syfte att förändra den svenska lagstiftningen för att denna skulle stämma bättre överens med de krav som barnkonventionen ställer. Det föreligger dock fortfarande väsentliga skillnader mellan den svenska rätten och barnkonventionen i vilket synsätt man har på barn som deltagare i beslut som rör dem personligen. Barnkonventionen återspeglar en syn på barnet som en kompetent aktör och ställer krav på att alla barn skall ha rätt att komma till tals, och där det åligger de vuxna att arbeta med metodutveckling för att hjälpa även de yngsta barnen att göra sig hörda. De svenska förarbetena präglas istället av en mer bristande tilltro till barns kompetens att bilda egna åsikter och fatta egna beslut; en misstro som synes sträcka sig även till äldre barns förmåga.s. 44
13.Redan i de betänkanden som lades fram av Utredningen om barnens rätt förekommer formuleringar såsom att barn ofta är påverkade i sina beslut och att barn på olika sätt lätt kan påverkas till en viss inställning och till och med att barns önskemål om exempelvis sitt boende kan förändras från dag till dag.277 Dessa formuleringar har sedan förekommit mer eller mindre ordagrant i stort sett i samtliga av de senare förarbeten som berört barns deltagande. Den syn på barn som återfinns i de svenska förarbetena skiljer sig därmed från barnkonventionens genom att man istället för att arbeta med att höja barns kompetens utgår från att barnets åsikter på grund av de ovan uppräknade skälen inte kan respekteras. Det finns dock vissa tecken på en förändring i detta synsätt, vilket framkommer i Lagrådets yttrande om 1998 års förändringar (se kapitel 2.4.2.5).s. 44
14.104 Även när det gäller vuxnas kompetens att sätta barnet i främsta rummet har man haft sina tvivel. Barnkonventionen utgår ifrån att de vuxna i skall ändra på sig, for att så att säga släppa in barnet som beslutsfattare. Ett synsätt som återspeglas till exempel i formuleringar som att barnet skall ha rätt att inte utsättas for påtryckningar eller påverkan från de vuxna i barnets närhet.278 1 de svenska forarbetena har man istället intagit en mer luttrad inställning även till vuxnas kompetens genom att utgå ifrån att de vuxna inte kommer att ändra på sig utan kommer att söka utnyttja barnets inflytande for att skaffa sig egna fordelar i processen. Dessutom skiljer sig den införda lagstiftningen om barns rätt att komma till tals materiellt från de krav som ställs i barnkonventionen genom att man i den svenska lagstiftningen uppställer villkoret att det görs en vårdnadsutredning i målet för att barnet skall fa möjlighet att redovisa sina åsikter. Barnkonventionen (och utövandekonventionen) har istället utgångspunkten att barn skall höras i alla frågor som rör dem personligen. Resultaten från den empiriska delen i detta arbete visar att det görs vårdnadsutredning om en tredjedel av de barn vars föräldrar är iblandade i en tvist som handläggs av domstol. Den nuvarande utformningen av regeln om bams rätt att komma till tals medför således att två tredjedelar av barnen inte ges den rätt att delta i dessa avgöranden som de enligt barnkonventionen har rätt till. Detta förhållande kan dock komma att ändras genom de nu lagda förslagen inför ratificerandet av utövandekonventionen. Jämfört med den lydelse som artikel 12 i barnkonventionen har innebär dessutom de formuleringar som används i den svenska lagstiftningen en försvagning av barns rätt att komma till tals. I artikel 12 stadgas att varje barn som är i stånd att bilda egna åsikter fritt skall få uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet. I de svenska rättsreglerna stadgas istället att barnets åsikter skall klarläggas av socialnämnden om det inte är olämpligt. (FB 6:19 st. 4, FB 4:10 st. 2, namnlagen 45 § st. 3). Detta olämplighetskriterium som finns i svensk rätt har alltså ingen motsvarighet i barnkonventionens artikel. Den befintliga skrivningen förser tillämpande myndigheter med ett kryphål för att inte låta barn komma till tals.279 Ser man till reglerna om adoption är det också diskutabelt om det undantag från barnets samtyckesrätt som finns i FB 4:5 st. 2 är förenligt med barnkonventionen och även med Haagkonventionens artikel 4.280 Undantaget innebär att samtycke från ett barn som fyllt 12 år men inte 16 år kan undvaras om bamet skulle skadas av att bli tillfrågad.s. 44
15.105 I motiven till lagstiftningen görs också en koppling mellan hörandet av barnet och barnets ålder och mognad som inte är förenlig med den absoluta rätt att komma till tals som barn oavsett ålder ges i barnkonventionen.s. 45
16.På samma sätt kan det sägas att det förhållande att barnen har små möjligheter att få komma till tals när föräldrarna är överens inte är förenligt med barnkonventionens artikel 12. Barn skall under sådana förhållanden höras, menar man i propositionen, endast i de undantagsfall där det framkommer att barnet motsätter sig den lösning som föräldrarna enats om. I enlighet med det ovan sagda borde barnet alltid ges möjlighet att ge sin syn på den överenskommelse som föräldrarna kommit fram till.281 Rachel Hodgkin och Peter Newell anför i anslutning till artikel 9 i "Implementation Handbook for the Convention on the Rights of the Child" att staterna bör tillhandahålla överprövningsmöjligheter åt barn som inte är nöjda med föräldrarnas överenskommelse om exempelvis barnets boende eller umgänge.282 Det flitigt använda argumentet att det bästa är att inte interferera med föräldrars egna överenskommelser om vårdnad, boende och umgänge bör inte, enligt författarnas mening, vara ett hinder mot att införa möjligheter för barnet att initiera en omprövning av föräldrarnas beslut. "[I]f the State accepts that it has a role as arbitrator when there are disputes between husband and wife, then it should accept its role as arbitrator when there is dispute between parent and child - at least to the extent of establishing judicial machinery for the child to make a case for arbitration."283s. 46
17.Två av de nordiska länderna, nämligen Danmark och Norge har uttryckliga åldersgränser när barn skall höras i frågor om vårdnad, boende och umgänge. Denna åldersgräns ligger i Danmark (och till nyligen i Norge) vid 12 år.284 Norges regel i Barneloven synes vara den regel som är mest kraftfullt utformad då ett beslut kan upphävas om barnet inte har fått komma till tals. Åldersgränsen i den norska lagstiftningen har nyligen sänkts till sänkts till 7 år. En norsk studie visar också att barn som har fyllt 12 år vanligen får möjlighet att redovisa sina åsikter i avgöranden om vårdnad, boende och umgänge.285 I svensk rätt har man istället utgått från presumtionen att alla barn oavsett ålder skall höras under förutsättning att det görs en vårdnadsutredning. Det ansågs därför vid tillkomsten av lagstiftningen om barns rätt atts. 46
18.106 komma till tals inte lämpligt att ange hur gammalt ett barn bör vara för att det skall anses meningsfullt att ta reda på dess inställning.286 Det kan konstateras att barns deltagande i vårdnadsprocesser efter en vårdnadshavares död behandlats styvmoderligt både i lagförarbeten och i doktrin. I allmänhet används den allmänna formuleringen "mål och ärenden om vårdnad och umgänge" och det görs ingen klar distinktion mellan de olika processerna trots att dessa är mycket olika i karaktär. I de andra nordiska länderna synes man mer ha uppmärksammat att barnen befinner sig i en omvälvande situation, vilket gör barnets deltagande i beslutet om vem som skall utses till ny vårdnadshavare mycket väsentligt. Likaledes har man uppmärksammat att barnens situation skiljer sig i ärendena genom att barnen inte på samma sätt som i målen är bundna av lojaliteter till föräldrarna (se ovan avsnitt 2.5). Ända sedan möjligheten till adoption infördes har tanken om barnets delaktighet funnits som en viktig del i lagregleringen om adoptioner. Sedan år 1917 har det funnits ett krav på samtycke från barn som har fyllt 12 år. Kravet på samtycke finns kvar och har också kompletterats med en rätt för alla barn, oavsett barnets ålder, att fa komma till tals. När det gäller möjligheter för barn att delta i beslut om adoption innebär kravet på samtycke att ett sådant (med vissa undantag) är en förutsättning för att domstolen skall kunna bevilja en adoption. Domstolen har en absolut skyldighet att inhämta samtycke från barnet och det finns inget bedömningsutrymme för domstolen vad gäller exempelvis barnets ålder och mognad.287 Även ett 12-årigt barn med låg mognadsgrad skall ge samtycke till en adoption om det inte är så att det framgår att barnet skulle ta skada av att tillfrågas (FB 4:5). Samtyckeskravet sträcker sig dock endast till att säga ja eller nej till adoptionen, däremot kan argumenteras för att rätten att komma till tals innebär en rätt för barnet att mer utförligt diskutera sin livssituation med socialnämndens utredare. De införda reglerna om barnets rätt att komma till tals innebär dock en komplettering av samtyckesregeln i denna aspekt. Före reformen om barns rätt att komma till tals var de yngre barnens (som inte hade fyllt 12 år) möjligheter att få komma till tals mycket begränsade. Situationen för denna åldersgrupp har dock förbättrats genom införandet av regler om alla barns rätt att få komma till tals. Jag har tidigare i detta arbete angivit att barnkonventionen ställer sig negativ till användandet av åldersgränser i lagstiftningen för när barn skall tillåtas att delta i beslut. Artikel 21 i konventionen ställer krav på att barnet skall ge samtycke till att en adoption far ske. Artikeln innehåller ingen åldersgräns och läses artikeln tillsammans med stadgandet om barnets ålder och mognad i artikel 12 kan det ifrågasättas om den åldersgräns (12 år) soms. 46
19.107 finns i svensk rätt är förenlig med barnkonventionen. Det kan dock argumenteras för att den modell som numera återfinns i svensk lagstiftning, med ett krav på samtycke från barn som fyllt 12 år kombinerat med en rätt för alla barn oavsett ålder att få komma till tals, uppfyller konventionens krav. I sådana fall kan rätten att komma till tals för barn oavsett ålder tillgodose konventionens krav och reglerna om samtycke av barn som har fyllt 12 år ses som en förstärkning av de äldre barnens rätt utan att för den skull utesluta de yngre barnen från beslutsfattande.s. 47
20.Utformningen av reglerna om barns rätt att komma till tals i ärenden om namn liknar i stort utformningen av dessa regler i ärenden om adoption. Barn som har fyllt 12 år skall ge sitt samtycke till att ett namnbyte sker och alla barn, oavsett ålder, har rätt att komma till tals. Barns deltagande i namnärenden har i likhet med de övriga studerade ärendena (vårdnadsöverflyttning och adoption) rönt liten uppmärksamhet i debatt och litteratur om man jämför med tvisterna om vårdnad, boende och umgänge. Det föreslås inte heller att namnärenden skall ingå i den grupp processer som skall omfattas av bestämmelserna i utövandekonventionen.s. 48
Barnets inflytande
1.Vad har då de två studerade konventionerna att säga om barns inflytande? Det är i synnerhet i barnkonventionen som barns skiftande roller definieras genom att denna utgår från att man i takt med barnets stigande ålder och mognad alltmer skall lägga vikt vid barnets åsikter. Kriterierna om barnens ålder och mognad innebär således att man i barnkonventionen anammat det utvecklingspsykologiska perspektivet på barns utveckling såtillvida att barnets färdigheter utvecklas med dess stigande ålder. Det finns i detta stadgande utrymme för de tre olika roller som jag beskrev i kapitel 1.8.6. Barnets roll skall i det minsta vara att ge information under beslutsprocessen om sin levnadssituation och att ha ett visst inflytande över det slutliga avgörandet. Ju äldre barnet är desto högre grad av inflytande bör barnet ges men där den övergripande principen om barnets bästa alltid ger ett skydd för barnet.s. 48
2.Utövandekonventionen är i sin tur främst inriktad på att tillse att barnet överhuvudtaget ges möjligheter att delta i beslutsprocesser. Det förekommer dock vissa hänvisningar även till barns olika roller som deltagare. Ett prov på detta är att man i den förklarande rapporten till utövandekonventionen i huvudsak ställer sig positiv till att införa krav på samtycke för att genomföra vissa åtgärder, exempelvis vid en adoption.288 Jag har definierat en sådants. 48
3.108 samtyckeskrav för barnet som en markering av att barnet byter roll från informatör till medaktör. Rollen som medaktör innebär att barnet ges en rätt till medbestämmande i de beslut som skall fattas. Genom att utövandekonventionen ställer sig positiv till att barn ges en sådan rätt bör den enligt den terminologi som används i föreliggande arbete också kunna tolkas som positiv till att barn ges en rätt till medbestämmande. I den införda lagstiftningen i föräldrabalken och namnlagen om barns rätt att komma till tals har man följt barnkonventionens modell för barnets inflytandegrad med en i takt med stigande ålder ökande autonomi. Stadgandena är alltså utformade så att ju äldre barnet är ju mer vikt skall läggas vid barnets åsikter i avgörandet. Barnets roll kan således skilja sig från att vara informatör med ett visst inflytande på beslutet, en medaktör med stort inflytande till att vara en i stort sett självbestämmande aktör. I de riktlinjer som finns för socialnämndens medverkan i de aktuella processerna nämns dock inte en sådan hög grad av inflytandenivå att det skulle motsvara självbestämmande, vilket däremot görs i vissa rättsliga texter. Socialstyrelsen skriver i arbetet, ”Vårdnad, boende och umgänge” att de uppgifter som barnet lämnar skall vägas in i en helhetsbedömning av samtliga omständigheter i målet.289 Ser man till vad som har uttalats i förarbetena före reformen om barns rätt att komma till tals utgår man i dessa ifrån att ett äldre barn skall ha ett stort inflytande över ett avgörande om vårdnad och umgänge. I proposition 1981/82:168 uttalas att ett moget barns önskemål i allmänhet bör följas.290 Det verkar alltså som att man tänkte sig att ett äldre barn i allmänhet skulle ges en aktörsroll, det vill säga en självbestämmanderätt i frågor om vårdnad och umgänge. Som också påpekats ovan intresserade man sig mycket litet i tidigare förarbeten för frågan om yngre barns hörande och det är möjligt att detta också återspeglar att man överhuvud inte ansåg att ett yngre barn skulle kunna utöva inflytande över en sådan fråga. I förarbetena till lagstiftningen om barns rätt att komma till tals synes man främst trycka på äldre barns medbestämmanderätt och yngre barns rätt till visst inflytande. Däremot har HD varit mer generös i att ge barn inflytande än vad man varit i förarbetena. Det är i och för sig svårt att dra några slutsatser om överrättemas syn på bams hörande och inflytande om sådant utifrån de mål där barnens åsikter har diskuterats. Däremot ger dessa rättsfall en bild av vilken grad av inflytande som domstolen givit bam. Det bör dock observeras att HD endast diskuterat vilken vikt som skall läggas vid äldre bams åsikter. Innan HD:s avgörande i det ovan refererade målet NJA 1995 s. 398 synes domstolarna främst ha sett bamen som informatörer eller möjligen som medaktörer. Barnens åsikter har, som en av flera faktorer, tillmätts betydelse i avgörandet. Detta förhållningssätt ändrades dock genom NJA 1995 s. 398 därs. 48
4.109 man fastslog att äldre barn (i målet var barnet 13 år gammalt) har självbestämmanderätt och där gränsen för denna rätt ligger i de rekvisit som återfinns i FB 6:7. HD har i rättsfallet sålunda slagit fast att barnets åsikter skall följas så länge detta inte medför en fara för barnets hälsa och utveckling. I senare fall från hovrätterna (se till exempel RH 1998:2) har gränsen för självbestämmanderätt lagts ännu något lägre, vid elva år. Domstolarna synes alltmer lägga avgörande vikt vid barnens åsikter och trenden tyder också på en förskjutning nedåt i åldrarna för när barn ges en aktörsroll och därmed en självbestämmanderätt.291s. 49
5.Frågan om vilken grad av inflytande barn bör ha på ett beslut om vårdnadsöverföring efter vårdnadshavares frånfälle (FB 6:9) har, vad jag har kunnat finna, endast prövats i ett avgörande från högre instans, RH 1983:54. I ärendet som rörde ett 12-årigt barn ansåg dock hovrätten att barnets önskemål skulle väga tungt i bedömningen. I beslutet uppmärksammade hovrätten att barnet befann sig i en mycket omvälvande situation. Det är alltså möjligt att gränsen för barnets självbestämmanderätt enligt gällande praxis ligger vid ca 12 år. Det är dock svårt att dra några slutsatser av endast ett, dessutom 20 år gammalt, avgörande.s. 50
6.I och med den åldersgräns som finns i bestämmelserna om adoption fastslås redan i lagen vilken roll som deltagare som barnet skall ha. Utformningen av lagregeln som en samtyckesrätt för barnet medför att barn som fyllt 12 år åtminstone skall ha medbestämmanderätt, det vill säga barnets åsikter är en viktig faktor för utgången i ärendet. Vid reformen om barns rätt att komma till tals tillkom dessutom bestämmelsen om att barnets åsikter skall tillmätas betydelse efter barnets ålder och mognad. Läses dessa två stadganden tillsammans innebär att barn skall ha medbestämmande åtminstone från 12 års ålder men att gränsen för medbestämmande kan förskjutas nedåt i åldrarna. Dessutom innebär stadgandet om barnets ålder och mognad att äldre barn bör kunna ges självbestämmanderätt, vilket exempelvis skulle kunna medföra att ett äldre barns önskan om att bli adopterad skulle ges företräde för en icke vårdnadshavande förälders önskan. Frågan om vilken vikt barnets åsikter skall tillmätas i förhållande till andra faktorer som rätten har att ta hänsyn till i sin lämplighetsprövning har inte, vad jag har kunnat finna, prövats av överrätterna.s. 50
7.Detsamma gäller för namnärendena där lagstiftningen är utformad efter samma modell som adoptionslagstiftningen. I överrättspraxis har också stor hänsyn tagits även något yngre barns åsikter, från ca 10 års ålder, vilket alltså tyder på att gränsen för medbestämmanderätt i frågor om byte av efternamn anses ligga vid denna ålder. Alltså har denna gräns lagts lägre äns. 50
8.110 den 12-årsgräns som lagen föreskriver. Då dessutom åtminstone ett äldre barns önskan om namnbyte givits företräde framför den ej vårdnadshavande förälderns åsikter kan detta tala för att äldre barn har givits en aktörsroll, det vill säga självbestämmande i dessa ärenden. Barnets åsikter väger således, när barnet nått en viss ålder, tyngre än andra faktorer som brukar ingå i en bedömning av barnets bästa.s. 50
9.111s. 51