1.Barns rätt att komma till tals prövade i ett flertal mål även före 1996 års reform. I följande fall tillmättes barnets åsikter vikt i fråga om umgänge.s. 14
2.I NJA 1981 s. 1225 prövades frågan om moderns umgänge med en 10årig pojke. Pojken motsatte sig så starkt att träffa modern att barnpsykiater vittnade om att pojken skulle kunna ta psykisk skada om han tvingades till ett umgänge mot sin vilja. Pojken som innan processen varit bosatt hos modern (och tidvis utomlands) hade en stark längtan efter sin far. Det fanns dessutom uppgifter om att barnet blivit misshandlat eller som tingsrätten uttryckt det ”utsatt för fysiskt omild behandling” av modern och styvfadern.s. 14
3.74 Fadern tilldömdes också vårdnaden i tingsrätten och dessutom ogillades moderns yrkande om umgänge. Hovrätten tilldömde dock modern viss umgängesrätt. Barnet träffade, i enlighet med hovrättens dom, modern på socialkontoret vid ett möte som inte föll väl ut och slutade med att barnet gråtande rusade ut ur rummet. HD ansåg det av flera vittnesmål uppenbart att barnet hade en helt avvisande inställning till modern. Något umgänge skulle därmed inte kunna komma till stånd utan att barnet tvingades till det. Ett sådant umgänge bedömdes av HD vara till skada för barnet och det ansågs därför strida mot barnets bästa att, i alla fall tills vidare, medge modern rätt till umgänge. I målet NJA 1978 s. 181 vägrades fadern umgängesrätt med sin 12-åriga dotter. Flickan hade inte träffat fadern sedan hon var 8 månader gammal. Fadern hade tidigare varit dömd för flera sexualbrott samt lidit av alkoholism men ansågs nu botad. Modern hade en starkt negativ inställning till fadern och det antogs därför att umgänge skulle medföra en störande och oroande upplevelse för barnet. Barnpsykiater hade också i målet bedömt det skadligt för barnet att tvingas till att ha umgänge med fadern. Domstolen ansåg att umgänget därmed skulle uppskjutas tills dess flickan kunde ta självständig ställning till faderns person. HD har således respekterat barnens rädsla för en förälder när denne haft personliga egenskaper som talade emot denne. Däremot beaktades inte ett barns mer subjektivt upplevda rädsla för en förälder i NJA 1981 s. 753 där fadern gavs rätt till umgänge med sin 12-åriga dotter trots att hon klart motsatte sig umgänge.194 Vid samtal med barnavårdskonsulenten uppgav flickan klart att hon inte ville träffa sin far. Hon berättade att hon upplevde fadern som något hotfullt och sade sig inte varken vara intresserad av, eller nyfiken på, fadern. Flickan ansåg att hon själv skulle få avgöra om, och i så fall när, hon skulle träffa sin far. Flickan trodde själv att detta skulle vara möjligt när hon hade blivit äldre. Konsulenten, som ansåg att flickan var påverkad i sin inställning av sin mor och mormor, ansåg dock med tanke på flickans ålder att hennes åsikter skulle beaktas. Domstolen uttalade att flickans inställning hade sin grund i påverkan från moderns sida. Flickan hade aldrig getts tillfälle att själv träffa fadern och därmed bilda sig en egen uppfattning om honom. Domstolen ansåg det möjligt att om flickan träffade fadern kunde hon ändra sin inställning till umgänge med honom. HD har även prövat betydelsen av barns åsikter i fråga om vårdnad. Kontinuitetsaspekten tillsammans med barnets önskningar avgjorde att fadern, trots att denne bedömdes som olämplig som vårdnadshavare, fick vårdnaden om sin 13-årige son Tarek i NJA 1992 s. 93. Fadern hade egenmäktigt fört Tarek till Tunisien vid 3 års ålder och placerat honom hos farföräldrarna.s. 14
4.75 Fadern fortsatte dock själv att vara bosatt i Sverige. Modern yrkade i domstol att fa vårdnaden om Tarek. När målet prövades i HD hade Tarek hunnit bli 13 år och hade tillbringat tio år hos farföräldrarna och motsatte sig starkt att flytta tillbaks till Sverige.s. 15
5.HD uttalade att även i betraktande av att det som regel är bäst för ett barn att växa upp tillsammans med båda föräldrarna eller någon av dem, framstod i den föreliggande situationen en förflyttning av Tarek till Sverige som vansklig med hänsyn till de betydande anpassningssvårigheter som kunde förutses. Det kunde inte heller anses vara förenligt med Tareks bästa att genomföra en sådan förflyttning mot hans vilja. Vidare framhöll HD att intresset av att inställningen hos barn i Tareks ålder som nått en mot åldern svarande mognadsgrad tillmäts betydelse vid avgörande i frågor om vårdnad gör sig självfallet alldeles speciellt gällande när det som i förevarande fall kan bli fråga om att byta hemland. Detta tillsammans med svårigheterna att verkställa en dom som skulle ge modern vårdnaden medförde att fadern, trots att denne bedömts som olämplig, gavs vårdnaden om Tarek.195s. 16
6.I RH 1992:78 var det 9-åriga barnets önskningar en bidragande orsak till att vårdnaden överflyttades till modern. Det är intressant att se att det var barnets uppgifter till sin lärare om sin stora önskan om att få flytta till modern som främst tycktes lagt grunden för avgörandet.s. 16
7.Hovrätten beaktade däremot inte en 12-årig flickas önskan om kontinuitet i sitt boende i målet RH 1986:148. Flickan hade uttryckt en stark önskan om att bo kvar hos fadern där hon bott i tre år. Innan dess hade hon varit bosatt hos sin farmor och hade därför inte bott hos modern sedan 2-årsåldern. Trots att flickan under större delen av uppväxten bott med fadern eller med dennes familj hade modern haft enskild vårdnad om flickan sedan hon var 5 år. Fadern yrkade nu att vårdnaden skulle flyttas över till honom. Fadern hade dessutom uttalat att om modern skulle få den faktiska vårdnaden om dottern skulle han släppa all kontakt med flickan.s. 16
8.Hovrätten ansåg att fadern därmed lade ett betydande ansvar på flickan för både hennes och sitt eget välbefinnande och att fadern därmed satte sina egna behov före flickans. Däremot ansågs modern besitta en vilja att sätta flickans behov i förgrunden. Att låta modern bli vårdnadshavare mötte dock enligt rätten en komplikation eftersom flickan själv önskade att bo kvar hos fadern som hon kände mycket bättre och var varmt fast vid. Emellertid, hades. 16
9.76 faderns hållning i målet givit vid handen att denne, utan att själv inse det, utnyttjat flickans tillgivenhet och lojalitet med honom. Detta undergrävde, enligt rättens mening, trovärdigheten i flickans viljeyttringar, vilka i varje fall ej övertygade om att vara i första hand grundade på verkliga hänsyn till henne själv. Det ansågs därmed vara till flickans bästa att modern fick behålla vårdnaden om henne. Hovrättens diskussion är i vissa stycken inte alldeles lätt att följa. En förälders olämplighet som vårdnadshavare bör inte förta styrkan av barnets åsikter. Däremot kan denna olämplighet medföra att barnets önskemål inte kan följas i målet. Hovrätten, däremot, anförde att faderns beteende undergrävde trovärdigheten av barnets viljeyttringar. Det synes också som att rätten ansåg att fadern inte förtjänade att barnet önskade bo hos honom. I NJA 1988 s. 448 ansågs en 13-årig pojke som under processen uttryckte olika önskningar, i och för sig ha uppnått den ålder och mognad för att hans åsikter skulle tillmätas stor vikt i vårdnadsfrågan. Eftersom han inte kunde anses ha uttryckt en bestämd uppfattning i målet ansåg HD dock att någon avgörande vikt inte kunde läggas vid pojkens uttalanden. I sammanhanget kan också NJA 1993 s. 666 nämnas, där frågan gällde överflyttning av vårdnaden (FB 6:8) om en 14-årig pojke som sedan 1årsåldern varit bosatt i familjehem. HD skrev att pojken uppnått en sådan ålder och mognad att stor hänsyn skulle tas till hans egen inställning till att vårdnaden flyttades över till familjehemsföräldrarna. Pojken, som vistats i familjehemmet största delen av sitt liv, uttryckte att han kände trygghet och gemenskap med familjehemsföräldrarna och att han såg deras hem som sitt eget. Det ansågs därmed vara bäst för pojken att vårdnaden, enligt hans önskemål, överflyttades till familjehemsföräldrarna. Även i frågan om umgänge mellan de biologiska föräldrarna och pojken tillmättes pojkens åsikter stor vikt i målet. Sammanfattningsvis har alltså hovrätterna och HD i flera mål beaktat barnens åsikter även före 1996 års reform om barns rätt att komma till tals infördes. Detta har i synnerhet skett i de mål där en förälder haft problem med till exempel missbruk eller kriminalitet eller på annat sätt varit olämplig som vårdnadshavare eller umgängesförälder, det vill säga i mål när det den lösning som barnet önskat överensstämde med vad som objektivt kunde ses som barnets bästa. Vad gäller frågan vid vilken ålder som barn skall ha rätt att påverka sin situation har i överrättspraxis ansetts att barn som fyllt 12 år och har en mognad som motsvarar åldern, också har uppnått den ålder då deras klart uttalade önskemål bör respekteras. Även yngre barns åsikter har dock tillmätts betydelse. I NJA 1981 s. 1225 respekterades ett 10-årigt barns önskan om att inte behöva umgås med sin far. I målet fanns uppgifter om att fadern utsatt barnet för misshandel och en barnpsykiatriker hade vittnat om att barnet skulle kunna fa psykiska skador av att tvingas till umgänge med fadern.s. 16
10.77 Hur har då överrätterna sett på frågan om barnet varit påverkat i sina ställningstaganden av en förälder? Det tycks inte finnas ingen uttalad policy från domstolarnas sida i denna fråga, utan det har skilt sig från fall till fall.s. 17
11.I målet om umgänge med en 12-årig flicka, NJA 1981 s. 753, utdömdes umgänge mot flickans uttalade vilja och trots hennes ålder, eftersom HD ansåg att flickans inställning hade sin grund i moderns påverkan.s. 18
12.I NJA 1992 s. 666 anförde rätten att det i målet hade framkommit uttalanden av den då 9-åriga flickan om att hon inte ville träffa sin far. Modern kunde dock inte, enligt rättens mening, åberopa dessa uttalanden till ursäkt för att hon motarbetat umgänge mellan far och dotter eftersom det var modema negativa inställning till fadern som påverkat dottern. Att flytta över vårdnaden till fadern skulle dock innebära en stor omvälvning för flickan med ovissa följder för henne. Det ansågs därmed inte vara till barnets bästa att flytta över vårdnaden till fadem.s. 18
13.I målet om Tarek, NJA 1992 s. 93, förekom också vissa uppgifter om påverkan från faderns sida. Det diskuterades inte av majoriteten i HD men däremot av justitierådet Gad (skiljaktig) som ansåg att två brev från Tarek som fadern åberopat i målet innehöll formuleringar som måste ha skrivits under medverkan av en vuxen person. Breven innehöll bland annat uttalanden om att Tarek aldrig mer ville se sin mor. Därmed ansåg justitierådet Gad att ingen vikt skulle läggas vid brevets innehåll.s. 18
14.I RH 1986:148 var det oklart om barnet var påverkat i sina åsikter, men hovrätten ansåg att fadern utnyttjade sin dotters lojalitet mot honom och att modem därför var den lämpligaste vårdnadshavaren. Det förefaller som att HD och hovrätterna i och för sig inte helt förkastade barnens åsikter när det fanns misstankar om påverkan men att dessa misstankar ändå medfört att man inte lagt samma vikt vid barnens åsikter som man annars skulle ha gjort.s. 18