Rättsfall
NJA 1988 s. 448
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 1988 s. 448
BibTeX
@misc{nja-1988-s-448,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 1988 s. 448}},
year = {1988},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
5 hänvisningar i 3 artiklar · 5 stycken/fotnoter
Barn- och föräldrarätt1 hänvisning
Barns deltagande i familjerättsliga processer3 hänvisningar
- Se t.ex. NJA 1988 s. 448 och NJA 1995 s. 398.
- 76 faderns hållning i målet givit vid handen att denne, utan att själv inse det, utnyttjat flickans tillgivenhet och lojalitet med honom. Detta undergrävde, enligt rättens mening, trovärdigheten i flickans viljeyttringar, vilka i varje fall ej övertygade om att vara i första hand grundade på verkliga hänsyn till henne själv. Det ansågs därmed vara till flickans bästa att modern fick behålla vårdnaden om henne. Hovrättens diskussion är i vissa stycken inte alldeles lätt att följa. En förälders olämplighet som vårdnadshavare bör inte förta styrkan av barnets åsikter. Däremot kan denna olämplighet medföra att barnets önskemål inte kan följas i målet. Hovrätten, däremot, anförde att faderns beteende undergrävde trovärdigheten av barnets viljeyttringar. Det synes också som att rätten ansåg att fadern inte förtjänade att barnet önskade bo hos honom. I NJA 1988 s. 448 ansågs en 13-årig pojke som under processen uttryckte olika önskningar, i och för sig ha uppnått den ålder och mognad för att hans åsikter skulle tillmätas stor vikt i vårdnadsfrågan. Eftersom han inte kunde anses ha uttryckt en bestämd uppfattning i målet ansåg HD dock att någon avgörande vikt inte kunde läggas vid pojkens uttalanden. I sammanhanget kan också NJA 1993 s. 666 nämnas, där frågan gällde överflyttning av vårdnaden (FB 6:8) om en 14-årig pojke som sedan 1årsåldern varit bosatt i familjehem. HD skrev att pojken uppnått en sådan ålder och mognad att stor hänsyn skulle tas till hans egen inställning till att vårdnaden flyttades över till familjehemsföräldrarna. Pojken, som vistats i familjehemmet största delen av sitt liv, uttryckte att han kände trygghet och gemenskap med familjehemsföräldrarna och att han såg deras hem som sitt eget. Det ansågs därmed vara bäst för pojken att vårdnaden, enligt hans önskemål, överflyttades till familjehemsföräldrarna. Även i frågan om umgänge mellan de biologiska föräldrarna och pojken tillmättes pojkens åsikter stor vikt i målet. Sammanfattningsvis har alltså hovrätterna och HD i flera mål beaktat barnens åsikter även före 1996 års reform om barns rätt att komma till tals infördes. Detta har i synnerhet skett i de mål där en förälder haft problem med till exempel missbruk eller kriminalitet eller på annat sätt varit olämplig som vårdnadshavare eller umgängesförälder, det vill säga i mål när det den lösning som barnet önskat överensstämde med vad som objektivt kunde ses som barnets bästa. Vad gäller frågan vid vilken ålder som barn skall ha rätt att påverka sin situation har i överrättspraxis ansetts att barn som fyllt 12 år och har en mognad som motsvarar åldern, också har uppnått den ålder då deras klart uttalade önskemål bör respekteras. Även yngre barns åsikter har dock tillmätts betydelse. I NJA 1981 s. 1225 respekterades ett 10-årigt barns önskan om att inte behöva umgås med sin far. I målet fanns uppgifter om att fadern utsatt barnet för misshandel och en barnpsykiatriker hade vittnat om att barnet skulle kunna fa psykiska skador av att tvingas till umgänge med fadern.
- 323 NJA 1987 s. 496 NJA 1987 s. 628 NJA 1988 s. 146 NJA 1988 s. 448 NJA 1990 s. 565 NJA 1992 s. 93 NJA 1993 s. 666 NJA 1995 s. 398