Allmänt
1.Lagstiftarens förhoppning är att hänvändelseordningen skall kunna vara ett alternativ till skyddsombudstopp. En jämförelse skall därför göras ur ett inflytandeperspektiv. 7.1.1 Tillämpningsområde Hänvändeheordningen har ett något vidare tillämpningsområde än stoppningsrätten^ Hänvändelseordningen gäller även vid övning som leds av Försvarsmakten och vid sådan övning med kommunal organisation av räddningstjänst som avser verksamhet under höjd beredskap enligt 14 § AMF. Här gäller inte stoppningsrätten. En förklaring till skillnaden kan vara att hänvändelseordningen inte ingriper i försvarets och räddningskå rens ledningsrätt på samma sätt som stoppningsrätten gör. Tillämpningsstudien visade att både stopp och hänvändelse kom att omfatta också elever och barn, trots att de senare inte omfattas av AML och trots att det vare sig i lagtexten eller i förarbetena framgår att elever ingår i skyddsombudens skyddsområde. En förklaring till att elever och barn kom att omfattas av befogenheterna var att de vistades i samma loka ler som de arbetstagare som skyddsombuden företrädde. En annan förkla ring kan vara att skyddsombuden uppfattade att dessa grupper också ingick i deras skyddsområde. 7.1.2 Tider Hänvändelse och stopp år knutna till olika tider, men det saknade betydelse enligt tillämpningsstudien^1 Vid stopp gäller att en omedelbar fara skall ha uppstått för att vissa stopp skall kunna meddelas. Stopp kan också medde las om arbetsgivaren inte genast vidtar rättelse, då skyddsombudet vänt sig till denne och påpekat en brist. Stopp får tillämpas vid brott mot förbud då det vunnit laga kraft, Hänvändelseordningens tider innebär att ett skyddsombud har rätt att kräva att arbetsgivaren genast lämnar en skriftlig bekräftelse på att denne tagit emot skyddsombudets begäran. Arbetsgiva ren förväntas sedan lämna besked utan dröjsmål och beakta skyddsombu dets begäran inom skälig tid. Underlåter arbetsgivaren att uppfylla endera av de sistnämnda tiderna, har skyddsombudet rätt att vända sig till tillsy nen. Den är då skyldig att pröva om föreläggande eller förbud kan medde las. Stoppningsrättens tider skall vara uppfyllda innan stopp meddelas. A andra sidan kan ett skyddsombud som inte hinner vända sig till arbetsgi varen avbryta ett arbete. Hänvändelseordningens tider utan dröjsmål och inom skälig tid är förutsättningar för att tillsynen skall vara skyldiga att pröva ärendet, vilket är en viss skillnad i jämförelse med stoppningsrätten.s. 82
2.Tillämpningsstudien visade att nämnda tider inte hade någon större betydelse vare sig vid stopp eller vid hänvändelse. Tillsynen tog inte ställ ning till nämnda tider utan endast till de materiella kraven, som skydds ombuden ställde. En förklaring till att tiderna saknade betydelse var att det inte ingick i tillsynens uppgift att undersöka dem. Ett undantag skulle kunna vara om en arbetsgivare bröt mot ett förbud som ännu inte vunnit laga kraft. Något sådant fall var inte med i studien. 7.1.3 Formregler Stoppningsrätten har färre och otydligare formregler än hänvändelseord ningen.83 Stoppningsrätten har t.ex. inga krav på skriftlighet. Enligt hän vändelseordningen är arbetsgivaren skyldig att lämna skriftligt besked på att denne har mottagit skyddsombudets begäran, om ombuden begär det. Stoppningsrättens bristande formkrav har lett att skyddsombud i vissa fall har ansett sig hindrade, då arbetsgivaren inte har respekterat stoppen. Arbetsgivarna å sin sida har i flera AD domar (AD 1979 nr 165, AD 2000 nr 92 och AD 2002 nr 98) hävdat att de inte uppfattat att stopp medde lats.84s. 298
3.En likhet är att skyddsombuden skall vända sig till arbetsgivaren för att få rättelse innan stopp meddelas respektive innan skyddsombudet gör framställan till tillsynen.s. 298
4.Tillämpningsstudien visade att tillsynen inte ställde några särskilda krav på vem i linjeorganisationen som skyddsombuden hade vänt sig till före framställan gjordes till myndigheten. Frågan blev inte lika aktuell vid stopp, eftersom tillsynen enligt ett TjMed krävde att det skulle vara arbets givaren och inte skyddsombudet som begärde tillsynens ställningstagande. A andra sidan tillämpades denna regel något olika, eftersom vissa skydds ombud kontaktade tillsynen vid stopp. Tillsynen var då i vissa fall villig att göra inspektion. Det kan bero på att de bortsåg från gällande TjM och ex officio gjorde inspektion vilket den har rätt till eller att de uppfattade skyddsombudets framställan som ett krav enligt hänvändelseordningen. En förklaring till att hänvändelseordningen har fler och tydligare formreg ler än stoppningsrätten kan bero på att den har tagit intryck av parternas tidiga avtal om säkerhet, där det fanns en mycket utvecklad hänvändelse ordning. Det är svårt att förstå att stoppningsrätten som är så ingripande inte har fatt fler formregler. Det kan bero på att lagstiftaren kan ha upp fattat att för många formregler skulle ha varit hämmande för stoppnings rättens tillämpning, t.ex. vid omedelbar fara. Frånvaron av tydliga form regler vid stopp har enligt rättspraxis i AD bidragit till att skyddsombuden meddelat oklara stopp, som inte har respekterats av arbetsgivaren, vilket har varit till nackdel för skyddsombuden ur ett inflytandeperspektiv. Hänvändelse kan tillämpas för att påverka alla slag av brister i arbets miljön, medan stoppningsrätten förutsätter mycket speciella brister. De rättsliga förutsättningarna för att tillämpa hänvändelse är mycket lägre än vid stopp. Hänvändelse förutsätter att skyddsombuden bedömer att det finns ett behov. De rättsliga förutsättningarna för att tillämpa stopp är mycket högre. En förklaring till att hänvändelse har så låga krav kan vara att den ej så direkt som stoppningsrätten griper in i. arbetsgivarens led ningsrätt. Tillämpningen av hänvändelse och stopp hade både likheter och skill nader avseende orsakerna till att respektive befogenheter tillämpades. Det framkom att skyddsombuden oftast tillämpade stopp för att påverka psyko-sociala belastningar (39 fall), brister i luftkvalitet m.m. (37 fall) och förekomsten eller hanteringen av olika ämnen (31 fall). Skyddsombuden tillämpade oftast hänvändelse för att förebygga psyko-sociala belastningar (45 fall), ämnen (24 fall) och brister i luftkvalitet (19 fall). Det framkom att skyddsombuden tillämpade hänvändelse för att påverka också andra risker än vid stopp. Hänvändelse, men inte stopp tillämpades för att påverka bristande samverkan med skyddsombud och skyddskommittén (12 fall) och för att förebygga brister med anledning av arbetstid (10 fall). Skyddsombuden tillämpade oftast stopp och hänvändelse för att förebygga skador i samband med psyko-sociala belastningar, men orsakerna var mycket olika. Jag fann följande skillnader. Tabell IV:13. Våld och hot ledde nästan tre gånger så ofta till stopp som till hänvändelse 22 stopp och 8 hänvändelser medan brister i arbetsorganisationen/utbildning ledde till 17 hänvändelser, men endast till ett stopp. En förklaring till att skyddsombuden oftare tillämpade stopp än hänvändelse vid hot och våld kan vara att de uppfattade dessa brister som omedelbara och allvarliga faror. En förklaring till att det var fler hänvändelser än stopp med anled ning av arbetsorganisation/utbildning var säkerligen att skyddsombuden inte ansåg att dessa brister utgjorde någon omedelbar fara.s. 298
5.Brister i luftkvalitet m.m. ledde dubbelt så ofta (37 fall) till stopp som till hänvändelse (19 fall). En likhet var att bristande ventilation var den oftast förekommande orsaken både vid stopp (9 fall) och vid hänvändelse med (11 fall). En förklaring till att skyddsombuden tillämpade båda befo genheterna ungefär lika ofta kan vara att riskerna var lika, men att skydds ombuden bedömde dem olika. En annan förklaring kan vara att riskerna var olika och därför tillämpades stopp i vissa fall och hänvändelse i andra fall.s. 300
6.Förekomsten och hanteringen av olika ämnen ledde oftare till stopp än till hänvändelse. Skyddsombuden tillämpade stopp med anledning av ämnen i 31 fall och hänvändelse i 24 fall. En likhet var att de meddelade ungefär lika många stopp (11 fall) som hänvändelser (13 fall) med anled ning av lösningsmedel. En förklaring till det kan vara att olika skyddsombud gjorde olika bedömningar av begreppet omedelbar fara vid likartade brister med lösningsmedel. En annan förklaring kan vara att omfattningen av exponeringen av lösningsmedlen var olika. Exponeringen som ledde till stopp kanske var mer riskfylld och därför upplevdes faran som mer ome delbar. En skillnad var att hanteringen av härdplaster ledde till sju stopp, men inte till några hänvändelser. En förklaring kan vara att förekomsten av härdplaster uppfattades av skyddsombuden som omedelbar och allvarlig fara. Hänvändelseordningen kunde då inte tillämpas, eftersom den inte träder i kraft omedelbart. Det kan också ha varit så att hanteringen av härdplaster ansågs bryta mot vad skyddsombuden uppfattade som ett generellt förbud. Ett sådant stopp förutsätter inte omedelbar och allvarlig fara. Arbetstid och bristande samverkan enligt 6 kap. AML ledde endast till hänvändelser. En förklaring måste vara att dessa frågor inte uppfattades som omedelbar och allvarlig fara. Det kan bero på att de är förhandlingsfrågor. En förhandling om arbetstid tar viss tid. En förklaring till att bris tande samverkan enligt 6 kap. ledde till hänvändelse och inte till stopp berodde förmodligen också på att farorna inte uppfattades som omedel bara för någons liv och hälsa. De är också förhandlingsfrågor. Brister i lokaler ledde oftare till hänvändelse medan problem med ett visst arbete oftare ledde till stopp. Tabell IV:14. Tillämpning av hänvändelse och stopp. Tillämpningsstudien visade att skyddsombuden med stöd av hänvändelse önskade påverka lokaler i 42 %, relationer i 29 % inklusive samverkan enligt 6 kap. och visst arbete i 28 %. Det framkom att skyddsombuden med stöd av stopp ville påverka visst arbete i 45 %, brister i lokaler i 34 % och relationer t.ex. till viss vårdtagare, elever, eller i ledningsfrågor i 20 %. I de resterande 1 % av fallen var det svårt att klassificera orsakerna i dessa begrepp. En förklaring till att skyddsombuden oftare tillämpade hänvän delse med anledning av brister i lokaler berodde nog på att kraven är så låga. En förklaring till att skyddsombuden oftare tillämpade stopp för att påverka ett visst arbete berodde säkert på att problemen var mer avgrän sade. 7.1.4 Skyddsombudens ställning Huvudskyddsombuden meddelade oftast både stopp (58 %) och hänvändelse (55 %) enligt tillämpningsstudierna. Näst vanligast var att de regionala skyddsombuden tillämpade befogenheterna. De tillämpade hänvändelse (42 %) oftare än stopp (27 %). Det framkom att lokala skyddsombud med delade stopp i vissa fall (15 %) men tillämpade sällan hänvändelse (2 %). Då ska man ha i åtanke att skyddsombudens ställning inte framgick i 25 % av stoppen och i 15 % av hänvändelserna. I dessa fall fanns förmodligen ett stort antal lokala skyddsombud. Två elevskyddsombud tillämpade hänvän delse, men inga stopp. Lokala, regionala och huvudskyddsombud har samma rätt att tillämpa stopp som hänvändelse. Elevskyddsombud har inte rätt att meddela stopp. De har samma rätt som allmänheten att kontakta tillsynen. En förklaring till att det oftast var huvudskyddsombuden som meddelade stopp och tilllämpade hänvändelse kan bero på att befogenheterna var så ingripande att de överläts till huvudskyddsombuden. En förklaring till att lokala skydds ombud oftare tillämpade stopp än hänvändelse kan bero på att de befinner sig närmare den omedelbara risken, vilket är avgörande, då omedelbara faror uppstår. En förklaring till att regionala skyddsombud meddelade fler hänvändelser än stopp beror säkert på att de oftast inte befann sig i närhe ten då en omedelbar fara uppstår. 7.1.5 Kön Kvinnor tillämpade hänvändelse något mera sällan. Tillämpningsstudierna visade att kvinnor meddelade vart fjärde stopp men endast vart femte hän vändelse. En förklaring till att kvinnor meddelat så fa stopp och hänvän delser är att de flesta som meddelade stopp var huvudskyddsombud och regionala skyddsombud och de var oftast män. En annan förklaring kan vara att kvinnor har mindre förtroende för att tillsynen skall ge dem stöd än vad män har. Det kan bero på att AML och gällande föreskrifter är mer tillämpliga inom industrin än inom den offentliga sektorn t.ex. inom vård, skola och omsorg. En likhet var att kvinnorna som tillämpade stopp och hänvändelse gjorde det oftast med anledning av psyko-sociala belast ningar. Här fanns både likheter och skillnader. Kvinnor meddelade 43 stopp. Orsaken till 20 av dem var psyko-sociala belastningar. Tretton av dem gällde risk för våld och hot och fyra gällde trakasserier och bristande samarbete. Kvinnor meddelade 41 hänvändelser och tolv av dem med anledning av psyko-sociala belastningar. Hälften av dem gällde trakasse rier och bristande samarbete. 7.1.6 Elevskyddsombud Elevs kyddsombud^^ inte rätt att tillämpa stopp. De har inte heller rätt att kräva att tillsynen prövar om föreläggande eller förbud skall meddelas. Tillämpningsstudien visade att två elevskyddsombud gemensamt vände sig till Yl. De fick stöd i ett inspektionsmeddelande. En förklaring till det var att tillsynen ansåg att deras krav hade rättslig grund. Myndigheten har alltid rätt att ex officio ställa krav. Inga elevskyddsombud tillämpade stopp. 7.1.7 Rättsskydd Hindras skyddsombuden har de rätt till skadestånd från arbetsgivare och/ eller arbetstagare. Arbetsgivaren får inte heller ge skyddsombuden sämre arbets- eller anställningsvillkor. Samma regler gäller vid stopp som vid hänvändelse. Rätten till skadestånd vid stopp har prövats av AD i fyra domar. I en dom (AD 1979 nr 165) prövades tre olika fall. Skyddsombu den fick inte skadestånd i något av dessa fall, eftersom stoppen, dels var oklara (AD 1979 nr 165 fall A-2, AD 2000 nr 92 och AD 2002 nr 98), dels skett av ovidkommande skäl i ett fall (AD 1979 nr 165, A-3). Frågan om försämrade anställningsförhållanden vid stopp har inte prövats särskilt. Rätt till skadestånd har prövats i sex fall med anledning av att skydds ombud vänt sig till olika tillsynsorgan. Skyddsombuden fick skadestånd i samtliga fall. Det berodde på att AD fann att det var fel att säga upp skyddsombuden i fem fall (AD 1973 nr 45, AD 1978 nr 99, AD 1988 nr 162, AD 1997 nr 57 och AD 1998 nr 108) och att det var fel att ompla cera en vårdtagare tillika skyddsombud i ett fall (AD 1994 nr 56). Det är svårt att finna några större likheter i rättspraxis vad gäller rätten till skadestånd. Skillnaderna är desto fler. En skillnad är att skyddsombu den vid stopp oftast krävde skadestånd, då stoppen inte respekterades av arbetsgivaren. Skadestånd vid hänvändelser har oftast prövats i samband med uppsägningar. En förklaring till att skyddsombuden vid stopp inte erhållit skadestånd har varit att de inte har kunnat bevisa att det hade med delat stopp. En förklaring till det kan vara att stoppningsrätten har otyd liga formkrav. Lagstiftaren har ägnat mer utrymme åt att beskriva de fall då skyddsombuden har rätt att tillämpa stopp än att ge stöd för hur stop pen skall formuleras. En förklaring till att skyddsombuden vid hänvändelse erhållit skadestånd har bl.a. berott på att det har haft samband med att de har sagts upp, vilket är mycket mer ingripande och lättare att bevisa. Stoppningsrätten har vissa rättigheter, som inte har någon motsvarig het vid hänvändelse. Skyddsombud är uttryckligen befriadef rån skadestånd vid stopp enligt 6 kap. 7 § AML. Några motsvarande rättigheter finns inte vid hänvändelse, vilket beror på att den befogenheten inte innebär att skyddsombudet tar över arbetsgivarens ledningsrätt.s. 300
Påverkan vid hänvändelse och stopp
1.7.2.1 Allmän påverkan De skyddsombud som ville påverka brister med stöd av hänvändelse och stopp fick nästan lika ofta något slag av stöd. Bortser man från de fall som fick oklart stöd visade tillämpningsstudien att skyddsombuden fick något slag av stöd i 96 % (170 av 178) av stoppen och i 92 % (168 av 183) av hän vändelserna. En förklaring till att skillnaden inte var så stor kan bero på att själva registreringen hos tillsynen generellt ökade arbetsgivarens intresse av att lösa problemen. En annan förklaring var att tillsynen ansåg att det fanns grund för skyddsombudens krav. ' 7.2.2 Oklar påverkan Det framkom nästan lika ofta vid stopp som vid hänvändelse en viss oklar het om skyddsombuden kunde påverka eller inte. Tillämpningsstudien visade att skyddsombuden fick oklart stöd i 9 % (17 av 195) av stoppen och i 6 % (12 av 195) av hänvändelserna. En likhet var att skyddsombuden återtog stoppen och hänvändelserna i ett antal fall. En skillnad var att till synen avstod från att ta ställning till vissa stopp; motsvarande skedde inte vid hänvändelser. En förklaring till att vissa tillsynsmyndigheter avstod från att ta ställning till stopp berodde på att det var skyddsombuden och inte arbetsgivare som vände sig till tillsynen. Oklart stöd vid hänvändelse kunde bero på att Yl överlämnade fallen till andra myndigheter, som Luft fartsverket och Elsäkerhetsverket, vilket skedde i två fall 7.2.3 Ingen påverkan Skyddsombudens hänvändelser ledde dubbelt så ofta till ingen påverkan, om man jämför med stoppen. Tillämpningsstudien visade att hänvändel serna inte fick något stöd i 8 % (15 av 195) av fallen medan motsvarande för stopp var 4 % (8 av 195) av fallen. Orsakerna till att hänvändelserna inte fick något stöd varierade. Det berodde oftast på att det saknades rättslig grund eller att det var fel forum. Det kunde också bero på tillsynens handläggningsrutiner. Orsakerna till att stoppen inte fick något stöd berodde nästan alltid på bristande rättsligt stöd och i ett fall på bristande behörig het. En förklaring till att hänvändelser oftare än stoppen inte fick något stöd berodde på att hänvändelserna tillämpades vid problem som inte handlades av tillsynen t.ex. kränkningar av skyddsombuden. Sådana frågor handläggs i sista hand av AD, skiljenämnd eller allmän domstol. 7.2.4 Påverkan genom enbartpartssamverkan Skyddsombuden fick lika ofta stöd genom enbart partssamverkan. Stop pen fick sådant stöd i 21 % (36 av 170) av fallen. Hänvändelserna fick sådant stöd i 22 % (37 av 168) av fallen. En förklaring till likheten kan vara att registreringen hos tillsynen hade samma påskyndande effekt på arbets givarna både vid hänvändelse och vid stopp. 7.2.5 Påverkan genom partssamverkan och myndighetsaktivitet Skyddsombuden fick stöd ungefär lika ofta genom partssamverkan och myndighetsaktivitet. Stoppen fick sådant stöd i 25 % (43 av 170) av fallen. Hänvändelserna fick sådant stöd i 22 % (37 av 168) av fallen. En förklaring till likheten kan vara att vissa stopp och hänvändelser inte var så kontro versiella. Arbetsgivarna var villiga att ge dem stöd. Å andra sidan var de tillräckligt allvarliga för att tillsynen också skulle ställa krav och därmed ge skyddsombuden stöd. 7.2.6 Påverkan genom enbart myndighetsaktivitet Skyddsombuden fick stöd ungefär lika ofta vid stopp och hänvändelse genom enbart myndighetsaktivitet. Sådant stöd erhölls vid hänvändelse i 56 % (94 av 168) av fallen och vid stopp i 54 % (91 av 170) av fallen. Det kan konstateras att i hälften av hänvändelserna och stoppen var arbetsgi varna inte villiga att ge något stöd vare sig före, under eller strax efter inspektion. En förklaring kan vara att dessa stopp och hänvändelser var kontroversiella. 7.2.7 Formen och tidpunkten for påverkan genom partssamverkan Skyddsombuden som tillämpade stopp och hänvändelse fick ungefär lika ofta stöd genom partssamverkan. Tillämpningsstudien visade att skydds ombuden fick sådant stöd i 47 % (79 av 170) av stoppen och i 44 % (74 av 168) av hänvändelserna. Formen för påverkan genom partssamverkan innebar oftast att arbetsgi varna var villiga att vidta åtgärd eller acceptera skyddsombudens krav. Det var ingen större skillnad mellan stopp och hänvändelse. Sådant stöd erhölls i 74 % (59 av 79) av stoppen och i 70 % (52 av 74) av hänvändelserna, oftast då det fanns brister i luftkvalitet m.m. Det finns ingen självklar förklaring till likheterna. En förklaring kan vara att skyddsombudens krav i dessa fall inte var så omfattande eller kostsamma. En skillnad var att skyddsombu den oftare vid stopp än vid hänvändelse fick stöd i överenskommelser. Stoppen fick sådant stöd i 24 % (18 av 79) av fallen. Hänvändelserna fick sådant stöd i 15 % (11 av 74) av hänvändelserna. En förklaring kan vara att arbetsgivarna vid stopp såg en överenskommelse som ett snabbt sätt att finna en lösning som innebar att själva stoppet hävdes. Arbetsgivarna hade inte samma akuta behov vid hänvändelse. Skyddsombuden som tillämpade hänvändelse fick sju gånger så ofta som vid stopp stöd genom att arbetsgi varna uppgav att de planerade att vidta rättelse. Sådant stöd erhölls i 15 % (11 av 74) av hänvändelserna och i 2 % (2 av 79) av stoppen. En förklaring kan vara att ett sådant stöd inte får samma effekt vid ett stopp som vid hän vändelse. Det kan vara svårt för ett skyddsombud att återta ett stopp, som föranletts av en akut risk, om arbetsgivaren uppger att denne planerar att åtgärda. Det stödet är för vagt. Vid hänvändelse finns problemet med tider. Hur länge ska skyddsombudet vänta innan denne vänder sig till till synen.s. 303
2.Tidpunkten för när partssamverkan inträdde var något olika. Tillämp ningsstudien visade att andelen skyddsombud som gavs stöd genom parts samverkan före inspektion var något högre vid stopp 59 % än vid hänvän delse 50 %. En förklaring till skillnaden är förmodligen att arbetsgivarna vid stopp snabbt ville komma igång med arbetet igen. Ett stopp kan orsaka arbetsgivaren stora kostnader. En annan förklaring kan vara att kraven vid stopp var mer avgränsade. Det bekräftas av att tillämpningsstudien visade att orsaken till stopp oftare än vid hänvändelse avsåg ett visst arbete medan det var vanligare vid hänvändelse än vid stopp att kraven omfattade brister i lokaler. Det kan ha lett till att arbetsgivarna hade svårare att snabbt lösa problemen genom partssamverkan. Andelen skyddsombud som fick stöd genom partsamverkan under inspektion var något högre vid hänvändelse 35 % än vid stopp 24 %. En förklaring till skillnaden kan vara att arbetsgi varna något oftare vid hänvändelse än vid stopp under inspektionen insåg att tillsynen skulle komma att ställa krav på dem och därför blev mer villiga till att ge stöd genom partssamverkan. Syftet kan ha varit att tillsynen då skulle avstå från att ställa lika långtgående krav. Stöd genom partssamver kan efter inspektion var lika ofta förekommande vid stopp 16 % som vid hänvändelse 15 %. Någon särskild förklaring är svår att ge. 7.2.8 Formen för påverkan genom myndighetsaktivitet Förbud. Skyddsombudens stopp ledde tre gånger så ofta till förbud som till hänvändelse. Stoppen fick stöd i förbud i 30 % (40 av 134) av de fall som fick stöd medan hänvändelserna fick sådant stöd i 11 % (14 av 131) av fal len. Här fanns en markant skillnad. En förklaring till att så många stopp ledde till förbud måste ha berott på att tillsynen fann att riskerna var ome delbara och allvarliga för arbetstagares liv och hälsa. Dessutom hade de rättsligt stöd. Vid hänvändelse gjorde tillsynen mer sällan bedömningen av faran var omedelbar. En skillnad var att de oftast förekommande förbuden vid stopp gällde psyko-sociala belastningar. Elva av tretton förbud inom denna kategori hade samband med hot och våld. Många av dem gällde ensamarbete. De oftast förekommande förbuden vid hänvändelse orsaka des av brister i luftkvalitet m.m. De ledde till fem förbud. En förklaring till att skyddsombuden ofta fick stöd genom förbud vid stopp som gällde ensamarbete i kombination med våld och hot kan bero på att det finns två föreskrifter inom dessa områden, en som gäller för ensamarbete och en som gäller för våld och hot. Föreskrifterna kan underlätta för tillsynen att meddela förbud. En förklaring till att hänvändelser orsakade av problem med luftkvalitet m.m. ledde till ett antal förbud kan vara att kraven var mycket kontroversiella. Förbättringar kan ha varit kostsamma och att arbetsgivarna därför inte var villiga att vidta åtgärder förrän förbud med delades. Det måste också ha funnits tillräckligt tydliga regler så att tillsy nen kunde meddela förbud. Föreläggande. Skyddsombuden gavs stöd genom föreläggande tre gånger så ofta vid hänvändelse som vid stopp. Hänvändelserna fick sådant stöd i 12 % (15 av 131) av fallen och stoppen fick sådant stöd i 4 % (5 av 134) av fallen. En likhet var att det var fa förelägganden både vid stopp och hänvändelse. En skillnad var att de flesta hänvändelser som ledde till före lägganden orsakades av ergonomiska och psyko-sociala belastningar t.ex. bemanning medan de flesta stoppen orsakades av lösningsmedel. En för klaring till att hänvändelserna tre gånger så ofta fick stöd i förelägganden kan bero på att bristerna inte uppfattades som lika akuta; därför tillämpa des inte förbud. En förklaring till att de flesta hänvändelserna som fick stöd i förelägganden gällde ergonomiska och psyko-sociala belastningar, kan bero på att de var kontroversiella och därför var arbetsgivaren inte vil lig att åtgärda förrän föreläggande meddelades. En annan förklaring kan vara att skyddsombuden oftare tillämpade hänvändelse och inte stopp för att förhindra arbetssjukdomar. Man fick ett intryck av att tillsynen oftare tillämpade föreläggande än förbud, då krav ställdes som syftade till att förebygga arbetssjukdomar. Underrättelse. Stöd genom underrättelse om förbud gavs oftare vid stopp än vid hänvändelse Underrättelse om förbud orsakades av stopp i 4 % (5 av 134) av fallen och av hänvändelser i 1 % (2 av 131) av fallen. Den enda förklaring jag kan ge till att så få underrättelser om förbud meddela des till följd av hänvändelser kan bero på att hänvändelserna inte var så kontroversiella och att arbetsgivaren åtgärdade snabbt eller annars var hän vändelserna mycket kontroversiella och då åtgärdade inte arbetsgivarna förrän förbud meddelades. Stoppen gavs sällan stöd genom underrättele om föreläggande. Hänvändelserna gavs sådant stöd i 7 % (9 av 131) av fal len medan motsvarande för stoppen endast var 1 % (1 av 134) av fallen. Hänvändelserna orsakades bl.a. av ergonomiska belastningar och psykosociala belastningar som t.ex. ensamarbete vid banking. Stoppen som gavs detta stöd orsakades av risken för ras och brister i luftkvalitet m.m. En förklaring till de få fallen kan vara samma som i de underrättelser som gällde förbud. Inspektionsmeddelande. Skyddsombuden gavs oftast stöd i IM både vid stopp och hänvändelse. De som tillämpade hänvändelse fick sådant stöd i 59 % (77 av 131) av fallen och motsvarande vid stopp var 54 % (72 av 134) av fallen. Likheten måste tolkas så att krav i IM räckte både vid stopp och hänvändelse för att arbetsgivarna skulle vidta åtgärder. Tillsynen följde oftast samma handläggningsrutiner vid stopp och hänvändelse som de gör vid sedvanliga inspektioner dvs. att de börjar med att ställa krav i IM.s. 306
3.Annat slag av stöd. Skyddsombuden gavs annat slag av stöd något oftare vid hänvändelse än vid stopp. Skyddsombuden fick sådant stöd i 10 % (14 av 131) av hänvändelserna och i 8 % (10 av 134) av stoppen. Skillnaden var inte så stor. En förklaring till skillnaden kan vara att tillsynen var mer benägen att ge något slag av stöd vid hänvändelse än vid stopp. Det kan bero på att orsakerna till hänvändelserna något oftare saknade rättslig grund, men utgjorde risker som tillsynen ändå var villiga att ge något slag av stöd t.ex. i form av råd. 7.2.9 Betydelsen av överklaganden Skyddsombuden fick oftare stöd då de överklagade till ASS med anledning av hänvändelser än vid stopp. Skyddsombuden överklagade 27 % (28 av 107 beslut) av de hänvändelser som lett till förvaltningsbeslut och 20 % (25 av 129 beslut) av de stopp, som lett till förvaltningsbeslut. Orsakerna till överklagandena vid hänvändelse gällde oftast ämnen och arbetstid. Orsa kerna till överklagandena med anledning av stopp var oftast psyko-sociala belastningar och problem med luftkvaliteten m.m. Skyddsombuden fick något slag av stöd i 70 % (19 av 28) av fallen vid hänvändelse och i 50 % (13 av 25) av fallen vid stopp. Överklagandena ledde ungefär lika ofta till föreläggande och förbud vid stopp (4 FL, 1FB) och vid hänvändelse (3 FL och 1 FB). I resten av fallen fick skyddsombuden olika slag av stöd. Då ska man ha i minnet att nio överklaganden med anledning av hänvändelse fick ökat stöd genom att ASS vände sig till regeringen och begärde en sänkning av skatten på dieselolja. Skyddsombuden överklagade tolv beslut till rege ringen med anledning av hänvändelser och två beslut med anledning av stopp. De fick inte stöd i något fall av regeringen som överklagansmyndighet. I nio fall blev konsekvensen av att ett skyddsombud överklagade att regeringen beslöt att betala tillbaka skatt till den som köpa dieselolja som var bättre för arbetsmiljön.s. 308
4.Arbetsgivarna kan sägas ha klagat på YI:s beslut i lika många fall dvs. i sju fall vardera, men två stoppfall gällde krav på omprövning av YI:s beslut. Resten innebar överklaganden till ASS. Arbetsgivarna fick dubbelt så ofta stöd då stopp (4 fall) överklagades som vid hänvändelse (2 fall). När de överklagade till regeringen vilket skedde i två fall, fick de inget stöd. En slutsats är att skyddsombuden överklagade relativt ofta både vid stopp och vid hänvändelse. En annan är att de oftare fick stöd med anledning av hän vändelse. En tredje slutsats är att arbetsgivarna överklagade mycket mer sällan än skyddsombuden gjorde, men de fick något oftare stöd vid de överklaganden som hade sitt ursprung i stopp än vid hänvändelse. En fjärde slutsats är att regeringen inte gav vare sig arbetsgivarna eller skydds ombuden något stöd i samband med överklagandena. Någon speciell för klaring är svår att ge mer än att regeringen var nöjd med ASS beslut. 7.2.10 Vitesförelägganden Skyddsombuden gavs stöd genom att viten meddelades ungefär lika ofta vid hänvändelse och stopp med sju respektive sex fall.86 Vitesbeloppen var sammanlagt drygt nio gånger högre vid hänvändelse än vid stopp. Det högsta vitet vid hänvändelse var 2 miljoner kronor och vid stopp 100 000 kronor. En likhet var att viten meddelades ungefär lika sällan. En förkla ring kan vara att tillsynen sällan meddelade viten överhuvudtaget. En annan förklaring kan vara att myndigheten sällan meddelade viten då ini tiativet till en prövning kom utifrån dvs. från en arbetsgivare vid stopp eller från ett skyddsombud vid hänvändelse. En skillnad var att vitesbeloppen var högre vid hänvändelse. Det kan bero på att skyddsombuden ställde fler krav vid hänvändelse och/eller att bristerna var allvarligare och mer omfat tande. En anledning till att vitena var högre kan också bero på att några av dem även berörde elever. 7.2.11 Hänvisning till lagrum och föreskrifter (AFS) Skyddsombuden kunde påverka genom att de ungefär lika ofta fick stöd genom att YI, ASS och regeringen hänvisade till lagrum och/eller före skrift. Vanligast var att 2 kap. AML om arbetsmiljöns beskaffenhet åbero pades. Det skedde oftare vid stopp (79 tillfällen) än vid hänvändelse (55 tillfällen). Oftast åberopades 2 kap. 1 och 2 § § vilket skedde vid 23 stopp och 15 hänvändelser. Tredje kap. AML åberopades vid 40 stopp och 37 hänvändelser. De oftast förekommande föreskrifterna som åberopades vid stopp var Ensamarbete (AFS 1982:3), om Hot och våld (AFS 1993:2) och Lufföroreningar (1980:11). Vid hänvändelse åberopades oftast föreskriften Internkontroll av arbetsmiljön (AFS 1992:6). En likhet var att 3 kap. AML oftast åberopades både vid stopp och vid hänvändelse. En förklaring kan vara att 3 kap. behandlar arbetsgivarens allmänna skyldigheter och att det är naturligt att de flesta tillsynsmyndig heter åberopar det lagrummet även om det gjordes i mindre än hälften av fallen. En skillnad var att 2 kap. åberopades oftare vid stopp. En förklaring kan vara att stoppen var mer ingripande och myndigheten därför ansåg att det fanns ett behov av att åberopa ett 2 kap. AML för att understryka kra vets rättsliga grund. En förklaring till att olika föreskrifter åberopades vid stopp respektive hänvändelse kan förmodligen var att orsakerna var olika trots att flera av dem har grupperats i samma kategorier som luftkvalitet och psyko-sociala belastningar. 7.2.12 Materiellt stöd Skyddsombuden fick materiellt stöd oftare vid hänvändelse än vid stopp. Hänvändelserna fick i genomsnitt tre olika slag av materiellt stöd. Av 168 hänvändelser som gavs stöd erhölls 448 olika slag av materiellt stöd. Stop pen gavs i genomsnitt 2.5 olika slag av stöd. Av 170 stopp som gavs stöd erhölls 344 olika slag av stöd.s. 308
5.Det oftast förekommande materiella stödet vid hänvändelse innebar olika slag av psyko-socialt stöd, vilket erhölls vid 185 tillfällen. Vanligaste stödet innehöll krav på internkontroll, rutiner eller service. Näst vanligaste stödet vid hänvändelse gällde maskiner och ergonomi med 37 respektive 36 olika slag av stöd. Vid stopp var det ungefär lika vanligt att skyddsom buden fick fysiskt/tekniskt stöd vilket erhölls i 170 fall och psyko-socialt stöd vilket erhölls i 162 fall. Vanligaste stödet innehöll krav på arbetsorga nisation, internkontroll och information/utbildning. Krav på tekniska åtgärder, erhölls i 41 fall. En förklaring till att hänvändelserna oftare fick materiellt stöd kan bero på att skyddsombuden ställde fler krav vid hän vändelse än vid stopp. En annan förklaring kan vara att tillsynen ställde fler krav än dem som skyddsombuden efterfrågat vid hänvändelse medan mot svarande inte var fallet vid stopp. En likhet var att både stopp och hänvän delse oftast ledde till krav på internkontroll. En förklaring till det kan vara att reglerna om internkontroll var nya vid tidpunkten för tillämpningsstu dien, att arbetsgivarna ofta saknade ett systematiskt arbetsmiljöarbete och att kraven är generella samt kan ställas i de flesta risksituationer.s. 310