1.Hänvändelseordningen kan uppfattas som kontroversiell. När skyddsom buden vänder sig till sin arbetsgivare, till YI/AV eller till andra tillsynsorgan och kräver åtgärder eller påtalar brister kan deras arbetsgivare uppfatta dem som illojala. Skyddsombuden har därför ett särskild rättsskydd enligt 6 kap. 10 § AML, om de inte ges rätt att utöva de befogenheter som de har tilldelats. De flesta skyddsombud omfattas också av FML, om de är utsedda av en lokal arbetstagarorganisation som är eller brukar vara bun den av kollektivavtal i förhållande till arbetsgivaren. Alla skyddsombud omfattas också av LAS. AD har prövat ett antal fall där skyddsombud fatt försämrade arbetseller anställningsförhållanden med anledning av att de vänt sig till sin arbetsgivare eller till någon tillsynsmyndighet. AD har prövat tre fall (AD 1953 nr 49, AD 1994 nr 56 och AD 1998 nr 108), där skyddsombud vänt sig till sin arbetsgivare, tre fall (AD 1973 nr 45, AD 1978 nr 99, AD 1979 nr 32) där skyddsombud vänt sig till Yl och två fall (AD 1988 nr 162 och AD 1997 nr 57) där skyddsombud vänt sig till andra tillsynsorgan än Yl. 1) Ett skyddsombud ansåg att han avskedats med anledning av att han försökte påverka brister i säkerheten. Han påtalade bristerna genom att vända sig till sin arbetsgivare. Han avbröt också sitt eget arbete. Tvisten gällde om avskedandet berodde på dennes verksamhet som skyddsombud eller inte och om det i så fall var ett brott mot 42 § arbetarskyddslagen.s. 265
2.AD 1953 nr 49. Värmebordsfallet. Ett SKO avskedades. Denne fördes. 266
3.sin egen talan. Han åberopade 42 § Arbetarskyddslagen som innebars. 266
4.förbud mot att ge SKO sämre anställningsvillkor p.g.a. uppdraget. SKOs. 266
5.uppgav att han först vänt sig till sin närmaste arbetsledare och påpekats. 266
6.att det fanns problem med ett skadat värmebord och med en press.s. 266
7.Denne vidtog ingen åtgärd. SKO visade då sitt missnöje med värmes. 266
8.bordet genom att ge det ett slag med en skiftnyckel. Under en kort tids. 266
9.vägrade SKO också att arbeta med en press p.g.a. brister med den. SKOs. 266
10.vände sig till arbetsgivaren och påtalade bristen med pressen. SKOs. 266
11.avskedades samma dag. AD fann att avskedandet berodde på denness. 266
12.åverkan på värmebordet, arbetsvägran och att han avsiktligt också tills. 266
13.fogat skada på en press. AD konstaterade bl.a. att ett SKO inte måstes. 266
14.påminna sin arbetsgivaren om att denne innehar uppdraget varje gångs. 266
15.en framställan till arbetsgivaren görs. Trots det ansåg AD att avskedans. 266
16.det inte orsakades av att denne var SKO utan i egenskap av enskilds. 266
17.arbetare. AD ogillade därför SKO:s talan om brott mot 42 § Arbetars. 266
18.skyddslagen. Här ser man hur svårt det kan vara för ett skyddsombud att påtala brister som rör dennes egen arbetsmiljö. Det är ett dilemma eftersom många skyddsombud rekryteras med anledning av att de upplever brister i sin egen arbetsmiljö. Man skall ha i minnet att tvisten prövades 1953. Vare sig skyddsombuden eller arbetstagarna hade då rätt att avbryta sitt eget arbete. De reglerna infördes under 1970-talet. LAS var inte heller tillämplig.s. 266
19.2) Fyrtio år senare prövade AD ett fall där ett skyddsombud framförde kritiska synpunkter till sin arbetsgivare. Skyddsombudet avbröt också en del av sitt arbete, vilket ledde till omplacering. AD prövade om det fanns vägande skäl till omplacering av skyddsombudet i hennes egenskap av vårdtagare.s. 266
20.AD 1994 nr 56 Medicinfallet. Ett SKO tillika kontaktombud och vårs. 266
21.dare omplacerades mot sin vilja. Hennes förbund ansåg att det innebars. 266
22.brott mot AB 89, § 6. Nämnda paragraf innebär att det ska finnass. 266
23.vägande skäl för att omplacera någon mot dennes vilja.s. 266
24.SKO hade varit aktiv i arbetsmiljöfrågor och varit särskilt kritisk tills. 266
25.att vårdarna delade ut medicin, eftersom delningsbefogenheten intes. 266
26.delegerats till dem. Hon ansåg att det fanns brister i instruktioner ochs. 266
27.rutiner, vilket också bekräftats av Yl. SKO:s förbund framhöll i sins. 266
28.framställan att hon bl.a. var skyddsombud. Förbundet såg att henness. 266
29.kritik var en bidragande orsak till att hon omplacerades. Landstinget vitsordade att vårdaren/SKO hade framfört kritik. Landstinget hävdade att hon vid två tillfällen hade ingripit i omsorgstagares medicinering genom att avbryta den vilket landstinget fann olämpligt. AD fann att vårdaren borde ha kontaktat ledningen eller sjukvårdspersonalen i stäl let för att själv ingripa i medicineringen. AD fann att landstinget måste insett att det fanns tveksamheter mot den medicinska hanteringen, vil ket också bekräftats av Yl. AD fann att landstinget inte hade haft vägande skäl att förflytta vårdaren. Därför utgjorde förflyttningen ett brott mot gällande kollektivavtal. Vårdaren erhöll både ekonomiskt och allmänt skadestånd, det senare bestämdes till 20 000 kronor. Här ser man hur ett skyddsombud som har utsetts av en facklig organisa tion skyddas mot omplacering enligt kollektivavtal men att 6 kap. 10 § AML inte prövas. Det kan bero på att förbundet anser att AML saknar rättslig betydelse eller att det skyddet inte är tillträckligt långtgående. 3) Ett skyddsombud vände sig till sin arbetsgivare och påtalade brister i arbetsmiljön. Skyddsombudet sades upp och avstängdes. Tvisten gällde om uppsägningen var en föreningsrättskränkning enligt 8 § MBL, om den var sakligt grundad och om avstängningen hade skett i strid mot LAS. AD 1998 nr 108 Samarbetsfallet. Ett SKO tillika klubbordförande sades upp och avstängdes från sitt arbete. Orsaken var samarbetsproblem. Förbundet hävdade att det förelåg en föreningsrättskränkning, eftersom den uppsagde drivit fackliga frågor och strax före uppsäg ningen påpekat brister i några skyddsräcken. Den utlösande orsaken till uppsägningen var enligt förbundet att skyddsombudet påpekat ”att ett kok inte var upptaget.” Det ledde till att SKO tog kontakt med arbetsledaren och påtalade bristen. Ordväxling uppstod. Arbetsgivarsidan hävdade att orsaken till uppsägningen var att SKO var aggressivt och saknade kompromissvilja. AD fann att SKO inte var utan skuld till samarbetssvårigheterna, men att bolaget genom sin underlåtenhet att agera måste anses medansvarigt för att samarbetsproblemen förvärra des. AD fann vidare att arbetsgivaren hade varit positiv till SKO:s förs lag till arbetsmiljöförbättringar. AD ogiltigförklarade uppsägningen, men också påståendet om föreningsrättskränkning. AD uppgav däre mot att en avstängning inte får ske om det inte finns särskilda skäl. AD fann inte att sådana förelåg i fallet. Skyddsombudet fick 60 000 kronor i skadestånd med anledning av uppsägningen och 15 000 kronor i all mänt skadestånd i anledning av avstängningen. Här ser man att ett skyddsombud som har utsetts av en facklig organisa tion skyddas mot uppsägningar och kränkningar enligt föreningsrätten. 6 kap. 10 § AML prövas inte. Det kan bero på att förbundet anser att AML saknar rättslig betydelse eller att det skyddet inte är tillräckligt långtgående. Förbundet kan uppfatta att brott mot AML konsumeras av brott mot MBL och LAS.s. 266
30.4) Ett skyddsombud återanställdes inte efter uppsägning p.g.a. arbets brist. En arbetsgivare hade försökt hindra ett skyddsombud från att delta i en inspektion. Tvisten gällde bl.a. om arbetsgivaren genom att säga upp skyddsombudet gjort sig skyldig till en föreningsrättskränkning enligt gäl lande kollektivavtal. Avtalet tog upp kränkning av skyddsombud i en sär skild paragraf i parternas kollektivavtal.s. 268
31.AD 1973 nr 45. Sågverksfallet. En arbetsgivare underlät att återanställas. 268
32.ett SKO/kontaktombud. Bolaget skulle dra ner på produktionen ochs. 268
33.behövde därför inte så många arbetstagare. Arbetstagarsidan hävdades. 268
34.att orsaken till att SKO inte återanställdes var att bolaget var negativts. 268
35.inställt till facklig verksamhet. Bolaget hade t.ex. föreslagit att SKOs. 268
36.skulle ta semester då Yl skulle besöka bolaget. AD fann att det råddes. 268
37.ett spänt förhållande mellan bolaget och avdelningen. Det berodde pås. 268
38.att några kritiska artiklar mot bolaget hade publicerats i en dagstidning.s. 268
39.SKO hade intervjuats och hade uttalat sig om den usla arbetsmiljön.s. 268
40.Dagen efter hade denne fatt fyra varningar. AD fann att bolagets hands. 268
41.läggning av arbetarskyddet ”uppenbarligen [hade] varit mindre tills. 268
42.fredsställande”. AD prövade om det förelåg brott mot 3 § 3 st. lagen oms. 268
43.förenings- och förhandlingsrätt och brott mot gällande kollektivavtal.s. 268
44.Avtalet innebar att föreningsrätten skulle lämnas okränkt enligt kolleks. 268
45.tivavtalet. AD fann att bolaget hyste en viss ovilja mot skyddsombudets. 268
46.p.g.a. hans fackliga verksamhet, vilket innebar en föreningsrättskränks. 268
47.ning. Som exempel på företagets ovilja mot SKO uppgavs arbetsgivas. 268
48.rens förslag att denne skulle ha semester då Yl gjorde inspektion. ADs. 268
49.uppfattade att uppsägningen var en föreningsrättskränkning. Den prös. 268
50.vade inte brottet mot företrädesrätten, eftersom uppsägningen skett pås. 268
51.fel grund. SKO tillerkändes 2 500 kronor i allmänt skadestånd. Arbetsgivarens ovilja mot skyddsombudet och dennes verksamhet ansågs av AD vara en föreningsrättskränkning.s. 268
52.5) Ett skyddsombud deltog i en inspektion^ där brister i arbetsmiljön diskuterades. Det ledde till uppsägning. Tvisten gällde föreningsrätts kränkning och brott mot lagen om anställningsskydd.s. 268
53.AD 1978 nr 99. Inspektionsfallet. Ett HSO tillika facklig förtroendes. 268
54.man önskade främja arbetsmiljön. Hans insatser ledde enligt arbetstas. 268
55.garsidan till uppsägning. Under inspektion, deltog HSO. Unders. 268
56.inspektionen framkom ett antal anmärkningar mot arbetarskyddet. Dets. 268
57.ledde till att arbetsgivaren riktade sin ilska mot HSO, som sades upps. 268
58.under inspektionen. Uppsägningen bekräftades i ett rek. brev. Vid för handlingarna uppgavs samarbetssvårigheter som orsak Några månader dessförinnan hade två olycksfall skett. Det hade lett till att HSO stop pat en viss maskin. HSO lämnade sin anställning. AD fann att det var styrkt att skälet till uppsägningen var dennes arbete som facklig för troendeman och HSO. AD fann att uppsägningen var en förenings rättskränkning och ej sakligt grundad. Uppsägning med stöd av LAS prövades inte, eftersom AD fann att det var en föreningsrättskränkning. HSO erhöll både ekonomiskt och allmänt skadestånd; det senare upp gick till 20 000 kronor. Ett skyddsombuds närvaro vid inspektion kan av en arbetsgivare uppfattas som mycket provocerande. Skyddsombudet skyddades i detta fall av fören ingsrätten och den konsumerade brottet mot LAS. Brott mot AML åbe ropas inte ens. Det kanske ansågs ha konsumerats både av föreningsrätten och LAS, om det hade åberopats. 6) Ett skyddsombud vänder sig till inspektionen vid ett flertal tillfällen. Det framkommer senare att skyddsombudet stulit två bilstötdämpare. Det leder till uppsägning. AD 1979 nr 32. Stötdämparfallet. AD prövade frågan om en arbetsgi vare hade rätt att avskeda en arbetstagare tillika HSO p.g.a. stöld. HSO avskedades efter att ha stulit två bilstötdämpare till ett värde av ca 228 kr/styck. Denne erkände stölden. Förbundet ansåg att avskedandet var ogiltigt och begärde skadestånd. Förbundet uppgav att den avske dade hade varit mycket aktiv som HSO. Tack vare honom hade både Yl och brandväsendet utfärdat ett flertal förelägganden mot arbetsgivaren. Bolaget hade några gånger anmärkt på att HSO ägnade för mycket tid åt skyddsombudsuppdraget. Arbetsgivarsidan bedömde stölden som ”synnerligen allvarlig”. Uppdraget som facklig förtroendeman och HSO bidrog till den bedömningen. AD fann att det måste ses "som en i någon mån försvårande omständighet” att arbetstagaren var HSO. Det berodde på att skyddsombuden enligt arbetsmiljölagen har ”bety dande befogenheter i skyddsfrågor” och att lagstiftningen förutsätter samverkan med arbetsgivaren. AD fann att en stöld ”allvarligt rubbade” förutsättningarna för samverkan och att det därför fanns skäl för att avskeda denne. AD anser att det är en viss försvårande omständighet att det var ett HSO som hade stulit godset. AD ställer något högre krav på skyddsombud än på vanliga arbetstagare. Man kan inte undgå att reflektera över socialmi nister Möllers uttalande 1938 inför revideringen av 1912 års lag om arbe tarskydd, då behovet av ett särskilt rättsskydd mot trakasserier av skydds ombuden diskuterades. Socialminister Möller framhöll att det fanns vissa svårigheter att ordna ett effektivt skydd. Det berodde bl.a. på att det var svårt att bevisa att ett påstridigt skyddsombud trakasserats. Han gav som exempel att en arbetsgivare kan "väl alltid ... finna anledning [till avsked] p.g.a. anmärkningar mot vederbörandes arbete”.35 Man kan i detta fall inte veta om arbetsgivaren hade en särskilt nitisk inställning till ett HSO, som hade medverkat till att både Yl och brandväsendet hade utfärdat ett flertal förelägganden mot arbetsgivaren.s. 268
59.7) Ett skyddsombud vände sig till Statens Anläggningsprovning (SA) och påtalade brister. Han sades upp och stängdes av. Tvisten gällde bl.a. brott mot 6 kap. 10 § AML och mot LAS samt FML.s. 270
60.AD 1988 nr 162. Hissfallet. Ett företag arbetade med att installera ochs. 270
61.reparera hissar. Deras HSO fann att SA hade slarvat med besiktningens. 270
62.av en hiss. Slarvet innebar risk för montörerna. HSO vände sig först tills. 270
63.sin arbetsledare och sedan till SA. SA uppmanade HSO att skriva ners. 270
64.bristerna, vilket denne gjorde. Kopior sändes till arbetsgivaren, tills. 270
65.HSO:s fackförbund och till Yl samt till Statens elektriska inspektions. 270
66.(SEI). Innehållet i brevet kom att publiceras i HSO:s facktidning.s. 270
67.Arbetsgivaren ansåg att HSO gjort sig skyldig till ett grovt illojalt betes. 270
68.ende genom att sända brevet till SA och genom att det kom att publis. 270
69.ceras. HSO sades upp och avstängdes. Statens elektriska inspektions. 270
70.ansåg att det fanns brister i hissen som var oacceptabla ur elsäkerhets-s. 270
71.synpunkt.s. 270
72.AD fann att SKO hade rätt att kontakta SA utan att först kontaktas. 270
73.arbetsgivaren, eftersom det var SA:s besiktning som HSO ansåg var fels. 270
74.aktig. Det framkom att det inte var HSO:s avsikt att brevet skulle publis. 270
75.ceras, därför prövade AD inte den frågan. AD fann att bolaget inte hades. 270
76.grund för sin uppsägning. Bolaget hade kränkt föreningsrätten. ADs. 270
77.fann att 6 kap. 10 § AML inte kunde åberopas jämte anställningss. 270
78.skyddslagen. AD fann däremot att avstängningen av SKO innebar etts. 270
79.hinder mot dennes verksamhet enligt 6 kap. 10 § AML, men att dets. 270
80.hindret konsumerats av att handlingen också utgjorde en föreningss. 270
81.rättskränkning. Företaget fick betala 100 000 kronor i allmänt skades. 270
82.stånd till huvudskyddsombudet och 50 000 kronor till Svenska Elektris. 270
83.kerförbundet. Återigen ser man hur en arbetsgivare uppfattar ett skyddsombuds kontakt med en tillsynsmyndighet är så provocerande att denne sägs upp p.g.a. grovt illojalt beteende. HSO:s kritik riktades inte i första hand mot arbets givaren utan mot tillsynsmyndighetens slarv. Domen visar att skyddsom bud har rätt att vända sig till andra tillsynsorgan än endast Yrkesinspektio nen. Även brott mot 6 kap. 10 § AML åberopades. AD ansåg att avstäng ningen var ett brott mot denna lag, men att det konsumerats av att handlingen också var en föreningsrättskränkning. AD uttalade att 6 kap. 10 § AML inte var tillämplig vid sidan om reglerna i LAS. AML verkar vara en sekundärlagstiftning både till LAS och i förhål lande till föreningsrätten. 8) Några skyddsombud vände sig till landstingets tillsynsorgan. De sades upp. Tvisten gällde frågan om SKO illojalitet var grund för uppsägning. AD 1997 nr 57. Ambulansfallet. Tre skyddsombud och ett antal arbets tagare vände sig till sin ledning för att uppnå förbättringar med anled ning av brister med ambulanser. Verksamheten gällde ambulanskörning i privat regi. Ledningen vidtog inte några åtgärder, utan bemötte dem som klagat på ett otrevligt sätt. För att fa stöd för sina krav på för bättringar vände sig SKO till den chef som hade det medicinska ansva ret för ambulanssjukvården inom landstinget. Ett av SKO:en lämnade också över en dagbok som innehöll kritik till arbetstagarnas facktidning. Bolaget sade upp SKO eftersom de hade varit illojala och brutit mot tystnadsplikten. AD fann inte några allvarliga fel i fordonsparken. Däremot var AD kritisk till hur ledningen bemötte de anställda. Bemö tandet måste enligt AD ”upplevts som otrevligt och obehagligt,” vilket gjorde att dessa drog sig för att påpeka fel. AD fann inte att anmälan till den chef som hade det medicinska ansvaret för ambulanssjukvården, utgjorde saklig grund för uppsägning, AD hänvisade också till ILO:s konvention (nr 158), som enligt AD ”underkänner uppsägningar som sker av det skälet att arbetstagaren ställt sig bakom en anmälan till myn dighet”. Däremot fann AD att det var belastande för det SKO som överlämnade dagboken till fackförbundet, men det kunde inte heller anses vara saklig grund för uppsägning. SKO som lämnade över dagbo ken till facktidskriften fick 30 000 kr i allmänt skadestånd. De två andra skyddsombuden fick 60 000 kr vardera. Återigen ser man en arbetsgivare som betraktar skyddsombud som vänder sig till ett tillsynsorgan som så hotfulla att de sägs upp. AD fann dock att ett sådant beteende inte var grund för uppsägning.s. 270