Rättsfall
AD 1997 nr 57
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
AD 1997 nr 57
BibTeX
@misc{ad-1997-57,
author = {{Arbetsdomstolen}},
title = {{AD 1997 nr 57}},
year = {1997},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
7 hänvisningar i 3 artiklar · 7 stycken/fotnoter
- Arbetsgivarna uttryckte sin oro över att skyddsombudens omfattande rätt till information kunde skada dem. Skyddsombuden kunde t.ex. lämna ut information till konkurrenter eller till pressen, som kunde skada arbets givarens konkurrenskraft. Arbetsmiljöutredningen föreslog därför 1972 att regler om tystnadsplikt skulle införas. LO krävde att dessa inte fick hindra ombuden från att lämna information vidare till styrelsen för den fackliga organisation som valt dem. Riksdagen gav arbetsgivarna stöd genom att anta regler om tystnadsplikt. De infördes 1973 i Arbetarskyddslagen. Tystnadsplikten innebar att skyddsombuden fick informera styrelsen i den fackliga organisationen, men att denna i sin tur skulle bindas av tystnads plikt.274 Tystnadsplikten innebar att skyddsombuden inte obehörigen fick röja eller utnyttja information som de fått p.g.a. sitt uppdrag. Reglerna gällde även inom den offentliga förvaltningen fram till 1981, då Sekretes slagen infördes. Den kom att omfatta också skyddsombudens sekretess.275 I slutet av 1980-talet togs reglerna om tystnadsplikt och sekretess åter upp. Det ledde till att riksdagen 1989 ändrade lagen så att skyddsombuden också skulle ha rätt att föra information vidare till sakkunnig på förbunds nivå. Förutsättningen var att de som erhållit informationen skulle under rättas om tystnadsplikten eller sekretessen. Samtycke från berörd skulle också inhämtas om information skulle lämnas vidare som gällde enskild person.276 Arbetstagarnas lojalitet har samband med tystnadsplikten. Den har prövats av AD (AD 1988 nr 162 och AD 1997 nr 57). Tvisterna har bl.a. gällt kränkningar av skyddsombuden, då de lämnat information till kontrollorgan m.m.277
- Hänvändelseordningen kan uppfattas som kontroversiell. När skyddsom buden vänder sig till sin arbetsgivare, till YI/AV eller till andra tillsynsorgan och kräver åtgärder eller påtalar brister kan deras arbetsgivare uppfatta dem som illojala. Skyddsombuden har därför ett särskild rättsskydd enligt 6 kap. 10 § AML, om de inte ges rätt att utöva de befogenheter som de har tilldelats. De flesta skyddsombud omfattas också av FML, om de är utsedda av en lokal arbetstagarorganisation som är eller brukar vara bun den av kollektivavtal i förhållande till arbetsgivaren. Alla skyddsombud omfattas också av LAS. AD har prövat ett antal fall där skyddsombud fatt försämrade arbetseller anställningsförhållanden med anledning av att de vänt sig till sin arbetsgivare eller till någon tillsynsmyndighet. AD har prövat tre fall (AD 1953 nr 49, AD 1994 nr 56 och AD 1998 nr 108), där skyddsombud vänt sig till sin arbetsgivare, tre fall (AD 1973 nr 45, AD 1978 nr 99, AD 1979 nr 32) där skyddsombud vänt sig till Yl och två fall (AD 1988 nr 162 och AD 1997 nr 57) där skyddsombud vänt sig till andra tillsynsorgan än Yl. 1) Ett skyddsombud ansåg att han avskedats med anledning av att han försökte påverka brister i säkerheten. Han påtalade bristerna genom att vända sig till sin arbetsgivare. Han avbröt också sitt eget arbete. Tvisten gällde om avskedandet berodde på dennes verksamhet som skyddsombud eller inte och om det i så fall var ett brott mot 42 § arbetarskyddslagen.
- kerförbundet. Återigen ser man hur en arbetsgivare uppfattar ett skyddsombuds kontakt med en tillsynsmyndighet är så provocerande att denne sägs upp p.g.a. grovt illojalt beteende. HSO:s kritik riktades inte i första hand mot arbets givaren utan mot tillsynsmyndighetens slarv. Domen visar att skyddsom bud har rätt att vända sig till andra tillsynsorgan än endast Yrkesinspektio nen. Även brott mot 6 kap. 10 § AML åberopades. AD ansåg att avstäng ningen var ett brott mot denna lag, men att det konsumerats av att handlingen också var en föreningsrättskränkning. AD uttalade att 6 kap. 10 § AML inte var tillämplig vid sidan om reglerna i LAS. AML verkar vara en sekundärlagstiftning både till LAS och i förhål lande till föreningsrätten. 8) Några skyddsombud vände sig till landstingets tillsynsorgan. De sades upp. Tvisten gällde frågan om SKO illojalitet var grund för uppsägning. AD 1997 nr 57. Ambulansfallet. Tre skyddsombud och ett antal arbets tagare vände sig till sin ledning för att uppnå förbättringar med anled ning av brister med ambulanser. Verksamheten gällde ambulanskörning i privat regi. Ledningen vidtog inte några åtgärder, utan bemötte dem som klagat på ett otrevligt sätt. För att fa stöd för sina krav på för bättringar vände sig SKO till den chef som hade det medicinska ansva ret för ambulanssjukvården inom landstinget. Ett av SKO:en lämnade också över en dagbok som innehöll kritik till arbetstagarnas facktidning. Bolaget sade upp SKO eftersom de hade varit illojala och brutit mot tystnadsplikten. AD fann inte några allvarliga fel i fordonsparken. Däremot var AD kritisk till hur ledningen bemötte de anställda. Bemö tandet måste enligt AD ”upplevts som otrevligt och obehagligt,” vilket gjorde att dessa drog sig för att påpeka fel. AD fann inte att anmälan till den chef som hade det medicinska ansvaret för ambulanssjukvården, utgjorde saklig grund för uppsägning, AD hänvisade också till ILO:s konvention (nr 158), som enligt AD ”underkänner uppsägningar som sker av det skälet att arbetstagaren ställt sig bakom en anmälan till myn dighet”. Däremot fann AD att det var belastande för det SKO som överlämnade dagboken till fackförbundet, men det kunde inte heller anses vara saklig grund för uppsägning. SKO som lämnade över dagbo ken till facktidskriften fick 30 000 kr i allmänt skadestånd. De två andra skyddsombuden fick 60 000 kr vardera. Återigen ser man en arbetsgivare som betraktar skyddsombud som vänder sig till ett tillsynsorgan som så hotfulla att de sägs upp. AD fann dock att ett sådant beteende inte var grund för uppsägning.