Tabell 111:13. Stoppen riktades mot följande sektorer inom den offentliga

1.sektorn. Skyddsombuden inom kommunerna ville oftast påverka brister på skolor, förskolor och fritidshem. Flera av stoppen gällde brister i luftkvaliteten m.m.114 Skyddsombuden ville också ofta påverka brister i enskilda hem och gruppboende. De flesta av dem115 orsakades av risken för hot och våld inkl, trakasserier. Landstingen som arbetsgivare var underrepresenterade. Endast tretton stopp riktades mot landstingen inkl, landstingsägda bolag, trots att antalet sysselsatta inom denna sektor var ca 400 000 personer. Skyddsombuden inom landstingen ville oftast påverka psyko-sociala belastningar.116 De flesta stoppen riktades mot vårdcentraler och mot sjukhus. En förklaring till de få stoppen kan vara att många kvinnor är landstingsanställda. De meddelar fa stopp. En annan förklaring kan vara att skyddsombuden har den uppfattningen att Hälso- och sjukvårdslagen har företräde framför AML och att skyddsombuden därför inte har rätt att meddela stopp. En tredje förklaring kan vara att även om stoppningsrätten inte begränsas av Hälso- och sjukvårdslagen så kan skyddsombud avstå från att meddela stopp, då tredje man, t.ex. en sjuk person, kan lida skada vid ett stopp. Motsvarande förhållande kunde jag inte märka vid stopp som riktades mot kommunala arbetsgivare. Inom kommunerna var skyddsombuden trots Socialtjänstlagen villiga att meddela stopp. Det gällde särskilt vid vård och omsorgsarbete. Många stopp gällde ensamarbete i enskilt hem, där det fanns risk för hot och våld. Ä andra sidan riktades nästan hälften av stop­ pen inom den kommunala sektor mot skolor, förskolor och fritidshem. Här kan man mer ana att en bidragande faktor till stoppen i vissa fall var att skyddsombuden också önskade förbättra elevers och barns arbetsmiljö och lekmiljö. Skyddsombuden inom den statliga sektorn ville oftast påverka brister som gällde i olika arbetsmiljöer som poliser utsattes för. Orsakerna var bristande luftkvalitet eller problem med personlig skyddsutrustning.117 De offentligt ägda bolagen utgjordes främst av SJ och Telia. Stoppen gällde bl.a. problem med lukt i övernattningsrum för SJ anställda och bristande gripförmåga hos vissa stolpskor för Teliaarbetare.118 Det statligt anställda inkl, då statligt ägda bolag tillämpade stopp oftare än de som var verk­ samma inom landstingen. Def kan bero på att flera att de f.d. statligt ägda bolagen har risker som kan leda till olyckor. Dessa grupper har också en lång facklig tradition och vid undersökningstillfället också relativt stabila anställningsförhållanden.s. 192

Fri från skadestånd

1.Skyddsombud som meddelar stopp är befriade från att ersätta arbetsgiva­ ren för skada med anledning av stoppet; se 6 kap. 7 § fjärde stycket AML. Skyddet har införts eftersom stoppningsrätten är kontroversiell, eftersom den bryter igenom arbetsgivarens ledningsrätt. Ett stopp kan leda till omfattande störningar i produktionen, i vården eller i undervisningen och kan medföra kostnader för arbetsgivaren, drabba sjuka och elever. Motivet till befrielsen är att skyddsombuden inte skall behöva riskera betala skade­ stånd, när de försöker att förhindra arbetsskador genom att tillämpa stopp. Vid införandet av befogenheten diskuterades frågan. Arbetsmiljöutred­ ningen föreslog att skyddsombuden skulle betala max 200 kronor i skade­ stånd, om det uppenbart saknades skäl för att stoppa arbetet. Fackföre­ ningen skulle också kunna fa betala skadestånd.119 LO var starkt kritisk till förslaget och framförde att ett skyddsombud som missbrukar sin förtroen­ deställning kan förlora uppdraget. Regeringen tog hänsyn till LO:s argu­ ment och föreslog att skyddsombuden skulle vara fria från att betala ska­ destånd. Någon skadeståndsskyldighet skulle inte heller åläggas fackföre­ ningen.120 En uttrycklig bestämmelse om befrielse från skadestånd inför­ des därför i Arbetarskyddslagen. Underlåtenhet för ett skyddsombud att stoppa ett farligt arbete kan inte heller leda till skadestånd. ”Ett skyddsom­ bud som medvetet använder stoppningsrätten för olagliga syften, t.ex. för att utöva påtryckning på arbetsgivaren i ett eller annat avseende kan dock drabbas av sanktion”, anser Hydén. ”1 mycket grava fall av missbruk av stoppningsrätten”, hävdar Hydén, att det skulle kunna utgöra saklig grund för uppsägning, t.ex. om stoppet skett av ovidkommande skäl.121 Gullberg m.fl. (2004) framhåller i sin kommentar till AML att ”vanliga straffrätts­ liga påföljder gäller för åtgärder som innebär skadegörelse. Vidare kan skyddsombud bli skadeståndstångsskyldig enligt gällande skadeståndsreg­ ler, om han medvetet använder stoppningsrätten för att främja krav som ej avser arbetsmiljön.”122 En sådan situation kanske skulle vara att ett skydds­ ombud stoppar ett arbete genom att förstöra en farlig maskin eller stoppar i syfte att utöva påtryckning för att få högre lön. AD har prövat ett stopp som skett av ovidkommande skäl. Tvisten gällde två skyddsombuds rätt till skadestånd med anledning av att de ansåg arbetsgivaren inte tog hänsyn till deras stopp. AD 1979 nr 165. Hamnarbetarefallet. Två SKO stoppade arbetet i last­ rum A3 med anledning av risken för olyckor vid lastning av armeringsjärn. De ansåg att det fanns ”stor risk för att järnet skulle glida av truck­ gafflarna under lastningen”. Olyckor hade tidigare inträffat. Arbets­ givarsidan hävdade att orsaken till stoppet var ”att man vägrade att arbeta med dieseltruckar”. Yl hade inte någon invändning mot det sätt som man lastade järnet. Arbetsgivarna uppfattade att SKO:s handlande var en planerad aktion för att visa sitt missnöje med användningen av dieseltruckar. AD fann att SKO hade stoppat arbetet med anledning av att dieseltruckar användes i lastrummet och inte med anledning av viss lastning vilket skyddsombuden påstod att de gjorde. Stoppet ansågs av AD ha skett av ovidkommande skäl och var därför något som arbets­ givaren inte behövde respektera. Frågan är om skyddsombuden hade kunnat bli skadeståndsskyldiga i dessa fall? Man skulle kunna anta att om det ovidkommande skälet inte hade haft samband med brister i arbetsmiljön utan mer handlade om en dold önskan om högre lön, så kanske det hade funnits en möjlighet för arbetsgivaren att få skadestånd. Förutsättningen borde vara att arbetsgivaren hade respekte­ rat stoppet och lidit ekonomisk skada. Så var inte fallet här. I det nämnda fallet innebar det ovidkommande skälet, enligt AD, att arbetstagarna inte ville köra med dieseltruckar i ett lastrum utan önskade att de skulle bytas ut mot eldrivna truckar, men även det var en arbetsmiljöfråga. Enligt min mening kan inte det skälet betraktas som vilken ovidkommande orsak som helst. Det borde inte kunna leda till skadestånd, eftersom det också var en arbetsmiljöffåga. En fråga som kan diskuteras är om arbetstagare kan tvingas betala ska­ destånd om de följer skyddsombudets uppmaning att avbryta ett arbete, trots att det skett utan fog. Hydén anser att arbetstagarna utan risk för ska­ destånd skall kunna följa skyddsombudets uppmaning.123 Göransson anser att rättsläget är mer svårbedömt i de fall skyddsombud meddelar ett stopp utan fog.124 Frågan har inte prövats och den var inte heller aktuell i tilllämpningsstudien. Det är naturligt eftersom tillsynen inte prövar frågor om skyddsombuds ställning eller om stopp meddelats av ovidkommande skäl. En förklaring till att skyddsombud är befriade från skadestånd är att de annars inte skulle våga tillämpa stopp. Min uppfattning är att arbetsta­ garna inte bör bli skadeståndsskyldiga, när de följer ett skyddsombudsstopp. Skyddsombudet tar över arbetsgivarens ledningsrätt. Ett brott mott arbetsgivarens ledningsrätt innebär ett lydnadsbrott. En arbetstagare skulle i enligt med det resonemanget begå ett lydnadsbrott om de bryter mot skyddsombudets stopp. Arbetstagare kan också enligt 6 kap. 11 § AML drabbas av skadestånd om de hindrar skyddsombudet.s. 194

Rättsskydd

1.Vare sig arbetsgivare eller arbetstagare har rätt att hindra skyddsombudet i dennes verksamhet. Hindras ett skyddsombud har denne rätt till skade­ stånd enligt 6 kap. 11 § AML. En arbetsgivare kan t.ex. bortse från ett stopp. Arbetstagarna kanske inte delar skyddsombudets uppfattning om stoppet och önskar därför också bortse från det. Det kan t.ex. bero på att arbetstagarna kan känna sig rädda för repressalier från arbetsgivaren, om de följer skyddsombudets stopp. Arbetsgivarna kan också uppfatta att ett skyddsombud i en viss situation inte har rätt att stoppa ett arbete. Arbets­ givaren kan då uppmana arbetstagarna att fortsätta arbetet och hota med löneavdrag, om de inte återupptar ett stoppat arbete. I sådana fall kan det vara svårt för arbetstagarna att veta vem de skall följa. I förarbetena disku­ terades frågan om arbetsgivaren kunde överta arbetstagarnas uppgifter vid stopp. Regeringen ansåg att om ”arbetsgivarens övertagande av arbetsupp­ giften innebär fara för arbetstagare - även sådan i arbetsledande ställning - får förfarandet emellertid anses otillåtet”.125 En befälhavare på ett fartyg kan enligt 13 § Fartygssäkerhetslagen (2003:364) upphäva skyddsombu­ dets stopp i vissa fall. Förutsättningen är att befälhavaren anser att stoppet ärs. 196

2.”ogrundat eller att arbetet är nödvändigt för att undanröja eller före­s. 196

3.bygga en fara som han eller hon bedömer vara större än den risk soms. 196

4.har föranlett skyddsombudets beslut. Innan befälhavaren beordrars. 196

5.arbete i strid mot skyddsombudets beslut skall han eller hon höras. 196

6.skyddskommittén, om det finns en sådan ombord enligt 14 § förstas. 196

7.stycket och det inte föreligger tvingande hinder.” Ett stopp gäller annars enligt nämnda lagrum till dess att Sjöfartsverket tar ställning. Skyddsombuden måste som nämnts tidigare kunna bevisa att de hin­ drats. Rättspraxis i AD visar att det har varit omöjligt för skyddsombuden att bevisa att de har hindrats vid stopp. Frågan prövades i Hamnarbetarefallet (AD 1979 nr 165) vid tre tillfällen. Rättsfallet har diskuterats tidigare av ett antal olika anledningar.126 Lastrum A2. AD prövade om två SKO hindrats, då en arbetsgivarre­ presentant uppmanade arbetstagarna att återuppta arbetet trots att de meddelat stopp. Arbetsgivaren hävdade att han inte uppfattat att något stopp meddelats. Avdrag på lönen gjordes därför inte. AD fann att det inte var utrett om SKO stoppat, eftersom de inte kunde bevisa det. SKO:en ansågs inte hindrade och fick därför inte rätt till skadestånd.s. 196

8.Lastrum A3. AD prövade om två SKO hindrats, då en arbetsgivar­ representant uppmanade arbetstagarna att återuppta arbetet trots att SKO:en meddelat stopp. AD fann att ”[o]m skyddsombudets ingri­ pande skett under åberopande av ovidkommande skäl eller om det eljest framstår som uppenbart ogrundat kan det inte begäras att skyddsombu­ dets åtgärd respekteras”. En sådan situation förelåg i detta fall enligt AD. Det får därför godtas att arbetsgivaren inte respekterade stoppet. Skyddsombuden ansågs därför inte hindrade och fick därför inte rätt till skadestånd. I ytterligare ett fall ansåg två skyddsombud att de hindrats. Stoppet hade enligt AD skett med fog. Lastrum M3. Två SKO påstod att de stoppade med anledning av bris­ tande luftväxling i ett lastrum. En arbetsledare hotade med att stoppet skulle betraktas som arbetsvägran och medföra löneavdrag, vilket SKO fann hindrande. Arbetsledaren uppfattade att stoppet gällde körning av dieseltruckar. AD fann att denna oklarhet kvarstod, eftersom SKO och arbetsledare inte närmare diskuterade orsaken, vilket berodde på att läget var så spänt. AD fann att arbetsledarens hot kan ”verka som en påtryckning på arbetarna att inte respektera skyddsombudsombudets beslut och kan verka hindrande på skyddsombudets verksamhet”. Det kan också strida mot 6 kap. 10 § AML. AD fann därför att arbetsleda­ ren borde avhållit sig från att fälla nämnda hot. Trots det fann AD att omständigheterna inte var sådana att bolaget skulle behöva betala ska­ destånd, eftersom AD inte fann ”att någon samlad aktion har förekom­ mit från bolagets sida i syfte att motarbeta skyddsombuden”, vilket arbetstagarsidan hade påstått. Här ser man hur otydliga stopp leder till att skyddsombuden inte kan anse sig hindrade och därför inte erhåller något skadestånd. I fallet påstod arbetsledaren att han uppfattade att stoppet gällde körning av dieseltruckar medan skyddsombudet uppgav att denne stoppat arbetet med anledning av bristande luftväxling. AD fann att det förelåg ett missförstånd, som inte klarats upp och att man inte heller kunnat finna att det förelåg någon sam­ lad aktion från bolagets sida i syfte att motarbeta skyddsombuden. Skydds­ ombuden ansågs därför inte ha blivit hindrade. Det låg skyddsombuden till last att de inte mer tydligt hade bekräftat varför de meddelat stopp. Man far ett intryck av att AD menar att skyddsombuden endast kan anses hin­ drade om det kan bevisas att det ligger en samlad aktion från arbetsgiva­ rens sida i syfte att motarbete skyddsombuden.s. 197

9.I ett fjärde fall uppfattade inte en chef, att skyddsombudet hade med­ delat ett stopp. Skyddsombudet kunde inte bevisa att hon hindrats. Ett problem var att stoppet meddelades per telefon. Ord stod mot ord. Fallet har redovisats tidigare.127s. 198

10.AD 2000 nr 92. Kumlafallet. AD fann att det inte var styrkt att skydds­s. 198

11.ombudet ”formulerat sig på sådant sätt att det vid en objektiv bedöm­s. 198

12.ning framstått som klart och tydligt" för anstaltsledningen att ett stopps. 198

13.hade meddelats. Bevisbördan ligger på skyddsombudet vid stopp. Återigen är intrycket att stoppningsrätten är för formlös. Det borde framgå i lagtexten att först skall skyddsombudet vända sig till arbetstagarna och meddela stopp. Sedan skall de vända sig till närmaste arbetsgivare och underrätta denne. Den som tar emot underrättelse skall sedan omedelbart bekräfta det skriftligen.s. 198

14.I ett femte fall underkände AD ett krav på skadestånd, då ett skydds­ ombud påstod att denne hindrats. Fallet har tidigare redovisats.128s. 198

15.AD 2002 nr 98. Stolfallet. AD fann att stoppet inte ”framstått som klarts. 198

16.och tydligt vare sig för arbetstagare eller arbetsledning”. AD fann därförs. 198

17.inte att skyddsombudet hindrats. Samma problematik återkommer här som i de övriga fallen, vilket bekräf­ tar tesen att stoppningsrätten har behov av tydligare formkrav.s. 198

18.Tillämpningsstudien visade i ett fall (Pb:97) att en arbetsledare tog över de stoppade arbetsuppgifterna genom att själv utföra penningtransporter, något, som enligt förarbetena skulle kunna uppfattas som att skyddsombu­ det hindrats. Tillämpningsstudien visade också att arbetsgivare ingick överenskom­ melser med andra än skyddsombud, t.ex. med arbetstagare och med andra fackliga förtroendevald efter ett stopp.129 Överenskommelserna ledde till att arbetsgivaren uppfattade att stoppen hade hävts. Min uppfattning är att sådana överenskommelser inte har någon rättslig verkan såvida de inte har godkänts av skyddsombudet. En arbetsgivare som ingår en överenskom­ melse med enskilda arbetstagare eller med den fackliga organisationen mot skyddsombudets vetskap kan anses ha hindrat skyddsombudet. Ett sådant hinder skulle kunna ligga till grund för en skadeståndstalan mot arbetsgi­ varen enligt 6 kap. 10,11 §§ AML.s. 198

Rätt till lön för arbetstagarna

1.Arbetstagare har rätt till lön under ett stopp, om det skett med fog. Förut­ sättningen är att inget annat är avtalat. Arbetstagarnas rätt till lön har bety­ delse för skyddsombudens benägenhet att tillämpa stopp. Det finns inga särskilda regler i 6 kap. AML som ger arbetstagarna rätt till lön vid stopp. Frågan diskuterades då AML infördes. LO föreslog att lönefrågan borde lösas med stöd av avtal mellan parterna. Regeringen ansåg att ”det måste vara en rimlig princip att full ersättning skall utgå, när arbete med fog avbryts”.130 Rättspraxis i AD visar att arbetstagarna har rätt till lön, när AD anser att ett stopp skett med fog. Ett stopp sker med fog om tillsynen finner att bristen i arbetsmiljön har rättsligt stöd. Det första stoppet som prövades i AD, vilket har redovisats tidigare,131 fann AD att stoppet hade skett utan fog och därför fick inte arbetstagarna någon lön. AD 1979 nr 164. Limfallet. Tillsynen fann vid inspektion att limmet inte var farligt. AD:s bedömning var att fog saknades för stoppet och att lön därför inte skulle utgå. Nästa fall som prövades av AD berörde fyra stopp. Arbetstagarna fick rätt till lön i de fall stoppen skett med fog. AD 1979 nr 165. Hamnarbetarefallet. I lastrum M3 fick arbetstagarna rätt till lön. Det hade samband med att AD fann att det fanns visst fog för stoppet och att det var försvarligt. Det i sin tur hade samband med att Yl fann att det fanns brister arbetsmiljön. Bristerna hade rättsligt stöd och därför ställde Yl krav i ett inspektionsmeddelande. I lastrums. 199

2.A3 fick arbetstagarna inte rätt till lön, eftersom stoppet meddelats avs. 200

3.ovidkommande skäl. Det kan konstateras att arbetstagarna har rätt till lön vid stopp om inget annat avtalats och om stoppet skett med fog. Fog för stopp finns om Yl ställer krav i ett IM. Det betyder att även om AD skulle finna att kraven i 6 kap. 7 § AML inte är totalt uppfyllda, så är AD villig att bedöma att skyddsombuden har uppfyllt kraven i tillräckligt hög grad om tillsynen ställer krav i ett IM. Det betyder att skyddsombuden inte behöver leva upp till kraven i 6 kap. 7 § AML till 100 % för att arbetstagarna skall få rätt till lön. AD ger utrymme för viss felbedömning. Här kan man jämföra med 57 och 58 §§ MBL; där ges också ett visst utrymme för felbedömningar.132s. 200

4.I ett fall tog domstolen ställning till om ett lönekrav var oskäligt enligt 35 § MBL. Fallet har tidigare behandlats.133 Även här fick tillsynens utta­ lande viss betydelse.s. 200

5.AD 1987 nr 58. Råttfallet. En råtta hade iakttagits på ett fartyg som vars. 200

6.under reparation. Det ledde till att ett SKO stoppade arbetet på farty­s. 200

7.get. Tillsynen föreskrev att bolaget omedelbart skulle vidta åtgärder förs. 200

8.att undvika förekomsten av råttor på fartyget, t.ex. genom utläggning avs. 200

9.råttgift. AD tog inte ställning till om stoppet skett med fog utans. 200

10.bedömde om lönekravet var oskäligt enligt 35 § MBL. AD uttryckte is. 200

11.sina domskäl att det fanns skäl som ”klart visar att förekomsten av råttors. 200

12.i en sådan arbetsmiljö och vid sådana arbetsmoment som i förevarandes. 200

13.fall varit aktuella är ett förhållande som i vart fall måste betraktas soms. 200

14.allvarliga från arbetarskyddssynpunkt”. AD fann att de lönekrav soms. 200

15.framställts inte framförts mot bättre vetande eller i ond tro, eftersoms. 200

16.HSO hade fullgod anledning att misstänka att det fanns en eller fleras. 200

17.råttor ombord. Lönekravet skulle därför inte bedömas som oskäligt. AD:s ställningstagande påverkades även här av tillsynens bedömning av risksituationen.s. 200

18.Särskilda regler om lön i kollektivavtal gällde, när en säkerhetschef ome­ delbart instämde i ett stopp. Fallet har diskuterats tidigare.134s. 200

19.AD 1984 nr 58. Explosionsfallet. Metallindustriarbetareförbundets. 200

20.krävde att 100 % av lönen skulle betalas ut vid ett stopp. Arbetsgivarsi­s. 200

21.dan accepterade stoppet. Arbetstagarna hade erhållit 95 %, av sin ordi­s. 200

22.narie lön, vilket följde verkstadsavtalets regler för driftstopp. Arbetsta­s. 200

23.garsidan hävdade att det fanns en ”tyst reglering i verkstadsavtalet”, som innebar rätt till full lön vid stopp även då arbetsgivaren inte motsatt sig stoppet. AD fann att avtalet skulle tolkas så att 95 % av lönen skulle utges. AD grundade sin bedömning på att stoppet var hävt, eftersom arbetsgivarsidan hade accepterat det. Det kan konstateras att arbetstagarna endast hade rätt till avtalsenlig lön, eftersom stoppet accepterats av säkerhetschefen. Det innebär att AD:s rättspraxis avseende full lön vid stopp som skett med fog inte var aktuell i fallet. Parterna kan naturligtvis också reglera lönefrågan vid ett skyddsom­ budstopp i ett kollektivavtal. Arbetstagarnas rätt till lön vid stopp kan ses ur olika aspekter. Görans­ son har i sin avhandling om stridsåtgärder diskuterat frågan. Han framhål­ ler följande med hänvisning till AD 1984 nr 58 (Explosionsfallet) och 1979 nr 164 (Limfallet). Göransson menar att domstolens principiella ställningstagande angående rätten till lön vid stopp ”rent avtalsrättsligt är att uppfatta som en utfyllnad av det mellan parterna gällande avtalet”. Han framhåller sedan att i Limfallet betraktades denna utfyllnad som ”en all­ män rättsgrundsats som torde ingå i alla kollektivavtal om löner och all­ männa anställningsvillkor som saknar uttrycklig bestämmelse i frågan”. Hans uppfattning är att i domskälen hänvisades också till den ”gamla rättsgrundsatsen att lön för timlöneanställda endast utgår vid utfört arbete”, en grundsats som dock kan frångås ”när omständigheterna i det enskilda fallet ger starkt stöd för detta”. Göransson framhåller att den nämnda rättsprincipen skall ses som en allmän rättsgrundsats som kan ”interpoleras i arbetstagarnas enskilda anställningsavtal”. Han stöder sitt påstående på AD 1979 nr 165 (Hamnarbetarefallet), där stoppningsrätten tillämpades av ett skyddsombud som var utsett av en facklig organisation som saknade kollektivavtal med arbetsgivaren. AD hänvisade då till att ”arbetstagarnas enskilda anställningsavtal får anses vila på samma grund­ sats som formulerats i AD 1979 nr 164” (Limfallet). Göransson diskuterar sedan Limfallet, där arbetstagarna inte fick någon lön under stoppet. Den princip som då utvecklas är att en allvarlig missbedömning från skyddsom­ budets sida får gå ut över arbetstagarna. Göransson diskuterar också skadeståndsfrågan. Hans tolkning av domskälen i AD 1979 nr 164, Limfallet var att skadestånd kan komma ifråga om skyddsombudet avbrutit ett arbete av ”skäl som var ovidkommande”. Å andra sidan kommer nog arbetstagarna undgå skadestånd med motivering att de endast följde skyddsombudets uppmaning om stopp. Göransson anser även att en arbetsvägran i vissa fall kan bedömas som en olovlig stridsåtgärd och komma i konflikt med 41 § MBL. Göransson anser att rättsläget är "svår­ bedömt”, men att åberopade domar ger vid handen att det inte kan anses vara något ”brott mot anställningsavtal, kollektivavtal eller mot MBL:s fredspliktsregler” då ett skyddsombud avbrutit ett arbete med fog. Avbry­ ter däremot skyddsombudet utan fog kan det vara ett brott mot dessa reg­ ler.135s. 200

24.Min uppfattning är att det finns en skillnad mellan det fall då ett stopp föranletts av en brist i arbetsmiljön och meddelats i syfte att förbättra den och ett stopp som meddelats i ett annat syfte. Ett stopp som har andra syf­ ten kan liknas vid en vild strejk. I det första fallet bör skyddsombudet vara fri från skadestånd medan i det andra fallet kan skadestånd bli aktuellt. Jag har svårt att se att ett stopp som saknar rättslig grund men som sker i ett arbetsmiljösyfte skulle kunna leda till uppsägning. Ett undantag kan vara då skyddsombudet i samband med stoppet skadar arbetsgivarens egen­ dom.s. 202

25.Fog för ett stopp har samband med om orsaken till stoppet har rättslig grund. När AD skall bedöma om skyddsombudet har haft fog för sitt stopp hörs vare sig tillsynens jurist eller läkare utan endast en inspektör som i många fall har en enbart teknisk kompetens. Min uppfattning är att ett skyddsombud borde ha fog för sitt stopp om t.ex. tillsynens läkare anser att orsaken till stoppet utgjorde omedelbar och allvarlig fara trots att det sak­ nas stöd i arbetsmiljörättslig lagstiftning.s. 202

26.Arbetstagarna förväntas i vissa fall överpröva skyddsombudens stopp. I ett fall fann AD att skyddsombudet saknade fog för stoppet. AD gjorde följande uttalade avseende arbetstagarnas rätt att överpröva ett stopp:s. 202

27.AD 1979 nr 164. Limfallet. Avbryter ett skyddsombud arbetet efter ens. 202

28.bedömning som vid prövning i efterhand inte visar sig vara försvarlig,s. 202

29.har arbetstagarna som regel likväl att följa hans beslut och inte utföras. 202

30.arbetet. Detta följer av att man svårligen kan inrymma en rätt förs. 202

31.arbetstagarna att överpröva skyddsombudets ståndspunktstagande, is. 202

32.andra fall än när hans ingripande sker ”under åberopande av ovidkom­s. 202

33.mande skäl eller eljest ter sig uppenbart ogrundat.” AD:s uttalande innebär i praktiken att arbetstagarna måste ta ställning till om skyddsombudets stopp meddelats av ovidkommande skäl eller eljest framstår som uppenbart ogrundat. I praktiken betyder det att arbetsta­ garna ges en överprövningsrätt.s. 202

34.Rimsten har i sin avhandling om AD diskuterat rätten till avdrag på lön vid obefogade stopp. Han anser med hänvisning till AD 1979 nr 164, Limfallet, att domstolen medverkat till nyskapande av regler ”genom intolkning av tyst klausul i kollektivtavtal”. Han hänvisar till AD:s utta­ lande att betalningsfrågan ”avtalsrättsligt var att uppfatta som en utfyllnad av det mellan parterna gällande avtalet”. Konsekvensen blir enligt Rimsten att det räcker med ”en dom för att ge regeln en pregnant utformning”.136 Rimsten verkar mena att det egentligen inte finns några regler som ger rätt till löneavdrag vid obefogade skyddsombudstopp, men att AD har skapat en sådan.s. 202