- Skyddsombudet har rätt att stoppa ett visst arbete. Begreppet visst arbete har inte diskuterats särskilt utförligt i förarbetena. Arbetsmiljöutredningen gav två exempel på arbeten som skulle kunna avbrytas. Det ena gällde ett arbete, där ”föreskriven skyddsanordning saknas eller ej fungerar och exempelvis risk för kroppsskada på grund härav föreligger”. Det andra exemplet gällde tillträde till ett ”visst arbetsutrymme”, där det fanns risk för ”gasförekomst eller liknande”.49 Det tredje exemplet framgick av special motiveringen till regeringens proposition om ny AML. I den framgick att skyddsombuden hade rätt att meddela stopp innan ett arbete påbörjats.50 Stopp kunde också gälla ensamarbete.51 Stoppningsrätten har två uttalade rättsliga begränsningar. Den gäller inte ”vid övning som leds av Försvarsmakten” och inte heller ”vid sådan övning med kommunal organisation för räddningstjänst som avser verk samhet under höjd beredskap” enligt 14 § AMF. En förklaring till dessa regler kan vara att Försvarsmakten och Räddningstjänsten anser att särskilt farliga övningar, som innebär omedelbar och allvarlig fara för liv och hälsa, måste kunna genomföras i utbildningssyfte. Ett skyddsombud skall då inte kunna hindra en sådan övning. Försvarsmakten och Räddningstjänsten har också egna interna regler. Det kan ha ökat deras rättsliga möjligheter att undantas från stoppningsrätt. Jag har inte kunnat finna att det finns någon uttrycklig begränsning av stoppningsrätten avseende visst arbete i någon annan lagstiftning som t.ex. Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), Polislagen (1984:387) eller Social tjänstlagen (2001:453) eller lag (1993:387) om stöd och service till vissa fimktionshindrade. Stoppningsrätten kan därför sägas ha ett vittomfat tande tillämpningsområde avseende vilka slag av arbeten som kan stoppas. En förklaring till det kan vara att befogenheten endast är tänkt att tilläm pas i undantagsfall. I AD:s praxis kan man finna att skyddsombuden tolkat begreppet visst arbete som en viss arbetsuppgift, allt arbete i en viss lokal eller en viss rela tion. Sex domar i AD har prövat skyddsombudens stoppningsrätt. En dom (AD 1979 nr 165 betår av prövning av fyra stopp). Fyra gånger prövade AD stopp som skett med anledning av en viss arbetsuppgift. I ett fall (AD 1979 nr 164) hade ett stopp orsakats av arbetet med ett visst lim som ansågs vara farligt. I två fall (AD 1979 nr 165 Lastrum A2 och A3) hade stopp orsakats av arbeten med lastning som kunde medföra risk för klämskador. I ytterligare ett fall (AD 2002 nr 98) hade arbetet vid en till verkningslinje stoppats, eftersom arbetet kunde innebära risk för att detal jer skulle kunna rasa över arbetstagarna. Fyra stopp gällde lokaler. Två stopp gällde lastrum på ett fartyg, där det fanns problem med luftkvalite ten. (AD 1979 nr 165, Lastrum M3, M6). I det ena fallet (M6) hade arbetsgivaren felaktigt uppfattat att det var ett stopp. Ytterligare ett stopp gällde arbetet i en verkstad (AD 1984 nr 58) där det skett en explosion. Ett fjärde stopp gällde arbetet på ett fartyg, som låg på ett varv. Orsaken var förekomsten av en råtta (AD 1987 nr 5 8). Ett stopp (AD 2000 nr 92) gällde en viss relation. En väktare var rädd för att bevaka en viss person ensam. En förklaring till att stoppningsrätten har tillämpats så olika beror på att behoven är olika och att de har förändrats över tid. En annan förkla ring kan vara att föreskriften om Hot och våld i arbetsmiljön (AFS 1993:2) tillkom först 1993.
- Det saknas formkrav rörande vilket sätt som ett skyddsombud skall avbryta ett arbete på. Oklara stopp kan leda till att arbetsgivaren inte respekterar dem. Det kan fa till följd att skyddsombuden anser sig hindrade. Det fram går inte av lagtexten på vilket sätt ett skyddsombud skall meddela stopp, men skyddsombudet har bevisbördan för att det sker. I AD:s praxis kan man finna ett antal oklara stopp, som inneburit att arbetsgivarna inte har respekterat stoppen. Skyddsombuden har då ansett sig hindrade. De har inte fått rätt till skadestånd, eftersom de inte har kunnat bevisa att stopp meddelats. AD har prövat fyra fall (AD 1979 nr 165, AD 1984 nr 58, AD 2000 nr 92 och AD 2002 nr 98), där skyddsombuden inte fått rätt till ska destånd, eftersom det inte har gått att bevisa att stopp meddelats. En arbetsgivare måste också kunna bevisa att skyddsombudet meddelat ett obefogat stopp innan avdrag görs på lönen. Ett exempel på ett oklart stopp är följande. AD 2000 nr 92. Kumlafallet. Ett SKO meddelar stopp per telefon till anstaltsledningen på en kriminalvårdsanstalt med anledning av ensam arbete. Ledningen uppger att SKO meddelat att hon uppgivit ”hon har rätt att stoppat arbetet och möjligtvis att hon hade för avsikt att göra det”. AD fann att ”några formkrav eller närmare fordringar på hur ett skyddsombud skall uttrycka sig eller formulera sig när han eller hon utövar rätten enligt 6 kap. 7 § AML finns inte”. AD fann bl.a. att ”[l]agens konstruktion synes förutsätta att det är till de berörda arbets tagarna som skyddsombudet riktar sig med ett beslut om att omdelbart stoppa arbetet”. I detta fall hade SKO:et vänt sig till högsta arbetsled ningen, vilket AD ansåg vara en avvikelse från den tänkta situationen. AD underkände kravet på skadestånd, eftersom stoppet inte framstått ”klart och tydligt”. Det gick inte att bevisa att något stopp meddelats, eftersom det skedde per telefon. AD:s uttalande ger stöd för att en praxis utvecklas som innebär att skydds ombuden vid stopp först skall vända sig till de arbetstagare som berörs och sedan bevisligen underrätta arbetsgivaren. Om det skall vara högsta led ningen eller närmaste arbetsledare framgår inte av AD:s dom. Av förarbe tarna skall skyddsombudet ”vända sig till arbetsgivaren eller dennes före trädare”.87 Ett annat exempel på ett oklart stopp är följande: AD 2002 nr 98. Stolfallet. AD prövade om ett skyddsombud hindrats enligt 6 kap. 10 § AML och 3 § FML. En olycka hade inträffat. Ett stolsunderrede som vägde ca 8 kilo hade fallit ner och skadat en arbets tagare. Ett SKO stoppade fortsatt arbete med banan. SKO uppgav att han meddelat stopp per telefon, genom att sätta upp en skylt nära den maskin som han stoppat och genom att bekräfta stoppet vid ett möte med ledningen. Arbetsgivarsidan påstod att SKO i telefon sagt, att arbetsgivarna kunde starta ”på eget ansvar”, vilket de också gjorde. Någon skylt hade arbetsledningen inte sett. Parterna hade olika upp fattning om vad som hade avhandlats på mötet. AG hade också den uppfattningen att ett stopp inte kunde meddelas, eftersom arbetet redan stod stilla. AD fann att ord stod mot ord avseende vad som uppgivits i telefonsamtalet. AD fann vidare att det är möjligt för ett skyddsombud att utöva sin stoppningsrätt även då ett arbete står stilla. Däremot fann AD att skylten som satts upp inte var tillräckligt tydlig. Det framkom också att när skylten sattes upp var vare sig arbetstagare eller ledningen närvarande. Uppgifterna om vad som sades vid ett senare möte mellan
- AD 2002 nr 98. Stolfallet. AD fann att stoppet inte ”framstått som klart
Rättsfall
AD 2002 nr 98
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
AD 2002 nr 98
BibTeX
@misc{ad-2002-98,
author = {{Arbetsdomstolen}},
title = {{AD 2002 nr 98}},
year = {2002},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
5 hänvisningar i 1 artiklar · 5 stycken/fotnoter