1.Vare sig arbetsgivare eller arbetstagare har rätt att hindra skyddsombudet i dennes verksamhet. Hindras ett skyddsombud har denne rätt till skade stånd enligt 6 kap. 11 § AML. En arbetsgivare kan t.ex. bortse från ett stopp. Arbetstagarna kanske inte delar skyddsombudets uppfattning om stoppet och önskar därför också bortse från det. Det kan t.ex. bero på att arbetstagarna kan känna sig rädda för repressalier från arbetsgivaren, om de följer skyddsombudets stopp. Arbetsgivarna kan också uppfatta att ett skyddsombud i en viss situation inte har rätt att stoppa ett arbete. Arbets givaren kan då uppmana arbetstagarna att fortsätta arbetet och hota med löneavdrag, om de inte återupptar ett stoppat arbete. I sådana fall kan det vara svårt för arbetstagarna att veta vem de skall följa. I förarbetena disku terades frågan om arbetsgivaren kunde överta arbetstagarnas uppgifter vid stopp. Regeringen ansåg att om ”arbetsgivarens övertagande av arbetsupp giften innebär fara för arbetstagare - även sådan i arbetsledande ställning - får förfarandet emellertid anses otillåtet”.125 En befälhavare på ett fartyg kan enligt 13 § Fartygssäkerhetslagen (2003:364) upphäva skyddsombu dets stopp i vissa fall. Förutsättningen är att befälhavaren anser att stoppet ärs. 196
2.”ogrundat eller att arbetet är nödvändigt för att undanröja eller föres. 196
3.bygga en fara som han eller hon bedömer vara större än den risk soms. 196
4.har föranlett skyddsombudets beslut. Innan befälhavaren beordrars. 196
5.arbete i strid mot skyddsombudets beslut skall han eller hon höras. 196
6.skyddskommittén, om det finns en sådan ombord enligt 14 § förstas. 196
7.stycket och det inte föreligger tvingande hinder.” Ett stopp gäller annars enligt nämnda lagrum till dess att Sjöfartsverket tar ställning. Skyddsombuden måste som nämnts tidigare kunna bevisa att de hin drats. Rättspraxis i AD visar att det har varit omöjligt för skyddsombuden att bevisa att de har hindrats vid stopp. Frågan prövades i Hamnarbetarefallet (AD 1979 nr 165) vid tre tillfällen. Rättsfallet har diskuterats tidigare av ett antal olika anledningar.126 Lastrum A2. AD prövade om två SKO hindrats, då en arbetsgivarre presentant uppmanade arbetstagarna att återuppta arbetet trots att de meddelat stopp. Arbetsgivaren hävdade att han inte uppfattat att något stopp meddelats. Avdrag på lönen gjordes därför inte. AD fann att det inte var utrett om SKO stoppat, eftersom de inte kunde bevisa det. SKO:en ansågs inte hindrade och fick därför inte rätt till skadestånd.s. 196
8.Lastrum A3. AD prövade om två SKO hindrats, då en arbetsgivar representant uppmanade arbetstagarna att återuppta arbetet trots att SKO:en meddelat stopp. AD fann att ”[o]m skyddsombudets ingri pande skett under åberopande av ovidkommande skäl eller om det eljest framstår som uppenbart ogrundat kan det inte begäras att skyddsombu dets åtgärd respekteras”. En sådan situation förelåg i detta fall enligt AD. Det får därför godtas att arbetsgivaren inte respekterade stoppet. Skyddsombuden ansågs därför inte hindrade och fick därför inte rätt till skadestånd. I ytterligare ett fall ansåg två skyddsombud att de hindrats. Stoppet hade enligt AD skett med fog. Lastrum M3. Två SKO påstod att de stoppade med anledning av bris tande luftväxling i ett lastrum. En arbetsledare hotade med att stoppet skulle betraktas som arbetsvägran och medföra löneavdrag, vilket SKO fann hindrande. Arbetsledaren uppfattade att stoppet gällde körning av dieseltruckar. AD fann att denna oklarhet kvarstod, eftersom SKO och arbetsledare inte närmare diskuterade orsaken, vilket berodde på att läget var så spänt. AD fann att arbetsledarens hot kan ”verka som en påtryckning på arbetarna att inte respektera skyddsombudsombudets beslut och kan verka hindrande på skyddsombudets verksamhet”. Det kan också strida mot 6 kap. 10 § AML. AD fann därför att arbetsleda ren borde avhållit sig från att fälla nämnda hot. Trots det fann AD att omständigheterna inte var sådana att bolaget skulle behöva betala ska destånd, eftersom AD inte fann ”att någon samlad aktion har förekom mit från bolagets sida i syfte att motarbeta skyddsombuden”, vilket arbetstagarsidan hade påstått. Här ser man hur otydliga stopp leder till att skyddsombuden inte kan anse sig hindrade och därför inte erhåller något skadestånd. I fallet påstod arbetsledaren att han uppfattade att stoppet gällde körning av dieseltruckar medan skyddsombudet uppgav att denne stoppat arbetet med anledning av bristande luftväxling. AD fann att det förelåg ett missförstånd, som inte klarats upp och att man inte heller kunnat finna att det förelåg någon sam lad aktion från bolagets sida i syfte att motarbeta skyddsombuden. Skydds ombuden ansågs därför inte ha blivit hindrade. Det låg skyddsombuden till last att de inte mer tydligt hade bekräftat varför de meddelat stopp. Man far ett intryck av att AD menar att skyddsombuden endast kan anses hin drade om det kan bevisas att det ligger en samlad aktion från arbetsgiva rens sida i syfte att motarbete skyddsombuden.s. 197
9.I ett fjärde fall uppfattade inte en chef, att skyddsombudet hade med delat ett stopp. Skyddsombudet kunde inte bevisa att hon hindrats. Ett problem var att stoppet meddelades per telefon. Ord stod mot ord. Fallet har redovisats tidigare.127s. 198
10.AD 2000 nr 92. Kumlafallet. AD fann att det inte var styrkt att skyddss. 198
11.ombudet ”formulerat sig på sådant sätt att det vid en objektiv bedöms. 198
12.ning framstått som klart och tydligt" för anstaltsledningen att ett stopps. 198
13.hade meddelats. Bevisbördan ligger på skyddsombudet vid stopp. Återigen är intrycket att stoppningsrätten är för formlös. Det borde framgå i lagtexten att först skall skyddsombudet vända sig till arbetstagarna och meddela stopp. Sedan skall de vända sig till närmaste arbetsgivare och underrätta denne. Den som tar emot underrättelse skall sedan omedelbart bekräfta det skriftligen.s. 198
14.I ett femte fall underkände AD ett krav på skadestånd, då ett skydds ombud påstod att denne hindrats. Fallet har tidigare redovisats.128s. 198
15.AD 2002 nr 98. Stolfallet. AD fann att stoppet inte ”framstått som klarts. 198
16.och tydligt vare sig för arbetstagare eller arbetsledning”. AD fann därförs. 198
17.inte att skyddsombudet hindrats. Samma problematik återkommer här som i de övriga fallen, vilket bekräf tar tesen att stoppningsrätten har behov av tydligare formkrav.s. 198
18.Tillämpningsstudien visade i ett fall (Pb:97) att en arbetsledare tog över de stoppade arbetsuppgifterna genom att själv utföra penningtransporter, något, som enligt förarbetena skulle kunna uppfattas som att skyddsombu det hindrats. Tillämpningsstudien visade också att arbetsgivare ingick överenskom melser med andra än skyddsombud, t.ex. med arbetstagare och med andra fackliga förtroendevald efter ett stopp.129 Överenskommelserna ledde till att arbetsgivaren uppfattade att stoppen hade hävts. Min uppfattning är att sådana överenskommelser inte har någon rättslig verkan såvida de inte har godkänts av skyddsombudet. En arbetsgivare som ingår en överenskom melse med enskilda arbetstagare eller med den fackliga organisationen mot skyddsombudets vetskap kan anses ha hindrat skyddsombudet. Ett sådant hinder skulle kunna ligga till grund för en skadeståndstalan mot arbetsgi varen enligt 6 kap. 10,11 §§ AML.s. 198