Stycket

1.Det saknas formkrav rörande vilket sätt som ett skyddsombud skall avbryta ett arbete på. Oklara stopp kan leda till att arbetsgivaren inte respekterar dem. Det kan fa till följd att skyddsombuden anser sig hindrade. Det fram­ går inte av lagtexten på vilket sätt ett skyddsombud skall meddela stopp, men skyddsombudet har bevisbördan för att det sker. I AD:s praxis kan man finna ett antal oklara stopp, som inneburit att arbetsgivarna inte har respekterat stoppen. Skyddsombuden har då ansett sig hindrade. De har inte fått rätt till skadestånd, eftersom de inte har kunnat bevisa att stopp meddelats. AD har prövat fyra fall (AD 1979 nr 165, AD 1984 nr 58, AD 2000 nr 92 och AD 2002 nr 98), där skyddsombuden inte fått rätt till ska­ destånd, eftersom det inte har gått att bevisa att stopp meddelats. En arbetsgivare måste också kunna bevisa att skyddsombudet meddelat ett obefogat stopp innan avdrag görs på lönen. Ett exempel på ett oklart stopp är följande. AD 2000 nr 92. Kumlafallet. Ett SKO meddelar stopp per telefon till anstaltsledningen på en kriminalvårdsanstalt med anledning av ensam­ arbete. Ledningen uppger att SKO meddelat att hon uppgivit ”hon har rätt att stoppat arbetet och möjligtvis att hon hade för avsikt att göra det”. AD fann att ”några formkrav eller närmare fordringar på hur ett skyddsombud skall uttrycka sig eller formulera sig när han eller hon utövar rätten enligt 6 kap. 7 § AML finns inte”. AD fann bl.a. att ”[l]agens konstruktion synes förutsätta att det är till de berörda arbets­ tagarna som skyddsombudet riktar sig med ett beslut om att omdelbart stoppa arbetet”. I detta fall hade SKO:et vänt sig till högsta arbetsled­ ningen, vilket AD ansåg vara en avvikelse från den tänkta situationen. AD underkände kravet på skadestånd, eftersom stoppet inte framstått ”klart och tydligt”. Det gick inte att bevisa att något stopp meddelats, eftersom det skedde per telefon. AD:s uttalande ger stöd för att en praxis utvecklas som innebär att skydds­ ombuden vid stopp först skall vända sig till de arbetstagare som berörs och sedan bevisligen underrätta arbetsgivaren. Om det skall vara högsta led­ ningen eller närmaste arbetsledare framgår inte av AD:s dom. Av förarbe­ tarna skall skyddsombudet ”vända sig till arbetsgivaren eller dennes före­ trädare”.87 Ett annat exempel på ett oklart stopp är följande: AD 2002 nr 98. Stolfallet. AD prövade om ett skyddsombud hindrats enligt 6 kap. 10 § AML och 3 § FML. En olycka hade inträffat. Ett stolsunderrede som vägde ca 8 kilo hade fallit ner och skadat en arbets­ tagare. Ett SKO stoppade fortsatt arbete med banan. SKO uppgav att han meddelat stopp per telefon, genom att sätta upp en skylt nära den maskin som han stoppat och genom att bekräfta stoppet vid ett möte med ledningen. Arbetsgivarsidan påstod att SKO i telefon sagt, att arbetsgivarna kunde starta ”på eget ansvar”, vilket de också gjorde. Någon skylt hade arbetsledningen inte sett. Parterna hade olika upp­ fattning om vad som hade avhandlats på mötet. AG hade också den uppfattningen att ett stopp inte kunde meddelas, eftersom arbetet redan stod stilla. AD fann att ord stod mot ord avseende vad som uppgivits i telefonsamtalet. AD fann vidare att det är möjligt för ett skyddsombud att utöva sin stoppningsrätt även då ett arbete står stilla. Däremot fann AD att skylten som satts upp inte var tillräckligt tydlig. Det framkom också att när skylten sattes upp var vare sig arbetstagare eller ledningen närvarande. Uppgifterna om vad som sades vid ett senare möte mellans. 176