Närliggande

1.Skyddsombuden har också rätt att stoppa ett ensamarbete om det är påkal­ lat av skyddssynpunkt. Ensamarbete anses utgöra en särskild risk. Det har lett till att lagstiftaren uttryckligen har framhållit arbetsgivarnas skyldighe­ ter vid ensamarbete. Enligt 3 kap. 2 § AML skall arbetsgivaren "beakta den särskilda risk för ohälsa och olycksfall som kan följa av att arbetstaga­ ren utför arbete ensam”. En särskild föreskrift har också utarbetats i syfte att förebygga skador vid ensamarbete. I den föreskrivs att arbetsgivaren skall underrätta skyddsombud om ensamarbete. I kommentaren till före­ skriften hänvisas till att skyddsombuden har rätt att stoppa ett arbete ur skyddssynpunkt.70 Rätten att stoppa ett ensamarbete infördes vid AML:s tillkomst år 1977. Enligt förarbetena var orsaken, att ensamarbete ofta ansågs inne­ hålla betydande olycksfallsrisker. Arbetsmiljöutredningen framhöll att en anställd kunde känna psykisk press då ”arbetet utförs nattetid eller innebär ett stort ansvar för dyrbar skyddsutrustning e.d”. Utredningen föreslog därför att skyddsombuden skulle ha rätt att stoppa ensamarbete, om det innebar ”risk från skyddssynpunkt”. Som exempel gavs att ”själva utföran­ det av arbetet innebär större risk vid ensamarbete än annars”. Exempel på situationer där ensamarbetet ökar riskerna kan vara om det kunde bli svå­ rare att få hjälp vid olycks- eller sjukdomsfall. En förutsättning för att meddela sådana stopp skulle enligt utredningen vara att någon överens­ kommelse inte träffats om ensamarbete av parterna och att arbetet innebar särskilda risker.711 remissvaren framkom att SAF såg en fara i förslaget. Faran var att ensamarbete i butiker p.g.a. rånrisk skulle kunna förbjudas. Det skulle kunna innebära att nyetablering av enmansbutiker skulle kunna stoppas med stöd av lagen. SAF:s invändning bemöttes av regeringen med ”att det är den särskilda risk som är förbunden med arbetet i fråga som kan utgöra grund för ingripande och inte ensamarbetet som sådant”. Rege­ ringen framhöll också betydelsen av samverkan mellan arbetsgivare och skyddsombud.72 Inför stopp av ett ensamarbete skall skyddsombuden i praktiken först göra en arbetsmiljörättslig bedömning. Kraven som skyddsombudet kan ställa skall ha stöd i AML och/eller i föreskrifter. Utöver det skall skydds­ ombudet också göra en arbetsrättslig bedömning, om det finns en överens­ kommelse om ensamarbete. Överenskommelsen innebär att skyddsombu­ den endast har rätt att meddela stopp om en försämring av ensamarbetet sker i förhållande till överenskommelsen. Frågan är vilken rättslig verkan en sådan överenskommelse har, särskilt om den har ingåtts av andra än skyddsombudet t.ex. den fackliga organisation, som inte har skyddsombu­ dets arbetsmiljökunskaper. Visserligen uppges i ovan nämnda föreskrift att arbetsgivaren skall underrätta skyddsombudet innan ensamarbete införs. Här kan de två parallella systemen samverkanssystemet och förhandlings­ systemet bli problematiska för skyddsombudet. Den fackliga organisatio­ nen har rätt att ingå överenskommelser med arbetsgivaren om ensamar­ bete. Står överenskommelsen i strid med AML och gällande föreskrifter måste skyddsombudet ha rätt att stoppa arbetet. AD har inte prövat frågan om ensamarbete ur skyddssynpunkt. Ensamarbete var orsaken till AD:s prövning i Kumlafallet (AD 2000 nr 92). Ett skyddsombud fick inte rätt till skadestånd, eftersom hon inte kunde bevisa att hon meddelat ett stopp med anledning av ensamarbete. Orsaken var att en arbetstagare skulle tvingas att arbeta ensam med en mycket hotfull person som var intagen på ett fängelse.s. 1