hälsa

1.4.3.1 Omedelbarfara Skyddsombuden har rätt att meddela stopp om ett visst arbete innebär omedelbar och allvarlig fara för arbetstagares liv eller hälsa. Arbetsmiljöut­ redningen föreslog också att skyddsombuden skulle kunna stoppa ett arbete om faran var ”överhängande” och rättelse inte kunde ske den "nor­ mala vägen”, dvs. genom samverkan. Regeringen instämde i utredningens förslag, men framhöll att det borde finnas möjlighet ”att i samverkan behandla även sådana frågor som fordrar snabba avgöranden”. Regeringen föreslog att skyddsombuden skulle fa rätt att stoppa ett arbete ”då omedel­ bar och allvarlig fara hotar arbetstagares liv eller hälsa och rättelse inte genast kan ske genom hänvändelse till arbetsgivaren”.57s. 164

2.Första gången AD prövade stoppningsrätten ansåg domstolen att faran inte var omedelbar och att det var ett problem, att skyddsombudet inte hade vänt sig till sin arbetsgivare innan denne meddelade stoppet.s. 164

3.Tvisten gällde bl.a. arbetstagarnas lön under ett skyddsombudsstopp.s. 164

4.AD 1979 nr 164. Limfallet. Flera arbetstagare hade klagat på huvud­s. 164

5.värk, illamående och yrsel samt eksem. Problemen sattes i sambands. 164

6.med hanteringen av ett visst lim och att en arbetstagare hade dött avs. 164

7.cancer. Arbetstagarna, nästan 60 stycken, stoppade först sitt egets. 164

8.arbete, eftersom de trodde att limmet var cancerframkallande. HSO vars. 164

9.inte närvarande. Sektionsordförande hade dagen innan deltagit i etts. 164

10.möte då risken med limmet hade diskuterats, Denne uppmanade HSOs. 164

11.nästa dag att stoppa arbetet, vilket han gjorde. HSO hade en tid föres. 164

12.stoppet fått ett mätprotokoll från Yl, som han fann svårt att tyda.s. 164

13.Yl gjorde med anledning av stoppet en inspektion och beslöt därefters. 164

14.att arbetet skulle återupptas, eftersom limmet inte var farligt. AD togs. 164

15.hänsyn till YI:s bedömning och ansåg att det inte förelåg fara för arbets­s. 164

16.tagarnas liv eller hälsa. AD fann att HSO hade gjort en felbedömnings. 164

17.och att den inte var ursäktlig. Ett problem var att HSO inte hade gjorts. 164

18.en egen bedömning utan förlitat sig på sin sektionsordförande. Etts. 164

19.annat problem var att skyddsombuden inte hade vänt sig till arbetsgiva­s. 164

20.ren innan stoppet meddelades. Ett tredje problem var att HSO inte helts. 164

21.borde bortse från det mätprotokoll, som han mottagit. Någon omdelbars. 164

22.fara förekom inte. AD:s bedömning var att fog saknades för stoppet ochs. 164

23.att lön därför inte skulle utgå. Det framkom att HSO måste göra en egen bedömning och inte förlita sig på t.ex. en sektionsordförande. En förklaring till att skyddsombudet upp­ fattade att faran var omedelbar, kan ha varit att denne visste att arbetstagarna hade klagat på huvudvärk, illamående, yrsel och eksem och att en arbetstagare hade dött av cancer. Andra förklaringar till att skydds­ ombudet uppfattade faran som omedelbar kan vara att arbetstagarna hade stoppat arbetet dessförinnan och att dennes sektionsordförande hade upp­ manat HSO att stoppa. Ett skyddsombuds bedömning påverkas ofta av uppgifter från andra hur de upplever en risk. En sektionsordförandens uppmaning till skyddsombudet att stoppa arbetet innebär enviss påverkan. En ordförande har den högsta statusen i den fackliga organisationen och när en sådan person nästan beordrar ett skyddsombud att meddela stopp, kan det vara mycket svårt för skyddsombudet att avstå. En sektionsord­ förande kanske inte alltid känner till under vilka rättsliga förutsättningar som ett skyddsombud har rätt att avbryta ett arbete eller att skyddsombu­ det har en särskild rättslig ställning med stöd av AML. Enligt MBL är det den fackliga organisationen som innehar alla rättigheter. Bristande kun­ skaper hos en sektionsordförande om AML kan leda till konflikt mellan skyddsombuden och denne. Regelsystemet blir ännu otydligare då skydds­ ombud också omfattas av FML. Å andra sidan gäller FML endast om den är till förmån för skyddsombudet. Det betyder att ett skyddsombud alltid har rätt att motsätta sig krav från en sektionsordförande, men de kan i sin tur leda till att skyddsombudet skiljs från sitt uppdrag. I ett annat fall, där tvisten också gällde rätten till lön, gjorde AD en annan bedömning. AD 1979 nr 165. Hamnarbetarefallet. Stoppet gällde bristande luftväx­ ling vid lastning med dieseltruck i ett underrum på ett fartyg, Mirandabooka lastrum tre (M3). Tillsynens bedömning var att luftväxlingen inte var helt tillfredsställande. Det bekräftades av att Yl krävde bättre ventilation i ett inspektionsmeddelande. AD tog hänsyn till YI:s bedömning och ansåg att SKO hade fog för stoppet. AD uttalade att det inte var orimligt att anta att ”lastning i ett relativt litet lastrum under mycket ogynnsamma väderleksförhållanden” och vid bristfällig luftväx­ ling snabbt kunnat leda till en situation där luften i lastrummet inte varit acceptabel ur hälsosynpunkt. Tillsynens bedömning fick en avgörande betydelse för AD:s bedömning av om stoppet skett med fog. AD gjorde en rimlighetsbedömning att en risk snabbt kunde uppstå, vilket bidrog till att skyddsombudet ansågs ha fog för stoppet. Tillämpningsstudien visade att begreppet ”omedelbar fara” saknade betydelse för tillsynens bedömning. Det framgick sällan av handlingarna på vilken av de tre grunder som skyddsombuden meddelat stopp. I studien framgick att skyddsombuden åberopade ensamarbete i nästan 14 % (26 av 195) av stoppen och brott mot förbud i 6 % (11 av 195) av stoppen. Man skulle då kunna påstå att skyddsombuden tillämpade rekvisitet ”omedelbar och allvarlig fara” i resten av fallen eller i drygt 80 % (158 av 195) av stoppen.58 En förklaring till att begreppet ”omedelbar fara” kan sägas sakna betydelse i förhållande till tillsynen är att nämnda TjM om stopp föreskrev att tillsynen inte skall göra någon rättslig prövning av skyddsombudets stopp utan endast ta ställning till riskbilden vid besöket.s. 164

24.I tillämpningsstudien fann jag ett antal stopp som föranleddes av vissa händelser, vilka skyddsombuden förmodligen har tolkat som ”omedelbar fara”. I ett fall (Pb:119) meddelades stopp då en busschaufför utsatts för misshandel med en kniv. I ett annat fall (Pb:193) meddelades stopp för de arbetstagare som skulle utföra omsorgsarbete i ett enskilt hem. Orsaken var att sonen till omsorgstagaren varit hotfull och sprungit omkring med ett luftgevär. Dessutom luktade det tinner i hemmet. I ett tredje fall (Am:16) meddelades stopp då någon plötsligt fick andnöd. Problemet sat­ tes i samband med att ett nytt golv med formaldehyd täckt med plastmassa hade lagts in. Det saknades ventilation i lokalen. I ett fjärde fall (Lo:93) upptäcktes plötsligt en giftspindel i en arbetslokal. I ett femte fall (B/E:l) meddelade skyddsombudet stopp, då en brännskada av andra graden hade inträffat. I vissa fall fick jag en uppfattning om att bristerna kan ha före­ kommit under en längre tid, men att någon viss händelse inträffat som utlöst stoppet. Exempel på det kan vara när ett och samma regionala skyddsombud meddelade sju stopp (Pb:60-66) med anledning av ensam­ arbete i olika kiosker. Den utlösande orsaken var uppgiften om att 600 överfall hade skett under året i landet och att fyra arbetstagare hade dött. I ett annat fall (Lu:4) verkade en arbetstagares död i cancer vara den utlö­ sande orsaken. Stoppet gällde bristande ventilation vid hantering av PVCplast och avsaknaden av kemikalieförteckning. Det framgick av handling­ arna i flera fall att stoppen hade föranletts av ”omedelbar fara”, medan någon sådan fara inte framgick i flera andra fall. Den omedelbara faran kan ha funnits vid stoppningstillfället. Tillsynens bedömning utgår från den situation som föreligger då de genomför inspektion. Den omedelbara faran kan då ha minskat genom att arbetsgivaren har vidtagit vissa åtgärder. 4.3.2 Allvarligfara Förutsättningen för stopp är att det också skall föreligga allvarlig fara. Begreppet diskuterades i förarbetena. Begreppet innebär enligt förarbe­ tena att ”den förelagda arbetsuppgiften går utöver de åtaganden som följde av anställningsavtalet”. I förarbetena framhölls vidare att i många arbets­ uppgifter ligger ett risktagande och att det är nödvändigt från samhällssyn­ punkt. Som exempel nämndes ”brandmannens arbetsuppgifter i samband med eldsvåda”. Arbetsmiljöutredningen föreslog att stoppningsrätten endast skulle användas om risktagandet framstod som ”onödigt och gående utöver vad som kan vara förutsatt med hänsyn till arbetets karak­ tär”.59 Regeringen gjorde ingen invändning mot utredningens förslag i detta avseende.60 Begreppet allvarlig fara har prövats av AD. Tvisten gällde bl.a. om arbetstagarnas krav på lön under ett stopp var oskäligt med hänsyn till grunden för kraven. AD 1987 nr 58. Råttfallet. Ett SKO meddelade stopp med anledning av att en råtta hade iakttagits på ett ryskt fartyg, som reparerades på ett svenskt varv. Arbetstagarparten uppgav att SKO hade tagit kontakt med en yrkesinspektör och att denne bedömde SKO:ets ”beslut att avbryta arbete som befogat”. Tillsynen föreskrev ”att bolaget omedel­ bart skulle vidta åtgärder för att undvika förekomst av råttor på fartyget, t.ex. [genom]utläggning av råttgift". AD framhöll i sina domskäl att ”förekomsten av råttor i en sådan arbetsmiljö och vid sådana arbetsmo­ ment som i förvarande fall varit aktuella, är ett förhållande som i vart fall måste betraktas som allvarligt från arbetarskyddssynpunkt”. AD tog hänsyn till tillsynens bedömning och betraktade faran som allvar­ lig i förhållande till den arbetsmiljö som personer på fartyg befann sig i. Vad AD kan ha menat är att ett ev. råttbett ombord på ett fartyg långt ifrån hamn är att betrakta som allvarlig fara medan motsvarande förhållande på land inte skulle ha samma innebörd. I tillämpningsstudien fick jag ett intryck av att skyddsombuden gene­ rellt tillämpade stopp, då de ansåg att faran gick utöver anställningsavtalet. Några exempel. Ett skyddsombud stoppade viss sophämtning. Orsaken var att arbetet utfördes i trånga lokaler, i lokaler som hade för låga dörrar och i vissa fall med alltför tunga sopsäckar.61 Förklaringen till stoppen var att skyddsombuden ansåg att förhållandena kunde leda till belastningsska­ dor. Samtidigt måste skyddsombudet ha ansett att det inte ingick i sophämtarnas anställningsavtal att utföra hämtning av sopor under så bristfäl­ liga ergonomiska förhållanden. Ett annat skyddsombud företrädde de arbetstagare som utförde omsorgsarbete i enskildas hem. Skyddsombudet ansåg förmodligen inte att det ingick i anställningsavtalet att arbetstagarna skulle utsättas för kniv­ hot, i synnerhet inte då de saknade särskild utbildning för sådant bemö­ tande (Pb:80). Ett tredje skyddsombud företrädde arbetstagarna inom byggsektorn. Denne ansåg med stor sannolikhet att det inte ingick i deras anställningsavtal att arbeta på ett tak utan skydd (F/R:14). Ett fjärde skyddsombud företrädde målare. Denne ansåg inte att det ingick i deras anställningsavtal att arbeta med lösningsmedelsbaserade färger i vissa fall (Am:43). En förklaring till många av stoppen var att skyddsombuden ansåg att åtagandena gick utöver de som följde av anställningsavtalet.s. 166

25.Någon diskussion om arbetstagarnas anställningsavtal framkom inte av handlingarna. Det beror på att tillsynens prövning görs med stöd av AML, AMF och AFS och inte med stöd av ett civilrättsligt anställningsavtal eller kollektivavtal. Ä andra sidan gör naturligtvis tillsynen olika bedömningar av förekomsten av våld i arbetsmiljön för poliser i förhållande till lärare och socialsekreterare. Ett stopp som meddelas p.g.a. allvarliga faror i arbets­ miljön, får rättsligt stöd endast om saken är reglerad i AML eller i före­ skrifter. 4.3.3 Faraf or liv eller hälsa Förutsättningen för att stopp skall kunna meddelas är att det skall föreligga risk för arbetstagares liv eller hälsa. Begreppet fara för liv eller hälsa kan vara svårt att tolka. Det diskuterades i förarbetena. Regeringen gjorde 1976 ett särskilt uttalande, som innebar att stoppningsrätten inte skulle tillämpas vid misstanke om långtidseffekter.62 LO var inte nöjd med skriv­ ningen utan krävde 1991, att skyddsombuden skulle ha rätt att stoppa ”arbete som ger skador på sikt i de fall där arbetsgivaren inte vidtar någon åtgärd efter en konstaterad arbetsskada och när Yrkesinspektionen inte ingriper.”63 LO:s krav fick inte stöd av regeringen. Arbetsmiljökommissio­ nen föreslog att AML tydligt skulle anvisa hänvändelseordningen som ett alternativ till stoppningsrätten.64 Regeringen instämde i utredningens för­ slag om hänvändelseordningen. Det framkom att den kunde bli viktig, när det inte var fråga om omedelbar och allvarlig fara för arbetstagares liv eller hälsa utan i fall, där en mer långvarig exponering kan leda till skadlig påverkan. I dessa fall framhöll regeringen är stoppningsrätten inte var tilllämpbar.65 Begreppet fara för annans liv eller hälsa har prövats av AD. Orsaken till ett stopp var bristande luftväxling. Tillsynen ställde krav i ett IM. AD tog hänsyn till IM i sin bedömning om det fanns fog för stoppet. AD 1979 nr 165. Hamnarbetarefallet. Domstolen uttalade att det snabbt kunnat uppstå en situation där luften i lastrummet M3 ”inte varit acceptabel ur hälsosynpunkt”. AD:s bedömning av den allvarliga faran var att den inte var acceptabel ur hälsosynpunkt. Någon medicinsk bedömning genomfördes inte utan AD uppfattade att om tillsynen ställde krav på arbetsgivaren så innebar det automatiskt att faran inte var acceptabel ur hälsosynpunkt. Jag påpekar det, eftersom stoppningsrätten kan uppfattas kräva en medicinsk bedömning och att någon sådan inte sker. En sådan bedömning skulle kunna få bety­ delse i de fall en allvarlig fara uppstår medicinskt, men lagstiftning saknas ännu inom området. Både forskare och arbetsmiljöjurister har haft synpunkter på hur begreppen omedelbar, och allvarlig fara för arbetstagares liv eller hälsa bör tolkas eller har tolkats. Hydén (1981) anser att ”[r]ätten att stoppa arbetet föreligger även i de fall där skadeeffekt skulle visa sig först efter en tid”. Han hänvisar till AD 1979 nr 164 det s.k. Limfallet, där skyddsombudet gjort en felbedömning av ett ämnes farlighetsgrad.66 Hans Gullberg m.fl. framhåller att skyddsombuden kan ha rätt att stoppa ett arbete ”även i situ­ ationer, där skadeeffekt av ifrågavarande slag skulle visa sig först efter en tid”. Samtidigt framhålls att det inte finns någon befogenhet att ”stoppa arbete enbart av den anledningen att misstanke föreligger om skadliga långtidseffekter”.67 Bo Ericson och Kerstin Gustavsson, då jurister på LO respektive TCO har tolkat gällande regler som att det inte krävs att faran är ”ny eller plötslig. Det avgörande är att det i den aktuella situationen skulle vara förenat med alltför stör risk att låta arbetet fortgå till dess att det kan stoppas av arbetsledningen eller av Arbetsmiljöverket. Kravet på att faran skall vara överhängande innebär att skyddsombudet inte kan avbryta ett arbete som han misstänker kan komma att medföra skada för någon arbetstagare på längre sikt. Framstår det som uppenbart för skyddsombudet att skadeeffekten p.g.a. visst arbete kommer att visa sig först efter en tid, har han däremot rätt att stoppa arbetet. Härmed avses sjukdomar eller skador som visar sig efter mycket lång tid.”68 Erik Löfgren, som under många år var jurist på en Yrkesinspektion, har diskuterat begreppet fog. Han anser att "[o]m arbetet efter Yrkesinspek­ tionens bedömning får återupptas, men först under vissa villkor, anses stoppet troligen ha gjorts med fog”.69s. 168

26.Jag får ett intryck av att begreppet omedelbar och allvarlig fara för arbetstagares liv eller hälsa i första hand syftar på att förebygga arbets­ olyckor. Vidare far jag en uppfattning att stoppningsrätten inte skall tilläm­ pas vid arbetsskador som kan misstänkas leda till skadliga långtidseffekter, t.ex. belastningsskador. Å andra sidan tolkar jag Hydéns uttalande som att AD gjorde ingen uttrycklig invändning mot att skyddsombudet stoppat med anledning av ett ämne där skadeeffekt skulle kunna visa sig först efter en tid, t.ex. genom att arbetstagarna fick cancer. Det tar han till intäkt för att det inte är förbjudet att tillämpa stoppningsrätten även i sådana fall.s. 1

27.Tillämpningsstudien visade att skyddsombuden tillämpade stopp både då det fanns ergonomiska och psyko-sociala belastningar och risker med anledning av brister i luftkvaliteten eller i de lokaler som arbetet utfördes i. Vad gäller ergonomiska belastningar så kan det vara svårt för ett medi­ cinskt outbildat skyddsombud att veta om vissa tunga lyft kommer att leda till en arbetsolycka eller misstänkas ge långtidseffekter. Det är också svårt att veta om hot om våld verkligen kommer att leda till våld. Brister i ven­ tilation kan leda till skada på kort sikt och kan också visa sig efter en längre tid. Ett exempel på skador som kan uppstå på kort sikt är om en arbetsta­ gare får allergiska anfall med andnöd med anledning av brister i ventila­ tionen. Ett exempel på skador som kan utvecklas under längre tid kan också vara allergier, också med anledning av brister i ventilationen. Mot­ svarande resonemang kan föras med anledning av stopp p.g.a. vissa ämnen t.ex. lösningsmedel. Det är svårt att avgöra vilka medicinska bedömningar som skyddsombuden gjorde i tillämpningsstudien. Lagen ställer inte några krav på att skyddsombuden skall ha vare sig medicinsk, yrkeshygienisk eller teknisk utbildning. Sådan kunskap saknar också betydelse då tillsynen skall ta ställning, eftersom den endast tar hänsyn till om det finns rättsligt stöd. Ett skyddsombud kan uppfatta att det föreligger omedelbar och all­ varlig fara för liv och hälsa, men om bedömningen saknar rättslig grund, kommer skyddsombudet inte att fa något rättsligt stöd av tillsynen.s. 1

Ensamarbete

1.Skyddsombuden har också rätt att stoppa ett ensamarbete om det är påkal­ lat av skyddssynpunkt. Ensamarbete anses utgöra en särskild risk. Det har lett till att lagstiftaren uttryckligen har framhållit arbetsgivarnas skyldighe­ ter vid ensamarbete. Enligt 3 kap. 2 § AML skall arbetsgivaren "beakta den särskilda risk för ohälsa och olycksfall som kan följa av att arbetstaga­ ren utför arbete ensam”. En särskild föreskrift har också utarbetats i syfte att förebygga skador vid ensamarbete. I den föreskrivs att arbetsgivaren skall underrätta skyddsombud om ensamarbete. I kommentaren till före­ skriften hänvisas till att skyddsombuden har rätt att stoppa ett arbete ur skyddssynpunkt.70 Rätten att stoppa ett ensamarbete infördes vid AML:s tillkomst år 1977. Enligt förarbetena var orsaken, att ensamarbete ofta ansågs inne­ hålla betydande olycksfallsrisker. Arbetsmiljöutredningen framhöll att en anställd kunde känna psykisk press då ”arbetet utförs nattetid eller innebär ett stort ansvar för dyrbar skyddsutrustning e.d”. Utredningen föreslog därför att skyddsombuden skulle ha rätt att stoppa ensamarbete, om det innebar ”risk från skyddssynpunkt”. Som exempel gavs att ”själva utföran­ det av arbetet innebär större risk vid ensamarbete än annars”. Exempel på situationer där ensamarbetet ökar riskerna kan vara om det kunde bli svå­ rare att få hjälp vid olycks- eller sjukdomsfall. En förutsättning för att meddela sådana stopp skulle enligt utredningen vara att någon överens­ kommelse inte träffats om ensamarbete av parterna och att arbetet innebar särskilda risker.711 remissvaren framkom att SAF såg en fara i förslaget. Faran var att ensamarbete i butiker p.g.a. rånrisk skulle kunna förbjudas. Det skulle kunna innebära att nyetablering av enmansbutiker skulle kunna stoppas med stöd av lagen. SAF:s invändning bemöttes av regeringen med ”att det är den särskilda risk som är förbunden med arbetet i fråga som kan utgöra grund för ingripande och inte ensamarbetet som sådant”. Rege­ ringen framhöll också betydelsen av samverkan mellan arbetsgivare och skyddsombud.72 Inför stopp av ett ensamarbete skall skyddsombuden i praktiken först göra en arbetsmiljörättslig bedömning. Kraven som skyddsombudet kan ställa skall ha stöd i AML och/eller i föreskrifter. Utöver det skall skydds­ ombudet också göra en arbetsrättslig bedömning, om det finns en överens­ kommelse om ensamarbete. Överenskommelsen innebär att skyddsombu­ den endast har rätt att meddela stopp om en försämring av ensamarbetet sker i förhållande till överenskommelsen. Frågan är vilken rättslig verkan en sådan överenskommelse har, särskilt om den har ingåtts av andra än skyddsombudet t.ex. den fackliga organisation, som inte har skyddsombu­ dets arbetsmiljökunskaper. Visserligen uppges i ovan nämnda föreskrift att arbetsgivaren skall underrätta skyddsombudet innan ensamarbete införs. Här kan de två parallella systemen samverkanssystemet och förhandlings­ systemet bli problematiska för skyddsombudet. Den fackliga organisatio­ nen har rätt att ingå överenskommelser med arbetsgivaren om ensamar­ bete. Står överenskommelsen i strid med AML och gällande föreskrifter måste skyddsombudet ha rätt att stoppa arbetet. AD har inte prövat frågan om ensamarbete ur skyddssynpunkt. Ensamarbete var orsaken till AD:s prövning i Kumlafallet (AD 2000 nr 92). Ett skyddsombud fick inte rätt till skadestånd, eftersom hon inte kunde bevisa att hon meddelat ett stopp med anledning av ensamarbete. Orsaken var att en arbetstagare skulle tvingas att arbeta ensam med en mycket hotfull person som var intagen på ett fängelse.s. 1

2.Tillämpningsstudien visade att skyddsombuden uppgav ensamarbete som orsak till stopp i 14 % av fallen.73 Den oftast förekommande orsaken, där ensamarbete åberopades, var risken för rån inom handeln.74 Den näst vanligaste orsaken var hot och våld vid vård- och omsorgsarbete.75 En för­ klaring till den relativt höga andelen är att ensamarbete är mycket kontro­ versiellt. Enskilda arbetstagare uppfattar det som mycket besvärande att arbeta ensam, särskilt i arbeten där hot och våld kan förekomma.s. 172

3.En förklaring till att andelen stopp, där ensamarbete framkom var så hög inom handeln, kan vara att ensamarbete ofta förekommer och är ett stort problem. Antalet stopp inom handeln kan bero på att skyddsombu­ den oftast krävde dubbelbemanning, vilket är mycket kostsamt. En annan förklaring kan vara att de rättsliga förutsättningarna för att meddela stopp vid ensamarbete är så låga. Ett skyddsombud kan avbryta ett ensamarbete ur skyddssynpunkt. Det framkom inte i tillämpningsstudien att faran syn­ tes var lägre än i andra fall. Tvärtom var stoppen ofta förenade med risk för hot om våld eller att våld hade skett strax före stoppet. Man fick snarare intryck av att skyddsombuden lika gärna kunde ha tillämpat rekvisitet ”omedelbar och allvarlig fara” i dessa fall.s. 172

Brott mot förbud

1.Skyddsombuden har också rätt att meddela stopp med anledning av brott mot tillsynens förbud. Det gäller sådana förbud som vunnit laga kraft eller som p.g.a. förordnande enligt 9 kap. 5 § AML skall lända till efterrättelse omedelbart, s.k. omedelbart förbud, eller om arbetsgivaren har brutit mot ett generellt förbud.s. 172

2.Arbetsmiljöutredningen föreslog att skyddsombuden skulle få befogen­ het att stoppa brott mot nämnda förbud. Syftet var att befogenheten skulle ge ”ökad tyngd åt skyddsombudens handlande”.76 Förslaget fick stöd av regeringen och regeln trädde i kraft 1 januari 1974.77 Befogenheten kan bl.a. ses som ett stöd i en åklagares arbete. Brott mot förbud kan leda till åtal och fällande dom. Befogenheten ger skyddsombuden rätt att stoppa ett arbete som omfattas av ett förbud, men inte ett föreläggande. En för­ klaring kan vara att ett förbud oftast är mer avgränsat och kanske oftare tillämpas för att förebygga arbetsolyckor än sjukdomar. LO föreslog att stoppningsrätten också ”bör omfatta arbete som bedrivs i strid mot generella förbud som utfärdats av Arbetarskyddsstyrelsen.” Regeringen ställde sig bakom förslaget.78 Regeln infördes i AML. Utvidg­ ningen framgår dock inte av lagtexten. Gullberg hänvisade 1978 till sådana generella föreskrifter som har meddelats med stöd ay 3 kap. 14-16 §§ AML.79 Motsvarande regler finns sedan 1991 införda i 4 kap. AML. Reg­ lerna behandlade bl.a. ASS rätt att föreskriva förbud mot att använda en viss arbetsprocess, arbetsmetod, anordning eller ämne. De gällde också ASS rätt att kräva läkarundersökning och förbud mot att ett arbete utförs av vissa grupper. Några mer konkreta exempel på vilka slag av generella förbud som menas framgår inte av förarbetena. Jag utgår från att reglerna inte endast är begränsade till att gälla föreskrifter som har utfärdats av ASS och numera AV. De borde också kunna tillämpas vid brott mot direkt straffsanktionerade bestämmelser som finns t.ex. i 8 kap. 2 § AML. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet utan giltig skäl tar bort en skyddsanordning eller sätter den ur bruk kan dömas till böter. Hur omfattande skyddsombudens rätt att meddela stopp med anledning av olika förbud, är oklar. Konsekvensen kan vara att skyddsombuden inte tillämpar denne regel eller gör det på ett felaktigt sätt. Tillämpningsstudien visade att brott mot förbud mycket sällan uppgavs som orsak till ett stopp. Jag fann elva stopp, där jag kunde ana att nämnda rekvisit skulle kunna ha tillämpats, men jag kunde endast finna fem stopp, där det mer uttryckligen framgick. Samtliga gällde brott mot generella föreskrifter. Stoppen gällde brott mot föreskriften om Isocyanater (AFS 1981:6 och 20) (Äm:3), brott mot det hygieniska gränsvärdet för formaldehyd (Am: 154) och brott mot gällande bestämmelser för parkeringsbromsar (Ma:36) samt brott mot föreskriften om Tryckprovning (AFS 1985:14) (B/E:8). Tillstånd saknades i det sistnämnda fallet. Även brott mot minderårigas kassaarbete (Pb:120) åberopades som en av flera orsaker till ett stopp. Inga stopp meddelades med anledning avbrott mot tillsynens förbud. En förklaring till de få stoppen kan vara att arbetsgivarna sällan bryter mot tillsynens förbud. En annan förklaring kan vara att stopp som orsakats av ett sådant brott inte kommer till tillsynens kännedom. Det kan bero på att en arbetsgivare genast accepterar ett sådant stopp, eftersom brott mot ett förbud direkt kan leda till åtal och böter. En förklaring till att få stopp meddelades med anledning avbrott mot generella förbud kan bero på att regeln inte framgår av lagtexten. Det kan betyda att få skyddsombu­ den känner till den.s. 172

Hot om stopp och möjlighet till rättelse

1.Skyddsombuden är skyldiga i mån av tid att vända sig till arbetsgivaren före stopp meddelas. Det innebär i praktiken att de skall rikta ett slags hot om stopp mot arbetsgivaren. I Leymanns studie (1983) framkom att 23 % av de regionala skyddsombuden hade hotat att stoppa ett arbete 1-2 gånger under de senaste två åren.80 Kronlund m.fl. (1985) framförde i sin studie att hoten hade betydelse för att påverka arbetsgivaren.81s. 1

2.Tillämpningsstudien visade att hot om stopp förekom i 11 % (20 av 195) av fallen. De flesta orsakades av psyko-sociala belastningar med tio fall och brister i luftkvaliteten i sex fall. De övriga orsakades av risken för fall och ras i två fall, av hanteringen av ett visst ämne och bristen i en lokal i ett fall vardera.82 De flesta hoten, eller åtta av tio, som gällde psyko-soci­ ala belastningar orsakades av hot och våld vid ensamarbete. Sju av dem kom från handelssektorn.83 Ett hot (Lu:76) orsakades av att 14 katter för­ pestade lukten med sin avföring vid omsorgsarbete i enskilt hem. Hot om stopp kan nästan betraktas som en egen befogenhet. En förklaring till att så många hot om stopp registrerades kan vara att skyddsombuden sände in kopior av sina hot om stopp till tillsynen. En annan förklaring kan vara att arbetsgivaren ville förebygga konsekvenserna av att hoten genomfördes genom att ta kontakt med tillsynen.s. 1

3.Arbetsgivaren skall genast vidta rättelse, då skyddsombudet vänder sig till denne med hot om stopp. Syfet är att arbetsgivaren skall ges möjlighet att åtgärda bristen innan ett stopp meddelas. Det är ett led i de samverkansregler som skyddsombudsinstitutet omfattas av. Arbetsmiljöutred­ ningen föreslog att skyddsombuden så långt som möjligt skulle samråda med arbetsgivaren eller med dennes företrädare, i första hand med arbetsledaren på platsen innan stopp meddelades. I utredningen påpekades vik­ ten av att ha en effektiv skyddsorganisation "med möjlighet att utan dröjs­ mål fatta beslut i skyddsfrågor”.84 Innebörden var att om det fanns en effektiv skyddsorganisation borde brister i arbetsmiljön snabbt kunna behandlas. En effektiv skyddsorganisation förutsätter bl.a. att skyddsom­ buden vet vem i linjeorganisationen som de skall vända sig till innan de meddelar stopp. Före 1991 fanns särskilda regler i 7 § AMF, som innebar att arbetsgivaren var skyldig att informera skyddsombuden vem de skulle göra framställning till i skyddsfrågor. Den skyldigheten försvann vid revi­ deringen 1991 utan diskussion, vilket försvårar skyddsombudsuppdraget. Man kan idag hävda att det finns en allmän regel, som innebär att alla arbetstagare har rätt att veta vem i linjeorganisationen som de skall vända sig till i arbetsmiljöfrågor. Sådana krav kunde ställas på arbetsgivaren redan 1993 med stöd av Internkontroll av arbetsmiljön (AFS 1992:6). I dag har reglerna förtydligats i föreskriften om Systematiskt arbetsmiljöarbete (AFS 2001:1 och 2003:4). Min uppfattning är ändå att de särskilda reglerna som fanns i 7 § AMF gav skyddsombuden ett tydligare stöd än vad de har idag. Tillämpningsstudien gav inte stöd för att stoppen meddelades till fel arbetsgivarrepresentant. Det fanns ett undantag. Lu:67. Ett SKO hotade att stoppa arbetet på ett kommunalt fritidshem. Luften stod stilla. SKO hade misslyckats med att fa dit någon represen­ tant från fastighetskontoret. Arbetsmiljöansvarig hade kontaktats. Ingen åtgärd vidtogs. Då kontaktade SKO tillsynen som i sin tur kon­ taktade någon i linjeorganisationen. Den person som kontaktades hade tillräckliga beslutsbefogenheter för att åtgärda problemen samma dag. En förklaring till att skyddsombuden vänt sig till fel personer kan vara att arbetsgivaren inte informerat skyddsombudet, vem denne skall vända sig till i linjeorganisationen för att påtala brister. Tillämpningsstudien visade att vissa skyddsombud hade mycket olika tolkningar av begreppet genast. Skyddsombud har rätt att avbryta ett arbete t.ex. vid omedelbar och allvarlig fara, om arbetsgivaren inte genast vidtar rättelse. 112 stopp framkom att skyddsombuden hade tagit kontakt med arbetsgivaren före stoppet, men att denne inte hade vidtagit några åtgärder. Företeelsen förekom t.ex. i två stopp som orsakades av bristande samarbete.851 två andra fall86 framkom att skyddsombuden påpekat pro­ blemen sex månader tidigare, i ett fall (Lo:28) flera år tidigare och i ytter­ ligare ett fall (Lu:133) hade skyddsombudet påpekat bristen tre år tidigare. I ett stopp (Ma:91) hade skyddsombuden påpekat bristen fyra dagar före. En förklaring till att arbetsgivarna inte vidtog rättelse trots att skyddsom­ buden hade tagit kontakt med dem kan bero på att de ansåg att skyddsom­ budets krav var onödiga, för kostsamma eller svåra att genomföra. En annan förklaring kan vara att stoppningsrätten inte har samma formkrav som en förhandling. Formlösheten kan bidra till att arbetsgivaren inte tar skyddsombudens krav på allvar. Det kan leda till att skyddsombuden får ett intryck av att arbetsgivaren saknar respekt för deras uppdrag, vilket kan leda till en konflikt som i sista hand tar sig i uttryck att skyddsombuden meddelar stopp.s. 1

4.En orsak till att vissa stopp meddelades kan vara att arbetsgivarna inte hade rutiner som innebar att de genast kunde åtgärda brister. Bristande rutiner kan leda till att arbetsgivaren inte åtgärdar felen så snabbt som skyddsombudet önskar. En annan orsak till stopp kan vara att skyddsom­ budens krav är kostsamma och därför var arbetsgivarna ovilliga att vidta åtgärder. En arbetsgivare kan t.ex. ha svårt att se att en hälsoeffekt är till­ räckligt lönsam i förhållande till kostnaden. Skyddsombuden krävde i vissa fall dubbelbemanning, vilket är kostsamt för arbetsgivaren. Skyddsombu­ den och arbetsgivaren kan också tolka gällande regler olika. Flera stopp orsakades av brister i ventilationen och förekomsten av mögel. Det måste vara svårt för en arbetsgivare att avgöra, när ventilationen är tillräckligt dålig för att åtgärder måste vidtas. Det kan också vara svårt att bedöma hur omfattande möglet skall vara för att en sanering skall genomföras. Andra förklaringar till att nämnda stopp kom att registreras kan vara att skydds­ ombuden och arbetsgivaren uppfattade att det finns en anmälningsplikt till tillsynen vid stopp. Lagtexten kan tolkas på det sättet. Enligt lagtexten har skyddsombudet rätt att avbryta ett arbete i avvaktan på tillsynens ställ­ ningstagande. Det kan uppfattas som att stoppet inte kan hävas förrän till­ synen har tagit ställning.s. 176

Att avbryta ett arbete

1.Det saknas formkrav rörande vilket sätt som ett skyddsombud skall avbryta ett arbete på. Oklara stopp kan leda till att arbetsgivaren inte respekterar dem. Det kan fa till följd att skyddsombuden anser sig hindrade. Det fram­ går inte av lagtexten på vilket sätt ett skyddsombud skall meddela stopp, men skyddsombudet har bevisbördan för att det sker. I AD:s praxis kan man finna ett antal oklara stopp, som inneburit att arbetsgivarna inte har respekterat stoppen. Skyddsombuden har då ansett sig hindrade. De har inte fått rätt till skadestånd, eftersom de inte har kunnat bevisa att stopp meddelats. AD har prövat fyra fall (AD 1979 nr 165, AD 1984 nr 58, AD 2000 nr 92 och AD 2002 nr 98), där skyddsombuden inte fått rätt till ska­ destånd, eftersom det inte har gått att bevisa att stopp meddelats. En arbetsgivare måste också kunna bevisa att skyddsombudet meddelat ett obefogat stopp innan avdrag görs på lönen. Ett exempel på ett oklart stopp är följande. AD 2000 nr 92. Kumlafallet. Ett SKO meddelar stopp per telefon till anstaltsledningen på en kriminalvårdsanstalt med anledning av ensam­ arbete. Ledningen uppger att SKO meddelat att hon uppgivit ”hon har rätt att stoppat arbetet och möjligtvis att hon hade för avsikt att göra det”. AD fann att ”några formkrav eller närmare fordringar på hur ett skyddsombud skall uttrycka sig eller formulera sig när han eller hon utövar rätten enligt 6 kap. 7 § AML finns inte”. AD fann bl.a. att ”[l]agens konstruktion synes förutsätta att det är till de berörda arbets­ tagarna som skyddsombudet riktar sig med ett beslut om att omdelbart stoppa arbetet”. I detta fall hade SKO:et vänt sig till högsta arbetsled­ ningen, vilket AD ansåg vara en avvikelse från den tänkta situationen. AD underkände kravet på skadestånd, eftersom stoppet inte framstått ”klart och tydligt”. Det gick inte att bevisa att något stopp meddelats, eftersom det skedde per telefon. AD:s uttalande ger stöd för att en praxis utvecklas som innebär att skydds­ ombuden vid stopp först skall vända sig till de arbetstagare som berörs och sedan bevisligen underrätta arbetsgivaren. Om det skall vara högsta led­ ningen eller närmaste arbetsledare framgår inte av AD:s dom. Av förarbe­ tarna skall skyddsombudet ”vända sig till arbetsgivaren eller dennes före­ trädare”.87 Ett annat exempel på ett oklart stopp är följande: AD 2002 nr 98. Stolfallet. AD prövade om ett skyddsombud hindrats enligt 6 kap. 10 § AML och 3 § FML. En olycka hade inträffat. Ett stolsunderrede som vägde ca 8 kilo hade fallit ner och skadat en arbets­ tagare. Ett SKO stoppade fortsatt arbete med banan. SKO uppgav att han meddelat stopp per telefon, genom att sätta upp en skylt nära den maskin som han stoppat och genom att bekräfta stoppet vid ett möte med ledningen. Arbetsgivarsidan påstod att SKO i telefon sagt, att arbetsgivarna kunde starta ”på eget ansvar”, vilket de också gjorde. Någon skylt hade arbetsledningen inte sett. Parterna hade olika upp­ fattning om vad som hade avhandlats på mötet. AG hade också den uppfattningen att ett stopp inte kunde meddelas, eftersom arbetet redan stod stilla. AD fann att ord stod mot ord avseende vad som uppgivits i telefonsamtalet. AD fann vidare att det är möjligt för ett skyddsombud att utöva sin stoppningsrätt även då ett arbete står stilla. Däremot fann AD att skylten som satts upp inte var tillräckligt tydlig. Det framkom också att när skylten sattes upp var vare sig arbetstagare eller ledningen närvarande. Uppgifterna om vad som sades vid ett senare möte mellans. 176

2.ledningen och SKO gick också isär. AD påpekade att SKO kunde has. 178

3.meddelat ett nytt stopp, då han fann att ledningen inte respekterades. 178

4.hans tidigare stopp. AD uppgav att det ställs krav på ”klarhet och tyd­s. 178

5.lighet” vid stopp. AD fann inte att SKO hindrats, eftersom denne intes. 178

6.lyckats bevisa att ett stopp meddelats enligt 6 kap. 7 § AML. Två leda­s. 178

7.möter var skiljaktiga. Stoppningsrättens bristande formkrav gör det svårt för skyddsombuden att veta på vilket sätt de skall meddela stopp. I domen framkom även här att ett skyddsombud först måste vända sig till de arbetstagare som berörs av stoppet. Skyddsombudet borde inte nöjt sig med ett anslag. Det är svårt för skyddsombud att bevisa det som framkommer vid ett muntligt möte, där ord står mot ord. Skyddsombud har behov av en skriftlig bekräftelse på att denne har underrättat arbetsgivaren om att stopp meddelats liknande den som finns i hänvändelseordningen.s. 178

8.En arbetsgivare skall inte lita på stopp som meddelas endast genom kontakt med en arbetstagare. En arbetsgivare måste också kunna bevisa att stopp meddelats.s. 178

9.AD 1979 nr 165. Hamnarbetarefallet. En däcksgast påstod att etts. 178

10.skyddsombud stoppat arbetet med lastning (Mirrabooka lastrum sex).s. 178

11.Arbetsgivaren gjorde därför avdrag på lönen. Arbetstagarsidan påstods. 178

12.att något skyddsombudstopp inte hade meddelats. AD fann att ”enbarts. 178

13.däcksgastens uttalande kan inte tagas till intäkt” för att SKO:et stoppats. 178

14.arbetet. AD fann att det inte var styrkt att SKO:et stoppat arbetet, vil­s. 178

15.ket innebar att arbetsgivaren var skyldig att utge lön. En arbetsgivare får inte förlita sig på en andrahandsuppgift, om att ett skyddsombud har meddelat stopp. Arbetsgivare och skyddsombud måste komma i kontakt med varandra, så att inga missförstånd uppstår.s. 178

16.En fråga man kan ställa är hur länge ett stopp varar. Ett stopp varar i avvaktan på tillsynens ställningstagande enligt lagtexten. En arbetsgivare kan dock genom att acceptera stoppet återta sin ledningsrätt, vilket fram­ går av rättspraxis.s. 178

17.AD 1984 nr 58. Explosionsfallet. Ett SKO meddelade ett stopp meds. 178

18.anledning av att en gasexplosion inträffat. Skyddschefen hade ingens. 178

19.invändning mot stoppet. Arbetstagarsidan krävde full lön under helas. 178

20.driftstoppet. AD ansåg att skyddsombudstoppet omfattade tiden fråns. 178

21.stoppet till dess att arbetsgivaren vidtar åtgärder, som SKO godkänners. 178

22.eller tillsynen tar ställning. AD bedömde att när en skyddschef vidtogs. 178

23.åtgärder som godkändes av SKO:et så ”upphävdes” stoppet. Det inne­s. 178

24.bar i detta fall att arbetstagarna fick 95 % av sin lön enligt reglerna oms. 178

25.betalning vid driftsavbrott enligt kollektivavtal. Det kan vara svårt både för skyddsombud och arbetsgivare att veta hur länge ett stopp varar, eftersom lagtexten är otydlig. Lagtexten kan ge den uppfattningen att stoppet varar till dess att tillsynen har tagit ställning. Det framgår inte av lagtexten att om arbetsgivaren och skyddsombudet är över­ ens om åtgärder behöver inte tillsynen ta ställning. Av tillämpningsstudien framgick inte att oklara stopp var ett problem. Det framgick av materialet att stopp meddelades per brev, per fax och per telefon samt genom anslag. Stoppen meddelades förmodligen också ofta muntligt till arbetstagarna och/eller till arbetsledarna. Ett exempel är följande. F/R:9 Ett HSO sände ett brev om hot om stopp till andra SKO, till arbetsgivaren och till Yrkesinspektionen. Hotet innebar att viss lastning skulle stoppas nästa dag på vissa flygningar, om inte vissa förutsätt­ ningar var uppfyllda. Arbetsgivaren åtgärdade. Det framgick inte av handlingarna om HSO:s hot om stopp skulle träda i kraft automatiskt nästa dag eller om brevet betydde att huvudskyddsom­ budet beordrade övriga skyddsombud att avbryta arbetet inom deras res­ pektive skyddsområde. Det finns inget rättsligt stöd för att ett HSO har rätt att beordra lokala skyddsombud att meddela stopp. Varje skyddsom­ bud förutsätts göra en egen bedömning. Stoppningsrätten kräver inte anmälan till tillsynen. Skyddsombuden har enligt 6 kap. 7 § AML rätt att avbryta ett arbete i avvaktan på tillsynens ställningstagande. Om det är arbetsgivaren eller skyddsombudet som skall begära ställningstagande framgår vare sig av lagtexten eller av förarbetena. I två TjM 8/90 och 5/94 från Arbetarskyddsstyrelsen, som gällde vid undersökningstillfället föreskrevs följande: "När en arbetsgivare inte godtar att ett skyddsombud avbrutit ett arbete skall Yl snarast fatta beslut i ärendet.”88 TjM kan tolkas som att det endast är arbetsgivaren som har rätt att begära tillsynens ställningstagande och att skyddsombuden inte har motsvarande rätt. Som allmänt råd i samma TjM uppgav ASS att Yl inte behöver ta ställning till ett skyddsombudstopp om arbetsgivaren godtog stoppet eller om skyddsombudet återtog det. Tillämpningsstudien visade att både arbetsgivare och skyddsombud begärde tillsynens ställningstagande. Arbetsgivare vände sig till tillsynen både då de begärde dess ställningstagande och då de godtog stoppen. I ett stopp (Lo:93) vände sig t.ex. en säkerhetschef till tillsynen och bad om råd med anledning av ett stopp. Tillämpningsstudien visade att arbetsgivarna anmälde 11 stopp till Yl trots att de godtog dem. I fyra av dessa fall89 tog tillsynen inte någon ställning. I sju fall ställde tillsynen krav i IM.90s. 178

26.Det framgick av tillämpningsstudien att skyddsombuden anmälde 13 stopp till Yl. I sex fall91 avstod Yl från att handlägga stoppen, eftersom det inte var arbetsgivarna som begärde det. Orsaken kan vara att de följde det tidigare nämnda TjM som har tolkats som att det var arbetsgivaren som skulle begära tillsynens ställningstagande och inte skyddsombuden. I sju fall92 ställde Yl krav trots att det var skyddsombuden som hade gjort anmä­ lan. Nu skall man ha i minnet att anmälan till Yl endast samlades in från de tre distrikt som jag besökte.s. 180

27.En förklaring till att ASS i ett TjM begränsat skyddsombudens rätt att begära tillsynens ställningstagande kan bero på att ASS utgick från att alla arbetsgivare respekterar skyddsombudens stopp och att de arbetsgivare som inte delar skyddsombudens uppfattning automatiskt vänder sig till tillsynen för ställningstagande. En annan förklaring kan ha varit att tillsy­ nen ville vara noga med att arbetsgivaren verkligen hade underrättats om stoppet och därför krävde tillsynen att det skulle vara arbetsgivaren som begärde tillsynens ställningstagande.s. 180

28.Skyddsombuden kan dock ha ett behov av att kräva tillsynens ställ­ ningstagande. En anledning kan vara att arbetsgivaren inte respekterar skyddsombudets stopp. Arbetsgivaren kommer då inte att begära tillsy­ nens ställningstagande. Ett skyddsombud har i en sådan situation behov av att kräva dess ställningstagande. Alternativet för skyddsombudet är att driva frågan förhandlingsvägen och sedan till AD. Prövning i AD tar tid och kan bli kostsam. Är skyddsombudet oorganiserat måste denne själv driva frågan i allmän domstol.s. 180

29.Tillämpningsstudien visade att vissa inspektioner var villiga att ta ställ­ ning till stoppen, även då skyddsombuden begärde det. Det kan bero på att tillsynen alltid har rätt att ex officio genomföra inspektion. I vissa fall åbe­ ropade skyddsombuden hänvändelseordningen för att tvinga fram ett ställ­ ningstagande från tillsynen. Man kan uppfatta att ASS har begränsat skyddsombudens befogenheter i förhållande till riksdagens beslut.s. 180

Skyddsombuden

1.Det är endast behöriga skyddsombud som har rätt att avbryta arbetet för andra arbetstagare. Lokala skyddsombud, huvudskyddsombud och regio­ nala har rätt att stoppa ett arbete. 4.8.1 Behörighet Endast behöriga skyddsombud har rätt att meddela stopp. Avgörande för behörigheten är att skyddsombudet utsetts i rätt ordning, att stoppet endast omfattar arbetstagare som ingår i skyddsombudets skyddsområde och att stoppet riktas mot skyddsombudets arbetsgivare. Rätten att utse skyddsombud tillkommer i första hand lokal arbetsorganisation som är eller brukar vara bunden av kollektivavtal i förhållande till arbetsgivarna. Ett lokalt skyddsombud företräder alla arbetstagare inom sitt skyddsom­ råde. De som väljer skyddsombud bestämmer skyddsombudens indelning i skyddsområden. Syftet med indelningen är att varje skyddsombud skall veta vilka arbetstagare som denne företräder och att det inte skall uppstå problem om vem som företräder vilka.93 Ett skyddsombud har rätt att företräda både de arbetstagare som tillhör samma förbund som skyddsom­ budet, men också oorganiserade. Ett skyddsombud har också rätt att före­ träda arbetstagare från andra förbund, om förbunden kommit överens om det.94 Skyddsombuden är inte behöriga att rikta sina krav mot den som har samordningsansvaret för ett arbetsställe. De är inte heller behöriga att rikta sina krav mot den som råder över ett arbetsställe enligt 3 kap. 7 § AML. De har inte heller rätt att rikta sina krav mot den som hyr in arbetstagare enligt 3 kap. 12 §. På motsvarande sätt har de inte rätt att företräda inhyrda arbetstagare. De har inte heller rätt att rikta krav mot fastighetsägare, t.ex. bostadsrättsföreningar, som anlitar städbolag. Skyddsombuden har inte rätt att meddela stopp i dessa fall, eftersom de inte har rättsligt stöd för att rikta skadeståndstalan mot dessa grupper enligt 6 kap. 10-11 §§ AML. Sådan talan kan endast riktas mot skyddsombudets egen arbetsgivare eller mot den arbetsgivare vars arbetstagare ett regionalt skyddsombud företrä­ der.95 I AD 1979 nr 165 gjorde en arbetsgivare inga invändningar mot att det skyddsombud som stoppat ett arbete hade utsetts av ett förbund som sak­ nade kollektivavtal med arbetsgivaren. En förklaring kan vara att arbetsgi­ varen gått med på att förbundet utsåg skyddsombud. Åtagandet var därför inte problematiskt.s. 180

2.Frågan om ett skyddsombuds behörighet har prövats av regeringen i Rexolinfallet.s. 182

3.Ett kemiföretag anlitade ett städbolag, som hade egen personal. Kemi­s. 182

4.företagets HSO ansåg att kemibolagets regler för ensamarbete skulles. 182

5.gälla även för städbolagets personal. När städbolagets personal intes. 182

6.följde kemiföretagets regler, stoppade HSO deras arbete. Yl ansåg atts. 182

7.han inte var behörig. HSO överklagade ärendet till ASS och till reger­s. 182

8.ingen. ASS uttalade att huvudprincipen är att varje arbetsgivare svarars. 182

9.för sina egna anställda och att HSO inte företräder arbetstagare i andras. 182

10.företag. HSO var därför inte behörig att stoppa arbetet för städbolagetss. 182

11.personal. ASS föreslog att om SKO på kemiföretaget fann risker is. 182

12.entreprenadföretagets arbetsmiljö, borde denne vända sig till sin arbets­s. 182

13.givare eller till entreprenadföretagets SKO. Regeringen instämde i ASSs. 182

14.beslut.96 . Eklund anser att fallet ”bygger på en hävdvunnen tankemodell”. Den inne­ bär att ”varje arbetsgivare på ett gemensamt arbetsställe har sitt eget verk­ samhets- och ansvarsområde” och att skyddsombudet följer det mönstret. Eklund ifrågasätter om tankemodellen tar hänsyn till ”tidsaspekten vid överhängande eller snabbt uppdykande arbetsmiljöfarosituationer på ett gemensamt arbetsställde”. Han framhåller att ”den bärande idén bakom samordnings- och rådighetsansvaret i AML har varit att de legala ramarna inte bör respekteras”. Han stöder sitt påstående på att Yrkesinspektionen fått befogenhet att med stöd av 7 kap. 8 § AML rikta föreläggande och förbud mot den som råder över arbetsstället. Eklund menar att det är "beställarföretaget som kan ingripa, om missförhållanden uppdagas”. Eklund utvecklar tanken om ansvaret för den som råder över arbetsplatsen. Han hänvisar till dåvarande Fartygssäkerhetslagen och till de skyddsom­ bud som utsågs enligt denna lag. De ombuden hade rätt att företräda alla ombordanställda oberoende av vilka de har som arbetsgivare. ”Med ombordanställd [avsågs] även en entreprenöranställd sjöman.” Eklund dis­ kuterar stoppningsrättens begränsningar till den egna arbetsgivaren. Han framhåller att syftet med ”samordnings- och rådighetsansvaret i AML har varit att de legala ramarna inte bör respekteras”. Underförstått, lagstift­ ningen lever inte upp till det vad gäller stoppningsrätten.97s. 182

15.Tillämpningsstudien visade att skyddsombudets behörighet nästan ald­ rig prövades så länge som ärendena inte överklagades. Tillsynen har alltid rätt att ex officio ta upp brister i arbetsmiljön. Det framkom i studien att skyddsombuden meddelade stopp som ledde till att tillsynen kom att ställa krav på andra än dennes arbetsgivare. Följande exempel finns i studien. Sr: 12. Ett SKO från ett bevakningsbolag stoppade ett arbete på en byggarbetsplats. Tillsynen meddelade att den avsåg att ställa krav mot generalentreprenören som samordningsansvarig för företaget. Tillsynen tog inte ställning till om SKO:et var behörig att meddela stopp. Den uppgav endast att den skulle ställa krav mot den som hade samord­ ningsansvaret. Ett annat exempel är följande. Ma: 150. Ett HSO stoppade ett arbete genom att beslagta en entrepre­ nörs säkring till en maskin. Yrkesinspektionen gjorde inte någon invändning mot förfarandet. Arbetsgivaren accepterade stoppet. Tillsynen avvisade inte stoppet. Ett skyddsombud är inte behörig att beslagta en entreprenörs ägodelar. Tillsynsmyndigheten har däremot rätt att besluta om försegling eller annan avstängning enligt 7 kap. 10 § AML. En förklaring till att skyddsombudet beslagtog säkringen kan ha varit att denne uppfattade att det var enda sättet att förhindra en allvarlig olycka. En annan förklaring kan ha varit att det inte fanns någon arbetsledare i närheten som skyddsombudet kunde informera om stoppet. En tredje för­ klaring kan ha varit att skyddsombudet kände sig osäker på om han skulle rikta stoppet mot entreprenören och om denne skulle respektera det. Kon­ sekvensen blev att han beslagtog entreprenörens egendom, vilket rättsligt sett skulle kunna betraktas som egenmäktigt förfarande. ASS ifrågasatte i ett fall ett skyddsombuds behörighet. Lu:44. Ett HSO från Svenska Hamnarbetareförbundet stoppade ett arbete med lossning av cement på ett fartyg. Förbundet hade inget kol­ lektivavtal med arbetsgivaren. Svenska Transportarbetareförbundet hade kollektivavtal med arbetsgivaren. Yl gav inte HSO något stöd, men prövade inte heller dennes behörighet. ASS prövade inte överkla­ gandet. Orsaken var att ASS fann att HSO inte var behörig. Anled­ ningen till det var att det var arbetstagarna och inte den fackliga orga­ nisationen som hade kollektivavtal med arbetsgivaren, som hade utsett HSO. Regeringen instämde i ASS beslut, då HSO överklagade. Yl prövade ärendet. Det gjorde däremot inte de instanser dit ärendet över­ klagades. Det beror förmodligen på att de har en mer strikt handläggning av ärenden och att de inte som Yl kan ta upp ett ärende ex officio.s. 182

16.Ett huvudskyddsombud var inte behörigt enligt ASS då denne överkla­ gade ett beslut, som föranletts av immissioner.s. 184

17.Äm:195. Ett antal SKO bl.a. från SAS och från Luftfartsverket (LV)s. 184

18.avbröt samtidigt arbetet med anledning av hanteringen av ett enligts. 184

19.deras uppfattning farligt avisningsmedel. Arbetstagarna från LV arbe­s. 184

20.tade inte själva med medlet, men de utförde arbete i närheten och expo­s. 184

21.nerades för ämnet. HSO från LV överklagade. ASS avvisade överkla­s. 184

22.gandet med motiveringen att LV:s arbetstagare inte utförde avisnings-s. 184

23.arbetet. ASS utryckte det på följande sätt. ”Ombudet kan inte avbrytas. 184

24.arbeten som utförs av arbetstagare hos andra arbetsgivare.” ASS’ beslut kan tolkas som att skyddsombudet inte hade rätt att meddela stopp över andra brister än dem som arbetsgivaren direkt kan råda över. Här ser man hur ASS följer den klassiska arbetsrättens strikta indelning i förhållande till skyddsombud och arbetsgivare. 4.8.2 Fysisk närvaro och stoppningsrättens varaktighet Ett problem är att skyddsombuden inte alltid finns i närheten av de arbets­ tagare som de företräder, då en omedelbar fara uppstår. En fråga är då om de måste vara fysiskt närvarande, då de meddelar stopp? Frågan har inte behandlats i förarbetena och något krav om fysisk närvaro framgår inte av lagtexten. Några orsaker till att de inte är fysiskt närvarande kan vara att skyddsombudets skyddsområde är spritt rent geografiskt. Exempel på sådana skyddsområden finns inom hemtjänsten, vid arbete i skogen och inom socialtjänsten t.ex. då socialsekreterare gör hembesök. De skyddsom­ bud som företräder uthyrda arbetstagare kanske inte alltid befinner sig i närheten av dem. Frågan blir särskilt aktuell för regionala skyddsombud som företräder arbetstagare på ett stort antal arbetsställen. Sannolikheten att ett regionalt skyddsombud i Norrland är närvarande då en omedelbar fara uppstår är liten.s. 184

25.Skyddsombudens närvaro har diskuterats av Arbetsmiljöutredningen. Utredningen föreslog t.ex. att ”skyddsombud ej bör av arbetarskyddsskäl besöka åldringar, sjuka personer som vårdas i hemmet m.fl. annat än när det är påkallat av särskilda omständigheter. Det bör under alla omständig­ heter endast ske efter medgivande av vårdtagaren.” Utredningen föreslog att om vårdtagaren sätter sig emot besöket av skyddsombud eller genom­ förande av skyddsåtgärder borde de sociala myndigheterna underrättas.98 Stoppningsrätten gäller för arbete i enskilda hem, men frågan om skydds­ ombudens tillträdesrätt kan diskuteras. Det kan vara olämpligt att besöka enskilda i deras hem. I de fall kan skyddsombuden tvingas att tillämpa stoppningsrätten utan att vara fysiskt närvarande. Tillämpningsstudien visade att fjorton stopp meddelades i enskilda hem." Det gick inte att utläsa av handlingarna om skyddsombuden hade besökt vårdtagarnas hem och i så fall erhållit deras tillåtelse. Det betyder att skyddsombuden i dessa fall kan ha stoppat ett arbete utan att ha gjort ett besök, men de kan också ha besökt det enskilda hemmet med eller utan vårdtagarens tillåtelse. Det framkom av tillämpningsstudien att samma regionala skyddsombud hotade att stoppa samma slag av arbete samtidigt. Hoten riktades i ett brev till en arbetsgivare som innehade ett antal kiosker. Hoten kan betraktas som hot om kollektiva stopp. Exempel på några sådana är följande. Pb:60-66. Ett RSO hotade i ett brev till arbetsgivaren att nästa dag stoppa värdetransporter som utfördes som ensamarbete vid sju kiosker. Orsaken var risken för rån vid banking.100 Brevet ledde till att tillsynen gjorde inspektion och meddelade förbud för värdetransporter vid tre kiosker. Tillsynen gjorde ingen invändning mot att hot om stopp med­ delades per brev samtidigt för samtliga kiosker. Det saknade betydelse för tillsynen på vilket sätt ett kommande stopp för­ medlades till arbetsgivaren. Det regionala skyddsombudet kan ha besökt samtliga kiosker och ansett att ensamarbete vid banking vid dessa kiosker var särskilt riskfyllda. Det kan också ha varit så att frågan var av principiell art, vilket innebär att det regionala skyddsombudet ansåg att ensamarbete vid banking skulle förbjudas för alla arbetstagare som han företrädde. Det kunde även vara så att Handelsanställda förbund varifrån skyddsombudet var utsedd önskade driva denna fråga. Om det var en principfråga behövde skyddsombudet inte nödvändigtvis besöka alla arbetsställen för att med­ dela hot om stopp och sedan meddela stopp. Tillsynen prövade inte om skyddsombudet hade varit närvarande. Något förbud mot sådana stopp kan jag inte finna. Däremot måste skyddsombuden göra en egen bedöm­ ning. En sådan kan ske på många olika sätt. Frågan om stoppningsrättens varaktighet i förhållande till en viss per­ son har inte diskuterats. Den är oklar. Ett stopp far nog anses följa den som meddelat det. Lämnar ett skyddsombud sitt uppdrag eller arbetsplats måste nog det nya skyddsombudet meddela ett nytt stopp. Orsaken är att det är svårt för ett skyddsombud med eller utan facklig anslutning att rikta en skadeståndstalen mot en f.d. arbetsgivare som f.d. skyddsombud. Ett undantag från det är om orsaken till att skyddsombudet lämnat sin anställ­ ning eller uppdrag är att finna i att denne hade blivit kränkt med anledning av ett meddelat stopp. 4.8.3 Ställning (lokala, huvud- eller regionala skyddsombud) Lokala, regionala och huvudskyddsombud har alla rätt att meddela stopp. Det finns inget i förarbetena som säger att skyddsombudens ställning ger dem företräde till stoppningsrätten. Det betyder att om ett regionalt eller ett lokalt skyddsombud meddelat stopp så gäller det till dess att denne hävt stoppet eller frågan avgörs av tillsynen. I Arbetsmiljöutredningens betän­ kande föreslogs att HSO skulle ha det slutliga avgörandet om oenighet uppstod mellan denne och det lokala skyddsombudet. Ett antal remissin­ stanser motsatte sig det och föreslog istället att skyddsombudets stopp skulle gälla i avvaktan på tillsynens ställningstagande ”oavsett huvud­ skyddsombudets uppfattning”. Regeringen ansåg slutligen att skyddsom­ budens inbördes förhållande borde avgöras av den fackliga organisation som utsett ombuden. Vidare framhöll regeringen att ”[I] kontakten gente­ mot arbetsgivaren och i övrigt utåt måste ... arbetstagarna ytterst anses företrädda av huvudskyddsombudet”.101 De lokala skyddsombuden före­ träder endast arbetstagarna inom sitt skyddsområde. Huvudskyddsombu­ den företräder alla arbetstagarna på ett arbetsställe. Det kan dock finnas flera huvudskyddsombud på ett arbetsställe, eftersom de kan komma från olika centralorganisationer. I sådana fall får en indelning ske även av huvudskyddsombudens skyddsområde. Syftet är att det inte skall uppstå oklarheter vem som företräder vilka. Det kan ha betydelse då ett HSO skall överklaga AV:s beslut. Enligt ASS kan ett huvudskyddsombud avbryta ett arbete även utanför sitt ”eget” skyddsområde dvs. inom de lokala skyddsombudens skyddsområde, som denne företräder. Ett huvud­ skyddsombud kan inte enligt ASS ”upphäva” ett stopp som ett annat skyddsombud gjort. Ett stopp gäller enligt ASS till dess att det skyddsom­ bud som meddelat stoppet häver det eller till dess att tillsynen tar ställning i frågan.102s. 184

26.Tillämpningsstudien visade att HSO meddelade flest stopp. Det var 201 skyddsombud som meddelade 195 stopp. Endast i 149 fall framgick skyddsombudens ställning. . Tabell III:7. Ställning i förhållande till antal och andel. Tillämpningsstudien visade att i de fall skyddsombudens ställning fram­ gick så var det fler än hälften (58 %) av stoppen som meddelades av huvud­ skyddsombuden. Vart fjärde (27 %) stopp meddelades av de regionala skyddsombuden och resten (15 %) av de lokala. Orsaken till att det var fler skyddsombud (201 st.) som meddelade stopp än antal (195) fall var att skyddsombuden ibland meddelade gemen­ samma stopp. Det kunde innebära att flera skyddsombud med samma arbetsgivare, men från samma eller olika förbund, samtidigt meddelade stopp och av samma orsak. Vid sex103 tillfällen meddelades gemensamma stopp. Ett stopp (Pb:188) meddelades både av ett huvudskyddsombud från SKAF och ett från SKTE Ett annat stopp (Pb:29) meddelades i Göte­ borgs hamn. Där var det tre lokala skyddsombud som meddelade ett gemensamt stopp med anledning av att en arbetsledare utsatte arbetsta­ garna för mobbning. En förklaring till de gemensamma stoppen kan vara att det lokala skyddsombudet inte själv ville fatta det ingripande beslut som det innebär att stoppa ett arbete. Denne tar då kontakt med sitt huvud­ skyddsombud och stoppet meddelas gemensamt. Ett exempel på ett sådant stopp är följande. Pb:107 Ett LS och ett HSO stoppade nattpersonalens arbete med att kontrollera en källare i ett kommunalt servicehus. Arbetstagarna var rädda för att utföra arbetet, då knarkare hade påträffats. I vissa fall avbröt skyddsombud från olika förbund men med samma arbetsgivare arbetet. Exempel på sådant stopp (Pb:122) var då skyddsom­ bud från SSR och SKTF meddelade stopp med anledning av för hög arbetsbelastning. En förklaring till att de flesta skyddsombuden som meddelade stopp var huvudskyddsombud är nog att stoppningsrätten anses som en så ingri­ pande befogenhet att den oftast tillämpas av det skyddsombud som har den högsta statusen, vilket är huvudskyddsombudet. En annan förklaring kan vara att de oftare har bättre utbildning om vilka regler som gäller och en bättre överblick över vilka risker som kan accepteras. En synpunkt som man skulle kunna framföra är att det oftast borde vara de lokala skyddsom­s. 186

27.buden som upptäcker den omedelbara faran. Å andra sidan har jag fatt etts. 188

28.intryck genom tillämpningsstudien att skyddsombuden bedömt rekvisitets. 188

29.allvarlig fåra tyngre än rekvisitet omedelbar. Det kan vara en förklaring tills. 188

30.att det oftast var huvudskyddsombuden som meddelade stopp. Det kan is. 188

31.praktiken innebära att de lokala skyddsombuden har informerat huvud­s. 188

32.skyddsombuden om den uppkomna faran och att denne har meddelars. 188

33.stopp.s. 188

34.De regionala skyddsombuden meddelade flest stopp i förhållande tills. 188

35.sitt antal. Antalet anmälda regionala skyddsombud är få i förhållande tills. 188

36.antalet lokala och huvudskyddsombud. De regionala skyddsombudens. 188

37.företräder arbetstagarna på flera arbetsställen. Är 1991 var de regionalas. 188

38.skyddsombuden verksamma på drygt 182 000 arbetsställen varav 160 000s. 188

39.inom LO-området. Är 1994 anmäldes ca 97 000 skyddsombud, av dessas. 188

40.var ca 10 000 huvudskyddsombud och 1 600 regionala skyddsombud.104s. 188

41.Tabell 111:8. Andel anmälda skyddsombud 1994 i förhållande till andelens. 188

42.som stoppade.s. 188

43.Det betyder att andelen regionala skyddsombud som meddelade stopp vars. 188

44.högst i förhållande till andelen anmälda sådana. En förklaring till det kans. 188

45.vara att dessa besöker många arbetsplatser, där det finns akuta brister is. 188

46.arbetsmiljön. En annan förklaring kan vara att de regionala skyddsombu­s. 188

47.den har bättre kunskaper än andra skyddsombud om hur allvarliga vissas. 188

48.brister är och vilka rättsliga krav som kan ställas. En tredje och kanske dens. 188

49.viktigaste förklaringen är att regionala skyddsombud inte riskerar att tra­s. 188

50.kasseras på samma sätt som anställda skyddsombud. Den arbetsgivare soms. 188

51.ett regionalt skyddsombud riktar sitt stopp mot kan hindra skyddsombu­s. 188

52.det genom att bryta mot ett stopp. En arbetsgivare kan dock inte ge des. 188

53.regionala skyddsombuden försämrade anställnings- eller arbetsförhållan­s. 188

54.den genom att säga upp dem, ge dem lägre lön eller avstå från att befordras. 188

55.dem. Sådana möjligheter har en arbetsgivare i förhållande till anställdas. 188

56.skyddsombud. Mot det kan man invända att det finns regler som skyddars. 188

57.skyddsombuden. Det stämmer, men i förarbetena och i rättspraxis hars. 188

58.framkommit att det kan vara svårt för skyddsombuden att bevisa att de hars. 188

59.trakasserats. Det är både kostsamt och känsligt för ett skyddsombud atts. 188

60.väcka en skadeståndstalan mot sin egen arbetsgivare. 4.8.4 Kön Kvinnor tillämpade få stopp. Vid studiens genomförande fanns 51 000 kvinnor anmälda till ASS skyddsombudsregister och 48 000 män.105 Kvin­ nor meddelade endast vart fjärde stopp.106 Det kan bero på att stoppnings­ rättens krav på omedelbar fara verkar syfta mer till att förebygga arbetso­ lyckor än arbetssjukdomar. Män drabbas något oftare av arbetsolyckor än kvinnor, se Del I. Stoppningsrätten kanske inte heller passar särskilt bra för arbete inom vård, skola och omsorg, där arbetstagarna kan drabbas av belastningsskador, stress och kränkningar. Många kvinnor finns inom dessa sektorer. Det framgick av handlingarna att det var 43 kvinnor och 141 män som meddelade stopp. Tabell 111:9. Antal och andel kvinnor och män som stoppade. Det framgick att det var 184 män och kvinnor som meddelade stopp. I res­ ten av fallen framgick inte könet. De kvinnor som meddelade stopp var i mer än häften av fallen eller 57 % (18 av 32) huvudskyddsombud i de fall befattningen framkom. Kvinnorna meddelade oftast stopp (20 st.) med anledning av psykosociala belastningar. De flesta gällde risk för hot, våld och trakasserier. Fjorton av dessa innebar arbeten, vilka utfördes som ensamarbete inom handeln107 eller i enskilt hem.108 Nio kvinnor meddelade stopp med anled­ ning av brister i luftkvaliteten.109 Kvinnorna meddelade åtta stopp som gällde arbetsplatser, där barn och ungdomar vistades, t.ex. i skolor eller inom förskola och fritidsverksamhet.110 Det betyder att 20 % av de stopp som kvinnorna meddelade berörde också barn och elever. Fler kvinnor än män meddelade stopp p.g.a. omsorgsarbete i enskilt hem. Det var 20 kvin­ nor och 13 män som meddelade sådana stopp.111 Inom vissa områden meddelade kvinnor inga stopp. De meddelade inga stopp med anledning av maskiner, personlig skyddsutrusning och personalutrymmen samt for­ don för personaltransporter, inte heller p.g.a. bristande uppföljning av skyddsronder. Förekomsten av ett visst ämne ledde endast till ett stopp.s. 188

61.Äm:16. Ett skyddsombud, kvinna stoppade en spärrvakts arbete i ens. 190

62.tunnelbanestation p.g.a. att denne fick svårt att andas. Andnöden sattess. 190

63.i samband med att ett nytt golv med formaldehyd täckt med plastmassas. 190

64.hade lagts in och ventilation saknades. Män meddelade tre av fyra stopp. En förklaring till att det var fler män än kvinnor som meddelade stopp kan vara att män oftare än kvinnor är huvud- och regionala skyddsombud.112 En förklaring till denna obalans kan vara att män av tradition har haft en facklig dominans när det gäller förtroendeuppdrag och att denna avspeglar sig också på huvudskyddsombudsuppdraget, men också på uppdraget som regionala skyddsombud. En förklaring till att få stopp meddelas av kvinnor kan också vara att de ofta är verksamma på arbetsplatser, där arbetet innebär vård och omsorg om andra människor. Det är mer problematiskt att meddela stopp i dessa fall eftersom tredje man kan drabbas. Tredje man kan vara en sjuk person, en äldre eller barn inom förskolan. En tredje förklaring kan vara att stopp­ ningsrätten är mer utformad för att passa arbetsplatser där olyckor inträf­ far, snarare än sjukdomar. Män drabbas något oftare av olyckor än kvinnor, se Del I kapitel 1. Effekten blir då att stoppningsrätten är mer tillämpbar på manliga arbetsplatser än på kvinnliga.s. 190

65.Tillämpningsstudien visade att orsaken till stopp verkligen kunde variera och att drygt 20 % av stoppen orsakades av psyko-sociala belast­ ningar som särskilt berörde relationer t.ex. till tredje man, områden som kvinnor ofta kommer i kontakt med. Dessa arbetsmiljöer kunde leda både till arbetsolyckor, t.ex. då våld förekom, men också till arbetssjukdomar med anledning av hot om våld, för stor arbetsmängd eller konflikter. Trots det tillämpade kvinnor ogärna stoppningsrätten. Om det beror på att de sällan är huvudskyddsombud, mer sällan drabbas av arbetsolyckor, ofta utför arbete med tredje man som är i ett utsatt läge eller om det beror på att kvinnor löser konflikter på andra sätt har inte undersökts. 4.8.5 Sektorer Det fanns ett visst samband mellan andelen anställda och andelen stopp i förhållande till den privata och offentliga sektorn. År 1992 var ca 62 % (2.6 miljoner) sysselsatta inom den privata sektorn medan 38 % (1.6 mil­ joner) var sysselsatta inom den offentliga sektorn inkl, offentliga bolag. Av dessa var drygt hälften sysselsatta inom den kommunala sektorn och näs­ tan 25 % vardera inom landstingssektorn respektive inom den statliga sek­ torn inkl, affärsdrivande verk.113 Tabell 111:10. Stoppen riktades mot följande sektorer. Resultatet visar att drygt hälften av stoppen gällde arbeten som utfördes inom den privata sektorn medan mindre än hälften gällde den offentliga sektorn inklusive offentligt ägda bolag. Samtidigt utgjorde den privata sektorn ca 62 % av de sysselsatta 1992.s. 190