1.I början av 1970-talet framkom att det var svårt för skyddsombuden att påverka arbetsmiljöfrågorna, eftersom de kom in för sent i arbetsgivarens beslutsprocess. Arbetsgivaren kunde ha fattat beslut som var svåra att ändra, trots att besluten kunde leda till brister i arbetsmiljön. I syfte att ge skyddsombuden möjlighet att tidigt påverka arbetsmiljön infördes 1973 en planeringsrätt för dem. Den innebar att skyddsombuden fick rätt att delta i planeringen av nya eller ändrade lokaler, anordningar och arbetsmetoder samt yttra sig i bygglovsärenden.241 Planeringsrätten föreslogs utvidgas, då AML skulle införas 1977. LO ansåg att det fanns ett behov av att arbets tagarnas medverkan också skulle omfatta kemiska ämnen och produkter. LO ansåg att skyddsombud och skyddskommitté skulle delta i planering som gällde ”psyko-sociala förhållanden” och omfatta arbetsorganisationen. LO ansåg också att det borde framgå i lagen att ”arbetsgivaren skall redo visa planeringsunderlaget i form av bemannings- och organisationsplaner och befattningsbeskrivning”. Arbetstagarnas rätt att delta i planeringen skulle enligt LO vara en lagstadgad skyldighet för arbetsgivaren, som skulle vara ”förbunden med straffansvar”. TCO ansåg också att skyddsom budens planeringsrätt var viktig och framhöll att arbetsorganisationen var ”avgörande för den psykiska arbetsmiljön”. TCO föreslog även att arbets givaren skulle ”åläggas att redovisa bemannings-och organisationsplan, där arbetsuppgifternas krav på individen från fysisk och psyko-social synpunkt kan bedömas”. SAF gav endast stöd till att skyddsombuden deltog i plane ring av arbetsprocesser.242 Regeringen förslag uttrycktes på följande sätt. De anställda måste få delta i ”varje stadium i planeringen som är av bety delse från arbetsmiljösynpunkt”. Regeringen instämde också i att skydds ombuden skulle ha rätt till skadestånd, om de hindrades.243 En rätt för skyddsombuden att delta vid planering av arbetsprocesser och ämnen infördes 1977 i 6 kap. 4 § AML medan skyddsombudens rätt att delta vid förändringar av arbetsorganisation fick vänta.s. 111
2.I slutet av 1980-talet återkom diskussionen om betydelsen av en god arbetsorganisation för arbetsmiljön. Arbetsorganisationen hade tidigare främst diskuterats med stöd av MBL. Anledningen till att frågan återigen blev aktuell berodde på att en arbetsmiljökommission tillsattes år 1987. Kommissionens utredare ansåg bl.a. att det fanns ett behov av samordning mellan inflytandereglerna i AML och i MBL. Kommissionen hade utsett en särskild organisationsgrupp, (här kallad O-gruppen). Den hade också synpunkter på skyddsombuden.s. 112
3.O-gruppen ansåg att skyddsombuden skulle vara "påtryckare". Grup pen framhöll att skyddsombuden hade givits informations- och plane ringsrätt i syfte att ”balansera arbetsgivarens rätt att fatta beslut i företags lednings- och arbetsledningsfrågor” ... och som hade ”vissa maktbefogen heter”.244 Gruppen tog upp de arbetsorganisatoriska frågorna och påpe kade att dessa ”otvivelaktigt omfattas av arbetsmiljölagen”. Gruppens upp fattning var att skyddsombuden och skyddskommittén oftast tagit sig an den fysiska arbetsmiljön, medan arbetsorganisatoriska frågor företrädesvis handlagts genom MBL-förhandlingar. Gruppens slutsats var att ”arbets miljöarbetet måste integreras bättre i produktionsstyrningen” ... och ”inte får behandlas vid sidan om den ordinarie verksamheten”. Gruppen ansåg att en bättre samordning av AML och MBL på sikt var ”nödvändig”.245 Gruppens uppfattning var vidare att arbetsorganisatoriska frågor var vik tiga och att det fanns ett behov av att skyddsombuden deltog i planeringen även av dessa.246 Sådana regler antogs och fördes in i 6 kap. 4 § AML år 1991. Det innebar att skyddsombuden fick rätt att delta i planeringen av en ändrad arbetsorganisation.s. 112
4.Skyddsombuden fick även rätt att delta i arbetsgivarens systematiska arbetsmiljöarbete. Arbetsgivarna behövde stöd i att organisera sitt arbets miljöarbete. Kommissionen föreslog därför att arbetsgivarna skulle bli skyldiga att bedriva ett systematiskt arbetsmiljöarbete s.k. internkontroll. De skulle bl.a. upprätta handlingsplaner för arbetsmiljöarbetet. LO fram förde ”att fackets rätt till medverkan i bl.a. utarbetande av handlingsplaner, i utformningen av arbetsorganisation och i rehabiliteringsarbetet måste förstärkas och preciseras”. Regeringen hade ett antal synpunkter på de fackliga organisationernas roll. Den framhöll att de fackliga organisatio nernas ”påskyndande och reviderande roll måste bli tydlig genom att partsrollen utvecklas”. Regeringen ansåg att ”[d]et fackliga deltagandet bör koncentreras på att initiera frågor, medverka i arbetet med att ta fram handlingsplaner för arbetsmiljöns förbättring och övervaka genomföran det av dessa”. De olika viljeyttringarna resulterade i att regeringen föreslog att skyddsombuden skulle ”delta vid upprättande av handlingsplaner”.247 Riksdagen antog förslaget utan diskussion.248 Skyddsombudens bevakningsuppgift utvecklas under denna tid. Skydds ombuden skall enligt Hydén ses ”som bevakare av de anställdas intres sen”.249 I början av 1970-talet framkom att skyddsombuden inte kunde påverka brister i arbetsmiljön i den omfattning som delar av fackförenings rörelsen önskade. Arbetstagarna uttryckte sin oro över att arbeta med pro dukter eller ämnen, som de inte visste hur farliga de var. De krävde bättre information om skaderiskerna. Arbetsmiljöutredningen föreslog därför att om det ”finns grundad anledning att misstänka att arbetsförhållandena innebär risk för arbetstagarna med hänsyn till exempelvis förekomsten av ämnen eller produkter skall skyddsombud kunna kräva att arbetsgivaren låter kontrollera skyddsförhållandena".250 År 1973 infördes därför en regel som gav skyddsombuden rätt att ”vaka över sundhet och säkerhet”. Rätten medförde också att hänvändelseordningen fick ett tillägg, som innebar att skyddsombuden inte endast skulle kunna kräva åtgärd utan också under sökning av arbetsförhållanden, om de misstänkte att det fanns risker.251 Nästa bevakningsuppgift infördes 18 år senare. Skyddsombuden fick då i uppgift att vaka över att arbetsgivaren genom förde internkontroll.252 1 kommentaren till 3 § Internkontroll av arbetsmil jön (AFS 1996:6) uppges att skyddsombudets roll är att ”bevaka och driva på”.253 En viktig del i det systematiska arbetsmiljöarbetet idag är att chefer, arbetsledare och arbetstagare har tillräckliga arbetsmiljökunskaper enligt 6 och 7 §§ Systematiskt arbetsmiljöarbete (AFS 2001:1 med ändring 2003:4). Regeringens direktiv 2004:91 framhåller särskilt betydelsen av utbildning och kompetens. En naturlig uppgift för skyddsombuden i framtiden kan bli att bevaka att chefer, arbetsledare och arbetstagare har tillräcklig utbild ning och kompetens. Ä andra sidan kan man påstå att den uppgiften har skyddsombuden redan idag med stöd av sin bevakningsuppgift enligt 6 kap. 4 § AML.s. 112
5.I två rättsfall i AD ser man hur skyddsombuden faktiskt kunde få bevakningsuppgifter mer i förhållande till arbetstagarna än till arbetsgi varna. I AD 1979 nr 67 beordrar en förman en onykter arbetstagare att arbeta med ett skyddsombud. Det verkar vara underförstått att skyddsom budet skall bevaka den onyktre arbetstagaren. I AD 1998 nr 97 framkom mer att ett kärnkraftverk har en alkohol- och narkotikapolicy som innebär att det är arbetsledningen och/eller skyddsombud som svarar för att avvisa sådana som är påverkade. Här kan man se hur ett skyddsombud i praktiken fått uppgifter som innebär att bevaka om en arbetstagare är påverkad och i så fall avvisa denne.s. 114
6.Skyddsombudens uppgift att medverka har sedan 1942 också reglerats i särskilda instruktioner, som bilades parternas arbetsmiljöavtal. Instruk tionerna gav skyddsombuden uppgifter som inte framgick i lag eller för ordning.s. 114
7.Vissa av uppgifterna skulle idag betraktas som arbetsgivaruppgifter. I Bilaga A till 1976 års Arbetsmiljöavtal mellan SAF-LO-PTK bilades en Instruktion fir skyddsombud. Av den framgick bl.a. att skyddsombud hade rätt att - bevaka att skyddsanordningar och övriga hygieniska anordningar finns,s. 114
8.är i gott skick och används. - medverka i information till nyanställda och minderåriga om riskernas. 114
9.och sättet att undvika dessa samt medverka i information till samtligas. 114
10.berörda arbetstagare om aktuella arbetsmiljöfrågor. - medverka i utredningar om orsaken till inträffade tillbud, olycksfall ochs. 114
11.yrkesskador samt verka för att liknade tillbud och skador kan undvikass. 114
12.i framtiden. - stimulera arbetstagarna att intressera sig för och delta i strävandena atts. 114
13.skapa god arbetsmiljö.254 Skyddsombudens uppgift att bevaka skyddsanordningar m.m., medverka i information av nyanställda och stimulera arbetstagarnas intresse kan betraktas ur olika aspekter. Skyddsombudens uppgift att bevaka skyddsan ordningar och medverka vid information kan ses som att de hjälper arbets givaren i dennes skyddsarbete. Det sistnämnda ingår idag i arbetsgivarens ansvar enligt 3 kap. 3 § AML.s. 114
14.Skyddsombudens uppgift att stimulera arbetstagarna kan också ses som ett stöd i arbetsgivarens skyddsverksamhet och ingick i skyddsombudets uppgift att vinna arbetstagarnas medverkan.s. 114
15.I Bilaga B Normalinstruktion fir skyddsombud samt i tillämpliga delar fir huvudskyddsombud^ som gällde under 1980-talet och som bilades Arbetsmiljöavtalet för kommuner och landsting (Miljö 81), framgick bl.a., att skyddsombuden skulle - ge vidareinformation till arbetstagarna om aktuella frågor som rör arbetsmiljön, - verka för att samtliga arbetstagare intresserar sig för och aktivt deltar i strävandena att skapa sunda och säkra arbetsförhållanden.255 Dessa uppgifter är ett led i uppgiften att vinna arbetstagarnas medverkan. De ingår idag i arbetsgivarens ansvar. I en vägledning om skyddsombudets uppgifter för statligt anställda från 1997 framgick att det ingick i skyddsombudens uppgifter att hålla sig kun nig om: - arbetsmiljöförhållandena inom sitt skyddsområde, - innehållet i arbetsmiljölagstiftningen och de föreskrifter och allmänna råd från ASS som är tillämpliga inom skyddsområdet, - annan lagstiftning i den utsträckning den har betydelse för den verk samhet som bedrivs.256 Vissa skyddsombud fick särskilda uppgifter. Under 1970-talet förslogs att de regionala skyddsombuden skulle ha som uppgift att ”aktivera det lokala skyddsarbetet". Tidigare hade de endast haft rätt att stimulera arbetstagar nas intresse för det lokala skyddsarbetet.257 Heinz Leymann redovisade i sitt arbete Regionalt skyddsombud. En balansgångpå slak lina^ (1983), vilka åtgärder de regionala skyddsombuden vidtog vid brister i arbetsmiljön. Vanligast var att de informerade arbetsgi varen om vilka åtgärder som denne skulle vidta. Näst vanligast var att de informerade det lokala skyddsombudet vad denne borde göra för att fa rättelse. Vanligt var också att de kallade på Yrkesinspektionen. I några fall hade de regionala skyddsombuden hotat med stopp, stoppat eller gjort polisanmälan.258 Andra skyddsombud fick i uppgift att samordna de lokala skyddsombu dens verksamhet. Den uppgiften gavs till s.k. huvudskyddsombud. Rätten att utse sådana infördes 1973 i dåvarande Arbetarskyddslagen efter före bild av SAF-LO-PTK arbetsmiljöavtal. Syftet var att effektivisera skydds arbetet. Huvudskyddsombuden fick i uppgift att samordna skyddsombu dens verksamhet och företräda, om problemen berörde t. ex. mer än ett skyddsområde.259 Förutsättningen för att utse huvudskyddsombud var att det fanns mer än ett skyddsombud på arbetsstället.260s. 114