1.Renommésnyltning har ansetts åtkomlig med hjälp av generalklausulen om vitesförbud i 4 § första stycket MFL. I MDs praxis betecknas idag som renommésnyltning fall när en näringsidkare i sin marknadsföring obehörigen anknyter till en annan näringsidkares verksamhet, produkter, kännetecken eller liknande. Det otillbörliga i dessa fall består enligt domstolen i att den snyltande till sin ekonomiska fördel utnyttjar det värde som ligger i en positiv föreställning hos konsumenterna vilken skapats genom insatser av den andre näringsidkaren. Ett sådant utnyttjande är typiskt sett också ägnat att, i en eller annan form, skada den utsatte näringsidkaren och att försämra konsumenternas marknadsöverblick. Enligt art. 10 i ICCs Grundregler får reklam inte obehörigt utnyttja namn, namnförkortning, logotyp och / eller varukännetecken som tillhör annat företag, annan organisation eller institution. Reklam får inte utformas så att det goda renommé (goodwill), som är förknippat med andra företags, organisationers, eller institutioners namn, kännetecken eller ensamrätt i övrigt på ett otillbörligt sätt utnyttjas. Detsamma gäller ifråga om renommé som andra uppnått genom reklamkampanjer.s. 41
2.Ett fall av otillbörlig renommésnyltning, som exemplifierats i motiven till lagen om otillbörlig marknadsföring, var användning av en högklassig främmande produkt i den egna reklamen för att skapa en gynnsam atmosfär. Exemplet som gavs var användning av ett exklusivt och dyrbart bilmärkes välkända kylarmaskering som bakgrund i marknadsföring av cigaret__________ Jfr Bernitz m.fl. Immaterialrätt (cit. Immaterialrätt) s. 256 och Bernitz, Marknadsföringslagen 1997 s. 71 ff.s. 41
3.33 tändare eller armbandsur. Inom marknadsföringsteori har traditionellt istället talats om imagetransfer, något som vanligen åstadkoms genom att en näringsidkare i sin marknadsföring utnyttjar en konkurrents varor eller kännetecken för att positionera sina egna produkter. Det är således också där konkurrentens goodwill som man vill åt.s. 5
4.MU föreslog att renommésnyltning borde vara direktsanktionerad enligt MFL. Motiveringen var att renommésnyltning givits en olycklig och föga ändamålsenlig insnävning i 1970 års förarbeten i förhållande till vad det i själva verket handlade om. Det primära i renommésnyltning var enligt utredningen just skadeeffekter för en annan näringsidkare. Den eventuella suggereringen av konsumenter eller andra förbrukare var en sekundär effekt, som visserligen kunde vara otillbörlig såsom ett vilseledande beträffande kvalitet. Renommésnyltning förelåg redan vid ett uppmärksamhetsskapande utnyttjande av annans anseende. I propositionen till MFL avstyrkte dock regeringen utredningens förslag. En generell förbudsregel kunde inte isolera och konkret beskriva de inslag i en åtgärd som medförde att den blev otillbörlig mot konsumenter eller andra näringsidkare. Utredningens förslag hade mera karaktär av en generalklausul och nådde således inte upp till den grad av konkretion som var nödvändig. Att med ledning av MDs knapphändiga praxis mer konkret utforma ett sådant förbud lät sig heller inte göra. Utredningens förslag i denna del borde därför inte genomföras. Otillbörliga fall av renommésnyltning fick således även framdeles angripas med stöd av generalklausulen. Någon kommentar i övrigt till ut__________ SOU 1966:71 s. 246; jfr prop. 1970:57 s. 71 f.; jfr även det tyska avgörandet BGH GRUR 1983 s. 247 ff. (Rolls Royce) samt härtill Kur i NIR 1988 s. 135. Mayer / Mayer, Imagetransfer 1987 s. 26 ff. SOU 1993:59 s. 328. Prop. 1994/95:123 s. 76. 34 redningens vidare definition av renommésnyltning återfinns inte i propositionen.s. 5
5.Som konstaterades av regeringen i propositionen till MFL, har det under lång tid rått brist på vägledande praxis i fråga om renommésnyltning. Fram till slutet av 1990-talet fanns endast ett fåtal avgöranden där MD fällt en reklamkampanj på denna otillbörlighetsgrund. I några avgöranden enligt 1970 och 1975 års marknadsföringslagar ansågs marknadsföringen otillbörlig på andra grunder än därtill åberopad renommésnyltning. I inget avgörande åberopades renommésnyltning som uteslutande otillbörlighetsgrund. Det finns också ett antal avgöranden där domstolen ansett marknadsföringsåtgärden inte vara otillbörlig men där såväl vilseledande som renommésnyltning åberopats av part.s. 10
6.I ett avgörande enligt 1975 års MFL, där fråga huvudsakligen var om vilseledande om kommersiellt ursprung respektive vilseledande jämförelser, konstaterade domstolen att sådan marknadsföring även innefattade renommésnyltning. En näringsidkare hade i marknadsföring av tennisracketar använt reklamtexten ”Somliga tror att det bara finns ett racket. Men här kommer Bigxon Pro från Manful Sport AB. Som du kan se är Bigxon Pro helt lik ett annat racket, Prince Pro. Det gäller både till utseende och till storlek. Och hittar du någon kvalitetsskillnad blir vi väldigt förvånade. Det som skiljer, och som är en mycket viktig detalj är priset.” __________ Se Nordell i JT 1999-00 s. 655. Op. cit. s. 654 f. och Ds 1999:35 s. 65 f. Se MD 1995:29 (Super-Ego) där marknadsföringen ansågs vilseledande men inte utgöra renommésnyltning, MD 1993:27 (Lap Power) där marknadsföringen ansågs vara en vilseledande jämförelse men inte utgöra renommésnyltning. Se MD 1985:11 (Marlboro), 1988:19 (Globen), 1993:26 (Hemglass) och 1995:23 (Kupolhus).s. 10
7. MD 1983:23 (Bigxon Pro).s. 10
8.35 Vad gällde reklamtexten konstaterade domstolen att formuleringen måste uppfattas som ett påstående om att det inte förelåg någon kvalitetsskillnad mellan de båda racketarna. Eftersom näringsidkaren inte styrkt påståendets riktighet ansågs marknadsföringen otillbörlig. Den påstådda renommésnyltningen hade ingen anknytning till framställda yrkanden, och eftersom några grunder för påståendet inte utvecklats fanns inga skäl för att lägga detta till grund för avgörandet. En förutsättning för förbud på grund av vilseledande om kommersiellt ursprung var att originalet var särpräglat och känt inom marknaden. Även om produkten som helhet kunde anses särpräglad hade det inte klarlagts i vilken mån konsumenter förknippade den med det aktuella varumärket. Det ansågs därför inte utrett att produkten var känd på sådant sätt att beaktansvärd förväxlingsrisk förelåg. Det första avgörande enligt 1975 års MFL, i vilket en marknadsföringsåtgärd ansågs otillbörlig endast på grund av renommésnyltning, rörde en annons för en affärsgruppförsäkring benämnd Boss. Den ansågs innebära otillbörligt utnyttjande av Hugo Boss’ renommé, men dock inte misskrediterande (jfr nedan s. 47). Domstolen uttalade att försäkringsbolaget genom valet av bland annat tidningen Veckans affärer som annonsmedium hade vänt sig till ungefär samma mottagarkrets som Hugo Boss. Den påtalade annonsen hade, genom sin bildkomposition och genom den framträdande placeringen av ordet boss i liknande typsnitt som användes av Hugo Boss påtaglig likhet med Hugo Boss’ marknadsföring. Det fick antas att annonsen bl.a. därför, och på grund av Hugo Boss’ goda renommé, lockade många läsare att närmare ta del av innehållet. Det stod också klart, att annonsen genom den angivna likheten skapade en association mellan Hugo Boss’ produkter och den marknadsförda försäkringen. Detta innebar att Hugo Boss’ goda renommé utnyttjades till att ge en fördelakt__________s. 11
9. MD 1993:9 (Boss); jfr angående avgörandets principiella betydelse, Bernitz i Vennebog til Mogens Koktvedgaard s. 421. 36 ig bild av försäkringen. Annonsen var därför otillbörlig i detta avseende. Renommésnyltningsaspekten togs upp också i ett par avgöranden som eljest huvudsakligen gällde jämförande reklam. I det ena avgörandet hade en bild av en förpackning av ett naturmedelspreparat – Maxglandin – placerats i förgrunden framför ett av en konkurrerande näringsidkare sedan en längre tid marknadsfört medel – Pre-Glandin. Annonsen innehöll även texten ”Kära Preglandinvänner – här är årets nyhet”. Pre-Glandin konstaterades ha ett mycket gott renommé. Att annonsen vände sig till Pre-Glandinvänner, där de båda produkterna jämställts, innebar att Pre-Glandins renommé utnyttjats för att hos konsumenterna skapa en förmånlig bild av Maxglandin. I Armani-avgörandet hade Kapp-Ahl i en annons för kläder, i anslutning till en bild av en man i kostym, återgivit texten ”ARMA NI som fortsätter att betala för mycket. Jämför gärna våra kostymer med de dyra kusinerna från Italien. Det är inte mycket som skiljer. Kanske är det bara den lilla skrytetiketten i nacken och tusenlappar på priset”. De inledande orden i annonstexten hade återgivits med ett typsnitt liknande Armanis eget. Ordet renommé användes inte uttryckligen i avgörandet, men domstolen uttalade att annonsen anspelade på och kunde sägas innebära ett utnyttjande av Armani-namnet.s. 11
10.Ett steg mot ett ökat skydd mot renommésnyltning togs genom det s.k. Galliano II-avgörandet, där fråga var bland an__________s. 15
11. 1987:10 (Pre-Glandin) och MD 1987:11 (Armani).s. 15
12. MD 1987:10 (Pre-Glandin).s. 15
13. MD 1987:11 (Armani).s. 15
14. MD 1996:3 (Galliano II).s. 15
15.37 nat om användningen av liköressensen Galanto kunde anses innebära renommésnyltning på likören Galliano. Enligt MD kunde en marknadsföringsåtgärd anses otillbörlig om den innebar att en näringsidkare utan samtycke anknöt till en annan näringsidkares välkända varumärke eller symbol. För att en marknadsföringsåtgärd på detta sätt skulle anses otillbörlig krävdes emellertid inte att det förelåg någon förväxlingsrisk. Enligt MD fick såväl namnet Galliano som etiketten anses vara kända på den svenska marknaden. I målet var ostridigt att konsumenterna förknippade dessa kännetecken med en produkt med kvalitet och exklusiv karaktär. Enligt MD hade marknadsföringen faktiskt associerat mycket nära till Galliano-likören när det gällde namn och utformning av etiketten samt i sin marknadsföring i flera fall använt ordet Galliano och en bild av en Galliano-flaska. Det senare hade visserligen skett i samband med marknadsföring av Galliano-glas men även av essensen. På detta sätt utnyttjades Galliano-likörens goda renommé till att ge en fördelaktig bild av den marknadsförda liköressensen. Under dessa förhållanden måste marknadsföringen anses på ett otillbörligt sätt utnyttja Galliano-likörens goda renommé. I och med 1996 års MFL och det s.k. Robinson-avgörandet förefaller MDs förhållningssätt till renommésnyltning ha ändrats. Även om otillbörlighetsgrunden vilseledande om kommersiellt ursprung (se härom nedan s. 50 ff.) åberopades, var det renommésnyltningsfrågan som ytterst ställdes på sin spets, och det var endast på den grunden som marknadsföringen ansågs otillbörlig. Enligt MD kunde ett TV-program, om det uppmärksammades, på kort tid bli mycket välkänt för en stor mängd konsumenter. På grund därav kunde det ha ett betydande kommersiellt värde att vid marknadsföring av andra produkter anknyta till programmet. I den mån __________s. 17
16. Jfr härtill också det uppmärksammade känneteckensrättsliga avgörandet NJA 1995 s. 635 (Galliano I) och därom nedan s. 133 f.s. 17
17. MD 1999:21 (Robinson). 38 detta uppmärksamhetsvärde (jfr härom ovan s. 22 ff) kunde sägas medföra ett renommé för SVT, var det fråga om renommé i något vidare avseende än som brukade avses med detta begrepp. Detta betydde emellertid inte att det borde vara tillåtet för utomstående att fritt utnyttja det uppmärksamhetsvärde som SVT skapat genom TVprogrammet. Ett obehörigt sådant utnyttjande kunde vara renommésnyltning på samma sätt som förfaranden, vilka traditionellt hade betecknats så. Att användningen av programmet hade sin bakgrund i Daniel Defoes roman Robinson Crusoe stod klart. Vidare hade framkommit att TV-programmet, väckt stor uppmärksamhet och var välkänt bland allmänheten. När SVT använde namnet Robinson i programmet Expedition: Robinson innebar det att SVT anknöt till och utnyttjade en tidigare välkänd företeelse, romanen Robinson Crusoe. Normalt måste sådana kända namn och företeelser, om de var allmänt tillgängliga, kunna användas också av andra näringsidkare. I det föreliggande fallet fick emellertid begreppet Robinson en ny aktualitet och ett nytt innehåll. I den aktuella situationen syntes allmänheten i långt högre grad knyta begreppet till TV-programmet än till romanen. Namnet Robinson måste därför av konsumenterna oftast uppfattas som en hänsyftning till SVTs TV-program Expedition: Robinson. OLWs marknadsföring, i nära tidsmässig anslutning till TV-programserien, av produkter med benämningen Robinsonchips och i förpackningar med en bild av söderhavsmiljö hade mycket stark anknytning till TVprogrammet och associerade till detta. Därigenom utnyttjade OLW kommersiellt ett uppmärksamhetsvärde som SVT och TV-programmet fick anses ha skapat hos konsumenterna. Marknadsföringen utgjorde därför en form av renommésnyltning. Avgörandet skiljer sig från tidigare avgöranden där fråga varit om renommésnyltning genom att det här inte var fråga om anspelningar på eller anknytning till ett sedan länge inarbetat och vanligen synnerligen välrenommerat produktkännetecken, såsom t.ex. Boss eller Armani, utan på en flyktig företeelse i vilken, såsom domstolen förklarade, ett uppmärksamhetsvärde uppkommit. Således kan renommé och därmed antagligen ett kommersiellt försvarbart och med marknadsföringslagens verktyg angripbart utnyttjande av annans goodwill åtkommas även i fråga om uppmärksamhetsskapande företeelser av mer efemärt slag.s. 17
18.39s. 18
19.Intressant i sammanhanget kan vara, att det objekt som saken ytterst gällde var en fiktiv figur – Robinson Crusoe – som också utgör titeln på det mycket kända litterära verket av Defoe. Valet av TV-programmets titel var säkert strategiskt. Det avsåg ett verk vars titel hade hög ursprunglig inarbetningsgrad som sådan. Eftersom skyddet för Defoes Robinson Crusoe sedan länge löpt ut, fanns ingen risk för angrepp från någon rättighetshavare till det litterära verket. Genom användning som titel på TV-programmet förvärvade titeldelen Robinson en secondary meaning som kännetecken för detsamma. Därigenom skapades en ny association mellan namnet Robinson och TV-programmet och dess ”kommersiella” ursprung hos TV-företaget.s. 18
20.Ett TV-program eller en TV-programserie får ju, på ett helt annat sätt än ett varukännetecken av traditionellt slag, en mer momentan inarbetning och ett renommé främst i anknytning till den tid under vilken programmet sänds. MD konstaterade också att TV-program i förhållande till flertalet andra produkter hade speciell karaktär, bland annat genom att de inte saluhölls på samma sätt som produkter i allmänhet. Detta medförde enligt MD att det var fråga om renommé i något vidare mening än som brukar avses med detta begrepp. Det betydde enligt MD emellertid inte att det borde vara tillåtet för utomstående att fritt utnyttja det uppmärksamhetsvärde som SVT skapat genom TV-program. MD konstaterade att ett TV-program på kort tid kunde bli mycket välkänt för en stor mängd konsumenter. På grund därav kunde det ha ett betydande kommersiellt värde, men detta värde var dock i regel begränsat i tiden. Därför begränsades förbudet till den eller de perioder under vilka programmet sändes i SVT och ett år efter sändningsperiodens slut.s. 18
21.Renommésnyltningsfrågan uppkom relativt snart därefter i ett avgörande som gällde såväl fråga om efterbildning av som __________s. 18
22. Jfr Nordell i JT 1999-00 s. 656. 40 renommésnyltning på Hästens’ rutmönstrade sängar. Ett annat företag hade vid marknadsföring använt ett rutmönster som utstyrsel på sängar och madrasser som var likartat Hästens’ välkända blåvitrutiga sängar. MD ansåg marknadsföringen inte vara vilseledande enligt 6 eller 8 § MFL. Emellertid ansågs det aktuella rutmönstret ha en stark anknytning till Hästens’ kända rutmönster och associera till detta. Marknadsföringen ansågs därför innebära renommésnyltning och vara otillbörlig enligt 4 § MFL. Den utnyttjade ett kommersiellt uppmärksamhetsvärde som Hästens fick anses ha skapat hos konsumenterna.s. 18
23.På visst sätt liknar de bakomliggande förhållandena i Hästens-avgörandet dem i Robinson-avgörandet genom att Hästens, för sina sängar, valt ett tygmönster – det s.k. Gripsholmsmönstret med ursprung i 1700-talet – som klädsel. Också här är det ju fråga om en gammal företeelse, som genom inarbetning visat sig få känneteckensegenskaper. Men till skillnad från Robinson, var Gripsholmsmönstret ursprungligen helt utan kännetecknande egenskaper. Sannolikt har det också medfört att de inarbetningsansträngningar som kränkts varit högre för Hästens än för SVT. Samtidigt kan ifrågasättas vilket skyddsomfång som kan ges till det mindre distinkta rutmönstret.s. 19
24.Frågan om vilseledande känneteckensanvändning kan anses innebära renommésnyltning har också varit föremål för domstolens överväganden i några senare avgöranden. I MD 2001:26 (Falu rödfärg) ansågs Alcro-Beckers genom att referera och associera till Storas Falu Rödfärg ha gjort sig skyldigt till renommésnyltning. Alcro-Beckers hade i marknadsföring av en linoljebaserad färg använt påståenden som ”Falurött för alla!”, ”njuta av den faluröda charmen” och ”precis den rätta nyansen och matta ytan som med Äkta Falu Rödfärg”. Enligt MDs uppfattning måste det vara godtag__________s. 19
25. MD 2000:25 (Hästens I).s. 19
26. Jfr härtill MD 2001:16 (Hästens II), samt de liknande avgörandena jfr MD 2002:24 (Hästens III) och MD 2002:33 (Hästens IV).s. 19
27.41 bart att använda benämningen faluröd för att ange en kulör, som svårligen kunde beskrivas på annat sätt. Det måste också vara godtagbart att neutralt använda rödfärgsbegreppet och att anknyta till Falu Rödfärg som utgångspunkt för en objektiv jämförelse mellan produkterna. De aktuella formuleringarna gick dock enligt MDs bedömning klart utöver dessa ramar och associerade så nära till Falu Rödfärg att de fick anses utnyttja Falu Rödfärgs goda anseende på ett sätt som utgjorde renommésnyltning. I MD 2001:21 (Guldäggstävlingen) hade TV3 i samband med den s.k. Guldäggstävlingen på skilda sätt agerat i media med bland annat budskapen ”Lycka till på Guldägget önskar TV 3” och ”Grattis Guldäggsvinnare önskar TV 3”. MD konstaterade att den s.k. Guldäggstävlingen / Guldägget, som arrangerats under en lång följd av år, var den ledande reklamtävlingen i Sverige. Den hade erhållit ett särskilt uppmärksamhetsvärde och fick anses vara så välkänd att den därigenom också hade ett betydande kommersiellt värde och därför fick anses kunna vara bärare av ett renommé på samma sätt som en produkt eller annan nyttighet. Uppmärksamhetsvärdet kunde sägas medföra ett ”renommé” för Reklamförbundet. TV3s användning av namnet Guldägget innebar att TV3 kommersiellt utnyttjat det uppmärksamhetsvärde som Reklamförbundet skapat bland näringsidkare. Eftersom TV3 saknat medgivande från Reklamförbundet att delta som sponsor eller använda namnet Guldägget i sin marknadsföring, utgjorde de påtalade formuleringarna en form av renommésnyltning. Ett avgörande, som kanske mer synes gälla regelrätt varumärkesintrång än otillbörlig marknadsföring, gällde frågan om Hemglass’ marknadsföring av isglassen Hygglo var att anse som renommésnyltning på GBs i stort sett identiska och synnerligen väl inarbetade produkt med namnet Igloo. Till saken hör att marknadsföringen av glassen Igloo hade upphört innan lanseringen av Hygglo. Sedermera återupptogs tillverkning och __________s. 21
28. Se angående Falu Rödfärg, Kjellin / Ericson, Den röda färgen 1999. 42 marknadsföring av Igloo. Enligt MDs bedömning innebar emellertid inte ett så kort uppehåll i marknadsföringen av isglassen att namnet Igloo därmed upphört att betecknas som väl känt. Det goda renommé som namnet Igloo erhållit måste därför anses ha bestått under denna tid trots att varumärket tillfälligt inte användes. MD konstaterade att Hemglass knappast hade haft någon anledning att utgå ifrån något annat än att det måste vara fritt att marknadsföra en isglass av det i målet aktuella slaget, eftersom Igloo tagits ur GBs sortiment. Hemglass borde emellertid ha insett att dess lansering av isglassen under namnet Hygglo skulle leda till misstanke om renommésnyltning avseende namnet på den av GB tidigare marknadsförda produkten Igloo. Oavsett att Hemglass började försälja Hygglo vid en tidpunkt när GB inte marknadsförde Igloo och att Hygglo och Igloo såldes genom helt olika försäljningssystem, fann domstolen att namnlikheten mellan Igloo och Hygglo på de två likartade produkterna var så påfallande att Hemglass vid användningen av namnet Hygglo på sin isglassprodukt måste anses ha snyltat på glassen Igloo. Avgörandets prejudikatvärde torde emellertid vara begränsat med anledning främst av att en stark minoritet av domstolens ledamöter var skiljaktig i sak. Enligt minoritetens uppfattning kunde försäljningen av Hygglo under en tid när GB upphört med marknadsföringen av sin isglassprodukt Igloo inte läggas Hemglass till last som överträdelse av MFL. Vidare ansågs marknadsföringen av Hygglo i MFLs mening inte innebära renommésnyltning avseende Igloo. Enligt minoriteten företedde beteckningen Hygglo inte sådana likheter med beteckningen Igloo att det fanns risk för att konsumenter förknippade Hygglo med Igloo. Enbart det förhållande att beteckningen Hygglo företedde den likhet med Igloo, att båda orden slutade med ”glo(o)”, räckte enligt minoriteten inte för att bedöma Hemglass’ handlande som snyltning med utnyttjande __________s. 21
29. MD 2002:10 (Hygglo).s. 22
30.43 av det värde som skulle ligga i en positiv föreställning hos konsumenterna skapad genom insatser av GB. Renommésnyltningsfrågan var också föremål för prövning i ett avgörande där fråga var om uttrycket Champagnesmak! för yoghurt kunde anses innebära renommésnyltning på den geografiska ursprungsbeteckningen Champagne. Domstolen konstaterade att en förutsättning för renommésnyltning var att en näringsidkare i sin marknadsföring obehörigen anknöt till en annan näringsidkares verksamhet, produkter, kännetecken eller liknande. Ytterligare ett villkor var att det som utnyttjats var väl känt på marknaden så att det förknippades med den andre näringsidkaren. Förfaranden av detta slag kunde strida mot generalklausulen i 4 § MFL och det otillbörliga i dessa fall bestod i att ”den snyltande” till sin ekonomiska fördel utnyttjade det värde som låg i en positiv föreställning hos konsumenterna vilken skapats genom insatser av den andre näringsidkaren. Ett sådant utnyttjande var typiskt sett också ägnat att i en eller annan form skada den utsatte näringsidkaren och försämra konsumenternas marknadsöverblick. Enligt domstolens uppfattning måste ett renommé i MFLs mening också kunna skapas och innehas gemensamt av flera näringsidkare eller av ett större, något så när avgränsat kollektiv av näringsidkare. Champagne var ett utomordentligt välkänt namn och ursprungsbeteckning för drycken Champagne. Vidare betecknade Champagne en produkt med särskilt högt renommé. Det var en högkvalitetsprodukt som var förknippad med festliga tillfällen och som hade ett synnerligen högt uppmärksamhetsvärde. Marknadsföring av yoghurt med Champagnesmak associerade till det av de franska Champagneproducenterna och Champagneföretagen inarbetade varukännetecknet Champagne. Arla hade därmed utnyttjat den speciella goodwill och den nimbus som anknöt till Champagne. Vid bedömningen borde man därvid, som också gjorts i Robinson-avgörandet, se till helhetsbilden av marknadsföringen. Härvid kunde särskilt pekas på utformningen och färgsättningen av yoghurtförpack__________s. 24
31. MD 2002:20 (Champagnesmak).s. 24
32. MD 1999:21 (Robinson). 44 ningen samt affischerna där glas med Champagne och Champagneflaskor ersatts med Arlas yoghurtförpackning. Mot bakgrund av det anförda förelåg enligt MD ett tydligt fall av en medveten renommésnyltning.s. 24