Stycket

22.Bevisbördan såvitt gäller den faktiska kapitalbristen åvilar således den borgenär som gör gällande betalningsansvar, låt vara att denne åtnjuter en viss bevislättnad i förhållande till det beviskrav som normalt gäller i tvistemål (se NJA 1988 s. 620 och NJA 1993 s. 484 samt prop. 2000/01:150 s. 49 och 100). Lagstiftaren har emellertid valt att inte uttryckligen formulera en bevisregel, utan endast uppställt ett materiellt krav på faktisk kapitalbrist. I Aktiebolagskommitténs betänkande (SOU 1999:36, se författningskommentaren s. 115 f.) föreslogs, att det per­ sonliga betalningsansvaret för styrelseledamöter endast skulle utlösas under förutsättning av att det faktiskt förelåg en kapitalbrist vid tiden för förpliktelsens uppkomst. I propositionen (2000/01:150 s. 48) markera­ des emellertid härvid en avvikelse: Avgörande skulle vara förhållan­ dena vid den tidpunkten då ”skäl att antaga” faktisk kapitalbrist förelåg. I lagtexten har detta ställningstagande kommit till uttryck i ABL 13:17, 4 st., första meningen i lokutionen ”vid den tidpunkt då styrelsens skyl­ dighet att upprätta kontrollbalansräkning uppkom”.s. 304