1.Av de två utlösningsmekanismema synes den resultatlösa utmätningen vara enklast att konstatera. I regel torde en kronofogdens utmätning, vid vilken det visar sig att bolaget saknar utmätningsbara tillgångar, föran leda slutsatsen, att bolagets kapitalbrist är i det närmaste total. Det bör emellertid betonas, att med det resultatlösa utmätningsförsöket avses såväl den situation då en utmätningsförrättning faktiskt har ägt rum, men har misslyckats, på grund av att det saknats utmätningsbara till gångar, som den situationen, då någon förrättning alls icke har skett, men det ändå har konstaterats, att bolaget saknar utmätningsbara till gångar (se prop. 1990/91:198 s. 16 och prop. 2000/01:150 s. 91). Vidare skall understrykas, att den aktivitetsplikt som utlöses på grund av ett resultatlöst utmätningsförsök icke förutsätter någon faktisk kapitalbrist i det ifrågavarande bolaget: Det personliga betalningsansvaret inträder följaktligen oberoende av om det har förelegat en faktisk kapitalbrist (se prop. 2000/01:150s.51).s. 299
2.Den bolagets skuld som givit upphov till förrättningen motsvaras inte av en utmätningsbar tillgång, varför en misslyckad utmätning ofta också indikerar, att styrelsen försummat att ”genast” upprätta en kontrollbas. 299
3.476s. 299
4.3. Utlösningsmekanismerna lansräkning, sedan det funnit skäl att antaga en kapitalbrist enligt ABL 13:13. Undantagsvis kan emellertid förekomma, att bolaget har till gångar som av olika skäl inte kunnat utmätas; tillgångarna har t.ex. icke varit synliga eller icke varit utmätningsbara. Förrättningsmannens bedömning, att bolaget saknar utmätningsbara tillgångar, kan således - om än måhända mera undantagsvis - vara felaktig. För en styrelse, som förutsätts känna till bolagets tillgångar och skulder, kan en sådan felak tig bedömning förefalla onödigtvis utlösa skyldigheten att upprätta en kontrollbalansräkning, om styrelsen känner sig förvissad om att kapital brist icke föreligger och att detta sedermera faktiskt visar sig vara fallet, för den händelse frågan skulle uppkomma (samt att förrättningsman nens bedömning således varit felaktig). Den aktivitetsplikt som utlöses av ett resultatlöst utmätningsförsök, och som således är oberoende av faktisk kapitalbrist, får därför antas omfatta endast det första ledet i den rad av åtgärder som bestämmelserna om tvångslikvidation vid kapital brist förutsätter, nämligen intill dess att den första kontrollbalansräk ningen upprättats, om denna kontrollbalansräkning utvisar, att faktiskt kapitalbrist inte föreligger.s. 300
5.Det sagda har kommit till uttryck i ABL 13.17,4 st. första meningen: Styrelsens skyldighet att i enlighet med ABL 13:12 upprätta och låta bolagets revisor granska en kontrollbalansräkning enligt ABL 13:13 gäller vid resultatlöst utmätningsförsök helt oaktat att bolaget, som det sedermera visar sig, aldrig lidit av faktiskt kapitalbrist. Innebörden härav är också att det personliga betalningsansvaret enligt ABL 13:17 inte undanröjs på grund av att en ”hypotetisk” kontrollbalansräkning upprättats, trots att denna senare visar sig vara befogad. Inte ens om det skulle vara uppenbart att bolaget har dolda övervärden av det slag som får beaktas enligt ABL 13:13, så att det klart framgår att bolaget icke lider av faktisk kapitalbrist, reduceras skyldigheten att upprätta den för sta kontrollbalansräkningen.s. 300
6.Mera komplicerad är frågan, när ”det finns skäl att antaga”, att bola get har en kapitalbrist enligt beräkningen i ABL 13:13. Förhållandet utlöser en skyldighet för styrelsen att ”genast” upprätta och låta bolagets revisor granska en kontrollbalansräkning. Vid tvist om personligt betal ningsansvar enligt ABL 13:17 skall frågan bedömas retrospektivt mots. 300
7.477s. 300
8.IX. Tvångslikvidation på grund av aktiebolags kapitalbrist bakgrund av omständigheter som ofta påstås ha förelegat flera år tidi gare. Allt som oftast framkallas en sådan process av en bolagets kon kurs. Rekvisitet ”skäl att antaga” är av objektiv natur. Det som skall bedömas är vad en normalt aktsam styrelseledamot (eller annan) skulle ha dragit för slutsatser av den information han eller hon erhållit om bolagets utveckling. Det förutsätts härvid att styrelseledamoten aktivt medverkar i mottagandet av informationen, främst i form av rapporter från bolagets verkställande ledning (jfr NJA 1988 s. 620, prop. 1979/ 80:143 s. 186 och RH 1994:17). I objektiviseringen av rekvisitet ligger också en skyldighet att hålla sig underrättad, när informationsflödet avtar. Det är uppenbart, att vid en objektiv bedömning rapporteringen om bolagets utveckling förutsätts fungera. Betalningsansvar kan därför utlösas vid bristande rapporteringsrutiner. På samma sätt som vid uttolkningen av ett sedvanligt ondtrosrekvisit, skall frågan ställas, om det för styrelseledamoten av en normal rapportering borde ha framgått sådana skäl att antaga, att bolaget led av kapitalbrist. Till sådana utlö sande faktorer hör givetvis allt som signalerar en negativ ekonomiskt utveckling för bolaget, bl.a. ökande förluster, även oväntade sådana, minskade intäkter, ändrade marknadsförutsättningar, vikande kundun derlag, ned- eller avskrivningsbehov i vad avser tillgångar, goodwill, aktiverade kostnader (jfr RH 1989:43) t.ex. på grund av osäkra kund fordringar, en mera varaktig nedgång på fastighetsmarknaden, etc., eller en mer eller mindre väsentlig ökning av kostnader (jfr RH 1994:18).s. 301
9.Bedömningsunderlaget utgörs emellertid inte endast av vad som bör framgå av rapporteringen, utan också andra relevanta omständigheter som en normalt aktsam styrelseledamot bör ha kunskap om. Det kan härvid röra sig om sådant som framgår av nyhetsflödet, t.ex. naturkata strofer, terrordåd, olyckor, konkurser och annat som kan påverka bola gets ekonomiska ställning. Prövningen av frågan, huruvida den enskilde styrelseledamoten haft ”skäl att antaga”, är visserligen individuellt grundad, men är objektiv i den meningen att vad den enskilde ledamo ten faktiskt har känt till (haft förmåga att känna till) på grund av kompe tens, tillgänglighet, tid och andra resurser, icke skall tillmätas någon signifikans; det är vad den normalt aktsamme ledamoten borde ha känt till som är avgörande. Däremot är det tänkbart att om t.ex. en styrelse-s. 301
10.478s. 301
11.3. Utlösningsmekanismerna ledamot kan överbevisas om att faktiskt ha känt till bolagets försämrade utveckling i vissa hänseenden, en sådan faktisk kunskap kan ge till resultat att rekvisitet ”skäl att antaga” är uppfyllt.s. 302
12.En annan sak är sedan att ledamoten genom exculpering kan befria sig från ansvar med hänvisning till personliga och individuella omstän digheter (till denna fråga återkommer framställningen nedan). Omvänt gäller också att sådan information som en styrelseledamot faktiskt utrustats med vid en objektiv bedömning ofta icke kan ge skäl till anta gande om kapitalbrist, t.ex. på grund av att ledamoten saknat möjlighe ten att få informationen bekräftad, att informationen saknat verklighets underlag, att ledamoten på grund av tystnadsplikt icke kunnat röja hela eller delar av informationen eller att informationen på annat sätt givits i förtroende.s. 302
13.Sammanfattningsvis kan således sägas, att all tillgänglig information - eller information som borde vara tillgänglig - internt inom bolaget eller i omvärlden om bolagets utveckling, eller sådana förhållanden som kan påverka bolagets utveckling, för den normalt aktive och aktsamme styrelseledamoten skall läggas till grund för tillämpningen av rekvisitet ”skäl att antaga” . Bedömningen skall ske mot bakgrund av bolagets tidigare utveckling; fråga är således om en ackumulering av tidigare inträffade och nya omständigheter mot bakgrund av uppgifter om bola gets ställning i den normala rapporteringen (jfr RH 1989:43, RH 1993:115 och RH 1994:18).s. 302
14.Rekvisitet ”skäl att antaga” skall sedan relateras till en kapitalbrist beräknad enligt ABL 13:13. Innebörden härav är tvåfaldig: För att ansvar över huvud skall aktualiseras, förutsätts för det första att skälet(en) till antagande, att kapitalbrist föreligger, skall vara faktiskt grundat(ade). Denna tolkning av likvidationsbestämmelsen kom till uttryck i NJA 1988 s. 620 och anses numera också ha kommit till ”tydligt uttryck” i lagtexten (se SOU 1999:36 s. 100 och prop. 2000/01:150 s. 48 f. och 100 f.). För det andra förutsätts, att den kapitalbrist som åsyftas skall framgå av en kontrollbalansräkning, med de särskilt med givna avvikelserna från en ordinarie balansräkning, varom bl.a. före skrivits i ABL 13:13.s. 302
15.479s. 302
16.IX. Tvångslikvidation på grund av aktiebolags kapitalbrists. 303
17.Oavsett hur goda skälen för att antaga kapitalbrist vid en objektiv bedömning kan vara, utlöses icke ett ansvar om en sedermera upprättat kontrollbalansräkning avseende tidpunkten ifråga inte uppvisar faktisk kapitalbrist. Skälen att antaga kapitalbrist måste således vara välgrun dade (egentligen grundade) i denna mening och blir uteslutande tidsnormerande för ansvarsperiodens inledning. Med hänsyn till att kon trollbalansräkningen skall upprättas genast när antaganderekvisitet är uppfyllt (tidigare ”ofördröjligen”, dvs. utan dröjsmål eller omedelbart), blir emellertid i praktiken tidpunkten för den faktiska kapitalbristen avgörande. (Jfr Lagrådets yttrande i prop. 2000/01:150, bil. 8 s. 188: Personligt ansvar inträder från den tidpunkt då styrelsen hade skäl att antaga att kapitalbrist förelåg, i praktiken från den tidpunkt ifråga om vilken en borgenär kan leda i bevis att kapitalbrist då förelåg.)s. 303
18.Frågan är vilken praktisk betydelse antaganderekvisitet överhuvudta get har, när en faktisk kapitalbrist enligt ABL 13:13 skall konstateras. Om det rekonstruktionsarbete som utförs i en ansvarstvist utvisar fak tisk kapitalbrist i denna mening vid en viss tidpunkt, får väl också allt som oftast antaganderekvisitet anses vara uppfyllt med påvisandet av kapitalbristen. Även om bevisbördan för ”skäl att antaga” får anses åvila den som påstår att sådana skäl föreligger, förefaller följaktligen en bevisning om faktisk kapitalbrist ofta vara tillfyllest för att visa, att skäl att antaga kapitalbrist förelegat.s. 303
19.Här gäller således inte omvänd bevisbörda; se dock Lindskog (op. cit. s. 213 och 236 f.), som med vissa reservationer sluter sig till att det före ligger ”omkastad” bevisbörda, vilken slutsats enligt Lindskog åtmins tone delvis skulle kunna härledas från exculperingsbestämmelsens infö rande den 1 januari 1988. Att införandet av denna bestämmelse - om bakgrunden härtill se bl.a. Ds A 1986:1, prop. 1987/88:10 s. 68 ff. och 237 ff. jämfört med prop. 1993/94:9 s. 185 och prop. 1990/91:198 s. 9-, som föranleddes av ett initiativ till att undanta arbetstagarrepresentanter i styrelsen från det personliga ansvaret i likvidationsbestämmelserna, skulle ha medfört att hela regelkomplexet, inklusive antaganderekvisi tet, med ett ursprung i 1895 års aktiebolagslag, i ett slag skulle under kastas en princip om omvänd bevisbörda, förefaller enligt min mening ytterst osannolikt, särskild mot bakgrund av ändamålet med införandets. 303
20.480s. 303
21.3. Utlösning smekanismerna av exculperingsregeln. De i bestämmelserna ifråga förekommande objektiva rekvisiten utökades genom 1988 års lagändring med ett sub jektivt rekvisit. Såvitt gäller de objektiva rekvisiten föreligger normal bevisbörda; det subjektiva rekvisitet är däremot förenat med omvänd bevisbörda. Det tidigare gällande, strikta, objektiva ansvaret omvandla des till ett presumtionsansvar, enligt vilket dock endast oaktsamheten presumeras.s. 304
22.Bevisbördan såvitt gäller den faktiska kapitalbristen åvilar således den borgenär som gör gällande betalningsansvar, låt vara att denne åtnjuter en viss bevislättnad i förhållande till det beviskrav som normalt gäller i tvistemål (se NJA 1988 s. 620 och NJA 1993 s. 484 samt prop. 2000/01:150 s. 49 och 100). Lagstiftaren har emellertid valt att inte uttryckligen formulera en bevisregel, utan endast uppställt ett materiellt krav på faktisk kapitalbrist. I Aktiebolagskommitténs betänkande (SOU 1999:36, se författningskommentaren s. 115 f.) föreslogs, att det per sonliga betalningsansvaret för styrelseledamöter endast skulle utlösas under förutsättning av att det faktiskt förelåg en kapitalbrist vid tiden för förpliktelsens uppkomst. I propositionen (2000/01:150 s. 48) markera des emellertid härvid en avvikelse: Avgörande skulle vara förhållan dena vid den tidpunkten då ”skäl att antaga” faktisk kapitalbrist förelåg. I lagtexten har detta ställningstagande kommit till uttryck i ABL 13:17, 4 st., första meningen i lokutionen ”vid den tidpunkt då styrelsens skyl dighet att upprätta kontrollbalansräkning uppkom”.s. 304
23.Enligt min mening har denna skillnad i ståndpunkter icke någon nämnvärd praktisk betydelse. Såsom berörts ovan, föranleds tvister om betalningsansvar allt som oftast av oreglerade fordringar i samband med bolagets konkurs lång tid efter det att faktisk kapitalbrist varit för han den. Det åligger fordringsägaren att härvid preliminärt visa, att bolaget led av faktisk kapitalbrist när förpliktelsen uppkom, utan att styrelsen vidtagit de lagstadgade åtgärderna, samt att det förelegat ”skäl att antaga” faktisk kapitalbrist. Såsom påtalats ovan, är det i praktiken oftast tillfyllest, att faktisk kapitalbrist påvisas före eller vid tidpunkten för förpliktelsens uppkomst.s. 304
24.Endast i undantagsfall, t.ex. vid oväntade och hastiga förändringar, kan resultatet bli det motsatta, dvs. bevisning om faktisk kapitalbrist ärs. 304
25.481s. 304
26.IX. Tvångslikvidation på grund av aktiebolags kapitalbrist otillräcklig. I denna mening kan sägas att det föreligger en slags presumtionför ”skäl att antaga” vid konstaterad faktisk kapitalbrist. Det reella utredningsarbetet i en tvist kommer därför att koncentreras kring tidpunkten för den första faktiska kapitalbristen. Allmänt sett kan på goda grunder antagas, att många bolag redan under sin första verksam hetstid uppvisar en faktisk kapitalbrist enligt ABL 13:13, i synnerhet när aktiekapitalet är lika med minimikapitalet (vilket torde vara fallet i de allra flesta svenska aktiebolag, jfr RH 1993:115). Faktisk kapitalbrist förekommer också säkerligen i stor utsträckning helt utan att den obser veras av bolagets ledning. Ofta saknar sådana förhållanden praktisk betydelse, så länge bolaget icke tvingas i konkurs. I realiteten är det först i konkursen som kapitalbristfrågorna och härtill knutet ansvar aktualiseras. Vad som skall gälla när ett bolag befunnit sig i en faktisk kapitalbrist utan att styrelsen vidtagit åtgärder, men därefter och åren före en slutlig konkurs visat en mycket god ekonomisk utveckling, skall behandlas vidare nedan i samband med genomgång av upphörandegrunder för ansvaret.s. 305
27.Bevisbördan för faktisk kapitalbrist torde på samma sätt som för övriga objektiva rekvisit i likvidationsbestämmelserna - inklusive såle des rekvisitet ”skäl att antaga” - åvila den som påstår förekomsten härav. Avsikten med införandet av exculperingsregeln den 1 januari 1988 kan inte anses ha varit, att omkasta bevisbördan för kapitalbristen och ingenting tyder på att dessförinnan bevisbördan skulle ha varit omvänd (jfr NJA 1988 s. 620, som måste tolkas i enlighet därmed). Såsom berörts ovan, var syftet med införandet av exculperingsregeln att få till stånd en viss uppmjukning av det tidigare stränga personliga ansvaret (som tolkades föreligga oberoende av uppsåt eller oaktsamhet). Lösningen blev ett presumtionsansvar med innebörd, att styrelse ledamoten presumerades ha handlat med uppsåt eller oaktsamhet, om han inte kunde visa motsatsen (se prop. 1987/88:10 s. 70 ff. mot bak grund av DsA 1986:1). Bevisbörderegeln modifieras dock av en princip om bevislättnad, som utvecklats i rättspraxis (NJA 1988 s. 620 och NJA 1993 s. 484, jfr prop. 2000/01:150 s. 49 och 100).s. 305
28.Tidsfristen inom vilken kontrollbalansräkningen skall upprättas är kort. Begreppet ”genast” (”ofördröjligen”, ”utan dröjsmål” och ”omes. 305
29.482s. 305
30.3. Utlösningsmekanismerna delbart” få betraktas som synonyma begrepp) antyder snäva tidsramar. Av förklarliga skäl har lagstiftaren icke kunna fixera tidsfristen i antal dagar eller veckor: Vad som är en acceptabel tidsfrist inom begreppet ”genast” måste ses som relativt olika faktorer av varierande slag, häribland rörelsens omfång, innehåll, karaktären av de skäl som givit upp hov till antagande om faktisk kapitalbrist, tid under räkenskapsåret m.m. Det är således inte givet att det är praktiskt eller ens teoretiskt möj ligt för bolag att i början av semestertider få en kontrollbalansräkning upprättad.s. 306
31.Härvid visar sig återigen svårigheten att skilja mellan sådana omstän digheter som skall inordnas under det relativa begreppet ”genast”, å ena sidan, och sådana som kan anföras i exculperingssyfte, å den andra. Såsom skall framgå nedan, synes de senare omständigheterna vara mera individuellt betingade, dvs. sådana som hänger samman med sjukdom, delegering, svårigheten att absorbera missvisande information, otill gängligheten av informationen - den har undanhållits -, etc. Relativiteten i begreppet ”genast” skall i motsats härtill hänföras till sådana för hållanden som begränsar möjligheten för styrelsen i allmänhet, men mot bakgrund av företagsspecifika förhållanden, att få till stånd en kon trollbalansräkning när - objektivt sett - det finns skäl att anta faktisk kapitalbrist. Skiljelinjen är emellertid långt ifrån distinkt, och det kom mer säkerligen att uppkomma fall av sammanblandning.s. 306
32.I regel får väl hela processen med upprättandet av en kontrollbalans räkning antas bli initierad av de personer inom bolaget som handhar den löpande förvaltningen, dvs. allt som oftast den verkställande direktören eller motsvarande, mera sällan mellanchefer. Anledningen härtill är givetvis att dessa personer har bäst inblick i verksamhetens utveckling. Är bolaget redan inne i en negativ trend med återkommande förluster, måste vaksamheten vara särskilt stor. I ett sådant fall får det förmodas att styrelsen är välinformerad om händelseutvecklingen och att dess ledamöter underrättas kontinuerligt under hand om förändringar. En försiktig styrelse har säkerligen i en sådan situation redan försöksvis upprättat en (preliminär) kontrollbalansräkning, t.ex. med stöd av en balansrapport, ordinarie balansräkning, eller liknande, trots att det kan ske inte har funnits skäl härtill. Men ett sådant förarbete i god tid, innans. 306
33.483s. 306
34.IX. Tvångslikvidation på grund av aktiebolags kapitalbrist bolaget når en faktisk kapitalbrist, är självfallet ägnat att underlätta iakt tagandet av tidsfristen ”genast”. Den därefter följande kontinuerliga rapporteringen kan ske helt informellt till styrelsens ledamöter utan iakttagande av de lagstadgade formerna för styrelsemöten, t.ex. via de moderna formerna för informationsteknik. I rapporteringen bör ingå utvecklingen för kostnader och intäkter, likviditeten, offertstock, order läge, fakturering och reglering av kundfordringar, och andra händelser av ordinärt eller extraordinärt slag. Med nutida informationsteknologi är den sådan rapportering vid befarad kapitalbrist (och även eljest) fullt möjlig och t.o.m. nödvändig.s. 307
35.I en negativ utvecklingsfas kan det också antas, att styrelsemötena blir mera frekventa. En försiktig styrelse har en överblick över inte bara den ordinarie balansräkningen utan också det sätt på vilket posterna i denna skall justeras i en kontrollbalansräkning. Även när mera oväntade och extraordinära händelser har orsakat kapitalbrist, kommer oftast ini tiativet till upprättandet av kontrollbalansräkningen från den verkstäl lande ledningen. Det kan redan här antecknas, att sådana verkställande funktionärer har att beakta sitt personliga ansvar för förpliktelser som uppkommer för bolaget, om styrelsen underlåter att upprätta kontrollba lansräkning (se ABL 13:17, 2 st., varom mera nedan). Stundom kan även förekomma, att en s.k. arbetande styrelseordförande, vars arbete bl.a. utgörs av att följa upp verksamhetsutvecklingen och fungera som en kommunikationspartner till den verkställande ledningen och förbin delselänk till den övriga styrelsen, initierar kontrollbalansprocessen. Vid passivitet från den verkställande ledningens och styrelseordföran dens sida kan mera sällan också andra styrelseledamöter antas väcka frågan om kontrollbalansräkning (möjligen särskilt sådana styrelseleda möter som är mera juridiskt bevandrade).s. 307
36.När frågan om kontrollbalansräkning väl initierats, bör ett formligt styrelsemöte hållas, sedan detta förberetts på vederbörligt sätt med information till samtliga styrelseledamöter om verksamheten och dess utveckling. Beslutet om att upprätta en kontrollbalansräkning är styrel sens beslut. Denna inledande process, från det att initiativet tagits till styrelsebeslutet, kan i allmänhet sägas ta i anspråk en till två veckor. Styrelsen kan visserligen ”snabbinkallas”, mötet hållas telefonledess. 307
37.484s. 307
38.3. Utlösningsmekanismerna (eller per capsulam), men mötet erfordrar visst förberedelsearbete för att kunna vara någorlunda fullödigt.s. 308
39.Inför, och möjligen under detta styrelsemöte, uppkommer den stun dom svårbemästrade situationen, att för att kunna bedöma om en kon trollbalansräkning skall upprättas i enlighet med ABL 13:13, måste sty relseledamöterna ha ett underlag för prövningen av frågan, om faktisk kapitalbrist föreligger eller icke. I vissa fall kan detta visserligen vara uppenbart med hänsyn till mera extraordinära förhållanden. Oftast är emellertid saken icke så självklar, varför styrelsen tvingas till att redan på grund av osäkerhet (dvs. ett antagande) besluta om att upprätta en kontrollbalansräkning, eller i vart fall till grund för beslutet och inför styrelsemötet ha upprättat en preliminär kontrollbalansräkning, för att sedan besluta om en slutgiltig kontrollbalansräkning. I andra fall åter kan en preliminär eller ”hypotetisk” kontrollbalansräkning ge motsatt resultat, därför att styrelsen bedömer att de dolda övervärdena är så pass betydande, eller att den senaste tidens utveckling varit tillräckligt posi tiv för att läka kapitalbristen.s. 308
40.Ett övervägt beslut om denna slutgiltiga kontrollbalansräkning förut sätter således ett merarbete inför styrelsemötet, som säkerligen på upp drag av styrelseordföranden utförs av den verkställande ledningen och andra berörda inom bolaget. Ofta nog kan förhållandet vara sådant, att när styrelsen skall besluta om att upprätta en kontrollbalansräkning, en sådan redan föreligger i mer eller mindre slutgiltigt skick, varvid styrel sens uppgift blir att besluta om eventuella justeringar i kontrollbalans räkningen och nästa led i processen (sammankalla bolagsstämman). Det nu beskrivna förfarandet tar på grund av förarbetet i allmänhet mer tid i anspråk, kanske tre till sex veckor, beroende på rörelsens omfattning och innehåll. Det alternativa förfarandet är att styrelseledamöterna kal las till möte så snart någon har misstanke om faktisk kapitalbrist, varvid styrelsen beslutar om upprättande av kontrollbalansräkning, som efter upprättandet behandlas på ett nytt styrelsemöte.s. 308
41.Sedan kontrollbalansräkningen upprättats, skall styrelsen låta bola gets revisor granska kontrollbalansräkningen. Den relativa innebörden av begreppet ”genast” blir härmed uppenbar. Granskningen kan ju icke ske förrän kontrollbalansräkningen är upprättad, varför granskningens. 308
42.485s. 308
43.IX. Tvångslikvidation på grund av aktiebolags kapitalbrist således skall ske ”genast” därefter. I själva verket förhåller det sig så med samtliga uppgifter eller skyldigheter i upprättandeprocessen: Initia tivet till styrelsemöte skall tas ”genast” efter det att ”skäl att antaga” föreligger. Styrelsemöte skall hållas ”genast” därefter. I anslutning här till skall kontrollbalansräkningen ”genast” upprättas. Ett eventuellt nytt styrelsemöte skall hållas ”genast” därefter. Slutligen skall styrelsen låta bolagets revisor ”genast” granska kontrollbalansräkningen. Vad denna flerdelade tidsfrist sammantaget skall omfatta är sedan avhängigt av skilda, ovannämnda faktorer. Enligt min mening förefaller emellertid två månader (jfr Lofgren och Kornfeld, Personligt ansvar, 3 uppl. s. 27, där det framhålls att ”minst två månader” är rimligt) en alltför lång tid för att rymmas inom begreppet ”genast”, även för bolag med mera omfattande verksamhet (jfr prop. 2000/01: 150 s. 49 och RH 1989:43). Undantagsfall kan dock tänkas förekomma.s. 309
44.Med nuvarande informationsteknologi och andra instrument för bola gets redovisning och kontroll av bolagets verksamhetsutveckling måste enligt min bedömning tidsfristen stipuleras vara allt mellan två till sex veckor, beroende på ovannämnda förhållanden, där den kortare tidsfris ten (2-3 veckor) får anses vara förbehållen bolag som under en tid redan befunnit sig i en negativ utvecklingsfas och som har en mindre kompli cerad verksamhetsbild; det flerdelade begreppet ”genast” är således också relativt sådana faktorer som bolagets tidigare utveckling och för luster, utvecklingens extraordinära natur, etc.s. 309
45.Det kan tyckas, att diskussionen om tidsfristen avser fyra, sex eller åtta veckor är väl akademisk, men så är inte nödvändigtvis fallet. Ett bolags styrelse och verkställande ledning torde av naturliga skäl och redan på grund av osäkerhet om tidsfristens längd, iaktta stor försiktig het med att låta bolaget åta sig nya förpliktelser (vilka sedan träffas av personligt ansvar) när väl skäl att antaga faktisk kapitalbrist befunnits föreligga och upprättandet av balansräkningen fortskrider långsamt. I fokus för de flesta styrelseledamöter finns betalningsansvaret enligt ABL 13:17, 1 st., 1 p.: Varje styrelseledamot svarar personligen och solidariskt för de förpliktelser som uppkommer för bolaget under den tid som underlåtenheten består, dvs. under ”förseningstiden”. Om sty relsen lagligen borde ha upprättat och låtit bolagets revisor granska ens. 309
46.486s. 309
47.4. Kontrollbalansräkningens utformning kontrollbalansräkning inom sex veckor, men dröjer härmed intill utgången av tio veckor, omfattar underlåtenhetstiden överskottet om fyra veckor. Betalningsansvaret avser uteslutande förpliktelser som uppkommer under denna tid. Om sedan styrelsen inte sammankallar en första kontrollstämma enligt ABL 13:14, inom den däri angivna tidsfris ten (”snarast möjligt”), börjar en ny underlåtenhetstid att löpa enligt ABL 13:17, 1 st., 2 p.s. 310