Stycket

1.förfallet enligt svensk lag”. De svenska straffrättsliga preskriptionsreg­ lerna blir därmed av betydelse för den utländska utlämningsbegäran.778 Genom kravet på dubbel straffbarhet har man redan avgjort vilket in­ hemskt straffstadgande som överensstämmer med den utländska gär­ ningen. Nu blir detta inhemska straffstadgandes straffskala av intresse eftersom de svenska preskriptionsreglerna anknyter till den brottsliga gärningens straffskala för att precisera preskriptionstidens längd i de fall individen inte dömts för den aktuella gärningen. Regler som begränsar den tänkbara påföljdens längd i specifika situationer, t.ex. när det rör sig om unga lagöverträdare har också ansetts relevanta för att avgöra preskriptionsfrågan. NJA 2000 s. 158 illustrerar betydelsen av vilket inhemskt straffstad­ gande som skall anses motsvara den utländska gärningen. I rättsfallet, som avsåg en belgisk utlämningsansökan, fick HD ta ställning till om de utländska gärningarna, med svensk utgångspunkt, skulle rubriceras som bedrägeri och ocker, och därmed anses preskriberade enligt svensk straff­ lag, eller om gärningarna skulle rubriceras som grovt bedrägeri och grovt ocker och därmed inte anses preskriberade enligt svensk strafflag. Av det belgiska häktningsbeslutet framgick det att den aktuella brottslighetens. 15