Rättsfall

NJA 2000 s. 158

Rättskälldiskussion

Citera

NJA 2000 s. 158

BibTeX

@misc{nja-2000-s-158,
  author       = {{Högsta domstolen}},
  title        = {{NJA 2000 s. 158}},
  year         = {2000},
  howpublished = {Rättsfall}
}

Öppna i bibliografi

Dom

Hämtar dom…

Omtalad i rättsvetenskapen

2 hänvisningar i 2 artiklar · 2 stycken/fotnoter

Villkor för utlämning1 hänvisning

Karin Påle · 2003, s. 1–2016 · 1 ställe

förfallet enligt svensk lag”. De svenska straffrättsliga preskriptionsreg lerna blir därmed av betydelse för den utländska utlämningsbegäran.778 Genom kravet på dubbel straffbarhet har man redan avgjort vilket in hemskt straffstadgande som överensstämmer med den utländska gär ningen. Nu blir detta inhemska straffstadgandes straffskala av intresse eftersom de svenska preskriptionsreglerna anknyter till den brottsliga gärningens straffskala för att precisera preskriptionstidens längd i de fall individen inte dömts för den aktuella gärningen. Regler som begränsar den tänkbara påföljdens längd i specifika situationer, t.ex. när det rör sig om unga lagöverträdare har också ansetts relevanta för att avgöra preskriptionsfrågan. NJA 2000 s. 158 illustrerar betydelsen av vilket inhemskt straffstad gande som skall anses motsvara den utländska gärningen. I rättsfallet, som avsåg en belgisk utlämningsansökan, fick HD ta ställning till om de utländska gärningarna, med svensk utgångspunkt, skulle rubriceras som bedrägeri och ocker, och därmed anses preskriberade enligt svensk straff lag, eller om gärningarna skulle rubriceras som grovt bedrägeri och grovt ocker och därmed inte anses preskriberade enligt svensk strafflag. Av det belgiska häktningsbeslutet framgick det att den aktuella brottslighetenutomnordiska utlämningsansökningar om ”straff för brottet skulle vara · p. 1 · s. 15

Svensk rättspraxis1 hänvisning

Petter Asp · SvJT 2001 s. 894–942 · 1 ställe

I NJA 2000 s. 158 ansågs hinder mot utlämning föreligga då det främmande häktningsbeslut som låg till grund för framställningen om utlämning inte tydligt utvisade att de gärningar som avsågs motsvarade grovt bedrägeri eller grovt ocker enligt svensk rätt. Detta var av betydelse eftersom preskription skulle ha inträtt enligt svensk rätt om gärningarna var att bedöma som icke grova och eftersom detta i sin tur skulle ha utgjort hinder mot utlämning enligt 10 § andra stycket utlämningslagen. Ett JustR var skiljaktigt och ansåg att det framgick att gärningarna motsvarade grovt bedrägeri enligt svensk rätt (varvid hinder mot utlämning inte förelåg).Internationell straffprocessrätt · p. 6 · s. 940