Stycket

10.I NJA 2002 s. 237 har HD, obiter dictum, uttalat att utlämning i och för sig skulle kunna aktualiseras om det i utlämningsärendet framgår att 146 individens handlande faller under ett svenskt straffstadgande trots att den ansökande statens strafflag innehåller färre rekvisit än den svenska strafflagen. Närmare bestämt har HD uttalat att ”[o]m det t.ex. i en gärningsbeskrivning beträffande stöld saknas direkt uppgift om att tillgrep­ pet skett olovligen men detta ändå får anses framgå, bör det vara tillräck­ ligt för att anse att det är fråga om stöldbrott enligt svensk rätt.” Dvs. om den utländska strafflagen kräver att rekvisiten A, B och C skall vara upp­ fyllda medan den svenska strafflagen kräver att rekvisiten A, B, C och D skall vara uppfyllda och det framgår i ärendet att även D är uppfyllt så skulle utlämning kunna beviljas. Under sådana förhållanden kan man na­ turligtvis utifrån ett svenskt synsätt hävda att individen är klandervärd och att en utlämning därmed är lämplig. Utifrån ett vidare perspektiv skulle man i och för sig kunna ifrågasätta om man överhuvudtaget vill stödja en straffskipning i en annan stat som saknar för oss väsentliga mo­ ment i sin strafflag. Exempelvis en strafflag baserad på strikt ansvar trots att man kan anse att den eftersökte individen varit oaktsam (och oaktsamt handlande är kriminaliserat i Sverige) i det specifika utlämningsärendet. Den beskrivna situationen, dvs. att man från svensk sida kan utgå ifrån att rekvisit som finns i den inhemska strafflagen men inte i det ansökande landets strafflag föreligger i ett utlämningsärende, torde i och för sig inte vara alltför vanligt förekommande. Ofta har ramen för den utländska utredningen naturligtvis varit att undersöka om de krav som uppställs i den inhemska strafflagen är uppfyllda, inte mer.469 Det kan nu vara på sin plats att sammanfatta vad jag hittills har kom­ mit fram till. En straffbelagd gärning måste föreligga men de krav på na­ tionella och territoriella begränsningar som får anses vara inbyggda i den straffbelagda gärningens rekvisit behöver inte vara uppfyllda.470 Sådana begränsningar är exempelvis att man med skatt i SBL och med tjänste­ man i 17 kap. BrB underförstått menar svensk skatt och svensk tjänste­ man i myndighetsutövning liksom att man med skrivningen ”på allmän plats eller annars offentligen” när det gäller förargelseväckande beteende i 16 kap. 16 § BrB torde avse på allmän plats eller annars offentligen i Sverige.411 För en vidare förståelse av hur begreppet brott bör tolkas ger emeller­ tid förarbetena inget stöd. Vägledning torde dock, vilket exempelvis före­ språkats av Falk, kunna hämtas från den allmänna straffrätten.472s. 19