Hela artikeln

1.3.Ekonomiska föreningar43s. 8

2.3.1Inledning43s. 8

3.3.2Rätten att företräda den ekonomiska föreningen44s. 8

4.3.2.1Arbetsdelning mellan styrelsen ochs. 8

5.verkställande direktören44s. 8

6.3.2.2Styrelsens borgenslöfte45s. 8

7.3.2.3Verkställande direktörens borgenslöfte46s. 8

8.3.2.4Ställföreträdares borgenslöfte47s. 8

9.3.3Överskottsutdelning48s. 8

10.3.4Borgen ställd i strid med föreningsstadgan50 4.Handelsbolag och kommanditbolag53s. 8

11.4.1Inledning53s. 8

12.4.2Innebörden av att handelsbolaget har gått i borgen54s. 8

13.4.3Rätten att företräda bolaget56s. 8

14.4.3.1Bolagsman56s. 8

15.4.3.2Kommanditdelägare57s. 8

16.4.3.3Särskild firmatecknare och prokurist58s. 8

17.4.4Säkerhet ställd i strid med bolagets ändamål58s. 8

18.4.5Tillräknande av rättshandling60 5.Stiftelser61s. 8

19.5.1Inledning61s. 8

20.5.2Rätten att företräda stiftelsen62s. 8

21.5.3Säkerhet ställd i strid med stiftelseändamålet63s. 8

22.5.4Verkan av att säkerhet ställts i strid meds. 8

23.stiftelseändamålet65s. 8

24.5.5Skadeståndsanspråk mot stiftelsen i anledning av atts. 8

25.säkerhet inte infriats66 6.Ideella föreningar67s. 8

26.6.1Inledning67s. 8

27.6.2Rätten att företräda ideell förening68s. 8

28.6.3Borgen ställd i strid med föreningsstadgan69s. 8

29.7.Kommuner73s. 9

30.7.1Inledning73s. 9

31.7.2Arbetsdelning mellan kommunfullmäktige och andras. 9

32.kommunala organ74s. 9

33.7.3Borgens ogiltighet trots behörig företrädare76s. 9

34.7.3.1Förvaltningsrättsliga begränsningar för borgenss. 9

35.giltighet76s. 9

36.7.3.2Jäv79s. 9

37.7.3.3Verkan av att beslutet befunnits strida mot dens. 9

38.kommunala kompetensen80s. 9

39.7.4Civilrättsliga verkningar av förvaltningsrättsligt ogiltigas. 9

40.borgensåtaganden83s. 9

41.8.Staten89s. 9

42.8.1Inledning89s. 9

43.8.2EG-rättens bestämmelser om statliga garantier90s. 9

44.8.3Inhemska regler om statliga garantier93s. 9

45.8.4Viss statlig specialreglerad garantigivning95s. 9

46.8.5Statliga garantier utställda utan särskilt uppdrag96s. 9

47.Källor och litteratur99s. 9

48.Offentligt tryck m.m.99s. 9

49.Övrig citerad litteratur100s. 9

50.Rättsfallsförteckning104s. 9

51.Sakregister109s. 9

Förkortningar

1.ABLaktiebolagslag (1975:1385) ADArbetsdomstolen, rättsfall från arbetsdomstolen DsDepartementsserien EGTEuropeiska gemenskapernas officiella tidning f.följande sida Fsfestskrift, vänbok och liknande HBhandelsbalken HBLlag (1980:1102) om handelsbolag och enklas. 10

2.bolag HDHögsta domstolen (Sverige) HRLhandelsregisterlag (1974:157) JTJuridisk tidskrift vid Stockholms universitet JustRjustitieråd KomLkommunallag (1991:900) LEFlag (1987:667) om ekonomiska föreningar NJANytt juridiskt arkiv, avdelning I Ot. prp.odelstingsproposisjon (Norge) REGRättsfallssamling från Europeiskas. 10

3.gemenskapernas domstol och förstainstansrätt RevSekrRevisionssekreterare RFregeringsform (1974:152) RGRettens gang RtNorsk retstidende RÅRegeringsrättens årsbok s. sidan, sidorna SFSsvensk författningssamlings. 10

4.SLstiftelselag (1994:1220)s. 11

5.SOUStatens offentliga utredningars. 11

6.SvJTSvensk juristtidnings. 11

7.TfRTidskrift för rättsvetenskaps. 11

8.UUgeskrift for Retsvæsen Afdeling A (Dansks. 11

9.Domssamling)s. 11

1.Juridiska personer som

borgensmän

1.1Ämnet

1.Borgensförbindelser och andra säkerheter ställda av juridiska per-s. 13

2.soner har en betydelsefull roll i kreditväsendet. Denna framställ-s. 13

3.ning syftar till att behandla några särskilda problem som är för-s. 13

4.knippade med juridiska personer som borgensmän. Vad soms. 13

5.krävs för att en juridisk person skall föreligga är omtvistat. I prak-s. 13

6.tiken är det dock endast sällan som betydelsen av gränsdrag-s. 13

7.ningen ställs på sin spets. Gemensamt för alla juridiska personers. 13

8.är att de måste företrädas av någon och som en följd av dettas. 13

9.kommer frågor som närmast kan betecknas som mellanmans-s. 13

10.rättsliga att uppkomma. I första rummet är det frågan om en visss. 13

11.person är behörig att företräda den juridiska personen och oms. 13

12.denne har behörighet och befogenhet att binda den juridiska per-s. 13

13.sonen. Frågan om vem som får företräda en juridisk person bru-s. 13

14.kar visserligen inte hänföras till mellanmansrätten, men det ärs. 13

15.uppenbart att frågeställningarna i det här förevarande samman-s. 13

16.hanget är mycket likartade. För de flesta juridiska personer finnss. 13

17.lagregler där det stadgas vem som har rätt att binda den juridiskas. 13

18.personen och aktiebolagsrätten har ofta fått utgöra förebilden närs. 13

19.nya regler för andra associationsformer skapats.s. 13

20.Borgen förutsätter att någon annan än den som är direkt förpliktad avger ett löfte att prestera till borgenären om gäldenären själv inte gör det. I denna framställning är intresset riktat på relationen mellan den juridiska personen, betraktad som ett rättssubjekt, och den utomstående, tredjeman, som rättshandlar med den juridiska personen. Relationen till borgenären liksom innehållet i huvudförbindelsen lämnas i stort utanför förevarande framställning. Frågor som rör den juridiska personens ersättningsanspråk mot företrädaren på grund av att den juridiska personen blivit bunden av företrädarens handlande kommer inte att heller att behandlas. I viss omfattning kommer dock möjligheten att rikta skadeståndsanspråk mot den juridiska personen på grund av att ett borgensåtagande inte kunnat göras gällande att diskuteras.s. 14

21.Fastän ämnet är juridiska personers borgensåtaganden kommer inte garantier som utfärdas av banker och försäkringsbolag inom ramen för dessas ordinarie näringsverksamhet att behandlas. Skälet till att utesluta så praktiskt viktiga garantiformer som bankgarantier och garantier i försäkringsform från framställningen är att dessa förtjänar att behandlas separat och mer utförligt.s. 14

22.Av begränsningarna för denna framställning bör slutligen framhållas att, med några få undantag, endast förhållanden enligt svensk rätt kommer att dryftas. Detta val är främst föranlett av de alltför påtagliga olikheterna mellan de nationella rättsordningarna vad gäller regleringen av juridiska personer. Lagstiftning, rättsfall och litteratur på området har beaktats fram till och med 1 januari 2003.s. 14

23.I tur och ordning kommer aktiebolag, ekonomiska föreningar, handelsbolag, stiftelser och ideella föreningar att behandlas. Slutligen kommer förutsättningarna för att kommuner och staten går i borgen för en förbindelse att utredas. Som kommer att framgå i de följande avsnitten kan skillnaderna i möjligheten att avge borgenslöfte vara betydande beroende på vilken juridisk person som avser att utfärda borgensförbindelsen. Gränsdragningsproblem av typen huruvida en viss typ av juridisk person eller en annan föreligger kommer inte att diskuteras, utan utgångspunkten för varje avsnitt är att denna fråga redan är avgjord.s. 14

1.2Framställningens disposition

1.Framställningen är upplagd efter det tänkta förfaringssättet, atts. 15

2.den som skall bedöma en juridisk persons borgensåtagande försts. 15

3.bör kontrollera att den som rättshandlat för den juridiska perso-s. 15

4.nen över huvud taget haft rätt att företräda denna. Frågan oms. 15

5.behörighet och befogenhet att företräda den juridiska personen ärs. 15

6.alltså den första delen i en värdering av säkerheten. Avsikten hars. 15

7.inte varit att göra en fullständig genomgång av dessa ofta svårbe-s. 15

8.mästrade problem, utan syftet har varit att ange huvudlinjernas. 15

9.med hänvisning till relevant litteratur. Om företrädaren bedömss. 15

10.ha varit behörig att företräda den juridiska personen, vidtar dens. 15

11.andra delen av bedömningen vilken rör frågan om den aktuellas. 15

12.juridiska personen har rätt att gå i borgen. Ett i och för sig korrekts. 15

13.utformat borgensåtagande underskrivet av behörig företrädares. 15

14.för den juridiska personen kan ändå vara ogiltigt, exempelvis pås. 15

15.grund av att borgensåtagandet strider mot bolagsordning, fören-s. 15

16.ingsstadga, stiftelseurkund eller motsvarande handling och ävens. 15

17.förekomsten av jäv kan inverka liksom kapitalskyddsregler avs. 15

18.olika slag. Eventuella hinder har inte behandlats i vidare mån äns. 15

19.vad som varit nödvändigt för framställningens syfte.s. 15

2.Aktiebolag

2.1Inledning

1.Aktiebolaget är en företagsform som erbjuder möjlighet atts. 17

2.bedriva näringsverksamhet utan personligt ansvar för de personers. 17

3.som äger bolaget. Såväl små som stora företag drivs i aktiebolags-s. 17

4.form och antalet aktiebolag är betydande. Aktiebolag är i förstas. 17

5.hand ägnade att bedriva ekonomiskt krävande verksamhet soms. 17

6.förutsätter tillskott av kapital från en vidare krets personer. Ända-s. 17

7.målet med verksamheten är normalt att generera vinst till aktieä-s. 17

8.garna.s. 17

9.Regler om aktiebolag finns huvudsakligen i aktiebolagslagens. 17

10.(1975:1385), i det följande förkortad ABL. Lagen ersatte den tidi-s. 17

11.gare gällande lagen (1944:705) om aktiebolag, men flera av des. 17

12.principer som upptogs i den tidigare lagen anses fortfarande gällas. 17

13.trots att de inte uttryckligen upptagits i den nya. ABL har genom-s. 17

14.gått flera viktiga förändringar sedan lagen infördes och särskilts. 17

15.harmoniseringen med EG:s bolagsdirektiv har inneburit genom-s. 17

16.gripande förändringar.s. 17

2.2Rätten att företräda aktiebolaget

1.Styrelsen i ett aktiebolag består enligt 8 kap. 1 § ABL som huvudregel av minst tre ledamöter, även om det finns vissa undantag. I 8 kap. 23 § ABL stadgas att styrelsen i privata aktiebolag har rätt att utse en verkställande direktör men att den kan välja att inte göra det. I ett publikt aktiebolag har styrelsen däremot skyldighet att utse en verkställande direktör.s. 18

2.2.1Arbetsdelning mellan styrelse och verkställande

direktör

1.Ansvarsområdena för styrelse respektive verkställande direktör i aktiebolag beskrivs i 8 kap. 3 § respektive 25 § ABL. Styrelsen svarar enligt 8 kap. 3 § 1 st. ABL för bolagets organisation och förvaltningen av bolagets angelägenheter. Enligt 3 § 3 st. skall styrelsen ange arbetsfördelningen mellan å ena sidan styrelsen och å andra sidan den verkställande direktören och de andra organ som styrelsen inrättar. Instruktionen skall vara skriftlig. Den verkställande direktörens huvudsakliga uppgift är att sköta den löpande förvaltningen i enlighet med de riktlinjer och anvisningar styrelsen angivit. Utöver dessa uppgifter, vilka ytterst är ett utflöde av styrelsens rätt att företräda bolaget, har den verkställande direktören även rätt att rättshandla för bolaget. Den verkställande direktören får även vidta åtgärder »som med hänsyn till omfattningen och arten av bolagets verksamhet är av ovanlig beskaffenhet eller stor betydelse, om styrelsens beslut inte kan avvaktas utan väsentlig olägenhet för bolagets verksamhet.» Om en sådan åtgärd har vidtagits är verkställande direktören skyldig att anmäla detta till styrelsen. Bundenheten vid rättshandlingen är inte beroende av denna underrättelse, utan meddelandet syftar till att styrelsen skall ha så fullständig information om händelser i bolaget som möjligt och kunna vidta nödvändiga åtgärder för bolagetss. 18

2.bästa. Av nu beskrivna regler framgår att den verkställande direk-s. 19

3.törens rätt att vidta åtgärder som binder aktiebolaget är av tvås. 19

4.slag: Den ena kan sägas vara en härledd rätt från styrelsen medans. 19

5.den andra är en rätt som närmast följer av hänsynen till bolaget.s. 19

6.Inte i något fall är dock den verkställande direktörens rättshand-s. 19

7.lingsutrymme större än styrelsens.s. 19

2.2.2Styrelsens borgenslöfte

1.Styrelsen har enligt 8 kap. 29 § ABL en generell rätt att företrädas. 19

2.bolaget och teckna dess firma. Styrelsen är således formellt behö-s. 19

3.rig att även ingå borgen för annans prestation. Inskränkningar is. 19

4.denna allmänna rätt görs dock bland annat i 8 kap. 34 § 1 st. ABLs. 19

5.där det stadgas att styrelsen eller annan ställföreträdare för bola-s. 19

6.get inte får företa en rättshandling eller annan åtgärd som kan ges. 19

7.en otillbörlig fördel åt en aktieägare eller någon annan om åtgär-s. 19

8.den är till nackdel för bolaget eller någon annan aktieägare. I dens. 19

9.allmänna motiveringen till den lag varigenom formuleringens. 19

10.infördes i svensk rätt uttalas i anslutning till denna frågeställning:s. 19

11.Regeln är alltså primärt avsedd att utgöra ett skydd för aktieägar-s. 19

12.minoriteten, men 8 kap. 34 § 1 st. ABL har även verkan att skyddas. 19

13.bolaget självt. Stadgandet har karaktären av generalklausul och ärs. 19

14.därmed avsiktligt vagt formulerat. Som ett komplement tills. 19

15.regeln i första stycket uppställs i 8 kap. 34 § 2 st. ABL en allmäns. 19

16.regel enligt vilken en ställföreträdare inte får följa en anvisning av bolagsstämman eller något annat bolagsorgan, om anvisningen strider mot ABL:s egna regler, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen.s. 19

17.En rättshandling som företagits i strid med 8 kap. 34 § ABL är att betrakta som ett befogenhetsöverskridande och kan därmed inte göras gällande mot bolaget enligt 8 kap. 35 § 2 st. första meningen ABL. Rättsföljden av handlande i strid med 8 kap. 34 § ABL är alltså ogiltighet, men god tro hos borgenslöftets mottagare kan göra att bolaget ändå är bundet. Rättsfallet AD 1994 nr 132 kan tjäna till att belysa generalklausulens användning. Sakomständigheterna var för vad som i detta sammanhang är av intresse följande:s. 20

18.Rolf Andersson började den 15 oktober 1990 en anställning som ekonomichef på Västerbottens Folkblad. Kort tid därefter ombads han fortsätta anställningen som tillförordnad verkställande direktör. Från den 1 mars 1991 tillträdde Andersson anställningen som verkställande direktör för tidningen. I samband med att Andersson tillträdde tjänsten upprättades ett avtal mellan honom å ena sidan och Västerbottens Folkblad och A-pressen AB å den andra. Eftersom A-pressenkoncernen, i vilken bland annat Västerbottens Folkblad ingick, var under omstrukturering och ombildning ville Andersson ha någon form av garanti för anställningsavtalets fullgörande. En sådan garanti erhöll Andersson från A-pressen AB dels i brev av den 12 juni 1991, dels i brev daterat 4 oktober 1991. Breven hade utfärdats av styrelseledamoten och verkställande direktören i A-pressen AB Torbjörn Båth. Denne var ensam firmatecknare i A-pressen AB och ensam firmatecknare i samtliga dotterbolag. Båth var därför den som skrev under Anderssons anställningskontrakt och även den som ensam utfärdade garantierna.s. 20

19.Västerbottens Folkblad försattes i konkurs den 10 februari 1992 och Andersson sades upp den 29 februari samma år. I den omstrukturering av A-pressen AB som skedde före konkursen sattes styrelsen för A-pressen AB in i ett annat bolag i koncernen,s. 20

20.Nescio Svenska AB. Enligt garantin som utfärdades den 4 oktobers. 21

21.skulle Nescio Svenska AB inträda i A-pressen AB:s ställe om dens. 21

22.senare inte hade möjlighet att fullgöra sitt åtagande. Nescios. 21

23.Svenska AB namnändrades senare till Avisa AB.s. 21

24.Andersson krävde efter det att han sagts upp Avisa AB på dens. 21

25.ersättning han enligt anställningsavtalet hade rätt till och stöddes. 21

26.sig därvid på garantierna. Avisa vägrade emellertid att infrias. 21

27.Anderssons krav med hänvisning bland annat till att utställandets. 21

28.av garantierna utgjorde en sådan otillbörlig fördel som beskrivs is. 21

29.8 kap. 13 § ABL, numera 8 kap. 34 § ABL. AD fann att utfärdan-s. 21

30.det av garantierna fick bedömas som från bolagets synpunkt före-s. 21

31.tagsekonomiskt riktiga eller i vart fall försvarliga åtgärder i dens. 21

32.situation som rådde när garantierna tillkom. Domstolen fanns. 21

33.även utställandet vara förenligt med Nescio Svenska AB:s verk-s. 21

34.samhet såsom denna tedde sig vid den tid då garantierna till-s. 21

35.kom.s. 21

36.AD 1994 nr 132 belyser väl nackdelsrekvisitets innehåll.s. 21

37.Enligt lagens formulering får styrelsen inte ställa ett borgensåta-s. 21

38.gande som både är till nackdel för bolaget eller någon aktieägares. 21

39.och som samtidigt är till fördel för annan aktieägare eller utom-s. 21

40.stående. Om en fördel kan åstadkommas utan att bolaget ellers. 21

41.någon av dess aktieägare lider skada, hindras däremot inte åtgär-s. 21

42.den av bestämmelsen i 8 kap. 34 § ABL. På grund av borgenså-s. 21

43.tagandens allmänna karaktär är det emellertid troligt att ett bor-s. 21

44.gensåtagande kommer att vara till nackdel för företaget. Nack-s. 21

45.delsrekvisitet kommer därmed ofta att vara uppfyllt om bolagets. 21

46.går i borgen. Som framgår av fallet bör en åtskillnad göras mellan fall då ställandet av borgen utgör en nackdel för bolaget och de där åtagandet innebär en nackdel för aktieägare direkt. I vissa fall kan en ställd borgen visserligen innebära nackdelar för bolaget i ett kortare perspektiv, men utan att det uppstår några objektiva nackdelar för aktieägarna på lång eller kort sikt. I dessa fall måste en helhetsbedömning av de fördelar som kan vinnas genom att säkerheten ställs vägas mot den omedelbara nackdel åtgärden medför för bolaget. Endast om nackdelarna överväger hindrar bestämmelsen i 8 kap. 34 § ABL att styrelsen går i borgen.s. 21

47.Enligt bestämmelsen i 8 kap. 35 § 2 st. första meningen ABL har rättshandlingar företagna av styrelsen, den verkställande direktören eller särskild firmatecknare inte verkan att binda bolaget om motparten insåg eller borde ha insett att den rättshandlande överskred sin befogenhet. Bevisbördan för att motparten var i ond tro ligger enligt bestämmelsen på aktiebolaget. Ur förarbetena till bestämmelsen går att utläsa särskilt angående borgen att »[i] den mån borgensförbindelsen eller försträckningen framstår som företagsekonomiskt riktig eller försvarlig får den i princip anses bindande för bolaget». Den till vars förmån borgensåtagandet gäller måste därmed antas vara i god tro när utställandet av åtagandet var företagsekonomiskt befogat. En svaghet med denna presumtionsregel är dock ur vems synvinkel åtgärden skall vara företagsekonomiskt befogad; aktiebolagets eller den gynnades. I och med att det är en godtrosregel ligger det nära till hands att anta att det är ur den gynnades synvinkel bedömningen skall göras. Detta är emellertid knappast realistiskt, då tillräcklig information för att avgöra om en transaktion är företagsekonomiskt befogad endast sällan finns hos annan än aktiebolaget självt. Detta skulle nämligen innebära att en bedömning som i de flesta fall bara kan göras av bolaget som avger löftet om borgen läggs till grund för om den berättigade enligt borgensförbindelsen är i god tro. Då detta är orimligt måste mer objektiva betraktelsesätt anläggas vid bedömningen om den berättigade enligt borgenslöf-s. 22

48.tet var i god tro. Den som vid tidpunkten för borgensåtagandetss. 23

49.utfärdande faktiskt var i god tro och även hade anledning att hysas. 23

50.denna goda tro med avseende på den information som fanns till-s. 23

51.gänglig skall kunna utkräva borgensmannens prestation i enlighets. 23

52.med åtagandet.s. 23

53.Regeln i 8 kap. 35 § 2 st. första meningen ABL ger uttryck förs. 23

54.den traditionella synen på behörighet och befogenhet i svensks. 23

55.rätt. Genom harmoniseringen med EG-rätten har i styckets andras. 23

56.mening ett viktigt undantag införts. Enligt 8 kap. 35 § 2 st. andras. 23

57.meningen ABL kan inte aktiebolaget undgå bundenhet »när sty-s. 23

58.relsen eller den verkställande direktören har överträtt en föreskrifts. 23

59.om föremålet för bolagets verksamhet eller andra föreskrifter soms. 23

60.har meddelats i bolagsordningen eller av ett annat bolagsorgan.»s. 23

61.Det bör uppmärksammas att rättshandlande av särskild firma-s. 23

62.tecknare inte omfattas av regeln. På grund av att regeln avvikers. 23

63.från vad som normalt gäller företrädare för juridiska personer, börs. 23

64.äldre praxis om behörighet att företräda aktiebolag läsas med för-s. 23

65.siktighet.s. 23

66.Bestämmelsen i 8 kap. 35 § 2 st. andra meningen ABL infördess. 23

67.genom SFS 1994:802 och har efter redaktionella ändringar fått sins. 23

68.nuvarande plats genom SFS 1998:760. Grunden för regelns infö-s. 23

69.rande var en implementering av det första bolagsdirektivet 68/s. 23

70.151/EEG, det så kallade publicitetsdirektivet. Den svenska lagre-s. 23

71.gelns utformning är något svårgenomtränglig och direktivstextens. 23

72.kan därför tjäna till ledning vid tolkningen av bestämmelsen.s. 23

73.Enligt femte övervägandet i direktivets preambel skall skyddet förs. 23

74.tredje man säkerställas genom bestämmelser som så mycket soms. 23

75.möjligt begränsar ogiltighetsgrunderna när det gäller förpliktelsers. 23

76.i bolagets namn. Enligt art. 9 (2) i direktivet kan inte begräns-s. 23

77.ningar i bolagsorganens rätt att företräda bolaget på grund avs. 23

78.bolagsordningen eller beslut av bolagsorgan åberopas mot tredjes. 23

79.man, även om inskränkningarna offentliggjorts. Av intresse i sam-s. 23

80.manhanget är det förhandsbesked som återfinns i Rabobank mot Minderhoud. Hoge Raad der Nederlanden begärde förhandsbesked för att få klarlagt om en bestämmelse i den nederländska civillagen, enligt vilken endast styrelsen var behörig att sluta avtal med tredje man om det förelåg en intressekonflikt mellan bolaget och dess ställföreträdare, var förenlig med första bolagsdirektivet. Domstolen uttalade att denna typ av undantag i nationell lagstiftning var förenlig med EG-rätten och att art. 9 i första bolagsdirektivet alltså inte hindrade tillämpningen av den nationella regeln. Domstolen uttalade efter att ha citerat art. 9 angående frågan: Av fallet framgår att art. 9 endast syftar till att undanröja sådana nationella regler genom vilka bolagets egna inskränkningar att företräda bolaget tillmäts betydelse. Detta torde innebära att nationella lagregler om jäv och ogiltighet på grund av intressekonflikter mellan ställföreträdare och bolaget inte strider mot art. 9, medan däremot nationella regler som gör bolagets bundenhet beroende av bolagsordningen inte är förenliga med direktivet.s. 23

81.Med den utformning 8 kap. 35 § ABL har fått är det endast ett fåtal fall som omfattas av första styckets första mening. Bland exemplen i förarbetena nämns överträdelser av jävsreglerna för styrelseledamot i 8 kap. 20 § ABL respektive verkställande direktör i 8 kap. 28 § ABL och den ovan diskuterade frågan om rättshandling i strid med generalklausulen i 8 kap. 34 § ABL. Det skydd som skapas för tredje mans intresse genom första bolagsdi-s. 24

82.rektivet är mycket långtgående. Möjligheterna att tillämpa jämk-s. 25

83.ningsregeln i 36 § avtalslagen torde dessutom vara begränsade; etts. 25

84.alltför omfattande bruk av jämkningsregeln skulle omintetgöras. 25

85.effekten av direktivet och den svenska lagregeln bör därför is. 25

86.största möjliga mån tolkas direktivkonformt. Om styrelsen ellers. 25

87.verkställande direktören skrivit under ett borgensåtagande soms. 25

88.strider mot bolagsordningen eller annat bolagsorgans föreskrift,s. 25

89.så kan detta alltså ändå göras gällande mot bolaget, eftersoms. 25

90.bolaget enligt 8 kap. 35 § 2 st. andra meningen ABL inte meds. 25

91.framgång kan invända att ställföreträdaren överskridit sin befo-s. 25

92.genhet.s. 25

2.2.3Verkställande direktörens borgenslöfte

1.Den verkställande direktören får enligt 8 kap. 30 § ABL alltids. 25

2.företräda bolaget och teckna dess firma beträffande uppgifter soms. 25

3.anges i 8 kap. 25 § ABL. Enligt 8 kap 25 § 1 st. ABL skall den verk-s. 25

4.ställande direktören sköta den löpande förvaltningen enligt sty-s. 25

5.relsens riktlinjer och anvisningar. Den verkställande direktörenss. 25

6.rätt att företa rättshandlingar för bolaget är alltså normalt mers. 25

7.inskränkt än styrelsens. Endast i undantagsfall ingår det i dens. 25

8.löpande förvaltningen att binda bolaget vid ett borgensansvar.s. 25

9.Den verkställande direktören har dock enligt 8 kap. 25 § 1 st.s. 25

10.andra meningen ABL även rätt att vidta extraordinära åtgärders. 25

11.utanför den löpande förvaltningen av bolaget. Den verkställandes. 25

12.direktören kan alltså i vissa sällsynta fall ha rätt att binda bolagets. 25

13.vid ett borgensansvar även om uppgiften inte faller inom dens. 25

14.löpande förvaltningen. Sådana åtgärder får dock enligt 8 kap. 25§ 1 st. andra meningen ABL endast vidtas om styrelsens beslut inte kan avvaktas utan väsentlig olägenhet för bolagets verksamhet.s. 25

15.I propositionen till nu gällande bestämmelse uttalades att det för en utomstående kunde vara svårt att bedöma såväl vad som faller inom ramen för den löpande förvaltningen som när den verkställande direktören har sådan extraordinär befogenhet som sägs i 8 kap. 25 § 1 st. andra meningen ABL. Av detta skäl upptogs den bestämmelse som nu återfinns i 8 kap. 35 § 1 st. andra meningen ABL enligt vilken bolaget kan bli bundet av den verkställande direktörens rättshandlande utanför den löpande förvaltningen om motparten var i god tro. Utfärdande av borgensåtaganden faller dock endast sällan inom den löpande förvaltningen. Möjligheten att göra borgensåtaganden gällande med stöd av särregeln i 8 kap. 25 § 1 st. andra meningen ABL läst tillsammans med 8 kap. 35 § 1 st. andra meningen är därför normalt utesluten. Det bör även påpekas att den verkställande direktören inte i något fall kan binda bolaget till mer eller annat än vad styrelsen kunnat. Exempelvis är överträdelser av generalklausulen i 8 kap. 34 § ABL lika otillåtna för den verkställande direktören som för styrelsen och träffas av samma rättsföljder. De begränsningar för styrelsens rätt att företräda bolaget som beskrivits ovan under 2.2.2 utgör därvid även den yttersta gränsen även för verkställande direktörens möjlighet att binda bolaget.s. 26

2.2.4Särskild firmatecknares borgenslöfte

1.Det kan finnas praktiska skäl som talar för att kretsen som kan företräda bolaget vidgas. I 8 kap. 31 § ABL regleras möjligheten att utse en särskild firmatecknare. Enligt bestämmelsens första stycke får styrelsen bemyndiga en styrelseledamot, den verkställande direktören eller någon annan att företräda bolaget och teckna dess firma. Rätten att utse särskild firmatecknare kan vara inskränkt genom föreskrift i bolagsordningen. Bestämmelserna i 8kap. 27–28 §§ om verkställande direktörs obehörighet eller jävs. 26

2.skall enligt 31 § andra stycket äga tillämpning för särskild firma-s. 27

3.tecknare om inte denne är styrelseledamot eller verkställandes. 27

4.direktör i bolaget. Enligt 8 kap. 31 § 3 st. ABL kan styrelsen närs. 27

5.som helst återkalla bemyndigandet att företräda bolaget.s. 27

6.I samband med harmoniseringen av ABL till publicitetsdirek-s. 27

7.tivet 68/151/EEG diskuterades möjligheten att införa sammas. 27

8.regler för särskild firmatecknare som för styrelse och verkstäl-s. 27

9.lande direktör. Tanken avvisades emellertid med hänvisning tills. 27

10.att likheterna mellan särskild firmatecknare och fullmäktig ärs. 27

11.större. Reglerna om särskild firmatecknares behörighet och befo-s. 27

12.genhet följer därmed fortsatt det tidigare allmänna mönstret förs. 27

13.rätten för ställföreträdare att binda en juridisk person.s. 27

14.Som påpekats i litteraturen är regleringen av särskild firma-s. 27

15.tecknare olycklig. Särskild firmatecknares behörighet är gene-s. 27

16.rellt vidare än verkställande direktörens rätt och detta kan leda tills. 27

17.problem om ställföreträdaren också är verkställande direktör förs. 27

18.bolaget. I sådana situationer ställer reglerna i 8 kap. 35 § ABLs. 27

19.stora krav på motparten att säkert kunna avgöra om den verkstäl-s. 27

20.lande direktören handlar i egenskap av verkställande direktörs. 27

21.eller som särskild firmatecknare. Praktiskt mildras dock effekternas. 27

22.av stadgandet eftersom bevisbördan för ond tro både i 8 kap. 35§s. 27

23.1 st. andra meningen och 2 st. första meningen ABL lagts på bola-s. 27

24.get.s. 27

25.I de fall då den särskilda firmatecknaren inte samtidigt är verk-s. 27

26.ställande direktör eller styrelseledamot är frågeställningen mers. 27

27.rätlinjig. Den särskilda firmatecknaren är normalt behörig att före-s. 27

28.träda bolaget på samma sätt som styrelsen, men utan de begräns-s. 27

29.ningar som uppställs i 8 kap. 35 § 2 st. andra meningen ABL.s. 27

30.Särskild firmatecknare är inte att betrakta som bolagsorgan, vilket innebär att den särskilda firmatecknaren måste ha ett uppdrag från ett bolagsorgan för att få rättshandla på aktiebolagets vägnar. Den formella behörigheten kan alltså i det konkreta fallet vara helt tom, så att den särskilda firmatecknaren saknar befogenhet att vidta handlingar för bolaget. En särskild firmatecknare som fått i uppdrag av styrelsen att se till att bolaget binds vid ett borgenslöfte med beloppsbegränsning överträder alltså styrelsens instruktioner om borgen i stället ingås utan begränsning. Likaså är tecknande av borgen helt utan uppdrag från styrelse eller verkställande direktör att betrakta som befogenhetsöverskridande.s. 27

31.Enligt uttryckligt stadgande i 8 kap. 31 § 4 st. ABL kan den särskilda firmatecknarens rätt att företräda bolaget inskränkas i bolagsordningen. Sådan inskränkning kan göras gällande mot tredje man, men det bör anmärkas att bevisbördan för att motparten inte var i god tro enligt 8 kap. 35 § 2 st. första meningen ABL ligger på bolaget. Motparten kan dock inte anses vara i god tro om sådana uppgifter som influtit i aktiebolagsregistret. I likhet med förhållandena i den allmänna fullmaktsläran leder överskridande av befogenheten till fullständig ogiltighet mot ondtroende motpart.s. 28

2.3Allmänna regler om hinder för

ställande av borgen

1.Förutom reglerna om bolagsorganens rätt att företräda bolaget är ABL:s regler om jäv och vinstutdelning av praktisk betydelse för frågan om ett borgensåtagandes giltighet.s. 28

2.3.1Jäv

1.Bestämmelserna om jäv för aktiebolagets ställföreträdare ärs. 29

2.avsedda att skydda bolaget, det vill säga aktieägarnas gemen-s. 29

3.samma intressen. Frågan om jäv blir särskilt betydelsefull närs. 29

4.borgensåtagandet inte är behäftat med några andra typer avs. 29

5.formfel, eftersom rättsföljden av att jävig person deltagit i beslutets. 29

6.enligt 8 kap. 35 § 2 st. första meningen ABL är ogiltighet. Oms. 29

7.beslut om att ställa borgen fattats med jävig person i det beslu-s. 29

8.tande organet, är åtagandet alltså ogiltigt och eventuella säkerhe-s. 29

9.ter eller vederlag för den ställda borgen skall återbäras.s. 29

10.Den centrala frågan vad gäller jäv är givetvis att besvara vilkas. 29

11.faktiska förhållanden som utgör jävsgrund. Jävsregeln i 8 kap.s. 29

12.20§ 1 st. p. 1 ABL avser fall där styrelseledamoten själv kans. 29

13.påkalla fullgörande i enlighet med borgensåtagandet. Borgen ärs. 29

14.till sin konstruktion sådan att även gäldenären kan ha fördel av atts. 29

15.säkerheten ställs. En ställföreträdare kan därför ha intresse av atts. 29

16.säkerheten ställs utan att själv vara avtalspart. Enligt 8 kap. 20 §s. 29

17.1st. p. 2 ABL är ställföreträdaren jävig även när borgen ingåss. 29

18.mellan bolaget och en tredje man, om företrädaren har ett väsent-s. 29

19.ligt intresse i frågan som kan strida mot bolagets. Om ställföreträ-s. 29

20.daren själv är gäldenär i det rättsförhållande för vilket borgens. 29

21.ställs, föreligger jäv liksom om någon ställföreträdaren närståendes. 29

22.fysisk person är gäldenär eller direkt berättigad enligt borgensåta-s. 29

23.gandet. Bland de fall som träffas av regeln kan särskilt nämnass. 29

24.borgen för styrelseledamots familjemedlemmar eller andra när-s. 29

25.stående.s. 29

26.I 8 kap. 20 § 1 st. p. 3 ABL finns en regel enligt vilken jäv förs. 29

27.ställföreträdaren föreligger om borgen ingås mellan bolaget ochs. 29

28.en juridisk person som ställföreträdaren ensam eller tillsammanss. 29

29.med någon annan får företräda. Regeln infördes genom SFSs. 29

30.1998:760 men motsvarade i stort vad som redan tidigare ansågs gälla. Som exempel på en jävssituation som träffas av regeln i 8kap. 20 § 1 st. p. 3 ABL anförs i förarbetena det fallet att en person är styrelseledamot i både ett kreditföretag och ett industriföretag och ändå deltar i beslutet att industriföretaget skall uppta lån i kreditföretaget. I anslutning till exemplet uttalas särskilt att det är utan betydelse för frågan om styrelseledamoten faktiskt har befattat sig med ärendet i kreditföretaget.s. 29

31.Inskränkningar i jävsreglernas tillämpningsområde finns i 8kap. 20 § 2 st. ABL. Undantaget i första meningen ansluter till rättsfallet NJA 1981 s. 1117, vilket rörde ett avtal mellan en styrelseledamot och bolaget när ledamoten var ensam ägare till bolaget. HD konstaterade i fallet att det i dessa situationer inte förelåg någon intressekonflikt mellan bolaget och aktieägarna. När det är fråga om ett enmansbolag utgör alltså inte jävsreglerna något hinder för att borgen ställs för ägaren. Det bör dock anmärkas att kapitalskyddsreglerna kan utgöra hinder för att säkerhet ställs för ensamägare.s. 30

32.De jävsregler som nu beskrivits skulle, om det inte fanns undantag, omöjliggöra att samma person företrädde bolag i samma koncern. Tillämpningsområdet för jävsregeln i 8 kap. 20 § 1 st. p. 3 ABL inskränks därför i 8 kap. 20 § 2 st. andra meningen ABL för att möjliggöra samarbete inom koncerner. Inte bara koncerner i ABL:s mening undantas, utan även företag »i en företagsgrupp av motsvarande slag». Med formuleringen avses exempelvis då den överordnade juridiska personen är en stiftelse eller en ekonomisk förening. Undantaget träffar även den situationen att en fysisk person eller en kommun genom aktieinnehav kontrollerar en grupp av företag.s. 30

33.Regleringen för styrelseledamots, verkställande direktörs och särskild firmatecknares jäv är helt överensstämmande. Verkställande direktörs jäv regleras i 8 kap. 28 § ABL och denna regel är enligt 8 kap. 31 § 2 st. ABL även tillämplig för särskild firmateck-s. 30

34.nare. Vad som ovan sagts i anslutning till 8 kap. 20 § ABL hars. 31

35.alltså motsvarande tillämpning för verkställande direktör och sär-s. 31

36.skild firmatecknare.s. 31

2.3.2Borgen ställd i strid med kapitalskyddsreglerna

1.ABL tar i 12 kapitlet upp flera regler som syftar till att skyddas. 31

2.bolagets egna kapital. Av särskilt intresse i detta sammanhang ärs. 31

3.bestämmelserna i 12 kap. 1–2 §§ och 7 § ABL. Enligt 12 kap. 1 §s. 31

4.ABL får utbetalning till aktieägarna av bolagets medel ske endasts. 31

5.enligt bestämmelserna i ABL och enligt regeln i 12 kap. 7 § ABLs. 31

6.får inte lån ges eller säkerhet ställas till förmån för en i bestämmel-s. 31

7.sen angiven krets personer. Förbudet i 12 kap. 2 § ABL avser utbe-s. 31

8.talning, men denna behöver inte nödvändigtvis ske i pengar ochs. 31

9.det framgår av förarbetena att bestämmelsen även omfattar obe-s. 31

10.hörig vinst som uppkommit genom nyttjande av bolagets egen-s. 31

11.dom. Av rättspraxis, bland annat av rättsfallen NJA 1980 s. 311s. 31

12.och NJA 1995 s. 418, framgår att reglerna i 12 kap. 1–2 §§ ABL ärs. 31

13.tillämpliga på såväl borgen som tredjemanspant.s. 31

14.2.3.2.1Personkretsens. 31

15.Vid tillämpningen av reglerna i 12 kap. 1 § ABL och 12 kap. 7 §s. 31

16.ABL är det av stor vikt att först slå fast att den som har fördel avs. 31

17.att säkerheten ställs hör till de i lagrummen angivna personkret-s. 31

18.sarna. Enligt ordalydelsen i 12 kap. 1 § ABL är det endast utbetal-s. 31

19.ning till aktieägare som är förbjudna. Genom avgöranden fråns. 31

20.HD, särskilt NJA 1997 s. 418 och NJA 1999 s. 426, har det klart-s. 31

21.gjorts att bestämmelsen kan tillämpas analogt även på utbetalnings. 31

22.– och därmed även på ställd säkerhet – till andra än aktieägare. Is. 31

23.NJA 1997 s. 418 uttalade HD följande: Det citerade ger inte alldeles säkra hållpunkter för bedömning av vilken personkrets som kan träffas av regeln i 12 kap. 2 § ABL. Att regeln bör kunna tillämpas vid transaktioner där den till vilken utdelningen sker kort tid före rättshandlingen varit aktieägare eller kort tid därefter blir aktieägare är ganska självklart. Mer betänklig är den koppling som i domskälen görs till återbäringsreglerna i 12 kap. 5 § ABL. Resonemanget tycks vara att om man finner rättsföljden återbäring enligt 12 kap. 5 § 1 st. ABL vara lämplig, så skall 12 kap. 2 § ABL kunna tillämpas analogt på utdelning till andra än aktieägare. Förutsättningen för tillämpningen av båda bestämmelserna är utdelning till aktieägare och att från den lämpliga rättsföljden sluta sig till att analog tillämpning skall ske förefaller inte alldeles välbetänkt. Uttalandena i NJA 1997 s. 418 har något preciserats i NJA 1999 s. 426. I RevSekr:ns betänkande, i enlighet med vilket HD:s majoritet fattade beslut, uttalades bland annat följande angående gränserna för en analog tillämpning av 12 kap. 2 § och 5 § ABL:s. 31

24.Den av HD formulerade rättsregeln tycks alltså vara att den soms. 33

25.mottar utdelningen eller är mottagare av säkerheten utan att has. 33

26.uppsåt att medverka i en förbjuden kapitalanvändning och hellers. 33

27.inte är aktieägare eller har ägarliknande koppling till bolaget intes. 33

28.kan åläggas ansvar enligt 12 kap. 5 § ABL. Svagheten i resone-s. 33

29.manget är densamma i NJA 1999 s. 426 som i det tidigares. 33

30.avgjorda fallet, eftersom personkretsen utpekas genom att utgås. 33

31.från rättsföljden. Huruvida mottagaren av utdelningen är i onds. 33

32.eller god tro är endast relevant om utdelning skett till den person-s. 33

33.krets som avses i 12 kap. 2 § ABL. Det exakta tillämpningsområ-s. 33

34.det är därmed fortfarande otydligt i sina yttergränser, även om fal-s. 33

35.len ger god ledning för de flesta praktiska fall.s. 33

36.Personkretsen är delvis en annan i 12 kap. 7 § ABL. Enligts. 33

37.bestämmelsen får säkerhet inte ställas till förmån för den som ägers. 33

38.aktier i eller är styrelseledamot eller verkställande direktör i aktie-s. 33

39.bolaget eller annat bolag i samma koncern. Personkretsen vidgass. 33

40.genom en katalog av närstående i 1 st. p. 1–3 med ytterligare till-s. 33

41.lägg i 6 st. Den enda av punkterna som kan orsaka tveksamheters. 33

42.är 1 st. p. 3 enligt vilken säkerhet inte heller får ställas för juridisks. 33

43.person över vars verksamhet fysisk person som nämnts tidigares. 33

44.har ett bestämmande inflytande. I förarbetena uttalas att dets. 33

45.avgörande är om den fysiska personen har »ett sådant inflytandes. 33

46.över den juridiska personen att han kan på ett avgörande sätts. 33

47.påverka formerna för dess finansiering». Förbudet i 12 kap. 7 §s. 33

48.1 st. p. 3 ABL kompletteras av ett undantag för små aktieinnehavs. 33

49.i 2 st. p. 4. Vidare uppställs i 3 st. ett generellt förbud för lån till personkretsen i 1 st. p. 1–3 om medlen skall användas till att förvärva aktier i bolaget.s. 33

50.I 12 kap. 7 § 2 st. ABL görs några viktiga undantag från förbudet att ställa säkerhet. Enligt undantaget i p. 1 är säkerhet för kommun och landstingskommun alltid tillåtna. Kommuner och landstingskommuner anses ju som bekant inte kunna gå i konkurs och dessa kan därför alltid betala tillbaka sina skulder. I p. 2 undantas säkerhet som ställs för annat företag i en koncern. Undantaget i p. 2 kommer att diskuteras mer ingående under 2.4 nedan. I 12 kap. 7 § 2 st. p. 3 ABL stadgas att lån är tillåtna om »gäldenären driver rörelse och lånet betingas av affärsmässiga skäl samt är avsett uteslutande för gäldenärens rörelse». Bestämmelsen avser som tidigare anmärkts i första hand penninglån, men skall enligt 5 st. äga »motsvarande tillämpning i fråga om ställande av säkerhet». I bestämmelsen talas om »gäldenär» som i detta fall måste avse den som har fördel av att säkerheten ställs. Detta kan vara såväl säkerhetens mottagare som den som är gäldenär i det avtal som säkerheten ställs för. Ett praktiskt exempel på när bestämmelsen kan komma till användning är när borgen ställs för att trygga bolagets anspråk mot annan. I vissa situationer kan det vara befogat att ställa säkerhet för annan för att på detta sätt garantera att ett ingånget avtal kan fullgöras. En typsituation är den då ett aktiebolag redan slutit ett avtal med en leverantör. Av en eller annan anledning får leverantören svårt att erhålla leverans från en underleverantör. I denna situation kan det vara befogat att ställa säkerhet för leverantörens betalningsansvar för att på detta sätt möjliggöra för leverantören att färdigställa varorna. Risken i situationen är att underleverantören presterar till leverantören, men att den senare hinner gå i konkurs innan varorna hinner levereras till bolaget. Betoningen på att rättshandlingen skall vara affärsmässigt påkallad utgör den springande punkten i bedömningen om säkerheten kan ställas. Både undantaget i p. 2 och i p. 3 är av stor praktisk betydelse eftersom de ger möjlighet atts. 34

51.lämna försträckningar och ställa säkerheter i en rad vanligt före-s. 35

52.kommande situationer där detta enligt huvudregeln vore förbju-s. 35

53.det. Slutligen görs i p. 4 ett undantag enligt vilket små aktieinne-s. 35

54.hav inte skall hindra att lån lämnas eller säkerhet ställs. Närs. 35

55.undantaget infördes motiverades detta i första hand med att bola-s. 35

56.get annars skulle vara förhindrat att ge lån till eller ställa säkerhets. 35

57.för de anställda även om aktieinnehavet var blygsamt. Skyldig-s. 35

58.heten för bolaget att utröna om aktieinnehavet överstiger de is. 35

59.bestämmelsen angivna gränserna är begränsad och det torde i des. 35

60.flesta fall räcka att bolaget frågar aktieinnehavaren hur stort inne-s. 35

61.havet är.s. 35

62.Bestämmelserna i 12 kap. 7 § 3 st. och 4 st. innehåller ytterli-s. 35

63.gare inskränkningar när lånet eller säkerheten har samband meds. 35

64.förvärv av aktier i bolaget eller annat bolag i samma koncern.s. 35

65.Dessa mycket detaljerade bestämmelser om vilka personer soms. 35

66.omfattas av respektive undantas från låneförbudet för sådana för-s. 35

67.värv behandlas inte vidare här.s. 35

68.2.3.2.2Verkningar av rättshandlande i strid meds. 35

69.kapitalskyddsreglernas. 35

70.Både bestämmelsen i 12 kap. 1 § och 7 § i samma kapitel i ABLs. 35

71.är legala förbud. Handlande i strid med ett legalt förbud innebärs. 35

72.enligt hävdvunnen uppfattning inte nödvändigtvis att rättshand-s. 35

73.lingen blir ogiltig. Tvärt om har det i rättspraxis, i första hands. 35

74.NJA 1992 s. 717 och NJA 1999 s. 426, uttalats att frågan får avgö-s. 35

75.ras från fall till fall och att huvudregeln är civilrättslig giltighet.s. 35

76.Den som mottar utbetalning till aktieägare som strider mot aktiebolagslagens regler blir enligt 12 kap. 5 § ABL återbetalningsskyldig. Regelns konstruktion gör att även den som endast är förmedlare av beloppet eller annars endast tillfälligt innehar medlen har skyldighet att återbära prestationen. När det gäller tredjemanspant föreligger det inga egentliga problem att se hur regeln kan tillämpas: Den som innehar panten har en skyldighet att återlämna den. Om säkerheten däremot inte består i en pant, utan en borgen eller annan obligationsrättslig säkerhetsrätt, uppkommer emellertid problem. Enligt den i rättspraxis fastslagna huvudregeln träffas inte en rättshandling som företagits i strid med förbudet i 12 kap. 1 § ABL av ogiltighet. Det finns för närvarande inga avgöranden från HD som direkt rört frågan om hur återbäringen skall ske om säkerheten är en borgen eller annan obligationsrättslig säkerhetsrätt. Lösningen att helt acceptera borgensåtagandets giltighet, och alltså först låta bolaget fullgöra i enlighet med åtagandet och omedelbart efter fullgörandet återkräva prestationen, framstår inte som alldeles praktisk. Återbäringsskyldigheten kan i sammanhanget förstås som en skyldighet för den berättigade enligt borgensåtagandet att för framtiden verksamt avstå från att göra borgensåtagandet gällande gentemot aktiebolaget.s. 36

77.I 12 kap. 5 § 1 st. andra meningen ABL finns en godtrosregel enligt vilken mottagaren av utbetalning som har skett i form av vinstutdelning endast är återbäringsskyldig om bolaget visar atts. 36

78.denne insåg eller borde ha insett att utbetalningen stred mots. 37

79.aktiebolagslagens regler. Godtrosregeln torde kunna tillämpass. 37

80.även på andra former av vinstutdelning än utbetalning. God-s. 37

81.trosskyddet täcker emellertid endast okunskap om att utbetal-s. 37

82.ningen utgjorde en otillåten värdeöverföring, inte huruvida dens. 37

83.var förenlig med kapitalskyddsreglerna.s. 37

84.Ett särskilt problem förknippat med att tillämpa bestämmel-s. 37

85.serna i 12 kap. 1–2 §§ ABL på säkerheter är svårigheterna atts. 37

86.bedöma huruvida säkerhetens värde ryms inom det utdelnings-s. 37

87.bara kapitalet och även hur dessa belastningar skall bokföras.s. 37

88.Frågan har delvis lösts genom NJA 1980 s. 311 där HD uttalar atts. 37

89.tillåtligheten av en vederlagsfri tredjemanspantsättning skalls. 37

90.bedömas efter förhållandena vid tidpunkten för pantsättningen.s. 37

91.På motsvarande sätt har HD i anslutning till regeln i 12 kap. 2 §s. 37

92.ABL i NJA 1995 s. 418 uttalat att tillåtligheten av ett borgensåta-s. 37

93.gande skall prövas med beaktande av förhållandena då borgens-s. 37

94.förbindelsen ingicks. Eftersom varken tredjemanspant eller etts. 37

95.borgensåtagande innebär en omedelbar kostnad för bolaget –s. 37

96.säkerheten kanske aldrig tas i anspråk – måste en reservering skes. 37

97.i balansräkningen av det utdelningsbara kapitalet vid tidpunktens. 37

98.för säkerhetens ställande. Vid den angivna tidpunkten skall dets. 37

99.alltså ha funnits utdelningsbart kapital enligt reglerna i 12 kap. 2§s. 37

100.ABL. Hur stor reserveringen skall vara beror på säkerhetens kon-s. 37

101.struktion. Vid tredjemanspant är problemet direkt relaterat tills. 37

102.den pantsatta egendomens värde. Om det pantsatta fluktuerar is. 37

103.värde, kan en reservering visa sig vara onödigt stor när säkerhetens. 37

104.tas i anspråk eller otillräcklig. Kravet kan dock aldrig överstigas. 37

105.kravet som kunnat riktas mot gäldenären i anledning av den for-s. 37

106.dran för vilken säkerheten ställts. Reserveringen skall därmeds. 37

107.göras med det belopp som motsvarar fordringens belopp ellers. 37

108.pantens värde beroende på vilket som är minst. Situationen ärs. 37

109.delvis en annan vid borgen och andra obligationsrättsliga säker-s. 37

110.hetsrätter. En tredjemanspant medför en naturlig beloppsbegränsning. En borgen däremot kan vara allt från enkel med tydlig beloppsbegränsning till generell beloppsobegränsad proprieborgen. De mest tyngande borgensformerna innebär att det slutliga ansvaret är mycket svårbedömbart och man bör enligt min mening sätta ifråga om så obestämda åtaganden alls kan accepteras. Det bör i sammanhanget påpekas att aktiebolaget visserligen normalt har regressrätt mot huvudgäldenären, men eftersom regressrättens värde ofta är mycket svårbedömt och regressrätten ofta i praktiken är värdelös har denna endast sällan betydelse för reserveringens storlek. Den omständigheten att risken att säkerheten skall komma att användas är liten eller att möjligheten att återfå beloppet regressvis är god, påverkar heller inte om utdelningen är tillåten, eftersom aktiebolagslagens regler bildar ett formellt system för skydd av bolagets kapital.s. 37

2.3.3Borgen ställd i strid med bolagsordningen

1.I äldre litteratur betonas att ett aktiebolags åtaganden måste vara förenliga med bolagsverksamheten. Exempelvis uttalar Nial att ett borgensåtagande är förenligt med bolagsverksamheten »endast om sådana särskilda omständigheter föreligger att borgensförbindelsen har ett naturligt samband med bolagets rörelse». I 1944 års aktiebolagslag fanns också i 76 och 91 §§ uttryckliga regler, vilka stadgade att bolagets tillgångar inte fick användas till ändamål som var uppenbart främmande för bolagets verksamhet eller versamhetens syfte. Ehuru dessa regler inte togs upp i den nu gällande aktiebolagslagen, var det avsikten att principen skulle kvarstå. Grundprincipen kan fortfarande sägas vara viktig, men genom harmonisering med EG-rätten har ett tredjemansskydd tillskapats som till allra största delen gör invändningar om rättshandlande i strid med bolagsordningen verkningslösa.s. 38

2.Aktiebolaget blir nämligen enligt 8 kap. 35 § 2 st. andra meningens. 39

3.ABL bundet av verkställande direktörens eller styrelsens rätts-s. 39

4.handlande för bolaget även om de därvid överträtt en föreskrifts. 39

5.om föremålet för bolagets verksamhet eller andra föreskrifter soms. 39

6.meddelats i bolagsordningen. Särskild firmatecknare omfattass. 39

7.inte av nu nämnda regel, men bevisbördan för att motparten vars. 39

8.i ond tro ligger enligt 8 kap. 35 § 2 st. första meningen ABL pås. 39

9.bolaget, vilket för många praktiska fall innebär att bolaget i brists. 39

10.på bevis om ond tro ändå blir bundet. Invändningen att borgens. 39

11.ställts i strid med bolagsordningen har således genom dessa reglers. 39

12.förlorat den största delen av sin verkan mot tredje man och fråge-s. 39

13.ställningen har därför inte samma betydelse som tidigare.s. 39

2.4Borgen för dotterbolag och andra

närstående företag

1.I vissa situationer kan ett aktiebolag vilja ställa säkerhet för etts. 39

2.företag i samma koncern. Som beskrivits ovan är utgångspunk-s. 39

3.ten i 12 kap. 7 § 1 st. ABL att lån till närstående inte är tillåtna ochs. 39

4.enligt 7 § 5 st. skall reglerna äga motsvarande tillämpning ävens. 39

5.vad gäller säkerhet. Från regeln görs dock undantag i 7 § 2 st. förs. 39

6.bland annat lån och säkerhet till förmån för företag i koncern i vil-s. 39

7.ken det bolag som ställt säkerheten ingår. Läst tillsammans meds. 39

8.7 § 1 st. p. 3 framgår regeln att säkerhet kan ställas till förmån förs. 39

9.juridiska personer över vilka aktiebolaget inte har ett bestäm-s. 39

10.mande inflytande och till juridiska personer som ingår i sammas. 39

11.koncern. Vad som avses med koncern, dotterföretag och moder-s. 39

12.bolag definieras i 1 kap. 5 § ABL. Bortsett från detta, utvidgandes. 39

13.undantag, gäller inte andra regler för aktiebolags borgen för annats. 39

14.koncernföretag än för säkerhet för utomståendes prestationsskyl-s. 39

15.dighet. Då säkerheter ställda för företag i samma koncern torde vara tämligen vanliga, finns det anledning att ändå något kommentera denna situation.s. 39

16.När ett aktiebolag skall gå i borgen för ett bolag i samma koncern anses det allmänt att tröskeln för vad som är affärsmässigt befogat är lägre än då säkerhet ställs för helt utomståendes prestationsskyldighet. Motiveringen till denna princip är i första hand den intressegemenskap som normalt finns mellan företag i en koncern. Antagandet att det föreligger en sådan intressegemenskap mellan koncernföretagen kan dock inte motivera att reglerna om kapitalskydd i 12 kap. 1–2 §§ ABL överträds. Kapitalskyddsreglerna utgör på detta sätt den yttersta gränsen för vilka säkerheter som kan ställas även inom en koncern.s. 40

17.Den vanligaste situationen torde vara att moderbolag går i borgen eller ställer annan säkerhet för ett dotterföretag. Om koncernförhållandet är sådant att verksamheten i det dotterföretag för vars prestationsskyldighet moderbolaget ställer säkerheten ansluter till moderbolagets verksamhet, så är ofta det affärsmässiga beroendet mellan företagen sådant att säkerheten är affärsmässigt befogad. I de fall där dotterbolaget ställer säkerhet för moderföretaget är tröskeln för vad som är en tillåten säkerhet normalt något högre än då moderbolag ställer säkerhet för dotterbolaget. De fördelar för dotterbolaget och dess rörelse som samhörigheten med moderföretagets verksamhet i de flesta fall medför motiverar trots detta ofta att dotterbolaget ställer säkerhet för moderföretaget även om det inte går att finna någon ekonomisk omständighet som motiverar att säkerheten ställs. Tanken är alltså närmast att dotterbolaget självt indirekt i det långa loppet tjänar på att ställa säkerhet för moderföretaget. Huruvida detta överensstämmer med verkligheten beror bland annat på koncernens ägarstruktur och om dotterbolaget förblir ett bolag i koncernen.s. 40

18.En form av stöd som ibland diskuteras i samband med kon-s. 41

19.cernförhållanden är kapitaltäckningsgarantier. Med kapitaltäck-s. 41

20.ningsgaranti avses vanligtvis en utfästelse från ett moderbolag tills. 41

21.ett av dess dotterbolag att genom tillskott täcka underskott i dot-s. 41

22.terbolagets egna kapital. Garantin är villkorad så att den betalass. 41

23.ut först när balansräkningen uppvisar ett underskott i bolagetss. 41

24.egna kapital. Moderbolaget förbehåller sig dessutom normalt atts. 41

25.återfå tillskottet, men först som ett efterställt krav, det vill säga atts. 41

26.tillskottet återbetalas först sedan övriga skulder till fullo betalts.s. 41

27.Adressaten i en kapitaltäckningsgaranti är dotterbolaget och endasts. 41

28.detta kan påkalla garantins fullgörande. Som framgår av dennas. 41

29.beskrivning har en kapitaltäckningsgaranti en fundamentalts. 41

30.annan konstruktion än en borgen och saknar därmed borgenslik-s. 41

31.het. När frågan trots detta ställts om kapitaltäckningsgarantiers. 41

32.vore att jämställa med en borgen har detta måhända sin grund is. 41

33.den ytliga likhet som kapitaltäckningsgarantier företer med stöd-s. 41

34.brev. Ett stödbrev utställs vanligtvis av ett moderbolag för ett dot-s. 41

35.terbolags förpliktelser och ställs till förmån för en koncernens. 41

36.utomstående. Innehållet i stödbrevet utgörs ofta av en redogörelses. 41

37.för ägarförhållandena mellan moderbolag och dotterbolag samts. 41

38.vissa andra faktaomständigheter. Själva kärnan i stödbrevet är ens. 41

39.stödmening enligt vilken stödbrevsutställaren åtar sig att svara förs. 41

40.dotterbolagets förpliktelser. Stödmeningen kan mycket väl varas. 41

41.utformad som en garanti enligt vilken moderbolaget åtar sig atts. 41

42.vid var given tidpunkt svara för att dotterbolaget har tillräckligas. 41

43.resurser för att kunna fullgöra sina åtaganden gentemot stödbre-s. 41

44.vets mottagare. Den avgörande skillnaden är alltså att stödbre-s. 41

45.vet är riktat till en utomstående tredje man och att det på grund av detta kan vara att jämställa med en borgen. Gränsen mellan stödbrev och kapitaltäckningsgarantier är dock inte knivskarp. En handling som visserligen formellt adresserats till dotterbolaget kan ha utfärdats med avsikten att visas upp för dotterbolagets avtalsparter som också utgör de reella adressaterna. I sådant fall är det rimligt att tredje man skall kunna påkalla garantin och kräva dennas fullgörelse. Huruvida den utfärdade handlingen trots benämning och formellt angiven adressat ändå skall kunna behandlas som en borgen är ytterst en avtalstolkningsfråga. Det bör dock understrykas att utan den för borgensåtaganden karaktäristiska trepartskonstellationen kan det inte bli fråga om att använda borgensreglerna på garantin.s. 41

2.5Borgen för allmännyttigt eller därmed

jämförligt ändamål

1.I 12 kap. 6 § ABL stadgas att bolagsstämman får besluta om gåva till allmännyttigt eller därmed jämförligt ändamål, om det med hänsyn till ändamålets beskaffenhet, bolagets ställning och omständigheterna i övrigt får anses skäligt. Enligt bestämmelsens fortsättning äger styrelsen samma rätt under förutsättning att gåvan med hänsyn till bolagets ställning är av ringa betydelse. En gåva av detta slag kan naturligtvis lämnas i form av borgen med avsikten att regressrätten aldrig skall utnyttjas eller att endast del av beloppet skall återkrävas. Stadgandet ger alltså en, om än något speciell, möjlighet att ställa borgen för annans prestation.s. 42

3.Ekonomiska föreningar

3.1Inledning

1.Ekonomiska föreningar har till ändamål att genom ekonomisks. 43

2.verksamhet främja medlemmarnas ekonomiska intressen. Vids. 43

3.sidan av aktiebolagsformen är ekonomisk förening den associa-s. 43

4.tionsform som är avsedd för näringsverksamhet utan personligts. 43

5.ansvar för ägarna. Ekonomiska föreningar, ibland kallade koope-s. 43

6.rationer, utmärker sig genom att de förutsätter medlemmarnass. 43

7.deltagande i verksamheten. Medlemskapet är i princip öppet ochs. 43

8.styrelsen av den löpande verksamheten har ofta starka inslag avs. 43

9.direkt påverkan. Ett ytterligare särdrag är att ekonomiska fören-s. 43

10.ingar som huvudregel delar ut överskott av den bedrivna verk-s. 43

11.samheten i proportion till varje medlems deltagande i verksamhe-s. 43

12.ten.s. 43

13.Ekonomiska föreningar regleras huvudsakligen genom lags. 43

14.(1987:667) om ekonomiska föreningar, i det följande förkortads. 43

15.LEF. Reglerna i lagen är i många fall direkt modellerade på de is. 43

16.aktiebolagslagen medan de i andra fall är likartade i lagarna mens. 43

17.har fått en mindre detaljerad utformning i lagen om ekonomiskas. 43

18.föreningar. Exempelvis är regleringen av kompetensfördelningens. 43

19.mellan styrelse och verkställande direktör och rätt att företrädas. 43

20.den juridiska personen mycket likartade för aktiebolag och ekonomiska föreningar. Likaså är reglerna om jäv i stort lika och reglerna om överskottsutdelning har en likartad grundkonstruktion som aktiebolagslagens regler om vinstutdelning. Olikheterna mellan lagarna har dock med tiden blivit större än de ursprungligen var när lagen om ekonomiska föreningar trädde i kraft 1 januari 1988 beroende på de många ändringarna i aktiebolagslagen utan att motsvarande ändringar gjorts i lagen om ekonomiska föreningar.s. 43

3.2Rätten att företräda den ekonomiska

föreningen

1.En ekonomisk förening skall enligt 6 kap. 1 § LEF ha en styrelse med minst tre ledamöter. För den löpande verksamheten utses ofta en verkställande direktör om föreningens verksamhet är omfattande. Om antalet anställda i föreningen under vart och ett av de två senaste räkenskapsåren i medeltal överstigit 200 har styrelsen enligt 6 kap. 3 § LEF skyldighet att utse en verkställande direktör. Styrelsen får utse en verkställande direktör även om föreningen har färre anställda, men då krävs att detta föreskrivs i föreningens stadgar (3 § 1 st. in ƒine). Enligt förarbetena bör det nämligen ytterst ankomma på föreningsstämman att avgöra om en verkställande direktör skall finnas eller inte och i så fall föreskriva detta.s. 44

3.2.1Arbetsdelning mellan styrelsen och verkställande

direktören

1.Arbetsdelningen mellan styrelse och verkställande direktör i ekonomiska föreningar klargörs huvudsakligen i 6 kap. 6 § 1 st. LEF. Styrelsen svarar enligt bestämmelsen för föreningens organisation och förvaltningen av föreningens angelägenheter, medan den verkställande direktören skall ha hand om den löpande förvalt-s. 44

2.ningen enligt de riktlinjer och anvisningar som styrelsen medde-s. 45

3.lar. Utöver detta handlingsutrymme, som ytterst härleds av styrel-s. 45

4.sens befogenheter att företräda föreningen, har den verkställandes. 45

5.direktören även en mer självständig rätt att vidta åtgärder. Dettas. 45

6.utrymme är dock mer inskränkt och avser endast »sådana åtgär-s. 45

7.der som med hänsyn till omfattningen och arten av föreningenss. 45

8.verksamhet är av osedvanlig beskaffenhet eller stor betydelse, oms. 45

9.styrelsens beslut inte kan avvaktas utan väsentlig olägenhet förs. 45

10.föreningens verksamhet». När den verkställande direktören vidta-s. 45

11.git en sådan åtgärd föreligger enligt bestämmelsen skyldighet förs. 45

12.den verkställande direktören att så snart som möjligt underrättas. 45

13.styrelsen om åtgärden. Bundenheten vid rättshandlingen är emel-s. 45

14.lertid inte beroende av denna underrättelse. Underrättelsen ärs. 45

15.alltså inte ett godkännande, utan har betydelse i första hand förs. 45

16.den verkställande direktörens ansvar gentemot föreningen. Dens. 45

17.verkställande direktörens handlande kan dock aldrig binda fören-s. 45

18.ingen till mer eller annat än vad styrelsens handlande kunnat.s. 45

3.2.2Styrelsens borgenslöfte

1.Huvudregeln att styrelsens har rätt att företräda föreningen ochs. 45

2.teckna dess firma återfinns i 6 kap. 11 § LEF. Styrelsens har docks. 45

3.enligt 6 kap. 13 § 1 st. LEF bara rätt att binda föreningen så länges. 45

4.inte rättshandlingen medför en otillbörlig fördel för en medlems. 45

5.eller någon annan eller är till nackdel för föreningen eller annans. 45

6.medlem. Lokutionen att handlingen är ägnad att bereda en otillbör-s. 45

7.lig fördel skall förstås som en hänvisning till verkan i det enskildas. 45

8.fallet och inte som en bedömning av handlandets typiska effekt.s. 45

9.Det är alltså att märka att det är fråga om en bedömning huruvidas. 45

10.rättshandlingen kan komma att ge de effekter som beskrivs, intes. 45

11.att effekten är säker eller redan har inträtt. Utöver dennas. 45

12.begränsning, som är ett uttryck för principen om medlemmarnas likställighet i den mån annat inte följer av stadgarna, begränsas rättshandlingsutrymmet enligt 13 § 2 st. även av bestämmelserna i lagen om ekonomiska föreningar och stadgarna för föreningen. Verkan av att ställföreträdaren överskridit sin befogenhet regleras i 6 kap. 14 § LEF och enligt bestämmelsen gäller inte rättshandlingen mot föreningen om den gentemot vilken rättshandlingen vidtogs insåg eller borde ha insett att befogenheten överskreds.s. 45

3.2.3Verkställande direktörens borgenslöfte

1.Den verkställande direktören skall enligt 6 kap. 6 § LEF ha hand om den löpande förvaltningen. Vad som avses med löpande förvaltning är framförallt beroende av arten av föreningens verksamhet och dennas omfattning. Frågan huruvida rätten att ikläda föreningen borgensansvar faller inom den verkställande direktörens löpande förvaltning enligt bestämmelsen måste därför bedömas från fall till fall. Det kan alltså inte generellt för alla slag av ekonomiska föreningar sägas vare sig att verkställande direktören kan binda föreningen eller att sådan möjlighet skulle vara utesluten. Svårigheterna för tredje man att avgöra om den verkställande direktören har rätt att ikläda föreningen ett borgensansvar förstärks av att den verkställande direktören enligt 6 kap 6 § LEF andra meningen har rätt att vidta åtgärder som med hänsyn till omfattningen och arten av föreningens verksamhet är av osedvanlig beskaffenhet eller stor betydelse, om styrelsens beslut inte kan avvaktas utan att skada kan komma att åsamkas föreningen. Även om det normalt sett inte hör till den löpande förvaltningen att utställa borgensåtaganden, kan föreningens verksamhet av tredje man uppfattas ha sådan karaktär att detta inte framstår som otänkbart. För att skydda tredje man mot oväntade effekter beroende på dennes felbedömning av den verkställande direktörens handlingsutrymme stadgas därför i 6 kap. 14 § att den verkställande direktörens rättshandlande gentemot godtroende tredje-s. 46

2.man är bindande för föreningen även om den verkställande direk-s. 47

3.tören handlat utanför de ramar som ges av 6 kap. 6 § LEF. Regelns. 47

4.utgör ett undantag från den allmänna regeln inom fullmaktslärans. 47

5.att en handling varigenom vilken fullmaktshavaren överskriders. 47

6.sin behörighet inte binder huvudmannen. Det bör dock påpekass. 47

7.att tredjeman inte kan vara i god tro om sådant som även styrel-s. 47

8.sen varit förhindrad att besluta om. Även andra omständigheters. 47

9.kan göra att tredjeman måste ha insett att verkställande direktö-s. 47

10.ren handlade utanför de ramar som ges av 6 kap. 6 § LEF ochs. 47

11.rättshandlingen blir då inte gällande mot föreningen trots att tred-s. 47

12.jemannen faktiskt kan ha trott att rättshandlingen föll innanförs. 47

13.dessa ramar.s. 47

3.2.4Ställföreträdares borgenslöfte

1.En ekonomisk förening företräds som huvudregel av styrelsens. 47

2.och verkställande direktören. I vissa fall kan det dock vara lämp-s. 47

3.ligt att utse annan ställföreträdare med allmän behörighet atts. 47

4.företräda föreningen. Huvudregeln för hur ställföreträdare utsess. 47

5.finns i 6 kap. 11 § LEF. Regeln utesluter inte den allmänna möj-s. 47

6.ligheten att ge någon fullmakt att rättshandla för föreningen. Full-s. 47

7.makter av nu nämnt slag omfattas dock inte av regeln i 6 kap. 11§s. 47

8.LEF utan regleras av allmänna civilrättsliga principer, främst reg-s. 47

9.lerna i avtalslagen. Detsamma gäller för anställds ställningsfull-s. 47

10.makt, handelsagenter och liknande. Dessa allmänna formers. 47

11.kommer inte vidare att behandlas i det följande.s. 47

12.Ställföreträdarens rätt att binda föreningen kan inte vara störres. 47

13.än styrelsens rätt. Samma begränsningar som gäller för styrelsens. 47

14.att binda föreningen gäller därför även för ställföreträdaren. Ver-s. 47

15.kan av att en ställföreträdare överskrider sin befogenhet reglerass. 47

16.huvudsakligen i 6 kap. 14 § LEF. Enligt bestämmelsen gäller inte rättshandlingen mot föreningen, om den mot vilken rättshandlingen företogs insåg eller borde ha insett att ställföreträdarens befogenhet att binda föreningen överskreds. Föreningen kan aldrig bli bunden av rättshandlande varigenom ställföreträdaren överskrider sin behörighet.s. 47

17.I 14 kap. 2 § LEF regleras den speciella situationen om någon företagit en rättshandling för föreningen, men inte undertecknat med föreningens firma. Enligt bestämmelsen svarar de som har undertecknat handlingen solidariskt för förpliktelsen enligt handlingen. Regeln är tillämplig på både styrelsens och annan företrädares rättshandlande gentemot tredje man och är alltså en form av tillräknanderegel. Från regeln undantas det praktiskt viktiga fallet att det framgick av omständigheterna vid handlingens tillkomst att handlingen utfärdades för föreningen och att medkontrahenten utan oskäligt dröjsmål har fått ett av föreningen behörigen undertecknat godkännande av handlingen i anledning av att antingen en begäran om sådant godkännande har framställts eller personlig ansvarighet har gjorts gällande mot undertecknarna. Givetvis har föreningens ratihabering av rättshandlingen även utan uttrycklig begäran från medkontrahenten samma verkan.s. 48

3.3Överskottsutdelning

1.Bestämmelserna i 10 kap. LEF om överskottsutdelning reglerar gränserna för utdelning av medel till medlemmarna. Till skillnad från i ABL finns i LEF inget allmänt utlåningsförbud. Detta kan förklaras utifrån kooperationens historiska funktion, där lån till medlemmar inte sällan var en av flera delfunktioner hos föreningen. Detta historiska faktum kan emellertid inte förklara frånvaron av sådana regler i nuvarande lag, särskilt som mer omfattande utlåning omfattas av koncessionsplikten i lagen om banklånerörelse.s. 48

2.Det huvudsakliga hindret för utlåning till medlemmar ochs. 49

3.även för ställande av borgen är likställighetsprincipen som kommers. 49

4.till uttryck i 7 kap. 16 § LEF. Regeln avser visserligen förenings-s. 49

5.stämmans beslut, men likställighetsprincipen anses gälla även sty-s. 49

6.relses och ställföreträdares handlande till förmån för medlem.s. 49

7.Om inte föreningens stadgar uttryckligen tillåter lån eller säkerhets. 49

8.till förmån för medlemmarna är sådana därför normalt otillåtna.s. 49

9.Enligt 10 kap. 7 § 1st. LEF blir den som erhållit lån i strid meds. 49

10.reglerna om överskottsutdelning återbetalningsskyldig. Regelns. 49

11.innebär alltså inte att lånet blir ogiltigt. Bestämmelsen får dess-s. 49

12.utom anses vara tillämplig analogt på andra utdelningar som intes. 49

13.sker i form av pengar. En ställd säkerhet blir alltså inte ogiltigs. 49

14.som sådan, men regeln torde innebära att mottagare av pant ärs. 49

15.skyldig att lämna tillbaka panten och avstå från panträtten ochs. 49

16.mottagare av borgensåtagande att verksamt avsäga sig rätten atts. 49

17.göra bruk av föreningens borgenslöfte. Återbäringsregeln is. 49

18.10 kap. 7 § 1 st. modifieras i styckets sista mening genom etts. 49

19.undantag för sådana fall då mottagaren har haft skälig anlednings. 49

20.att anta att utbetalningen utgjorde laglig överskottsutdelning.s. 49

21.Utrymmet för sådan god tro när det gäller ställda säkerheter tordes. 49

22.emellertid vara litet, då reglerna om överskottsutdelning avsers. 49

23.utdelning av pengar och redan att erhålla utdelningen i form avs. 49

24.säkerhet får anses osedvanligt.s. 49

25.Om återbäringen inte kan ske fullt ut svarar alla de som med-s. 49

26.verkat till att beslutet om den felaktiga utdelningen kunnat fattass. 49

27.eller utdelningen kunnat verkställas enligt reglerna i 13 kap. 1–s. 49

28.3§§ LEF enligt den uttryckliga hänvisningen i 10 kap. 7 § 2 st.s. 49

29.Ansvaret är som huvudregel solidariskt enligt 13 kap. 4 § LEF.s. 49

3.4Borgen ställd i strid med

föreningsstadgan

1.En ekonomisk förenings verksamhet skall alltid ligga inom ramen för föreningens stadga. En ställd borgen måste därför vara förenlig med den ekonomiska föreningens syfte. I lagen om ekonomiska föreningar finns till skillnad från i föregångaren lag (1951:308) om ekonomiska föreningar ingen uttrycklig regel om att beslut måste vara förenliga med föreningsstadgan. Skälen till att inte uppta någon särskild regel som förbjuder rättshandlande i strid med föreningsstadgan uttalas klart nog i förarbetena till LEF: Denna yttersta gräns för rättshandlande gäller även föreningsstämman. Beslut som uppenbart strider mot föreningsstadgan kan visserligen fattas utan att stadgan först ändras, men har ingen verkan för framtida beslut.s. 50

2.Verkan av att borgen ställts i strid med föreningsstadgan är åtagandets ogiltighet. Det bör emellertid framhållas att endast sådana åtaganden som uppenbart strider mot stadgan träffas av ogiltigheten. Principen hämtades ursprungligen från aktiebolagsrätten, vilket gör att uttalanden och praxis om vad som är atts. 50

3.betrakta som uppenbart stridande mot bolagsordningen även kans. 51

4.stödja resonemang om vad som uppenbart strider mot en fören-s. 51

5.ingsstadga. Principen är sedan ändringen i aktiebolagslagens. 51

6.genom SFS 1994:802 kraftigt kringskuren för aktiebolag ochs. 51

7.senare praxis om aktiebolag bör därför läsas med försiktighet.s. 51

8.Ett borgensåtagande som ställts i strid med föreningsstadgans. 51

9.eller mot likhetsprincipen i 6 kap. 13 § LEF kan enligt 14 § endasts. 51

10.göras gällande mot föreningen om motparten var i god tro. Mot-s. 51

11.parten kan dock inte hävda okunskap om sådana uppgifter soms. 51

12.enligt 2 kap. 2 § LEF skall anges i stadgan och som enligt 5 § för-s. 51

13.ordning (1987:978) om ekonomiska föreningar skall inges tills. 51

14.Patent- och registreringsverket som är registreringsmyndighet.s. 51

15.Till dessa uppgifter hör bland annat ändamålet med föreningenss. 51

16.verksamhet och verksamhetens art samt grunderna för fördelnings. 51

17.av föreningens vinst.s. 51

4.Handelsbolag och

kommanditbolag

4.1Inledning

1.Ett handelsbolag är en samverkansform mellan två eller flera per-s. 53

2.soner som vill bedriva näringsverksamhet. Bolagets fundament ärs. 53

3.bolagsavtalet som kan vara skriftligt, muntligt eller uppkommets. 53

4.genom konkludent handlande. Handelsbolag skiljer sig fråns. 53

5.andra i denna framställning behandlade juridiska personer på dets. 53

6.sättet att en borgenär med en fordran mot handelsbolaget inte ärs. 53

7.hänvisad till att hålla sig enbart till den juridiska personen. Dens. 53

8.för andra juridiska personer typiska begränsningen av ansvaret ärs. 53

9.alltså genombruten i handelsbolag.s. 53

10.Regler för handelsbolag finns i lag (1980:1102) om handels-s. 53

11.bolag och enkla bolag, i det följande HBL. I lagen regleras ävens. 53

12.kommanditbolag och enkla bolag. Enkla bolag kan inte varas. 53

13.bärare av rättigheter och skyldigheter och dessa behandlas därförs. 53

14.inte i det följande. Enligt 1 kap. 1 § HBL föreligger inte handels-s. 53

15.bolaget förrän det har förts in i handelsregistret. I och med regist-s. 53

16.reringen kan handelsbolaget enligt 1 kap. 4 § HBL förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter samt föra talan inför domstol.s. 53

4.2Innebörden av att handelsbolaget har

gått i borgen

1.När en juridisk person går i borgen kan krav riktas endast mot den juridiska personen själv och inte mot dess ägare. Handelsbolag avviker från detta mönster eftersom bolagsmännen enligt 2 kap. 20 § HBL svarar solidariskt för bolagets förpliktelser. I praxis har det uttalats att ansvaret »företer principiella likheter med ett proprieborgensansvar, även om det på grund av den speciella relation som råder mellan ett handelsbolag och bolagsmännen i bolaget inte kan i alla hänseenden jämställas härmed». Ansvaret enligt 2 kap. 20 § HBL anses dessutom vara primärt, det vill säga att den som har en fordran mot bolaget kan välja att vända sig mot bolagsmännen utan att första kräva handelsbolaget. Det framgår inte direkt av lagtexten att ansvaret är primärt, men detta anses vara förutsatt av lagstiftaren. Likheten med ett borgensåtagande innebär att bolagsmannen har rätt att anföra alla des. 54

2.invändningar som den egentligt förpliktade, handelsbolaget, kun-s. 55

3.nat anföra.s. 55

4.Då ett handelsbolag går i borgen har bolagsmännen ett ansvars. 55

5.för gäldenärens fordran som närmast kan liknas vid det ansvar ens. 55

6.efterborgensman med proprieborgensansvar har. Överensstäm-s. 55

7.melsen mellan en bolagsmans ansvar enligt 2 kap. 20 § HBL ochs. 55

8.en efterborgensmans ansvar enligt allmänna regler är emellertids. 55

9.inte fullständig och detta visar sig tydligt när det gäller bolagsmanss. 55

10.regressrätt. En bolagsman som tvungits infria i anledning av atts. 55

11.handelsbolaget gått i borgen har rätt att vända sig med regresskravs. 55

12.mot bolaget. De verkliga problemen uppkommer om handelsbo-s. 55

13.lagets tillgångar inte förslår. Enligt rådande uppfattning hars. 55

14.bolagsmannen inte rätt att utfå bristen från de övriga bolagsmän-s. 55

15.nen utan är hänvisad till bolagets tillgångar. Som stöd för dennas. 55

16.åsikt anförs bestämmelsen i 2 kap. 12 § HBL enligt vilken bolags-s. 55

17.man under bolagets bestånd inte har rätt att mot någon annans. 55

18.bolagsman göra gällande års- eller utgiftsfordringar. Visserligens. 55

19.utesluts inte uttryckligen regressrätt i anledning av att bolagsmans. 55

20.infriat på grund av ansvar enligt 2 kap. 20 § 1 st. HBL, men i för-s. 55

21.arbeten och doktrin sägs att en slutlig fördelning som vid vanligts. 55

22.solidariskt ansvar inte skall ske. Det underliggande skälet bakoms. 55

23.regeln sägs vara att bolagsmännen skall iaktta särskild försiktighets. 55

24.i förvaltningen och inte handla på ett sådant sätt att bolaget ådrass. 55

25.större utgifter innan samråd skett med övriga bolagsmän. Frågans. 55

26.är bara om regeln är ändamålsenlig. I norsk rätt har samma pro-s. 55

27.blem reglerats i lov af 21 juni 1985 nr 83 om ansvarlige selskapers. 55

28.og kommandittselskaper (selskapsloven) § 2–5 st. 2, där det i stäl-s. 55

29.let stadgas att bolagsman som inte får sin skuld betald ur bolagets tillgångar har rätt att vända sig med regresskrav mot var och en av bolagsmännen på det som belöper på dessa enligt bolagsavtalet. Om det uppstår brist hos en av bolagsmännen fördelas underskottet mellan de övriga bolagsmännen. Den norska regeln motsvarar vad som skulle ha gällt om likheten mellan bolagsmännens ansvar enligt 2 kap. 20 § HBL och en solidarisk proprieborgen skulle ha tillämpats fullt ut. I mitt tycke är också detta den rimliga lösningen på problemet, eftersom skälen till den i förarbeten och doktrin förhärskande åsikten förefaller väl svaga.s. 55

4.3Rätten att företräda bolaget

1.Handelsbolag behöver inte ha någon styrelse. Genom avtal mellan bolagsmännen kan en styrelse tillskapas och någon ges i uppdrag att sköta den löpande förvaltningen på likartat sätt som verkställande direktör i aktiebolag. Inget av detta regleras emellertid i HBL och de möjligheter styrelse och den som satts att sköta den löpande förvaltningen har måste i första hand härledas ur de enskilda bolagsmännens rättigheter att binda bolaget.s. 56

4.3.1Bolagsman

1.Man måste i handelsbolag göra skillnad mellan bolagsmän och delägare. Bolagsmän är de personer som är parter i bolagsavtalet medan delägarna är innehavare av bolagsandel, men som inte inträtt i bolagsavtalet. Enligt huvudregeln i 2 kap. 17 § HBL är var och en av bolagsmännen behörig att företräda bolaget, om inte något annat har avtalats. Sådan rätt tillkommer alltså inte den som blott är delägare.s. 56

2.Bolagsmans rätt att företräda bolaget kan enligt 2 kap. 17 § HBL inskränkas genom bolagsavtalet. Enligt 4 § handelsregisterlagen (1974:157) skall handelsregistret innehålla uppgifter om vem som får teckna firman och hur denna tecknas, när firman intes. 56

3.får tecknas av varje bolagsman ensam. Om handelsregistret intes. 57

4.upptar någon särskild uppgift om firmateckningsrätten så hars. 57

5.varje bolagsman firmateckningsrätt enligt huvudregeln i 2 kap.s. 57

6.17§ HBL. En person som inte utpekas som behörig enligt 2 kap.s. 57

7.17§ HBL eller uppgifterna i handelsregistret kan inte binda bola-s. 57

8.get i vidare mån än vad som följer av allmänna fullmaktsregler.s. 57

9.Även i fall då bolagsmannen haft behörighet att binda bolagets. 57

10.kan det finnas befogenhetsinskränkningar. Exempelvis kan dets. 57

11.finnas överenskommelser om att åtaganden som överskrider vissas. 57

12.belopp endast får ingås efter samråd med övriga bolagsmän.s. 57

13.Enligt bestämmelsen i 2 kap. 18 § HBL har sådant rättshandlandes. 57

14.ingen verkan mot bolaget, om den mot vilken rättshandlingens. 57

15.företogs insåg eller borde ha insett att bolagsmannen överskreds. 57

16.sin befogenhet. Tredje man bör kunna förlita sig på att uppgif-s. 57

17.terna i handelsregistret är korrekta och att firmatecknare även hars. 57

18.befogenhet att företräda bolaget om inte andra omständigheters. 57

19.talar däremot. Liksom i den allmänna fullmaktsläran är det emel-s. 57

20.lertid inte tredjemans faktiska goda tro som är avgörande, utans. 57

21.om de fakta vilka förelåg för tredjeman vid rättshandlingens före-s. 57

22.tagande gjorde det befogat att hysa god tro.s. 57

4.3.2Kommanditdelägare

1.Enligt 3 kap. 7 § 1 st. HBL har en kommanditdelägare inte behö-s. 57

2.righet att företräda bolaget. I 7 § 2 st. stadgas att en rättshandlings. 57

3.som en kommanditdelägare företagit för bolaget ändå blir bin-s. 57

4.dande för bolaget, om den mot vilken rättshandlingen företogss. 57

5.varken insåg eller borde ha insett att den som företog rättshand-s. 57

6.lingen var kommanditdelägare. Vidare innehåller 3 kap. 9 § HBLs. 57

7.en bestämmelse som i stort går ut på att verkan av att tredje mans. 57

8.inte kände till eller borde ha känt till att motparten var ett kom-s. 57

9.manditbolag är att kommanditdelägaren med avseende på dets. 57

10.aktuella avtalet svarar som komplementär.s. 57

4.3.3Särskild firmatecknare och prokurist

1.Även andra än bolagsmän kan ges rätten att teckna bolagets firma. De två huvudsakliga alternativen för att tillskapa sådan rätt är antingen att meddela prokura på det sätt som stadgas i 2 kap. 19 § HBL eller att utse annan ställföreträdare med stöd av 2 kap. 17 § HBL. Skillnaderna mellan prokurists rätt att företräda bolaget och särskild firmatecknares rätt är små och saknar i de flesta fall praktisk betydelse. Frågor om behörighet och befogenhet följer i stort de allmänna reglerna för mellanmän. Detta innebär bland annat att behörighetsöverskridanden inte binder bolaget, medan handlandande utanför befogenheten binder bolaget om motparten är i god tro om befogenhetens omfattning. Det bör anmärkas att tredje man knappast kan hävda okunskap om fakta som registrerats i handelsregistret i enlighet med reglerna i 4 § HRL. Varken prokurist och särskild firmatecknare i handelsbolag har rätt att fatta beslut för bolaget, vilket innebär att behörigheten är innehållslös till dess att prokuristen eller den särskilda firmatecknaren får ett bestämt uppdrag.s. 58

4.4Säkerhet ställd i strid med bolagets

ändamål

1.Typiskt sett står ett borgensåtagande i strid med verksamhetssyftet för ett handelsbolag, då syftet normalt är att genom näringsverksamhet bereda bolagsmännen vinst. Förutsättningen för att handelsbolaget skall kunna gå i borgen för tredje mans förbindelse är därför i de flesta fall att det ur bolagets synvinkel är affärsmässigt motiverat att avge löftet. Bedömningen huruvida en borgensförbindelse är främmande för bolagets ändamål skall i princips. 58

2.göras efter samma linjer som i aktiebolag. De principer soms. 59

3.utvecklats ovan i anslutning till låneförbudet i aktiebolag och sär-s. 59

4.skilt undantaget i 12 kap. 7 § 2 st. p. 3 ABL för säkerheter soms. 59

5.betingas av affärsmässiga skäl bör således beaktas även då han-s. 59

6.delsbolag ställer säkerhet. Liksom i aktiebolag torde det praktiskts. 59

7.viktigaste exemplet på en situation när ett borgensåtagande kans. 59

8.vara affärsmässigt motiverat vara när löftet avges för ett bolags. 59

9.eller en förening som ingår i samma koncern som handelsbola-s. 59

10.get.s. 59

11.Även om de faktiska förhållandena är sådana att borgensåta-s. 59

12.gandet inte är förenligt med bolagsordningen, kan delägarnas. 59

13.komma överens om att ställa säkerhet som strider mot vinstsyftets. 59

14.eller ligger utanför handelsbolagets verksamhetsföremål, unders. 59

15.förutsättning att samtliga delägare ger sitt medgivande. Dennas. 59

16.regel överensstämmer med de allmänna regler som anses gälla förs. 59

17.andra juridiska personer.s. 59

18.Om en bolagsman avger ett borgenslöfte utan att detta ärs. 59

19.affärsmässigt motiverat, överträder denne sin befogenhet och åta-s. 59

20.gandet blir endast gällande mot bolaget under förutsättning atts. 59

21.tredje man var i god tro om att löftet var förenligt med bolagetss. 59

22.ändamål. När inga särskilda omständigheter föreligger som kans. 59

23.föranleda att den berättigade enligt borgensåtagandet är i god tro är därför presumtionen att god tro inte föreligger. Den berättigade måste därför som huvudregel särskilt undersöka om bolagsmannen hade befogenhet att avge löftet.s. 59

24.Det föreligger inget principiellt hinder för att ett handelsbolag går i borgen för handelsbolagsdelägares eller bolagsmans förpliktelser, eftersom HBL inte innehåller några egentliga regler om kapitalskydd. Bolagsmannen torde dock själv vara förhindrad att delta i beslut som innebär att en borgen ställs på ett sådant sätt att denne gynnas därav.s. 60

4.5Tillräknande av rättshandling

1.Genom handelsbolagsfigurens allmänna konstruktion är riskerna för att tredjeman misstar sig om motparten verkligen är handelsbolaget eller endast den bolagsman med vilken avtalet slutits. Situationer är alltså tänkbara där bolagsmannen binder sig själv i stället för bolaget.s. 60

2.Problemet med tillräknande har två sidor, dels i relationen mellan bolaget och bolagsmannen, dels mellan tredje man och bolaget. Vad gäller den förra frågeställningen framstår det som föga troligt att bolaget skulle vilja åta sig ett borgensåtagande och att bolagsmannen samtidigt skulle vilja motsätta sig detta. Det framstår som mer praktiskt att tänka sig att en tredje man skulle vilja att bolaget i stället för en enskild bolagsman ensam skall vara bunden vid åtagandet. Huruvida bolaget skall anses bundet skall i sådana fall avgöras utifrån bedömningen om tredje man haft befogad anledning att tro att bolagsmannen avsett att binda bolaget.s. 60

5.Stiftelser

5.1Inledning

1.De flesta stiftelser har till syfte att ge bidrag till ett visst i stiftelse-s. 61

2.urkunden angivet ändamål. Dessa avkastningsstiftelser har en långs. 61

3.tradition och de bidrag som ges från stiftelser till exempelviss. 61

4.forskning är betydelsefulla. Stiftelser är inte i första hand avseddas. 61

5.för näringsverksamhet, men sådana verksamhetsstiftelser förekom-s. 61

6.mer också. Till skillnad från bolag och föreningar har en stiftelses. 61

7.inga ägare eller medlemmar och sägs därför ofta vara självägande.s. 61

8.Stiftelser har länge varit i stort oreglerade i svensk rätt, mens. 61

9.sedan en tid finns en lag som mer fullständigt reglerar stiftelser. Is. 61

10.samband med införandet av stiftelselagen (1994:1220), i det föl-s. 61

11.jande SL, upphävdes också lagen (1929:116) om tillsyn över stif-s. 61

12.telser. Reglerna om tillsyn i 9 kapitlet SL har dock i stort utformatss. 61

13.efter mönster av den gamla tillsynslagen. Lagen är avsedd att varas. 61

14.uttömmande, men skiljer mellan olika grupper av stiftelser. I 1 kap.s. 61

15.1 § SL finns fyra alternativa sätt att bilda stiftelser: Genom att egen-s. 61

16.dom enligt förordnande av en eller flera stiftare avskiljs för att var-s. 61

17.aktigt förvaltas som en självständig förmögenhet för ett bestämts. 61

18.ändamål (p. 1 med hänvisning till 1 kap. 2 § SL), som insamlings-s. 61

19.stiftelse (p. 2 med hänvisning till 11 kap. 1 § SL), kollektivavtals-s. 61

20.stiftelse (p. 3 med hänvisning till 11 kap. 3 § SL) eller genom åtgärd för grundande av pensionsstiftelse eller personalstiftelse enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse (p. 4). För samtliga dessa gäller bestämmelserna i 2 kapitlet SL om stiftelsens förvaltning med undantag för pensionsstiftelse och personalstiftelse vilka exklusivt regleras av lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse. Pensionsstiftelser och personalstiftelser kommer inte att behandlas i det följande, men det kan anmärkas att reglerna är i stora drag lika som för andra stiftelser.s. 61

5.2Rätten att företräda stiftelsen

1.En stiftelse företräds gentemot tredjeman av styrelsen eller förvaltaren (2 kap. 16 § 1 st. respektive 2 kap. 23 § 1 st. SL). Bestämmelserna är tvingande och eventuella motstridiga förordnanden i stiftelseurkunden får alltså vika för dessa bestämmelser.s. 62

2.I 2 kap. 2 § 1 st. SL görs en uppdelning mellan egen förvaltning och anknuten förvaltning. Med egen förvaltning avses den situationen att en eller flera fysiska personer åtar sig att förvalta stiftelseegendomen i enlighet med stiftelseförordningen. Sköts förvaltningen av en juridisk person, föreligger anknuten förvaltning. När staten åtagit sig förvaltningen stadgas särskilt i 2 kap. 2 § 3 st. SL att det är den myndighet som har gjort åtagandet för statens räkning som är förvaltare. Praktiskt innebär denna ordning att det organ eller de fysiska personer som enligt lag, annan författning eller enligt praxis företräder den förvaltande juridiska personen också företräder stiftelsen.s. 62

3.Om stiftelsen är registrerad får styrelsen enligt 2 kap. 16 § 2 st. SL bemyndiga annan att företräda stiftelsen och teckna dess firma. Samma rätt föreligger även för förvaltaren enligt 2 kap. 23§ 2 st. SL. För att kunna utse andra företrädare måste alltså stiftelsen vara registrerad. Stiftelser som är årsredovisningsskyldigas. 62

4.enligt bestämmelserna i SL har skyldighet att registrera sig i stif-s. 63

5.telseregistret. Stiftelser som inte har sådan skyldighet kan ansökas. 63

6.om registrering och registreringsmyndigheten har enligt uttalan-s. 63

7.den i propositionen rätt att vägra införing i registret endast i falls. 63

8.då det uppenbart inte är fråga om en stiftelse.s. 63

9.Det föreligger även en möjlighet att utse andra företrädares. 63

10.enligt allmänna regler om mellanmän. Det bör dock uppmärk-s. 63

11.sammas att rätten att företräda stiftelsen måste kunna härledass. 63

12.från styrelsen eller förvaltaren. Om exempelvis stiftelsen utsett ens. 63

13.verkställande direktör grundar sig den verkställande direktörenss. 63

14.rätt att företräda stiftelsen alltså på avtal och inte på reglerna is. 63

15.SL. Vilka befogenheter den verkställande direktören har måstes. 63

16.därför regleras antingen i anställningsavtalet eller i annat avtal.s. 63

17.Det är heller inte tillräckligt att allmänt hänvisa till vilka befogen-s. 63

18.heter en verkställande direktör enligt annan associationsrättsligs. 63

19.lagstiftning anses ha.s. 63

5.3Säkerhet ställd i strid med

stiftelseändamålet

1.Enligt bestämmelsen i 2 kap. 6 § SL får inte en stiftelse försträckas. 63

2.pengar eller ställa säkerhet till förmån för vissa stiftelsen eller desss. 63

3.förvaltare närstående rättssubjekt. Bestämmelsen förefaller ytligts. 63

4.motsvara regeln i 12 kap. 7 § ABL. Lagrådet påpekade dock atts. 63

5.denna typ av likheter inte nödvändigtvis behöver leda till atts. 63

6.bestämmelsen skall tolkas i enlighet med den praxis som finns om framför allt aktiebolag. I stället vore det enligt lagrådets mening lämpligare att hänsynen till stiftelsernas särdrag fick utgöra ledstjärnan vid tolkningen.s. 63

7.Det tydligaste särdraget för stiftelser är deras starka beroende av ändamålet. Varje ställd säkerhet måste därför bedömas utifrån detta ändamål och den omsorg som måste genomsyra förvaltningen. Bestämmelsen i 2 kap. 6 § SL kan därför även ses som ett uttryck för en mer allmän princip om att stiftelsens tillgångar, bortsett från kostnader för förvaltning och andra för stiftelsens fortlevnad nödvändiga kostnader, endast skall användas för att uppfylla stiftelseändamålet: De enda som är undantagna från denna princip, vilket framgår av 2 kap. 6 § 2 st. SL, är stiftaren och förvaltaren, för vilka stiftelsen aldrig har rätt att ställa säkerhet. Detta innebär att även om stiftaren eller förvaltaren skulle omfattas av stiftelseändamålet, så får stiftelsen ändå inte lämna penninglån eller ställa säkerhet för dessa.s. 64

8.Som exempel på när stiftelser skulle ha rätt att ställa säkerhet för utomstående nämner Nial situationen att stiftelsen har rätt till avkastningen från ett företag och att detta behöver stödet. Enligt min uppfattning kan emellertid en stiftelse knappast ställa säkerhet ens i en sådan situation. För att borgensåtagandet skall vara förenligt med de allmänna principerna för förvaltningen av stiftelsen måste en bedömning göras av risken för att borgensåta-s. 64

9.gandet måste infrias. Om borgensåtagandet skall vara till fördels. 65

10.för stiftelsen, så måste det slutliga utfallet bli att företaget fortlever.s. 65

11.Den risk stiftelsen utsätter sig för genom att gå i borgen för före-s. 65

12.taget måste således vägas mot de fördelar som kan uppnås genoms. 65

13.borgensåtagandet och det torde endast sällan inträffa att ett bor-s. 65

14.gensåtagande är så riskfritt.s. 65

15.Den principiella hållningen att stiftelser praktiskt taget alltid ärs. 65

16.förhindrade att ställa säkerhet för utomstående om dessa intes. 65

17.inkluderas i destinatärskretsen modifieras något genom 2 kap. 6 §s. 65

18.3 st. in ƒine SL. En stiftelse kan utan de begränsningar som i övrigts. 65

19.räknas upp i 2 kap. 6 § SL lämna försträckningar eller ställa säker-s. 65

20.het för stiftelsens egna dotterföretag. Undantaget motsvarar is. 65

21.stort bestämmelsen i 12 kap. 7 § 2 st. p. 2 ABL enligt vilken låns. 65

22.och borgen till dotterföretag är tillåtna. Även om denna typ avs. 65

23.transaktioner i och för sig får anses tillåtna, måste ändå hänsyn tass. 65

24.till huvudprincipen om att stiftelsen måste förvaltas så att den kans. 65

25.uppfylla sitt syfte. En säkerhet som ställts för ett insolvent dotter-s. 65

26.bolag är således lika lite tillåten för en moderstiftelse som för etts. 65

27.moderbolag.s. 65

28.Frågan om den till vars förmån säkerheten ställts kan åberopas. 65

29.god tro vad gäller borgensåtaganden som ställts i strid med SL:ss. 65

30.regler eller stiftelseurkunden är svårbesvarad. Den praktiska möj-s. 65

31.ligheten att kunna hävda okunskap om stiftelsens ändamål fårs. 65

32.emellertid anses som liten, eftersom stiftelser regelmässigt tillhan-s. 65

33.dahåller uppgifter om destinatärskretsen.s. 65

5.4Verkan av att säkerhet ställts i strid

med stiftelseändamålet

1.En säkerhet som ställts i strid med reglerna i 2 kap. 6 § SL är intes. 65

2.civilrättsligt ogiltig. I stället är avsikten att tillsynsmyndighetens. 65

3.med stöd av reglerna i 9 kapitlet SL skall vidta åtgärder, exempelvis föreläggande om rättelse enligt 9 kap. 5 § SL. Rättelseföreläggande om att säkerheten inte borde ha ställts är emellertid verksamt endast om åtagandet är möjligt att komma ifrån på civilrättslig grund. Rättelsen kommer därför i de flesta fall att ha som syfte att minimera stiftelsens skada. Reglerna i SL bygger i stället på att enskilda ledamöter och förvaltaren kan bli skadeståndsskyldiga om de rättshandlar i strid med stiftelseförordnandet eller SL:s bestämmelser.s. 65

5.5Skadeståndsanspråk mot stiftelsen i

anledning av att säkerhet inte infriats

1.Enligt 5 kap. 1 § första meningen SL skall styrelseledamot eller förvaltare som vid fullgörande av uppdraget uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakar stiftelsen skada ersätta denna. Denna skadeståndsskyldighet har i första hand betydelse för stiftelsen själv. I styckets fortsättning stadgas att även skada som tillfogats annan än stiftelsen ersätts om skadan orsakats genom åsidosättande av föreskrifterna i stiftelseförordnandet eller bestämmelserna i SL. Det uttalas särskilt i propositionen att skada som uppkommit genom att stiftelsen gjort sig skyldig till kontraktsbrott inte ersätts enligt 5 kap. 1 § andra meningen SL, utan att eventuellt krav skall riktas mot stiftelsen med rätt för denna att i sin tur vända sig mot ledamot eller förvaltare. Det bör även framhållas att de begränsningar att väcka talan mot stiftelsen som uppställs i 5 kap. 4–5 §§ SL inte omfattar skadeståndskrav enligt 5 kap. 1 § andra meningen SL.s. 66

6.Ideella föreningar

6.1Inledning

1.Floran av ideella föreningar är aningen vildvuxen. Fackföreningar,s. 67

2.idrottsföreningar, religiösa samfund och intresseföreningar ärs. 67

3.bara några exempel på olika organisationer som kan vara ideellas. 67

4.föreningar. Fastän urtypen av ideell förening har liten ekonomisks. 67

5.omslutning och där arbetet för föreningen utförs utan ekonomisks. 67

6.ersättning från föreningen finns inget som hindrar att föreningens. 67

7.har stor ekonomisk omslutning och har fast anställd personal soms. 67

8.avlönas av föreningen. Fackföreningar och idrottsföreningar, förs. 67

9.att bara nämna två exempel, har ofta betydande medel ochs. 67

10.omsätter årligen stora summor och liknar mer ekonomiska fören-s. 67

11.ingar eller bolag än ideella föreningar.s. 67

12.Till skillnad från övriga i denna framställning berörda juridiskas. 67

13.personer är ideella föreningar inte reglerade genom lagstiftning.s. 67

14.De krav som uppställs för att en ideell förening skall anses före-s. 67

15.ligga är mycket blygsamma och enligt gällande rätt torde det endast krävas att sammanslutningen har stadgar som är konkreta nog för att föreningens ändamål skall kunna utläsas samt att antalet medlemmar i föreningen kan växla.s. 67

6.2Rätten att företräda ideell förening

1.De flesta föreningar anger i stadgarna vem eller vilka som får företräda föreningen. Om föreningen har en styrelse har denna rätt att företräda föreningen även utan uttrycklig bestämmelse härom i stadgarna. Styrelsen sköter normalt de löpande ärendena och andra ärenden som stadgarna eller föreningsstämman anförtror den. I ärenden som inte kan anses höra till den löpande verksamheten beslutar föreningsstämman. Särskilt ingripande beslut, exempelvis ändring av föreningens ändamål, kräver i de flesta fall samtycke från alla medlemmar om inte stadgarna föreskriver annat. Särskild försiktighet är påkallad när ett beslut kan tänkas gynna vissa medlemmar till nackdel för övriga medlemmar.s. 68

2.Det är inte ovanligt att en huvudförening i sina stadgar anger att medlemskap i en underförening automatiskt ger den enskilde medlemskap även i moderföreningen och att moderföreningen saknar andra medlemmar än underföreningarnas medlemmar. Över huvud taget bör det anmärkas att relationen och ansvaret mellan flera sammanbundna ideella föreningar kan skapa oklarhet om vem som skall bära ansvaret för förbindelse som en företrädare för den ideella föreningen slutit.s. 68

3.Det bör också uppmärksammas att varje förening för att erkännas som en juridisk person måste ha formellt antagna stadgar. Det är alltså inte tillräckligt att en förening i sin verksamhet faktiskt lever efter vissa stadgar. Detta kriterium får särskild betydelse i relationen mellan en huvudförening och en underförening oms. 68

4.huvudföreningen har stadgar som underföreningen följer, mens. 69

5.som inte antagits som stadgar för underföreningen.s. 69

6.En ideell förening behöver inte vara registrerad. Näringsid-s. 69

7.kande ideella föreningar skall dock införas i handelsregistrets. 69

8.under sin firma enligt HRL. I registret anges bland annat vem ochs. 69

9.på vilket sätt föreningens firma tecknas för den händelse annan äns. 69

10.styrelsen givits sådan rätt. Styrelsen i en ideell förening har ävens. 69

11.möjlighet att utse en prokurist enligt reglerna i prokuralagens. 69

12.(1974:158), vilka förutsätter att föreningen är upptagen i handels-s. 69

13.registret.s. 69

6.3Borgen ställd i strid med

föreningsstadgan

1.En ideell förening är alltid bunden av stadgan och dennas formu-s. 69

2.lering är därför av stor betydelse för om borgen för visst ändamåls. 69

3.kan tecknas av föreningen. Frågan hur bestämmelser i en fören-s. 69

4.ingsstadga skall förstås har bedömts i NJA 1987 s. 394. I fallet vars. 69

5.fråga om en fackförening, Svenska elektrikerförbundet, vilkens. 69

6.beslutat att det för medlemmarna skulle tecknas en kollektiv, obli-s. 69

7.gatorisk hemförsäkring. För försäkringen tog föreningen ut ens. 69

8.ökad medlemsavgift. Några av förbundets medlemmar menades. 69

9.att tecknande av försäkring för förbundet medlemmar inte var ens. 69

10.uppgift för fackföreningen och klandrade därför beslutet. Den is. 69

11.detta sammanhang mest intressanta frågan var om fackförening-s. 69

12.ens beslut om obligatorisk hemförsäkring var förenlig med förbundets stadgar. Förbundet hade i sina stadgar bland annat en bestämmelse enligt vilken förbundet var en sammanslutning av arbetstagare inom den elektriska installationsverksamheten med uppgift att »tillvarata medlemmarnas intressen på arbetsmarknaden och inom näringslivet samt att därvid och i övrigt medverka till en samhällsutveckling på grundval av demokratisk socialism». Både TR och HovR ansåg att beslutet stred mot förbundets stadgar och ogiltigförklarade beslutet att teckna försäkring för medlemmarna. HD bedömde dock frågan på annat sätt. Enligt majoritetens mening kunde förbundets stadgar anses innefatta även en rätt att teckna försäkringen: Stämmobeslut i ekonomiska föreningar kan normalt sett inte med framgång angripas om inte beslutet uppenbart strider mot föreningsstadgans ändamål. HD:s majoritet fann att det visserligen var tveksamt huruvida beslutet att teckna hemförsäkringen var förenligt med stadgan, men då fackföreningar i många avseenden liknar ekonomiska föreningar ansåg majoriteten att beslutet måste uppenbart strida mot föreningsstadgan för att det skulle kunna underkännas av allmän domstol.s. 69

13.JustR Nyström var skiljaktig i själva saken och menade att beslutet borde ogiltigförklaras. I särmeningen betonas att den enskilde medlemmen i ett fackförbund inte bör underkastas kollektiva lösningar som saknar naturligt samband med den anslutnes intressen i egenskap av arbetstagare, särskilt som det i praktiken inte finns någon möjlighet att välja att inte vara ansluten till fackföreningen. JustR Nyström uttalade även i den aktuella frågan att det allmänna syftet för verksamheten inte kunde »ges en större räckvidd än att det berättigar förbundet att besluta om sådans. 70

14.användning av förbundets ekonomiska resurser som ligger klart is. 71

15.linje med den verksamhet som förbundet enligt sin i stadgarnas. 71

16.fastlagda uppgift skall bedriva». Då hemförsäkringen enligt dens. 71

17.skiljaktigas mening inte kunde anses ligga i linje med denna verk-s. 71

18.samhet, fick den anses stå i uppenbar strid med förbundets stad-s. 71

19.gar.s. 71

20.I NJA 1987 s. 394 var fråga om en fackförening och domskälens. 71

21.tyder på att utgången blivit en annan om det varit fråga om ens. 71

22.ideell förening som inte liknat en ekonomisk förening. Både majo-s. 71

23.riteten och den skiljaktiga förutsätter att beslutet endast kundes. 71

24.ogiltigförklaras om det uppenbart stred mot stadgan och skiljak-s. 71

25.tigheten ligger främst i olika uppfattningar om vilka fakta soms. 71

26.skall beaktas vid tolkningen av stadgan; medan majoriteten till-s. 71

27.mäter fackföreningens tidigare faktiska handlande utanför stad-s. 71

28.gan betydelse för tolkningen, anlägger den skiljaktiga ett mer for-s. 71

29.mellt synsätt.s. 71

30.Enligt min mening är en av de slutsatser som kan dras av NJAs. 71

31.1987 s. 394 att den ideella föreningens likhet med andra juridiskas. 71

32.personer är av betydelse för frågan om ett beslut står i strid meds. 71

33.stadgan. Om den ideella föreningen har tydliga drag av stiftelse,s. 71

34.ligger det nära till hands att göra en tolkning nära stadgans orda-s. 71

35.lydelse medan aktiebolagsrättsliga principer kan lämna bättre led-s. 71

36.ning om den ideella föreningen, bortsett från formen, bedrivers. 71

37.verksamhet som normalt bedrivs i aktiebolagsform. Helt centrals. 71

38.för frågan om en borgen kan ställas är dock, med undantag förs. 71

39.fackföreningar, alltid stadgans bestämmelser. En borgen ställd pås. 71

40.ett sådant sätt att den kan tänkas strida mot föreningens ändamål,s. 71

41.exempelvis att en sammanslutning som skall hjälpa och stödjas. 71

42.ungdomar går i borgen för uppförande av ett äldreboende, är ogil-s. 71

43.tig om inte föreningsstämman först beslutar att ändra stadgan sås. 71

44.att säkerheten ryms inom föreningsstadgan.s. 71

45.Den nu beskrivna inställningen kan verka väl formalistisk, mens. 71

46.det förefaller mig svårt att se att någon annan ordning vore mer lämplig. Den regel som uppställs i NJA 1987 s. 394 för tolkning av fackföreningars stadgar är inte särskilt praktisk, eftersom den innebär att en tredje man som vill rättshandla med en fackförening inte kan lita på stadgans ordalydelse. För att vara säker på att säkerheten kan göras gällande mot fackföreningen måste tredjemannen gå in i varje föreningsbeslut och utifrån dessa beslut värdera om avtalet kan tänkas falla inom föreningens ändamål. Eftersom ideella föreningar helt råder över sina stadgar, är det en enkel sak att ändra stadgan för att passa de åtgärder föreningens medlemmar vill vidta. Den i förstone till synes formalistiska regeln innebär i själva verket att hänsyn kan tas till de demokratiska värden som uppbär de flesta ideella föreningar.s. 71

47.Det bör påpekas att säkerheten kan ställas i strid med stadgan om föreningens samtliga medlemmar godkänner det. Denna princip bör dock inte tas till intäkt för att säkerheten kan ställas genom beslut med enkel majoritet. Det framstår som olämpligt att föreningen skulle tvingas att först tillfälligt göra en ändring för att kunna utfärda säkerheten för att kort tid därefter ändra tillbaka stadgan. Avvikelsen bör därför anses tillåten om stämman genom röstförfarandet hade kunnat ändra stadgan på ett sådant sätt att säkerheten kunnat rymmas inom dess ram.s. 72

48.Det nu sagda har i första hand tagit sikte på föreningens borgensåtagande för andra än de egna medlemmarna. Något allmänt krav att en ställd borgen inte får missgynna vissa medlemmar kan inte uppställas allmänt, även om likabehandling av medlemmarna ofta är en av grundvalarna för en ideell förening. Huruvida det föreligger hinder att ställa säkerhet för de egna medlemmarna måste avgöras med utgångspunkt i föreningsstadgans formulering.s. 72

7.Kommuner

7.1Inledning

1.Kommuner kan enkelt beskrivas som geografiska personsam-s. 73

2.manslutningar där medlemskapet följer direkt av lag. Inom sitts. 73

3.geografiska område har kommunerna betydande möjligheter atts. 73

4.påverka enskildas och företags ekonomiska villkor. Kommuners. 73

5.har, inom vissa i kommunallagen (1991:900) (KomL) angivnas. 73

6.ramar, möjlighet att ge stöd till verksamheter som kan komma atts. 73

7.gagna kommunen. Ofta ges stödet genom direkta bidrag, men is. 73

8.andra situationer framstår inte detta som en önskvärd väg att gå.s. 73

9.Ett av sätten varigenom kommunen indirekt kan stödja viss verk-s. 73

10.samhet är att kommunen går i borgen för lån eller andra åtagan-s. 73

11.den nödvändiga för verksamheten. I det följande är det dessa möj-s. 73

12.ligheter som kommer att behandlas. Det bör anmärkas att kom-s. 73

13.munala bolag inte beaktas i avsnittet, eftersom dessa är underkas-s. 73

14.tade samma regler som bolag i allmänhet vad gäller möjligheternas. 73

15.att gå i borgen.s. 73

7.2Arbetsdelning mellan

kommunfullmäktige och andra

kommunala organ

1.Enligt 1 kap. 7 § RF tillkommer beslutanderätten i kommuner kommunfullmäktige. Generellt föreligger den relationen att om kommunfullmäktige eller annat organ kunnat ikläda kommunen ett ekonomiskt ansvar, så hade även borgen för samma ansvar kunnat ingås. I 3 kap. 9 § KomL stadgas att kommunfullmäktige beslutar i ärenden av principiell beskaffenhet eller som annars är av större vikt för kommunen. Som exempel på detta anförs bland annat i 3 kap. 9 § 1 st. p. 2 »viktiga ekonomiska frågor». I förarbetena uttalas att i uttrycket ligger »att fullmäktige beslutar om alla förmögenhetsförfoganden som har en direkt kommunalekonomisk betydelse». Vad som mer exakt avses med »viktiga ekonomiska frågor» lämnas enligt propositionen ytterst till rättspraxis.s. 74

2.Problemet att skilja vilka beslut fullmäktige måste fatta och vilka som får fattas av andra kommunala organ bör inte överdrivas; samma typ av gränsdragningsproblem föreligger även mellan exempelvis styrelse och verkställande direktör i aktiebolag. En principiell skillnad föreligger dock eftersom KomL inte ger nämnder och andra kommunala organ ökade befogenheter av det slag verkställande direktören i ett aktiebolag har. Om nämnd eller annat kommunalt organ ikläder sig ansvar för tredjemans prestation måste denna rätt föreligga enligt uttrycklig delegation från kommunfullmäktige eller grunda sig på författning. Vad gäller delegation till nämnder stadgar 3 kap. 10 § KomL uttryckligen atts. 74

3.fullmäktige får uppdra åt en nämnd att i fullmäktiges ställe beslutas. 75

4.i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden. Sådana ärendens. 75

5.som omfattas av 3 kap. 9 § 1 st. KomL eller som enligt lag ellers. 75

6.annan författning skall avgöras av fullmäktige får dock inte dele-s. 75

7.geras. Gränsen mellan fullmäktiges beslutanderätt enligt 3 kap.s. 75

8.9§ 1 st. KomL och delegationsmöjligheten enligt 3 kap. 10 §s. 75

9.KomL blir därmed av större betydelse än mellan styrelse ochs. 75

10.verkställande direktör i aktiebolag. Utrymmet för ställningsfull-s. 75

11.makter, toleransfullmakter och liknande torde dessutom vara syn-s. 75

12.nerligen inskränkt.s. 75

13.Av de kommunala organen bör särskilt styrelsens beslutande-s. 75

14.rätt nämnas. Enligt 3 kap. 2 § KomL skall kommunfullmäktiges. 75

15.tillsätta en kommunstyrelse. Styrelsen skall enligt 6 kap. 1 §s. 75

16.KomL leda och samordna förvaltningen av kommunens angelä-s. 75

17.genheter och ha uppsikt över övriga nämnders verksamhet. Tills. 75

18.styrelsens uppgifter som är av särskild betydelse för kommunenss. 75

19.möjlighet att gå i borgen hör att det enligt 6 kap. 4 § p. 2 KomLs. 75

20.åligger styrelsen att ha hand om den ekonomiska förvaltningen.s. 75

21.Praktiskt är det mycket vanligt att styrelsen inom ramen förs. 75

22.denna förvaltning har hand om lånefinansiering och liknandes. 75

23.ekonomiskt betydelsefulla uppgifter. Denna rätt stödjer sig docks. 75

24.ytterst på fullmäktiges budget och de riktlinjer fullmäktige meds. 75

25.stöd av reglerna i 8 kap. 3 § KomL och 8 kap. 8 § KomL medde-s. 75

26.lat.s. 75

7.3Borgens ogiltighet trots behörig

företrädare

1.En borgen ställd av en kommun kan komma att bli ogiltig på grund av att kommunens beslut överklagas. En medlem av en kommun kan enligt 10 kap. 1 § 1 st. KomL få lagligheten av kommunens beslut prövad genom att överklaga dem hos länsrätten. Denna situation behandlas i avsnitten under 7.3 nedan. Borgen eller annan säkerhet kan även förklaras ogiltig av allmän domstol på grund av att säkerheten inte tillkommit i behörig ordning, vilket behandlas i avsnitt 7.4 nedan.s. 76

7.3.1Förvaltningsrättsliga begränsningar för borgens

giltighet

1.Enligt 8 kap. 13 § 1 st. KomL får inte en kommun sätta kommunens egendom i pant. Samma regel fanns i 4 kap. 7 § 2 st. i äldre kommunallagen (1977:179). Gamla kommunallagen innehöll dessutom i 4 kap. 7 § 1 st. en uttrycklig bestämmelse om att kommuner fick uppta lån och gå i borgen. Anledningen till att någon motsvarande bestämmelse inte finns i nu gällande kommunallag är att kommuner i egenskap av juridiska personer automatiskt har rätt att ta upp lån och gå i borgen. En begränsning i kommuners rätt att ställa borgen är dock att ändamålet måste vara kommunalrättsligt godtagbart enligt bestämmelserna i 2 kapitlet KomL.s. 76

2.Enligt 2 kap. 8 § KomL får kommuner lämna bidrag som allmänt befrämjar näringsverksamheten i kommunen medan individuellt inriktat stöd till enskilda näringsidkare endast får lämnas om det finns synnerliga skäl för det. Förbudet mot individuellt inriktat stöd tar i första hand sikte på stöd till näringsverksamhets. 76

3.som inte bedrivs av kommunen. Kommuners näringsverksamhets. 77

4.får som bekant inte bedrivas med det primära syftet att skapas. 77

5.vinst för kommunen utan verksamheten skall gå ut på att tillhan-s. 77

6.dahålla allmännyttiga anläggningar eller tjänster åt medlemmarnas. 77

7.i kommunen. Det ingår inte i kommuners eller landstings befo-s. 77

8.genheter att lämna stöd till enskilda näringsidkare i syfte atts. 77

9.påverka företagens lokalisering och utveckling. Det utrymmes. 77

10.som lagtexten trots allt ger att understödja enskilda, privatas. 77

11.näringsidkare framstår därmed som ytterligt begränsat. Blands. 77

12.exemplen i propositionen då kommunala insatser skulle vara till-s. 77

13.låtna nämns stöd till livsmedelsaffärer och bensinstationer i gles-s. 77

14.bygd så att kommunen kan »garantera en viss minimistandard avs. 77

15.kommersiell service till hushållen». Förarbetena är inte speciellts. 77

16.upplysande vad gäller den allmänna inriktningen av undantagens. 77

17.och frågan lämnas i praktiken till rättstillämpningen att besvara.s. 77

18.Regeringsrätten har i tiden efter det att nya kommunallagens. 77

19.trätt ikraft haft anledning att pröva frågan om kommun överträtts. 77

20.sin befogenhet enligt 2 kap. 8 § KomL vid flera tillfällen. Av dessas. 77

21.avgjorda fall gällde några specifikt kommuners borgensåtagan-s. 77

22.den. I fallet RÅ 1993 ref. 98 bedömdes en kommuns rätt att ställas. 77

23.borgen för ett konkursdrabbat företag i avsikt att därigenoms. 77

24.rädda arbetstillfällen. Kammarrätten uttalade: Kammarrättens dom fastställdes av RegR. RÅ 1994 ref. 65 gällde en kommun som beslutat att den tillsammans med andra kommuner och landsting skulle ingå som medlem i en ekonomisk förening vilken i sin tur ägde ett kreditaktiebolag. Huvuduppgiften för kreditaktiebolaget var att förmedla krediter till föreningens medlemmar och till vissa andra, kommunägda rättssubjekt. Syftet med att bilda föreningen var att kunna minska räntekostnaderna för medlemmarnas egna lån från kreditaktiebolaget. För att vinna inträde i föreningen fordrades emellertid att kommunen förband sig att gå i borgen för föreningens övriga medlemmars lån från kreditaktiebolaget. Borgensåtagandet, som var en proprieborgen, var begränsat enligt vissa principer som angavs i avtalet. Även fördelningen av eventuell brist på grund av bristande betalningsförmåga hos någon av medlemmarna var reglerad och skulle fördelas i proportion till kommunens andel av det totala andelskapitalet i föreningen. Regeringsrättens majoritet ansåg beslutet vara kompetensenligt med hänvisning till syftet att nedbringa lånekostnader och att borgensåtagandena var begränsade. Ett regeringsråd var skiljaktigt och menade att det principiellt sett inte var förenligt med KomL att en kommun »på ett så allmänt och ospecifikt sätt» iklädde sig borgen avseende upplåning för kreditbehov i andra kommuner. Enligt den skiljaktige gällde detta även om syftet med arrangemanget var att sänka räntekostnaderna för kommunens upplåning och även om riskerna med borgensåtagandet i praktiken skulle visa sig vara små. I RÅ 1997 ref. 47 bedömdes frågan huruvida kommunen hade rätt att gå i borgen för en kommunal bostadsstiftelse. Regeringsrätten uttalade:s. 77

25.Den uttalade principen gällde således den situationen att kommu-s. 79

26.nen själv bedrev ett bostadsföretag, men RegR ansåg att stiftel-s. 79

27.sens verksamhet i det aktuella fallet var att likställa med kommu-s. 79

28.nens egen. RegR fann av dessa skäl att borgensåtagandet vars. 79

29.kompetensenligt.s. 79

7.3.2Jäv

1.Reglerna om jäv i KomL är utformade med förvaltningslagen soms. 79

2.förebild. De avvikelser som finns från förebilden är betingade avs. 79

3.de speciella förhållanden som finns i kommuner. Ursprungligens. 79

4.gjorde lagen undantag för dubbla engagemang i nämnd och kom-s. 79

5.munala företag respektive då en styrelseledamot även var ordfö-s. 79

6.rande eller ledamot av en nämnd. I propositionen uttalades att dets. 79

7.endast sällan funnes anledning att tro att opartiskhet och objekti-s. 79

8.vitet skulle vara i fara i dessa situationer. En särskild anmärknings. 79

9.gjordes dock vad gällde den situationen att kommunen inte hars. 79

10.ett dominerande inflytande i ett bolag eller en stiftelse. I sådanas. 79

11.fall borde reglerna om ställföreträdarjäv och delikatessjäv tilläm-s. 79

12.pas fullt ut. Genom en lagändring 1994 har jävsreglerna skärptss. 79

13.och undantagen modifierats betydligt. Den huvudsakliga moti-s. 79

14.veringen till jävsreglernas utformning är att allmänheten måstes. 79

15.kunna ha förtroende för de kommunala beslutande organenss. 79

16.objektivitet i verksamheten och den tekniska utformningen ärs. 79

17.därför av mindre intresse. Det finns i detta sammanhang ingens. 79

18.anledning att gå djupare in på när jäv föreligger, utan i stället utreda verkan av att jävig person deltagit i handläggning eller beslut om att ställa borgen.s. 79

19.Besvär i anledning av att någon som deltagit i beslut eller handläggning av ett ärende varit jävig kan enligt 6 kap. 24 § 4 st. KomL endast anföras i samband med att besvär över beslutet i sak anförs. Verkan av att jävig person deltagit i handläggning eller beslut om att ställa borgen är alltså inte omedelbar ogiltighet. Enligt 10 kap. 8 § p. 1 KomL får beslut som inte tillkommit i laga ordning upphävas. Jäv är just en sådan formaliabrist som kan göra hela beslutet ogiltigt. Regeln mildras emellertid något genom att 10 kap. 9 § KomL stadgar att om felet saknat betydelse för ärendets utgång, så behöver beslutet inte upphävas.s. 80

7.3.3Verkan av att beslutet befunnits strida mot den

kommunala kompetensen

1.Ett kommunalt beslut som upphävts genom domstols beslut får självklart inte genomdrivas. Domstolens beslut får enligt uttrycklig bestämmelse i 10 kap. 8 § 3 st. KomL inte innebära att annat beslut sätts i det överklagade beslutets ställe. Om verkställighet ändå har skett, helt eller delvis, skall kommunen enligt bestämmelsen i 10 kap. 15 § KomL vidta rättelse. Det åligger enligt bestämmelsen det organ som fattade det upphävda beslutet att verkställigheten rättas i den utsträckning det är möjligt. Hur rättelsen skall ske beror alltså främst på åtagandets art och vilka civilrättsliga möjligheter kommunen har att komma ifrån sitt åtagande. Ett opublicerat fall från tiden före nu gällande KomL belyser denna problematik. Sakförhållandena var följande: Söderhamns utvecklings AB (SUAB) var ett av Söderhamns kommun helägt kommunalt bolag med uppgift att bygga och förvalta industri- och hantverkslokaler, äga och förvalta aktier och andra vär-s. 80

2.dehandlingar i bolag bundna till Söderhamns kommun samt idkas. 81

3.annan därmed förenlig verksamhet. I samband med att SUAB bil-s. 81

4.dades 1980 förvärvade bolaget samtliga aktier i kättingtillverkarens. 81

5.Ljusne Kätting AB. Aktieinnehavet minskade gradvis, men SUABs. 81

6.behöll en betydande andel av aktierna. Ljusne Kätting gjordes. 81

7.under både 1984 och 1985 betydande förluster och under bolags-s. 81

8.stämman i juni 1985 föreslogs att bland andra SUAB skulle tillföras. 81

9.Ljusne Kätting tillfälligt kapital för att förbättra likviditeten.s. 81

10.SUAB upptog lån hos PKbanken för att kunna lämna Ljusne Kät-s. 81

11.ting tillskottet. Som säkerhet för SUAB:s lån avgav kommunen ens. 81

12.avsiktsförklaring. Kommunfullmäktiges beslut att utfärda avsikts-s. 81

13.förklaringen prövades både i länsrätt och kammarrätt.s. 81

14.Kammarrätten fann i sin dom att Söderhamns kommuns. 81

15.genom att utfärda avsiktsförklaringen överskridit sin kompe-s. 81

16.tens. Kommunen besvärade sig över kammarrättens dom, mens. 81

17.Regeringsrätten beviljade inte prövningstillstånd. Genom kam-s. 81

18.marrättens dom skulle saken normalt ha varit utagerad. Den 14s. 81

19.oktober 1985 försattes Ljusne Kätting AB i konkurs. I anlednings. 81

20.av detta beslutade kommunfullmäktige i Söderhamns kommuns. 81

21.den 25 november att med hänvisning till den tidigare lämnades. 81

22.avsiktsförklaringen bekräfta kommunens ansvar för SUAB:s låns. 81

23.hos PKbanken. Även detta beslut kom att prövas genom kommu-s. 81

24.nalbesvär. Kammarrätten, som även i denna prövning blev slutin-s. 81

25.stans, uttalade i sina domskäl: Detta borde ha utgjort en slutpunkt. I skrivelse till kommunen meddelade långivaren att den inte önskade att rättelse skedde i någon form utan föreslog att parterna i stället skulle hänskjuta frågan om avsiktsförklaringens civilrättsliga verkan till skiljeman eller skiljenämnd. Kommunstyrelsen beslutade att acceptera bankens förslag. Även detta beslut kom att prövas av kammarrätten, men rätten fann det vara kompetensenligt. Enligt förlikningsavtalet skulle kommunen betala banken tio miljoner jämte ränta vilket motsvarade hälften av det ursprungliga lånet till SUAB. Kommunstyrelsen beslutade i enlighet med detta förslag. Beslutet överklagades. Kammarrätten uttalade i sina skäl: Kammarrätten konstaterade att den endast kunde göra en mycket begränsad prövning av de civilrättsliga verkningarna av den utfärdade avsiktsförklaringen. Med åberopande av detta anförde slutligen kammarrätten att den inte fann det »så klart utrett att kommunen inte varit bunden gentemot PKbanken att ingående av förlikningen inneburit ett befogenhetsöverskridande.» Kommunstyrelsens beslut att betala ett belopp motsvarande hälften av bankens lån till SUAB ansågs därmed utgöra en rättelse av de två första överklagade besluten.s. 81

26.Händelseförloppet som nu beskrivits och de domar som avkunnades i anledning därav leder ofelbart till den principiella frågan om en kommun i praktiken kan kringgå de kommunalrättsliga reglerna genom att återupprepa ett ansvar. Grundproble-s. 82

27.met i händelseförloppet var ju att avsiktsförklaringen enligt kam-s. 83

28.marrättens mening utgjorde ett överskridande av den kommunalas. 83

29.kompetensen. Trots detta kom rättelsen att innebära att kommu-s. 83

30.nen betalade ett belopp som säkerligen skulle ha ansetts liggas. 83

31.utanför den kommunala kompetensen. Det är skada att Reger-s. 83

32.ingsrätten inte ansåg något av fallen vara av tillräcklig principiells. 83

33.betydelse då det för närvarande saknas vägledande praxis i frå-s. 83

34.gan.s. 83

7.4Civilrättsliga verkningar av

förvaltningsrättsligt ogiltiga

borgensåtaganden

1.En kommun får inte ställa säkerhet utan att iaktta vissa formreg-s. 83

2.ler. Frågan vilken verkan ett borgensåtagande har som inte hars. 83

3.tillkommit i den i KomL föreskrivna ordningen har inte prövatss. 83

4.direkt i svensk rätt, men en närliggande fråga bedömdes i NJAs. 83

5.1992 s. 375. I fallet var fråga om ett stödbrev vilket utfärdats avs. 83

6.kommunstyrelsens ordförande och kommunens kanslichef.s. 83

7.Kommunfullmäktige hade emellertid inte tagit ställning till atts. 83

8.utfärda handlingen. TR bedömde stödbrevet materiellt medans. 83

9.både HovR och HD fann att det inte kunde bli fråga om atts. 83

10.bedöma brevet eftersom ett bindande löfte från kommunen förut-s. 83

11.satte ett beslut från kommunfullmäktige. Något yrkande oms. 83

12.ersättning på annan grund än stödbrevet framställdes inte. Is. 83

13.anslutning till ett par fall avkunnade i Norge kan man dock ställas. 83

14.frågan huruvida mottagaren av en säkerhet som inte tillkommit is. 83

15.rätt ordning kan göra anspråk på skadestånd i stället. Vi rör osss. 83

16.här i gränslandet mellan förpliktelser som uppkommit genom avtal och skadeståndsrättsliga ersättningsgrunder. I det avgörande som refereras i Rt 1992 s. 1642 (=Nord. domss. 1992 s. 807) tog norska Høyesterett ställning till frågan om en kommun kan komma att bli ersättningsskyldig på grund av att kommunstyrelsens ordförande undertecknat ett borgensåtagande utan att erforderliga kommunala beslut för åtagandets giltighet fattats. Sakomständigheterna var följande:s. 83

17.Janson Shipping A/S sökte på Gamvik Kystfiskeselskap A/S under bildandes vägnar i brev till Kreditkassen i Mehamn daterat den 2 april 1985 om ett lån på 2,1 miljoner NOK. Lånet skulle användas till att delfinansiera inköp av trålaren Sagatrål samt täcka kostnader för att bygga om den. Det senare bildade bolaget, under namnet Gamvik Havfiskeselskap A/S, hade i sin styrelse bland andra ordföranden i Gamvik kommun och styrelseordföranden i Kreditkassen i Mehamn, tillika ledamot av Gamviks kommunstyrelse (formannskap). Trålaren bytte senare namn till Gamviktrål i samband med att den övertogs av kommanditbolaget K/S Gamviktrål A/S. Kommanditerna var två fysiska personer och Gamvik Havfiskeselskap A/S. Det särskilt bildade bolaget Gamviktrål A/S skulle stå som komplementär i bolaget. I styrelsen för kommanditbolaget satt de två fysiska kommanditerna medan ordföranden i Gamvik kommun var suppleant (varamedlem) i styrelsen.s. 84

18.Kreditkassen i Mehamn behandlade den ingivna låneansökan. Lånet beviljades under förutsättning att Gamvik kommun lämnade garanti uppgående till 1,5 miljoner NOK. I beslutet deltog bland andra styrelseordföranden i Kreditkassen som även var styrelseledmot i Gamvik Havfiskeselskap A/S. Frågan om kommunen kunde gå i borgen för lånet togs upp utanför dagordningen vid kommunstyrelsens möte den 17 april 1985. Frågan dryftadess. 84

19.även vid ett möte den 19 april samma år, men något formellt, pro-s. 85

20.tokollfört beslut att gå i borgen fattades inte vid något av mötena.s. 85

21.Efter det att utfärdandet av garantin tagits upp i kommunstyrel-s. 85

22.sen behandlade fiskerinemnda, som bland annat hade till uppdrags. 85

23.att ge riktlinjer för finansiering inom fiskenäringen, vid sitt mötes. 85

24.den 15 maj 1985 frågan. Trots att nämnden hade väsentligas. 85

25.invändningar rekommenderade den att garantin skulle ges. Tvås. 85

26.veckor därefter stiftades slutligen Gamviktrål A/S och K/S Gam-s. 85

27.viktrål A/S. Den 11 juli 1985 utfärdades en borgensförbindelses. 85

28.underskriven av ordföranden i Gamvik kommun utan att någots. 85

29.formellt beslut fattats av kommunstyrelsen i kommunen. Lånets. 85

30.kom senare att misskötas och Kreditkassen krävde med stöd avs. 85

31.garantin kommunen på betalning. Kommunen vägrade emellertids. 85

32.med hänvisning till att ordföranden inte hade rätt att binda kom-s. 85

33.munen utan föregående beslut av kommunstyrelsen.s. 85

34.Høyesterett kom att bedöma den aktuella handlingen ochs. 85

35.betydelsen av övriga omständigheter kring handlingens utfär-s. 85

36.dande. Förstevoterande dommer Backer, med vilken övriga leda-s. 85

37.möter förklarade sig vara i det väsentliga eniga, fann det stå utoms. 85

38.tvivel att ordföranden inte var behörig att binda kommunen. Vads. 85

39.gällde möjligheten att på skadeståndsrättslig grund få ersättnings. 85

40.anförs i domskälen: Utifrån denna principiella utgångspunkt för förstevoterande ett skadeståndsrättsligt resonemang, där bankens medverkan till förlusten vägs mot kommunens principalansvar för ordförandens handlande. Trots att banken uppträdde klart oaktsamt när den förlitade sig på borgensåtagandets giltighet ansåg förstevoterande att kommunen kunde åläggas ansvar, men att skadeståndet på grund av bankens medverkan borde nedsättas till hälften av vad som kunde ha utkrävts om borgensåtagandet tillkommit på ett korrekt sätt.s. 85

41.Både i den skiljedom som refereras i RG 1994 s. 117 och i Rt 1995 s. 1688 bedömdes likartade frågor som i Rt 1992 s. 1642. Skiljenämnden uttalade att »hvis en uaktsomhet av denne art skal påføre Kommunen et ansvar for en større eller mindre del av det lån garantiene skulle dekke, vil det bety en vesentlig uthuling av den beskyttelse som kommunestyrelovens saksbehandlingsregler og regler om statlig kontroll skal gi kommunene.» Skiljenämndens huvudskäl till att kommunen inte blev ersättningsskyldig förefaller dock ha varit att ordföranden inte hade varit oaktsam i sådan grad som i Rt 1992 s. 1642. Förhållandena var något andra i Rt 1995 s. 1688, eftersom det var fråga om en tvist mellan en kommun och en fylkeskommun. I domskälen uttrycks detta som att den skadeståndsyrkande kommunen själv hade »oppfordring til å sikre seg at det forelå vedtak fra det kompetente organ i fylket» och att kompetensreglerna var desamma i kommunen och fylkeskommunen. Høyesterett konstaterar att det finns risk för urholkning av reglerna om skadestånd medges vid kompetensöverskridande och att det i det aktuella fallet var fråga om ett så pass tydligt överskridande att skadestånd inte kunde komma ifråga.s. 86

42.Den principiella frågan om kommuner kan åläggas skadeståndsskyldighet när de kommunala kompetensreglerna överskrids får anses vara fastslagen i norsk rätt genom Rt 1992 s. 1642s. 86

43.och de senare avgörandena RG 1994 s. 117 och Rt 1995 s. 1688s. 87

44.inskränker visserligen rättsregeln, men förändrar inte det huvud-s. 87

45.sakliga ställningstagandet. Frågan inställer sig om samma argu-s. 87

46.mentationslinje skulle vara framgångsrik även i en svensk dom-s. 87

47.stol. Utgången i Rt 1992 s. 1642 bygger på tanken att kommunens. 87

48.som juridisk person har ett ansvar för kommunstyrelsens ordfö-s. 87

49.rande och andra kommunala organ. För att frågan om skadestånds. 87

50.skall kunna uppkomma krävs dessutom att mottagaren av bor-s. 87

51.genslöftet förlitat sig på att åtagandet kan göras gällande mots. 87

52.kommunen samt att en skada uppkommit. Förstevoterande fästers. 87

53.dessutom uttryckligen vikt vid vem av parterna som stått närmasts. 87

54.till att undvika skadans uppkomst. Uttryckt på ett annat sätt inne-s. 87

55.bar denna avvägning i det konkreta fallet att det ansågs åliggas. 87

56.kommunen att tydligt ge uttryck för att den inte avsett att bli bun-s. 87

57.den när den får kännedom om att kommunstyrelsens ordförandes. 87

58.skrivit under en handling vilken han saknade behörighet atts. 87

59.utfärda. Det bör påpekas att en avvägning av detta slag liggers. 87

60.något vid sidan av avgörandet huruvida kommunens medkontra-s. 87

61.hent var i god eller ond tro. För att det över huvud taget skall blis. 87

62.aktuellt att diskutera frågan om ett skadeståndskrav, måste kom-s. 87

63.munens handlande framstå som culpöst och skadan skulle knap-s. 87

64.past vara relevant i relation till frågan om culpa om inte medkon-s. 87

65.trahenten både faktiskt varit i god tro och efter en objektivs. 87

66.bedömning hade haft anledning att tro att kommunen skulle full-s. 87

67.göra i enlighet med den utfärdade handlingen.s. 87

68.Reglerna i 2 kapitlet KomL har till syfte att säkerställa att kom-s. 87

69.munala beslut fattas i formellt korrekt ordning. En möjlighet atts. 87

70.kunna utkräva skadestånd tycks stå i strid med detta ändamål.s. 87

71.Emellertid finns det situationer då det framstår som olämpligt atts. 87

72.kommuner skall kunna försvara sig med de kommunalrättsliga reglerna för att undgå ansvar. Som exempel kan nämnas den inte helt ovanliga situationen att kommunstyrelsens ordförande i praktiken ges betydligt större befogenheter än denne enligt KomL:s regler skall ha. Om ordförandens handlingar rutinmässigt ratihaberas av fullmäktige har en situation uppkommit då det visserligen är formellt fel av kommunens medkontrahenter att förlita sig på handlingar underskrivna av ordföranden, men inte desto mindre fullt rationellt. Om kommunen sedan utan föregående varning upphör att godkänna ordförandens handlingar i efterhand, vore det synnerligen olyckligt om kommunen kunde gömma sig bakom de kommunalrättsliga reglerna för att undkomma ansvar. Som bot för denna i och för sig korrekta hantering bör det enligt min uppfattning finnas en möjlighet att bedöma handlingar på samma sätt som norska Høyesterett gjort. I ett större perspektiv har lösningen även den goda sidoeffekten att kommunerna får ett incitament att fatta beslut i den ordning KomL och andra kommunalrättsliga regler föreskriver.s. 87

8.Staten

8.1Inledning

1.Staten kan sägas ha en dubbel roll i relationen till medborgarna.s. 89

2.Staten uppträder i den ena genom att vidta dispositioner vilkas. 89

3.utgör ren myndighetsutövning. Inslaget av ömsesidighet av dets. 89

4.slag som finns i ett civilrättsligt avtal är närmast obefintligt ochs. 89

5.det är i stort sett bara för de enskilda att acceptera de beslut soms. 89

6.fattats. I den andra rollen är staten mer jämbördig. När staten tills. 89

7.exempel avtalar om att en tunnel skall byggas, fastigheter avyttrass. 89

8.eller personer anställas kan visserligen formerna för avtalsslut varas. 89

9.angivna, men slutresultatet är en civilrättslig relation.s. 89

10.Statens garantigivning är underkastad reglering på två nivåer,s. 89

11.dels på unionsnivå i form av bestämmelser i fördraget om stats-s. 89

12.stöd, dels nationellt i form av RF, budgetlagen och därtill hörandes. 89

13.författningar. Endast vissa garantier måste vara förenliga meds. 89

14.EG-rätten, men för samtliga statliga garantier krävs beslut av riks-s. 89

15.dagen att antingen medel avsätts för den enskilda garantin ellers. 89

16.att medel avsätts för viss garantiverksamhet. I det följandes. 89

17.behandlas i 8.2 först EG-rättens regler och därefter i 8.3–8.4 des. 89

18.inhemska reglerna. Avslutningsvis kommer i 8.5 frågan om möj-s. 89

19.ligheten för myndigheter att utställa garantier utan att detta sär-s. 89

20.skilt givits som uppdrag åt myndigheten något att beröras.s. 89

8.2EG-rättens bestämmelser om statliga

garantier

1.EG-rättens regler om statsstöd är i första hand inriktade på att motverka snedvridningen av konkurrensen i handeln mellan medlemsstaterna. Enligt art. 87.1 EG är statsstöd som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion otillåtna om stödet påverkar handeln mellan EU:s stater. I art 87.2 EG anges vissa undantag, exempelvis stöd för att avhjälpa verkningar av naturkatastrofer (87.2 b), vilka är förenliga med den inre marknaden och i art 87.3 vissa typer av stöd, exempelvis stöd för att främja den ekonomiska utvecklingen i regioner där levnadsstandarden är onormalt låg, vilka kan vara förenliga med gemensamma marknaden. Undantagen i art 87.2–3 behandlas inte vidare i detta sammanhang, fastän det bör anmärkas att det kan vara av stor praktisk betydelse om stödet kan hänföras till det tillåtna området på dessa grunder. Inte heller fallet att rådet i exceptionella fall genom enhälligt beslut enligt art 88.2 kan tillåta statsstöd som strider mot art 87.1 eller förordningar som utfärdats med stöd av art 89 kommer vidare att behandlas.s. 90

2.Enligt uttryckligt uttalande från kommissionen står en statlig garanti inte i strid med art 87.1 om a) låntagaren för vilkens lån garantin ställs inte har finansiella svårigheter, b) låntagaren i princip hade kunnat erhålla lån även om staten inte avgivit garantin, c) garantin är knuten till ett bestämt åtagande, är beloppsbegränsad, täcker högst 80 procent av fordringen och är tidsbegränsad samt d) marknadsmässig avgift för garantin tagits ut. Endasts. 90

3.om samtliga dessa kriterier är uppfyllda är det säkert att garantins. 91

4.inte står i strid med art 87.1 EG. Det är uppenbart så att statligas. 91

5.garantier ofta inte kan uppfylla samtliga dessa kriterier. Avgö-s. 91

6.rande för om garantin är förenlig med EG-rätten är därmed nor-s. 91

7.malt om den påverkar handeln mellan EU:s medlemsländer. Rents. 91

8.nationellt verkande garantigivning omfattas alltså inte av bestäm-s. 91

9.melsen i art 87.1 EG.s. 91

10.Enligt art 88.3 EG har staten skyldighet att anmäla statligas. 91

11.garantier som kan tänkas stå i strid med art 87.1 till kommissio-s. 91

12.nen. Om staten ändrar i ett redan anmält och godkänt stöd, sås. 91

13.föreligger anmälningsplikt även för stödet i dess ändrade form.s. 91

14.Europeiska unionens råd har utfärdat ytterligare regler i anslut-s. 91

15.ning till art. 88 EG genom förordning (EG) nr 659/1999 av dens. 91

16.22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-för-s. 91

17.draget. Art 88.1 stadgar att det är kommissionen uppdrag att is. 91

18.samarbete med medlemsstaterna fortlöpande granska alla stöd-s. 91

19.program som förekommer i dessa stater. Vidare stadgas i art 88.2s. 91

20.att kommissionen har en skyldighet att ge staten möjlighet atts. 91

21.yttra sig i ärendet innan beslut fattas. Kommissionen har skyldig-s. 91

22.het att besluta i frågan inom två månader från det att tillräcklig information för beslutet har inkommit. I vissa situationer, exempelvis förnyad prövning av redan granskade stöd, är tiden 20 arbetsdagar. Kommissionen kan antingen besluta att stödet är förenligt med art 87.1 EG, i vilket fall garantin får utställas, eller att det strider mot bestämmelsen, vilket innebär att staten inte får utfärda garantin.s. 91

23.Både stöd som lämnas trots att det av kommissionen befunnits strida mot art 87.1 EG och utfärdat stöd för vilket staten haft anmälningsplikt men som ändå inte anmälts enligt art 88.3 betraktas som olagligt enligt definitionen i art 1 f förordning (EG) nr 659/1999. Enligt samma förordning ges kommissionen i art 11 möjligheten att vidta interimistiska åtgärder i avvaktan på resultat av granskningen av stödets förenlighet med art 87.1 EG. Om kommissionen efter granskningen finner att det statliga stödet är oförenligt med den gemensamma marknaden, skall det enligt art 14 i förordning (EG) nr 659/1999 återkrävas från mottagaren,s. 92

24.även om det medför att mottagaren av stödet försätts i konkurs.s. 93

25.Det bör noteras att inte endast den för vars åtaganden garantins. 93

26.ställts kan vara mottagare av stödet. Genom stödet ges ävens. 93

27.garantimottagaren en bättre ställning och mot vem återkravets. 93

28.skall riktas blir därför beroende av vem som är reell mottagare avs. 93

29.stödet.s. 93

30.Även enskilda kan utverka att garantin dras in genom att arts. 93

31.88.3, till skillnad för övriga artiklar om statsstöd, har direkts. 93

32.effekt. Om kravet att garantin skall tas tillbaka framställs ochs. 93

33.garantin befinns strida mot art 87.1, har den nationella domstolens. 93

34.enligt EG-domstolen normalt skyldighet att bifalla dettas. 93

35.yrkande. Det förefaller emellertid oklart vad detta konkret inne-s. 93

36.bär, då verkningarna gentemot andra än den som erhållit stöds. 93

37.genom att garantin ställdes enligt uttryckligt uttalande skall avgö-s. 93

38.ras enligt nationell rätt. Det bör dock anmärkas att EG-domstolens. 93

39.inte ansett att den eventuella tilltro mottagaren av stödet fäst vids. 93

40.att stödet varit förenligt med EG-rätten vara relevant för frågans. 93

41.om stödet kunde återkrävas.s. 93

8.3Inhemska regler om statliga garantier

1.De nationella reglerna för statens garantigivning hänger näras. 93

2.samman med budgetprocessen och regleras huvudsakligens. 93

3.genom lag (1996:1059) om statsbudgeten och den därtill hörande garantiförordningen (1997:1006) i vilken närmare anvisningar för garantigivning enligt 14–15 §§ i lagen om statsbudgeten ges. Nyligen har staten ställt garanti på ett sätt som är ägnat att belysa förutsättningarna för sådana garantier.s. 93

4.Teracom AB bildades 1992 och är ett helstatligt bolag. Bolaget har till uppgift att sända ut och sörja för överföringen av radiooch teveprogram. Teracom är moderbolag i en koncern med flera hel- eller delägda dotterbolag. Under 1999 och 2000 försämrades koncernens ställning. Styrelsen för bolaget vände sig till Kulturdepartementet och föreslog att ett kapitaltillskott om 825 miljoner kronor skulle ges genom nyemission i bolaget. Förslaget avvisades och i stället lades ett förslag fram för riksdagen om att staten skulle ge en garanti för Teracoms åtaganden uppgående till högst 2 miljarder kronor. Riksdagens beslut grundade sig i huvudsak på propositionen 2001/02:76 Teracom AB – garanti och omstrukturering och ett betänkande från kulturutskottet 2001/02:KrU7 med yttrande av finansutskottet 2001/02:FiU5y. Härutöver beaktade riksdagen även flera motioner väckta i anledning av propositionen och motioner som lagts under den allmänna motionstiden i september 2001. Riksdagen fattade den 20 februari 2002 beslut om att garantin fick ges och att lämnade garantier skulle gälla som längst fram till och med 31 december 2002.s. 94

5.Riksdagsbeslutet att ge en ram för garantin leder till att Riksgäldskontoret får i uppdrag att undersöka de närmare förutsättningarna för en garanti och hur stor garantiavgiften skall vara för att motsvara kravet på en riskavspeglande avgift. Kravet på en garantiavgift regleras i 15 § budgetlagen där det slås fast att avgiften skall motsvara statens ekonomiska risk och övriga kostnader för åtagandet, om inte riksdagen för ett visst åtagande beslutars. 94

6.annat. Beroende på EG-rättens regler torde riksdagens möjlighe-s. 95

7.ter att verksamt avvika från dessa krav många gånger vara små. Is. 95

8.garantiförordningen finns kompletterande bestämmelser av vilkas. 95

9.bland annat kan nämnas kravet i 8 § att en garanti endast får bevil-s. 95

10.jas för den som »bedöms vara redbar och som kan antas ha betal-s. 95

11.ningsförmåga och förutsättningar att bedriva den verksamhets. 95

12.garantin utgör stöd för». Den konkret utställda garantin är van-s. 95

13.ligtvis en proprieborgen och är när den väl utfärdats i stort under-s. 95

14.kastad samma regler som andra borgensåtaganden.s. 95

8.4Viss statlig specialreglerad

garantigivning

1.Statliga myndigheter kan ikläda staten åtaganden för annans för-s. 95

2.pliktelse enligt ett flertal författningar. Åtagandena går oftasts. 95

3.under namnen garantiåtaganden eller garantier. Dessa specialför-s. 95

4.fattningar ger ofta relativt detaljerade föreskrifter för garantinss. 95

5.utfärdande. Garantier av detta slag har karaktär av myndighetsut-s. 95

6.övning och företer som en följd härav få likheter med egentligas. 95

7.borgensåtaganden. Det är inte meningsfullt att gå in på allas. 95

8.dessa regleringar utan endast ett exempel må anföras, nämligens. 95

9.Exportkreditnämndens garantigivning.s. 95

10.Exportkreditnämnden (EKN) är en statlig myndighet varss. 95

11.syfte är att främja svensk export genom att erbjuda garantier soms. 95

12.skyddar exportörer mot vissa förlustrisker i exportaffärer. Nämn-s. 95

13.dens verksamhet är underkastad reglerna i förordnings. 95

14.(1988:1225) med instruktion för Exportkreditnämnden (EKNF). Nämnden har att handlägga ärenden enligt förordningen (1990:113) om exportkreditgaranti (EKGF), förordningen (1987:861) om investeringsgaranti (IGF) och förordningen (1984:1132) om krediter för vissa utvecklingsändamål (u-krediter) (U-kreditF). Något schematiskt uttryckt är exportkreditgarantier garantier som kan ställas i samband med export av svenska varor och tjänster eller lagerhållning utomlands av sådana varor medan investeringsgarantier avser täckning för förlust i samband med investeringar i utlandet som bedöms vara av svenskt samhällsekonomiskt intresse. För båda garantityperna är det en förutsättning att en premie utgår som i viss mån avpassas efter den verkliga risken (12 § EKGF och 10 § IGF). För båda garantityperna finns omfattande allmänna villkor som kompletterar de i förordningen givna ramarna. Den slutligen utfärdade garantin har stora likheter med kreditförsäkring och de allmänna villkoren förstärker intrycket av försäkring. U-krediterna har en något annan karaktär än de övriga av EKN hanterade garantityperna, eftersom utfärdandet av en u-kredit förutsätter beslut av Sida och ofta är en kombination av bistånd till landet och säkerhet för den svenska parten. Enligt uttryckliga bestämmelser i 6–7 §§ U-kreditF får premien sättas lägre än vad annars skulle vara befogat och Sida får använda anslagsmedel för att subventionera garantipremien.s. 95

8.5Statliga garantier utställda utan särskilt

uppdrag

1.Statliga myndigheter har ingen egen rättspersonlighet utan anses vara osjälvständiga företrädare för rättssubjektet staten. En statlig myndighet kan därför inte som huvudregel ställa säkerhet förs. 96

2.annans prestation utan att beslut fattas i den ordning som beskri-s. 97

3.vits i 8.3 ovan. Några få delar av staten, av vilka statliga universitets. 97

4.och högskolor särskilt kan framhållas, kan anses ha en sådan ställ-s. 97

5.ning att avtal mellan dessa myndigheter och privata rättssubjekts. 97

6.bör kunna förekomma. Av denna relativa självständighet börs. 97

7.man dock inte dra den förhastade slutsatsen att det är möjligt förs. 97

8.statliga universitet och högskolor att fritt ställa säkerhet för tredjes. 97

9.mans prestationsskyldighet. Myndigheter under staten har sär-s. 97

10.skilda uppdrag och det kan aldrig komma ifråga att myndighetens. 97

11.ställer säkerhet för uppgiftsfrämmande prestationsskyldighet.s. 97

12.Gränsfall kan naturligtvis alltid uppkomma. Frågar man sig exem-s. 97

13.pelvis om ett universitet eller en högskola kan utställa säkerhet förs. 97

14.uppförandet av studentbostäder är svaret inte givet. Frågan oms. 97

15.vilka myndigheter som utan egentligt uppdrag kan ställa säkerhets. 97

16.för tredjemans prestation sammanfaller med frågan hur avgräns-s. 97

17.ningen av statens rättspersonlighet skall ske. Både litteratur ochs. 97

18.praxis i frågan är för närvarande mager.s. 97

Källor och litteratur

1.Offentligt tryck m.m.s. 99

2.Proposition 1973:93s. 99

3.Proposition 1975:103s. 99

4.Proposition 1979/80:143s. 99

5.Proposition 1986/87:7s. 99

6.Proposition 1990/91:117s. 99

7.Proposition 1992/93:137s. 99

8.Proposition 1993/94:9s. 99

9.Proposition 1993/94:188s. 99

10.Proposition 1993/94:196s. 99

11.Proposition 1995/96:220s. 99

12.Proposition 1997/98:99s. 99

13.Proposition 2001/02:76s. 99

14.1990/91:KU38s. 99

15.1996/97:KU3s. 99

16.2001/02:FiU5ys. 99

17.2001/02:KrU7s. 99

18.SOU 1938:44s. 99

19.SOU 1971:15s. 99

20.SOU 1978:67s. 99

21.SOU 1994:136s. 99

22.SOU 1996:14s. 99

23.SOU 2001:1 Ds C 1986:16 Odelstingsproposisjon nr. 3 (1996/97) EG 68/151/EEC EGT C 334, 12.12.1995 s. 9–9 EGT C 71, 11.3 2000 s. 14–18s. 99

Övrig citerad litteratur

1.Agell, Anders: Tolkning av stiftelseförordnanden i testamenten i TfR 2002 s.167–186 Andersson, Jan: Om vinstutdelning från aktiebolag: en studie av aktiebolagsrättsliga skyddsregler, Uppsala 1995 Utomståendes ersättningsskyldighet jämte vindikation vid olovlig vinstutdelning – ett avgörande från Högsta domstolen i SvJT 1998 s. 52–83 Vederlagsfri pantsättning och ABL:s kapitalskyddsregler i JT 1999–2000 s. 402–409 Om lagstiftningen kring behörighets- och befogenhetsöverskridande i ABL, särskilt om särskild firmatecknare i JT 2000–01 s.761–772 Arsell, Oscar Henry: Utkast till lag angående ideella föreningar, Stockholm 1919 Bergström, Clas, Högfeldt, Peter & Samuelsson, Per: Om kravet på likabehandling av aktieägare i TfR 1994 s. 117–165s. 100

2.Brækhus, Sjur:s. 101

3.Rettslig vurdering av hittil meddelte tillatelser til utvinning av pet-s. 101

4.roleum på den norske del av kontinentalsokkelen, Oslo 1975s. 101

5.Dotevall, Rolf:s. 101

6.Bolagsledningens skadeståndsansvar, Stockholm 1999s. 101

7.[Anmälan av] Ola Åhman, Behörighet och befogenhet i aktiebo-s. 101

8.lagsrätten i SvJT 1998 s. 712–718s. 101

9.Gomard, Bernhard:s. 101

10.Forholdet mellen Erstatningsregler i og uden for Kontraktsfor-s. 101

11.hold, Köpenhamn 1958s. 101

12.Grönfors, Kurt:s. 101

13.Avtalslagen, 3 upplagan, Stockholm 1995s. 101

14.Behörighet vid fullmaktshandlande av en juridisk person i Fs Las-s. 101

15.sen, Oslo 1997, s. 397–402s. 101

16.Hagstrøm, Viggo:s. 101

17.Arbeidsgiveransvar ved overskridelse av fullmakt – refleksjoners. 101

18.etter en Høyesterettsdom i TfR 1996 s. 1–20s. 101

19.Hancher, Leigh, Ottervanger, Tom & Slot, Piet Jan:s. 101

20.E. C. State Aids, 2 upplagan, London 1999s. 101

21.Hemström, Carl:s. 101

22.Uteslutning ur ideell förening, Stockholm 1972s. 101

23.Om vertikala organisationsstrukturer i Fs Hessler, Stockholms. 101

24.1985 , s. 259–282s. 101

25.Något om EG-domstolens dom i Bosmanmålet och svensk idrotts. 101

26.i Fs Strömholm I s. 375–384 Ett par stiftelserättsliga spörsmål – gåva eller icke gåva och gränsen mellan stiftelse och ideell förening i Stiftelser i Norden, Lund 2000, s. 83–110 Kollektiv hemförsäkring i Rättsfall att minnas, Stockholm 1997 Höök, Johan: Intern kommunal kompetensfördelning, Uppsala 2000 Ingvarsson, Torbjörn: Borgensliknande säkerhetsrätter, Stockholm 2000 Kleineman, Jan: Aktiebolagsrättliga skyddsintressen och allmänna rättsgrundsatser om vindikation i JT 1994–95 s. 430–463 Kristiansen, Toril: Kommunale garantier, Oslo 1998 Lavin, Rune: JO om förvaltningsförfarandet: Avdelning »Röd» 1998/99, Lund 1999 Lindskog, Stefan: Lagen om handelsbolag och enkla bolag, Stockholm 2001 Mallmén, Anders: Lagen om ekonomiska föreningar, 3 upplagan, Stockholm 2002 Madell, Tom: Det allmänna som avtalspart: särskilt avseende kommuns kompetens att ingå avtal samt avtalens rättsverkningar, Stockholm 1998 Kvalitetsgarantier inom kommunal verksamhet i SvJT 2002 s.483–513s. 101

27.Malmsten, Krister:s. 103

28.Idrottens föreningsrätt, Stockholm 2000s. 103

29.Nial, Håkan:s. 103

30.Aktiebolags och andra företags borgensförbindelser, Stockholms. 103

31.1979s. 103

32.Om handelsbolag och enkla bolag, 3 upplagan, Stockholm 1992s. 103

33.Olsson, Katarina:s. 103

34.Näringsdrivande stiftelser, Stockholm 1996s. 103

35.Paulsson, Ingvar, Riberdahl, Curt & Westerling, Per:s. 103

36.Kommunallagen, 2 upplagan, Stockholm 1997s. 103

37.Pehrson, Lars:s. 103

38.Generalklausuler i aktiebolagslagen i Fs Advoktsamfundet, Stock-s. 103

39.holm 1987, s. 483–502s. 103

40.Persson, Annina:s. 103

41.Angående kapitaltäckningsgarantier – några reflektioner i JTs. 103

42.2002–03 s. 82–96s. 103

43.Rodhe, Knut:s. 103

44.Vederlagsfri pantsättning för tredje mans gäld i Studier i bolags-s. 103

45.och krediträtt: Skrifter i urval 1944–1989, Stockholm 1989,s. 103

46.s.380–383s. 103

47.Ytterligare något om vederlagsfri pantsättning för tredje manss. 103

48.gäld i Studier i bolags- och krediträtt: Skrifter i urval 1944–1989,s. 103

49.Stockholm 1989, s. 384s. 103

50.Sandström, Torsten:s. 103

51.Problemet med den särskilda firmatecknarens »haltande» befo-s. 103

52.genhet i JT 2002–03 s. 97–115 Stattin, Daniel: EG-domstolen tolkar reglerna i första bolagsdirektivet rörande rätten att företräda ett aktiebolag i JT 1999–2000 s. 434–441 Walin, Gösta: Borgen och tredjemanspant, 3 upplagan, Stockholm 2002 Warnling-Nerep, Wiweka: Har det kommunalrättsliga pantsättningsförbudet något berättigande i 1991 års kommunallag? i Fs Strömberg, Stockholm 1992, s. 279–298. Åhman, Ola: Behörighet och befogenhet i aktiebolagsrätten: om aktiebolagets ställföreträdare och gränserna för deras representationsrätt, Uppsala 1997s. 103

Rättsfallsförteckning

1.A. Sverige NJA 1967 s. 31325 NJA 1970 s. 39468 NJA 1973 s. 34168 NJA 1977 s. 2575 NJA 1980 s. 31131, 37 NJA 1981 s. 111729, 30 NJA 1987 s. 39450, 69–72 NJA 1987 s. 59228 NJA 1989 s. 9254 NJA 1989 s. 73974 NJA 1992 s. 37581, 83 NJA 1992 s. 71735, 36 NJA 1994 s. 20481 NJA 1994 s. 23154s. 104

2.NJA 1995 s. 41831, 36, 37s. 105

3.NJA 1995 s. 43727, 28s. 105

4.NJA 1995 s. 65428s. 105

5.NJA 1997 s. 41831–32s. 105

6.NJA 1999 s. 42631, 32–33, 35s. 105

7.NJA 2000 s. 40425s. 105

8.RÅ 1976 ref 4575s. 105

9.RÅ83 2:7783s. 105

10.RÅ 1992 ref 8974s. 105

11.RÅ 1993 ref 9877s. 105

12.RÅ 1994 ref 6578s. 105

13.RÅ 1995 ref 9877s. 105

14.RÅ 1997 ref 4778s. 105

15.RÅ 1999 ref 6777s. 105

16.RÅ 2000 ref 177s. 105

17.AD 1994 nr 13220–22s. 105

18.Kammarrätten i Sundsvall 1985-12-20 målnr 3047-198580–81s. 105

19.Kammarrätten i Sundsvall 1986-06-26 målnr 5238-198581–82s. 105

20.Kammarrätten i Sundsvall 1988-06-14 målnr 2759-198782s. 105

21.B. Danmarks. 105

22.U 1994.470 H41s. 105

23.C. Norges. 105

24.Rt 1992 s. 1642 (=Nord. domss. 1992 s. 807)84–87s. 105

25.Rt 1995 s. 168886–87s. 105

26.RG 1994 s. 117 (skiljedom)86–87s. 105

27.D. Nordisk domsamlings. 105

28.Nord. domss. 1992 s. 807 (=Rt 1992 s. 1642)84–87 E. EG EGT C 39, 13.02.2002 s. 6–15 (stöd C 91/2001)90 EGT C 25, 29.01.2002 s. 12–16 (stöd C 83/2001)90 förenade målen 91 och 127/83 Heineken Brouwerijen BV mot Inspecteur der Vennootschapsbelasting i Amsterdam och Utrecht, REG 1983, s. 343591 mål 84/82, Tyskland mot Europeiska gemenskapernas kommission, REG 1984, s. 1451 (=Svensk specialutgåva VII s. 565)92 mål 94/87 Europeiska gemenskapernas kommission mot Tyskland, REG 1989 s. 17593 C-5/89 Europeiska gemenskapernas kommission mot Tyskland, REG 1990 s. I-343793 C-292/90 British Aerospace plc och Rover Group Holdings plcmot Europeiska gemenskapernas kommission, REG 1992 s.I-49393 mål 120/73 Gebrüder Lorenz GmbH mot Tyskland, REG 1973 s. 1471 (=Svensk specialutgåva II s. 177)93 C-354/90 Fédération national du commerce extérieur des produit alimentairs mot Frankrike, REG 1991 s. I-5505 (=Svensk specialutgåva XI s. 463)93 C-415/93 Union royale belge des sociétés de football association ASBL mot Jean-Marc Bosman, Royal club liégeois SA mot JeanMarc Bosman och andra och Union des associations européennes de football (UEFA) mot Jean-Marc Bosman, REG 1995 s. I492167 C-39/94 Syndicat Français de l’Express International (SFEI) m.fl. mot La Poste m.fl, REG 1996, s. I-354793s. 105

29.C-104/96 Coöperatieve Rabobank »Vecht en Plassengebied» BAs. 107

30.mot Erik Aanoud Minderhoud, REG 1997 s. I-721123–24s. 107

31.C-398/00, Konungariket Spanien mot Europeiska gemenskaper-s. 107

32.nas kommission, REG 2002 s. I-564392s. 107

Sakregister

1.affärsmässigt motiveradfackförening67s. 57

2.(se även företagsekonomiskt fullmakt47s. 57

3.riktig)40, 58, 59företagsekonomiskt riktig21,s. 57

4.aktiebolagslagens generalklausul 22–23, 40s. 57

5.19–22, 24, 26första bolagsdirektivet,s. 57

6.anknuten förvaltning62se publicitetsdirektivets. 57

7.anmälningsplikt91, 92s. 57

8.avkastningsstiftelse61glesbygdsstöd (se ävens. 57

9.avsiktsförklaring81regionalstöd)77s. 57

10.god tro22–23, 26, 27, 33, 35, 39,s. 57

11.bestämmande inflytande3946, 51, 57, 58, 59, 65, 87s. 57

12.bokföring37gruppundantag91s. 57

13.bolagsman56, 59s. 57

14.bolagsorgan27–28handelsregister56–57, 58, 69s. 57

15.bostadsstiftelse78huvudförening68s. 57

16.bostadsförsörjning78s. 57

17.idrottsförening67s. 57

18.delikatessjäv79intresseförening67s. 57

19.delägare56, 59intressegemenskap40s. 57

20.direkt effekt93s. 57

21.dotterbolag39–42, 65jämkning25s. 57

22.dotterföretag, se dotterbolagjäv24, 79–80s. 57

23.efterborgen55kapitaltäckningsgaranti41–42s. 57

24.egen förvaltning62kommanditdelägare57s. 57

25.exportkredit95–96kommunalbesvär76–79s. 57

26.extraordinär åtgärd25, 45kommunaltrots80–83s. 57

27.komplementär57 koncern39–42, 59religiöst samfund67 kreditaktiebolag78rättelse80, 82, 83 kreditförsäkring96rättspersonlighet54 laglighetsprövning76skadestånd25, 66, 83, 85 legalt förbud35, 65solidariskt ansvar49, 54, 55 letter of comfort, se stödbrevstatsstöd90 letter of intent, se avsiktsförklaringstiftelseregister63 likställighetsprincipen48, 72ställföreträdarjäv79 löpande förvaltning18, 25, 44, stödbrev41–42, 83s. 57

28.46, 56, 68stödprogram91s. 110

29.särskild firmatecknare23, 26, medvållande8630, 39, 58 moderbolag39–42 moderförening68tillräknande48, 60 myndighetsutövning89, 95s. 110

30.underförening68 nackdel21underleverantör34s. 110

31.undersökningsplikt35 obehörig vinst31 ogiltighet (se även legalt verksamhetsstiftelse61s. 110

32.förbud)50, 65, 70, 76, 80verksamhetssyfte38–39, 50–51, ond tro, se god tro58, 59, 62–65 otillbörlig fördel19–22, 45vårdgaranti73s. 110

33.värdeöverföring37 pantsättningsförbud76 principalansvar87års- och utgiftsfordran55 privat aktiebolag18återbäringsskyldighet29, 32, publicitetsdirektivet23–25, 2735–36, 49, 92 publikt aktiebolag18återkrav, se återbäringsskyldighet ratihabering45, 48, 88ägareliknande koppling32 regionalstöd90ändamål (se även registreringsmyndighet51, 63verksamhetssyfte)62–65, 68 regressrätt38, 55, 66, 74s. 110