En åklagare kan visserligen överklaga en frikännande dom som meddelats enligt andra stycket efter det att åtalet lagts ned, se till exempel NJA 1984 s 616. Men det torde vara sällsynt. Se emellertid även RH 1998:63. I det fallet ansågs åklagaren inte kunna över- klaga ett avskrivningsbeslut som tillkommit utan att någon processuell regel åsidosatts eller tillämpats felaktigt.
Hänvisas från p. 22 (s. 432)
22.För att en frikännande dom skall kunna meddelas krävs vidare att den tilltalade yrkar på detta. Framställer den tilltalade inte något sådant yrkande skall rätten avskriva målet. Den rätt till frikännande dom som tillkommer den tilltalade innefattar inte någon rätt att utverka en saklig prövning av målet. Domstolen skall inte pröva om åklagaren haft fog för sin bedömning att lägga ned åtalet. Den tilltalade kan genom sitt yrkande med andra ord endast uppnå en frikännande dom som inte grundas på någon utredning i sak. Domen kommer således att grundas endast på åklagarens beslut om nedläggande av åtalet i förening med den tilltalades yrkande.En prövning i sak torde dock inte vara nödvändig med hänsyn till oskyldighetspresumtionen eftersom åklagarens utredning redan visat att det saknas fog för att framhärda med åtalet. Åklagarens utredning får i sådana fall anses ersätta rättens utredning. Den friande domen torde därmed vara tillräcklig för att fastslå den tilltalades oskyldighet och i och med det bekräfta att oskyldighetspresumtionen bestått. s. 432