NJA 1991 s 123.
Hänvisas från p. 36 (s. 417)
1.En särskild fråga i sammanhanget är vilken rätt till tystnad personer som inte är tilltalade men som är underkastade vittnesplikt har för det fall deras vittnesmål riskerar att röja att de själva eller deras närstående förövat en brottslig handling. I ett sådant fall är ju vittnet eller dennes närstående ännu inte vare sig misstänkt eller tilltalad, varför det heller inte kan föreligga en anklagelse för brott. Artikel 6 i Europakonventionen är därför heller inte tillämplig.s. 416
2.Emellertid tillhandahåller svensk rätt en rätt till tystnad enligt rättegångsbalken 36:6 för vittnen som riskerar att deras vittnesmål skulle röja att vittnet eller någon närstående förövat brottslig eller vanärande handling. I fall av så kallat dubbelt rättsskydd gäller vanligtvis det starkaste, vilket här innebär att svensk rätt ger ett starkare skydd än Europakonventionen.s. 416
3.Även om Europadomstolen ännu inte konstaterat en uttrycklig rätt till tystnad för personer som kan komma att misstänkas för brott är en sådan rätt förenlig med Europadomstolens praxis eftersom Europakonventionen skall garantera rättigheter som är praktiskt tillämpbara och effektiva. Det är därför rimligt att vittnen, vars vittnesmål med stor sannolikhet skulle innebära att de eller deras närstående kom att bli tilltalade, omfattas av en rätt till tystnad. s. 416
4.Emellertid kan inte rätten, i likhet med vad som gäller för rätten till tystnad i övrigt enligt Europadomstolens praxis, vara absolut. Om ett vittnes åberopande av rättegångsbalken 36:6 automatiskt skulle komma att innebära att vittnet kunde undandra sig vittnesplikten skulle det i praktiken innebära att denna avskaffades. Vittnet måste alltså göra troligt att en brottslig eller vanärande handling begåtts av vittnet eller närstående till vittnet men inte i en sådan omfattning att paragrafen sätts ur spel. Det blir således fråga om en balansgång mellan å ena sidan att försöka övertyga domstolen om att vittnet har rätt att undandra sig vittnesplikten med stöd av rättegångsbalken 36:6 och att å andra sidan inte göra det med sådan effektivitet att åklagaren genast inleder förundersökning. Domstolen sätts i en svår situation när det gäller att göra avvägningen men bör sätta beviskravet relativt lågt, kanske till sannolikt, för att godta vittnets påstående med hänsyn till rätten till tystnad i övrigt. forts.s. 416
5.Bevis och beviskrav 417s. 417
Rätten till tystnad och edgångsskyldighet
1.I samband med rätten till tystnad och rättegångsbalken 36:6 aktualiserass. 417
2.också edgångskyldighetens omfattning. Fråga är om en person i vissa falls. 417
3.kan vägra avlägga att ed under åberopande av sin rätt till tystnad. För dens. 417
4.händelse personen avlagt ed och ljuger är frågan om han kan åberopa sins. 417
5.rätt till tystnad för att undkomma menedsåtal. Högsta domstolen hade atts. 417
6.ta ställning till frågan i ett fall avseende beedigande av konkursboupp-s. 417
7.teckning. s. 417
8.Åklagaren hade väckt åtal mot K för mened. Enligt gärnings-s. 417
9.beskrivningen skulle K under förhandlingen vid tingsrätten avseendes. 417
10.beedigande av konkursbouppteckning under ed ha lämnat en osanns. 417
11.uppgift. K hade avlagt ed på yrkande av konkursförvaltaren eftersom dets. 417
12.kunde antas att hennes edgång i just detta avseende var av betydelse förs. 417
13.boutredningen. I samma mål väcktes åtal mot LD dels för anstiftan av K:ss. 417
14.menedsbrott, dels bland annat för grov oredlighet mot borgenärer.s. 417
15.Åklagaren påstod att LD iscensatt en affär mellan två firmor i vilka Ks. 417
16.varit den formelle företrädaren medan LD varit den faktiske företrädaren.s. 417
17.K åtalades i samband härmed för medhjälp till LD:s oredlighetsbrott.s. 417
18.Under huvudförhandlingen i målet nedlade emellertid åklagaren åtalets. 417
19.mot K i medhjälpsdelen på grund av att brott inte kunde styrkas. Tings-s. 417
20.rätten biföll åtalet mot LD för grov oredlighet mot borgenärer. Den ansågs. 417
21.däremot inte att det gick att styrka att K medvetet lämnat osann uppgift,s. 417
22.varför den ogillade åtalet mot K.s. 417
23.Åklagaren överklagade till hovrätten och yrkade bifall till åtalet mot Ks. 417
24.för mened. K bestred ändring. Hovrätten anförde att K hade förnekat brotts. 417
25.och bland annat gjort gällande att hon inte, före edens avläggande,s. 417
26.erinrats om att hon enligt grunderna för 36:6 rättegångsbalken haft rätt atts. 417
27.vägra yttra sig angående omständighet vars yppande skulle röja att hons. 417
28.förövat brottslig eller vanärande handling och att hon därför måste ansess. 417
29.ha haft sådan skälig ursäkt som avses i 15:4 brottsbalken och därmed intes. 417
30.skulle dömas till ansvar. Hovrätten konstaterade att det var utrett att des. 417
31.uppgifter K lämnat under ed från objektiv synpunkt varit oriktiga. K hades. 417
32.sålunda uppsåtligen gjort sig skyldig till mened.s. 417
33.Hovrätten konstaterade att ett vittne enligt 36:6 rättegångsbalken fårs. 417
34.vägra att yttra sig angående omständigheter vars yppande skulle röja atts. 417
35.vittnet eller någon honom närstående har förövat en brottslig ellers. 417
36.vanärande handling. Hovrätten hänvisade i samband med konstaterandet 418 Bevis och beviskrav till Högsta domstolen,som slagit fast att den i 6:5 andra stycket konkurslagen föreskrivna edgångsskyldigheten inte kan falla bort eller inskränkas genom en analogisk tillämpning av reglerna i 36:6 rättegångsbalken. Hovrätten fann således att K inte haft rätt att vägra yttra sig angående vissa omständigheter och det därför inte heller har förelegat någon skyldighet för domstolen att erinra henne om den angivna bestämmelsen i rättegångsbalken. K fälldes därför till ansvar för mened.s. 417
37.K överklagade och yrkade ogillande av åtalet för mened. Riksåklagaren bestred ändring. Högsta domstolen konstaterade att K under ed medvetet lämnat en oriktig uppgift. Högsta domstolen justerade sedan sin praxis genom att konstatera att det numera anses fastslaget att det inte är förenligt med artikel 6 i Europakonventionen att någon under straffa nsvar åläggs att lämna uppgifter som avslöjar att han har begått ett brott och som kan användas som bevis i en kommande rättegång mot honom. När det är fråga om uppgifter av sådan art måste det därför anses att en rätt för den enskilde att vägra yttra sig under ed föreligger även i fall som avses i 6:5 andra stycket konkurslagen. K hade därför haft rätt att vägra beediga de ifrågavarande uppgifterna.s. 418
38.Fråga kvarstod då om omständigheterna var sådana att K enligt 15 :4 brottsbalken haft skälig ursäkt för att under ed medvetet ha lämnat oriktiga uppgifter. Högsta domstolen ansåg att eftersom åklagaren lagt ned åtalet mot K och hon frikänts 'på eget yrkande i tingsrätten var omständigheterna sådana att K får anses ha haft skälig ursäkt för sitt handlande. På grund av det anförda ogillades åtalet för mened.s. 418
39.Högsta domstolens dom följer Europadomstolens praxis och visar att rätten till tystnad numera kan anses vedertagen även i svensk rätt. En rätt till tystnad måste också anses omfatta en rätt att vägra beediga uppgifter som kan komma att användas mot personen ifråga. Domen visar också klart att konventionsrätt har företräde framför nationell rätt. En medveten överträdelse av svensk rätt har här godtagits med hänsyn till att en konventionsrättighet ansetts väga tyngre än intresset av att lagföra för mened i detta fall, låt vara med stöd av omständigheterna i fallet i övrigt.s. 418
40.Bevis och beviskrav 419s. 419
Bevis och beviskrav -slutsatser
1.Bevisningen måste ha uppnått viss styrka för att oskyldighetspresum-s. 419
2.tionen skall upphöra att gälla och den tilltalade kunna fällas. Oms. 419
3.oskyldighetspresumtionen skall förse den tilltalade med ett meningsfullts. 419
4.skydd krävs att beviskravet sätts på en nivå som motsvarar detta skydd.s. 419
5.Var denna nivå skall sättas framgår inte av Europadomstolens praxiss. 419
6.annat än i vissa fall. Till exempel kan inte den tilltalades tystnad eller ens. 419
7.okontradicerad bevisuppgift utgöra det enda eller det huvudsakligas. 419
8.beviset för en fällande dom.s. 419
9.Det svenska beviskravet "ställt utom rimligt tvivel" torde dock i des. 419
10.flesta fall tillfredsställa de krav på bevisnivån som ställs av oskyldighets-s. 419
11.presumtionen. Men eftersom vare sig det svenska beviskravet ellers. 419
12.oskyldighetspresumtionens krav är närmare preciserat är det svårt att varas. 419
13.kategorisk i frågan. Europakonventionens inflytande på bevisrätten inne-s. 419
14.bär i vart fall att den fria bevisvärderingen och den fria bevisföringens. 419
15.består i huvudsak men inte fullt ut.s. 419
16.I Sverige har den fria bevisvärderingen i praktiken begränsats avs. 419
17.Europadomstolens praxis. Högsta domstolens slutsatser med anlednings. 419
18.av Europadomstolens avgöranden innebär också att den fria bevisföring-s. 419
19.en begränsats. I vilken uträckning begränsningen skett är klart endast tills. 419
20.viss del. Den tilltalade kan till exempel inte fällas endast på sin egens. 419
21.tystnad eller på en okontradicerad utsaga. Högsta domstolen fann att ens. 419
22.föredragning av en okontradicerad utsaga var ett rättegångsfel eftersoms. 419
23.den inte fick utgöra ensamt bevis på den tilltalades skuld. Slutsatsens. 419
24.innebär en begränsning i såväl den fria bevisföringen som den fria bevis-s. 419
25.värderingen.s. 419
26.Det finns således ett samband mellan bevisvärdering och bevisföring.s. 419
27.Eftersom vissa bevis, när de utgör enda bevis, inte får värderas så högt atts. 419
28.de medger fällande dom får de heller inte förebringas. Fråga uppkommers. 419
29.då vad som inträffar när det finns flera bevis som kan ifrågasättas meds. 419
30.hjälp av konventionen, som till exempel den tilltalades tystnad och ens. 419
31.okontradicerad utsaga, och i vilken uträckning Högsta domstolenss. 419
32.ståndpunkt då gäller. Kan två sådana bevis förebringas eller utgör ävens. 419
33.detta ett rättegångsfel? Europadomstolen har tillåtit tystnaden eller ens. 419
34.okontradicerad utsaga som bevis om det funnits annan bevisning. Dets. 419
35.pekar på att en sådan kombination vore förenlig med Europa-s. 419
36.konventionen enligt Europadomstolen. Emellertid kan det ifrågasättas oms. 419
37.två så svaga bevis skall kunna utgöra underlag för en fällande doms. 419
38.eftersom konventionsinvändningama mot dem var för sig kvarstår. 420 Bevis och beviskravs. 419
39.Fråga är om all bevisning som på ett eller annat sätt kritiserats av Europadomstolen skall förhindras i rättegången eller om det gäller bara i vissa fall? Europadomstolen har till exempel kritiserat den alltför dominerande roll som ibland tillkommer en av domstol förordnad sakkunnig. Innebär det att sakkunnigbevisningen endast får förebringas i vissa fall? En mängd frågor kring bevisningen uppstår i samband med Europakonventionen och oskyldighetspresumtionen. Rättsläget är oklart men det är klarlagt att såväl den fria bevisföringen som den fria bevisvärderingen inskränks i vissa fall, vilket bland annat följer av den tilltalades rätt till tystnad som slagits fast av Europadomstolen.s. 420
40.En rätt till tystnad följer av oskyldighetspresumtionen vilket medför att rätten inte kan negligeras. Det innebär dock inte att rätten är absolut. Rätten till tystnad består i huvudsak av två delar. Den första är den misstänktes rätt att förbli tyst under hela förfarandet, från förundersökningen fram till det slutliga avgörandet. Den andra delen är att den anklagades tystnad inte får användas som ett bevis på hans skuld eller på annat sätt användas mot honom. Till detta kommer olika kompletterande delar såsom att eventuella självbelastande uttalanden från den anklagade, som till exempel ett fullständigt eller partiellt erkännande av skuld, skall ha avgetts frivilligt och med full insikt om deras betydelse.s. 420
41.Att den anklagade har en rätt till tystnad betyder självfallet inte att han saknar rätt att komma med bevis som talar för honom eller att erkänna skuld. I praktiken avgörs flertalet fall, särskilt sådana som gäller mindre allvarliga brott, huvudsakligen med stöd av den anklagades erkännande och annan information som han lämnar.s. 420
42.En tanke som framförts i sammanhanget är idén om individens privata sfär som en cirkel som utvidgar sig. Cirkelns kärna utgör det mest privata. Det som befinner sig i denna kärna förutsätter det största skyddet mot intrång. Ju längre bort från kärnan man kommer desto mindre vikt får skyddet av privatlivet då det ställs mot andra intressen:s. 420
43.... the further an issue is from the center, the less weight it has againsts. 420
44.competing factors, such as the public interest in crime control, thes. 420
45.closer to the center the greater the weight. Det berättigade i att bibehålla en rätt till tystnad kan förklaras utifrån denna modell. Den tilltalades rätt till tystnad kan ses som en del av kärnan, den del av den personliga integriteten som förtjänar särskilt skydd. Kärnan är intimt förknippad med den personliga integriteten, vilket förutsätter att ingen kan tvingas till att ge upp den. Även med en sådan absolut rätt till tystnad framstår det emellertid ändå som uppenbarts. 420
46.Bevis och beviskrav 421s. 421
47.och oundvikligt att den tilltalade ofta utsätts för en press att yttra sig i etts. 421
48.rättsligt förfarande. Om åklagaren presenterat övertygande bevisning förs. 421
49.den tilltalades skuld och den tilltalade väljer att inte bemöta bevisen, ärs. 421
50.det detsamma som att genom tystnaden avhända sig en möjlighet tills. 421
51.försvar.s. 421
52.Rätten för den brottsmisstänkte att avgöra om han vill redogöra förs. 421
53.sina handlingar och motiven därtill står mot samhällets intresse av atts. 421
54.identifiera och bestraffa brottslingar. Det är alltså fråga om en avvägnings. 421
55.mellan rättsskyddsprincipen ochförverkligandeprincipen. Emellertid kans. 421
56.även det effektiva i en underminerad rätt till tystnad ifrågasättas.s. 421
57.Visserligen skulle ett sådant undergrävande av rätten till tystnad kunnas. 421
58.medföra att antalet fällande domar kom att öka, men vissheten för att rätts. 421
59.gärningsman kom att ställas till ansvar skulle på samma gång minska.s. 421
60.Frågan blir då vad som är vunnet med en sådan försvagad rätt till tystnad.s. 421
61.En stark rätt till tystnad måste följaktligen numera vara en rimligs. 421
62.utgångspunkt såväl ur rättskyddssynpunkt som ur effektivitetssynpunkt.s. 421
63.En särskild fråga i sammanhanget är vilken rätt till tystnad personers. 421
64.som inte är tilltalade men som är underkastade vittnesplikt har för det falls. 421
65.deras vittnesmål riskerar att röja att de själva eller deras närståendes. 421
66.förövat en brottslig handling. Även om Europadomstolen ännu intes. 421
67.konstaterat en uttrycklig rätt till tystnad för personer som kan komma atts. 421
68.misstänkas för brott är en sådan rätt förenlig med Europadomstolenss. 421
69.praxis. Europakonventionen skall garantera rättigheter som är praktiskts. 421
70.tillämpbara och effektiva, varför ett utsträckande av rätten till tystnad tills. 421
71.att även omfatta dessa personer ter sig rimligt. Av Högsta domstolenss. 421
72.praxis framgår också att en rätt till tystnad också måste anses omfatta ens. 421
73.rätt att vägra beediga uppgifter som kan komma att hållas mots. 421
74.vederbörande.s. 421
75.En förutsättning för att den misstänktes rätt till tystnad verkligen skalls. 421
76.respekteras är att denne upplyses om sin rätt. Enligt den danskas. 421
77.retsplejeloven § 752 skall den misstänkte uttryckligt informeras oms. 421
78.anklagelsen mot honom samt att han har en rätt till tystnad.Det skalls. 421
79.dessutom framgå av polisrapporten att rättigheten respekterats. Oms. 421
80.förhörspersonen inte informerats om sina rättigheter får förhörsutsagan 422 Bevis och beviskrav inte användas som bevis mot den tilltalade i rättegången.Enligt den norska retsplejeloven § 290 får förhörsutsagor läsas upp i rätten om den tilltalade vägrar yttra sig i rättegången, förutsatt att det inte skett något processuellt fel vid förhöret707 och att detta inte är obetydligt. Om det är fråga om ett processuellt fel som kan antas få inverkan på utgången i målet får förhörsutsagan inte läsas upp. Det kan till exempel vara fråga om att den tilltalade inte fått klart för sig att han har en rätt till tystnad eller inte givits tillfälle till att godkänna förhörsprotokollet. s. 421
81.I svensk lag saknas bestämmelser motsvarande de danska och norska. Fråga är om inte sådana också bör införas i Sverige. En bestämmelse om att den misstänkte/gripne skall upplysas om sina rättigheter, inklusive rätten till tystnad, innan det första förhöret vore enkel att införa. En sådan upplysning bör kunna ske dels i samband med det första förhöret, dels i samband med rättegången. Överträdelse av upplysningsplikten borde medföra att förhörsutsagan inte får användas som bevis mot den tilltalade.s. 422
82.I svensk rätt föreligger visserligen sedan länge en i praktiken partiell rätt till tystnad. Denna har sedermera slagits fast och utökats genom Europadomstolens praxis. Men den är inte lika omfattande som enligt dansk och norsk lag. Enligt rättegångsbalken 35:4 kan en tilltalads tystnad användas som bevis mot honom i princip utan begränsningar, vilket ligger i linje med den fria bevisvärderingens princip. Emellertids. 422
83.Bevis och beviskrav 423s. 423
84.torde det knappast i praktiken ha förekommit att någon fällts till ansvars. 423
85.med tystnaden som enda bevis.s. 423
86.Högsta domstolens uttalande i remissvaret till processlagsberedningens. 423
87.om att rätten endast med stor varsamhet får tolka den tilltalades tredskas. 423
88.som bevis mot honom torde också ha inneburit att bevisverkan av dens. 423
89.tilltalades tystnad, i de fall tystnaden använts som bevis, varit begränsad.s. 423
90.Det kan dock inte uteslutas att tystnaden någon gång använts som bevis,s. 423
91.till och med som ett i praktiken huvudsakligt bevis. En sådan tillämpnings. 423
92.torde nu tack vare Europadomstolens praxis inte längre vara tillåten. Avs. 423
93.Europadomstolens praxis framgår klart att tystnaden inte får vara dets. 423
94.enda eller det huvudsakliga beviset för en fällande dom.s. 423
95.Definitioner som ovanstående innebär dock inte mycket i system soms. 423
96.baserar sig på principen om fri bevisvärdering. Kontrollen av om rättens. 423
97.efterkommit Europadomstolens praxis är svår, eftersom rätten i sinas. 423
98.domskäl helt enkelt kan välja att kalla ett bevis för huvudbevis och anges. 423
99.tystnaden som ett tilläggsbevis, vilket skulle implicera att tystnaden hafts. 423
100.en relativt ringa betydelse även om det i praktiken förhållit sig tvärtom.s. 423
101.Saken blir heller inte bättre av att Europadomstolens definition av vads. 423
102.som kan utgöra huvudbevisning och tilläggsbevisning är mycket oklar.s. 423
103.Oavsett de problem det medför att försöka gradera verkan av olikas. 423
104.bevis i system som använder sig av den fria bevisvärderingens princips. 423
105.kan man konstatera att Europadomstolens praxis i princip speglar svensk,s. 423
106.det vill säga att tystnaden inte får vara det enda eller det huvudsakligas. 423
107.beviset för en fällande dom.s. 423
108.Med hänsyn tagen till oskyldighetspresumtionen borde tystnaden intes. 423
109.tillåtas att få någon bevisverkan överhuvudtaget. Det är inte rimligt att etts. 423
110.så svagt bevis som en tilltalads tystnad används som en "processuells. 423
111.genväg" för att legitimera en fällande dom, vilken inte kunnats. 423
112.underbyggas av bevis som framkommit genom en grundlig förunder-s. 423
113.sökning.s. 423